Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmelser angående vården af bysamhällens gemensamma angelägenheter.

1896-04-13 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:61, Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmelser angående vården af bysamhällens gemensamma angelägenheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

1

N:o 61.

Ankom till Riksd. kansli den 13 april 1896, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmelser angående

vården af bysamhällens gemensamma angelägenheter.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till behandling af lagutskottet

hänvisad motion, n:o 198, hemställer herr A. Olsson i Mårdäng,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj it anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riksdagens pröfning inkomma med förslag

till stadga angående vårdandet af bysamhällens gemensamma angelägenheter

och hvad dermed står i sammanhang.

Till stöd för motionen anföres:

I kongl. resolution den 1 september 1741 omnämndes, att Kongl.

Maj:t på allmogens besvär »samtycker, det ej allenast de på åtskilliga orter

redan författade byordningar, utan ock de, hvilka härefter inrättas kunna,

måga af vederbörande domare stadfästas samt för lag uti byaskrån vara

gällande; låtande Kongl. Maj:t igenom trycket nu utfärda en allmän byordning,

hvaraf hvarje socken ett exemplar skall tillställas, hvilken byordning

dock, efter orternas särskilte beskaffenhet, förbättras må».

Den 20 februari 1742 utkom denna allmänna byordning i form af

»prospekt», som byalagen hade att efter omständigheterna förbättra.

De föreskrifter, som de talrika bysamhällena i riket hade att ställa sig

till efterrättelse vid vårdandet af sina gemensamma angelägenheter, vore

således antingen författade före år 1741 eller ock, på grund af ofvan citerade

allmänna byordning, sedermera »inrättade».

Att dessa byordningar, i fall de icke råkat falla i glömska, hvilket i

allmänhet torde vara händelsen, icke motsvarade nutidens behof, torde icke

kunna bestridas. Byalagens gemensamma angelägenheter vore visserligen

numera icke så många, men till följd af ändrade tidsförhållanden i flera

fall ganska betydelsefulla; och man hade på grund deraf, att inga eller

Bill. till Riksd. Vrot. 1896. 7 Samt. 96 Raft. (N.o 61.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

bristfälliga och föråldrade föreskrifter funnes, vid vården deraf stött på mångahanda

svårigheter, hvartill komme, att tvister och misshälligheter uppstått.

Medgifvas måste ock, att inom vissa orter i landet under senare år

gemensamheterua i det närmaste eller kanske helt försvunnit, men motionären

hölle likväl före, att ett så stort antal byar funnes, som hade och

snart sagdt i all framtid måste hafva vissa ingalunda obetydliga gemensamma

angelägenheter qvar, att det för deras skull vore nödvändigt, att

tidsenliga och lämpliga föreskrifter i ofvan berörda syfte utfärdades.

Då motionären således på grund häraf dristade sig föreslå Riksdagen att

hos Kong!. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande af förslag till

stadgar rörande vården af bysamhällens gemensamma angelägenheter, ville

han jemväl påvisa det hufvudsakligaste af hvad, enligt hans åsigt, dessa

borde innehålla, nemligen: om bystämma och laga kallelse dertill; om

grunderna för beslutanderätt och uppbörd; om tillsättande af förtroendemän,

deras åligganden m. m.; om laga påföljd för tredskande; samt om sättet för

undanrödjandet af obefogade eller olagliga beslut o. s. v.

Vid 1886 års riksdag förehade lagutskottet till behandling ett i liknande

syfte med nu föreliggande motion framlagdt förslag, »att hvad som i kommunallagarne

är föreskrifvet för behandling och besluts fattande m. m. i angelägenheter,

som röra hel socken, äfven måtte i tillämpliga delar tillerkännas

bindande kraft för mindre områden, såsom en eller flere byar, i angelägenheter

angående blott en sådan mindre samfällighet».

Lagutskottet afstyrkte emellertid bifall till motionen; och denna utskottets

hemställan bifölls af båda kamrarne.

Med hänsyn härtill, och då bysamhällena, såsom motionären sjelf framhåller,

mer och mer försvinna och således behofvet af särskild lagstiftning

för ordnandet af sådana samhällens gemensamma angelägenheter torde med

hvarje år blifva allt mindre, får utskottet hemställa,

att herr Olssons ifrågavarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSEN STJERN A.

«

STOCKHOI.M, VICTOB PE1TERSONS BOKTRYCKERI 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.