Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting, lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning å lagfarter, lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken.

1896-02-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:5, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting, lag angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning å lagfarter, lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

♦

S:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 6 febr. 1896, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till

lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa

fall med häradsting, lag angående ändring i vissa fall af

tiden för insändande af förteckning å lagfarter, lag angående

ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående

ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken.

Genom proposition, n:o 14, af den 24 nästlidne januari har Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

l:o. Lag

angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting.

Härigenom förordnas som följer:

Der, enligt lag eller författning, talan hör anhängiggöras eller annan

åtgärd vidtagas sist å det ting, som först infaller sedan visst förhållande

inträdt eller viss derifrån räknad tid förflutit, skall i tingslag, der ting hållas

enligt förordningen den 17 maj 1872, hvad föreskrifvet är fullgöras senast å

det allmänna tingssammanträde, som först hålles efter det förhållandet inträdt

eller den angifna tiden derefter förflutit. Ankommer på rätten eller domaren

att förordna, att åtgärd skall vidtagas å visst ting, varde i tingslag, hvarom

nu är sagdt, förordnandet efter ofvan stadgade grunder lämpadt.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 7 Sami. 4 Höft. (fris 5, 6.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897; dock må åtgärd, derför

tid ej är af rätten eller domaren utsatt och som enligt ofvan gifna bestämmelser

skall vidtagas å visst sammanträde under nämnda års vårting, företagas

äfven vid senare sammanträde under sagda ting.

2:o. Lag

angående ändring i vissa fall af tiden för insändande af förteckning

å lagfarter.

Härigenom förordnas som följer:

I tingslag, der ting hållas enligt förordningen den 17 maj 1872, skall

hvad i 17 § af förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den

16 juni 1875 finnes stadgadt om tid för insändande till Konungens befallningshafvande

af förteckning å beviljade lagfarter tillämpas allenast i fråga om

sådana lagfarter, som meddelas å särskild!, för tingets afsilande hållet

sammanträde, men för hvarje allmänt sammanträde under tinget skall sådan

förteckning insändas inom en månad efter sammanträdets slut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

3:o. Lag

angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken.

Härigenom förordnas, att 9 kap. 4 § ärfdabalken skall erhålla följande

förändrade lydelse:

Nu är boet upptecknadt; då bör en afskrift af bouppteckningen hos

domaren ingifvas inom en månad derefter; men i häradsrätten vid det ting,

som näst efter en månad infaller. Är någon af arfvingarne omyndig eller

utrikes stadd, varde ock den rätt hos domaren intecknad, som omyndig eller

utrikes vistande i arfvet eger.

4:o. Lag

angående ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 1 § giftermålsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Vilja man eller qvinna, der hon ej under giftoman står, eller giftoman

å mös vägnar, göra förord sig emellan före äktenskapet; då skola de det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande A/o 5.

3

skriftligen och med tvenne vittnen upprätta, innan vigsel sker. Ej må förord

göras om annat än makarnes giftorätt eller förvaltningen af hustruns enskilda

egendom. Förord må ej heller göras till förfång för dem, som bättre

rätt till någonderas egendom å den tid hafva. Äktenskapsförord skall öppet

ingifvas till rätten i den ort, der makarne hafva sitt bo och hemvist, eller

sätta sig neder att bo, i staden inom åttonde dagen och på landet sist å det

ting, som infaller näst efter en månad sedan vigsel skett, och läte rätten det

i protokollet införas. År vigsel å annan ort förrättad, och kan förty den

lagföljd ej ske, som nu föreskrifven är, då skall förord inom sagda tid hos

rätten i vigningsorten företes, och varde det, då makarne till boningsorten

kommit, sist inom en månad i stad, och å landet vid det ting, som näst efter

tre månader infaller, till rätter domstol ingifvet, med bevis af rätten i vigningsorten,

att det der företedt varit. År ej med förord så förfaret, som nu

sagdt är; vare det kraftlöst. Hvar som begär, ege att hos rätten undfå del

af äktenskapsförord.

I anledning af en vid 1894 års riksdag inom Andra Kammaren väckt

motion beslöt Riksdagen att i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla om utarbetande

och framläggande af förslag till sådan ändring i 11 kap. 2 § jordabalken

samt uti gällande lagfarts- och inteckningslagar, att i de domsagor,

der allmänna sammanträden hölles, sådana sammanträden i fråga om tidsbestämmelser

måtte hafva samma betydelse som ting i öfriga domsagor. Vid

föredragning i statsrådet den 15 november 1895 af Riksdagens ofvannämnda

skrifvelse förklarade sig statsrådet och chefen för justitiedepartementet —

under hänvisande dertill, att jemväl enligt andra lagrum än de i Riksdagens

skrifvelse omförmälda tiden för vidtagandet af en eller annan åtgärd vore

bestämd med hänsyn till visst ting, eller det ock vore föreskrifvet, att viss

åtgärd skulle för hvarje ting vidtagas — anse, att eu begränsning af ifrågavarande

ändring till 11 kap. 2 § jordabalken samt lagfarts- och inteckningsförordningarna

så mycket mindre syntes böra ifrågakomma, som äfven i andra

än de af Riksdagen afsedda fall samma skäl talade för tingssammanträdes

likställande med ting. A andra sidan gåfve, enligt departementschefens

åsigt, eu granskning af de särskilda i lagar och författningar förekommande

stadganden, livilka skulle beröras af eu allmän bestämmelse om

tingssammanträdes likställande med ting, vid handen, att en sådan likställighet

i vissa fall icke vore af något verkligt behof påkallad eller ens lämplig.

Departementschefen påpekade emellertid, att flertalet af ifrågavarande lag
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

bud företedde öfverensstämmelse derutinnan, att det ting, vid hvilket föreskrifven

åtgärd borde vidtagas, vore bestämdt med hänsyn till någon föregående

rättshandling eller annan tilldragelse, så att åtgärden skulle vidtagas

sist vid det ting, som infölle antingen omedelbart efter tilldragelsen eller sedan

viss tid derefter förflutit. Det vore under sådana förhållanden uppenbart,

att det för en snabbare afveckling af rättsförhållandena vore af ej

ringa betydelse, om i domsagor, der 1872 års förordning lände till efterrättelse,

tidsbestämmelsen hänförde sig till tingssammanträde i stället för till

ting. Lika uppenbart torde äfven vara, att i nämnda fall en förändring i

det af Riksdagen angifna syfte utan olägenhet kunde genomföras. Tinget

kunde nemligen lika väl som tingssammanträdet infalla kort efter tilldragelsen

eller den annorledes bestämda tiden. Genom förändringen skulle tidrymden

emellan tilldragelsen och åtgärdens vidtagande väl i allmänhet förkortas,

men under inga förhållanden blifva kortare, än den redan enligt gällande lag

kunde vara. Den skulle således, enligt hvad med fullt fog Ange antagas, i

hvarje fall blifva för ändamålet tillräcklig.

Hvad nu sagts gälde ej blott då den enskilde på grund af lagens föreskrift

hade att vidtaga någon rättshandling å ett på nyssnämnda sätt angifvet

ting, utan egde sin tillämpning jemväl då rätten eller domaren skulle

efter enahanda grund förordna om tiden för handlingens utförande. Eu lagändring

i det syfte, hvarom fråga vore, borde följaktligen omfatta båda

dessa fall. Enligt departementschefens förmenande blefve i följd af ifrågasatta

lagändring nödigt att vidtaga ändringar dels i 17 § lagfa rtsförordningen,

dels ock i 9 kap. 4 § ärfdabalken.

I öfverensstämmelse med de af departementschefen angitna grundsatser

hade förslag till ändring i gällande lagbestämmelser blifvit uppgjorda.

Vid den granskning, som dessa förslag undergingo i högsta domstolen,

gjordes mot de ifrågasatta nya bestämmelserna i sak icke anmärkning i annat

hänseende än så vidt desamma berörde det i 8 kap. 1 § giftermålsbalken

förekommande stadgandet, att äktenskapsförord skulle, om vigsel egt rum i

makarnes boningsort, på landet ingifvas till rätten å nästa ting, sedan vigsel

skett. Denna tidsbestämmelse vore nemligen redan enligt gällande lag onödigt

snäf, och det vore att befara, att betänkliga olägenheter af stadgandets

bibehållande i oförändradt skick kunde komma att föranledas, derest tingssammanträden

likstäldes med ting. Till förekommande häraf hemstälde högsta

domstolen, att, samtidigt med den ifrågasatta förändringen rörande tingssammanträdena,

8 kap. 1 § giftermålsbalken ändrades så, att slutterminen

för ingifvande af äktenskapsförord till häradsrätt i vigningsorten bestämdes

till det ting, som infölle näst efter en månad, sedan vigseln skett.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 5

Med föranledande af och i öfverensstämmelse med högsta domstolens

omnämnda utlåtande utarbetades äfven det i föreliggande proposition innefattade

förslag till ändrad lydelse af 8 kap. 1 § giftermålshalken.

Då utskottet, som af kamrarne fått till sig hänvisad förenämnda

proposition, icke har något att mot de deruti innefattade lagförslag erinra,

föranlätes utskottet hemställa,

att ifrågavarande proposition må af Riksdagen antagas.

Stockholm den 6 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:100 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradst a1 i texten