Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 22

1896-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:22, Lagutskottets Utlåtande N:o 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

21 kap. 10 § byggningabalken.

1 en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad

motion, n:o 135, hemställer herr O. G. Eriksson i Öfra Odensvi,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 27 kap. 10 § byggningabalken

erhåller följande förändrade lydelse:

Då bonde — — — — — — — — — — — — —

dalers bot. Häfver han, då fardag inne är, foder öfver, skall han öfverlåta

detsamma åt jordegaren eller efterträdaren, mot en ersättning motsvarande

hälften af det i orten gångbara pris, och hvilken ersättning,

derest öfverenskommelse icke uppnås, bestämmes af tre gode män, hvilka

utses på sätt, som i lagen om skiljemän är stadgadt. Vare ock — —

det åter.

Till stöd för motionen anföres:

Ehuru en af motionären vid förlidet års riksdag väckt motion, n:o 4,

afseende sådan ändring af 27 kap. 10 § byggningabalken, att egare eller

tillträdande arrendator skulle förpligtas att lösa det foder, som afträdande

arrendator hade öfver vid fardag, af lagutskottet afstyrktes och icke ledde

till någon Riksdagens åtgärd, ville motionären ännu eu gång fästa Riksdagens

uppmärksamhet på bestämmelserna i åberopade lagrum, hvilken

enligt hans förmenande vore otydligt och ofullständigt.

I vår tid, då en rationel boskapsskötsel vore ett hufvudvilkor för

jordbruksnäringens rätta bedrifvande, vore fodertillgången vid eu egendom

af ganska stor betydelse, hvarför ock — då motionären fortfarande vore

af den åsigt, att det i de flesta fåll mötte stora svårigheter för en afträdande

arrendator att kunna nöjaktigt använda hela fodertillgången vid

den egendom, han måste afträda så tidigt på året soin den 14 mars, ty

Bill. till Riksd. Prat. 1896. 7 Sami. 12 Käft. (Nns 22, 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

det kunde ju dels vara brist på husrum för flera kreatur, och dessutom

kunde det ju hända, att arrendatorn saknade tillgångar att för sista året

inköpa flera kreatur än det antal, som, beräknadt för hela året, varit tillräckligt

för uppstillande af fodertillgången — motionären ansåge, att tillträdaren

borde vara skyldig att lemna ersättning för det foder, som funnes

öfver vid fardag och enligt åberopade lagrum icke finge af bole föras.

Den åsigt, motionären framhållit i förevarande hänseende, hade ock

i visst fall beaktats, hvilket framginge af Kongl. Maj:ts nådiga förordning

den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af

kronans jordbruksdomäner, der det bland annat stadgades:

»23:o. För det trädesbruk samt den höstplöjning, gräsfrö- och höstsädessådd,

som afträdande arrendator, derest icke med tillträdaren annorlunda

öfverenskommes, är skyldig att året före egendomens afträdande

verkställa i enlighet med tillämpad växtföljd eller kontraktets härutinnan

meddelade bestämmelser, eger han af tillträdaren åtnjuta ersättning, som,

i händelse af tvist, bestämmes af tre gode män, af hvilka af- och tillträdare

välja hvar sin och den tredje utses af de sålunda valde eller, om

desse ej blifva om valet ense, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Arrendator vare pligtig att vid egendomens afträdande utan ersättning

tillhandahålla tillträdaren foder till visst belopp, som varder i arrendekontraktet

bestämdt. Det deröfver vid arrendets frånträdande å egendomen

befintliga förråd af hö och halm skall af arrendatorn öfverlåtas åt tillträdaren,

mot ersättning motsvarande hälften af det i orten gångbara pris

och hvilken ersättning, derest öfverenskommelse derom icke uppnås, bestämmes

af gode män i den ordning, som i nästföregående moment finnes

stadgad.»

Hvad som anfördes vid behandling af åberopade motion i Andra

Kammaren under förlidet års riksdag, syntes motionären konstatera, att

ifrågavarande lagbud vore otydligt och ofullständigt, och ehuru meningarna

kunde vara delade om rätta sättet för afhjelpande af denna brist, förefölle

det motionären, att Kongl. Maj:t, i hvad beträffade förvaltningen af kronans

jordbruksdomäner, lyckats lösa frågan på ett, mycket tillfredsställande sätt.

Föreliggande förslag, som enligt motionärens egen utsago skulle utgöra

i hufvudsak ett förnyande af hans vid sistlidna års riksdag väckta

motion i ämnet, företer dock flera skiljaktigheter mot det i sistnämnda

motion framstälda. Förutom det att, ersättningen för foder till afträdande

arrendator enligt nu föreliggande motion skall utgå med hälften af det i

orten gångbara pris, under det att densamma enligt motionärens förra för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottet» Utlåtande N:o 22.

slag skulle utgå med två tredjedelar af årets markegångspris, råder emellan

de båda förslagen den väsentliga olikhet, att det vid sistlidna års riksdag

afgifna förslag stadgar skyldighet för jordegare eller tillträdande arrendator

att till ofvannämnda ersättning lösa öfverblifvet foder, då deremot nu föreliggande

motion åsyftar stadgande om skyldighet för afträdande arrendator

att mot halfva värdet öfverlåta fodret. Den i afträdarens intresse ifrågasatta

bestämmelsen om jordegarens eller tillträdarens. åliggande att lösa

öfverblifvet foder har utbytts mot en föreskrift för afträdaren, att han skall

lemna fodret för visst pris. Föreskriften är, såsom motionären anger,

hemtad från förordningen den 10 november 1882, angående förändrade

grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, och i de för

utarbetande af denna förordning tillsatte komiterades motivering säges

tydligen, att lösen behöfver ega rum endast om tillträdaren sådant önskar.

1895 års lagutskotts öfver motionärens då väckta förslag afgifna

utlåtande, hvilket rigtade sig hufvudsakligen mot det mindre rättvisa att

förpligta jordegare eller tillträdande arrendator att utan hänsyn till eget

behof lösa allt det foder, som afträdaren vid sitt afträde kunde vilja

aflemna, och utmynnade uti afstyrkande af bifall till den ifrågasatta lagändringen,

kan derför anses hafva tillämpning endast å motiven till nu

föreliggande förslag, men icke å sj elfva förslaget.

Men äfven detta förslag finner utskottet» sig förhindradt att tillstyrka.

Några skäl för en ändring i sådan rigtning af gällande lagrum hafva icke

anförts, och skall den innebära en inskränkning i afträdande arrendator

rätt att, förfoga öfver det öfverblifna fodret, medför den åtminstone icke

någon fördel för afträdaren.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Erikssons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. VON KRUSENSTJERNA.

Reservation

af herrar P. G. Petersson och Redelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.