Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om sådan ändring i gällande konkurslag, att borgenär förhindras att genom uppgifvande af origtig fordran utöfva obehörigt inflytande på konkursförvaltning en.

1896-02-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion om sådan ändring i gällande konkurslag, att borgenär förhindras att genom uppgifvande af origtig fordran utöfva obehörigt inflytande på konkursförvaltning en.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

7

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 10 februari 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om sådan ändring

i gällande konkurslag, att borgenär förhindras att genom

uppgifvande af origtig fordran utöfva obehörigt inflytande

på konkursförvaltning en.

I en inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 63, anför herr Åkerlund:

Konkurslagen stadgade såsom regel, att vid val till gode män eller

sysslomän så ock uti alla andra mål, som rörde förvaltning af gäldenärs

bo, gälde såsom beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer,

de sig förenade, hvilkas fordringar sammanräknade utgjorde

största beloppet, så framt dessa borgenärer derjemte utgjorde minst

en fjerdedel af de röstande; och utöfvades rösträtten före inställelsedagen

enligt de fordringar, en borgenär uppgifvits ega, samt, efter det borgenär

på inställelsedagen eller sedermera bevakat fordran, efter storleken

af det belopp, han sålunda bevakat.

Detta sätt för afgörande af frågor angående boets förvaltning och

öfriga angelägenheter vore emellertid mindre betryggande.

Hvad först beträffade de frågor, som erfordrade afgörande före

inställelsedagen, såsom godmansval m. fl., funnes, med nuvarande bestämmelser,

ej nödig garanti emot att personer obehörigen och till

boets skada utöfvade rösträtt med stöd af ogrundade fordringsanspråk,

helst några fordringsbevis endast »så vidt ske kan» behöfde företes.

Ännu betänkligare stälde sig saken med afseende å de konkursboets

angelägenheter, hvilka skulle af borgenärerna afgöras å och efter

inställelsedagen.

Bevakandet af fordran vore det faktum, som från och med inställelsedagen

grundade rösträtt i en konkurs, och med lagens nuvarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

bestämmelser hade detta sin tillämpning, oafsedt om den fordran, som

bevakats, egde någon giltig grund eller icke. Härigenom blefve en

mindre samvetsgrann person, som ville för främjande af egennyttiga

afsigter förskaffa sig obehörig röstöfvervigt i en konkurs, satt i stånd

att förverkliga detta syfte blott genom att i konkursen bevaka en för

ändamålet tillräckligt stor fordran. Visserligen skulle han, enligt konkurslagen,

lägga de handlingar in, på hvilka han sin fordran grundade,

men ingenting hindrade honom från att för ernående af sitt ändamål,

t. ex. i fall han haft några affärer med gäldenären, skrifva räkningar

å huru höga belopp som helst eller uppgifva sig hafva lidit eller möjligen

komma att lida skada för huru högt belopp honom för godt syntes,

så mycket mindre som för dylikt förfarande ingen straffpåföljd funnes

stadgad, och ingen torde lagligen kunna hindra honom att i konkursen

rösta för de »fordringar», han sålunda bevakat. För åstadkommande af

den erforderliga personliga röstpluraliteten behöfde han endast förse sig

med fullmagter från en och annan mindre fordringsegare, hvilka fullmagter

synnerligen lätt brukade kunna anskaffas, hvarefter han sjelf,

intill dess hans ogrundade fordringsanspråk blifvit lagligen underkända,

hvilket kunde draga en ganska lång tid, gjorde sig till fullständig herre

öfver konkursen och särskildt i sitt intresse, gäldenären och medborgenärer

till förfång, dominerade valet till sysslomän, hvilka ju hade konkursboets

medel och hela förvaltning om händer. Att så allt för ofta

tillginge, torde vara så bekant, att motionären här ville anföra blott ett

enda exempel derpå.

Uti en konkurs inom det län motionären tillhörde, hvilken ännu icke

vore afslutad och troligen icke förrän i en aflägsen framtid slutade,

bevakade en person omkring 70,000 kronor dels för förluster, som han

»trodde» sig genom gäldenärens förvållande möjligen om fem å sex år

eller längre tid derefter kunna få vidkännas, dels för andra fordringar,

hvarför inga som helst rimliga skäl förefunnes. Efter anmärkningar

från öfriga fordringsegare i konkursen hade allra största delen af bevakningen,

eller öfver 8/j deraf, ogillats af vederbörande domstol, och

resten af bevakningen, hvarom rättegång ännu påginge, blefve helt

säkert äfven till större delen slopad, men den förmente fordringsegaren

nådde det mål han åsyftade. Han valde sig sjelf jemte en god vän,

som bevakat 100 kronor, till sysslomän i massan. Dessa togo nu om

händer alla konkursmassans medel, och om redovisning någon gång

kunde förväntas, så saknades efter all sannolikhet, åtminstone hos den

omförmälde sjelfvalde sysslomannen, tillgångar. De verkliga fordringsegarnes

utdelning blefve då ungefär lika med noll.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Då dylikt kunde ega rum, syntes det motionären vara uppenbart,

att lagens stadganden i hithörande delar icke vore sådana de borde vara.

Motionären hemställer alltså,

att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana ändringar och tillägg i gällande lag, som i

möjligaste mån förekomma, det borgenär genom uppgifvande och bevakande

af giltig grund saknande fordringar må kunna utöfva ett oberättigadt

inflytande på val af gode män och sysslomän samt i andra mål,

som röra förvaltning af gäldenärs bo.

Utskottet förehade vid sistlidna års riksdag till behandling ett af

bemälde motionär framstäldt förslag om ändringar i konkurslagen i

samma syfte, som nu föreliggande motion afser. Till stöd för nämnda

förslag hade motionären afgifvit en framställning af alldeles samma

lydelse som den här ofvan återgifna. I afgifvet utlåtande, n:o 28, förklarade

sig utskottet visserligen ense med motionären derutinnan, att

det ansåge den nuvarande lagstiftningen angående utöfvande af rösträtt

i frågor, som rörde konkursförvaltning, i så måtto otillfredsställande, att

densamma icke lemnade tillräckliga garantier mot obehöriga personers

deltagande i borgenärsbesluten, men då motionären uti sin framställning

icke lemnat ens en antydan om den rigtning, hvari den af honom önskade

lagförändringen skulle vidtagas för undanrödjande af antydda

missförhållande, hemstälde utskottet, att motionen icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen.

Icke heller denna gång har motionären på något sätt angifvit den

rigtning, i hvilken lagförändring skulle vidtagas, och utskottet saknar

sålunda anledning att frånträda sin vid 1895 års riksdag intagna ståndpunkt.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Åkerlunds nu föreliggande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. VON KRUSENSTJERNA.

Ilih. till Bilad. Blot. 1896. 7 Sami. 6 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.