Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående införande af proportionell valsätt vid val inom Riksdagens kamrar.

1896-03-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1896:2, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående införande af proportionell valsätt vid val inom Riksdagens kamrar.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

9

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1896, kl. 1 e. m.

Konstitionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kongl. Maj:t angående införande af proportionell

valsätt vid val inom Riksdagens kamrar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling

hänvisad motion, n:o 113, har herr 8. T. Palme föreslagit, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Majrt behagade

låta utreda frågan om det proportionella valsättets användande vid val

inom Riksdagens kamrar samt inkomma till Riksdagen med af utredningen

föranledt förslag i ämnet.

Till stöd för denna framställning har af motionären hufvudsakligen

anförts:

Ju mera det politiska lifvet utvecklades, desto mera slöte sig

partierna tillsammans inbördes, desto skarpare stälde de sig emot hvarandra,

desto större blefve den bitterhet, hvarmed de politiska meningsolikheterna

bröte sig mot hvarandra. En lefvande fosterlandskärlek,

som kring stora, fullt uppenbara fosterländska mål enade de mest skilda

intressen, kunde naturligtvis härför råda bot. Men i hvardagslifvets

strider, der det ofta vore förenadt med någon osäkerhet att bedöma

hvad i hvarje särskildt fall vore bäst, der många olika meningar ville

göra sig gällande, och der partiernas motsatser framstode i bjert belysning,

der vore rättvisa och fördragsamhet gent emot olika tänkande

för visso af nöden. Under denna förutsättning mildrades mycken bit
Bik

till Rilcsd. Prof. 1896. 3 Sami. 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

terhet, och meningsutbyten och förhandlingar befriades från en skärpa,

som ofta stälde sig hindrande i vägen för ernåendet af tillfredsställande

resultat. Äfven om emellertid känslan för rättvisa och fördragsamhet

nått en än så hög utveckling, så kunde man naturligtvis icke begära,

att eu afgjord majoritet skulle rörande en viss, bestämd fråga votera

mot sina egna åsigter och med sina motståndare. Billigt och rättvist

vore deremot, att majoriteten gåfve äfven sina motståndare tillfälle

att deltaga i frågornas beredning samt dervid, och då öfverläggning

sedermera egde rum, uppmärksamt lyssnade äfven till sina motståndares

skäl. Majoriteterna inom den svenska Riksdagen hade under förgångna

tider ofta visat prof på så väl rättvisa som tolerans emot olika tänkande.

Och man kunde till och med framvisa tillfällen, då majoriteterna

exempelvis i utskott insatt äfven ganska utpreglade motståndare. Ingenting

hindrade emellertid en majoritet att vid ett visst tillfälle åsidosätta

en eljest såsom princip erkänd rättvisa gent emot motståndare

och att uteslutande taga hänsyn till sina egna önskningar och sympatier.

Detta kunde framför allt antagas inträffa i politiskt upprörda tider,

från hvilka håll majoriteten än vore hemtad. I hvarje fall vore det

också någonting helt annat för ett minoritetsparti att af majoritetens

gunst och nåd få sig tilldelad en eller annan .utskottsplats, hvilken vid

ett annat tillfälle utan vidare kunde borttagas, än att hafva det säkra

och lugna medvetandet, att det vore lagen, hvilken såsom en allom

bjudande pligt sjelf häfdade rättvisans och billighetens höga grundsats

och sjelf bestämde öfver minoriteternas o tvifvel äktiga moraliska rätt

att få sina åsigter tillbörligen representerade. Detta borde lämpligast

ske vid valtillfällen. För att en representation, af hvad slag som helst,

skulle vara ett fullständigt uttryck för de väljande, erfordrades egentligen,

att samtliga väljare vore medlemmar af representationen. Som

detta af naturliga och praktiska skäl i de flesta fall icke vore möjligt,

så gälde det i hvarje fall att tillse, att de olika strömningar och de

skilda önskningar, som bland väljarne förefunnes, blefve i möjligast

vidsträckta mån företrädda bland representanterna. Ju mindre dessas

antal vore i förhållande till väljarne, desto talrikare måste väljarne

gruppera sig kring ett visst önskemål för att få detta representeradt.

Och å andra sidan, om ett i förhållande till antalet af dem, som skulle

väljas, tillräckligt antal väljare förenade sig om en fordran att få ett

visst önskemål representeradt, så syntes det endast vara i öfverensstämmelse

med rättvisans och billighetens fordringar att så skedde.

Om en valkorporation, exempelvis en af Riksdagens kamrar, bestode

af två ungefär jemnstarka partier, borde de rättvisligen hvardera få

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

11

tillsätta halfva antalet af dem, som skulle väljas. Att detta vore öfverensstämmande

med rättvisa och billighet, vore sjelfklart, likasom det

ock vore sjelfklart, att, i fall Andra Kammaren vore delad i två partier

på resp. liö och 113 medlemmar, det senare partiets medlemmar djupt

skulle känna orättvisan af nu gällande bestämmelser, om det två röster

starkare partiet hänsynslöst besatte alla utskottsplatser ur sina egna

led. I fall det ena partiet vore dubbelt så stort som det andra, så

borde det förra rättvisligen få bestämma öfver 2/a af platserna, medan

hälften deraf, eller endast Va, påräknades för det andra partiet. På

samma sätt kunde antalet af de platser, som hvarje enskildt parti rättvisligen

borde kunna påräkna, i hvarje fall lätt bestämmas, i fall man

kände förhållandet mellan de olika partiernas medlemsantal. Ett så

enkelt sätt för att åstadkomma dylik, proportionel representation vore

emellertid i regel icke användbart i praktiken. Man hade derför under

olika tider föreslagit olika metoder för att praktiskt kunna utföra s. k.

proportionella val. I utlandet tillämpades proportionalitetsprincipen på

liera ställen, i Amerika, i England, i Danmark o. s. v. I sistnämnda

land valdes t. ex. äfven riksdagens utskott efter denna princip. I allmänhet

kunde man säga, att införandet af proportionella val hörde till

de frågor, som, stående på dagordningen inom flertalet kulturländer,

icke kunde falla, utan som måste bringas till sin lösning. Svårigheten

hade hittills varit att framställa en på vetenskaplig grund hyllande, för

alla tänkbara fall fullt säkert och rättvist verkande metod att praktiskt

tillämpa proportionalitetsprincipen. Genom införandet af proportionelt

valsätt vid utseendet af medlemmarne af Riksdagens utskott, nämnder

in. m., eller i allmänhet vid alla de val, som af Riksdagen förrättades,

skulle rättvisans och billighetens kraf tillgodoses, derigenom skulle

skärpan af partistriderna inom Riksdagen väsentligen mildras, derigenom

skulle de valda blifva ett mera fullödigt adeqvat uttryck för

hvardera kammaren, och derigenom skulle frågornas förberedande behandling

vinna i allsidighet och grundlighet. Visserligen kunde invändas,

att intet af de hittills använda proportionella valsätten i allo

vore tillfredsställande. Men deremot torde kunna genmälas, dels att

ett synnerligen rikt material numera funnes för frågans grundliga

pröfning, dels att under senare år af en svensk vetenskapsman, professor

E. Phragmén, eu efter hvad det ville synas fullt tillfredsställande

lösning blifvit funnen. Det återstode endast att gifva denna, inför

kongl. vetenskapsakademien först meddelade och i dess handlingar intagna

samt i mera vetenskaplig form förefintliga lösning en för den

praktiska tillämpningen lämpad form.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

Redan vid den första riksdagen efter det nuvarande representationsskickets

antagande väcktes, i sammanhang med upprättande af

arbetsordning för Andra Kammaren, förslag om den proportionella rösträttens

tillämpning vid val af ledamöter till vissa utskott, men ehuru

frågan endast af formella skäl då ej ens kunde komma under Riksdagens

pröfning, fick den likväl sedermera hvila ända till 1878 års Riksdag.

Då väcktes inom Andra Kammaren af herr H. L. Rydin en motion

om införande i § 75 riksdagsordningen af ett tillägg, genom hvilket

de olika meningsgrupper, som kunde inom kamrarne förefinnas,

skulle beredas utväg att, i ett visst förhållande till hvarje sådan grupps

personantal, i Riksdagens utskott insätta medlemmar, samt såmedelst

skulle kunna förebyggas, att utskottsvalen ginge uteslutande i den retning,

som eu enda menings flertal funne för godt att bestämma. Konstitutionsutskottet

afstyrkte emellertid motionen, och denna hemställan

blef af båda kamrarne utan diskussion bifallen, hvarefter frågan icke

förr än vid denna riksdag återkommit. Såsom skäl för sitt afstyrkande

hade konstitutionsutskottet hufvudsakligen anfört: att samtliga de valsystem,

som grundade sig på den proportionella rösträttens princip, blifva

uppstälda i syfte att vinna tillämpning företrädesvis vid val af medlemmar

till nationala i’epresentantförsamlingar, men att ringa eller ingen

vigt blifvit fästad vid frågan om dessa systems tillämplighet vid

val af de komitéer, byråer eller utskott, som utsåges af och inom sjelfva

representantförsamlingarna; att den proportionella rösträtten ej heller

kommit till användning inom något annat lands riksförsamling än den

danska, oaktadt andra länders representantförsamlingar ansåge sig böra

iakttaga mycken omsorg vid tillseende deraf, att medlemmar af olika

meningsgrupper blefve insatta uti de komitéer eller byråer, som motsvarade

vår Riksdags utskott, ett förhållande som förtjenade desto mera

att beaktas, som de politiska partistriderna i en del af dessa länder

utmärkte sig för en synnerlig skärpa, såsom ofta utgående från olika

åsigter om sjelfva styrelseformen, äfvensom från missnöje med sociala

förhållanden; att häraf således kunde anses framgå, att den benägenhet

för åsidosättande af minoritetens skäliga anspråk, som vid rösträttens

utöfning för val af medlemmar till representantförsamlingar

framträdde såsom ett karaktersdrag hos majoriteten, dock i fråga om

representantförsamlingarnas val af egna komitéer, byråer eller utskott

i allmänhet ej skulle visat sig starkare, än att denna benägenhet kunde

af majoriteten sjelfmant tillbörligen begränsas; att, om med det i riksdagsordningen

bestämda arbetssätt — enligt hvilket, i olikhet med hvad

som egde rum inom andra representantförsamlingar med två kammare,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 2._

der hvardera kammaren arbetade i särskilda komitéer eller byråer, den

förberedande utredningen hos oss skulle handläggas inom utskott, sammansatta

af ett lika antal medlemmar ur begge kamrarne — utskotten

skulle hafva erhållit ett något ensidigt uttryck af kamrarnes särskilda

majoriteter, så torde den olägenhet, som möjligen deraf varit att befara,

dock i väsentlig mån hafva motverkats af samma omständighet,

som antagligen utgjort en icke ovigtig anledning till en sådan valens

utgång, eller att Första Kammarens majoritet vanligtvis tillhört samma

meningsgrupp som Andra Kammarens minoritet, hvadan kammarmajoriteterna,

med afseende härå, till äfventyrs ansett sig, utan men för

ärendenas behandling i utskotten, kunna vid dessa val med större frihet

än eljest följa sina politiska böjelser; att derest ändock önskligt

och nyttigt vore, att vid tillsättande af utskotten minoritetens anspråk

blefve än mera tillgodosedda, än som dittills skett, så torde väl ett sådant

mål med lika framgång hos oss som inom andra representantförsamlingar

kunna bäst och lämpligast eftersträfvas och äfven vinnas

på öfvertygelsens väg samt följaktligen blifva, hvad det verkligen borde

vara, ett uttryck af representanternas känsla utaf en gemensam pligt

att i främsta rummet tillse det allmännas fördel; samt att, då det af

motionären föreslagna valsätt såsom berättigad grund förutsatte tillvaron

af mer eller mindre förherskande partier inom kamrarne, så

skulle dess antagande måhända föranleda dertill, att partierna slöte

sig fastare tillsammans, så att en mera skarp gräns komme att dem

emellan uppdragas, än som då för tiden kunde sägas ega rum.

Utskottet underskattar visserligen ingalunda vigten deraf, att vid

tillsättande särskildt af Riksdagens utskott skälig hänsyn tages till de

olika meningar, som kunna vara förtjenta af att der representeras, på

det att ärendena derigenom må erhålla en i möjligaste måtto allsidig

utredning. Men äfven om det sålunda kunde anses önskvärdt att en

minoritet uttryckligen tillerkändes rätt att i förhållande till sitt antal

blifva representerad uti de delegationer inom Riksdagen, som för ärendenas

beredande skola utses, torde dock i allt fall denna fråga ännu

icke kunna anses vara tillräckligt förberedd, för att det för närvarande

skulle kunna vara möjligt att utarbeta och framlägga något förslag till

reform i berörda hänseende. Såvidt utskottet kunnat inhemta, torde

nemligen de förslag, som, enligt hvad motionären antydt, hittills framkommit

i afsigt att lösa förevarande fråga i hvad angår val inom Riksdagen,

äfven om de från teoretisk synpunkt ej kunna frånkännas värde,

likvisst vara sådana, att de i den praktiska tillämpningen skulle med
Bih.

till Riksd. Prof. 181)6. 3 Sand. 1 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

föra ganska stora svårigheter; och att, på sätt motionären ifrågasatt,

af Kongl. Maj:t begära utrednings anställande rörande denna fråga,

som direkt angår sjelfva riksdagsarbetet, synes utskottet icke lämpligt.

: fit . . ''[■ | :

På grund häraf får utskottet hemställa,

att herr Palmes förevarande motion ej måtte föranleda

någon Riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1896.

På utskottets vägnar:

O. Bergris.

Reservation

af herr Bergris, som yttrat:

»Enär en förändring af grundlagen i det af motionären angifna

syfte under nuvarande förhållanden icke lärer kunna anses vara högst

nödig och nyttig, hemställer jag,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens

åtgärd».

Herr Bengtsson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

V''

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.