Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

1896-03-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1896:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o <5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet öfverlemnad

motion, n:o 223, bär herr D. K. Bergström hemstält, att Riksdagen måtte

såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag

till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:

§ 60.

När ärende _ — — — — — — derom tillåtas.

Omröstning skall ske öppet och medelst namnupprop. Befinnas i

mål, der blott enkel pluralitet erfordras, de afgifna rösterna lika delade,

nedlägge talmannen i en dertill afsedd rösturna en ja-sedel och en nejsedel,

båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres da

omröstningens utgång genom den sedel, som eu af kammarens ledamöter

på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.

§ 65.

När i fråga — — — — — — — — Riksdagens beslut,

Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade

nedlägge Andra Kammarens talman i en dertill afsedd rösturna eu ja-sedel

Bill. till Riksd. Prot. 1806. O Samt. 4 Höft. (AT:o 5).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

och en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och

afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en af Andra Kammarens

ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.

§ 75.

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttagfes —

_____ _ _ _ _ 7 O

— — — — erfordras.

stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört:

loo6 års konstitutionsutskott hade yttrat, att det visserligen ej ville förneka,

att i länder, hvarest den öppna omröstningen hade häfd,''densamma

pa ett tillfredsställande sätt bestått profvet, men att deraf ingalunda följde

att den öppna omröstningen borde stadgas äfven för den svenska Riksdagen.

Detta vore sant. Men i och med konstitutionsutskottets här gifna

erkännande beträffande det i utlandets representationer vanliga sättet för

omröstning, hvilket erkännande, om också i mera förtäckta ordalag o-inge

igen i 1889, 1891 och 1895 års konstitutionsutskotts utlåtanden, vore det

dock. utsagdt, att om också skälen för en reform äfven hos oss i dylik

ngtning icke kunde hemtas utifrån, så kunde man icke heller, som så ofta

annars, lämpligen vända sig till utlandet för att hemta skälen mot reformen.

Det torde derför här endast erinras, att den öppna omröstningen vore

såsom regel föreskrifven i de allra flesta främmande länders representationer.

. öå vore fallet i Norge, Danmark, England, Frankrike, Tyskland,

Belgien, Nederlanden, Österrike, Ungarn, Schweiz, Italien och Förenta

staterna. Detta om utlandets seder och lagar på detta område. Hvad

vårt eget. lands Riksdag och omröstningssättet inom dess kamrar beträffade,

ville motionären till en början erinra om ett omdöme, hvilket hvarje blifvande

jurist och hvarje annan, som studerade svensk statsrätt, redan under

studietiden vid statens högskolor måste göra till sitt. Omdömet stode att

läsa i ett vid universitetsstudier mycket användt och äfven för öfrigt

mycket bekant arbete om »Svenska riksdagen, dess sammansättning och

verksamhet» (senare delen IT: 2: 287) och lydde: »Besynnerligt är, att den

öppna omröstningen är såsom regel föreskrifven att användas i lands- och

stadskommunernas beslutande församlingar, men får ej vid ifrågakommande

voteringar begagnas af riksdag, landsting eller kyrkomöte, och såsom ett

tel maste anses, att ej under några förhållanden ledamot af riksdagen skall

vara förpligtad att öppet och efter namnupprop afgifva sin röst». Besynneiligt

vore det visst, att, medan de representanter, som i stadsfullmägtige

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

beslöte å våra stadssamhällens vägnar, måste öppet uttala och stå för sin

mening'', samma fordran icke vore stäld på de representanter, hvilka i Riksdagen

beslöte i frågor, som gälde hela landets väl och ve. Äfven om det

öppna omröstningssättet, såsom konstitutionsutskottet förmenat, skulle blifva

mera tidsödande än det slutna, borde eu reform ske; men all erfarenhet,

från såväl in- som utlandet, vittnade tvärtom, att det förstnämnda omröstnino-ssättet

såväl omedelbart som medelbart ledde till tidsbesparing. Under

sådana förhållanden blefve det bra litet qvar af de praktiska synpunkter,

som brukade anföras mot införande af öppen omröstning i Riksdagens

kamrar. Frågan reducerade sig till hvad den i sjelfva verket uteslutande

vore och borde vara: en betydelsefull principfråga. Riksdagens ledamöter

erhölle sitt vigtiga uppdrag på grund af det förtroende, deras väljare satte

till dem till följd af den verksamhet de utöfvat och de uttalanden de hatt.

Det vore då icke mer än billigt begärdt, att väljarne också blefve i tillfälle

att utan svårighet erfara, huruvida de valda representanternas verksamhet

i Riksdagen varit sådan, att de fortfarande vore förtjenta af deras

förtroende eller icke. Och — såsom en föregående motionär yttrat — för

hvarje sjelfständig, redbar och tänkande man borde det vara kärt att Öppet

och ärligt uttala sin öfvertygelse; för riksdagsmannen vore det en skyldighet.

Fördenskull borde dien öppna omröstningen införas i svenska Riksdagens

kamrar. Fn grundlagsändring i detta syfte skulle, enligt motionärens

förmenande, lända såväl de representerade som representationen

till gagn, och kunde sålunda med fog betecknas som högst nödig och

nyttig.

Frågan om införande af det öppna omröstningssättet i Riksdagens

kamrar har upprepade gånger varit föremål för behandling inom Riksdagen.

Vid samtliga dessa tillfällen har konstitutionsutskottet hemstält, att de i

ämnet väckta motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

och denna hemställan har, på ett undantag när, af båda kamrarne

godkänts. 1 Första Kammaren har utskottets hemställan endast vid två

riksdagar föranledt omröstning, nemligen vid riksdagen år 1873, då utskottets

hemställan bifölls med 76 röster mot 25, och år 1882, då den

bifölls med 79 röster mot 15. I Andra Kammaren har utskottets hemställan

bifallits utan omröstning vid riksdagarne åren 1879, 1884 och 1885

samt efter omröstning vid riksdagarne åren 1867 med 65 röster mot 52,

1873 med 107 röster mot 55, 1875 med 65 röster mot 42, 1881 med

112 röster mot 53, 1882 med 123 röster mot 53, 1886 med 92 röster

mot 32, 1889 med 109 röster mot 78, hvilka afgåfvos för ärendets åter
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

remitterande till utskottet, samt vid 1895 års riksdag med 84 röster mot 74.

Vid 1891 års riksdag blef den i ämnet väckta motionen af Första Kammaren

utan diskussion förkastad, men af Andra Kammaren med 116 röster

mot 94 bifallen.

Uti det utlåtande, konstitutionsutskottet vid 1895 års riksdag afgaf

i förevarande fråga, erinrade utskottet till en början derom, att vid föregående

tillfällen emot den föreslagna grundlagsändringen af konstitutionsutskottet

hufvudsakligen anförts:

»Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde anföras

för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest mardiga,

måste likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af dess praktiska

gagn för det allmänna. Företräde torde då böra tillerkännas det nu stadgade

omröstningssättet, som i vida högre grad än det föreslagna gjorde

det möjligt för en repi*esentant att, oberoende af hvarje påtryckning, som

i mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde tänkas inverka på eu i allmänhet

sjelfständig man, fatta sitt beslut endast på grund af egen öfvertygelse,

om denna ock vore stridande mot deras, med hvilka han vanligen

vore liktänkande, eller mot den mening, som för tillfället ville gälla såsom

den allmänna. Ett uppdrag, så omfattande som representantens, måste

gifvas af förtroende till och kännedom om representantens karakter och

tänkesätt i allmänhet, icke allenast på grund af den visshet, man kunde

ega om hans röst i en eller annan fråga. För öfrigt antoge i en mängd

vigtiga frågor debatterna i kamrarne karakteren af öppen omröstning.

Den tidsbesparing, som understundom väntades blifva en följd af det öppna

omröstningssättet, vore tvifvelaktig, enär det snarare kunde antagas, att

representanterna då vida mer än hittills skulle anse sig böra särskild! motivera,

hvarför de deltagit i det ena eller andra beslutet. Detta skulle

otvifvelaktigt blifva händelsen, om en ledamot i följd af skäl och upplysningar,

framstälda under öfverläggningen inom den kammare, han tillhörde,

skulle finna sig pligtig att frångå en mening, för hvilken han röstat inom

utskott, förutsatt att han icke, just på grund af den öppna omröstningen,

ansåge sig tvungen att, för undvikande af beskyllningen om bristande

fasthet i grundsatser, vidblifva en mening, hvars läglighet, han fått giltiga

skäl att betvifla. Hvad som till stöd för den öppna omröstningen åberopats

från förhållandet inom utländska nationalrepresentationer, kunde

först då tillerkännas någon egentlig vigt, om det ådagalades, att den

främmande plägseden med fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden.

1 allt fall hade det icke visat sig, att det hos oss häfdvunna omröstningssättet

medfört några olägenheter. Särskild! berättigade icke det sätt, hvarpå

svenska folkets ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt, till det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 5.

5

påståendet, att en öfvergång till den öppna omröstningen vore af behofvet

påkallad.»

Härefter yttrade utskottet:

»Med hänsyn till hvad sålunda tillförene blifvit af konstitutionsutskottet

anfördt mot antagande af förslag med enahanda syfte som det

nu förevarande, samt då vid frågans senaste behandling inom Andra Kammaren

intet blifvit andraget, som, enligt utskottets uppfattning, kunnat förringa

giltigheten af de skäl, som mot förändringen åberopats, och icke

heller den förnyade framställning i ämnet, som vid innevarande riksdag

förelegat till utskottets bedömande, kunnat öfvertyga utskottet om lämpligheten

att frånträda den ståndpunkt i frågan, som af konstitutionsutskottet

förut intagits, föranlåtes utskottet hemställa, att ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

Utskottet har icke funnit anledning att frångå den uppfattning rörande

förevarande fråga, som af konstitutionsutskottet vid senaste riksdag

uttalats och som då af båda kamrarne gillats, samt hemställer alltså:

att motionen ej måtte föranleda någon Riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1896.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

, Reservation

af herrar Elowson, Bengtsson, Boström, Dalm, Gyllensvärd, Johnsson,

Vahlin och friherre Barnekow, hvilka yttrat:

»Såsom motiv för sitt afstyrkande utlåtande med anledning af herr

I). K. Bergströms motion angående införande i Riksdagens kamrar af det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

öppna omröstningssättet, har konstitutionsutskottet hänvisat till den uppfattning,

som af utskottet vid 1895 års riksdag uttalats.

Då vi ansett, det utskottet i stället bort hemställa om bifall till den

af herr Bergström föreslagna grundlagsändringen, tillåta vi oss såsom skäl

härför åberopa följande.

Uti en vid sistlidna års riksdag afgifven motion (n:o 163) om sådan

grundlagsändring, att, när omröstning inom någon Riksdagens kammare

begärdes, densamma skulle ske öppet, anfördes, att det öppna omröstningssättet

erkändes, äfven af dess motståndare, vara till principen rigtigast,

samt att frågan om detta sätt för omröstnings anställande hörde till dem,

som icke borde eller kunde falla, utan tvärtom alltmer närmade sig en

tillfredsställande lösning.

I sammanhang härmed hänvisades till en af representanten för Tössbo

och Vedbo domsaga vid 1889 års riksdag inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 1), uti hvilken följande motivering för det öppna omröstningssättet

anfördes:

»Karakteren af Riksdagens förhandlingar är ju den, att de skola vara

offentliga: riksdagstrycket är tillgängligt för allmänheten, diskussionerna

inom kamrarne äro offentliga, och allt, som derunder yttras, förvaras i

protokollen; men vid det slutliga afgörandet af eu stridsfråga — sjelfva

hufvuddrabbningen — kan riksdagsmannen dölja sig bakom den slutna

voteringssedel!! och insvepa sig i ett hemlighetsmakeri, som står i uppenbar

strid med karakteren af en fullständig offentlighet.

Det alltmer ökade intresse, hvarmed allmänheten omfattar Riksdagens

förhandlingar, berättigar den till att kunna erhålla fullständig kännedom

såväl om det sätt, hvarpå besluten inom Riksdagen tillkomma, som ock

hvarje särskild riksdagsmans åsigter i de på dagordningen stående frågorna.

Jag är öfvertygad om att, allmänna opinionens kraf på öppen omröstning

inom Riksdagen år från År ökats och fortfarande ökas; och jag

finner det naturligt, ty svenska folket har obestridligen rätt att kontrollera,

huru dess representanter i national fö rsamli ngen fullgöra, sitt ansvarsfulla,

magtpåliggande uppdrag.

Att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse är kärt för hvarje sjelfständig,

redbar och tänkande man; för riksdagsmannen är det en skyldighet.

Må man derför sätta honom i tillfälle att äfven vid omröstningar

med den ''manliga frimodighetens tilltalande karakter’ afgifva sin röst och

visa, att det hos honom finnes eu man bakom ordet.»

Då konstitutionsutskottet vid 1895 års riksdag afstyrkte förslaget om

införande af öppen omröstning, afgafs deremot en reservation af hufvudsakligt,

innehåll,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

att det öppna omröstningssätftet allmänt erkändes ega företräde ur

teoretisk synpunkt såsom det naturligaste och mest manliga,

att utskottet endast af praktiska hänsyn afstyrkt dess införande i

Riksdagens kamrar,

att de förmenta praktiska olägenheterna likväl icke syntes böra tillmätas

synnerlig vigt i jemförelse med de många och stora fördelar, som

genom tillämpning af den öppna omröstningen skulle vinnas, samt

att det öppna omröstningssättet hade eu uppfostrande betydelse och

bidroge att bilda karakterer, i följd hvaraf detsamma skulle varda till båtnad

såväl för den enskilde representanten som för hela riksförsamlingen.

På grund af dessa skäl hafva vi inom utskottet uttalat den mening,

att utskottet bort tillstyrka bifall till den af herr 1). K. Bergström väckta

motionen n:o 223 och i följd deraf hemställa,

att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till

ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:

§ 60.

När ärende —-----derom tillåtas.

Omröstning skall ske öppet och medelst namnupprop.

Befinnas i mål, der blott enkel pluralitet erfordras,

de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen

i en dertill afsedd rösturna en ja-sedel och en

nej-sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade,

och afgöres då omröstningens utgång genom

den sedel, som eu af kammarens ledamöter på anmodan

af talmannen ur rösturnan upptager.

§ 65.

När i fråga — —------Riksdagens beslut.

Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa

befinnas lika delade, nedlägge Andra Kammarens talman

i en dertill afsedd rösturna eu ja-sedel och en nej-sedel,

båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och

afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som

en af Andra Kammarens ledamöter på anmodan af talmannen

ur rösturnan upptager.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

§ 75.

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna

sedlar, iakttages — — — — — — — — — — —

erfordras.

Stockholm 1896,

Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.