Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 1 § i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889. 1 § i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 har följande lydelse: § 1.

1896-03-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 1 § i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889. 1 § i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 har följande lydelse: § 1.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» Utlåtande N:o 45.

1

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse

af 1 § i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10

maj 1889.

1 § i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 har

följande lydelse:

§ 1.

Med industrielt yrke förstås i denna lag idkande såsom näring af

sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse; grufvedrift, eller annat

dermed jemförligt arbete, som icke är att hänföra till bergsbruk; masugn

eller hytta, stångaernsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som

afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej är att

som handtverk anse; fabrik; skeppsbyggeri-, stenhuggeri-, mejeri-, bryggeri-,

mjöl- och sågqvarns- samt handtverkerirörelse, som drifves i så stor

omfattning eller under sådana förhållanden i öfrig!, att den skäligen må

Bill. till Riksd. Prat. 1896. 1 Sand. 21 Haft. (Näs 45—41.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

anses som fabriksrörelse; boktryckeri; bränneri och annan med fabriksdrift

jemförlig handtering.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad

motion, n:o 205, hemställer herr Bergström,

att Riksdagen måtte besluta följande ändrade lydelse af § 1 i gällande

lag angående skydd mot yrkesfara.

§ I
Med

industrielt yrke förstås i denna lag idkande såsom näring af

sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse; grufvedrift, eller annat

dermed jemförligt arbete, som icke är att hänföra till bergsbruk; masugn

eller hytta, stångjernsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som

afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej är att

som handtverk anse; fabrik; skeppsbyggeri-, stenhuggeri-, mejeri-, bryggeri-,

mjöl- och sågqvarns- samt handtverkerirörelse, som drifves i så stor

omfattning eller under sådana förhållanden i öfrigt, att den skäligen må

anses som fabriksrörelse; boktryckeri; bränneri och annan med ångkraft

drifven eller1 med fabriksdrift jemförlig handtering.

Motionärens till stöd för ändringsförslaget afgifna framställning är

till sin hufvudsakliga del af följande lydelse:

»I det af kommerskollegium utarbetade sammandraget af yrkesinspektörernas

berättelser för år 1894 läses å sid. 11:

''Yrkesinspektören i södra distriktet har vidare hos Eders lvongl. Maj:ts

befallningshafvande i Malmöhus län den 9 maj 1894 anmält, att en för

drifvande af maskinella inrättningar i ett i Trelleborg befintligt spanmålsmagasin

använd ångpanna, i hvilken framstäldes ånga af fyra atmosferers

tryck, icke blifvit, ehuru mycket gammal, undersökt under de sistförflutna

tretton åren, samt att egaren af magasinet, hvilken genom meddelande från

yrkesinspektören uppmanats att låta sakkunnig person undersöka ångpannan,

förklarat, det han ansåg sig icke böra vidtaga någon dylik undersökning,

af det skål, att lagen angående skydd mot yrkesfara ej i förevarande

fall egde tillämpning. Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande

1 De med kursiv stil betecknade orden angifva den föreslagna ändringen i paragrafen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

både emellertid, efter det magasinets egare blifvit i saken hörd, genom

utslag den 26 i samma månad, enär, enligt handlingarnas föranledande,

ifrågavarande magasin, som endast afsåge förvaring åt spanmål och foderämnen,

icke vore att hänföra till sådana inrättningar, som afsåges i lagen

angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889, funnit anmälan ej föranleda

vidare åtgärd. Sedan yrkesinspektören häröfver hos Eders Kong].

Maj:t i underdånighet anfört besvär, samt såväl länsstyrelsen som kommerskollegium

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, fann, enligt nådigt

bref till kollegium den 31 augusti 1894, Eders Kongl. Maj:t icke skäl att

göra ändring i det öfverklagade utslaget.’

Under den svenska yrkesinspektionens första år visade sig bland

yrkesidkare någon tvekan, huruvida ångpannor borde anses höra till de

maskinella inrättningar, som afses i lagen angående skydd mot yrkesfara.

Det af kommerskollegium utarbetade sammandraget af yrkesinspektörernas

berättelse för år 1891 meddelade härom bland annat följande:

’Samtliga yrkesinspektörerna hafva framhållit, att ångpannorna vid

af dem inspekterade arbetsställen ofta visat sig vara i mindre godt skick,

särskilt hvad armaturen beträffar. Öfverbelastning af säkerhetsventilen

lärer ej sällan förekommit samt äfven någon gång fullständig fastläsning

af densamma. Äfven underhållet och skötseln af ångpannorna i öfrigt

hafva ofta visat sig vara mycket bristfälliga.

Beträffande berörda, synnerligen vigtiga fråga om det otillfredsställande

skick, hvari ångpannorna vid eu mängd industriella anläggningar i

riket befinna sig, har yrkesinspektören i vestra distriktet anfört bland annat,

att det förhållandet, att i lagen angående skydd mot yrkesfara ångpannor

icke omnämndes, föranledde många, äfven insigtsfulla yrkesidkare att anse

dessa inrättningar icke tillhöra dem, beträffande hvilka yrkesinspektörer

egde föreslå säkerhetsåtgärder, samt att, om än vid vissa fabriker, der man

ville hafva allt så ofarligt inrättadt som möjligt, fabriksegarne af egen

drift vidtagit mycket omfattande säkerhetsåtgärder vid ångpanneanläggningarna,

det dock torde kunna sägas, att många, kanske flertalet industriidkare

mera sågo på kostnaderna för åtgärders vidtagande än på den fara, som

kunde föreligga, och hölle försigtighetsmåtten för onödiga, under förebärande

af den lyckliga omständigheten, att ingen olyckshändelse inträffat

vid deras ångpanneanläggningar.

Yrkesinspektörerna hafva emellertid, då ångpannor, om de ej vederbörligen

skötas och underhållas, äro bland de farligaste af alla inrättningar

vid fabriker, enär de kunna förorsaka olycksfall af oberäknelig omfattning

samt, ehuru några särskilda bestämmelser rörande landtångpannors beskaffenhet

och skötsel in. in. icke finnas, dock, med stöd åt § 2 i lagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

angående skydd mot yrkesfara, ansett sig böra tills vidare och intill dess

särskild lagstiftning blifvit i ämnet vidtagen föreslå de åtgärder till förekommande

af ångpanneexplosioner, som af dem ansetts behöfliga. Af de

207 anvisningar, rörande åtgärder till skydd mot yrkesfara, hvilken i ofvanberörda

tabell II (om antalet af yrkesinspektörerna meddelade anvisningar)

blifvit hänförda till § 2 mom. 1 af nämnda lag, lärer sålunda flertalet

afse ångpannor.’

Den på vissa håll uttalade tvekan, huruvida ångpannor öfver hufvud

tillhöra de maskinella inrättningar, beträffande hvilka yrkesinspektörerna ega

befogenhet att föreslå säkerhetsåtgärder, synes emellertid numera hafva alldeles

försvunnit. Enligt hvad yrkesinspektörernas berättelser gifva vid hand,

har också ett högst betydande arbete nedlagts just på detta inspektionsområde,

en stor mängd af de af inspektörerna lemnade skriftliga anvisningarna

rörande åtgärder till skydd mot yrkesfara hafva afsett ångpannor,

och dessutom hafva särskilda cirkulär rörande ångpannors pröfning och

skötsel m. in. genom yrkesinspektionens försorg utarbetats och i tryck till

fabriksidkare utdelats.

Yrkesinspektörernas befogenhet har emellertid varit begränsad till de

ångpannor, som användas vid verkstäder och arbetsställen, hvilka jemlikt

§§ 1 och 4 i lag angående skydd mot yrkesfara killa under yrkesinspektionen.

I afseende å andra, om än aldrig så riskabla ångpannor och ångpanneanläggningar

ega yrkesinspektörerna ingen befogenhet att verkställa

inspektion och föreslå säkerhetsåtgärder.

Att vrkesinspek törern as befogenhet i detta afseende begränsas af

bestämmelserna i § 1 i lag angående skydd mot yrkesfara, finner

jag lämpligt och naturligt. Men fråga är, om icke bestämmelserna i

nämnda paragraf just med hänsyn till det otillfredsställande skick, hvari

en mängd ångpannor vid handteringar, som ej falla under lagen angående

skydd mot yrkesfara, befinna sig, och önskvärdheten att få åtminstone

en del af dessa ångpannor underkastade inspektion, borde undergå

en omredigering.

Det i början af denna motion omtalade fallet synes mig tydligt peka i

sådan rigtning. Och ett särskilt stöd för denna uppfattning hemtar jag i

det af kommerskollegium den 31 juli 1894 i den trelleborgska ångpannefrågan

afgifria yttrande. Kommerskollegium yttrar nemligen i nämnda fråga:

’att kollegium, som väl anser tjenligt att kontrollen å ångpannor erhölle eu

större utsträckning än hvad af lagen den 10 maj 1889, angående skydd

mot yrkesfara, följer, likväl och då nu ifrågavarande arbetsställe icke kan

anses tillhöra något af de i § 1 af nämnda lag angifna industriella yrken,

på hvilkas utöfning lagen eger tillämpning, finner sig böra i underdånighet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

tillstyrka, att Eders Ivongl. Maj:t, med ogillande af besvären, måtte fastställa

det öfverklagade utslaget’.

Det vill synas, som om kommerskollegium velat genom detta sitt yttrande

gifva till känna, att kollegiet visserligen ansåge tydligt, att lagen ej

omfattade det ifrågavarande fallet, men att å andra sidan ett dylikt fall

bort falla under lagens bestämmelser enligt kollegiets mening. Så mycket

är visst, att kommerskollegium förklarat sig anse kontrollen å ångpannor

behöfva en större utsträckning.

Sedan lång tid arbetas äfven på ett förslag till en särskild s. k. ångpannelag,

afsedd att för framtiden närmare ordna dessa förhållanden.»

Då det emellertid vore ovisst, när detta lagförslag kunde föreligga

färdigt och en dylik lag blifva antagen; då i hvarje fall en del ångpannor

alltid torde komma att falla under lagen angående skydd mot yrkesfara

och dithörande inspektion, och en särskild paragraf i nämnda lag, § 4,

möjliggjorde ett framtida uppdragande af hvilka gränser som helst i detta

afseende; och då för öfrigt alla skäl syntes motionären tala för att alla

de handteringar, som drefves med ångkraft och om hvilka icke annorlunda

funnes särskildt stadgadt, inbegrepes under lagen angående skydd mot

yrkesfara, hölle motionären före, att den af honom föreslagna ändringen

vore ändamålsenlig.

En lagändring sådan som den af motionären föreslagna skulle medföra

en högst väsentlig utsträckning af tillämpningsområdet för lagen om

skydd mot yrkesfara. Derigenom skulle nemligen under yrkesinspektörernas

öfverinseende komma att ställas bland annat äfven alla de med ångkraft

drifna inrättningar, som användas för jordbrukets och mindre handtverkeriers

behof. Detta skulle emellertid hafva till följd svårigheter för

det effektiva öfvervakandet af lagens bestämmelser och kräfva ganska stora

kostnader, i det antalet yrkesinspektörer i sådant fall naturligtvis måste

ökas; och äfven för den enskilde skulle lagbestämmelsens tillämpning

kunna leda till onödiga hinder och obehag. Det synes derför utskottet,

som om de af motionären påpekade vådorna af fullständig frihet för den

enskilde i och vid sådant begagnande af ångkraft, som icke faller under

bestämmelserna i nu gällande lag om skydd mot yrkesfara, icke lämpligen

kunna eller böra förebyggas på det af honom föreslagna, utan på annat

sätt, dervid utskottet vill erinra, att frågan om kontroll å ångpannor, sedan

särskildt utsedde komiterade den 31 december 1889 afgifvit betänkande

i ämnet, för närvarande är beroende på Kong]. Maj:ts pröfning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Bergströms föreliggande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr F. Andersson har begärt få antecknadt, att han inom utskottet

icke deltagit i behandlingen af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.