Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af §§ 16, 17 och 18 riksdagsordningen.

1896-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1896:1, Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af §§ 16, 17 och 18 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1896, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutkottets utlåtande, i anledning af vackt motion om ändrad

lydelse af §§ 16, 17 och 18 riksdagsordningen.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottets behandling

öfverlemnad motion, n:o 27, har herr J. Andersson i Lysvik föreslagit,

att Riksdagen måtte förklara i grundlagsenlig ordning hyflande

följande förslag till ändrad lydelse af nedanstående delar af gällande

riksdagsordning:

§ 16. Å landet förrättas valen inför domhafvanden i den domsaga,

till hvilken valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro förenade

till en valkrets, inför domhafvanden i den af dessa domsagor, hvilken

den största folkmängden eger. I de valkretsar, som bestå af två eller

flera städer, förrättas valen inför magistraten i den stad inom valkretsen,

som eger största folkmängden. Vid dessa val afgifvas rösterna

särskildt för hvarje kommun inför kommunalstämmas ordförande, magistrat

eller den för staden särskildt tillsatta styrelse; och skola för

rösternas sammanräknande och fullmagts utfärdande åt den, som de

flesta rösterna erhållit, valprotokollen till vederbörande valförrättare

ofördröjligen insändas.

I stad (o. s. v. oförändradt).

§ 17. Vid riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en röst.

Den, som (o. s. v. oförändradt). _ # „ ...

§ 18. Konungens befallningshafvande åligger att, när val till

riksdagsman i Andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederBill.

till Rilcsd. Prof. 1896. 3 Samt. 1 Höft. (N:is 1, 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

börande valförrättare, som låter tid och ort för valet i kyrkorna kungöra.

Skulle i någon församling offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag,

då kungörelsen bör uppläsas, skall på presterskapets anmodan

vederbörande kronobetjent kungörelsen skyndsamt kringsända.

Såsom hufvudsakligt skäl för sitt ändringsförslag har motionären

framhållit, att under den tid, som förflutit efter den nya riksdagsordningens

införande, antalet af de valkretsar, som antagit omedelbart valsätt

vid val till Andra Kammaren, varit så stort, att öfvergången till

detta valsätt kunde anses snart fullbordad. Dess användning vore numera

öfverallt regel, och motsatt förhållande egde rum endast i ett

fåtal undantagsfall. Det omedelbara valsättets stadigt fortgående utbredning

inom landsbygden såväl som i städerna framginge af uppgifter,

som motionären hemtat ur den officiella valstatistiken. Enligt

dessa, i motionen intagna uppgifter, hade vid 1866 års allmänna val

af landsbygdens 136 valkretsar endast 6 antagit det omedelbara valsättet,

medan vid senaste val år 1893 icke mindre än 120 af landsbygdens

till antal af 145 då uppgående valkretsar öfvergått till nämnda

valsätt; och redan vid 1881 års allmänna val hade samtliga de valkretsar,

som bestodo af två eller flera städer, begagnat det omedelbara

valsättet. Häri hade visserligen skett en återgång, då i följd af den

under år 1886 verkstälda omregleringen af städernas valkretsar ej

mindre än 11 kretsar blefvo till sin omfattning förändrade och endast

2 af dessa hunno fatta beslut om antagande af omedelbart valsätt så

tidigt, att det kunde tillämpas vid valen till 1887 års senare riksdag;

men redan vid allmänna valen för perioden 1888—1890 hade 8 af de

återstående å nyo öfvergått till omedelbart valsätt, hvilket sedan 1890

års . val åter användts af samtliga stadsvalkretsarne. Då, enligt hvad

statistiken sålunda utvisade, endast 25 landtkretsar och ingen stadsvalkrets

valde medelbart, ansåge motionären förevarande fråga nu vara

mogen för reform. Att under nämnda förhållanden bibehålla det medelbara

valsättet kunde väl anses olämpligt. I det yttrande till statsrådsprotokollet,

som innehöll motiveringen till nu gällande riksdagsordning,

hade, åberopar motionären, justitiestatsministern De Geer angående

olägenheterna af sistnämnda valsätt anfört bland annat följande:

»I fråga om medelbara eller omedelbara val hyser jag för min

del ingen tvekan att tillerkänna företrädet åt de senare, så vida de

förra skola förrättas genom elektorer, hvilka utses endast för att förrätta

ett visst val utan att i öfrigt hafva något med hvarandra gemensamt.

Af de valberättigade lärer man nemligen icke kunna förvänta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utledande N:o 1.

3

något intresse för den förberedande åtgärden att välja elektorer, om de

icke hysa intresse för det slutliga resultatet eller utgången af sjelfva

riksdagsmannaval. Men hysa de intresse för det slutliga resultatet,

så utse de sannolikt till elektor den, som röstar på deras egen kandidat,

utan afseende på huru vida elektorn för denna befattning eger de

utmärktaste egenskaper, hvilka dessutom äro svåra att bedöma, och

hela syftemålet med de medelbara valen är då förfeladt. Härtill kommer,

att faran för otillbörlig inverkan på valen är vida mindre, om

denna måste rigtas mot en hel menighet än om blott ett ringa antal

elektorer behöfva vinnas.»

Förutom de i detta yttrande anförda olägenheter förefunnes,

enligt motionärens mening, äfven andra, såsom: osäkerhet och villrådighet

vid hvarje valkretsindelning och hvarje ny femårsperiod, då fråga

om förändring kunde väckas; besvär, tidsförlust och oreda vid ombyte

af valsätt samt valmannens ovisshet vid elektorsval, om hans röst tillfölle

den han önskade vald som riksdagsman — olägenheter nog besvärliga

för den stora allmänheten, som önskade stadga i den vedertagna

ordningen och frihet från onödiga besvär. Deremot torde svårligen

kunna uppvisas sådana eller andra olägenheter af ifrågavarande

reform, som tvärtom, enligt motionärens förmenande, ur alla synpunkter

kunde anses utgöra en både nödig och nyttig grundlagsändring. 1

hvarje fall utvisade händelsernas förlopp en alldeles bestämd tendens

hos valmännen att göra det omedelbara valsättet enrådande öfver hela

landet. Detta vore det enda rätta och äfven en följdrigtig tillämpning

af en enkel och klar, för alla fall lika regel, som öfver allt, der den

hittills tillämpats, visat sig ega de företräden, som riksdagsordningens

författare framhållit. Hvad särskildt anginge det lifligare intresse förvalen,

som detta sätt vore egnadt att väcka, så vunne det en synnerligt

slående bekräftelse genom den jemförelse mellan deltagandet i de

omedelbara och medelbara valen, som hemtats ur förutnämnda valstatistik

och som i motionen funnes införd. Härtill komme, att olägenheten

af nu gällande föreskrifter, enligt hvilka återgång till medelbara

val oberoende af valmännens önskan inträffade så ofta valkretsarnes

omfång förändrades, på ett särdeles tydligt sätt komme att visa sig

vid första tillämpningen af de genom 1894 års grundlagsändring införda

bestämmelserna om sättet för Andra Kammarens bildande. 1 kraft af

dessa bestämmelser komme nemligen vid 1896 års val ett ovanligt

stort antal kretsar både på landet och i städerna att mot sin vilja

återgå till val genom elektorer. Enligt den nya ordningen komme

antalet af landsbygdens valkretsar att ökas från 145 till 150, och de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

kretsar, som bestode af flera städer, skulle ökas från 25 till 30 (eller

möjligen 31). På landsbygden måste således fem domsagor, som nu

valde hvardera en riksdagsman, fördelas i två valkretsar, hvarigenom

alltså tio nya kretsar uppstode, som för längre eller kortare tid vore

hänvisade till val genom elektorer. I städerna komme detsamma att

inträffa med ett vida större antal kretsar, då tillkomsten af fem eller

sex nya stadskretsar medförde en fullständig omstörtning af nu gällande

kretsindelning för städerna. Då uppgifterna om folkmängden vid 1895

års slut, som skulle läggas till grund för de nya valkretsarnes bildande,

efter vanligheten knappast torde i fullständigt skick hinna framläggas

af statistiska centralbyrån förrän frampå sommaren, kunde regeringen

icke medhinna att utföra valkretsarnes reglering så tidigt, att beslut

om öfvergång till omedelbara val kunde fattas inom de nybildade

kretsarne, innan de första riksdagsvalen fön-ättades. Uti detta missförhållande

kunde visserligen ingen rättelse vinnas genom den grundlagsändring,

som af motionären ifrågasattes, enär det afgörande beslutet

om densamma, i fall den vunne Riksdagens bifall, tidigast kunde fattas vid

den riksdag, som komme att sammanträda först efter nyssnämnda val.

Men den rubbning i valsättet, som vid detta tillfälle utan valmännens

önskan och oftast i strid med deras bestämdt uttalade vilja komme att

inträda, utgjorde i sjelfva verket det mest talande skäl för nödvändigheten

af en ändring i nu gällande bestämmelser rörande valsättet uti

det syfte, som i motionen blifvit antydt.

Det omedelbara valsättets principiella företräde framför det medelbara

framhölls redan, såsom äfven af motionären omförmälts, uti det

af honom delvis citerade anförandet af justitiestatsministern De Geer

vid framläggandet af förslaget till nu gällande riksdagsordning. Att,

detta oaktadt, icke i grundlagen införts ovilkorlig föreskrift om omedelbara

val annat än för de städer, hvilka ega att utan förening med

andra utse riksdagsmän, har berott derpå, att de omedelbara valen

i ett land så glest befolkadt som vårt ansetts i verkställigheten

kunna vara förenade med vissa svårigheter i följd deraf att, utan föregående

öfverläggningar, i allmänhet lätt kan uppkomma en allt för

stor splittring i rösterna, men talrikt besökta valmöten äro svårare att

åstadkomma, ju längre väg de väljande måste färdas till samlingsplatsen.

Detta skäl synes utskottet fortfarande tala för bibehållande

af de uti ifrågavarande afseende gällande bestämmelser. Det torde

nemligen icke vara välbetänkt att beröfva de valkretsar, som på grund

af afståndet mellan de kommuner, af hvilka de utgöras, kunna vara i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1. 5

särskilt behof af det medelbara valsättet, rättigheten att, om de finna

det vara för sig lämpligt, använda detta valsätt. I ör de smärre städerna

torde det vara af icke ringa vigt att få behålla valfriheten mellan

det ena och det andra valsättet. Enligt nu gällande grundlagsbestämmelser

är det nemligen öfverlemnadt åt Konungen att indela nämnda

städer i valkretsar, endast med den inskränkning att det, såvidt möjligt,

skall ske länsvis. Under samma valkrets torde sålunda möjligen kunna

inrangeras städer, som i öfrigt hafva endast föga beiöring^ med hvar

andra och som icke känna till hvarandras särskilda förhall anden. I

sådana fall torde för de minsta städerna det medelbara valsättet vara

det enda, hvarigenom de verkligen kunna påräkna att utöfva något

inflytande på valen.

Af den omständigheten att flertalet valkretsar numera ölvergatt

till det omedelbara valsättet och att man fördenskull torde kunna antaga,

att detta valsätt för den större delen af landet är det under nuvarande

förhållanden lämpligaste, synes man emellertid ej vara berättigad att

draga den slutsatsen, att det medelbara valsättet nu bör afskaffas. Då

nemligen ett ej ringa antal valkretsar ännu bibehålla detta valsätt,

torde det sannolikt också vara med deras intresse bäst öfverensstämmande

att fortfarande få behålla detsamma; och för öfrigt utgör det

anförda förhållandet icke ett tillfyllestgörande bevis derför, att icke valkretsar,

som uppstå genom framdeles skeende omregleringar, kunna

anse, att de behöfva använda det medelbara valsättet.

Såsom en särskildt anmärkningsvärd olägenhet af de nuvarande

bestämmelserna angående medelbara och omedelbara val har framhållits,

att efter sådan indelning i valkretsar, som i § 13 mom. 4 riksdagsordningen

föreskrifves, hvarje nybildad valkrets, som önskar antaga

det omedelbara valsättet, måste derom fatta beslut, äfven om de till

kretsen hörande kommuner förut under då gällande indelning antagit

nyssberörda valsätt; hvartill skulle kunna komma ännu en olägenhet,

den nemligen att, om dylikt beslut icke hunne tillräckligt tidigt fattas,

en sådan nybildad valkrets kunde blifva tvungen att välja medelbait

emot den åsigt, som inom densamma vore rådande. Denna olägenhet

synes dock utskottet icke kunna vara af synnerlig betydelse. Det har

nemligen under den tid riksdagsordningen vant i tillämpning aldrig,

icke ens efter riksdagsupplösningen år 1887, inträffat, att någon valkrets

saknat möjlighet att efter en skedd omreglering fatta beslut om an

vändande af omedelbart valsätt i så god tid, att detsamma kunnat

användas vid det näst efter omregleringen inträffade val; och som

numera icke i något fall omreglering af valkretsar kan ega rum oftare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

än hvart tionde år, kan, vid det förhållande att valen till Andra Kammaren

gälla för tre år, det endast hvart trettionde år förekomma, att

sådan omreglering infaller samma år som allmänna val ega rum. Då

härtill kommer, att utskottet ej kan föreställa sig annat, än att regeringen

skall låta sig angeläget vara att i tillräckligt god tid verkställa

hvarje omreglering, torde det näppeligen kunna inträffa, att eu valkrets

måste välja medelbart till följd deraf att den ej haft tillfälle att nog

tidigt fatta beslut om öfvergång till omedelbart valsätt.

Slutligen och med afseende särskildt å valen på landet anser sig

utskottet äfven böra framhålla, att det nuvarande stadgande^ om det

medelbara valsättet såsom regel har historisk grund i de* bestämmelser.

uti ifrågavarande hänseende, som under ståndsrepresentationens

tid gälde för valen till bondeståndet, samt att vid sådant förhållande,

och då det visat sig att icke få valkretsar önska bibehålla just

detta valsätt, det ingalunda kan vara lämpligt att genom ett Riksdagens

beslut betaga landtvalkretsarne en af dessa hittills åtnjuten sjelfbestämmelserätt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1896.

På utskottets vägnar:

O. Bergris.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o i.

7

Reservationer:

af herr Ljungman;

af herr Elowson;

af herr Vahlin, som yttrat:

»Det mål, som motionären afsett, synes mig lika väl vinnas genom

sådan omskrifning af § 16 riksdagsordningen, att det omedelbara valsättet

göres till regel. En dylik ändring lär svårligen kunna anses

förhastad, den skulle endast ge företrädesrätt åt det valsätt, som under

en tid af 30 år allt mer bestämdt tillerkänts företräde af våra valmanskorporationer,

göra till regel i lag hvad som allt mer undantagslöst

visat sig vara det i tillämpning.

Äfven efter dylik ändring vore de valkretsar, som kunna vilja

bibehålla eller öfvergå till medelbart valsätt, härtill oförhindrade. De

skäl, som af utskottets majoritet anförts och som vända sig mot ett

obligatoriskt införande af det omedelbara valsättet för alla valkretsar,

äro derför icke tillämpliga på här framlagda förslag.

På grund af hvad här anförts får jag föreslå,

att Riksdagen behagade antaga nedanstående förslag

till ändring af riksdagsordningen § 16 att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

Riksdagsordningen.

§ 16.

Valen till riksdagsman förrättas omedelbart, och afgifvas rösterna,

särskildt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat; och skola för rösternas sammanräknande och fullmagts utfärdande

åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas,

för kommunerna å landet till domhafvanden och för städerna, der två

eller flere städer äro till en valkrets förenade, till magistraten i den

stad, som största folkmängden eger.

Stad, som har att ensam sända flere riksdagsmän, må, på sätt

om val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega

dock begagna det medelbara valsättet, derest flertalet af de röstborät
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

tigade så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun

väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande

eller magistrat, varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande,

som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades

röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som

de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda

fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit, ånyo

upptagas. Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid det val,

som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och

gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande

kan på lika sätt som om dess införande fattas.

Vid de medelbara valen väljes riksdagsman medelst elektorer.

Å landet utses för hvarje kommun inför kommunalstämmans ordförande

en elektor, och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal

af ett tusen. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför

domhafvanden i den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om

två domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den

af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden eger.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför

magistraten en elektor för hvarje stad, och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda

till riksdagsmannaval inför magistraten i den stad inom valkretsen,

som största folkmängden eger.

I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt

tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med riksdagsmannaval,

som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör magistrat

eller dess ordförande»; samt

af herrar Dalm, Gyllensvärd, Johnsson, friherre Barnekow, Nilson,

Liljeholm och Hanson, hvilka instämdt med herr Vahlin.

Herrar Bengtsson och Boström hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i förevarande ärendes behandling inom utskottet.

Herr Restadius har anhållit att få här antecknadt, att han till

följd af annat offentligt uppdrag varit förhindrad att öfvervara ärendets

handläggning i utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.