Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande af förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt för omyndigs fordran begränsades till viss tid, efter det förmynderskapet upphört. Denna hemställan bifölls af båda kamrarne.

1896-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:21, Skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande af förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt för omyndigs fordran begränsades till viss tid, efter det förmynderskapet upphört. Denna hemställan bifölls af båda kamrarne.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

7

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 17

kap. 10 § handelsbalken.

Frågan om begränsning till viss tid af den förmånsrätt, som i

17 kap. 10 § handelsbalken blifvit tillerkänd omyndigs fordran hos

föräldrar eller förmyndare, har vid innevarande riksdag ånyo bragts

å bane uti en inom Andra Kammaren, af herr A. P. Gustafsson väckt

motion n:o 181, hvari föreslås, att Riksdagen antingen förnyar sin

skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 18 maj 1891 eller ock för sin del

beslutar, att 17 kap. 10 § handelsbalken får följande lydelse:

Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.

Har den, som myndig blifvit, utan visadt laga förfall låtit sin

fordran outsökt innestå längre tid än tre år sedan förmynderskapet

upphört, vare han den förmånsrätt förlustig, som ofvan sagdt är.

Åro förmynderskap flera — — —--— — — -— — — —

Till stöd för sitt förslag har motionären åberopat den behandling,

som vid föregående riksdagar kommit förevarande fråga till del; och

utskottet tillåter sig i anledning häraf att erinra om följande.

I anledning af en vid 3 89 L års riksdag afgifven motion, hvari

föreslogs ett tillägg till 17 kap. 10 § handelsbalken af innehåll, att

förmånsrätt, som der stadgades, icke skulle ega rum för längre tid än

tre år från det myndling myndig blef, utan att laga förfall kunde styrkas,

hemstäldo lagutskottet — som väl fann en inskränkning i afseende å

tiden för fortvaron af ifrågavarande förmånsrätt i den allmänna kreditens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

intresse vai’a af behof påkallad men tillika uppmärksammade, att berörda

förmånsrätt kunde komma i fråga jemväl då förmynderskapet

fortfore, men öfverflyttades till annan person, eller då förmynderskapet

upphörde af annan anledning än den, att myndlingen blefve myndig —

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande

och framläggande af förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom

den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt för omyndigs

fordran begränsades till viss tid, efter det förmynderskapet upphört.

Denna hemställan bifölls af båda kamrarne.

I anledning af den Riksdagens skrifvelse, som sålunda afläts till

Kongl. Maj:t, framlade Kongl. Maj:t, som fann sig icke böra biträda

Riksdagens i skrifvelsen uttalade mening, för 1893 års Riksdag förslag

om följande ändrade lydelse af ifrågavarande lagrum:

»Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.

Aro förmynderskap flera, ege de omyndige sig emellan lika rätt. Har

den, som myndig blifvit, låtit sin fordran innestå längre tid än tre

år sedan den genom godkänd eller oklandrad redogörelse eller genom

laga kraft egande dom blifvit bestämd, upphöre den förmånsrätt, som

nu sagd är. Lag samma vare, der ej tillträdande förmyndare eller

målsman, inom lika tid, utsökt den omyndiges fordran hos den, som

förut förmyndare varit.»

Lagutskottet vid 1893 års riksdag afstyrkte emellertid förslaget

och anförde till stöd derför följande:

»Den företrädesrätt vid konkurs, som enligt nu gällande lag tillkommer

myndling under förmyndareskapet, bör enligt utskottets åsigt

följa honom i hans fordringsrätt endast så lång tid, efter det förmynderskapet

upphört, som skäligen kan vara erforderlig för medlens uttagande

hos den förre förmyndaren. Enligt hvad här ofvan blifvit antyda

måste det nemligen anses såsom ej väl öfverensstämmande med

de öfrige borgenärernas rätt, att den myndigblifne eller den omyndiges

nye målsman, ehuru han är fullkomligt berättigad att af förre förmyndaren

utkräfva de hos denne innestående medlen och sjelf är i besittning

af alla de egenskaper, som göra det för honom möjligt att iakttaga

sin rätt, skall, sedan han en längre tid låtit dem stå inne, och

derigenom tydligen byggt sin rätt på blott personlig tillit till förre

förmyndaren, få emot andra personer begagna sig af det företräde,

som tillerkänts den omyndige just på grund af hans omyndighetstillstånd.

Frågan gäller således endast det sätt, på hvilket en begränsning

af förmånsrättens fortvaro står att ernå. Riksdagen har i sin

ofvan omförmälda skrifvelse för vinnande af en sådan begränsning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

anvisat den utväg, att gränsen för förmånsrättens fortvaro bestämmes

till viss tid, räknad från förmynderskapets upphörande. Kongl. Majrts

förslag har emellertid sökt uppnå det åsyftade målet på ett annat sätt

genom föreskriften, att tidsfristen skall räknas från det den omyndiges

fordran genom godkänd eller oklandrad redogörelse eller genom laga

kraftegande dom blifvit bestämd. På sätt högsta domstolen vid granskningen

af det inom justitiedepartementet i ämnet uppgjorda förslag,

hvilket öfverensstämmer med det nu föreliggande, anmärkt, anser utskottet,

att den åtskilnad i fråga om förmånsrätten, hvilken skulle blifva

beroende deraf, huruvida förmyndareredogörelse aflemnats eller icke,

saknar inre berättigande och gifver lätteligen anledning till betydande

praktiska olägenheter. Med hänsyn till hvad utskottet härofvan anfört

till stöd för en begränsning af förmånsrättens fortvaro, måste det, från

nämnda synpunkt sedt, anses vara fullkomligt utan betydelse, huruvida

förmyndareredogörelse aflemnats eller icke. Men, enligt det nu framlagda

förslaget, skulle, om redogörelse afgifves, förmånsrätten upphöra

efter viss tid; om åter redogörelse ej afgifves, inträder samma förhållande

som enligt nu tillämpad praxis, det vill säga, att förmånsrätten

följer med fordringen huru länge som helst efter förmyndareskapets

upphörande. Men häraf blifver åter en följd, såsom i högsta domstolen

jemväl anmärkts, att det kommer att ligga i vederbörandes egen magt

att undandraga sig tillämpligheten af lagstadgandet. Dertill fordras

blott, att den redovisningsskyldige efter uttrycklig eller tyst öfverenskommelse

med den, som har att fordra redovisning, underlåter att afgifva

sådan, och så länge detta förhållande fortfar, är derigenom all

verkan af lagbestämmelsen tillintetgjord. Har redovisning verkligen

aflemnats, kan fordringsegaren utan synnerlig svårighet genom fördöljande

af detta förhållande bevara den förmånsrätt, han borde vara förlustig.

Utan tvifvel skulle stadgandet ofta nog gifva anledning till

tvist, huruvida vederbörlig föremyndareredogörelse afgifvits eller icke,

och om tiden när den aflemnats.»

Denna utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen.

Utskottet, som till föreliggande fråga intager samma ståndpunkt,

som den, hvilken häfdats af 1891 och 1893 årens lagutskott, får följaktligen

hemställa,

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 7 Sami. 11 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t.

anhålla, det täcktes Kongl Maj:t låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till sådan lagbestämmelse,

hvarigenom den i 17 kap. 10 § handelsbalken

stadgade förmånsrätt för omyndigs fordran begränsas

till viss tid, efter det förmynderskapet upphört.

Stockholm den 27 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA. ,

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’|BOICTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:99 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken. s. 1 i texten