Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7

1896-04-10 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1896:7, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7-

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 189G, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Iiongl. Maj ds proposition

med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o och

3 § 10:o tryckfrihetsförordningen äfvensom väckt motion

om ändring af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat

Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 23, deruti Kongl. Maj:t

till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande förslag

till ändrad lydelse af 2 § 4:o och 3 § I0:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

4:o. I grund — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll----uppenbara.

Att ej några--— femtio riksdaler.

Att sådana handlingar rörande försvarsverket, hvilkas kungörande kan

medföra våda för rikets säkerhet, och om hvilka Konungen förordnat, att

de skola hållas hemliga, icke må utlemnas eller i tryck offentliggöras.

Den häremot bryter, straffes med fängelse från och med en manad till

och med två år eller i ringare fall med böter från och med trettiotre

riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton

skillingar, och skriften konfiskeras.

lull. till Riksd. Vrot. 1890. 3 Samt. 0 Haft. (N:o 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Att, i hvad — — — femtio riksdaler.

Det skall ock — — — sexton skillingar.

Att protokoll--— sexton skillingar.

Att ingen må tillatas att, i andra fall än allmänna lagen och nu

gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af

kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar,

i afseende på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de lända

dem till skada eller förklenande; och att ej heller utdrag af det i riket

inrättade straffregister må meddelas i andra fall, än gällande författning

utstakar. Den häremot bryter, böte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

Att sådant — — — hufvudsaken.

I öfrigt---stadgadt är.

§ 3.

10:o. Allt kungörande i tryck af hvad som hörer till statens å färde

varande underhandlingar med främmande magter, eller eljest af Konungens,

i ^sammanhang med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt dess ministrars,

rads och . sändebuds värf, om det ej sker med regeringens tillstånd, eller

med officiel tillåtelse; förbrytelsen straffes enligt allmän lag, och skriften

konfiskeras; och

kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara, sedan Konungen

deremot meddelat förbud, af underrättelser om krigsmagtens ställning eller

rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter för försvaret. Den häremot

bryter, straffes efter allmän lag, om gerningen är i den med straffbelagd,

men eljest med fängelse från och med en manad till och med två år eller

i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar

till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och skriften

konfiskeras.

De skal, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas

i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 31 januari 1896

afgifvet, så lydande yttrande:

''Inför Eders Ivongl. Maj:t får jag härmed underdånigst anmäla två

särskilda framställningar om tillägg till gällande tryckfrihetsförordning,

hvilka framställningar synas mig böra föranleda, att förslag i ämnet förelägges

Riksdagen.

I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne november har t. f. chefen

för generalstaben anfört, att i tryckfrihetsförordningen lagligt skydd sak
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 3

nades mot offentliggörandet såväl af mobiliseringsplaner och liknande försvarsverket

rörande handlingar som ock, vid krigsfara eller under krigstid,

af underrättelser om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra

åtgärder eller anstalter för försvaret, hvilkas kungörande kunde medföra

våda för rikets säkerhet, och att det vore så mycket mera beklagligt, att

denna brist i lagstiftningen icke för länge sedan blifvit afhulpen, som

hemlighållandet redan under fredstid af den del utaf krigsförberedelserna,

hvilken kunde innefattas under benämningarna mobiliseringsplaner och liknande

försvarsverket rörande handlingar, vore en åtgärd sa naturlig och

nödvändig, att den måst anbefallas och vidtagas, oaktadt gällande grundlag

deråt ej gåfve stöd; och har t. f. chefen för generalstaben för ty gjort framställning

"derom, att erforderliga bestämmelser i berörda hänseenden matte

införas i tryckfrihetsförordningen.

Den sålunda begärda lagstiftningsåtgärden har redan tillförene vant

ifrågasatt. . .

I det förslag till tryckfrihetslag, som genom nådig proposition framlades

för 1887 års i januari sammanträdande Riksdag, föreslogs dels att,

om Konungen förordnat, att vissa handlingar rörande försvarsverket, hvilkas

kungörande kunde medföra våda för rikets säkerhet, skulle hallas

hemliga, sådana handlingar icke finge utlemnas eller i tryck offentliggöras,

dels att, om Konungen vid krigsfara eller under krigstid genom

offentlig kungörelse förbjudit meddelande åt allmänheten^ af underrättelser

om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter

för försvaret, sådana underrättelser icke finge i tryck offentliggöras,

dels att öfverträdelse af hvad sålunda vore stadgadt skulle bestraffas

med böter från och med 25 till och med 500 kronor eller fängelse från

och med en månad till och med 2 år. Detta förslag blef som bekant x

anseende till Riksdagens upplösning icke af Riksdagen behandla^.

Sedermera väcktes vid 1893 ars riksdag af enskild motionär förslag

om tillägg dels till § 2 mom. 4 af gällande tryckfrihetsförordning af innehåll,

att" mobiliseringsplaner och dithörande handlingar rörande försvarsverket,

hvilkas kungörande Konungen funne kunna medföra vada för rikets

försvar och säkerhet och derför böra hallas hemliga, icke finge utlemnas,

och att, om sådana handlingar i tryck kungjordes, utgifvaren skulle straffas

med fängelse i högst 2 år; dels ock till 3 § 10 mom. samma förordning

i syfte att såsom missbruk af tryckfriheten skulle anses allt kungörande

i tryck af hvad som i krigstid för fienden uppenbarade krigsmagtens

ställning eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom, och att dylik

förbrytelse skulle bestraffas enligt allmän lag samt skriften konfiskeras.

i det utlåtande, som konstitutionsutskottet afgaf i anledning af sist
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

berörda förslag, anförde utskottet, att, då såsom undantag från den i tryckfrihetsförordningen

gifna regel, att det skall vara en hvar tillåtet att i

tryck utgifva allmänna handlingar, vore stadgadt, att protokoll hållna hos

Konungen i ministeriella ärenden och kommandomål eller statsrådets protokoll

och handlingar icke kunde före 50 år efter protokollets eller handlingens

datum till tryckning befordras eller utan vederbörandes tillstånd

utbekommas, borde det, enligt utskottets uppfattning, icke råda någon tvekan

derom, att mobiliseringsplaner och dithörande handlingar, å hvilka

fastställelse af Kongl. Maj:t. meddelats, vore i tryckfrihetsförordningen skyddade

mot obehörigt offentliggörande. Deremot och särskildt med hänsyn

till föreskriften i samma förordning att alla handlingar, hvilkas offentliggörande

ej blifvit i förordningen uttryckligen förbjudet, kunde i tryck

utgifvas, vore det tvifvelaktigt, huruvida förslag till mobiliseringsplaner

eller förarbeten dertill eller sådana handlingar, som möjligen upprättades

till fullständigande af förut uppgjorda planer, kunde, innan vederbörlig

fastställelse derå kommit, undandragas allmänhetens kännedom. Utskottet

funne för ty en lagstiftningsåtgärd i ändamål att i nämnda afseende förtydliga

tryckfrihetsförordningens bestämmelser vara både behöflig och

gagnelig.

Olika meningar hade emellertid -— anförde utskottet vidare — inom

utskottet yppats dels derom, huru det skydd mot obehörigt offentliggörande,

soin åt ifrågavarande handlingar skulle beredas, lämpligast borde komma

till stånd och i tryckfrihetsförordningen uttryckas, dels ock beträffande

det ansvar, som borde följa å ett dylikt offentliggörande. Under det en

moer^nri velat stadga, att mobiliseringsplaner och dithörande handlingar ej

någonsin finge utan Konungens tillstånd utlemnas, äfvensom ansett, att å

offentliggörandet i tryck af sådana handlingar, när de skulle hållas hemliga,

ej borde följa mindre straff än fängelse, så hade en annan åsigt velat

göra gällande, att utlemnande af mobiliseringsplaner och till grund för

dem liggande handlingar skulle kunna förvägras endast i det fall, att

deyas offentliggörande blifvit, såsom för rikets säkerhet vådligt, genom

förordnande af Konungen i statsrådet förbjudet; och borde enligt sistnämnda

åsigt öfverträdande! af detta förbud kunna, der omständigheterna ej vore

synnerligen försvårande, få umgällas med böter.

Beträffande det föreslagna tillägget till § 3 mom. 10 tryckfrihetsförordningen

hade inom utskottet erkänts vigten af ett lagstadgande, egnadt

att förekomma meddelande i tryck under krigstid af underrättelser om

krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder för försvaret.

Men äfven i afseende å detta stadgandes affattning hade meningsskiljaktighet

inom utskottet uppstått. Eu mening hade velat till 10 momentets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

nuvarande lydelse foga ett tillägg af innehåll, att hvad som i samma moment

stadgats äfven skulle gälla för det fall, att någon under krigstid i tryck

kungjorde hvad som för tienden uppenbarade krigsmagtens ställning eller

rörelser eller något rådslag eller beslut derom, hvarigenom tryckfrihetsförordningens

bestämmelse i förevarande hänseende ansags komma i full

öfverensstämmelse med stadgandet i 8 kap. 9 § strafflagen. En annan

mening åter hade i nära öfverensstämmelse med den grundsats, som i tyska

presslagen fått sitt uttryck, velat åt det ifrågasatta stadgandet gifva den

affattning, att meddelande i tryck af underrättelser om krigsmagtens ställning

eller rörelser eller om andra åtgärder för försvaret skulle allenast i

det “fall anses såsom missbruk af tryckfriheten^ att Konungen vid krigsfara

eller under krig genom kungörelse förbjudit sadana underrättelsers offentliggörande;

och skulle för öfverträdelse af detta förbud stadgas särskildt

straff, som dock ej borde bestämmas svårare än böter eller fängelse.

Till följd af dessa meningsskiljaktigheter, hvilka icke kunnat med

hvarandra sammanjemkas, hade det — meddelar utskottet slutligen icke

lyckats utskottet att utarbeta ett ändringsförslag af den beskaffenhet, att

utskottet kunnat ega förhoppning, att detsamma skulle vinna Riksdagens

bifall, hvadan och då utskottet antoge, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna

frågan vara af sådan vigt, att den borde utan samband med de andra förändringar

af tryckfrihetsförordningen, som kunde vara önskvärda, göras

till föremål för särskild lagstiftning, framställning derom från Kongl. Maj:t

vore att förvänta till annan Riksdag, utskottet hemstälde, att motionen icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Då ärendet sedermera förekom till behandling i Riksdagens kamrar,

erkändes visserligen behofvet och önskvärdheten af en lagstiftning i ifrågavarande

hänseenden, hvadan ock Första Kammaren återremitterade ärendet

till förnyad behandling af utskottet; men, då Andra Kammaren biföll utskottets

hemställan, kom frågan att förfalla.

T. f. chefen för generalstaben har i sin nu anmälda underdåniga framställning

anstalt jemförelse mellan de bestämmelser i^ ifrågavarande hänseende,

som föreslagits i den till 1887 ars Riksdag aflatna nadiga proposition

och i motionen vid 1898 års riksdag och dervid, beträffande först

skydd mot obehörigt offentliggörande af vissa försvarsverkefrörande handlingar,

erinrat, att uttrycket i motionen * mobiliseringsplaner och dithörande

handlingar» icke vore uttömmande, i det vissa handlingar, som strängt

taget icke kunde räknas till vare sig »mobiliseringsplaner» eller »dithörande

handlingar», dock borde hållas hemliga, såsom exempelvis de pa eu allmän

försvarsplan grundade och enligt olika förutsättningar redan i fred upprättade

planerna för härens strategiska uppmarsch, hvilkas genomförande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottet Utlåtande N:o 7.

berörde inånga olika myndigheter. Ur denna synpunkt och då det icke

kunde vara annat än förmånligt, att laglig form gafves åt handläggningen

af samtliga de ärenden, Indika måste hållas hemliga, har t. f. chefen för

geneialstaben ansett företräde böra gifvas åt den affattning, som förekommer

i 1887 års förslag.

Jemväl beträffande förbudet mot offentliggörande i visst fall af underrättelser

om krigsmagtens ställning och rörelser m. m. har t. f. chefen för

generalstaben anslutit sig till 1887 års förslag. Att, såsom i motionen till

1893 års Riksdag föreslagits, stadga dylikt förbud allenast i krigstid innebure

en påtaglig lucka, i det derigenom krigsmagtens ställning och rörelser

m. in. icke komme att åtnjuta skydd mot offentliggörande före krigsförklaring,

hvaremot denna lucka fyldes genom det i 1887 års ''förslag använda

uttrycket »vid krigsfara eller under krigstid». Vidare skulle enligt

motionen förbudet afse endast underrättelser om »krigsmagtens ställning

eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom», under det 1887 års

förslag genom uttrycket »krigsmagtens ställning eller rörelser eller om

andra åtgärder eller anstalter för försvaret» i erforderlig grad utvidgade

det område, som förbudet komme att gälla.

T. f. chefen för generalstaben har, med hänsyn till hvad han sålunda

anfört, hemstält, att till tryckfrihetsförordningen måtte göras två så lydande

tillägg, nemligen:

i § 2 mom. 4:

»att sådana handlingar rörande försvarsverket, hvilkas kungörande

kan medföra vada för rikets säkerhet och hvilka Konungen derför förordnat

skola hållas hemliga, icke må utlemnas eller i tryck offentliggöras,

öfverträdelse^ häremot straffes med fängelse från och med en månad till

och med två år eller i lindrigare fall med böter från och med 25 till

och med 500 kronor, hvarjemte skriften konfiskeras»;

och i § 3 mom. 10:

»Har Konungen vid krigsfara eller under krigstid genom offentlig

kungörelse förbjudit meddelande åt allmänheten af underrättelser om krigsmagtens

ställning eller rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter

för försvaret, ma sadana underrättelser icke i tryck offentliggöras. Öfverträdelse

^ häremot straffes med fängelse från och med en månad till och

med två år eller i lindrigare fall med böter från och med 25 till och

med 500 kronor, hvarjemte skriften konfiskeras.»

Vid öfvervägande af de sålunda framkomna förslag till lagstiftning i

ifrågavarande hänseende och de i anledning deraf afgifna yttranden, anser

jag mig till en början böra erinra, att, äfven om, såsom konstitutionsutskottet

vid 1893 ars riksdag antagit, mobiliseringsplaner och dithörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

handlingar, å hvilka fastställelse af Kongl. Maj:t meddelats, kunna anses

vara enligt gällande tryckfrihetsförordning skyddade mot obehörigt offentliggörande,

sådant skydd i allt fall icke förefinnes för andra dylika handlingar,

än som intagits i eller fogats som bilaga vid protokollet, liksom

ej heller för de på Kongl. Maj:ts beslut i ärendet grundade expeditioner,

hvilka, så snart de utgått till vederbörande myndigheter, enligt nu gällande

lag lära vara för en hvar tillgängliga. Behofvet af den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden

torde således vara obestridligt.

Hvad angår den affattning, som bör gifvas åt de erforderliga st.aclgandena,

anser jag mig höra i hufvudsak biträda t. f. chefens för generalstaben

förslag.

Det synes mig alltså böra åt Konungen öfverlemnas att bestämma,

hvilka försvarsverket rörande handlingar som böra hållas hemliga, helst

det svårligen lärer vara möjligt att inom den trånga ramen af ett grundlagsbud

nöjaktigt angifva samma handlingar, så att å ena sidan sådana

icke undanhållas offentligheten, hvilka kunna utan skada offentliggöras,

och å andra sidan handlingar, hvilkas hemlighållande är af vigt för rikets

säkerhet, icke varda på grund af ett ofullständigt grundlagsstadgande delgifna

allmänheten. Beträffande det ansvar, som bör följa å obehörigt

offentliggörande i tryck af handling, som sålunda bör hållas hemlig, synes

mig visserligen med hänsyn till förbrytelsens farlighet ansvaret i regel ej

böra sättas lägre än fängelse, men som i vissa fall den offentliggjorda

handlingen kan vara af underordnad vigt eller förbrytelsen i öfrigt vara

jemförelsevis obetydlig, synes mig i dylika ringare fall förbrytelsen böra

fa umgällas med böter.

Hvad derefter angår offentliggörande i visst fall af underrättelser om

krigsmagtens ställning och rörelser m. in., synes mig t. f. chefen för generalstaben

hafva anfört tillfyllestgörande skäl derför, att dylikt offentliggörande

bör vara förbjudet vid krigsfara såväl som under krigstid och

afse ej blott krigsmagtens ställning eller rörelser, utan ock andra åtgärder

eller anstalter för försvaret. Att Konungen bestämmer, när förbudet skall

träda i tillämpning, är uppenbarligen nödigt, då förbudet skall gälla äfven

vid krigsfara, och innebär dessutom en afsevärd fördel så till vida, som i

sammanhang dermed jemväl kunna gifvas närmare föreskrifter, hvilka

möjliggöra underrättelsers meddelande så snart och i den mån sadant

kan ske utan men för försvarsverket. I fråga om det ansvar, som bör

följa å öfverträdelse af omförmälta förbud, torde skilnad böra göras mellan

det fall, då en underrättelse af ifrågavarande slag blifvit offentliggjord i

uppsåt att derigenom för fienden uppenbara krigsmagtens ställning eller

rörelser eller något rådslag eller beslut derom, och det fall, da dylikt för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Judiskt uppsåt icke föreligger, utan offentliggörandet skett allenast i syfte

att åt allmänheten inom fosterlandet lemna meddelanden om landets försvarsverk.

I förra fallet finnes uppenbarligen ingen anledning att för

brottet, derför att det föröfvats medelst tryckt skrift, stadga mindre ansvar,

än som i 8 kap. allmänna strafflagen finnes för samma brott, på

annat sätt begånget, bestämdt; i senare fallet åter torde visserligen förbrytelsens

farlighet för riket betinga, att den i regel belägges med urbota

straff, men detta straff dock kunna stanna vid fängelse, hvarjemte äfven

här i ringare fall bötesansvar bör kunna anses till fyllest.

Den andra af ofvan omförmälta underdåniga framställningar angående

ändring i tryckfrihetsförordningen har blifvit gjord af den utaf

Eders Kongl. Maj:t den 11 september 1891 tillsatta komité för utarbetande

af föreskrifter till beredande af upplysningar angående dömde förbrytare

m. m.

I det underdåniga betänkande, som denna komité den 30 september

1892 afgifvit, har komitén förmält sig anse lämpligaste sättet att bereda

domstolar och andra myndigheter upplysningar rörande dömde förbrytare

vara, att. för ändamålet inom justitiedepartementet inrättades ett

särskild! straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som genom

utslag af rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller fängelse eller

för snatteri till böter, hvarjemte registret äfven skulle innehålla uppgifter

angående, dem, som blifvit stälda under framtiden för gröfre brott; och

bär komitén jemväl öfverlemnat uppgjordt förslag till »förordning angående

straffregister», hvilket förslag, för att redan nu komma till Riksdagens

kännedom, torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Angående straffregistret har komitén ansett det vara af synnerlig

vigt, att de deri ingående straffuppgifterna icke varda tillgängliga för den

störa, allmänheten, hvadan ock i 15 § af omförmälta författningsförslag

intagits bestämmelser angående de fall, i hvilka utdrag af registret borde

få utbekommas.

För. att dylikt skydd skall kunna åt straffregistret beredas, erfordras

emellertid — enligt hvad komitén påvisat — att gällande tryckfrihetsförordning

undergår någon ändring, i hvilket afseende komitén föreslagit,

att till den i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen nu förekommande bestämmelse,

att »ingen må tillåtas att i andra fall, än allmänna lagen och

nu gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag

af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de

lända dem till skada eller förklenande», måtte fogas ett tillägg derom,

att ej heller utdrag af det i justitiedepartementet inrättade straffregister

må meddelas i andra fall än gällande författning utstakar.

I afseende på detta förslag anför komitén vidare, att förbudet mot

utlemnande af utdrag ur kyrkoböckerna eller af andra själavården och

kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på enskilda personers

lefverne och seder vore inskränkt till sådana fall, då utdragen skulle

lända de enskilda till skada eller förklenande. Blefve enahanda inskränkning

gällande i fråga om utdrag af registret, skulle deraf följa, att från

registret finge utgifvas intyg derom, att angående viss uppgifven person

icke förekomme någon anteckning i straffregistret, så snart förhållandet

verkligen vore sådant. Beträffande den, som vid sökande af anställning

eller eljest vid påfordran icke kunde förete dylikt intyg, skulle åter dragas

den slutsats, att han blifvit för brott dömd; och på detta sätt skulle i

verkligheten hafva tillskapats en ny art frejdebetyg, som i icke ringa mån

kunde motverka hvad man åsyftat att vinna med de påbudna inskränkningarna

i prestbetygens innehåll. Af sådan anledning hade komitén

ansett förbud mot meddelande af utdrag ur straffregistret icke, såsom förbudet

mot utlemnande af utdrag ur kyrkoböcker och dylika handlingar,

böra göras beroende derpå, huruvida upplysningarna vore för den efterfrågade

personen gynsamma eller icke.

Vid öfvervägande af komiténs förslag till förordning angående straffregister

har jag funnit detsamma vara egnadt att läggas till grund för

blifvande bestämmelser i ämnet. Jag är äfven ense med komiterade derutinnan,

att, om ett straffregister varder inrättadt, det jemväl bör vara

skyddadt mot obehörigt offentliggörande.

Då detta skydd icke kan åstadkommas i annan ordning än som för

grundlagsändring finnes stadgad, synes mig angeläget vara, att redan nu

förslag till dylik grundlagsändring förelägges Riksdagen.

I afseende på grundlagsändringens beskaffenhet synes mig komiterades

förslag vara lämpligt; dock torde det icke vara nödigt att i grundlag

fastslå, att straffregistret skall föras i justitiedepartementet, utan möjlighet

lemnas öppen att, i händelse så skulle finnas lämpligare, förlägga registret

äfven till annan myndighet. Det synes mig alltså böra såsom tillägg till

ofvanberörda föreskrift i tryckfrihetsförordningen stadgas, att utdrag af

det i riket inrättade straffregister icke må meddelas i andra fall än gällande

författning utstakar.»

Bill. till Rilcsd. Rrot. 1896. 3 Sand. 6 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

I sammanhang med den kong! propositionen i hvad den afser ändring

af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen har utskottet till behandling förehaft

en af herr O. M. Björnstjerna inom Första Kammaren väckt, till utskottet

hänvisad motion, n:o 50, deruti motionären hemstält, att Riksdagen, med

godkännande i öfrigt af Kongl. Maj:ts föreliggande förslag till ändrad

lydelse af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen, måtte för sin del besluta:

att i samma moments senare del, efter orden »åtgärder eller anstalter för

försvaret», tillägges: »med mindre tillstånd dertill gifvits af vederbörande

myndighet».

Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört:

Om än någon osäkerhet kunde uppstå beträffande rätta tolkningen af

orden »sedan Konungen deremot meddelat förbud», torde dock momentet

svårligen kunna tydas annorlunda än som innefattande ett ovilkorlig! förbud

att vid krigsfara och under hela den tid, kriget fortfar, meddela den

ringaste underrättelse beträffande hvad som derunder tilldroge sig, hvilket

i sanning blefve allt för drakonisk!. Föredraganden, dåvarande statsrådet,

hade ej förbisett detta, då han till protokollet yttrar: »att Konungen bestämmer,

när förbudet skall träda i tillämpning, är uppenbarligen nödigt,

då förbudet skall gälla äfven vid krigsfara, och innebär dessutom en afsevärd

fördel så till vida, som i sammanhang dermed jemväl kunna gifvas

närmare föreskrifter, hvilka möjliggöra underrättelsers meddelande, så snart

och i den mån sådant kan ske utan men för försvarsverket». För motionären

vore dock oförklarligt, huru Konungen skulle kunna gifva »närmare

föreskrifter», som stode i strid med ordalydelsen i en gällande grundlag.

För att kunna utfärda sådana föreskrifter, måste väl ett bemyndigande

dertill införas i sjelfva lagen, och syntes detta lämpligast böra ske genom

att i det kongl. förslaget, efter orden: »eller anstalter för försvaret», tilllades:

— med mindre tillstånd dertill gifvits af vederbörande myndighet, —

ett tillägg, som stode i full öfverensstämmeise med en liknande bestämmelse

i första punkten af samma moment. De närmare föreskrifter,

Konungen senare funne nödigt att utfärda, komme då ej i strid med ordalydelsen

i tryckfrihetsförordningen och borde i främsta rummet gälla bestämmande

af de myndigheter, som skulle ega att granska och meddela

tillstånd till tryckning af sådana underrättelser, i hvilket afseende omständliga

föreskrifter ej torde böra i lagen införas.

Beträffande först Kongl. Maj:ts förslag om införande i 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

af en särskild bestämmelse till beredande af erforderligt

skydd mot obehörigt offentliggörande af vissa försvarsverket rörande hand
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

lingar, synes det utskottet vara af synnerlig vigt att en sådan bestämmelse

i nämnda grundlag kommer till stånd. För hvarje land med ett ordnadt

försvar måste det naturligen vara en oafvislig pligt att noga och allvarligt

tillse, att sådana brister i lagstiftningen afhjelpas, som kunna hafva

till följd, att det i fredstid fortgående arbetet för försvaret varder mindre

effektivt eller till och med fruktlöst och att värdet af gjorda uppoffringar

för försvarsväsendets nöjaktiga ordnande omintetgöres eller förringas.

I fråga om den affattning, som bör gifvas åt det i förevarande hänsende

erforderliga stadgandet, kan utskottet emellertid icke i allo dela den

mening, som uti ofvan anförda yttrande till stadsrådsprotokollet uttalats.

Chefen för justitiedepartementet har deruti förklarat sig anse det vara

lämpligast, att åt Konungen öfverlemnas att bestämma hvilka försvarsverket

rörande handlingar som böra hållas hemliga, helst det svårligen

torde vara möjligt att inom den trånga ramen af ett grundlagsbud nöjaktigt

angifva samma handlingar, så att å ena sidan sådana icke undanhölles

offentligheten, hvilka kunde utan skada offentliggöras, och å andra

sidan handlingar, hvilkas hemlighållande vore af vigt för rikets säkerhet, icke

blefve på grund af ett ofullständigt grundlagsstadgande delgifna allmänheten.

Utskottet har deremot ansett det vara önskvärdt, om den föreslagna

begränsningen af tryckfriheten kunde ske genom ett stadgande, så bestämdt

och tydligt affattadt, att den som har att ställa sig det samma till efterrättelse

deruti erhåller tillräcklig ledning för sin uppfattning om vidden

af det förbud, som med stadgandet afses, på samma gång som erforderlig

trygghet vinnes för att alla sådana handlingar, hvilkas hemlighållande är

af vigt för rikets säkerhet, komma i åtnjutande af ifrågavarande skydd.

Då en lycklig lösning af denna vigtiga fråga härigenom torde inom

Riksdagen underlättas, har utskottet sökt öfvervinna de svårigheter, som

äro förbundna med ett närmare angifvande af de fall, som med det föreslagna

lagbudet böra afses. För de grunder, som. härvid °för utskottet

varit bestämmande, anser sig utskottet böra i det följande något närmare

redogöra.

I första rummet framträder betydelsen af att alla de handlingar,

som röra härens eller flottans ställande på krigsfot eller deras mobilisering

varda undanhållna offentligheten. Erfarenheten bär visat, huru

vigtigt det är för ett lands försvarskrafter att hafva allt det arbete redan

i &fred noga förbereda som afser deras öfvergång till krigsfot, så att

denna öfvergång må kunna ega rum med största möjliga ordning och skyndsamhet,

hvarigenom man vinner utsigt att förekomma sin motståndare och

kanske till och med förmår afvända en hotande krigsfara. Men det är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

också gifvet att alla de handlingar, som afse planläggandet af ifrågavarande

arbete, måste med den största omsorg hemlighållas, på det att

icke genom deras obehöriga offentliggörande en eventuel motståndare må

kunna på förhand beräkna våra försvarskrafters krigsberedskap äfvensom

deras styrka och sammansättning på krigsfot, hvarigenom en sådan motståndares

anfallsförsök mot vårt land skulle i högst väsentlig mån underlättas.

Allt hvad som rör denna s. k. mobilisering är derför också i

andra länder föremål för ett sorgfälligt hemlighållande. Till detta slag

af handlingar rörande försvarsverket, som böra hemlighållas, räknar utskottet

äfven de planer för fästningars, förberedda eller tänkta försvarsställningars,

minpositioners m. m. anordning, förstärkning och bestyckning,

hvilka måste redan i fredstid vara uppgjorda men först vid härens och

flottans ställande på krigsfot kunna till hela sin omfattning bringas till

verkställighet. En naturlig följd häraf blifver, att alla de kartor, ritningar

och beskrifningar, som kunna röra ifrågavarande åtgärder eller anstalter

för försvaret, äfven böra inneslutas inom förbudet mot offentliggörande.

Emellertid är det icke nog härmed. Sedan hären blifvit försatt på

krigsfot, hvilket för de särskilda truppförbanden eger rum på de öfver

hela landet vidt skilda mötes- och garnisonsplatserna, måste den sammandragas

i högre förband till närheten af det kustområde eller den landsträcka,

som synes vara hotad af ett fiendtligt anfall, eller utföra sin s. k.

strategiska uppmarsch. Det ligger i sakens natur, att äfven dessa åtgärder,

af hvilkas ordnade och snabba utförande det i sista hand kan

bero, om vår armé hinner att förekomma fienden och omöjliggöra hans

landstigning eller infall i vårt land, äfvenledes redan i fredstid måste vara

på det sorgfälligaste förberedda och planlagda. Under den strategiska

uppmarschen måste alla för ändamålet användbara ständiga och tillfälliga

kommunikationsleder till lands och sjös så mycket som möjligt

tagas i anspråk, pa det att tiden för hithörande truppförflyttningar

må till det minsta möjliga nedbringas, hvaraf lätt inses, att i fredstid

planer för ifrågavarande kommunikationers användning under olika förutsättningar

måste vara i alla enskildheter uppgjorda. Likaså är tydligt,

att i samband härmed bör vara öfvertänkt och förbereda hvilka förbindelseleder

— det må nu vara till lands eller sjös — under dessa olika förutsättningar

måste förstöras eller för en eventuel fiende göras obrukbara.

Till allt detta hörer naturligen både noggranna beskrifningar, jemte tillhörande

kartor och ritningar, öfver betydelsefullare förbindelseleder och

rent militära bedömanden af deras användning till försvarets tjenst. Det

synes utskottet sålunda vara en högeligen vigtig sak, att äfven alla till

denna strategiska uppmarsch hörande handlingar varda skyddade mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

offentliggörande, på det att icke den tid, som härför erfordras, och det

sätt, hvarpå densamma under olika förutsättningar är afsedd att verkställas,

må komma till en eventuel motståndares kännedom och våra försvarskrafter

derigenom bringas i ett läge, som kan för rikets säkerhet

medföra allvarlig våda. I den föreslagna grundlagsbestämmelsen anser

utskottet slutligen äfven böra innefattas förbud mot offentliggörande af

sådana uppfinningar på det militärtekniska området, hvilka kunna vara

af betydelse och hvilkas hemlighållande i ett eller annat afseende kan

bringa våra försvarskrafter i ett gynsammare läge än motståndarens.

Denna grundlagsbestämmelse bör derföre, hvad angår de handlingar

rörande försvarsverket till lands och sjös, som skola hemlighållas, omfatta

ej mindre handlingar, rörande krigsmagtens ställande på krigsfot och användning

till rikets försvar samt militära positioner, kommunikationsleder

eller uppfinningar, än äfven kartor, ritningar, planer och beskrifningar,

rörande sådana åtgärder eller anstalter för försvaret.

Hvad angår affattningen i öfrigt af den föreslagna bestämmelsen, har

utskottet, som anser det vara rigtigt att utlemnande af ifrågavarande handlingar

endast bör kunna förvägras i det fall, att deras offentliggörande

blifvit, såsom för rikets säkerhet vådligt, genom förordnande af Konungen

förbjudet, visserligen funnit det icke böra kunna förekomma någon tvekan

derom, att, äfven med förslagets nuvarande lydelse, Konungens beslut angående

handlingarnas hemlighållande endast böra i statsrådet fattas; men,

på det att under hvarje förhållande tydligen må framgå, att en i konstitutionelt

hänseende fullt betryggande form skall gifvas åt dylika beslut, synes

det utskottet vara lämpligt, att ett uttryckligt stadgande härom meddelas.

Vidkommande de föreslagna straffbestämmelserna, hvilka skulle tilllämpas

såväl vid utlemnande som vid offentliggörande i tryck af hemliga

handlingar, tillåter sig utskottet erinra derom, att uti strafflagen finnas

stadganden, som äro tillämpliga vid olofligt utlemnande af dylika handlingar.

Utskottet har fördenskull ansett det icke vara behöfligt att i tryckfrihetsförordningen

föreskrifves straff annat än för offentliggörande i tryck

af hemliga handlingar af ifrågavarande beskaffenhet. Härvid torde dock,

likasom i motsvarande stadgande i 8 kap. 19 § strafflagen, böra för straffbarhet

förutsättas, att den, som öfverträder förbudet mot sådant offentliggörande,

har sig veterlig!, att handlingarna böra hemliga hållas. I öfrigt

har utskottet mot de föreslagna straffbestämmelserna icke haft något att

anmärka.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Mot Kongl. Majrts förslag om införande i 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

af en bestämmelse derom, att utdrag af det straffregister, som må

komma att i riket inrättas, icke får meddelas i andra fall än gällande författning

utstakar, har utskottet icke haft anledning till någon erinran,

hvadan utskottet, på de skäl som chefen för justitiedepartementet till stöd

för nämnda förslag anfört, tillstyrker bifall till den kongl. propositionen i

denna del.

Beträffande slutligen Kongl. Maj:ts förslag om ett tillägg till 3 § 10:o

tryckfrihetsförordningen, innehållande förbud i visst fall mot offentliggörande

i tryck under krigstid eller vid krigsfara af underrättelser om

krigsmagtens ställning och rörelser m. m., har chefen för justitiedepartementet

anfört tillfyllestgörande skäl för fastställandet i tryckfrihetsförordningen

af en dylik tilläggsbestämmelse; och anser utskottet, i likhet med

departementschefen, att offentliggörande af sådana underrättelser bör vara

förbjudet först sedan Konungen derom förordnat. De i herr Björnstjernas

motion uttalade betänkligheterna mot den föreslagna affattningen af förevarande

bestämmelse synas utskottet icke kunna tillmätas någon betydelse,

då det lärer vara uppenbart, att, om Konungen eger rätt att uti ifrågavarande

hänseende meddela förbud, han också i och med detsamma har

befogenhet att i vissa hänseenden inskränka förbudet äfvensom att, när

han så för godt finner, helt och hållet eller delvis upphäfva ett sådant

förbud; och torde sålunda det af motionären föreslagna tillägget icke vara

af behofvet påkalladt. För att emellertid bestämmelsen må i berörda afseende

erhålla en sådan affattning, som tydligen utmärker vidsträcktheten

af Konungens befogenhet i nämnda hänseende och på det att af densamma

må synas, att Konungens beslut äfven i dessa fall böra i statsrådet fattas,

har utskottet ansett sig böra hemställa om den förändring af förslaget i

denna del, att af bestämmelsens ordalydelse framgår, att densamma blott

afser sådana underrättelser om krigsmagtens ställning eller rörelser eller

om andra åtgärder eller anstalter för försvaret, hvilkas offentliggörande

Konungen i statsrådet förbjudit. I fråga om de straffbestämmelser, som

föreslagits, har utskottet deremot icke haft något att erinra.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

I. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Majt:s

proposition i den del, hvarom i denna punkt är fråga,

icke kan oförändrad bifallas, ville antaga att hvila till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 15

grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad

lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

Att ej några ministeriella handlingar —

_ _ _ — —--— — — — femtio riksdaler.

Att sådana kartor, ritningar, planer, beskrifningar och

andra handlingar, rörande krigsmagtens ställande på krigsfot

och användning till rikets försvar samt militära positioner,

kommunikationsleder eller uppfinningar, hvilkas

offentliggörande kan medföra vada för rikets säkerhet och

om hvilka Konungen i statsrådet förordnat, att de skola

hållas hemliga, icke må utlemnas. Den, som i tryck

offentliggör sådan handling, straffes, der honom veterligt

är, att den bör hemlig hållas, med fängelse från och med

en månad till och med tva ar eller i ringare fall. med

böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar

till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar,

och skriften konfiskeras.

II. att Riksdagen ville antaga att hvila till. grundlagsenlig

behandling, följande, genom Kongl. Maj:ts proposition

framlagda förslag till förändrad lydelse af 2 §

4 :o try ckfrihetsföror d n in gen:

§ 2.

4:o) — — — — — —

Att protokoll — — — — — — ; 7"

_ __ _ — — — — — — — — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas att, i andra fall än allmänna

lagen och nu gällande författningar utstaka, meddela

eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af

andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar,

i afseende på enskilda personers lefverne och seder,

såvidt de lända dem till skada eller förklenande; och att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

ej heller utdrag af det i riket inrättade straffregister må

meddelas i andra fall, än gällande författning utstakar.

Den häremot bryter, böte trettiotre riksdaler sexton

skillingar.

III. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

proposition i den del, hvarom i denna punkt är fråga,

icke kan oförändrad bifallas, samt med afslag å herr

Björnstjernas motion, ville antaga att hvila till grundlagsenlig

behandling följande förslag till förändrad lydelse

af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen:

§ 3.

10:o) ARt kungörande i tryck af hvad som hörer

till statens a färde varande underhandlingar med främmande

magter, eller eljest af Konungens, i sammanhang

med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt dess ministrars,

rads och sändebuds värf, om det ej sker med

regeringens tillstånd, eller med officiel tillåtelse; förbrytelsen

straffes enligt allmän lag, och skriften konfiskeras; och

kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara

af sådana underrättelser om krigsmagtens ställning

eller rörelser _ eller om andra åtgärder eller anstalter för

försvaret, hvilkas offetitliggör ande Konungen i statsrådet

förbjudit Den häremot bryter, straffes efter allmän lag,

om gerningen är i den med straff belagd, men eljest med

fängelse'' från och med en månad till och med två år

eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler

sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler

sexton skillingar, och skriften konfiskeras.

Stockholm den 10 april 1896.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

Reservationer

af herrar Dahn, Bengtsson, Boström och Gyllensvärd, hvilka anfört:

»I likhet med utskottets flertal hysa äfven vi den åsigten, att vigtiga

bestämmelser om krigsmagtens mobilisering böra, såvidt möjligt är, hållas

hemliga, men då såväl Kongl. Maj:ts proposition som i vissa delar äfven

utskottets förslag synts oss kunna gifva anledning till olika uppfattning

om, huru långt sekretessen härvidlag bör sträcka sig och densamma möjligen

kunde komma att gå in på områden, hvarigenom Riksdagens granskningsrätt

med afseende på de af densamma beviljade medlens användande

inskränktes, hafva vi ej kunnat vara med om vare sig Kongl. Maj:ts eller

utskottets förslag. Yi frukta nemligen för, att antagandet af någotdera

af nämnda förslag kan leda derhän, att ej blott den rätt att taga kännedom

om handlingar rörande beställningar och leveranser för statens behof,

hvilken för närvarande tillkommer hvem det önskar, mer än nödigt inskränkes,

utan att äfven konstitutionsutskottets och statsrevisorernas rätt

kan komma att kringskäras. Och vår fäderneärfda tryckfrihet är, oaktadt

det missbruk af densamma, som väl någon gång eger rum, sannerligen

ett alltför dyrbart arf att utan den mest trängande nödvändighet tillspillogifva

ens någon del deraf. På grund af det anförda anse vi:

I. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts proposition i den

del, hvarom i denna punkt är fråga, icke kan oförändrad bifallas, ville

antaga att hvila till grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad

lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

4:o)--— —--—-----

Att ej några ministeriella handlingar-----*---;—7- —

___ _ _ _ — — — _ — _ — — — — — — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner för hären och flottan och planer för deras

sammandragning eller samverkan äfvensom kartor och beskrifningar öfver

rikets fästningsverk, minförsvar och militära farleder i rikets skärgårdar ej

må, sedan Konungen i statsrådet fattat beslut om deras hemlighållande

och detta beslut blifvit vederbörligen kungjordt, utan Konungens särskilda

tillstånd utlemnas; dock att härigenom konstitutionsutskottets och statsBih.

till Riksd. Prof. 18%''. 3 Sami. ti Hiift. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

revisorernas rätt ej inskränkes. Den, som i tryck offentliggör sådan handling,

som här ofvan sägs, straffes, der honom veterlig! är, att den bör

hallas, hemlig, med fängelse från och med en månad till och med två år

eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar

till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och skriften

konfiskeras.

II. och III. lika med utskottets förslag»;

af herrar Elowson och Vahlin, som ansett, det utskottet bort hemställa:

»I. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts proposition i den

del, hvarom i. denna punkt är fråga, icke kan oförändrad bifallas, ville

antaga att hvila till grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad

lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

4:o)--— — — —--—____ _ _____

Att ej några ministeriella handlingar —---—. —-----

" ~T.7~ 7~ — — ~ — — —---femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner eller till grund för dem liggande handlingar,

hvilkas offentliggörande, såsom för rikets säkerhet vådligt, biff vit af Konungen

genom i statsrådet fattadt och behörigen kungjordt beslut förbjudet, ej må

utlemnas. Den, som i tryck offentliggör sådan mobiliseringspion eller sådan

handling, straffes, der honom veterligt är, att den bör hemlig hållas, med

fängelse frän och med en månad till och med två år eller i ringare fall

med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med

trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och skriften konfiskeras.

^ Riksdagen ville , antaga att hvila till grundlagsenlig behandling

följande, genom Kongl. Maj:ts proposition framlagda förslag till förändrad

lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o) — —--— — — _ ____ _ _ ______

Att protokoll — — — — — _ — _ _ _ _ _ ________

— — — — —--sexton skillingar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

Att ingen må tillåtas att, i andra fall än allmänna lagen och nu gällande

författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af

kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar,

i afseende på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de lända

dem till skada eller förklenande; och att ej heller utdrag af det i riket

inrättade straffregister må meddelas i andra fall, än gällande författning

utstakar. Den häremot bryter, höte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

III. att Riksdagen, med förklarande att Kong! Maj:ts proposition i

den del, hvarom i denna punkt är fråga, icke kan oförändrad bifallas,

samt med afslag å herr Björnstjernas motion, ville antaga att hvila till

grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad lydelse af 3 §

10:o tryckfrihetsförordningen:

§ 3.

10:o) Allt kungörande i tryck af hvad som hörer till statens å färde

varande underhandlingar med främmande magter, eller eljest af Konungens,

i sammanhang med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt dess ministrars,

råds och sändebuds värf, om det ej sker med regeringens tillstånd, eller

med officiel tillåtelse; förbrytelsen straffes enligt allmän lag, och skriften

konfiskeras; och

kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara af sådana underrättelser

om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder

eller anstalter för försvaret, hvilkas offentliggörande Konungen i statsrådet

förbjudit. Den häremot bryter, straffes efter allmän lag, om gerningen är

i den med straff belagd, men eljest med fängelse från och med en månad

till och med två år eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler

sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar,

och skriften konfiskeras;''»

samt af herr Johnsson.

Herr Alin har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:88 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o och 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen. s. 6 i texten