Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af den uti förordningen om kommunalstyrelse i stad stadgade beräkning af kommunalbeskattning å jordbruksfastighet.

1896-03-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:49, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af den uti förordningen om kommunalstyrelse i stad stadgade beräkning af kommunalbeskattning å jordbruksfastighet.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

7

X:o 49.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af

den uti förordningen om kommunalstyrelse i stad stadgade

beräkning af kommunalbeskattning å jordbruksfastighet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 60, anför herr A. Ericson i Ransta:

Genom den nya bevillningsstadgan af den 3 juni 1892 hade bevillningen

å jordbruksfastighet fördubblats mot förut, och då kommunalutskylderna

i stad utginge efter bevillningskrona, blefve följden den, att

kommunalutskylderna å fastighet på stadsområden äfven fördubblats. Att

så skulle ske var väl ej meningen, men hade dock, sedan den nya bevillningsstadgan

trädt i kraft, tillämpats. Inom de flesta stadsområden

funnes jordbruksfastigheter, som således utan något skäl fått sina utskylder

till staden fördubblade. Särskildt ville motionären påpeka Sala

stad, der å stadens mark funnes en betydande mängd större och mindre

jordbruksfastigheter. Så uppgick taxeringsvärdet 1891 för jordbruksfastighet

å Sala stads mark till icke mindre än 1,644,900 kronor.

Att en snar rättelse häri vore af nöden, torde för alla vara klart,

då förhållandet blefve påpekadt.

Ett sextiotal jordegare å Sala stads mark hade i eu skrifvelse till

motionären framhållit här ofvan påpekade origtiga förhållande samt anhållit,

det motionären hos innevarande års Riksdag ville väcka motion i

syfte att vinna rättelse häri.

Inseende det berättigade i deras önskan, hemstälde motionären, att

Riksdagen för sin del måtte besluta, att sådan förändring må vidtagas

eller sådant tillägg göras i kongl. förordningen om kommunalstyrelse i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

stad den 21 mars 1892, att jordbruksfastighet, som genom den nya bevillningsstadgan

af den 3 juni 1892 fått dubbel bevillning mot förut,

ej måtte utgöra högre kommunalskatt än efter halfva bevillningsbeloppet.

Lagutskottet vid 1895 års riksdag förehade till behandling en motion

af herr Petri i alldeles samma syfte som den nu föreliggande. Motionären

hade framhållit, hurusom då år 1892 bevillningen af jordbruksfastighet ändrades

från tre till sex öre, visserligen 58 § i förordningen om kommunalstyrelse

på landet erhöll ändrad lydelse, hvarigenom fyrktalet, som vore

bestämmande för den kommunala beskattningen, nedsattes till hälften mot

förut, men någon motsvarande ändring uti 57 § i förordningen om kommunalstyrelse

i stad hade icke vidtagits, antagligen utaf förbiseende.

Utskottet tillstyrkte motionen, men utskottets hemställan blef af båda

kamrarne utan votering afslagen, och, att döma af diskussionen inom

kamrarne, torde de skäl, som förestafvade dessa kamrarnes beslut, kunna

anses innefattade i en af åtskilliga utskottsledamöter afgifven reservation,

enligt hvilken utskottets utlåtande bort affattas sålunda:

»Då vid 1892 års urtima riksdag propositionen angående förändrad

lydelse af förevarande § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

framlades, yttrade föredragande departementschefen, efter att hafva uttalat

sig om de öfriga ändringar i nämnda förordning, som på grund af den

i 58 § föreslagna förändring kunde ifrågasättas:

''Vidkommande härefter öfriga kommunalförfattningar torde vara

uppenbart, att, derest den af mig förordade ändring i fyrktalssättningsmetoden

vidtages, det ifrågastälda höjandet af jordbruksfastighetens bevillning

icke utöfvar någon inverkan på den beskattning, hvarom det tillkommer

kyrkostämma å landet att besluta. Deremot måste, då enligt

förordningarne om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd de allmänna stadsutskylderna och de kyrkliga afgifterna

i stad, för hvilka annan grund ej finnes föreskrifven, utgå efter

bevillningen, fördubblingen af jordbruksfastighetens bevillning medföra,

att, derest icke med afseende härå dessa förordningar undergå jemkning,

den till stad hörande jordbruksfastighet, derför bevillning erlägges, äfven

får sin bidragsskyldighet till ifrågavarande kommunalutgifter i lika mån

ökad. Det lärer dock icke finnas någon anledning att för ifrågavarande

jemförelsevis obetydliga fastighetskategori bibehålla den undantagsställning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

i afseende å kommunalbeskattningen, som härrört af jordbruksfastighetens

lägre bevillning, och sådant ifrågasattes icke heller uti den år 1883 framlagda

proposition. Jag har derför icke ansett mig böra härutinnan föreslå

någon ändring uti ifrågavarande författningar.’

Det särskilda utskottet vid nämnda riksdag hänvisade i fråga om den

inverkan, som den föreslagna ändringen i bevillningsförordningen borde

medföra å kommunalbeskattningen, till departementschefens redogörelse derför,

och propositionen, af utskottet tillstyrkt, blef af Riksdagen godkänd.

Sålunda är det icke beroende på något förbiseende eller misstag, att

genom den vid 1892 års riksdag vidtagna ändring i bevillningsförordningen

kommunalbeskattningen för jordbruksfastighet i stad blifvit fördubblad,

så att den derefter utgår efter enahanda grunder, som gälla i

fråga om jordbruksfastighet å landet, utan det uttalades vid denna förändring

uttryckligen, att det icke funnes någon anledning att för ifrågavarande

fastighetskategori bibehålla dess äldre undantagsställning i fråga

om den kommunala beskattningen.»

Vid sådant förhållande och då i öfrigt icke blifvit anförda tillräckliga

skäl för ändring af den uppfattning i förevarande fråga, som vid 1892

års riksdag gjort sig gällande, ansågo bemälde ledamöter, att utskottet

borde afstyrka motionen.

Med hänsyn till den utgång frågan vid förra riksdagen erhöll, föranlåtes

utskottet alltså hemställa,

att herr Ericsons föreliggande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Bill. till Riksd. Prof. 189G. 7 Sami. 28 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.