Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om den kommunala beskattningen i stad.

1896-03-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:43, Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om den kommunala beskattningen i stad.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.3.

ia>Lfos 8ir>n>dni;fftJb; o h i ns tni-,i i iojji u»men fiol»

io''u/1 i aaiög .-»I/khJ ■fnjinhLai; Wi-t

Toi(jn:Jviio''{ .''J .<■> k obmui^iiK. ,11081 ibis

i .dunig ): ''ini fs^inöhmj ■.r‘>7lnnd.>r< 1 i*nf ;!•.<.

.•Iv-MrfTjj i yniaiol itv^i-Vioi and .11. '' ,nw:b;-.8

N:o 43.

Mi''< l M1CI.I i''.: tUJ) Mil-Ul/l.iCH

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m.

:-u:u^iiv ? )''jJ.to>i8Jn^i;! i. !

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändrade bestämmelser

i fråga om den kommunala beskattningen i stad.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 97, hemställer herr (x. F. Östberg:

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Majrt ville taga i öfvervägande, huruvida icke kommunalförfattningarnes

bestämmelser rörande den kommunala beskattningen

må kunna ändras på sådant sätt, att stadskommuner berättigas

att till bestridande af sina utgifter upptaga en särskild skatt, utgående

efter hyresvärdet af de lägenheter, som af de skattskyldige begagnas,

samt derefter för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

inom ^mihrruhd Klobifoxs i .ihisilob *»;! i o:> jr;s *iijii Vi i_

Till stöd för motionen anföres:

Det vore onekligen en svaghet i afseende på vår kommunala beskattning,

att den så godt som uteslutande grundades på bevillningen

till staten. Det vore utan tvifvel bättre, om bidragen till kommunens

utgifter kunde liksom skatterna till staten upptagas under flere olika

skattetitlar, emedan den orättvisa, som kunde uppstå genom tillämpning

af den ena skatteformen, i sådant fall skulle kunna utjemnas genom

tillämpning af andra. En förändring i sådan rigtning vore i synnerhet

derför önskvärd, att inkomsttaxeringen omöjligen kunde blifva fullt

rigtig och att de dervid uppkommande misstagen flerdubblades genom

kommunalutskyldernas debitering. Och det kunde dessutom alldeles

icke tagas för gifvet, att den norm, enligt hvilken bevillningen till

staten fördelades, äfven vore den rättvisaste, då det gälde fördelningen

af skatterna till kommunen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

I andra länder hade man medgifvit kommunerna rätt att utkräfva

skatter, som ej grundade sig på skatter till staten, såsom hyresskatt,

accis, skatt å utskänkning, inkomst- och näringsskatter på grund af

särskild taxering m. m., hvarjemte i vissa länder vore stadgadt, att

hvad som icke på annat sätt uttoges, skulle utdebiteras efter samma

grund som inkomstskatten till staten. Hos oss deremot skulle, med

undantag af utskänkningsafgifter och hundskatt samt några obetydliga

personliga afgifter, all kommunalskatt utdebiteras på grund af den allmänna

bevillningen. Äfven om antagligen den största delen af kommunalskatterna

fortfarande måste utgå på samma sätt som hittills,

syntes det dock vara önskvärdt, att småningom en och annan ny kommunal

skatteform blefve införd. Då man dervid borde tillvägagå med

all varsamhet, syntes det vara rigtigast att låta det bero på vederbörande

kommuner sjelfva att afgöra, huruvida de ville begagna sig af

de nya skatteformerna eller icke.

Hvad som då i första rummet syntes böra ifrågakomma, vore att

medgifva stadskommunerna rätt att uttaxera en särskild skatt, utgående

i förhållande till hyran för af den skattskyldige begagnade lägenheter.

Bostadens beskaffenhet utgjorde, då afseende fästes vid familjens storlek,

en ganska god norm för bedömande af personens skatteförmaga,

och hyresvärdet af de för handel eller industri använda lokalerna torde

i allmänhet stå i någorlunda väl afvägdt förhållande till rörelsens omfattning.

Det vore tydligt, att en hyresskatt för affärs- eller fabrikslokaler

icke komme att blifva beroende af den erhallna nettovinsten,

och att hyresskatten komme att erläggas, äfven om affären ej lemnat

någon vinst, men detta vore enligt motionärens åsigt rättvist. Det

kunde nu inträffa, att en fabrik, som sysselsatte hundratals arbetare,

men drefve sin verksamhet uteslutande med lånade penningar eller

under ogynsamma förhållanden och derför ej lemnade någon vinst, icke

skattade ett öre till kommunen. Det vore dock billigt, att en sådan

affär, hvilken lika väl som andra vore i åtnjutande af alla de fördelar,

som stode kommunens invånare till buds, borde åtminstone i någon mån

bidraga till allmänna inrättningars underhåll. Dylika bidrag, afseende

t. ex. gatuunderhåll, gatubelysning, polisbevakning, kunde skäligen anses

såsom omkostnader för affären, lika väl som de afgifter, man måste erlägga

till kommunen för det vatten och den gas, som af kommunen

tillhandahölles.

Genom en hyresskatt å bostadslägenheter skulle man särskilt

vinna, att personer, som hyrde bostad och längre tid vistades inom kommunen,

men vore mantalsskrifna å annan ort, finge erlägga någon skatt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N''.o 43.

inom den kommun, der de vistades. Det vore utan tvifvel tillbörligt,

att personer från ändra orter, som bodde i -hufvudstaden hela vintern,

finge lemna något bidrag till sådana stadens utgifter, hvaraf de åtnjöte

lika stora fördelar som stadens egna invånare.

Motionären hade tänkt sig, att grunderna för en hyresskatt skulle

kunna uppställas ungefär på följande sätt:

Stadskommuner berättigades att uttaxera en särskild hyresskatt,

utgående för såväl bostadslägenheter som till fabriker, verkstäder,

handel eller affärsverksamhet af hvilket slag som helst begagnade

lägenheter, efter det erlagda hyresbeloppet eller, der lägenhet begagnades

af fastighetens egare, efter belopp, som på grund af jemförelse med

liknande lägenheter ansåges motsvara hyresvärdet.

För personer med stor familj beräknades hyran efter nedsatt

belopp. Likaså borde befrielse ega rum för skolor, välgörenhetsinrättningar

o. s. v.

Hyresskatten finge bestämm as till högst fem procent af hyresbeloppet,

och skulle den bestämda procentsatsen minskas

för hyresbelopp af minst 300 kronor men under 400 kronor

med i,

för hyresbelopp af minst 200 kronor men under 300 kronor

med I,

för hyresbelopp under 200 kronor med f.

Personer, som ej vore taxerade till allmän bevillning till staten,

befriades från hyresskatt.

Det kunde dessutom ifrågasättas, huruvida icke en högre procentsats

af hyran skulle kunna bestämmas för personer, som ej vore mantalsskrifna

inom kommunen och som derför icke på annat sätt skattade

till densamma.

Det vore svårt att bedöma, hvad en dylik skatt skulle kunna inbringa,

men motionären förestälde sig, ått en hyresskatt, uppgående

till fem procent af hyran, skulle komma att motsvara ungefär en krona

för hvarje bevillningskrona, hvarigenom alltså den öfriga kommunalskatten

skulle kunna minskas med samma belopp.

Det vore motionärens öfvertygelse, att införande af hyresskatt

skulle bidraga till en mera rättvis fördelning af de kommunala skattebördorna,

och motionären ville derför underställa frågan Riksdagens

bedömande. Då den emellertid kräfde en noggrannare utredning än

som af motionären kunde lemnas eller af Riksdagen medhinnas, ansåge

sig motionären icke bö-ra framställa något bestämdt förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Det lärer icke kunna bestridas, att den nu gällande formen för

kommunal beskattning, hufvudsakligen grundad å bevillningen till

staten, i sina konseqvenser kan leda till verkliga missförhållanden, enär

genom en dylik anordning en person kan nödgas att till de kommunala

utgifterna lemna bidrag till långt högre belopp än hans ekonomiska

ställning och hans begagnande af de anstalter, hvartill de kommunala

utgifterna användas, i jemförelse med andra kommunens medlemmar

skäligen kan anses betinga. Ett införande af andra former för kommunalbeskattning

än den nu hufvudsakligen gällande kan följaktligen

betecknas såsom önskvärdt och jemväl förmånligt ur den synpunkten,

att inkomstskatten till staten i sådant fall kunde ordnas under andra

former och på ett ändamålsenligare sätt än nu är förhållandet.

Härutinnan är alltså utskottet af samma mening som motionären,

men i motsats mot denne anser utskottet att, om en förändring uti ifrågavarande

hänseende skall ega rum, detta icke bör ske sålunda, att man till

en början endast medgifver införande af ett slags ny skatteform och dertill

endast för de kommuner, som deraf vilja sig begagna. Häraf torde

nemligen kunna uppkomma större ojemnheter och orättvisor än af det

nuvarande förhållandet. Genom införande af en hyresskatt skulle sålunda

visserligen en nedsättning i den öfriga skatten komma alla kommunens

medlemmar till godo, men detta på bekostnad uteslutande af

dem, som erlade hyresskatten, under det att många andra medlemmar

af kommunen kanske mer än dem, som finge erlägga nämnda skatt,

snarare bort vidkännas en ökning än erhålla en minskning i sin be

skattning. Sådant kan ej undvikas annorlunda än genom samtidigt

införande af flere olika skatteformer, som sinsemellan komplettera

hvarandra och utjemna olikheterna i beskattningsförhållandena.

Ej heller synes det utskottet lämpligt, att nya skatteformer införas

endast i några kommuner. Äfven derigenom kunna missförhållanden

uppstå. Sålunda skulle en person, som erlade full kommunalskatt

för hela sin inkomst i den kommun, der han vore mantalskrifven

och der hyresskatt ej vore införd, men för någon tid hyrde våning i

en annan kommun, kunna få bidraga till sistberörda kommuns utgifter,

utan att detta medförde någon lindring i hans egen kommunalskatt,

under det att sådan lindring tillgodokomme alla medlemmarne i den

kommun, der hyresskatten utginge. _ __

Jemväl mot den föreslagna hyresskatten i och för sig såsom beskattningsform

torde beaktansvärda anmärkningar kunna framställas.

Äfven om det i många fall är förhållandet, att bostadens beskaffenhet

och dermed dess dyrhet motsvarar den der boendes välstånd

Bik. till Riksd. Prat. 1896. 7 Sami. 26 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

och skatteförmåga, förefinnas från denna regel, enligt hvad erfarenheten

bestyrker, många undantag dels så, att personer med god ekonomisk

ställning nöja sig med helt anspråkslösa bostäder, dels derutinnan,

att personer med helt ringa inkomster offra större delen af dessa för

att skaffa sig en hygieniskt sund och i öfrigt lämplig bostad. Det vore

sålunda, enligt utskottets tanke, betänkligt att genom bestämmelser,

sådana som motionären synes åsyfta, öka svårigheterna för personer i

sistnämnda ställning att tillfredsställa sina behof af god bostadslägenhet,

en fordel som kanske äfven under nuvarande förhållanden kan vinnas

endast genom stora försakelser i andra afseenden.

Icke heller kan en affärslägenhets storlek och dyrhet utgöra någon

säker norm för bedömande af den affärsidkandes skatteförmåga,

ty liksom vissa äfven stora affärer för sitt fördelaktiga bedrifvande

kräfva endast små och billiga lokaler, kunna andra affärer åter, äfven

om de afse en relativt ringa vinst, vara i behof af rymliga och välbelägna,

men dermed ock dyrbara lokaler.

Utskottet vill slutligen fästa uppmärksamheten derå, att, derest

en hyresskatt skulle införas, detta ej borde inskränkas endast till städerna,

då förhållandena mångenstädes å landsbygden, särskildt i köpingar

och i trakter, som äro tätt och väl bebyggda, härutinnan väl skulle

kunna likställas med förhållandena i städerna.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Östbergs ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

Carl B. Hasselrot.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.