Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 51

1896-03-23 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:51, Lagutskottets Utlåtande N:o 51

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

ST:o 51.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse

af 41 § i förordningen om ko m m u n a Is ty re Ise på landet

den 21 mars 1862.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr A. Ericson

i Ransta väckt motion, n:o 62, så lydande:

»I Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862 § 41 bestämmes, hvilka personer i anseende till sin

tjenstemannaställning ej må varda ledamöter i kommunalnämnden. Bland

dessa personer nämnas äfven folkskolelärare. Hvarför en kommun skall

varda förhindrad att, der den så lämpligt finner, invälja en folkskolelärare

i kommunalnämnden, kan jag ej fatta, då folkskoleläraren ej är

redovisningsskyldig till eller på annat sätt står i sådant förhållande till

kommunen, som gör honom olämplig till uppdraget. Tvärt om har det

oftast visat sig, att förhållandet är motsatsen, och folkskoleläraren är en

både duglig och lämplig ledamot i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen.

Trots åberopade kongl. förordnings föreskrifter har ock mången

kommun icke blott invalt folkskoleläraren i kommunalnämnden och

fattigvårdsstyrelsen, utan derjemte äfven valt honom till nämndens ordförande.

Så har, åtminstone inom Vestmanlands län, mångenstädes förekommit.

I fall man fruktar, att ett sådant uppdrag skulle kunna menligt inverka

på skolans skötsel, så lära nog vederbörande tillse, att så ej sker.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51. 15

Då således här i lag förekommer en olämplig bestämmelse, som

dessutom flerstädes ej efterlefves, torde det vara skäl, att härvid vidtages

förändring.

Jag får derför vördsamt föreslå, att Riksdagen för sin del matte besluta

sådan förändring i 41 § af här ofvan åberopade nådiga förordning,

att ordet folkskolelärare der uteslutes.»

Förslag i enahanda rigtning hafva vid 1878 och 1880 års riksdagar

framstälts, men blifvit af lagutskottet afstyrkta och af Riksdagen

afslagna.

Utskottet kan ej finna den af motionären föreslagna förändringen

vara af behofvet påkallad eller ens lämplig. Så vidt utskottet kunnat

erfara, har icke inom kommunerna i allmänhet försports någon brist på

personer, som äro lämpliga att i kommunalnämnd inväljas, och under sådana

förhållanden synas tillräckliga skäl ej föreligga att upphäfva det

för folkskolelärare i detta afseende stadgade förbud. Ty det är, enligt

utskottets tanke, af stor vigt att folkskolelärarne få ostördt egna sin tid

och sina krafter åt undervisningen och de öfriga pligter, som deras kall

dem ålägga; och det torde ej kunna bestridas, att deras användning i

kommunala värf i större utsträckning än nu är medgifvet skulle kunna

bereda olägenheter i ifrågavarande afseende.

Dertill kommer, att folkskoleläraren, med hänsyn till de om hans

tillsättande och entledigande gällande bestämmelser, icke i allmänhet

har den sjelfständiga ställning inom kommunen, som för utöfning af dylika

förtroendeuppdrag erfordras.

På dessa grunder hemställer utskottet,

att herr Ericsons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.