Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser rörande styrkande af hinderslöshet för ingående af äktenskap.

1896-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser rörande styrkande af hinderslöshet för ingående af äktenskap.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

9

mo 19.

Ank. till Rikad. kansli den 20 febr. 1896s kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser

rörande styrkande af hinderslöshet för ingående

af äktenskap.

Vid innevarande riksdag har af herr S. M. Olsson i Sörnäs inom

Andra Kammaren afgifvits följande, af kammaren till lagutskottet hänvisade

motion, n:o 33:

»Rörande bestyrkande af persons hinderslöshet för ingående af

äktenskap stadgar kyrkolagen kap. 15 § 19: »Om någon obekant person

vill låta lysa för sig, skall det ej ske förr än han prestomen framter

säkra bevis om sitt lefverne och sina vilkor; eller några tillstädesvarande

visse och trovärdige män derom kunna vittna.» Vidare heter

det i kongl. brefvet till konsistorium i Vexiö och öfriga konsistorier

den 26 oktober 1791: »då man eller qvinna, som äktenskap bygga vill,

om sin hinderslöshet dertill och de stycken till hinderslösheten höra,

icke kan enligt kyrkolagens 15 kap. 19 § uppte tillförlitliga och säkra

bevis, ej heller trovärdiga män för densammas uppgifter derom kunna

borgen afgifva, såsom om en af dem känd och vittnad sak, för hvars

följder de sig ansvar ikläda kunna, må det lagligt anses och hinderslösheten

såsom fullt styrkt förklaras, att sökanden i inrikes tidningarne

kungör sitt förehafvande med alla dertill hörande omständigheter och

anvisning, hos hvilken prest, med uppgift af adressen till honom, den

sig anmäla bör, som tilltänkta äktenskapet hindra vill, inom en tid af

Bih. till Rilcsd. Prot. 1896. 7 Sami. 10 Halt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

tre till sex månader för dem, som icke utom riket vistats, samt af ett

år för dem, som från utländska orter bort bevittnade vara.»

Att dessa föreskrifter voro lämpliga och ändamålsenliga för 100

år sedan, betviflas visst icke, men förhållandena hafva sedan dess betydligt

ändrat sig, då landets befolkning nu befinner sig på rörligare

fot än någonsin förr. Några års vistelse i utlandet, särskildt. i Amerika,

och sedan återkomst till fosterbygden hör ej till det ovanliga, och vill

då någon sådan resenär ingå äktenskap här, möter han svårigheter,

hvarpå han oftast förut icke tänkt. Här stå honom nu två utvägar

öppna för att få sin hinderslöshet fulltygad, dels »borgen af trovärdige

män», dels kungörelse i Post- och Inrikes tidningar. Den första är beqvämare

och enklare, och att anskaffa män, som äro färdige och villige,

för vänskaps skull, att afgifva borgen för hans hinderslöshet, »såsom

om en af dem känd och vittnad sak», torde i de flesta fall icke möta

någon svårighet, helst ans varsfölj derna väl äro så godt som inga; men

huru pass trovärdige dessa borgesmän kunna anses vara, äfven om de

sjelfva samtidigt vistats i Amerika, är lätt att inse, då Amerika är stort.

Oftast måste dock såsom borgesmän anlitas personer, som kanske under

hela den utrikes vistelsen vistats i hembygden och aldrig haft ens ett

bref från eller om den person, för hvilkens hinderslöshet han skall gå

i borgen, »såsom en af dem känd och vittnad sak». Alltsammans blir

då en ren humbug, och fall lära äfven inträffat, då pastor vägrat att

utfärda lysning på sådana »trovärdiga mäns borgen».

Återstår då den andra utvägen: att kungöra sitt förehafvande i

Post- och Inrikes tidningar och — vänta ett år. Men detta väntans år

kan blifva ödesdigert på olika sätt, såsom att fästeqvinnan häfdas och

öfvergifves, att kontrahenterna börja lefva tillsammans i oegentlighet

och förblifva sedan liknöjda för ett ordnadt äktenskap, eller att den

tilltänkta förbindelsen slås upp.

Lagstiftningen bör icke utsätta personer för sådana frestelser eller

svårigheter. I likhet med förhållandena i andra länder, t. ex. i Norge,

som dock i äktenskapsfrågor har mer skärpta lagar än vi, torde här en

förenkling böra ske.

Och skulle jag helst vilja föreslå, att det i ifrågavarande fall ansåges

tillräckligt, att sökanden vid uttagande af lysning i vittnens närvaro

afgåfve en muntlig eller skriftlig försäkran, att han är fri från

hvarje sådan förbindelse, som kan lägga hinder för det tilltänkta

äktenskapet.

Men då denna fråga torde fordra kyrkomötets hörande, får jag

för den skull vördsamt föreslå,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.

Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som erfordras för att det åsyftade

ändamålet må vinnas.»

Det må visserligen inrymmas, att de af motionären åberopade

bestämmelserna rörande sättet för styrkande af hinderslöshet för äktenskap

äro i viss mån föråldrade och särskildt att den i 1791 års kongl.

bref stadgade kungörelsetid af ett helt år, då fråga är om person, som

vistats utom riket, är väl lång. Med nutidens snabbare förbindelser

torde denna tid utan olägenhet kunna inskränkas åtminstone till samma

tid, som för närvarande gäller i fråga om stämning å den, som bor utom

riket, eller sex månader. Men hvarje äktenskapslagstiftning, som ej

helt och hållet förbiser vigten af garantier mot äktenskaps ingående af

personer, som på grund af äldre förbindelser sakna laglig rätt dertill,

måste uppställa ganska stränga fordringar i förevarande hänseende.

Den måste kräfva bevisning om eller större grad af sannolikhöt för

kontrahenternas äktenskapsledighet.

Utskottet kan derför icke godkänna motionärens förslag att låta

en skriftlig eller muntlig försäkran af den, som anmäler sig till uttagande

af lysning, utgöra tillfyllestgörande bevisning om äktenskapsledighet.

Helt visst skulle ett sådant eftergifvande af hittills följda

grundsatser i sina följder kunna blifva långt betänkligare än nu gällande

bestämmelser någonsin kunna blifva.

Utskottet hemställer derför,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. v. KRUSENSTJERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.