Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 72 och 73 riksdagsordningen.

1896-04-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1896:10, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 72 och 73 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1896, kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af §§ 72 och 73 riksdagsordningen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 228, har herr S. Nordström

till Riksdagens förnyade ompröfning framstält konstitutionsutskottets förslag till

1893 års Riksdag angående ändrad lydelse af §§ 72 och 73 riksdagsordningen.

Detta förslag var af följande lydelse:

§ 72.

Å hvarje lagtima Riksdag förordnas revisorer till ett antal af tolf för

att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets och

till ett antal af sex för att, likaledes enligt regeringsformen och särskild

instruktion, granska Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse

och förvaltning. Desse revisorer utses till halfva antalet af hvardera Kammaren.

Hvarje revisionsförrättning skall omfatta ett års afslutade räkenskaper.

Förrättningarna taga sin början å dag, som i instruktionerna bestämmes,

och skola inom två månaders tid vara fullbordade.

Revisorerne välja sjelfve för hvardera revisionen inom sig ordförande.

De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade att i sina berättelser

till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit,

af näst följande lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande

utskotts granskning och vidare behandling.

Bih. till Riksd. Brot. 1896. 3 Sami. 9 Höft. (N:o 10).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

§ 73.

o Pa samma gång och på lika sätt, som Fullmägtige och Revisorer enligt

föregående två §§ utses, tillsättas jemväl suppleanter att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras ställen, nemligen för Fullmägtige i Riksbanken

tre, för Fullmägtige i Riksgäldskontor likaledes tre, för revisorerne af statsverket

sex samt för revisorerne af riksbanks- och riksgäldsverken fyra.

Uti afgifven berättelse om den år 1886 af Riksdagens revisorer verkstälda

granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under år 1885

anförde revisorerna, att de — som för fullgörande af berörda granskningsarbete,

i likhet med hvad under de senast föregående åren egt rum, fördelat

sig på tre afdelningar, hvardera afdelningen bestående af fyra ledamöter,

nemligen två bland de af Första Kammaren utsedde revisorerna och

två bland de af Andra Kammaren valde — i afseende å ärendenas fördelning

mellan de olika afdelningarna vidtagit den förändring i hvad som

i detta hänseende förut iakttagits, att den förberedande granskningen af

samtliga statsverkets räkenskaper öfverlemnats åt den första och den andra

af dessa afdelningar, under det att tredje afdelningen, som vid föregående

revisionsförrättningar fått till granskning mottaga, förutom banko- och riksgäldsverkets

räkenskaper, äfven viss del af redogörelserna angående statsverket,

erhållit uppdrag att uteslutande egna sitt arbete åt den förberedande

granskningen af räkenskaperna för Riksdagens verk, detta på den grund,

att sistnämnda afdelning ansetts icke kunna under den korta tid, inom

hvilken revisionsförrättningen borde vara afslutad, fullständigt granska räkenskaperna

för Riksdagens verk, om dess tid skulle tagas i anspråk äfven för

andra förberedande granskningsarbeten. Men att äfven under den sålunda

vidtagna förändrade anordningen den tid, som af Riksdagens revisorer kunde

egnas åt bedömandet af ifrågavarande penningverks styrelse och förvaltning,

vore allt för knappt tillmätt för att kunna medgifva en tillräckligt omfattande

och genomgående granskning, framginge, enligt revisorernas åsigt,

bland annat deraf, att, medan riksbankens förvaltning i dess helhet underkastades

revision af fyra personer, hvilka under de två månader, revisionsförrättningen

påginge, derjemte skulle ej allenast egna en förberedande

granskning åt riksgäldskontorets förvaltning, utan äfven behandla de af

statsrevisorernas öfriga afdelningar framstälda förslag i anledning af granskningen

af statsverkets förvaltning, så vore ett lika antal revisorer tillsatta

för en förberedande granskning af hvart och ett af riksbankens afdelningskontor

i orterna, hvilka sistnämnde revisorer egde att för revisionsarbetet

använda, vid afdelningskontoret i Göteborg en månad, vid afdelnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

kontoret i Malmö tre veckor och vid hvart och ett af de öfriga afdelningskontoren

två veckor.

Den vid omförmälda revisionsförrättning gjorda fördelning af ärendena

hade emellertid, yttrade revisorerna vidare, medfört den olägenhet, att

allt för många räkenskaper hopats på hvardera af de .två afdelningar,

hvilka haft till uppdrag att förberedande granska statsverkets styrelse och

förvaltning. Oafsedt den fortgående tillökningen i verksamheten inom Riksdagens

verk, hade genom den utveckling, som oafbrutet egt rum inom

administrationens olika grenar, och genom bildandet af nya institutioner

räkenskapernas omfång och antal allt jemt tilltagit och nått en sådan vidlyftighet,

att ej ens den ytligaste granskning kunde egnas dem alla. Särskild!

erinrade revisorerna om den under de senare årtiondena tillväxande

jernvägsförvaltningen, hvilken under flera år ansetts kräfva en särskild förberedande

revision.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ifrågasatte revisorerna,

huruvida icke den ändring i gällande bestämmelser angående revisionen af

stats-, banko- och riksgäldsverken borde vidtagas, att två delegationer af

revisorer årligen af Riksdagen utsåges, den ena med samma antal medlemmar

som Rikdagens nuvarande revisorer, för granskning af statsverkets

tillstånd, styrelse och förvaltning, och den andra, med något mindre

antal ledamöter, för granskning af riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning.

Med hufvudsaklig anledning af denna revisorernas framställning hafva

sedermera under hvardera af åren 1890, 1891, 1892 och 1893 hos Riksdagen

väckts motioner i det af 1886 års revisorer ifrågasatta syfte. De två förstnämnda

åren rönte emellertid denna fråga ingen framgång vare sig inom konstitutionsutskottet

eller i kamrarne. Då utskottet hade att vid 1892 års lagtima riksdag

behandla en af herr M. Andersson i Stigen i ämnet väckt motion, yttrade

utskottet, att det syntes helt naturligt, om i betraktande toges den betydliga

utveckling, såväl statsförvaltningen som riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet

vunnit under det fjerdedels sekel, som förflutit från gällande riksdagsordnings

tillkomst, att den af Riksdagen genom dess revisorer nu utöfvade granskning

af statsverkets samt riksbanks- och riksgäldsverkens styrelse och förvaltning

icke längre kunde gifva ett fullt tillfredsställande resultat. »Särskild^, anförde

utskottet vidare, »torde det med revisionens nuvarande sammansättning

och den för granskningen tillmätta korta tid icke vara möjligt för revisorerna

att öfver förvaltningen af Riksdagens verk utöfva en tillräckligt omfattande

kontroll; och torde det derför vara nödigt att, för så vidt icke revisorernas

verksamhet skall blifva allt för ytlig, söka tillföra revisionen större för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

inäga att behörigen fylla sitt ändamål, än den nu eger. Härvid har

utskottet icke kunnat undgå att i första hand fästa sin uppmärksamhet

vid det inom revisionen nu rådande arbetssättet. Till befordrande af

revisionsförrättningarnas skyndsamma gång sammanträda revisorerna på afdelningar,

som .hvar för sig åt ärendena egna en förberedande behandling,

men alla frågor om anmärkningar eller anmälanden skola alltid slutligen

in pleno föredragas och afgöras. Då det emellertid för bedömandet af riksbankens

och riksgäldsverkens förvaltning fordras i någon mån andra insigter,

än som i allmänhet kräfvas för granskningen af statsverkets tillstånd och

förvaltning, kan ett sådant förfaringssätt icke annat än framstå såsom

eno oegentlighet, ty utan den onödiga omgång och tidsutdrägt samt försvarande

af revisionsarbetet i dess helhet, som härigenom otvifvelaktigt

alltid åstadkommes, måste det anmärkta arbetssättet i de flesta fall hafva

till följd, att vid ärendenas behandling in pleno flertalet revisorer komma

att deltaga i anmärkningar eller framställningar om förhållanden, hvarmed

de icke kunnat eller åtminstone icke haft tillfälle att göra sig förtrogna.

Utskottet finner för den skull inrättandet, på sätt 1886 års revisorer ifrågasatt

och herr Andersson i sin förevarande motion föreslagit, af en särskild

revision för granskning af riksbanks- och riksgäldsverkens styrelse och förvaltning

vara både högst nödigt och nyttigt. Med afseende å sistnämnda

gransknings vigt och omfattning synes antalet af dessa revisorer icke kunna

sättas lägre än till sex.»

På det att, i enlighet med hvad sålunda framhållits, en särskild revision

af Riksdagens verk skulle kunna anordnas och likväl tillräckliga krafter

förbehållas för granskning af statsverkets räkenskaper och förvaltning, fann

utskottet, att hela antalet af Riksdagens revisorer borde ökas. I afseende

å vidden af denna ökning ansåg utskottet, att ledamöternas antal i den

revision, som skulle hafva till föremål att granska statsverkets räkenskaper

och förvaltning, borde bestämmas till tolf, eller så stort antal, att revisorerna

lämpligen kunde fördela sig på tre afdelningar, och att derutöfver, såsom

ofvan nämnts, sex revisorer skulle tillkomma för riksbanken och riksgäldskontoret.

Genom en sådan tillökning i arbetskrafter skulle, enligt utskottets

åsigt, revisionen sättas i stånd att med större uppmärksamhet, än hittills

kunnat ske, följa förvaltningens gång äfvensom att inom dess olika grenar

gifva uppslag till^ förbättringar, allt till väsentligt gagn för det allmänna.

I afseende å antalet suppleanter för Riksdagens revisorer ansåg utskottet,

att detta lämpligen borde bestämmas till sex för revisorerna af statsverket

och till fyra för revisorerna af riksbanks- och riksgäldsverken.

Det af utskottet i enlighet härmed framstälda förslag blef emellertid

i Första Kammaren förkastadt utan votering, under det att i Andra Kammaren

utskottets förslag utan diskussion antogs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

Alldeles enahanda förslag som det af utskottet år 1892 tillstyrkta

och af Andra Kammaren antagna framlades vid 1893 års riksdag af herr

A. V. Ljungman i motion inom Andra Kammaren. Detta förslag förordades

å nyo af utskottet, men rönte inom Riksdagens kamrar samma öde som 1892.

Vid 1895 års riksdag framlade herr Ljungman i motion inom^ Andra

Kammaren ett förslag, hvilket afsåg att vinna det eftersträfvade malet att

åstadkomma en förstärkning af revisorernas granskningsförmåga uteslutande

genom en ökning af revisorernas antal.

Uti sitt utlåtande häröfver yttrade utskottet, att då, enligt hvad

utskottet funnit, en af de förnämsta orsakerna till den utgång, förevarande

fråga fått, åtminstone vid riksdagarne 1892 och 1893, torde hafva varit

det starka motstånd, som förslaget om inrättande af tva från hvarandra

skilda revisioner städse mött inom Första Kammaren, förestälde sig utskottet,

att ett förslag af sådan beskaffenhet som det 1895 af herr Ljungman i

ämnet framstälda skulle hafva större utsigt till framgång inom Riksdagens

båda kamrar än de förslag, som förut i fragan blifvit väckta; och som

utskottet funne det vara synnerligen önskvärd!, att Riksdagen inom en snar

framtid beredde sina revisorer möjlighet att kunna på ett både för det

allmänna och för dem sjelfva mera tillfredsställande sätt, än som under nuvarande

förhållanden kunde ske, fullgöra sitt ansvarsfulla förtroendeuppdrag,

tvekade utskottet icke att uttala sig till förmån för ett förslag, hvilket

utskottet ansåge vara egnadt att i afsevärd grad för revisorerna underlätta

ett verksamt granskningsarbete. Motionären hade med hänsyn till förhållandet

under ståndsrepresentationens tid föreslagit, att revisorernas antal

skulle ökas till tjugufyra, men utskottet ansåg det vara för det afsedda

ändamålet tillräckligt, att nämnda antal bestämdes till aderton, eller så

stort, att vid de förberedande granskningsarbetena statsverkets revisorer

kunde fördela sig på tre afdelningar med fyra ledamöter i hvarje, samt

de återstående sex revisorerna måtte kunna egna sig åt den vigtiga och

omfattande granskningen af riksbanks- och riksgälds verkens styrelse och

förvaltning.

Antalet suppleanter för Riksdagens revisorer borde enligt utskottets

åsigt jemväl ökas; och ansåg utskottet detta antal lämpligen kunna bestämmas

till åtta, såsom i herr Ljungmans motion föreslagits.

Utskottets i enlighet härmed framstälda förslag blef af Första Kammaren

afslaget med 78 röster emot 39, hvilka afgåfvos för bifall till detsamma,

hvaremot Andra Kammaren utan diskussion biföll förslaget.

Den i nu föreliggande motion upptagna frågan om upphäfvande af den

afgörande röst, som enligt § 72 riksdagsordningen tillkommer ordföranden

hos Riksdagens revisorer, derest vid omröstning inom revisionen rösterna i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

något fall äro lika, har jemväl förut varit föremål för Biksdagens öfverläggning

och beslut. Då vid 1885 års riksdag en proposition med förslag

till ny gemensam instruktion för Biksdagens revisorer af stats-, banko- och

riksgäldsverken förekom till behandling inom Första Kammaren, framstäldes

der åtskilliga anmärkningar mot den i förslagets 3 § intagna bestämmelsen,

att vid lika röstetal ordföranden skulle ega afgörande röst. Förslaget i

nämnda del blef väl af kammaren godkändt, men att så skedde, berodde,

enligt hvad af diskussionen synes framgå, uteslutande af den omständigheten’

att grundlagens uttryckliga föreskrift lade hinder i vägen för införande af

det förfaringssätt, som vid omröstning inom Biksdagens utskott tillämpas.

Uti en vid 1893 ars riksdag af herr J. H. Gr. Fredholm inom Andra

Käromål en väckt motion i ämnet framhölls, att, då genom det nuvarande

stadgandet gåfves åt den kammares ledamöter, hvilken bland sig räknade

ordföranden, ett bestämmande inflytande vid beslutens fattande, detta medförde

den olägenheten, att det alltid blefve strid om ordförandevalet, dervid

de särskilda partierna sökte att få till ordförande den, hvilkens åsigter

komme att gå i samma rigtning som partiets, samt att valet sålunda icke

komme att ega rum med hufvudsakligen fästadt afseende på att välja den,

som vore för uppdraget skickligast och lämpligast. Denna olägenhet ansåge

dock motionären vara mindre betydande än den, som framstälde sig, då man

underkastade revisorernas afgifna berättelser en granskning. Deraf ville det

nemligen synas motionären, som om den ena kammarens revisorer allt mera

bildade ett parti för sig gent emot revisorerna från den andra kammaren.

I samma mån som detta förhållande blefve fullt utbildadt, skulle, menade

motionären, den likaberättigade ställning, båda kamrarnes revisorer enligt

grundlagen borde till hvarandra intaga, faktiskt komma att häfvas, och detta

skulle å sin sida hafva till följd en menlig inverkan på resultaten af statsrevisionens

arbeten. Mot en sådan den ena kammarens befarade magtställning

inom revisionen gåfves visserligen äfven med nu gällande stadgande i

72 § riksdagsordningen det korrektiv, att man vid val af ordförande alltid

läte lotten blifva afgörande för hvilkendera kammarens revisorer ordföranden

skulle tillhöra, och genom ett konseqvent vidhållande af detta tillvägagångssätt

borde Andra Kammarens ledamöter inom revisionen för framtiden försättas

i ett mera gynsamt läge än det, hvari de befunnit sig på grund af

hittills följda förfaringssätt. Men äfven om härigenom jemvigt skulle kunna

avägabringas i den likaberättigade ställning, som begge kamrarnes revisorer

enligt grundlagen borde till hvarandra intaga, så undginge man, enligt

motionärens förmenande, ändock icke den för statsrevisionens betydelse

betänkliga faran, att den ena kammarens revisorer kunde, om de så ville,

under hela revisionsförrättningen ensamma bestämma, hvad som i revisions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

berättelsen skulle göras till föremål för anmärkning eller icke. Denna fara

förebyggdes helt och hållet genom en ändring af § 72 riksdagsordningen i

den rigtning, att, då inom statsrevisionen omröstning med slutna sedlar

anstäldes, en sedel alltid borde, i likhet med hvad i § 48 riksdagsordningen

stadgades rörande omröstning inom Riksdagens utskott, uttagas och förseglas samt

endast i det fall öppnas, att rösterna vid sammanräknandet befunnes lika delade.

Konstitutionsutskottet, som hade att öfver detta förslag afgifva yttrande,

förklarade sig finna hvad motionen i denna del innehölle klart och tydligt

ådagalägga behofvet af att i afseende å omröstningarna hos statsrevisorerna

infördes samma ordning, som gälde inom Riksdagens utskott, samt tillstyrkte

alltså på de af motionären anförda skäl sådan ändring af § 72 riksdagsordningen,

att det deri befintliga stadgandet om ordförandens afgörande röst uteslötes.

Första Kammaren afslog utskottets förslag. Andra Kammaren äter

biföll ett i reservation af herr Ljungman m. fl. framstäldt förslag, enligt

hvilket ett särskilt stadgande skulle i § 72 riksdagsordningen införas derom,

att vid revisionens förhandlingar skulle, i afseende å omröstning, tillämpas

enahanda ordning, som iakttoges inom Riksdagens utskott.

Vid 1895 års riksdag väcktes två motioner i enahanda syfte, en i

Första Kammaren af herr Cavalli och en i Andra Kammaren af herr

Ljungman. I afseende på sättet, hvarpå denna grundlagsförändring borde

vidtagas, framstälde motionärerna olika förslag. Under det nemligen herr

Cavalli, i likhet med konstitutionsutskottet vid 1898 års riksdag, ansåg

förändringen enklast kunna ske genom en uteslutning af stadgandet i § 72

riksdagsordningen om ordförandens afgörande röst, återupptog deremot herr

Ljungman förenämnda, af honom i reservation 1893 framlagda förslag.

Konstitutionsutskottet ansåg sig hafva grundad anledning att ansluta sig

till sistberörda förslag, enär obestridligen genom en sådan uttrycklig bestämmelses

införande i grundlagen hvarje tvekan i afseende å förfaringssättet vid

omröstning hos revisorerna efter borttagandet af ordförandens afgörande röst

undanröjdes, samt härtill komme, att det af herr Ljungman framlagda förslaget

i detta hänseende vid 1893 års riksdag blifvit af Andra Kammaren

utan votering antaget.

Det 1895 af utskottet i enlighet härmed framlagda förslaget blef af

Första Kammaren efter någon öfverläggning afslaget, hvaremot detsamma

af Andra Kammaren utan diskussion bifölls.

Vid 1895 års riksdag framlade konstitutionsutskottet i sammanhang

med de här ofvan anmärkta förslagen till ändringar i §§ 72 och 73 riksdagsordningen,

beträffande revisorernas och deras suppleanters antal samt ordförandens

afgörande röst, förslag derom, att i § 72 riksdagsordningen skulle införas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

uttrycklig bestämmelse angående rätt för revisor att till revisionsberättelsen

foga sin skiljaktiga mening, och att i afseende derå skulle lända till efterrättelse,

hvad i § 48 riksdagsordningen finnes stadgadt för Riksdagens utskott. Denna

fråga, hvilken nämnda år upptagits af herr Ljungman i hans förut omförmälda

motion och då inom kamrarne fick samma utgång som de båda nyssberörda

frågorna, väcktes första gången vid 1893 års riksdag af herr Fredholm och

rönte redan då ett gynsamt mottagande i Andra Kammaren, som utan votering

biföll ett i reservation af herr Ljungman m. fl. framlagdt förslag af

samma innehåll som konstitutionsutskottets förslag nästlidet år. I sin motivering

sistnämnda ar yttrade utskottet, att hehofvet af en bestämmelse,

hvarigenom den enskilde revisorn fullt och otvetydigt tillerkändes rätt att

reservera sig mot af revisionen fattade beslut, icke torde af någon kunna

bestridas, samt att, då onekligen berörda reservationsrätt säkrast betryggades

genom en särskild grundlagsbestämmelse, utskottet, med fästadt afseende jemväl

å den utgång, frågan vid 1893 års riksdag erhållit inom Andra Kammaren,

funnit skäl vara för handen att förorda bifall till införande af en dylik bestämmelse.

De anmärkningar, som framställas af Riksdagens revisorer, skola, sedan

förklaringar deröfver inkbmmit, af näst följande lagtima Riksdag öfverlemnas

till vederbörande utskotts behandling. Revisorernas arbete är således att

betrakta såsom en förberedande behandling af vissa till Riksdagens utskott

hörande ärenden. En naturlig följd häraf synes vara, att, beträffande så

vigtiga frågor som verkställande af omröstning och rätten till reservation,

liknande bestämmelser böra finnas för Riksdagens revisorer som de, hvilka

gälla för Riksdagens utskott.

De hufvudsakliga beslut, som revisorerna hafva att fatta uti till deras

behandling hörande ärenden, afse i verkligheten endast, huru vida förklaring

skall infordras från vederbörande eller icke. Om det genom användande af

ordförandens utslagsröst bestämmes, att anmärkning ej skall framställas rörande

ett visst ärende, medför detta, att vederbörande embetsverk i sådant fall beröfvas

tillfälle att vederlägga en af halfva antalet revisorer framstäf anmärkningsanledning,

som under form af reservation gör sin rond genom tidningspressen.

Denna följd af nu gällande bestämmelse angående ordförandens afgörande

röst kan ju ingalunda sägas medföra någon fördel för de granskning underkastade

embetsverken.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då vid behandlingen

inom kamrarne af såväl de i nu ifrågavarande motion afsedda frågor som

ock frågan om revisorernas reservationsrätt intet blifvit anfördt, som kunnat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

förmå utskottet att frångå den uppfattning, som af utskottet i dessa frågor

uttalats vid nästlidet års riksdag, anser sig utskottet böra å nyo förorda

bifall till det då för Riksdagen framlagda förslaget.

I anledning häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af herr Nordströms

motion, antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 72

och 73 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

(Nuvarande lydelse:)

Å hvarje lagtima Riksdag förordnas

revisorer till ett antal af tolf

för hvart år, hvilka till halfva antalet

af hvardera Kammaren utses,

att enligt regeringsformen och särskild

instruktion granska statsverkets,

Riksbankens och Riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning.

Hvarje revision skall omfatta ett års

afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen

tager sin början å dag,

som i instruktionen bestämmes, och

skall inom två månaders tid vara fullbordad.

Revisorerne välja sjelfve inom sig

ordförande, hvilken eger afgörande röst,

derest, vid omröstning, rösterne i något

fall äro lika.

De anmärkningar, som revisorerne

finna sig befogade att i sin berättelse

till Riksdagen framställa, skola, sedan

förklaringar deröfver inkommit, af näst

följande lagtima Riksdag öfverlemnas

till vederbörande utskotts granskning

och vidare behandling.

Bih. till Bilcsd. Prof. 1896. 3 Sami.

72.

(Föreslagen lydelse:)

Å hvarje lagtima Riksdag förordnas

revisorer till ett antal af aderton

för hvart år, hvilka till halfva antalet

af hvardera Kammaren utses,

att enligt regeringsformen och särskild

instruktion granska statsverkets,

Riksbankens och Riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning.

Hvarje revision skall omfatta ett års

afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen

tager sin början å dag,

som i instruktionen bestämmes, och

skall inom två månaders tid vara fullbordad.

Revisorerne välja sjelfve inom sig

ordförande. I afseende på omröstning

och rätt för revisor att till berättelsen

foga sin skiljaktiga mening lände till

efterrättelse hvad uti 48 § stadgas

för Riksdagens utskott.

De anmärkningar, som revisorerne

finna sig befogade att i sin berättelse

till Riksdagen framställa, skola, sedan

förklaringar deröfver inkommit, af näst

följande lagtima Riksdag öfverlemnas

till vederbörande utskotts granskning

och vidare behandling.

9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 73.

På samma gång och på lika sätt,

som Fullmägtige och Revisorer enligt

föregående två §§ .utses, tillsättas

jemväl suppleanter, att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras

ställen, nemligen för Fullmägtige i

Riksbanken tre, för Fullmägtige i

Riksgäldskontoret likaledes tre och för

hvarje års revisorer sex.

Stockholm den 17 april 1896.

På samma gång och på lika sätt,

som Fullmägtige och Revisorer enligt

föregående två §§ utses, tillsättas

jemväl suppleanter, att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras

ställen, nemligen för Fullmägtige i

Riksbanken tre, för Fullmägtige i

Riksgäldskontoret likaledes tre och för

hvarje års revisorer åtta.

På utskottets vägnar:

0. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Bergius, som yttrat:

»I öfverensstämmelse med den mening, som vid lagtima riksdagarne

1890, 1891, 1892, 1893 och 1895 gjort sig gällande i Första Kammaren,

håller jag före, att de revisorer, som enligt § 72 riksdagsordningen skola

utses för att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets,

riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,

icke äro för få för att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra den dem

åliggande granskning, under förutsättning att denna icke, mera än nödvändigt

är, utsträckes till en siffer- och detaljgranskning. Följaktligen har jag

icke kunnat biträda förslaget om ökning af antalet revisorer och deras

suppleanter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

Beträffande derefter frågan om revisorernas reservationsrätt, ber jag

att få åberopa ett, med andledning af herr Fredholms motion, af konstitutionsutskottet

vid 1893 års riksdag i utlåtande n:o 21 afgifvet yttrande, så

lydande:

»Utskottet finner väl hvad motionären anfört om reservationsrätten

vara värdt all uppmärksamhet, men till ändring af en rikets grundlag torde

de anmärkta omständigheterna dock icke föranleda. Väl är det sant, att

ledamöterna i Riksdagens utskott i riksdagsordningen uttryckligen tillförsäkrats

rätt att lemna kamrarne del af sina skiljaktiga meningar, men hvar eljest

skulle en dylik bestämmelse gifvas? I fråga om revisorerna hänvisas deremot

i § 72 riksdagsordningen till en särskild instruktion, der närmare bestämmelser

angående revisorernas verksamhet sålunda skola vara att finna. Att

denna i motsats till instruktionen för Riksdagens revisorer af riksbanken

ingenting innehåller om reservationsrätten må vara en brist, men om uttryckligt

erkännande åt denna rätt skall gifvas, så är det uppenbarligen i

instruktionen och ej i riksdagsordningen, som stadgandet skall hafva sin plats.»

Hvad slutligen angår förslaget om upphäfvande af stadgandet i § 72

riksdagsordningen, att revisionens ordförande eger afgörande röst, derest,

vid omröstning, rösterna i något fall äro lika, så, enär, enligt min uppfattning,

icke ådagalagdt blifvit, att en sådan grundlagsändring skulle komma

att innebära en verklig förbättring, har jag ansett mig icke böra med min

röst understödja detta förslag»;

af herrar Alin, Unger, friherre Wrangel von Brehmer och friherre

Åkerhielm, hvilka instämt med herr Bergras;

af herrar Gustaf Berg och Behm beträffande utskottets hemställan i

fråga om första stycket af § 72 riksdagsordningen; samt

af herr Johnsson, som velat tillkännagifva, att han inom utskottet

biträdt motionärens förslag.

Herr von Strokirch har begärt få här antecknadt, att han ej deltagit

i den slutliga behandlingen inom utskottet af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.