Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändring af 47 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

1896-03-23 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:44, Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändring af 47 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

11

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m,

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändring

af 47 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 207, anför herr A. V. LAmdman: , , R l

Vid behandlingen inom Riksdagen under år _ 1860 utåt Rongl.

Harts förslag till den 1862 utfärdade landstmgsforordmngen blef den 47 &

föremål för större meningsskiljaktigheter än kanske någon annan paragraf

i samma förordning. Svenska Riksdagens dåvarande fördelning

I fyra skilda stånd med i flera hänseenden stridiga intressen medförde

emellertid, att en lösning, som kunde tillfredsställa äfven nutidens mer

utvecklade förhållanden, icke vans, utan gjordes skilnaden mellan rtad

och landsbygd i lagbudet större, än den i verkligheten vore, Ps samma

gång affattning™ ej så tydligt, som ömkligt vore, “«£T,e.:, a“

taxeringen af »bidrag till företag» hänsyn kunde tagas_ till graden åt

den nytta, landstingsområdets skilda kommuner hvar for eig kumle hafva

af företagets utförande. Som lagbudet i fråga nu vore affatta^ kunde

för att meddela ett par tänkbara fall, inom Kalmar lan val staden

Borgholm men icke det öfriga Öland befrias från deltagande i af vederbörande

landsting beslutadt bidrag till för exempel jernvagsbyggnad å

länets fastland, och inom Göteborgs och Bohus lan val staden Marstrana

men icke den vida längre bort från fastlandet belägna fiskarekommun

Kärringön befrias fråntagande i dylikt bidrag, äfven om

att företagets utförande skulle lända de nämnda orterna till verkhg

skada i stället för till gagn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Denna uppenbara oegentlighet kunde emellertid afhjelpas genom

en ringa ändring af lagbudet i fråga, och motionären hemstälde. förty,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att sista stycket i 47 §

af förordningen om landsting den 21 mars 1862 skulle erhålla följande

lydelse: .

Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall

denna fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att

företag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast

vissa kommuner af företaget kunna hafva hufvudsaklig nytta och att

förty de öfriga kommunerna må från bidrag till det företaget befrias eller

med sådant bidrag i jemförelsevis mindre mån betungas, då skall jemväl

öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan till afgörande

företages.

Nu gällande bestämmelse uti ifrågavarande hänseende lyder

sålunda:

»Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall

denna fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att

företag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast

stad eller endast landsbygd af företaget kan hafva hufvudsaklig nytta och

att förty i förra fallet landsbygden och i det senare städerna, vare sig

samfäldt eller en eller flera bland dem, må från bidrag till det företaget

befrias eller med sådant bidrag i jemförelsevis mindre mån betungas;

då skall jemväl öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan

till afgörande företages.»

Motionären äfser sålunda, att den rätt, landsting nu har att be*

träffande bidrag till vissa företag göra skilnad mellan å ena sidan landsbygden

och å andra sidan städerna eller vissa af dem, skulle utsträckas

derhän, att landstinget finge bestämma om sådan olikhet i bidrags utgifvande

äfven beträffande de särskilda landtkommunerna.

En sådan förändring, vore emellertid, enligt utskottets tanke, ingalunda

välbetänkt. Det må nemligen betecknas såsom önskvärdt, att

inom landstinget, liksom inom öfriga folkrepresentationer, ortsintressena

träda tillbaka för det allmänna intresset, och det kan från denna synpunkt

ej vara lämpligt att i vidare mån, än redan tillåtet är, gifva de olika

ortsintressena ökad vigt gent emot länets gemensamma intressen.. Dermed

skulle ock kunna vållas betänklig splittring bland landstingets

ledamöter, och frågorna skulle med långt större svårighet vinna en för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. lo

länets gemensamma bästa lycklig lösning. Förutom denna rent principiella

betänklighet mot motionärens förslag vill utskottet äfven framhålla

de praktiska svårigheterna och olägenheterna af den ifrågasätta

lagändringens tillämpning. I många fall lärer det nemligen svårligen

kunna ådagaläggas, att en ifrågasatt utgift icke länder till någon fordel

för en viss landtkommun, liksom det ej heller låter sig gorå att

med någon säkerhet bedöma den olika graden af fördel för de många

landtkommunerna sins emellan af en dylik utgift. Fältet vore dermed

öppnadt för en mängd stridigheter och olika meningar inom landstinget,

och detta förhållande kunde ej annat än verka förlamande pa

den opartiska behandlingen af föreliggande frågor.

Utskottet håller äfven före, att de af motionären påstådda olagenheterna

af nu gällande bestämmelser vid närmare eftersinnande icke

kunna anses vara af betydenhet. Äfven om en kommun i följd af

nämnda bestämmelser skulle komma att bidraga till en utgift, som icke

vore af fördel för kommunen, skulle, åtminstone i många fall, denna

olägenhet förr eller senare uppvägas deraf, att landstingets öfriga kommuner

finge bidraga till utgifter, som hufvudsakligen medförde nytta

för förstnämnda kommun.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Ljungmans ifrågavarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

Carl B. Hasselrot.

Herrar

tecknadt, att

von Krusenstjerna och Rudebeck hafva begärt få här an''

de ej deltagit i behandlingen af detta ärende.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 7 Sami. 26 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.