Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förslag till ny legostadga.

1896-04-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:66, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förslag till ny legostadga.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

IT:© 66.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förslag till ny

legostadga.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 96, hafva herrar O. Persson i Rinkaby och N. Svensson

i Olseröd hemstält: att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville

anhålla, att Kongl. Maj:t låter utarbeta och till Riksdagen inkommer med

förslag till förnyad legostadga, i syfte att ett friare aftal emellan husbönder

och tjenare måtte kunna ega rum.

Till stöd för motionen anföres: »Bland de frågor, som för närvarande

allt mer tilldraga sig lagstiftarnes uppmärksamhet, är det lagliga aftalet

emellan arbetsgifvare och arbetare säkerligen ett ganska vigtigt spörsmål.

Kongl. Maj:ts nådiga legostadga af den 23 november 1833, som under

dåvarande förhållanden kanske var tillräcklig för den bestämmelse,

som behöfdes emellan husbönder och tjenare, synes numera icke kunna

efterlefvas hvarken från ena eller andra sidan, utan vid påkommande

missnöje från endera hållet är den snarare till hinder för uppgörelse parterna

emellan. Den storartade utvecklingen inom alla näringsgrenar under

de senare årtiondena har i viss mån bidragit till ökade pretentioner i

allmänhet, och det har icke kunnat förbises, att äfven tjenarne komma i

åtnjutande af fördelar genom ökade löner och bättre vilkor i öfrigt.

Utan att inlåta oss på de många anmärkningar, som vore att göra

mot legostadgans olika §§, vilja vi anföra hvad § 6 stadgar. ”Sjuknar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

tjenstehjon, bör husbonde låta sköta och vårda det; hafve dock rätt, om

han så vill, att å lönen afräkna hvad han till läkare eller läkemedel utgifvit.

” Häraf framgår, att af lönen ingenting rätteligen kan afdragas för

tid sförsummelse, om än tjenaren under hela året varit sängliggande. Då

numera en årslön för tjenare kan uppgå till 2—300 kronor, kan det

blifva ett stort fel i beräkningen för den mindre jordbrukaren eller näringsidkaren,

då hela hans årsinkomst kan åtgå till tjenarelöner.

I 39 § stadgas: ”Vill husbonde skiljas vid tjenstehjon eller tjenstehjon

vid husbonde, ege husbonde tjenstehjon uppsäga, och tjenstehjon

tjenst sin, ifrån och med den 26 juli till och med den 24 augusti och

i Stockholms stad för flyttning i april månad ifrån och med den 24 januari

till och med den 22 februari. Sker ej uppsägning å nu föreskrifna

tid, fortfare tjenstehjon i tjensten till nästa flyttningsdag mot lika städja

och lön som förut.” Då dessa bestämmelser i de flesta fall äro främmande,

i synnerhet för tjenstehjon, uppstår ofta oenighet genom tvång,

som i hvarje fall slutar med förlust för begge parterna. 57 § bestämmer,

att stadgan skall tvenne gånger om året, nemligen i mars och september

månad, från predikstolarne i rikets kyrkor kungöras, men då detta kanske

i de flesta församlingar icke eger rum och tjenaren af okunnighet om

följderna begår en ringa förseelse, som kan straffas med förlust af hela

lönen, samt i hvarje fall icke har rätt uppbära något förr än tjensteårets

slut, blir ofta följden att vid minsta missnöje aflägsna sig ur tjensten,

vanligast vid den tid han bäst behöfdes.

Då legostadgan i många fall är opraktisk och denna är den lag,

som vid ynglingens första utträde från föräldrahemmet borde lära dem

att fullgöra de medborgerliga pligterna, kan lätt den tanken tränga sig

på, att man icke behöfver vara grannlaga vid fullgörandet af öfriga lagar,

då legostadgan icke respekteras.»

Frågan om ändringar i eller omarbetning af 1833 års legostadga är

icke ny. Förslag derom hafva förevarit vid samtliga ståndsriksdagarne

efter nämnda stadgas tillkomst med undantag af riksdagarne 1844—1845

och 1865—1866.

Vid 1862—1863 åi''s riksdag föreslog dåvarande sammansatta lagsaint

allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, med anledning al flera i

ämnet väckta motioner, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och Rikets näst sammanträdande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

Ständer meddela förslag till ny legostadga. Såsom skäl för denna hemställan

anförde det sammansatta utskottet, att genom den förändring i

åsigter rörande förhållandet mellan husbönder och tjenstehjon, en senare

tid medfört, enligt hvilka åsigter det patriarkalisk förhållandet dem

emellan kunde anses hafva upphört och öfvergått till ett mera juridiskt,

genom de förändringar i bestämmelserna om laga försvar, som kongl. förordningen

den 29 maj 1846 om försvarslösa och till allmänt arbete förfallna

personer innehölle, samt genom de tid efter annan vidtagna förändringar

i sjelfva legostadgan, densamma hade förlorat det inre sammanhang

och den sjelföfverensstämmelse, en lag borde ega, och stadganden,

grundade på helt olika principer, deri numera hade plats bredvid hvarandra.

Ett sådant förhållande kräfde ovilkorligen rättelse, och behofvet häraf

hade såväl vid den nämnda som flera föregående riksdagar framkallat

en mängd motioner; men just emedan de principer, hvarpå 1883 års legostadga

hvilade, vore snart sagdt motsatta dåmera gällande åsigter i detta

hänseende, ansåge utskottet partiella förändringar i densamma mindre

lämpliga, enär de alltid qvarlemnade något af det utdömda gamla. De

framstälda yrkandena om en fullständig omarbetning af legostadgan syntes

derför utskottet fullt berättigade. Utskottets på dessa skäl grundade

hemställan om en allmän revision af legostadgan bifölls visserligen af

ridderskapet och adeln samt borgarståndet, men blef af preste- och bondestånden

af slagen.

Vid 1879 års riksdag förelåg å nyo en motion om en allmän revision

af legostadgan, och utskottet hemstälde då på de vid 1862—1863 års

riksdag anförda skäl, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till förändrade lagstadganden angående legoaftal. Denna

utskottets hemställan vann dock icke Riksdagens bifall.

Det dröjde emellertid icke länge, förr än frågan åter väcktes till lif.

Redan vid 1883 års riksdag hade utskottet att behandla en motion om

förslag till ny legostadga. Utskottet hemstälde då, hufvudsakligen på grund

af Riksdagens uttalande år 1879, att motionen icke skulle föranleda till

någon Riksdagens åtgärd, och blef detta äfven Riksdagens beslut.

Sedermera ha vid åtskilliga riksdagar förelegat motioner om partiella

ändringar af legostadgan, särskildt beträffande de i motionen vidrörda 6

och 39 §§, utan att de väckta förslagen rönt någon framgång vare sig

hos utskottet eller Riksdagen. Så till vida har legostadgan dock rönt

inflytande af den nyare lagstiftningen, att föreskrifterna i dess fyra första

paragrafer med afseende å lagen angående lösdrifvares behandling den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

13

12 juni 1885 numera förlorat betydelse, hvarjemte just den i motionen

omförmälda 57 §, i hvad den afser uppläsande af legostadgan från predikstolarne

i rikets kyrkor, upphört att gälla, sedan lagen om upphäfvande

af stadganden om förnyadt uppläsande i kyrka af författningar af den

25 maj 1894 trädt i kraft.

Utskottet är jemväl nu i denna fråga af samma åsigt som vid 1888

års riksdag. Utskottet hyser nemligen den farhåga, att, vid en revision

af legostadgan i dess helhet, genom ändrade lagbestämmelser skulle bortfalla

den ännu qvarlefvande återstod af det patriarkaliska förhållande

mellan husbonde och tjenstehjon, hvarå gällande legostadga är grundad,

och hvilket förhållande, man må säga hvad som helst om dess mindre

öfverenstämmelse möd vår tids åskådning och omständigheter, dock utgör

kärnpunkten i vår svenska lagstiftning om tjenstehjonsaftal och hos oss

höjer detta aftal — sedt vare sig från husbondens eller tjenstehjonets

synpunkt — öfver ett vanligt arbetsaftal. En sådan synpunkt är ock i

stånd att, om man från densamma utgår vid bedömande inom tjenstehjonsaftalets

gränser af ömsesidig rätt och skyldighet, i tillämpningen

mildra mången af nuvarande legostadgas onekligen något föråldrade

detalj bestämmelser och åstadkomma, att denna stadga, ehuru stiftad för

öfver sextio år sedan, ännu kan verka till gagn.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr N. Svensson i Olseröd.

Herrar A. Göransson och 0. W. Redelius hafva begärt få här anteck

nadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 39 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.