Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i kongl. förordningen om fattigvården den 9 juni 1871, i fråga om hemortsrätt.

1896-02-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i kongl. förordningen om fattigvården den 9 juni 1871, i fråga om hemortsrätt.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

N:o lé*

Ank. till Riksd. kansli den 13 febr. 1896, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i kongl.

förordningen om fattigvården den 9 juni 1871, i fråga

om hemortsrätt.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 47, hemställer herr J. N. Nilsson i Grafva, att Riksdagen

behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om ändring af hithörande

bestämmelser i kongl. förordningen angående fattigvården den 9

juni 1871, i syfte att ogift qvinna — utan hinder deraf att hennes

oäkta barn åtnjuter fattigvård inom visst fattigvårdssamhälle — må

kunna inom annat samhälle förvärfva hemortsrätt; dock att det senare

samhället ej må betungas med skyldighet att ersätta den fattigvård,

som barnet redan åtnjutit, eller att öfvertaga dess framtida försörjning.

Till stöd för motionen anföres:

Allt mer hade den åsigt gjort sig gällande, att de i kongl. förordningen

om fattigvården den 9 juni 1871 meddelade bestämmelserna

angående hemortsrätt vore oegentliga. En ändring i detta hänseende

torde vara väl behöflig, och till stöd härför kunde anföras följande.

År 1882 afflyttade från Lunda socken pigan Klara Malmberg till

Tunabergs socken, efterlemnande ett oäkta barn, födt år 1881, hvilket

vårdades af hennes föräldrar. År 1883 tick Klara Malmberg ytterligare

Bill. till Riksd. Frat. 1896. 7 Sami. 8 Höft. (Näs 14, 15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

ett oäkta barn, hvilket, ock en tid vårdades af hennes föräldrar; men

då barnet var sjukligt, fosterföräldrarne i knappa omständigheter och

modren hotades med afsked från sin tjenst, om ej barnet af annan

person öfvertoges och vårdades, fann sig Lunda kommun föranlåten att

bevilja fattigunderstöd åt det sist födda barnet. Sedermera afled fosterfadren,

och fattigvårdsstyrelsen nödgades öfvertaga underhållet äfven

af det äldre barnet. År 1891 fick Klara Malmberg, som fortfarande

innehade tjenst i Tunaberg, å nyo ett oäkta barn, men flyttade samma

års höst till Nyköpings stad, lemnande barnet qvar i Tunaberg. I november

samma år beviljades af Tunabergs fattigvårdsstyrelse understöd

åt sistnämnda barn, för hvilket understöd söktes ersättning af Lunda

kommun, der Klara Malmbergs två äldre barn fortfarande åtnjöto fattigvård.

Denna begäran om ersättning bestreds af Lunda fattigvårdsstyrelse,

som mot densamma framhöll och styrkte, bland annat, att Klara

Malmberg vistats i Tunabergs socken i nio år och under hela denna

tid der varit lagligen mantals- och skattskrifven; hvarjemte påpekades,

att i § 22 af kongl. förordningen om fattigvården bestämmes, att i fråga

om fattigvård en hvar skall hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,

der han eller hon senast blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, hvadan

Klara Malmberg ej gerna kunde anses fortfarande hafva hemortsrätt i

Lunda socken.

Men enär upplyst vore, att Klara Malmberg för sina två äldsta

barn åtnjutit och fortfarande åtnjuter fattigvård i Lunda socken samt

hon vid sådant förhållande jemlikt § 25 i fattigvårdsförordningen egde

hemortsrätt inom nämnda socken, för ty och på i öfrigt anförda skäl

blef Lunda kommun genom Konungens befallningshafvandes utslag

förpligtad att ersätta Tunabergs sockens utgifter för det sist födda barnet

och att för framtiden öfvertaga vården om detsamma. Och detta

utslag faststäldes såväl af kongl. kammarrätten som af Kongl- Maj:t,

hvars utslag i målet här bifogas.

Ofta inträffade sådana omständigheter, att en kommun nödgades

lemna ett oäkta barn fattigvård — modren kunde t. ex. vara sjuk och

i saknad af det allra nödtorftigaste—; men det förefölle dock orimligt,

att denna kommun, derför att den af barmhertighetsskäl lemna! ett

dylikt understöd, skulle vara skyldig taga .vård om alla de oäkta barn,

som modren, efter flera års bortovaro och efter att under denna tid

haft laglig tjenst, i sitt lättsinne förskaffade sig.

En ändring af lagens bestämmelse i detta hänseende syntes derför

vara af behofvet påkallad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottett Utlåtande N:o 14.

En genomgående grundsats i vår fattigvårdslagstiftning har varit

och är, att en person, som redan för sig eller sina minderåriga barn

åtnjuter fattigunderstöd från en kommun, så länge sådant understöd

utgår, icke må kunna genom vistelse å annan ort förskaffa sig hemortsrätt

inom den nya kommunen. Grunden härtill är uppenbar; en

kommun skulle eljest genom att bekosta ett fattighjons flyttning till

annan kommun kunna på denna öfverflytta underhållsbördan.

Denna grundsats anser utskottet böra allt fortfarande förblifva

undantagslöst gällande.

Men att låta moderns hemortsrätt vara oförändrad, och stadga, att

ett oäkta barn, som hon framföder inom en kommun, dit hon sedermera

begifvit sig, skulle i fattigvårdshänseende tillhöra den senare kommunen,

afviker från den allmänna grundsatsen, att. minderåriga oäkta

barn och deras moder skola hafva hemortsrätt inom samma kommun,

en grundsats, som giltigt skäl helt och hållet saknas att öfvergifva.

Det ifrågasatta stadgandet skulle derjemte komma att medföra de praktiska

olägenheter, att om moder med det hos henne vistande barnet

beböfde understöd, vore det naturligtvis svårt afgöra, huru mycket skulle

belöpa på modern och huru mycket på barnet, och tvister skulle lätteligen

uppstå mellan de båda fattigvårdssamhällen, som hade underhållsskyldighet,

det ena för modern och det andra för barnet.

Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

att. herr Nilssons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.