Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

1896-03-24 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1896:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1896, kl. 3 e. m.

t

Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad granskning

af de i statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hafva, på derom hos vederbörande gjord

framställning, blifvit öfverlemnade de under tiden från och med den 15

januari 1895 till och med den 14 januari 1896 i statsrådet förda protokoll,

nemligen öfver:

justitiedepartementsärenden från och med den 15 januari 1895 till

och med den 13 januari 1896;

justitieärenden från och med den 25 januari 1895 till och med den

31 december samma år;

utrikesdepartementsärenden från och med den 25 januari 1895 till och

med den 13 januari 1896;

landtförsvarsärenden från och med den 18 januari 1895 till och med

den 13 januari 1896;

sjöförsvar särenden från och med den 18 januari 1895 till och med*

den 13 januari 1896;

civilärenden från och med den 15 januari 1895 till och med den 13

januari 1896;

fnansärenden från och med den 15 januari 1895 till och med den

13 januari 1896; samt

ecklesiastikärenden från och med den 18 januari 1895 till och med

den 13 januari 1896.

Bill. till Rikad. Prof. 1896. 3 Sand. 5 Hatt. (N:o 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Pa derom framstäf! särskild begäran hafva derjemte till utskottet

öfverlemnats dels protokoll öfver ministeriella ärenden för den 3 september

1895 angående förordnande af militärattaché i Paris, dels ock protokoll

öfver finansärenden för den 31 januari 1896 angående tillstånd för finska

ångfartyget »Sofia» att på resor emellan Finland och Stockholm begagna

en farled, som ej vore lotsled m. m.

. ^ ^ den, jemlikt grundlagarna, af utskottet utöfvade, numera full
gjorda

granskning af ^dessa protokoll har utskottet hvarken funnit skäl

att emot någon statsrådets ledamot tillämpa § 106 regeringsformen eller

ansett anledning förekomma att framställa någon anmärkning på grund

af § 107 af samma grundlag;

hvilket utskottet far för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 24 mars 1896.

På utskottets vägnar:

O. BERG!US.

Reservationer:

af herr Restadius, som yttrat:

»(Protokoll öfver justitiedepartementsärenden för den 10 mai 1895

n:o 10.) J

Såsom extra sökande till det genom häradshöfdingcn, f. d. revisionssekreteraren

B. W. Hernbloms afskedstagande ledigblifna häradshöfdingeembetet

i Södra Roslags domsaga hade sig anmält häradshöfdingarne H.

Claeson och V. Ryman, revisionssekreteraren Hugo Bohman samt expeditionschefen

R. E. Eckerström.

oDe vid ansökningshandlingarna fogade meritförteckningar utmärkte

i fråga om

1:°) häradshöfdingen Claeson, att han, Rom vore född den 17 juli

1836, redan don 23 juni 1875 förrättat 90 lagtima och 103 urtima ting

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

och hållit 20 egodelnings rättssammanträd en; samt att lian, som den 31

december 1875 utnämndes till häradshöfding i Nedan-Siljans domsaga och

varit adjungerad ledamot i kongl. Svea hofrätt samt under V/2 år förestått

ett revisionssekreterareembete, sedermera såsom ledamot af Riksdagens

Första Kammare i elfva riksdagar deltagit i lagstiftningsarbete jemväl

såsom mångårig ledamot af lagutskottet; hvarjemte häradshöfding Claeson

biträdt nya lagberedningen vid utarbetande af ett lagförslag, äfvensom

förordnats till ledamot i den s. k. hospitalskomitén;

2:o) häradshöfding Ryman, att han, som den 23 januari 1880 utnämndes

till häradshöfding i Mellansysslets domsaga och dessförinnan under

åren 1868—1874 arbetat och efter särskilda förordnanden förvaltat domareexnbetet

uti domsagan i fråga, biträdt kongl. Svea hofrätt såsom adjungerad

ledamot under åtta månader samt varit ledamot i den åren 1889—•

1894 fungerande komitén för -ordnande af civilstatens pensionsväsen;

3:o) revisionssekreteraren Bohman, att han förrättat 8 lagtima ting

och 4 allmänna tingssammanträden samt förvaltat häradshöfdingeembetet

under 6 månader samt att han, som den 29 april 1886 förordnades till assessor

i kongl. Svea hofrätt och den 18 oktober 1889 utnämndes till revisionssekreterare,

tjenstgjort såsom ledamot af hofrätten i 4 år 9 månader samt

förvaltat revisionssekreterareembete i 8 år 2 månader 15 dagar, äfvensom

förestått jussitiekanslersembetet i 2 månader och valts till suppleant åt

justitieombudsmannen; samt

4:o) expeditionschefen Eckerström, att han, som vore född den 2 november

1834, under år 1859 hållit ett lagtima ting och den 5 januari

1860 förordnats att från den 15 i samma månad till dess vintertingen i

Risinge samt Hellestads och Tjellmo tingslag hunne afslutas förestå domareembetet

i nämnda tingslag med undantag af egodelningsrättsmål; samt att

han, som den 20 december 1860 utnämnts till vice häradshöfding, under

samma och nästpåföljande år förvaltat en borgmästarebefattning i sammanlagdt.

9 månader, den 8 april 1861 förordnats att hålla ett lagtima ting

i Hanekinds härad äfvensom ett urtima ting samt slutligen den 13 september

1864 förordnats att såsom ordförande i eu egodelningsrätt handlägga

ett skiftesärende. *

Dessutom har expeditionschefen Eckerström, som under åren 1866—

1875 tjenstgjort hos kongl. landtmäteristyrelsen, förordnats till sekreterare

i generaltullstyrelsen den 20 oktober 1875 och till t. f. byråchef isamma

embetsverk den 14 januari 1881, till expeditionschef i kongl. sjöförsvarsdepartementet

den 22 september 1882 och till ordinarie byråchef den 23

maj 1884.

På hemställan af föredraganden, dåvarande justitieministern August

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Östergren utnämnde Kongl. Maj:t den 10 maj 1895 expeditionschefen

Eckerström till häradshöfding i ofvannämnda domsaga.

Det synes mig uppenbart, att de egenskaper af förtjenst och skicklighet,

. som vid täflan emellan sökande till ett och samma embete skola

jemlik! 28 § regeringsformen bestämma företrädet dem emellan, böra åtminstone

vid tillsättning af platser utaf det slag, hvarom nu är fråga,

vara ådagalagda inom ett verksamhetsområde, som utgör föremål för det

sökta, embetet eller inom ett sådant, som dermed är i någon mån likartad!.

Den redogörelse, som här ofvan lemnats för de extra sökandenas

meriter, utvisar, att de tre förstnämnda sökandena hade högst betydliga

domaremeriter, men att deremot den person, som erhöll det lediga embetet,

huru förfaren han än ma anses hafva varit på skilda områden af

administrativ verksamhet, under sin rent juridiska bana, som afslutats mer än

30 ar före ansökan till den ledigvordna platsen, icke ens förvärfvat, så

störa meriter, att han under åren närmast före den tid, titeln af vice häradshöfding

afskaffades, kunnat enligt då gällande fordringar erhålla en

dylik titel.

På grund häraf och då enligt mitt omdöme det är af synnerlig vigt,

att det stora kraf på ansvarighet, som vid utnämning till offentligt embete

bör påligga vederbörande föredragande i Konungens råd, icke, der

känslan af samma kraf synes i något fall ej hafva gjort sig fullt gällande,

eftergifves af dem, som satta äro att sådan regeringshandling granska,

har. jag ansett utnämningen i fråga böra jemlikt 107 § regeringsformen

bringas till Riksdagens kännedom»;

af herr Liljeholm, som instämt med herr Restadius;

af herr Elowson, som anfört:

»Jemte det jag inom utskottet biträdt det slut, hvartill herr Restadius

kommit angående anmälan inför Riksdagen af den rådgifvareåtgärd, på

grund af hvilken häradshöfdingeembetet i Södra Roslags domsaga blifvit

tillsatt,, har jag tillika framhållit, hurusom, enligt min uppfattning, grundlagen

icke gifver något stöd åt den praxis, som vid tillämpning af 33 §

regeringsformen utvecklat sig i fråga om den s. k. extra ansökningsrätten.

Vid inträffad ledighet af ett häradshöfdingeembete kungöres offentligen

tid för ansöknings ingifvande till vederbörande hofrätt, som på grund

af de sökandes meriter upprättar förslag. Men derefter inträffar ofta, att

sökande anmäler sig omedelbart hos Kongl. Maj:t, äfvensom att en extra

sökande stundom, med förbigående af dem, som utaf hofrätten blifvit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitution sitt skottets Utlåtande N:o 6. 5

uppförda å förslag, utnämnes till deri lediga sysslan. Så har uti förevarande

fall skett»;

af herrar Elowson, Bengtsson, Boström, Dalin, Gyllensvärd, Johnsson

och Valilin, hvilka anfört:

»(Protokoll öfver sjöförsvars ärenden den 15 november 1895, punkten 4

och finansärenden s. d. punkten 31.)

Uti en till lotsstyrelsen den 12 september 1895 ingifven skrift af den

2 i samma månad hade Finska Ångfartygsaktiebolaget, med förmälan att,

efter clet erfarenheten ådagalagdt, att inloppet till Stockholm vid Sandhamn

ofta vore besväradt af svar packis, bolaget pa grund af under

sökningar af utsigterna att norr om Hufvudskär vinna en lämpligare och

säkrare infart vintertiden i Stockholms skärgård träffat aftal med Saltsjöbanan

att under månaderna januari—mars angöra. Saltsjöbaden, anhallit,

att inloppet från liafvet. norr om Hufvudskär förbi Gillinge och upp till

Saltsjöbaden måtte till då instundande vinterseglation varda upplyst och utprickadt

med lämpliga sjömärken.

Angående insegling från liafvet äro följande stadgande!! gifna:

Kongl. tullstadgan den 2 november 1877:

§ 5.

Skeppare, som kommer från utrikes ort, vare, utom i fall af trängande

nöd, förbjudet att inlöpa till annat , ställe vid Sveriges kust, än

tullplats eller någon af de inloppsorter, som i § 7 omförmälas. Med tullplats

förstås dels stapelstad, dels ock vid saltsjön, belägen annan ort, der,

enligt kungöranden, som generaltullstyrelsen åligge att i allmänna författningssamlingen

årligen införa, uppsyningsman eller tulltjensteman af

lika eller högre grad utöfvar ständig tullbevakning.

§ 7.

Mom. 1. Följande platser utgöra inloppsstationer till nedannämnda

stapelstäder, nemligen:

Dalarö, Sandhamn, Furusund och Södcrtelje till Stockholm;

Häfringe till Nyköping;

och åligge det skeppare, som, kommande från utrikes ort, inseglar till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6,

någon af dessa stapelstäder, att dervid begagna rätta lotsleder samt--

§ 8.

Från utrikes ort kommande skeppare, som, ehvad han är destinerad

till Sverige eller ej, utan bevisligt nödtvång inlöper till annan svensk

plats, än i § 5 stadgas, eller tager annat inlopp, än i § 7 är sagdt, eller

höte från och med femtio till och med fem hundra kronor. —---

§ 44.

Skeppare, som till utrikes ort skall afgå och antingen till återutförscl

inlastat utländska, tullpligtiga men oförtullade varor, eller till utförsel

intagit svenska varor, för hvilka restitution af erlagd tull- eller tillverkningsafgift,

efter hvad derom särskild! är stadgadt, blifvit vid lastningsanmälan

ifrågasatt, må ej —---— — — — — — — —___

ej heller må skeppare, som till utförsel innehar varor af ofvannäinnda

slag,. utan trängande nöd eller annan giltig orsak, inlöpa i annan hamn

än vid tullplats, eller taga annan farled än i § 7 säges, eller —---

-----; allt vid samma ansvar, som här ofvan i hvarje särskild!

fall är för utrikes ifrån kommande fartyg bestämdt.

Kongl. tjenstgöringsreglementet för lostverket den 15 februari 1881:

§ 43.

Vid bot, som här nedan i § 104 sägs, må kronolots icke, utan trängande

nöd, inlotsa från utrikes ort ankommande fartyg till annat ställe

vid Sveriges kust än tullplats eller någon af de inloppsorter, som enligt

gällande ^tullstadga är särskildt tillåten. Skulle sådant fartyg hafva blifvit

till otillåten hamn af annan person inlotsadt, åligge det lots från närmaste

loteplats eller annan kronolots, som farvattnet känner, att genast

begifva sig till fartyget och lotsa detsamma till sjös eller till tillåten hamn

eller farled.

Kronolots åligge ock — — — — — — — — — — — — _ —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlutande N:o (i.

7

§ 104.

För öfverträdelse af stadgandet i 43 § af detta reglemente straffas

kronolots med böter från och med 200 till och med 600 kronor.

Uti sin förutnämnda skrifvelse af den 2 september 1895 hade Finska

Ångfartygsaktiebolaget enligt skrifvelsens ordalydelse anhållit, att viss farled

uti Stockholms skärgård »måtte till instundande vinterseglation varda

upplyst och utprickad med lämpliga sjömärken». Någon anhållan att få

använda denna farled gjordes icke.

Skulle någon mening ligga uti den om farledens utprickning och belysning

gjorda anhållan, måste väl såsom förutsättning för samma anhållan

få antagas, att jemväl tillåtelse till farledens användande erhölles.

Dylik tillåtelse, som ju vore en undantagsförmån ifrån bestämmelser, som *

blifvit af Kongl. Maj:t gifna, kunde uppenbarligen endast af Kongl. Maj:t

beviljas. 0

Finska Angfartygsaktiebolagets oftanämnda skrifvelse inkom till kongl.

lotsstyrelsen den 12 september 1895 och remitterades ofördröjligen till

lotskaptenen i Stockholm för afgifvande af utlåtande. Det af lotskaptenen

samma dag afgifna utlåtande öfver aktiebolagets skrifvelse jemte kartutklipp

rörande en föreslagen farled från sjön, norr om Hufvudskär, söder

om Gillinge, öfver Jungfrufjärden och till ingaröfjärdens farled innehåller,

att det ifrågavarande projektet numera ej torde möta några väsentliga

tekniska svårigheter vid utförandet, alldenstund leden från sjön och in till

Jungfru fjärden under de senare åren lär varit begagnad såsom militärled

af kongl. flottans fartyg och således pröfvad.

Lotskaptenen föreslår dock vördsamt, att i stället för en fyr med begränsad

synvinkel anbringas såväl vid Hättarskären som Tisterumsskären

öfverensfyrar, den öfre af Lindbergs system, den lägre fast; hvilket icke

hindrar, att den öfre fyren bör vara försedd med afskärmningar för grunden,

visande rödt sken om babord och grönt sken om styrbord, när man

under gång mot fyren kommer utom den hvita vinkeln, att fyren i sundet

söder om Gillinge borde skärmas för strandgrundningarna i gattet sydost

derom, att utom de nu föreslagna fyrarne, fem till antalet, torde, om

leden upp till Baggensfjärden med trygghet skall kunna en mörk natt

trafikeras, ytterligare minst två fyrai’, eller en å holmen nordvest om Lilla

Husare och en å Tallskär i norra änden af norra Engnöfjärden, behöfvas,

att det föreslagna fasta sjömärket å Vindbådan och de flytande sjömärkena,

sex till antalet, torde möjligen fylla behofvet af dagmärken, då man

tager i betraktande, att de föreslagna fyrtornen jemväl komma att tjena

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

till fasta sjömärken, att, ehuru leden varit af kongl. flottans fartyg använd,

en samvetsgrann undersökning af densamma bör föregå dess upplåtande

för allmän trafik, att man, efter att hafva börjat med leden för vintertrafik,

svårligen lär kunna lägga igen den under den öfriga delen af året,

eller då den stora trafiken pågår, så mycket mer som behofvet af nattlig

vägledning i Hufvudskärsleden varit trängande, samt att lotskaptenen, i fall

nu föreliggande framställning ej inkommit, ämnat till nästa år framkomma

med förslag för afhjelpande af denna brist.

Uti skrifvelse af den 13 september till chefen för flottans stab anhöll

kongl. lotsstyrelsen med hänsyn till föreskriften i Kongl. Maj:ts nådiga

bref den 15 mars 1895 om bemälde chefs yttrande i anledning af det

enligt bifogade handlingar väckta förslaget om upptagande och utmärkande

af allmän farled från öppna sjön norr om Hufvudskär öfver Norstens*

fjärden och förbi Gillinge till allmänna farleden å Jungfrufjärden i Stockholms

skärgård.

Den 18 september afgaf chefen för flottans stab det begärda yttrandet

och anförde deri, att, ehuru den föreslagna nya farleden till en del

sammanfölle med en af flottans militärleder, som vore en af de vigtigare

förbindelselederna emellan den södra och norra delen af Stockholms skärgård,

och sålunda af synnerligen stor vigt för försvaret af sagda skärgård,

han, med fästadt afseende på de stora merkantila fördelar för samfärdseln

med Finland vintertiden, som genom densammas upptagande

skulle vinnas, och under förutsättning af att vid ett fredsbrott ej blott

denna nya farleds fasta och flytande sjömärken, utan jemväl äfven alla för

dess belysande uppförda fyrar genast borttoges, ansåge sig icke kunna afstyrka

den af Finska Ångfartygsaktiebolaget gjorda framställningen.

Under den 19 i samma månad uppdrog lotsstyrelsen åt öfverfyringeniören

och lotskaptenen i Stockholm att, så snart ske kunde, å lotskaptenens

tjenstefartyg genomresa de ifrågavarande farlederna från sjön norr

om Hufvudskär förbi Gillinge till Saltsjöbaden och uppgöra förslag till

fyrbelysningens ordnande samt farledernas utmärkande med fasta och

flytande sjömärken, jemte kostnaderna derför, hvarefter från dem inkommo

förslag dels till provisorisk fyrbelysning af farlederna, för den händelse

de skulle i enlighet med den gjorda ansökningen upplåtas för trafik redan

instundande vinter och under förutsättning, såsom lotskaptenen särskildt

betonat, att denna trafik inskränktes till en enda, Finska Ångfartygsaktiebolaget

tillhörig ångare af omkring 3,G m. djupgående och hvars befälhafvare

antogs ega ett under vintertrafik uppöfvadt omdöme, för hvilken

tillfälliga, endast för nu instundandande vinter afsedda anordning skulle

kräfvas en kostnad af inalles 13,350 kronor, förutom kostnaden för en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

ångbåt, som borde ställas till arbetschefens förfogande, dels till stadigvarande

fyrbelysning jemte utprickning af samma farleder, hvarför beräknats

för en gång ett belopp af 54,500 kronor samt en årlig afgift till,

förutom underhåll, aflöning omkring 2,800 kronor.

Då emellertid den verkstälda undersökningen af farlederna icke kunnat

på långt när blifva så grundlig som behöfligt vore, innan ett så vigtigt

steg toges som anbringande af ledfyrar för den allmänna sjöfarten,

fann sig styrelsen böra från sjökarteverket söka inhemta, huruvida vattnen,

der dessa farleder skulle gå fram, kunde anses så tillförlitligt uppmätta,

att sjökortet borde tillmätas full giltighet i och för vidtagande af erforderliga

åtgärder för farledernas belysning och utprickning, till svar å

hvilken förfrågan meddelats, att, då leden från sjön till och öfver Norstensfjärd

genom sundet vid Gillinge till allmänna farleden i trakten af

Stora Husarö i det allra närmaste sammanfölle med en militärled, sjökortet

öfver dessa leder borde kunna tillmätas full giltighet i förberörda hänseende,

dock att undersökning borde ega rum å ett par ställen vester om

Lilla Husarö och en närliggande holme.

Som lotsstyrelsen icke ansåg sig ega befogenhet att i det skick, hvari

ärendet sig då befunne, vidtaga åtgärder för ifrågavarande farvattens förklarande

för allmän farled, ej heller egde till sitt förfogande erforderliga

medel för farledens försättande i trafikabelt skick, understälde styrelsen

genom underdånig skrifvelse af den 11 oktober 1895 ärendet Kongl.

Maj:ts pröfning och öfverlemnade dervid tillika samtliga detsamma rörande

handlingar, med undantag af de genom fyringeniörskontorets försorg upprättade

ritningarna, samt anförde för egen del följande.

På grund af verkstälda observationer yttrade en komité, som år 18G6

hade i uppdrag att verkställa undersökningar rörande lämpligaste angöringspunkten

å svenska sidan för vintertrafiken med Finland, att »de

yttre skären utanför Dalarö bilda en nästan rät eller till och med något

utskjutande linie, så att drifven, hvilken börjar infinna sig först i mars

månad och i allmänhet fortfar till slutet af april, här icke får tillfälle att

packa sig så tillsammans som vid Sandhamn, hvarför också denna hamn

är längre isfri än den sistnämnde», hvarför komiterade förordade Dalarö

—Iiufvudskär till ändpunkt på svenska sidan.

Lots- eller fyrplatser funnos den tiden icke vid Hufvudskär, men sedan

sådana i början af 1880-talet derstädes anordnats, hade iakttagelser rörande

isförhållandena äfven kunnat årligen verkställas. Efter att hafva redogjort

för rapporterna om isförhållandena vid Sandhamn och Hufvudskär under

de fyra sistförflutna vintrarna 1891—1895, framhöll styrelsen, hurusom

Bill. till Riksd. Prof. 18Hd. !i Sami. .5 Raft. ^

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

det af uppgifterna i dessa rapporter syntes bekräftadt, att drifis skulle i

mindre grad besvara inloppet vid Hufvudskär än det vid Sandhamn, hvaremot

föga skilnad syntes förekomma mellan isförhållandena i inomskärslederna

innanför de begge inloppen. Som några iakttagelser icke blifvit

gjorda beträffande förhållandena i den föreslagna leden öfver Norstensfjärden

och förbi Gillinge, kunde lotsstyrelsen icke yttra sig derom i vidsträcktare

mån, än att antagligen förhållandena i sistnämnda led vore desamma

som i Hufvudskärsleden. Den så kallade Gillingeleden syntes dock

ega vissa företräden framför den begagnade Hufvudskärsleden, hufvudsakligen

bestående uti rakare och bredare farvatten, hvadan det förefölle,

som om det hade varit fördelaktigare, om från början den förra farleden

blifvit vald såsom inlopp i denna del af Stockholms skärgård i stället för

den senare. Att så icke skett torde hafva berott derpå, att Hufvudskär

med sitt framskjutna läge och sin höjd öfver vattnet vore den enda plats

på denna del af kusten, som erbjöde en god landkänning, då deremot de

låga, men talrika skär, som skilde Norstensfjärden från hafvet, för den

med farvattnet obekante måste förefalla som föga lockande att söka ett

inlopp. Det borde visserligen icke sättas i fråga att borttaga det dyrbara

fyr- och lotsetablissementet på Hufvudskär, som väl fortfarande komme

att utgöra en vigtig angöringspunkt, och ej heller att nedlägga Hufvudskärsleden,

hvadan lotsstyrelsen i sinom tid väl finge tillfälle att inkomma

med förslag till erforderliga ledfyrar i denna farled, hvilka helt och hållet

saknades, men icke desto mindre torde det kunna blifva fördelaktigt för

den allmänna sjöfarten, fastän ganska dyrbart för kronan, om ytterligare

en farled genom skärgärden blefve upptagen.

»Det bör nemligen», fortsätter lotsstyrelsen, »icke blifva tal om en

tillfällig eller endast till förmån för ett utländskt bolag anordnad farled,

utan farleden måste utan allt tvifvel blifva allmän. Då den emellertid för

närvarande är icke blott delvis en så kallad krigsled af synnerligen stor

vigt för försvaret af skärgården, utan hela vägen från sjön upp till allmänna

farleden vid Stora Husära är otillåten farled, i hvilken fartyg från

utrikes ort ej må inlöpa (tjenstgöringsreglementet för lotsverket § 43, tullstadgan

§§ 5, 7 och 8), erfordras för att denna led må kunna öppnas för

allmän trafik ej blott att den förses med fyrar och sjömärken, utan ock

att den i vederbörlig ordning förklaras för allmän farled, att den förklaras

vara lotsled, att lotsar för densamma inöfvas, samt antagligen, för

såvidt farleden skall blifva af någon väsentlig nytta för den utrikes sjöfarten,

att tullplats anordnas på lämplig plats vid Norstensfjärden, i hvilket

hänseende emellertid generaltullstyrelsen antagligen blir i tillfälle att

yttra sig.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

Af det sålunda anförda framgick, att lotsstyrelsen för sin del ansåge,

att ordnandet af ifrågavarande farled svårligen kunde före då instundande

vintertrafiks öppnande medhinnas, äfven om den skulle kunna med forceradt

arbete under gynsamma väderleksförhållanden förses med provisoriska

fyrar och sjömärken. Då dessa tillfälliga anordningar skulle medföra

alltför dryg kostnad i förhållande till det dermed afsedda ändamålet

och för öfrigt, om blidvinter inträffade, vara alldeles öfverfiödiga, ansåg

styrelsen dem i alla händelser icke böra anbefallas till utförande. Deremot

anhöll lotsstyrelsen, för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna^ för den

allmänna sjöfarten behöfligt, att en allmän farled öppnades i den så kallade

Gillingeleden, och under erinran att i sådant fall farledens värde såsom

militärled icke kunde blifva större än de öfriga allmänna farledernas i

Stockholms skärgård, underdånigst

»dels om uppdrag att gå i författning om farledens från sjön till och

öfver Nostensfjärden, genom sundet vid Gillinge och fram till allmänna

farleden Stockholm—Dalarö, förklarande för allmän farled,

dels att ett belopp af 54,500 kronor måtte, under förutsättning att leden

varder förklarad för allmän farled, anvisas att utgå från lotsverkets behållningar

till bekostande tf de för den nya farledens förseende med

erforderliga säkerhetsanstalter behöfliga utgifter,

dels att sjökarteverket måtte erhålla uppdrag att verkställa den undersökning,

som anmälts vara behöflig i trakten af Lilla Husarö;

lärande det böra ankomma på vederbörande egare af Saltsjöbanan

att vidtaga åtgärder för upptagande af allmän farled till Saltsjöbaden från

den allmänna farleden till Gustafsberg. >

Öfver detta ärende hade Kongl. Maj:t den 14 oktober anbefalt kommerskollegium

att, så skyndsamt ske kunde, inkomma med underdånigt utlåtande.

Till kommerskollegium hade tillika från jern vägsaktiebolaget

Stockolm—Saltsjön den 19 oktober inkommit en den 18 samma manad

dagtecknad skrifvelse, uti hvilken bolaget, som af tidningarna erfarit, att

Finska Ångfartygsaktiebolagets skrifvelse till lotsstyrelsen angående utprickande

och belysning af leden från Hufvudskär och till Saltsjöbaden

remitterats till kongl. kommerskollegium, anhöll att, da lotsstyrelsen uppstad

tvenne alternativ, nemligen att belysningsanordning skulle utföras

provisoriskt och redan i år eller efter ett större program,, först till nästa

år, vördsamt få öfverlemna afskrift af det mellan finska Angfartygsaktielbolaget

och jern vägsaktiebolaget upprättade kontrakt, som utvisade, att

trafik redan under då instundande vinter skulle pabörjas och att således

åtgärders vidtagande för ledens iordningställande provisoriskt redan då

vore af behofvet påkalladt, hvarjemte jernvägsaktiebolaget såsom ytterligare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

skal för sin vördsamma hemställan framhöll, att den af fyringeniören föreslagna

provisoriska anordningen till en kostnad af cirka 13,000 kronor till

allra största delen äfven skulle komma att ingå i den af lotsstyrelsen förordade

dyrbarare anläggningen. Den uti förenämnda skrifvelse åberopade

och densamma i afskrift bilagda öfverenskommelse om samtrafik mellan

de båda bolagen var uppgjord dels under förutsättning af medgifvande

från finska senatens sida att gällande kontrakt emellan senaten och ångbåtsbolaget

icke lade hinder i vägen, dels under vilkor af att farleden från

hafsbandet ° till Saltsjöbaden blefve tillfredsställande utprickad och belyst.

Med återställande af remissakten öfverlemnade kommerskollegium

jemväl förenämnda från jernvägsaktiebolaget Stockholm—Saltsjön inkomna

skrifvelse tillika med dertill hörande kontraktsafskrift samt anförde för

egen del i underdånighet den 19 oktober, att kollegium, som antoge, att

dess utlåtande pakallats allenast savidt ärendet rörde handelns och sjöfartens

intressen, ur synpunkten deraf ansåge det vara uppenbart, att öppnandet

för allmän trafik af den ifrågasatta inloppsleden till Stockholm

skulle kunna ^ blifva till afsevärdt gagn för trafiken ej blott på Finland

utan äfven pa Gotland och andra orter, hvarmed vintertiden sjöfartsförbindelser

med Stockholm kunde ega rum; och syntes kollegium med

afseende å innehållet af nyssberörda skrift från jernvägsaktiebolaget Stockholm

Saltsjön det vara önskligt, att den föreslagna trafikleden måtte

kunna komma till användning redan under då instundande vinter.

Genom nådig ^remiss den 23 oktober anbefalde Kongl. Maj:t generaltullstyrelsen

att, sa skyndsamt ske kunde, inkomma med underdånigt utlåtande

i ärendet, i anledning hvaraf generaltullstyrelsen den 7 november,

med öfverlemnande af ett från öfverinspektoren vid Stockholms tullbevakningsinspektion

infordradt och den 25 oktober afgifvet yttrande, anförde

följande.

I likhet med lotsstyrelsen måste generaltullstyrelsen anse det icke böra

ifrågakomma att tillfälligt och allenast till förmån för ett utländskt ångfartygsbolag

förse den så kallade Gillingeleden med fyrar och sjömärken,

utan att, för den händelse denna led pröfvades vara för sjöfarten behöflig,

sådana fullständiga anordningar borde i antydda hänseenden vidtagas, att

leden kunde för allmän trafik upplåtas. Det syntes likväl styrelsen med

fog kunna ifragasättas, huruvida anledning kunde vara för handen att

verkställa nagra dylika anordningar, innan fullständigare utredning än

som då förelåge åstadkommits derom, att isförhållandena utanför och uti

omförmälda led verkligen vore gynsainmare än utanför och i Sandhamnsoch

Hufvudskärslederna, och att sålunda utsigt förefunnes, att genom

ledens öppnande uppnå det dermed i främsta rummet afsedda syfte

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

större möjlighet att uppehålla oafbruten sjöfartsförbindelse på Stockholm

vintertiden.

Funne emellertid Kongl. Maj:t godt förordna, att ifrågavarande led

skulle såsom allmän inlopps- och lotsled upptagas, ansag generaltullstyrelsen,

enär de fartyg, som toge denna väg, icke koinme att passera vare sig någon

af de platser, som enligt § 7 tullstadgan utgöra inloppsstationer till Stockholm,

eller tullstationen å Hufvudskär, det blifva oundgängligen nödvändigt,

att, innan leden öppnades, jemväl vid densamma inrättades eu inloppsstation,

hvilken lämpligen torde kunna förläggas å ön Gillinge. Beträffande den

vid denna station behöfliga tullpersonal syntes styrelsen densamma, icke

kunna bestämmas mindre än vid tullstationen å Hufvudskär eller till en

uppsyningsman och tre vaktmästare; och da denna personal äfven i aflöningshänseende

torde böra likställas med tullpersonalen a sistnämnda plats samt

sålunda erhålla: uppsyningsmannen 900 kronor i lön, 300 kronor i tjenstgöringspenningar

och 200 kronor i båtlegoanslag med rätt till tva alderstillägg

å tillhopa 300 kronor samt en hvar af de trenne vaktmästare

600 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar med rätt till

två ålderstillägg å sammanlagdt 150 kronor, så skulle till aflöning åt

personalen vid ifrågavarande station erfordras 4,100 kronor årligen, alderstilläggen

oberäknade. De ökade utgifter för tullverket, som af stationens

inrättande skulle blifva en följd, komme emellertid icke att inskränka sig

till nämnda aflöningsbelopp, då det jemväl måste blifva nödigt att a. den

plats, der stationen förlädes, anskaffa ej mindre lägenheter till expeditionsoch

vaktrum samt bostadslägenhet åt uppsyningsmannen, hvilken i likhet

med föreståndarne för öfriga inloppsstationer i Stockholms skärgård väl

borde tillerkännas förmånen af fri bostad, än äfven tilläggsbrygga med

båthamn. Kostnaderna härför var styrelsen ej för närvarande i tillfälle

att ens ungefärligen uppgifva, men säkerligen komme de att uppgå till ej

obetydliga belopp, helst om icke någon på platsen redan befintlig byggnad,

som vore lämplig till inrymmande af omförmälda lägenheter, skulle kunna

förvärfvas, utan för sådant ändamål ny byggnad måste uppföras och tomt

dertill inköpas.

Generaltullstyrelsen öfvergick härefter till frågan, huruvida och under

hvilka vilkor det skulle kunna tillåtas ångfartyget »Express» att under den

tid af då instundande vinter, ofvan omförmälda af Finska ångfartygsaktiebolaget

med jernvägsaktiebolaget Stockholm Saltsjön afslutade kontrakt

afsåge, få, med begagnande af ifrågavarande led, direkt ingå till Saltsjöbaden,

och blcfvo de af generaltullstyrelsen angifna vilkor af herr statsrådet

och chefen för finansdepartementet vid hans föredragning af ärendet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

tillstyrkta såsom nöjaktiga och tillfredsställande i fråga om bibehållande af

nödig säkerhet för kronans rätt i tullhänseende.

Föredragande statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet tillstyrkte,

med afseende å hvad i ärendet förekommit, underdånigst, att Ivongl.

Maj:t täcktes i nåder förordna, att lotsstyrelsen skulle ofördröjligen gå i

författning om tillfälligt anordnande för då instundande vinter af fyrbelysning

och sjömärken för ifrågavarande farled, i enlighet med här ofvan

omförmälda, i sådant hänseende uppgjorda förslag samt att den härför beräknade

kostnaden, utgörande, förutom kostnaden för en ångbåt, som ansetts

höra ställas till arbetschefens förfogande, tillhopa tretton tusen tre hundrafemtio

kronor, skulle utgå af behållna fyr- och båkmedel; antagande herr

statsrådet, att, i händelse af bifall till hans hemställan, chefen för finansdepartementet

finge hos Kongl. Maj:t göra den framställning beträffande

ärendet i öfrigt, som i sådant fall torde påkallas.

Sedan föredragande chefen för finansdepartementet erinrat, att Kongl.

Maj:t förut samma dag, på föredragning af chefen för sjöförsvarsdepartementet,

förordnat, att lotsstyrelsen skulle ofördröjligen gå i författning om

tillfälligt anordnande för då instundande vinter af fyrbelysning och sjömärken

för ifrågavarande farleder samt att den härför beräknade kostnaden,

utgörande, förutom kostnaden för en ångbåt, som ansetts böra

ställas till arbetschefens förfogande, 13,350 kronor, skulle utgå af behållna

fyr- och båkmedel, tillstyrkte statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte medgifva,

att ifrågavarande farleder i Stockholms skärgård finge under då instundande

vinter begagnas af ångfartyg tillhörande Finska Angfartygsaktiebolaget,

i ändamål att samma ångfartyg finge ingå till Saltsjöbaden och

derstädes ej mindre lossa fartygets last för vidare befordran deraf å saltsjöbanan

till Stockholm samt landsätta fartyget medföljande passagerare,

allt i den män gällande föreskrifter till förekommande af kolerans införande

i riket icke derför lade hinder i vägen, än äfven för utförsel till

Finland inlasta, förutom annat gods, nederlags- och transitogods från Stockholm,

dock under vilkor: att fartyget under sina ifrågavarande resor städse

skulle åtföljas af en tullbetjent, hvilken vid fartygets ankomst till Saltsjöbaden

icke finge lemna detsamma förr än, på fartygsbefälhafvarens hos

Stockholms tullbevakningsinspektion skyndsamligen gjorda anmälan, af inspektionen

beordrad bevakningsförman och bevakning hunnit att till Saltsjöbaden

ankomma, den förre för verkställande af invisitation af fartyget

samt den senare för öfvervakande af lossningen; att af sistnämnda bevakning

minst en betjent jemväl efter fartygets slutlossning å detsamma skulle

utöfva tillsyn intill dess afgång; att de fartyget åtföljande passagerare först

efter den från Stockholm beordrade bevakningsförmannens ankomst till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

fartyget och sedan under hans uppsigt visitering af deras medförda resgods

försiggått, finge lemna fartyget, dervid de egde medtaga hvad af

berörda gods befunnits vara af tullfri beskaffenhet; att återstoden deråt

äfvensom fartygets last under särskild bevakning, så fort ske kunde, å

ofvanberörda jernväg fördes till Stockholm för att till dervarande packhusinspektion

öfverlemnas; att det nederlags- och transitogods, som angåfves

att med fartyget till Finland utföras, skulle, likaledes under särskild

bevakning, å samma jernväg föras till Saltsjöbaden och der mottagas

af den å fartyget posterade tullbetjening, som derefter hade att om godsets

inlastning i vanlig ordning meddela bevis; att beträffande fartygets bevakning

till öppen sjö, då nederlags- eller transitogods deri vid Saltsjöbaden

inlastats, bestämmelserna i § 42 tullstadgan skulle behörigen iakttagas; att

in- och ^klarering af fartyget skedde vid Stockholms tullkammare; samt

att ångfartygsbolaget vidkändes alla i följd af nu lemnade föreskrifter

uppkommande kostnader, deribland ersättning till den fartyget åtföljande

tullbetjent.

Herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet samt herr statsrådet

och chefen för finansdepartementet hafva alltså den 15 november

1895, hvardera för sitt departement, underdånigst tillstyrkt,^

att en i Stockholms skärgård befintlig farled, som ansåges af synnerligen

stort värde i sjöförsvarshänseende och hvilken fördenskull icke finge

af handelsfartyg passeras, skulle genom lotsstyrelsens försorg utprickas

och belysas till uteslutande förmån för ett särskildt ångfartyg, tillhörande

ett utländskt bolag;

att det skulle, i strid mot bestämmelserna i tullstadgan den 2 november

1877 och reglementet för lotsverket den 15 februari 1881, tillåtas

detta utländska fartyg att under månaderna januari—mars 189(1 göra regelbundna

turer i och genom ifrågavarande militära farled;

att för öfrigt icke några ändringar skulle göras uti de genom tullstadgan

och reglementet för lotsverket beträffande fartyg ! allmänhet gifna

föreskrifter, hvadan det följaktligen skulle fortfarande såsom hittills vara

för svenska handelsfartyg förbjudet att trafikera samma farled; samt

att till bekostande af de säkerhetsanstalter, som för det utländska fartygets

trygga färd genom den ifrågavarande farleden vore erforderliga,

skulle, förutom kostnaden för eu till arbetschefens förfogande stäld ångbåt,

anvisas af svenska statsmedel 13,350 kronor.

Uti hvad de föredragande statsrådena sålunda tillstyrkt hafva, jemlikt

statsrådsprotokollet af förenämnda dag, alla öfriga dåvarande statsrådsmedlemmar

underdånigst instämt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Inom utskottet hafva vi hemstält, att konstitutionsutskottet skulle jemlik^

107 § regeringsformen för Riksdagen tillkännagifva, hvad sålunda

förekommit»;

af herrar Elowson, Bengtsson, Dahn, Gyllensvärd, Johnsson och Vahlin, ''

hvilka yttrat:

»(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 22 mars, punkten 15.)

Uti skrifvelse den 10 januari 1895 hade chefen för 6:e arméfördelningen

i underdånighet anmält, att vid den brödmönstring och inspektion,

som af honom den 12 näst förutgångne december förrättats med kongl.

Norrlands dragonregementes å Drottningholm förlagda skolor, de remonter,

hvilka från Ottenby remontdepot i början af november 1894 aflemnats till

berörda regemente, befunno sig uti mindre god kondition, hvilket enligt

af chefen, för nämnda regemente leinnad uppgift härrörde deraf, att desamma

vid ankomsten till regementet voro i dåligt skick, magra och till

ytterlighet slappa, på grund hvaraf, enligt bemäldé regementschefs meddelande,

remontdressyren ej kunnat, såsom afsedt varit, taga sin början

omedelbart efter remonternas ankomst till skolan, utan skulle, med anledning

af det anmälda förhållandet, två till tre månader af den till remontdressyr

anslagna tiden komma att gå förlorade. Härförutom skulle, enligt

veterinärens utsago, flera remonter antagligen ej hinna att under den för

remontutbildningen bestämda tid (l år) komma i full kraft samt derför

sannolikt blifva såsom odresserade inkommenderade till nästa års remontskola.

Då dessa förhållanden synts arméfördelningschefen kunna ogynsamt

inverka på regementets tjensteduglighet samt det derför borde vara ömkligt,

att sådan ändring beträffande remonternas skötsel och vård vid remontdepoten

vidtoges, att remonterna vid aflemnandet från densamma framdeles

måtte befinnas uti mera tillfredsställande skick, hade arméfördelningschefen

ansett sig skyldig att låta berörda förhållanden komma till Kongl.

Maj:ts kunskap.

öfver förenämnda anmälan skulle jemlikt nådig remiss den 14 januari

1895 arméförvaltningen å intendentsdepartementet, efter chefens för

remon terings väsendet och chefens för Ottenby remontdepot hörande, afgifva

underdånigt utlåtande.

Chefen för remonteringsväsendet anförde:

att, då han i slutet af oktober månad 1894 inspekterade Ottenby remontdepot

för att på samma gång uttaga de remonter, som i november

skulle aflemnas till Norrlands dragonregemente, såväl dessa som öfriga vid

depoten befintliga hästar befunnos i ett mycket godt skick;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 17

att hästarne då utfodrades med till hälften vinterration och till hälften

sommarration;

att chefen för remontdepoten då hade träffat aftal med en af Kalmarsundsbåtarnes

befälhafvare, att denne skulle mottaga hästarne vid Degerhamn

samt transportera dem till Kalmar för att derifrån vidare fortskaftas

med jernväg till Stockholm, från hvilken sistnämnda plats hästarne skulle

landvägen afgå till Drottningholm;

att emellertid vid ankomsten med hästarne till Degerhamn depotchefen

möttes af den underrättelsen, att ångbåtsbefälhafvaren vägrat inga till

denna plats och i stället anlöpt Mörbylånga, till hvilken ort hästarne alltså

måste föras, samt att vid ankomsten till Mörbylånga omförmälde befälhafvare

förklarade, att den af honom förda ångbåten ej kunde flyta^ut,

om hästarne inlastades, hvarför dessa, efter att hafva öfvernattat, maste

fortsätta till Färjestaden, derifrån de slutligen kommo öfver till Kalmar;

att det vore helt naturligt, att djuren, hvilka endast hade ett löst

gräsbeteshull, skulle efter fem mils landsvägstransport i dåligt väder och

väglag, efter uppehåll i Kalmar samt tvenne dagars jern vägstransport till

Stockholm och en mils ytterligare landsvägstransport till Drottningholm,

framkomma till sistnämnda plats i ett bedröfligt tillstånd, samt att derefter

troligtvis alla remonter komme att till regementena aflemnas från

Ottenby i samma tillstånd, såvida afleinnandet äfven för framtiden skulle

ega rum så sent som i oktober manad direkt från gräsbete samt transporten

verkställas på samma långsamma sätt;

att, derest någon kronoångare kunde föra remonterna från Degerhamn

till Stockholm och Malmö, från hvilka platser de med lätthet kunde transporteras

vidare till de olika regementena, den stora fördel skulle vinnas,

att hästarne på mycket färre dagar och betydligt mindre ansträngda skulle

framkomma till vederbörande bestämmelseorter;

att det med generalpoststyrelsens medgifvande torde kunna träffas

aftal med befälhafvaren å postångaren Öland om verkställande af dylika

transporter;

att, på grund af hvad sålunda anförts, chefen för remonteringsväsendet

ansett sig böra föreslå, dels att remonterna minst tvenne månader,

innan de utlemnas till regementena, sättas pa lull vinterration och dels

att remonternas transport verkställes med någon kronoangare direkt från

Degerhamn till bestämmelseorten Stockholm eller Malmö.

Chefen för remontdepoten vid Ottenby yttrade:

att de remonter, hvilka den 1 och 2 november 1894 nfsändes från

Otteby till Norrlands dragonregemente, voro, pa ett par undantag när,

allesammans vid godt hull;

Wh. till Riksd. 1''rot. 181)11. •''! Sand. ö Höft. ''*

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

att treåriga remonter, hvilka under 5 månader gått på gräsbete och

omedelbart derifrån borttransporterats under så särskildt svåra förhållanden,

skolat vid framkomsten till bestämmelseorten vara i dåligt skick,

magra och till. ytterlighet slappa, så att de icke genast efter framkomsten

kunnat sättas i dressyr, hade synts depotchefen vara alldeles naturligt, men

att flera af dessa remonter ej skulle under ett helt år efter aflemnandet

hinna att komma i full kraft, hade deremot, oaktadt veterinärens utsago,

förefallit honom föga sannolikt, såvida icke under tiden tillstött sjukdom

eller .annan missgynnande omständighet, som dock icke torde rimligtvis

tillskrifvas förhållandena vid Ottenby;

att transporten af remonterna från Ottenby till Drottningholm ef t

rum under ogynsamma förhållanden;

att man allmänt torde vara öfverens derom, att 3V2 års gamla hästar

ej böra tagas till dressyr, men om sådant likväl måste ske, vore 5 månaders

gräsbete omedelbart förut gifvetvis en dålig förberedelse, enär det

hull, hästarne fa pa gräsbete, alltid är löst och knappast medgifver en

omedelbart derefter börjande dressyr;

att, så länge en stor del treåringar måste utlemnas till truppförbanden,

det säkerligen vore välbetänkt, att dertill icke utvaldes sådana, som förut

under sommaren gått på gräsbete;

att äfven hästar, som vore 4Y2 är gamla eller deröfver, icke heller

borde tagas. direkt från gräsbete till dressyr, utan först sättas på någon

tids stallfodring, och hade en sådan behandling af remonterna vid Ottenby

synts depotchefen vara förutsatt i den af Ivongl. Maj:t nådigst faststälda

staten för Ottenby, hvaruti antagits, ätt remonterna -skulle från depoten

aflemnas i slutet af september, etter hvilken tid remonterna förutsatts

komma att stallfodras vid vederbörande regementen åtminstone en månad,

innan skolorna toge sin början;

att depotchefen alltså för sin del icke funne någon ändring i remonternas^

.skötsel och vård vid Ottenby remontdepot vara af nöden samt att

det dåliga skick, hvari remonterna ankommit till Drottningholm, tillskrefves

den. svara transporten, hvarförutom han ansåge, att hästarne ej borde hafva

tagits från Ottenby så sent som i början af november månad.

För egen del hade arméförvaltningen beträffande remonternas utfodring

vid depoten samt deras transport derifrån till vederbörande truppförband

i underdånighet anfört, att, enär höstbete i allmänhet ej egde synnerligen

stort näringsvärde och detta värde minskades ju längre på hösten betet

begagnades, i synnerhet om väderleken vore ogynsam för gräsets återväxt,

tilläggsrationen borde, på det intet afstannande i remonternas utveckling

matte ega rum, utfodras i god tid, så snart betet syntes blifva knappt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

och således otillräckligt till remonternas underhåll, samt ofördröjligen ersättas

af den för vinterfodringen afsedda högre rationel då näringsvärdet

hos gräsbetet ytterligare minskats, äfven om kastanie för motions skull

under några timmar dagligen utsläpptes pa betesmarkerna. Beträffande

hästarnes transport från Ottenby torde det, fortsatte arméförvaltningen, få

anses mindre lämpligt att, såsom chefen för remonteringsväsendet föreslagit,

verkställa densamma sjöledes till Stockholm och Malmö, enär hästarne,

om storm inträffade, otvifvelaktigt lede mera deraf än af färd på jernväg.

Sådana olägenheter och svårigheter vid hästarnes transport till Kalmar,

som de ofvan anförda, torde lätteligen kunna undvikas, om depotchefen,

hvilken, enligt hvad under hand upplysts, vore. i tillfälle att använda vid

Ottenby befintlig #telefon och derigenom kunde komma i förbindelse med

rikets telegrafnät,” genom meddelande med respektive ångbåtsbefälhafvare

kort före den för remonternas afsändande bestämda tiden, gjorde sig förvissad

om, att hinder för transporten icke förefunnes.

Enär Kongl. Maj:t i nådigt bref den 5 oktober 1894 föreskrifvit, att

antalet reinonter, som borde för kronans räkning i depot vinterfödas,

skulle tillsvidare utgöra 200 stycken, samt i nådig stat för remontdepoten

vid Ottenby den 25 maj samma år remonternas antal vid nämnda depot,

hvilken efter den 15 maj 1895 komme att upptaga alla kronans för uppställande

i depot afsedda remonter, beräknats till 400 under sommarmånaderna

och 200 under vintermånaderna, syntes det lör arméförvaltningen,

som skulle, sedan dessa tal uppnatts, för framtiden det förhållande

komma att i regeln inträffa, att de remonter, som på höstarne från depoten

utsändes, vore sådana, som under våren och sommaren föregående år

blifvit inköpta och till depoten öfversända, under det att de under samma

års vår och sommar inköpta remonter komme att bilda den kommande vinterns

remontdepotbesättning. Till förekommande af hvarje missuppfattning

derutinnan, torde dock törhända eu nådig föreskrift i den sålunda antydda

rigtningen vara behöflig. Depotchefen, hvilken enligt gällande bestämmelser

°egde meddela nödiga föreskrifter i fråga om remonternas utfodring,

komme derigenom att för framtiden ega kännedom om, hvilka hästar för

hvarje höst skulle från depoten aflemnas, och komme följaktligen äfven i

tillfälle att egna dessa remonter en noggrannare tillsyn lör utrönande,

huruvida för dessa till insättande i dressyr derpå följande vinter afsedda

hästar särskilda åtgärder borde vidtagas, på det att de måtte erhålla det

hull och den kraft, som kunde anses erforderliga, för att hästarne skulle

kunna motsvara de fordringar, som under den närmaste framtiden komme

att ställas på dem, och skulle detta antagligen i icke ringa mån komma

att bidraga dertill, att anledning till anmärkningar af ofvan angifna art

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

för framtiden icke torde förekomma. Då det likväl icke torde vara chefen

för remonteringsväsendet förbjudet att vid enstaka tillfällen till Ottenby

öfversända äfven sådana remontera som skulle samma års höst till truppförband

utdelas, borde, af ofvan antydd anledning, chefen för remontdepoten

vid sådana tillfällen alltid blifva om förhållandet underrättad.

Något vidsträcktare användande af denna chefen för remonteringsväsendet

lemnade rätt borde för öfrigt icke ifrågakomma äfven af den anledning,

att ett ofta påkommande ombyte af i depot uppstälda remonter måste

komma att förorsaka ökade transportkostnader och derigenom förhöja remonternas

medelpris.

Med återställande af den nådiga remissen liemstälde arméförvaltningen

alltså i underdånighet, att Ivongl. Maj:t måtte i nåder föreskrifva, att från

remontdepoten vid Ottenby skulle till truppförbanden i regeln endast utlemnas

sådana remonter, som varit vid depoten uppstälda minst ett år

samt att såsom följd deraf det skulle åligga chefen för remonteringsväsendet

att, derest af särskilda orsaker en eller annan af de till depoten försända

remonter skulle afses att på vederbörande truppförband fördelas redan

samma år, hvarunder den inköpts, derom lemna depotchefen underrättelse.

Beträffande de åtgärder, som med hästarnes transport från remontdepoten

borde vidtagas till förekommande af ett upprepande af de svårigheter,

för hvilka Norrlands dragonregementes remonter hösten 1894 varit

utsatta, torde föreskrifter böra af arméförvaltningen å intendentsdepartementet

utfärdas.

b öredragande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet hemstälde,

att Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att från remontdepoten vid

Ottenby skulle till truppförbanden i allmänhet utlemnas endast sådana

remonter, som varit vid depoten uppstälda minst ett år, samt att såsom

följd häraf det skulle åligga chefen för remonteringsväsendet att, derest

af särskilda orsaker en eller annan af de till depoten försända remonterna

vore afsedd att till vederbörande truppförband öfverlemnas redan samma

år, hvarunder den inköpts, derom lemna depotchefen underrättelse.

Såsom utaf handlingarna framgår, hade chefen för 6:te arméfördelningen

i sin underdåniga anmälan ifrågasatt, huruvida icke anledning

funnes till det antagande, att det kräfdes en ändring beträffande skötseln

och vården af de vid Ottenby uppstälda remonterna. Herr statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet synes emellertid icke hafva egnat

någon uppmärksamhet åt den af arméfördelningschefen framhållna tanken.

Statsrådsprotokollet mäler endast derom, att en tillstyrkan gjordes i den

rigtning, att remonterna skulle i allmänhet qvarhållas minst ett år vid

Ottenby. Om remonterna blifvit magra och slappa under en kortare tids

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

uppehåll vid Ottenby, så kunde man befara, att deras tillstånd skulle

ytterligare försämras under eu längre tids qvarhållande derstädes. Om

skal förefunnes till det antagande, att remontera kommit i en dålig kondition

i följd deraf, att de vid Ottenby utfodrades under otillfredsställande

förhållanden, så vill det synas vara uppenbart, att de skulle ytterligare

försämras genom ett längre qvarstannande under den vård, som egnades

dem vid Ottenby. ,

Blotta genomläsningen af de förklaringar, soin afgafvos öfver den åt

arméfördelningschefen till Kongl. Maj:t stälda skrifvelsen, synes gifva eu

osökt anledning till en närmare undersökning af förhållandena vid Ottenby.

Ifrågavarande förklaringar innehålla nemligen stridiga uppgifter, ba anför

t. ex. chefen för remonteringsväsendet, dels att remonterna i slutet åt

oktober voro vid godt hull, dels att de då utfodrades till hälften med

sommarration och till hälften med vinterration, under det chefen för

remontdepoten framhåller olämpligheten af att transportera remonterna

omedelbart från gräsbete till det truppförband, för hvilket de voro alsedda.

Derjemte söka förklarandena skylla skulden till de af armefordelningschefen

anmärkta missförhållandena pa omständigheter, som enligt

deras förmenande icke skulle stått i något sammanhang med värden om

remonterna. Så framhålla förklarandena t. ex., hurusom vissa uppgiga

svårigheter vid transporten skulle hafva varit orsaken till det bedröfiiga

tillstånd, hvari hästarne framkommit till bestämmelseorten. Ett närmare

aktgifvande på innebörden af dessa svårigheter visar emellertid, att desamma

alldeles icke äro af beskaffenhet att kunna utgöra grunden till de

uppgifna följderna. r , ...

De afgifna förklaringarna lemna redogörelse för transporten åt de till

Norrlands dragonregemente afsedda remonterna. Hästarne fördes nemligen

från Ottenby till Degerhamn för att der tagas ombord å fartyg. Da

emellertid det ångfartyg, med hvars befälhafvare aftal träffats om transpoi ten

till Kalmar, icke inlöpte till Degerhamn, fördes hästarne vidare till Mörbylånga.

Icke heller der blefvo hästarne af uppgifyet skäl tagna ombord,

hvadan de fördes vidare till Färjestaden och derifrån öfver till Kalmar.

Uppenbart vill det synas, att hvarken promenaden ifrån Otterfby till färjestaden

— en väglängd, som uppgifves till 5 mil — eller de ofrivilliga

rasterna kunde i och för sig försvaga hästarne. Under förutsättning att

hästarne erhöllo närande föda och tillika vatten, så vill det synas, som

skulle eu marsch utefter landsvägen vara eu mycket lämplig förberedelse

för deras dressyr i ridskola. Vidkommande de raster, som under vägen

inträffade emot afsändarens afsigt, så torde desamma icke hafva menligt

inverkat hvarken på hästarnes nerver eller lynne. Dessa raster maste

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

tvärtom kunna antagas hafva bidragit till att stärka hästarne, för såvida

de icke voro utsatta för vanvård. Transporten ifrån Kalmar på jernväg

till Stockholm och derifrån landsvägen till Drottningholm borde äfvenledes

hafva tjenat såsom en rätt god träning för deras stundande dressyr.

I förklaringarna uppgifves det såsom helt naturligt, att hästarne skulle

framkomma till Drottningholm i ett bedröfligt tillstånd. Att så skett må

vara ett faktum. Men detta faktum erhåller alldeles icke sin förklaring

af transporten såsom sådan. Transporten kunde och borde vara en lämplig

träning af hästarne, förutsatt att de derunder erhållit ändamålsenlig skötsel

och vård.

Om alltså hästarne framkommit till Drottningholm i ett bedröfligt

tillstånd, sa. synes den omständigheten hafva bort leda uppmärksamheten

på nödvändigheten att söka de verkliga orsakerna dertill. Det vill synas,

som skulle herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet haft

i de afgifna förklaringarna eu fullgiltig anledning att tillstyrka ett beslut

om undersökning saväl af förhallandena vid Ottenby som af remonternas

behandling och utfodring under transporten. Då så icke skett, kan man

icke gerna komma ifrån den tanken, att här föreligger en uraktlåtenhet.

I öfverensstämmelse härmed hafva vi inom utskottet hemstält, att

konstitutionsutskottet bort jemlikt 107 § regeringsformen för Riksdagen

tillkännagifva, hvad sålunda anmärkt blifvit»;

. af herrar Johnsson, Bengtsson, Boström, Dalin, Gyllensvärd och Valilin,

livilka anfört:

»(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 25 januari 1895, n:o 13).

Sedan Kongl. Maj:t under olika tider i kommandoväg beslutat om

vidtagande af åtgärder, livilka föranledt statsutgifter, har arméförvaltningen

a mtendentsdepartementet jemte anmälan, att följande kostnader ännu icke

blifvit ersatta, nemligen:

för aflöning och underhåll åt manskap, som beordrats till den genom

generalorder nadigst anbefalda gevärshandtverkarekursen, dels 745 kronor

48^öre, dels 448 kronor 29 öre, dels ock kostnader för honnörsvakter

1,871 kronor 29 öre, i underdånighet hemstält, att beträffande kostnaderna

for gevärshandtverkarekurserna 1,193 kronor 77 öre dessa måtte utgå från

volontärvakansmedels-fonden hvaremot kostnaderna för honnörsvakter torde

fa gäldas från anslaget till durchmarsch-kostnader.

Pa _ föredragandens hemställan biföll Kongl. Maj:t, hvad arméförvaltningen

i saväl det ena som andra hänseendet hemstält.

Med afseende på den grundlagsenliga befogenheten att i kommandomål

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

besluta i frågor, som kunde föranleda till utgifter, för hvilka anslag ej

vore beviljade, yttrade 1894 års konstitutionsutskott: »Det lärer vara af

synnerlig vigt, att användningen af den ordning, grundlagen med afseende

å kommandomålen föreskrifver, icke mer än nödigt utsträckes. Enligt

hvad ordalydelsen af § 15 regeringsformen gifver vid handen, har det

ingalunda undgått grundlagsstiftarnes uppmärksamhet, att dessa ärenden

i vissa fall kunna ega en för hela rikets välfärd afgörande betydelse, men

de hafva icke ansett sig deraf förhindrade att ej allenast utesluta dessa

mål från den mångsidiga pröfning, som egnas öfriga regeringsärenden,

utan äfven, på sätt §§ 38 och 105 regeringsformen utvisa, väsentligen inskränkt

den ende rådgifvarens ansvarighet, Ehuru dessa omständigheter

bort mana till den största möjliga vaksamhet och noggrannhet vid uppdragandet

af gränslinien mellan kommandomålen och de allmänna regeringsärendena,

sakna grundlagarne hvarje stadgande i detta afseende med undantag

af bestämmelsen i § 15 regeringsformen, hvilken blott utgör en omskrifning

af ordet: »kommandomål». Denna betänkliga brist i grundlagsstiftningen

uppmärksammades också redan kort efter det nya statsskickets införande.

Sedan Ivongl. Maj:t genom särskilda författningar den 19 juni

1810 och den 24 januari 1815 sökt uppdraga en bestämd gränslinie mellan

de embetsåligganden, som skulle tillkomma å ena sidan dåvarande rådgifj

varne i kommandomål, generaladjutanterna för armén och flottan och å

den andra statssekreteraren för krigsärendena, framlade Kongl. Maj:t i proposition

den 31 mars 1818 för Riksens Ständer förslag om införande i

regeringsformen af närmare bestämmelser i förevarande afseende. Enligt

detta förslag, som innefattade de grundsatser, hvarpå sistnämnda förordningar

hvilade, skulle med kommandomål förstås sådana enkla militäriska

mål, som icke efter grundlagen höra till föredragning i statsrådet och

statssekreterarens expedition, icke leda till stiftande af nya, icke till ändring,

förklaring eller rubbning af gällande lagar och allmänna ekonomiska förvaltningar,

eller till disposition af allmänna medel. Dessa uttryck för Kongl. Maj:ts

uppfattning om innebörden af grundlagarnes bestämmelser i nu ifrågavarande

ämne samt ett noggrant aktgifvande på öfriga stadganden i dessa

lagar, hvilka i nämnda hänseende kunna lända till upplysning, synas utvisa,

att allenast enkla militära mål, som afse rena verkställighetsåtgärder, böra

i kommandoväg behandlas.»

Kongl. Maj:t bar emellertid vid tillämpningen frångått sin sålunda uttalade

åsigt om kommandomålens område, och det torde vara öfverflödigt

att erinra, hurusom konstitutionsutskottet vid flera tillfällen funnit sig föranlåtet

att fästa Riksdagens uppmärksamhet derpå, att i kommando-löre
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

dragning inblandats ämnen, som bort från densamma vara alldeles afskira.

Ofvan omförmälda, under nästlidet år afgjorda ärende måste enligt

beslutet i statsrådet anses såsom en följd af det i kommandoväg skedda

afgörandet och eger derför endast formel betydelse — en ordning för

behandlingen af dylika frågor, hvilken ingalunda är förenlig med den uppfattning

af omfånget för kommandoföredragningen, som är med grundlagen

öfverensstämmande. Ett dylikt förfarande kan nemligen, enligt hvad

1868 års konstitutionsutskott i likartadt ärende jemväl anmärkt, leda derhän,

att Kongl. Maj:t i kommandoväg skulle kunna komma att disponera

statens medel till ändamål, låt vara i och för sig nyttiga, men hvilka

Kongl. Maj:t, då medlen sedermera skola i statsrådet utanordna^, funnits

hafva bort stå tillbaka för vigtigare ändamål.

Hvad sålunda förekommit har synts oss så mycket hellre bort för

Riksdagen anmälas, som de kostnader, hvilka blifvit en följd af de i kommandoväg

fattade besluten, utgått från anslag till helt andra ändamål»;

af herr Vahlin, som yttrat:

»(Protokoll öfver ecklesiastikärenden för den 22 mars 1895, punkt 37.)

Af anförda protokoll inhemtas, att apotekare-societetens direktion i underdånig

skrifvelse af den 29 januari 1894 hos Kongl. Maj:t anhållit om

sådan ändring af apotekarereglementet, att såsom vilkor för att till elev

å apotek kunna antagas skulle föi''eskrifvas att hafva aflagt mogenhetsexamen.

Sedan kongl. medicinalstyrelsen och farrnaceutiska institutets styrelse sig

häröfver yttrat och apotekaer-societetens direktion med ytterligare skrift

inkommit, behagade Hans Maj:t Konungen, vid frågans föredragning af

herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, på statsrådets tillstyrkan

besluta, att apotekarereglementet af den 11 augusti 1819, sådant

det lyder enligt kongl. kungörelsen af den 19 december 1879, skulle erhålla

följande förändrade lydelse:

»§ 1. För att blifva till elev å apotek antagen fordras, jemte vitsord

om godt uppförande, betyg om att hafva undergått godkänd mogenhetspröfning.

»

Enligt samma § i reglementet af år 1879 fordrades för att antagas till

apotekselev att vara uppflyttad i öfre sjette klassen, likväl med särskildt

pröfning i latin för realist. Genom nu beslutad förändring hafva dessa

fordringar ökats med ytterligare 3 års studier vid högre allmänt läroverk.

Apotekaresocietetens direktion liksom farrnaceutiska institutets styrelse

anföra såsom stöd för den gjorda anhållan, att de dittills gällande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

fordringarna på apotekarelevs kunskaper visat sig otillfredsställande, sedan

kunskapsfordringarna numera väsentligen höjts för farmaciens utöfvare

samt skilnaden mellan det i nedre sjette klassen af högre allmänna läroverken

förvärfvade kunskapsmåttet och det, som vid fackstudierna bör inhemtas,

i samma mån blifvit större; att maturitetsexamen såsom vilkor för

inträde i yrket skulle tillföra apotekarecorpsen »ökad bildning, sjelfständighet

och mera ideala intressen» och bättre arbetskrafter än hvad nu i allmänhet

vore fallet. Särskildt framhålles elevernas låga betyg och svaga begåfning,

liksom önskligheten af större insigter i lefvande språk, matematik och

naturvetenskap, såväl för att bättre kunna draga fördel af undervisningen

vid institutet som för att kunna följa farmaciens utveckling i andra

länder. Farmaceutiska institutets styrelse erinrar äfven, att kemiska fabrikanter

slagit under sig en god del af det arbete, som hittills tillhört apotekarens

verksamhetssfer, »men också använder den kemiske fabrikanten endast

de bästa arbetskrafter, är ej nöjd med studenter blott utan fordrar

väl skolade kemister med universitetsstudier». Att ingen nämnvärd farmaceutisk

fabrikation hos oss kommit till stånd, tillskrifver apotekaresocietetens

direktion företrädesvis bristande kunskaper i lefvande språk hos våra

farmaceuter, och meddelar samma direktion, att »de flesta af Tysklands

stora fabriker för kemiska och farmaceutiska preparater leda sitt ursprung

från detta lands apotekarecorps, och vid dessa fabriker kunna numera

endast vetenskapligt bildade personer vinna anställning».

För så vidt af handlingarna framgår, fordras endast i Schweiz mogenhetsexamen

för inträde å den farmaceutiska banan, men vitsordar farmaceutiska

institutets styrelse, att farmaceuten i detta land framstår genom

»god bildning, taktfull uppträdande, ideala intressen och vetenskapligt lif».

Då det möjligen vore att förvänta, att i följd af höjda kompetensfordringar

svårighet kunde uppstå att erhålla nödigt antal elever, anser

sig apotekaresocietetens direktion böra framhålla, att, såsom befordringsförhållandena

inom yrket för närvarande gestalta sig, en längre tids skolgång

icke undanskjuter tidpunkten för framtida befordran till eget apotek, utan

endast minskar tiden för den föregående tjenstgöringen å apotek; att svårigheten

att erhålla elever i betraktande af den rådande öfverfyllnaden på

alla banor, för hvilka mogenhetsexamen utgör ett oeftergifligt vilkor, ej

bör tillmätas allt för stor betydelse och att »för många af dem, som efter

aflagd mogenhetsexamen förgäfves söka sig en framtid på något af dessa

olika arbetsfält borde — -—• — det vara en fördel att finna ännu ett för

sig öppet, nemligen farmaceutens».

Kongl. medicinalstyrelsen vill ej förneka, att höjda kunskapsfordringar

vore ett önskningsmål på grund af den utveckling farmacien vunnit och

Bill. till Itilcsd. Vrot. 1800. ii Sami. 5 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

de härmed stegrade fordringarna på apotekareyrkets utöfvare; äfven styrelsen

hade funnit svaga betyg hos de nu mottagna eleverna och ansåge att

ökade förkunskaper vore till gagn. Men vill det synas styrelsen, att

apotekaresocietetens direktion liksom farmaceutiska institutets styrelse allt

för mycket öfverskattat maturitetsexamens betydelse och de i de högsta

skolklasserna förvärfvade kunskaperna, som endast i ringa mån hafva några

beröringspunkter med farmaceutens blifvande studier. Kunde deremot en

del af den för maturitetsexamens afläggande ifrågasatta förlängningen af

studietiden användas för inhemtande af ökade specialkunskaper, så skulle

helt visst derigenom större gagn uppstå för framtiden, än som genom

maturitetsexamens afläggande kan nås. Äfven torde vara ytterst tvifvelaktigt,

huruvida den bättre urgallring af för yrket olämpliga personer,

som man genom fordran på maturitetsexamen hoppas åstadkomma, i sjelfva

verket skall vinnas. Det i många fall omättligt trägna och ensidiga arbete,

som tillkommer en apotekselev, kan svårligen i och för sig ega synnerlig

lockelse för en kunskapsrik student, som under nuvarande befordringsförhållanden

inom apotekarecorpsen dessutom bör hafva förhoppning om att

genom val af annat yrke långt tidigare nå sin utkomst och en sjelfständig

ställning. Endast de i sina studier svagaste studenterna torde derför i

regel komma att vända sig till apotekareyrket, och vinsten häraf för yrket

kan sannolikt icke blifva stor. Äfven torde vara tvifvelaktigt, »huruvida

det ur apotekareelevernas synpunkt kan vara önskligt, att deras studietid

än mera förlänges. Redan nu är deras kurs så lång, att den icke kan

afslutas på kortare tid än 7 år, från det att elevtiden vidtagit. Skulle

tiden för denna tjenstgörings början uppskjutas ytterligare trenne år, måste

den farmacie studeranden alltså uppnå en jemförelsevis ganska hög ålder,

innan han kan hinna afsluta sina examensstudier».

»Onekligen föreligga alltså rätt allvarliga betänkligheter mot den

hemställan, som af apotekaresocietetens direktion blifvit gjord. Men då

apotekareelevs förkunskaper under nuvarande förhållanden visat sig otillräckliga

för fullföljande af studierna vid farmaceutiska institutet; då hvarje

tillökning af deras kunskapsmått otvifvelaktigt länder dem till gagn, och

då slutligen på andra områden, der afslutade skolstudier torde vara mindre

nödvändiga än på den farmaceutiska banan, maturitetsexamen faststälts

såsom kompetensvilkor, anser sig medicinalstyrelsen icke böra afstyrka den

underdåniga framställningen.»

Generaldirektör Almén anförde särskilda

»För min del anser jag, att fordringarna på maturitetsexamen såsom

vilkor för inträde vid en del embetsverk och på en del studiebanor medfört

och fortfarande medför många olägenheter och i det hela mer ondt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

än godt. Härmed vill jag dock icke bestrida, att ju icke mogenhetsexamen

med bättre skäl kan fordras af apotekare än t. ex. af tandläkare.---».

»Ehuru jag i hufvudsak vidblifver de åsigter, som uttalats^ i styrelsens

underdåniga utlåtande den 18 augusti 1890 rörande denna fråga, så anser

jag mig dock, om än med mycken tvekan, lika med styrelsens öfriga ledamöter

kunna förorda nådigt bifall till den underdåniga framställningen,

enär det stora flertalet af landets apotekare omfattat denna fråga med

ovanligt stort intresse och deraf vänta sig stora fördelar för farmaciens

framtida utveckling hos oss samt derjemte förklarat sig beredda att bära

de af ett bifall till förslaget följande olägenheter»^

I det af generaldirektör Almén åberopade utlåtandet af den 18 augusti

1890 hade medicinalstyrelselsen föreslagit, att, för att kunna till apotekareelev

antagas, skulle fordras att vara uppflyttad i nedre 7:de klassen vid

allmänt läroverk, och att farmaceut, som aflagt mogenhetsexamen, skulle

vid ansökning till apoteksprivilegium ega tillgodoräkna sig 2 år utöfver

den tid han styrkt sig hafva varit som farmaceut å apoteksinrättning

anstäld.

En omorganisation af våra allmänna läroverk har under senare tiden

blifvit ett i allt vidare kretsar kändt och erkändt önskningsmål. Bland

mer eller mindre skiljaktiga uppfattningar om bristerna hos det nuvarande

systemet framträder såsom förherskande den asigten, att var elementära

studiekurs är för lång, att en del af hvad som derunder inläres icke för

flertalet lärjungar — särdeles de svagare begåfvade — eger tillräcklig betydelse

för fyllande af deras framtida lifsuppgifter eller är af den allmänt

bildande beskaffenhet, att det bör af alla inläras; att fordringarna på

mogenhetsexamen för utöfvande af en del tjenster eller privilegierade

yrken infört och qvarhåller på studiebanan mången yngling, som, om han

fått tidigare egna sig åt ett arbete, som bättre passat hans hag och begåfning,

helt säkert skolat nå en bättre utveckling och lemnat eu bättre

arbetsprodukt, än hvad nu blir förhållandet. En kortare, för inhämtande

af mer praktiskt användbart vetande anordnad studiekurs, vare sig jemnsides

med ett mera vetenskapligt studium grundläggande skolor eller såsom

underbyggnad för dessa, torde vara det praktiska önskningsmål, hvari de

flesta reformförslagen utmynna.

Någon åtgärd för förverkligande af detta önskningsmål har icke af

regeringen vidtagits, men deremot är det här omhandlade beslut, hvarigenom

aflagd mogenhetsexamen faststälts som vilkor för att kunna till

apotekareelev antagas, enligt min uppfattning, ett steg i bestämdt motsatt

rigta in g, som herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet icke

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

åtminstone i det läge undervisningsfrågan för närvarande befinner sig —

bort tillstyrka Hans Maj:t Konungen att godkänna. En till så speciel uppgift

begränsad verksamhet, som den apotekaren utöfvar, torde svårligen

kunna erkännas vara af den art, att en fullständig elementarbildning,

vunnen genom en med icke mindre än trenne år förlängd studiekurs vid

de allmänna läroverken, kan anses vara härför oundgängligen erforderlig.

Äfven om, såsom i här refererade uttalanden framhållits, flertalet af

de ynglingar, hvilka vunnit anställning som apotekareelever, tillhört läroverkens

mindre begåfvade och mindre kunniga alumner, framgår deremot

alldeles icke af samma uttalanden, att orsaken till detta förhållande kan

ens företrädesvis sökas i hittills gällande kompetensfordringar. Andra orsaker

icke osannolikt af ekonomisk art — måste åtminstone i icke ringa

grad medverkat för att afhålla mera begåfvade ynglingar att, vare sig

från läroverkens tre högsta klasser eller efter aflagd mogenhets- eller teknisk

examen egna sig åt apotekareyrket, och dessa orsaker lära derför

icke heller genom nu höjda kompetensfordringar blifvit undanröjda. Andra

och bättre medel synas icke bort vara allt för svåra att finna, och torde

af de bestämmelser, som medicinalstyrelsen i sitt utlåtande af den 18 aug.

1890 föreslagit, varit att förvänta en säkrare verkan, än af nu vidtagna

åtgärd; likaså synes det förhållande, att oprivilegierade kemiska fabrikanter

icke saknat möjlighet att för sitt yrke vinna goda arbetskrafter, gifva grundad

anledning att antaga, att äfven apotekarecorpsen genom andra åtgärder, än

ökadt kompetenstvång, kunnat tillförsäkra sig samma fördel.

Genom här. påtalade åtgärd har ännu en väg stängts för föräldrar,

tillhörande de minst bemedlade samhällsklasserna, att kunna förskaffa sina

barn en, efter deras förmenande åtminstone, bättre och lyckligare samhällsställning,

än de sjelfva natt. bvårigheten att, äfven med mycket framstående

begåfning för liksom insigter i någon kunskapsgren, någon embetsutöfning

eller monopoliseradt yrke kunna — om man af förhållandena

hindrats att fullständigt genomgå vår långa skolkurs — erhålla tillfälle

att göra sig och samhället dessa egenskaper till godo, har, stor redan förut,

genom anförda åtgärd än mer förökats, och härmed ännu ett steg tagits

till skärpande af den klass-skilnad, som allt mer framträder som vår tids

största sociala fara.

Åtgärden eger icke betydelse endast i och för sig; den skall, om

den ^ af Riksdagen lemnas obeaktad, helt säkert inverka äfven på andra

områden. Mogenhetsexamen skall än mer exklusivt, än för närvarande

är förhållandet, göras till vilkor för inträde på banor, för hvilka den, lika

litet som för apotekareyrket, kan anses oundgängligen behöflig. Härigenom

skola de olägenheter, som från social synpunkt påvisats, erhålla ökad be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o (i.

20

betydelse, och våra högre allmänna läroverk få behålla för att till studentexamen

framdrifva än flere alumner, som bristande håg eller svag begåfning

göra olämpliga för skolstudier. En så vunnen allmän bildning torde icke

böra tillmätas allt för högt värde, särdeles som anförda förhållanden icke

äro egnade att verka till ett framgångsrikt bedrifvande af undervisningen

vid våra högre läroverk och fasthållande af ej för lågt satta fordringar

på grundliga insigter vid mogenhetsexamen.

En åtgärd, som de yrkesidkare, hvilka derom gjort underdånig framställning,

icke förmått visa vara af beskaffenhet att med säkerhet kunna

förväntas afhjelpa öfverklagade olägenheter, som för dessa yrkesidkare

sjelfva icke osannolikt kan komma att medföra nya sådana, och hvilken

härutöfver är af ingripande betydelse på sociala förhållanden och på våra

undervisningsanstalter, hade kanske icke bort vidtagas på tillstyrkan af

endast en offentlig myndighet, af hvilken icke kunnat förväntas frågans

bedömande från andra och mer omfattande synpunkter, än främjandet af

den farmaceutiska vetenskapens utveckling och apotekarecorpsens intressen

— och än mindre synes anledning härtill förelegat, då denna myndighets

tillstyrkan föregås af uttalanden, som vida kraftigare och bestämdare motivera

ett afstyrkande af den gjorda framställningen.

Af här gifna skäl har jag yrkat, att anförda regeringsåtgärd skulle

för Riksdagen anmälas''>;

af herrar Bengtsson, Boström, Dalin, GyllensvärcL och Johnsson, hvilka

instämt med herr Vahlin;

samt af herr Ljungman.

Herr Alin har begärt få här antecknadt, att han till följd af sjukdom

varit förhindrad att deltaga i utskottets arbeten under större delen af den

tid, hvarunder statsrådsprotokollen granskats.

Bill. till Ri/csd. Prot. 1890. «V Sami. 5 Höft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.