Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående uppbörd och redovisning af lön till klockare.

1896-04-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:58, Utlåtande, i anledning af vädd motion angående uppbörd och redovisning af lön till klockare.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

9T:o 58.

Ant. till Riksdagens kansli den 10 april 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående uppbörd och

redovisning af lön till klockare.

Af herr A. Olsson i Ornakärr har inom Andra Kammaren afgifvits

en så lydande motion, n:o 69:

»Genom kongl. förordningen angående allmänt ordnande af klockares

löneinkomster, gifven den 2 november 1883, är stadgadt, att hvad utöfver

förmån och afkastning af på lön anslagen bostad och jord till klockares

aflöning erfordras, skall sättas och utgå i penningar, samt att den till

klockare i penningar utgående lön skall af församlingen sammanskjutas efter

de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade:

Deremot saknas föreskrift, huruvida det skall åligga kommunalstyrelsen

eller annan af församlingen utsedd myndighet att utdebitera, uppbära

och redovisa ifrågavarande afgifter, eller om det må ankomma på klockaren

att derom sjelf foga anstalt; och saknas derjemte föreskrift, huru förfaras

skall med indrifning af rester, som kunna uppstå. Förfaringssättet

i afseende härpå företer helt säkert åtskilliga olikheter i olika kommuner.

Penningafgifterna till klockaren lära nemligen upptagas än bland kommunal

utskylderna, än bland afgifterna till presterskapets aflöning och än

särskilt för sig, der icke debiteringen och uppbörden öfverlemnats åt

klockaren. I de fall, då icke kommunalnämnden, utan af församlingen utsedd

delegation ombesörjer denna angelägenhet, uppstår fråga om sättet

för indrifning af utestående rester. Om afgifterna ingå bland kommunalutskylderna,

kan restlängden med stöd af kommunallagens föreskrift aflemnas

för indrifning till ortens kronofogde eller vederbörande magistrat;

men när afgifterna till klockarens aflönande upptagas uti de längder, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

upprättas vare sig öfver prestlönemedlen eller särskilt för sig, har tvifvel

uppstått, huruvida vederbörande utmätningsman eger befogenhet eller skyldighet

att omedelbarligen lemna handräckning äfven för klockarelönens

indrifning. Olika meningar härom hafva, efter hvad kändt är, gjort sig

gällande, och med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida en handräckningsåtgärd,

för detta ändamål lemnad, skall kunna, då allmän föreskrift

härom saknas, lagligen försvaras. Är utdebiteringen och uppbörden öfverlemnad

åt klockaren att derom sjelf draga försorg, synes det vara ännu

mera i ögonen fallande, att en af honom påkallad omedelbar handräckning

för resternas utfående måste vägras, hvadan klockaren då är hänvisad att

genom lagsökning vidtaga åtgärder för utfående af hvad honom tillkommer,

så vida han icke hellre vill helt och hållet eftergifva sin rätt.

Eu föreskrift i detta hänseende synes vara af omständigheterna påkallad,

och jag tillåter mig derför föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att till klockare i penningar utgående

lön skall af kommunalnämnden upptagas och redovisas i sammanhang

med de öfriga kommunalutskylderna.»

Denna motion har af kammaren blifvit till lagutskottet hänvisad.

Det af motionären påpekade förhållande, att förordningen angående

allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster den 2 november 1883

saknar uttryckliga föreskrifter angående sättet för uppbörd af klockarelön,

är ingalunda beroende på något förbiseende. 1883 års lagutskott, som i

anledning af i ämnet väckta motioner afgaf det förslag, som ligger till

grund för nu gällande förordning, yttrade nemligen i sitt afgifna ut
låtande,

n:o 21, bland annat:

»Man skall måhända i utskottets förslag sakna bestämmelser dels —

— — — dels om uppbördssättet beträffande klockarelön. Utelemnandet

af bestämmelser i dessa delar står emellertid i noga öfverensstämmelse

med hela den karakter, utskottet ansett böra åt regleringen gifvas. Utskottet

har velat göra denna till en kyrkostämmosak såsom hvarje annan,

endast med några få vägledande stadganden. — — — — — — —

Man torde kunna med full tillförsigt åt församlingarna öfverlåta att

sjelfva handhafva denna angelägenhet likaväl som anordnandet af den

öfriga eller lägre kyrkobetjeningens aflönande, beträffande hvilket icke

veterligen försports någon klagan eller missbruk. — — — — — —

Då klockarelön skall utgå efter de grunder, som för kommunalutskylder

äro i allmänhet bestämda, följer häraf, att, derest icke till följd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande, N:o 58.

af särskilda förhållanden församling finner annan ordning för uppbördens

verkställande vara lämplig och nödig samt derom beslutar, lönen kommer

att, enligt § 38 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd samt § 40 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd i Stockholm, uppbäras i samma ordning som öfriga skattebidrag

till kommunen; hvadan särskild bestämmelse om uppbördssättet är onödig.»

Det torde således vara uppenbart, att en uppbörd af klockarelön i

samma ordning som uppbörden af öfriga kommunalutskylder är att anse

såsom det normala. Att emellertid i detta afseende pålägga församlingarna

något tvång kan utskottet ej finna vara lämpligt. Tvärtom synes det

vara önskvärdt att i fråga om klockarelön bibehålla samma frihet för

kyrkostämman som beträffande öfriga af densamma beslutade afgifter, att

nemligen antingen låta uppbörden ske genom kommunalnämnd eller, der,

till följd af särskilda förhållanden, annan ordning för uppbördens verkställande

finnes vara lämplig eller nödig, kunna derom besluta.

Skulle nu kyrkostämman, med begagnande af denna sin rätt, bestämma,

att klockarelönen skall uppbäras i sammanhang med afgifterna

till presterskapet, lider väl intet tvifvel, att § 11 i förordningen angående

allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862 blifver

tillämplig jemväl å uppbörden af klockarelönen, och att sålunda vederbörande

kronofogde i detta fall, liksom då uppbörden sker genom kommunalnämnd,

är skyldig att lemna omedelbar handräckning till resternas indrifvande.

Hvad slutligen angår det af motionären omnämnda, antagligen mera

sällsynta fall, att klockaren sjelf verkställer debitering och uppbörd af

sin lön, vill utskottet erinra, att någon skyldighet härtill ej kan klockare

lagligen åläggas; att åter förbjuda träffande af frivillig öfverenskommelse

om ett sådant uppbördssätt torde ej vara af behofvet påkalladt.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Herr Olssons föreliggande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTR AL-TRY CK K RIKT, 189C.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.