Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 m. in.

1896-03-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:41, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 m. in.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

15

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1896, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i

förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862 m. in.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 101, hemställer herr L. A. Eklund från Norrköping, med hvilken

trenne af Andra Kammarens ledamöter instämt,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta samt för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862, att inom rikets

större städer kyrkostämmas beslutanderätt må, om sådant af henne beslutas,

i ekonomiska ärenden öfverlåtas åt eu särskild institution, benämnd kyrkofullmägtige.

Till stöd för denna motion anföres:

Då vid 1881 års riksdag lagutskottets utlåtande beträffande Kongl.

Maj:ts proposition angående författning om kyrkofullmägtige och kyrkonämnd

i Göteborg behandlades i Första Kammaren, uttalade utskottets

ordförande, herr Lagerstråle, den åsigten, att »lämpligaste utvägen att

ordna dessa förhållanden på en gång varit att föreslå ett så beskaffadt

tillägg till gällande kyrkostämmoförfattning, hvarigenom i allmänhet medgåfves,

att städer af den omfattning, att flera territoriella församlingar der

förefunnes och hvarest dessa vore benägna att öfverlåta åt en särskild

institution att handlägga deras ekonomiska angelägenheter, åt kyrkofullmägtigc

öfverlemna en så beskaffad beslutanderätt». Samme talare yttrade

vidare: »Jag vill begagna tillfället hemställa, det regeringen, utan att någon

ytterligare fråga derom väckes, dock med insigt derom, att den snart skall

komma under behandling, måtte bereda ett tillägg till kyrkostämmo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

förordningen, som möjliggör för kommande tider att inom dénna förordning

inrymma sådana författningar som den, hvarom nu är fråga.»: Den man,

som yttrade ofvanstående, kunde som bekant betecknas såsom varande i

främsta rummet ordnaren af de former, i hvilka vårt kommunala lif numera

rörde sig, och hans ord vunne derigenom en desto större betydelse.

Den ifrågavarande författningen för Göteborg vardt med vissa mindre

ändringar i det kongl. förslaget af Riksdagen antagen och af Kongl. Maj:t

i detta skick promulgera^ samt vore sedan dess gällande. Någon generel

författningsändring till underlättande af våra större stadssamhällens sjelfstyrelse

i det omhandlade afseendet, på sätt herr Lagerstråle föreslog, hade

icke egt rum, och om någon framställning, afseende att bereda det ena

eller andra af dem samma förmån som rikets andra stad, icke inträffat,

sa torde detta i ej oväsentlig mån få tillskrifvas obenägenheten att underkasta

frågan den långa proceduren af först eu ansökan hos Kongl. Maj:t,

sedan eventuelt en kongl. proposition till Riksdagen och slutligen kamrarnes

behandling af frågan. Ty att erfarenheten inom våra större städer i oclf

för sig talade för, att behandlingen af församlingarnas ekonomiska angelägenheter

ordnades pa annat sätt än det nu stadgade, derom vore motionären

öfvertygad.

Då kommunalförfattningarna föreskrefve, att städer, hvilka egde en

folkmängd af öfver 8,000 personer, skulle obligatoriskt utse stadsfullmägtige

(under det att åt de öfrige tillerkänts valfrihet härutinnan), leddes

lagstiftaren af den uppfattningen, att städerna i allmänhet innefattade »en

folkmängd större, än att deras röstberättigade medlemmar, allra minst ofta,

lämpligen skulle kunna sammankallas till rådplägning i stadens angelägenheter».

Ehuru de ordinarie kyrkostämmornas antal utgjorde blott 8 årligen,

gälde särdeles inom de större städerna, der de röstberättigades antal uppginge

till flera tusen, ifrågavarande omdöme lika väl om dem.

Skulle en betydligare anpart af de röstegande inom dylika städer

hörsamma kallelsen till kyrkostämma, saknades tvifvels utan inom de allra

flesta af ifrågavarande samhällen redan lokal för att inrymma stämmorna,

för att nu icke tala om svårigheten, att icke säga omöjligheten, att med

en så omfattande församling åvägabringa ärendenas behandling på ett sätt,

som verkligen blefve med parlamentarisk ordning öfverensstämmande samt

reelt fruktbärande.

En sådan freqvens förekomma emellertid — efter hvad erfarenheten

visat — knappast. Någon gång, när ett specielt ärende tilldragit sig uppmärksamheten

samt gjorts till föremål för agitation, kunde dock mycket

betydliga skaror röstberättigade strömma till kyrkostämman, och man hade

då ganska svårt att der reda sig med öfverläggningar och omröstningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Men då spänningen i följd af frågans afgörande eller en slappad uppmärksamhet

vore öfver, hände merendels, att blott ett ringa fåtal besökte

stämmorna, så att under dylika omständigheter de förberedande delegationerna

(kyrkoråd och skolråd o. s. v.) allt som oftast blefve de afgörande

och röstade igenom sina egna förslag, utan att dessa, så som vederbort,

underkastats någon egentlig pröfning å kyrkostämman.

Då ifrågavarande delegationer tillika ej sällan, i ett lätt förstådt nit

att på sina verksamhetsområden åstadkomma det allra bästa, föranleddes

att ställa rätt störa anspråk på pekuniära uppoffringar från församlingarnas

sida, blefve under ofvan skildrade förhållanden följden den, att kyrkostämmorna

sällan vore i besittning af den återhållande kraft, som med

hänsyn till de på alla håll stegrade kommunalbudgeterna otvifvelaktigt

vore af behofvet påkallad.

Utom dess behöfde knappast påpekas, hurusom en församling af röstberättigade,

inom hvilken fluktuation mellan en större tillfällig tillströmning

och en oftast helt obetydlig minoritet egde rum, ingalunda vore i stånd

att åt ärendenas behandling bereda den kontinuitet och följdenlighet, som

för deras rigtiga vårdande otvifvelaktigt vore af nöden.

Motionären hade här hållit sig till den erfarenhet, hvilken legat honom

närmast; men han hade all anledning tro, att den öfver allt inom våra

större stadssamhällen utfallit på ungefär enahanda sätt, På grund deraf

och med stöd af den betydande auktoritet, hvilkens ord motionären tillåtit

sig taga till utgångspunkt för sin framställning, ansåge han tiden vara

inne att draga ämnet under Riksdagens pröfning i akt och mening att

söka bereda våra större städer rätt att hos sig införa kyrkofullmägtigeinstitutionen.

Herr Lagerstråles ofvan citerade uttalande gälde, såsom man

funnit, endast sådana af dem, hvilka omfattade flera territoriella församlingar.

Men då här skildrade olägenheter vid kyrkostämmoförordningens

tillämpning sträckte sig äfven till åtskilliga andra än dessa, kunde en sådan

inskränkning anses mindre tillfredsställande, och motionären ville derför

föreslå, att förändringen skulle afse rikets större städer i allmänhet, hvarvid

uttrycket »större» naturligtvis i ett eventuelt författningsförslag enklast

klargjordes genom angifvande af en viss bestämd folkmängdssiffra,

I Göteborg vore i följd af särskilda stadganden folkskolorna sedan

många år stälda under stadsfullmägtiges inseende och beslutanderätt. Utan

att inlåta sig på någon argumentation för eller mot en sådan anordning,

vore motionären viss om att, för den händelse Riksdagen beslöte i enlighet

med motionärens förslag, regeringens blifvande handläggning af ärendet

skulle omfatta äfven denna frågas utredning och ompröfvande.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1896. 1 Sand. ''JO Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

I sammanhang med denna motion har utskottet behandlat äfven en

till detsamma hänvisad motion, n:o 186, som af herr Hammarlund inom

Andra Kammaren afgifvits och hvari föreslås,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta samt för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring såväl i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862 som ock

i den för Stockholms stad särskildt utfärdade kyrkostämmoförordningen

af den 20 november 1863, att inom rikets större städer kyrkostämma må,

om sådant af henne beslutas, kunna åt stadsfullmägtige öfverlåta sin beslutanderätt

i alla sådana ärenden, som röra folkskolebudgeten.

Angående skälen för förevarande hemställan anför motionären:

Hvad anginge bestämmandet af de utgifter, som röra folkskoleväsendet,

hyste motionären den åsigten, att i de större städerna lämpligast stadsfullmägtige

borde taga hand härom. Derigenom skulle bland annat vinnas

den fördelen, att en och samma myndighet blefve ansvarig för stadens

hela budget.

I andra lands större städer vore det vanligen just stadsfullmägtige,

som bestämma folkskolebudgeten. Man behöfde icke gå längre än till

Köpenhamn och Kristiania för att finna en dylik anordning. I Köpenhamn

bestämdes folkskolebudgeten af »Borgerrepresentationen», det vill säga stadsfullmägtige,

och i Kristiania af »Kommunebestyrelsen», det vill likaledes

säga stadsfullmägtige.

För öfrigt kunde i föreliggande fall åberopas erfarenhet äfven från

vårt eget land. I det praktiska Göteborg hade allt sedan 1863, det vill

säga under hela stadsfullmägtigeinstitutionens tillvaro, stadsfullmägtige haft

till åliggande att bestämma folkskolebudgeten. Så vidt till motionärens

kännedom kommit, hade belåtenheten med denna anordning varit allmän.

Frågan om ordnandet af de större städernas folkskoleväsende vore

för närvarande föremål för behandling af en af Kongl. Maj:t tillsatt komité,

hvars förslag väntades snart nog blifva offentliggjordt. Det kunde under

sådana förhållanden tänkas, att Riksdagen icke för närvarande ville härom

fatta beslut.

Motionären hade emellertid ansett sig böra framställa sitt förslag, för

den händelse Riksdagen skulle anse tidpunkten inne för en skrifvelse i ämnet.

Bland de till kyrkostämmas beslutanderätt enligt nu gällande lag

hörande ärenden ingå äfven sådana frågor, som för ett rigtigt afgörande

kräfva mera detaljerad sakkunskap än den, som i allmänhet kan förutsättas

hos flertalet af de i kyrkostämman röstegande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41. 19

Följden häraf blir lätteligen den, att de myndigheter, som haft den

förberedande behandlingen af dessa frågor sig anförtrodd, komma att på

frågornas afgörande utöfva större inflytande än som från synpunkten af

kyrkoförsamlingens eget intresse kan anses vara betingad. Dessa olägenheter

tillväxa i såväl antal som storlek i samma mån som kyrkoförsamlingen

innefattar en större mängd röstegande, och det kan för större städer

f skäligen betecknas såsom en mindre välbetänkt anordning att låta frågor

/ af större vigt och omfattning, till hvilka kunna hänföras såväl frågan om

; folkskolebudgeten som de flesta andra ekonomiska ärenden, finna sitt af/

görande i eu korporation så talrik och af så vexlande kompetens som

Lv kyrkostämma. Hvarken den sakliga pröfningen af föreliggande frågor eller

► konseqvensen i behandlingen af desamma gynnas af det utaf erfarenheten

bestyrkta faktiska förhållandet, att kyrkostämmorna besökas af ett högst

vexlande antal röstegande, hvithet tillika merendels är synnerligen ringa.

Af denna anledning och på de öfriga grunder, som af herr Eklund i

motionen anförts, anser utskottet en förändring i den af motionärerna angifna

rigtning vara att förorda. Genom en sådan bereddes nemligen möjlighet

till frågornas afgörande af personer, som antingen redan från början

kunde såsom sakkunnige anses eller hvilka i högre mån än de flesta öfriga

församlingsmedlemmar kunde befinnas villiga att egna tid och krafter för

att kunna om frågorna förskaffa sig närmare kunskap. Att åt fullmägtige

öfverlemna viss del af kyrkostämmas beslutanderätt skulle för ty, enligt

utskottets tanke, verka synnerligen befordrande för ärendenas omsorgsfulla

pröfning och välbetänkta afgörande.

Då det emellertid icke synes böra ifrågasättas, att kyrkostämmas beslutanderätt

må till viss del åt fullmägtige öfverlemnas, utan att en allmännare

önskan om en dylik förändring är för handen, anser utskottet

det böra uppställas såsom ett oeftergifligt vilkor för fullmägtigeinstitutionens

införande rörande kyrkliga frågor i ett större stadssamhälle, att, i

analogi med hvad om tillsättande af kommunalfullmägtige är fallet, kyrkostämman

med mer än hälften af hela röstetalet efter röstvärdet förenar

sig om ett beslut af ifrågavarande innehåll.

Utskottet vill slutligen erinra derom, att särskildt utsedde komiterade

den 6 sistlidne december afgifvit betänkande och förslag till ordnande af

folkundervisningen i vissa städer samt att i detta förslag jemväl ingår förslag

om inrättande af skolfullmägtige i vissa städer.

Utan att ingå i närmare bedömande, huruvida eller i hvad omfång

de till kyrkostämmas afgörande nu hörande frågor kunna böra öfverlemnas

till kyrkofullmägtige eller om särskildt frågor, som röra folkskolan, lämpligen

böra öfverlemnas till stadsfullmägtige eller till särskilda skolfullmäg
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

tige, synes det utskottet, att jemväl de i föréliggande motioner härutinnan

väckta förslag böra hänskjutas till Kongl. Maj:ts pröfning i sammanhang

med komiterades ofvannämnda betänkande; och får utskottet, med stöd af

hvad sålunda anförts, alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herrar Eklunds och

Hammarlunds föreliggande motioner, ville i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att, i sammanhang med den pröfning,

Kongl. Maj:t lärer underkasta den hos Kongl. Maj:t

nu hyllande fragan om ordnandet af folkundervisningen

i vissa städer, Kong! Maj:t ville taga i ompröfning, huruvida

skäl förefinnes att inom större städer öfverlåta äfven *

vissa andra af de till kyrkostämmas behandling nu hörande

ärenden åt särskilda fullmägtige, samt derefter för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning

kan gifva anledning.

Stockholm den 17 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

af herr Nilsson.

Reservation

Herr F. Andersson har begärt få antecknadt, att han, till följd af erhållen

ledighet från riksdagsgöromålen, inom utskottet icke deltagit i behandling

af detta ärende.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.