Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och 17 §§ i lagen angående sparbanker'' den 29 juli 1892. 8 § i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 har följande lydelse: »1 ill Konungens befallningshafvande skall sparbanks styrelse inom en manad efter hufvudmännens årssammanträde aflemna förteckning å hufvudman och styrelseledamöter.

1896-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och 17 §§ i lagen angående sparbanker'' den 29 juli 1892. 8 § i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 har följande lydelse: »1 ill Konungens befallningshafvande skall sparbanks styrelse inom en manad efter hufvudmännens årssammanträde aflemna förteckning å hufvudman och styrelseledamöter.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

/rr[(f

>:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 19 februari 1896, kl. 2 e. rn.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och

17 §§ i lagen angående sparbanker'' den 29 juli 1892.

8 § i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 har följande

lydelse: »1 ill Konungens befallningshafvande skall sparbanks styrelse inom

en manad efter hufvudmännens årssammanträde aflemna förteckning å

hufvudman och styrelseledamöter. Den förteckning skall genom Konungens

befallningshafvandes försorg, men på sparbankens bekostnad införas

i länskungörelserna och tidning i orten».

Och 17 § i nämnda lag stadgar rörande revisionsberättelsen angående

sparbankens förvaltning och räkenskaper: »Berättelsen tillika med

det yttrande af sparbankens styrelse och det beslut af hufvudmännen,

hvartill berättelsen må hafva gifvit anledning, skall, så snart ske kan,

insändas till Konungens befallningshafvande och offentliggöras på sätt i

8 § sägs».

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 171, hemställer herr A. G. Andersson i Himmelsby,

det Riksdagen ville för sin del besluta, att ur 8 § i ifrågavarande lag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

sista punkten skulle uteslutas, samt att ur 17 § måtte uteslutas följande

ord: »och offentliggöras på sätt i 8 § sägs».

Till stöd för sitt förslag, hvari tvenne af Andra Kammarens ledamöter

instämt, har motionären anfört, hurusom införandet i länskungörelserna

samt en tidning i orten af förteckningarne å sparbankens hufvudman

och styrelseledamöter samt af revisionsberättelse m. m. enligt hans

åsigt medförde ganska ringa nytta. Hvad införandet i länskungörelserna

beträffade, torde det ej blifva så många som genom dem finge kännedom

om nämnda förhållande, då det väl endast vore ett fåtal, som på dem

prenumererade och på det sättet blefve i tillfälle att få upplysning om

deras innehåll. Icke heller torde uppläsandet i kyrkorna af desamma,

der sådant skedde, mycket bidraga till att bibringa allmänheten insigt om

nämnda förhållande, då det vid kungörelsernas uppläsande icke i allmänhet

torde vara många närvarande.

Äfven införandet i ortens tidning torde vara af ganska ringa vigt

för erhållande af kännedom i nämnda afseende, åtminstone bland dem,

som borde hafva största intresset derför, nemligen insättarne. Ty inom

hvarje län, i synnerhet de stora, utgåfves ett större antal tidningar, och

då det torde vara få bland den klassen af länets invånare, nemligen insättarne,

som läste mer än en af länets tidningar, så blefve det säkerligen

ett mindretal af dem, det närmast rörde, hvilka genom nämnda förteckningars

samt revisionsberättelsers m. in. införande i en af dessa lärde

känna desamma. Och det torde således med fullt skäl kunna ifrågasättas,

huruvida införandet i länskungörelserna samt i tidningar af ofvan

berörda förteckningar etc. vore till något verkligt gagn för insättarne.

Det oaktadt finge sparbankerna vidkännas ganska stora utgifter derför,

och såsom bevis härpå kunde anföras, att kostnaden för nämnda annonsering

uppgått till omkring 50 kronor för år för hvarje sparbank i den

trakt, der motionären bodde. Att detta vore eu ganska stor utgift för

sparbankerna i anseende till det gagn, som insättarne kunde hafva deraf,

torde ingen gerna vilja bestrida, äfvensom att den i synnerhet för de

mindre vore ganska känbar, emedan det för eu sparbank, som icke hade

mer än 25 å 30 tusen kronor att förvalta, vore ganska mycket att på

tio år utgifva omkring 500 kronor i annonskostnad, och detta för annonser,

som säkerligen vore till ringa gagn, enär i största delen af riket

sparbanksdistrikten icke torde vara större, än att inom hvarje distrikt

den derför intresserade allmänheten utan dessa utgifter för sparbankerna

kunde skaffa sig tillförlitliga upplysningar om hvilka personer, som vore

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

hufvudman och styrelseledamöter i dess sparbank, om den ansåge det

nödvändigt. Motionären hölle före, att Konungens befallningshafvande

ganska lätt kunde förskaffa sig tillförlitliga upplysningar om både hufvudman

och styrelseledamöter i sparbankerna inom sina respektive län, och

att dessa korporationer med den både rätt- och skyldighet, som de hade,

icke skulle underlåta att vaka öfver att sparbankerna sköttes på ett sådant

vis, att insättarne hade full säkerhet för att de icke skulle behöfva

förlora något af sina i sparbanken insatta medel.

Utskottet kan ej dela motionärens uppfattning om den ringa vigten

af offentliggörande på nu föreskrifvet sätt af såväl förteckningar å sparbanks

hufvudman och styrelseledamöter som revisionsberättelsen angående sparbanks

förvaltning och räkenskaper. Tvärtom anser utskottet det vara af

ganska stor betydelse, att allmänheten beredes tillfälle att, derest den sådant

önskar, erhålla tillförlitlig kännedom om hvilka personer som hafva

sparbankens förvaltning sig anförtrodd, liksom ock att af revisorernas

berättelse kunna bilda sig en rigtig uppfattning om det sätt’ hvarpå

penningeinrättningen skötes, och det förtroende, som banken alltså förtjenar

att åtnjuta af allmänheten. Dessutom synes kostnaden för det lagstadgade

offentliggörandet af ifrågavarande förteckningar och revisionsberättelser

i allt fall för obetydlig, att från denna synpunkt en ändring

i motionens syfte kan anses vara af behofvet påkallad.

Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar P. G. Petersson och Göransson hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1 890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.