Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 52

1896-03-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:52, Lagutskottets Utlåtande N:o 52

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om lagstiftning mot det

s. k. trucksystemet.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr Hedin

inom kammaren väckt motion, n:o 4, så lydande:

»Uti en af J. Stadling år 1894 utgifven skrift under titel: ’Vår irländska

fråga. Bref till Aftonbladet från en studieresa genom Norrland’

omförmäles, bland andra skildringar af det förfärande ekonomiska och

moraliska elände, som skogssköflingshandteringen ådragit de nordligare

länen, äfven den bland industrialismens många skamlösa yttringar, hvars

engelska namn: truck-systemet naturaliserats i vårt och flera andra språk.

’Jag började’ — säger författaren (s. 148) — jag började under mina

färder i skogstrakterna komma under fund med åtskilliga ställningar och

förhållanden,''hvilka till en del äro egnade att förklara det sakförhållandet,

att vissa bolags inspektörer, som börjat sin bana som fattige arbetare eller

bokhållare, blifvit egare af hundratusentals kronor, och jag har genom

senare undersökningar kommit så långt, att jag genom intyg kan styrka,

att orsaken, hvarför arrendatorer tvingas att, hos den eller den köpmannen

taga sina förnödenheter, är den, att inspektören betingar sig en viss procent,

t. ex. 2 kronor 50 öre för hvarje säck mjöl eller spanmål, i stället för att

af bolagets medel lemna arrendatorn penningar. Varan fördyras sålunda

för arrendatorn, och denna fördyrning är inspektörens förtjenst. Ett åsyna

vittne kan på ed intyga, att lian sett t. ex. en af ett stort Hernösandsbolags

ombud utfärdad anvisning å 8V2 alnar ylletyg, 2 kilogram kaffe

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 7 Sami. 29 Häft. (N:o 52.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

med mera, der ej något pris var utsatt, och under det arrendatorn höll

på att köpa sakerna hos handlanden, förekom ej ett ord om priset. Här

har nu köpmannen tillfälle att med 50 procent höja varans pris för den

fattige. arbetaren. Man kan lätt tänka sig, hvilken tidsspillan och förlust

det blir för arbetaren att under vintern eller den del af sommaren, då

han har sin bästa förtjenst, nödgas fara 4 ä 6 mil till inspektören och

kanske få vänta en eller ett par dagar på denne herre och till sist ej få

penningar, för hvilka han kunde köpa varor för billigaste pris hos hvem

han vill, utan får då nöja sig med en anvisning att köpa den och den

varan der och der. Det kan genom intyg styrkas, att inspektören bestämmer

dels huru mycket och dels hvad vara arrendatorn skall köpa, t. ex.

om han vill köpa hvete- eller rågmjöl, måste han taga kornmjöl — från inspektörens

qvarn. ---De ytterst få bolagsarrendatorer, som ej äro skuld
satte

hos bolagen, kunna genom sin kredit betinga sig bättre pris på proviant

hos enskilde handlande, men det stora flertalet, som har lösöreköp

med bolagen och ingen kredit hos allmänheten, är tvunget att taga sina

varor hvar helst och till hvad pris inspektörerna behaga bestämma. Häraf

framgår, att inspektörerna hafva större fördel af skuldsatte och beroende

arrendatorer än af ekonomiskt oberoende.’

Ofvanstående är hemtadt ur författarens iakttagelser i Ångermanland.

Från öfre Norrland meddelar han (s. 179):

’I öfre Norrland, särskild! inom Lappmarkerna, i all synnerhet de

nordligare, der så väl de stora afstånden som den glesa befolkningens

fattigdom, lojhet och andliga omyndighetstillstånd göra det hardt när

omöjligt för den att genom ombyte af vistelseort söka en bättre utkomst,

har en mycket stor del af den fordom sjelfegande befolkningen faktiskt

förvandlats till lifegna under bolagen. De äro tvungna, för att ej svälta

ihjel, att arbeta åt bolaget: på vintern i skogarne, på våren och en del

af sommaren med timmerflottning. I stället för penningar få de proviant

''på kontoret’.

— Huru mycket får ni betaldt för arbetet?

— Det veta vi icke, det få vi höra på kontoret.

— Huru mycket betalar ni för provianten?

— Det veta vi icke, det få vi höra på kontoret.

Vid tumningarna utöfva de i allmänhet ingen kontroll, prisen både

på arbetet och provianten bestämmas af bolagen. Snart komma arbetarne,

inhysingarne, eller hvad de nu skola kallas, i skuld hos bolaget, som gör

med dem alldeles såsom det behagar. Att bolagen taga bra betaldt för

sina varor, det hade jag sjelf tillfälle att utröna. Enligt räkningar, som

förevisades mig, hade skogsarbetare i fjor t, ex. fått betala 45 öre kilogram

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52. »

för nästan oätlig blekingssill, då i vintras god norsk sill kunde erhållas

för 20 öre kilogram. För en säck mjöl har till och med på senare åren

debiterats 40 kronor.’

Det förfärliga missbruk, hvarom dessa utdrag ur herr Stadlings sakrika

skrift handla, är ej blott lättare att bekämpa än många andra af

honom berörda missförhållanden, för hvilka bolagsväldet bär ansvaret (jemför

rubrikerna ’en allmän demoralisation’, bolagsringar, lönkrögeri och

dryckenskap’ o. s. v.), utan bör kunna lätt nog utrotas, om lagstiftningsmakten,

lyssnande till erfarenheten från andra länder, kraftfullt ingriper

med fullständiga bestämmelser och strängt ansvar samt utrustar arbetsinspektion

och åklagaremakt med nödig befogenhet.

Dylika missbruk i andra delar af landet hafva tid efter annan omförmälts

i pressen, men torde endast i sällsynta undantagsfall komma till

allmänhetens kännedom, emedan förtryckta bolagsslafvar dels icke våga,

dels ej hafva utväg att göra sin klagan hörd.

Ehuru Riksdagen är vald af blott en mycket ringa röstberättigad

minoritet, representerar den dock, enligt grundlagen, svenska folket i dess

helhet. Detta betyder icke allenast rättighet att utöfva hela folkets åt

representationen öfverlåtna makt, utan ock skyldighet att utöfva den i allas

intresse, att lika mycket skydda deras rätt och främja deras välfärd, hvilka

intet inflytande ega å representationens sammansättning, som det af grundlagen

politiskt myndigförklarade fåtalets.

Jag vågar tro, att jag rätt uppfattat och ej fåfängt vädjar till denna

representationens pligt, då jag härmed tillåter mig att föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta verkställa en undersökning om det s. k. truck-systemets

användning i vårt land samt derefter till Riksdagen afgifva förslag till de

lagbestämmelser, som denna undersöknings resultat befinnas påkalla.»

I en vid motionen fogad bilaga har motionären leinnat en redogörelse

för lagstiftningen i förevarande ämne i England, Tyskland, Luxembourg,

Belgien, Österrike, Schweiz, Norge och Finland; och tillåter sig utskottet

att hänvisa till berörda bilaga.

De upplysningar, som utskottet under behandlingen af föreliggande

motion varit i tillfälle att inhemta, gå i en rigtning motsatt den af motionären

återgifna framställning, hvilken torde lida af vissa öfverdrifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Skildringar i pressen af sådana missbruk, som motionären antydt,

hafva stundom befunnits vara vanstälda. och någon gång rent af uppdiktade.

I de fall, der arbetare eller andra underhafvande beredts tillfälle att

genom husbondes eller arbetsgifvares försorg erhålla sina förnödenheter,

har detta, såvidt utskottet har sig bekant, städse skett för att derigenom

bereda de förstnämnde fördel och ej varit förenadt med något tvång.

Utskottet vill emellertid ej bestrida, att icke i enstaka fall missbruk

härutinnan kan hafva egt rum, men äfven om så skett, lärer den utredning

af frågan, som motionären förebragt, ej vara af beskaffenhet, att på

densamma lämpligen kan byggas någon lagstiftningsåtgärd.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Hedins ifrågavarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar von Krusenstjerna och F. Andersson hafva begärt få här anteeknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1896. Kung!. Boktryokeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.