Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 26 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober i891.

1896-02-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:10, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 26 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober i891.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N.o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 10 februari 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 26 §

i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet

den 23 oktober i891.

Uti en af herrar J. Sordin i Hammerdal och Walter inom Andra

Kammaren väckt motion, n:o 95, hvilken af kammaren blifvit till lagutskottet

hänvisad, hemställes, att Riksdagen måtte besluta följande

tillägg till 26 eller annan § i gällande lag angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet:

Det ankommer på Konungens befallningshafvande att efter ansökning,

och sedan jemlikt § 4 väghållningsskyldige blifvit hörda och häradsrätten

afgifvit yttrande, för särskilda vägsträckningar pröfva, om,

till förekommande af vägens sönderskärande, det må vara förbjudet att

för tyngre hjuldon eller hjuldon afsedda för tyngre lass använda hjul

af mindre än viss bredd, eller om för samma syfte andra likartade bestämmelser

erfordras, samt att för ändamålet utfärda nödiga föreskrifter

med föreläggande af vite, der så finnes skäligt.

Enligt denna § förfallna viten skola ingå till distriktets vägkassa.

Till stöd för motionen anföres, att det visat sig, att i vissa trakter

af landet, der det till vägfyllnad tillgängliga gruset vore af dålig beBih.

till Rihd. Prot. 1896. 7 Sami. 6 Haft. (N:u 10-12). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

skaffenhet, de allmänna vägarna ohjelpligen sönderskures och dermed

dryga kostnader för deras lagning och underhåll uppkomme, om för

körslor, i synnerhet af tyngre lass, allt för smala hjul användes, och

att det icke kunde förväntas, att enskilda överenskommelser emellan

de trafikerande härutinnan kunde råda bot.

Frågan om lagbestämmelser angående den för lastvagnar nödiga

hjulkonstruktion onmämnes äfven i det betänkande, som den 14 december

1880 afgafs af komiterade för utarbetande af förslag till förändrad

lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets utgörande på landet, hvilket

betänkande i hufvudsak ligger till grund för den nya väglagen af år

1891.

»Komiterade hafva», så yttras i nämnda utlåtande, »varit betänkta

på att i likhet med hvad på åtskilliga ställen eger rum, föreslå vissa

bestämmelser i afseende å lastvagnars hjulkonstruktion i afseende å diameter

och flensbredd, allt i syfte att förbjuda begagnandet af sådana

åkdon, som ansåges företrädesvis skada vägarne.»

Efter att hafva omnämnt de hufvudsakliga bestämmelser, som i

förevarande afseende vore i den utländska lagstiftningen gällande, afgåfvo

komiterade sitt slut-omdöme angående de ifrågasatta reglerna med

följande ord:

»Enär emellertid berörda, på åtskilliga ställen i utlandet meddelade

föreskrifter företrädesvis afse de makadamiserade vägarne eller de s. k.

chausséerna samt erfarenheten icke torde hafva ådagalagt, att de i vårt

land brukliga hjulkonstruktioner i allmänhet uti någon nämnvärd mån

skada de vägar, hvarå de begagnas, samt enär ett allmänt, för hela

landet gällande påbud om förändrade hjulkonstruktioner å fordonen,

äfven der det å en eller annan ort skulle för transport af tyngre effekter

visa sig gagneligt, likväl vore af en ganska djupt ingripande betydelse

och skulle medföra högst betydande kostnader, hafva komiterade icke

ansett sig böra göra något förslag i berörda hänseende, utan trott, att

med dylika bestämmelser borde anstå, tills erfarenheten visat dem vara

af behofvet mera påkallade än förhållandet för närvarande är.»

I öfverensstämmelse med denna åsigt inuehåller nya väglagen ej

några bestämmelser i ifrågavarande afseende.

Utskottet kan ej heller finna, att en lagändring i den af motionärerna

angifna rigtning, hvilken innebure införandet i svenska väg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

lagstiftningen af en för densamma hittills alldeles främmande princip,

skulle under nuvarande förhållanden vara lämplig. Och utskottet befarar,

att densamma skulle för dem, som komme att deraf beröras,

medföra kostnader och olägenheter, vida öfverstigande de möjliga fördelar,

som deraf skulle beredas.

Då härtill kommer, att ett antagande af motionärernas förslag

skulle kunna leda derhän, att en person, som t. ex. hade att med

tyngre lass färdas öfver flera väghållningsdistrikt, blefve nödsakad att,

för undvikande af straffpåföljd, för vissa delar deraf begagna hjul af

annan beskaffenhet än dem, som under öfriga delen af vägen vore

tillåtna, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.