Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om ändringar i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

1896-04-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:67, Utlåtande i anledning af väckt motion om ändringar i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet''s Utlåtande N:o 67.

1

N:o 67.

Ank. till Riksd. kansli (len 27 april 1896, kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning af väckt motion om ändringar i förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarne i

riket.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 56, anför herr O. Jonsson i Hof:

»Uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 26 januari 1894 angående

hushållningen med de allmänna skogarne i riket stadgas i det

IV kap., huru med samtliga åt civil-, militär- och ecklesiastikstaterna

anslagna boställens skogar förfaras skall. Sålunda bestämmes i den 18

§, att regelbunden hushållning skall införas, dervid afseende skall fästas

derpå, att boställshafvarens årliga behof af skogsfång och bete såvidt

möjligt är tillfredsställes, äfven om afkastningen derigenom skulle inskränkas,

hvarjemte i följande §§ stadgas, dels huru i vissa fall Kongl.

Maj:t vill förordna, att skogen i sin helhet eller lämplig del deraf må

ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, såsom om

kronoparker är stadgadt, dels huru med olika arter af skogens afkastning

utöfver husbehofvet skall förfaras, derest ecklesiastikt boställe icke

af menighet inköpts eller af enskilde för ändamålet donerats, för hvilka

senare återigen endast är föreskrifvet, att fråga om dispositionen af

skogsafkastningen alltid skall underställas Kongl. Maj:ts pröfning.

Något oegentligt, förefaller det mig, att under det i den 18 §

ordet »anslagna» begagnats för de boställen, hvarom kapitlet handlar,

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 7 Sand. 40 Höft. (N:is 67—70.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

så har i fråga om de boställens afkastning, hvarom undantag ifrån

regeln i afseende å dispositionen deraf göres, begagnats det mera inskränkande

ordet »af menighet inköpt», men ännu oegentligare synes

det mig, att under det bestämmelser gifvits om huru det i allmänhet

skall förfaras med fördelningen af skogens, hvad jag vill kalla, nettoafkastning

mellan boställshafvaren och de olika fonderna ifrån sådana

boställen, öfver hvilka statsmagten anser sig kunna mera fritt förfoga,

man deremot i fråga om sådana boställen, som måste anses för mera

enskild eller privat egendom, nöjt sig med att låta pröfningen af huru

med nettoafkastningen skall förfaras helt fritt bero på de vexlande

åsigter, som kunna förefinnas hos de olika personer som aflösa hvarandra

i regeringen och i vederbörande embetsverk. Och dock måste

väl behofvet af en författningsenlig bestämmelse som rör mera enskild

rätt vara större, än när saken endast angår den allmänna hushållningen.

Utan tvifvel är ursprungliga anledningen till berörda oegentligheter

att söka i rikets ständers skrifvelse af den 25 november 1863

angående förändrade föreskrifter i fråga om skogshushållningen i riket.

Ty under det att rikets ständer i skrifvelse den 5 december 1854 i berörda

hänseende anhållit »att, sedan ordnad skogshushållning blifvit å

alla till civil-, militär- och ecklesiastikstater hörande skogar införd,

boställshafvare måtte tillförbindas, att, i enlighet med uppgjord och

faststäld skogshushållningsplan samt under jägeribetjeningens tillsyn

vårda boställets skog mot rättighet för boställshafvaren att af de årliga

afverkningarne å densamma afyttra hvad som öfverstege boställets behof,

och rikets ständer vid 1856—1858 års riksdag, med anledning af en,

på grund af 1855 års skogskomités förslag, afgifven proposition, i hufvudsak

vidhållit den i föregående skrifvelse uttalade uppfattning under

anförande af, bland annat: »att det föreslagna stadgandet», som afsåg,

att derest boställes skog öfverstege 500 tunnland, eller, ehuru mindre,

likväl vid dess indelning befunnes i betydligare mån öfverstiga boställets

behof af skogsfång, Kongl. Maj:t skulle ega förordna, att öfverskottsskogen

stäldes under skogsstatens förvaltning, med iakttagande att af

skogens behållna afkastning i första rummet tilldelades boställshafvaren

hvad honom skäligen borde tillkomma, »icke allenast vore stridande mot

boställshafvarens fördel, utan äfven förnärmande såväl deras som församlingarnes

och presterskapets rätt, emedan de flesta prestebol, isynnerhet

de, å hvilka någon betydligare skog funnes, icke voro af krononatur,

utan dels uppkomna genom sammanskott af församlingarne, dels

donerade, hvadan all inskränkning i rättigheten att begagna deras af
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. 3

kastning, som nu, äfven der trakthuggning vore införd, fritt disponerades

af innehafvare^ vore att förlikna vid eu ny andlig reduktion», så uttalades

i 1863 års skrifvelse, att den omständigheten, att ett boställe

vore af frälse- eller skattenatur eller härledde sig från donationer icke

kunde hindra att staten, utan intrång i enskildes rätt, fritt förfogade

öfver hushållningen med samtliga boställsskogarne. Väl anfördes äfven

i samma skrifvelse, att en indragning till kronan af någon del af de

ecklesiastika boställenas afkastning kunde anses såsom ett intrång i

presterskapets privilegier, hvadan kronan borde afstå sin halfva del i

afkastningen till förbättrande af presterskapets löner, men något erkännande

af att de församlingars enskilda rätt, som sjelfva tillsläppt

boställena eller blifvit af privata personer donerade, kunde kränkas

genom att derifrån öfverflytta afkastningen till andra församlingar kan

deremot icke upptäckas.

Antagligen på grund deraf ansåg väl Kongl. Maj:t sig icke böra

i 1866 års förordning intaga någon undantagsbestämmelse om dispositionen

utaf skogens afkastning ifrån sådana boställen som af församHngarne

sjelfva anslagits eller af enskilda donerats, utan först flera år

senare fann Kongl. Maj:t skäligt i bref till vederbörande bestämma, att

dispositionen af afkastningen från dylika boställen åtminstone i visst

fall skulle underställas Kongl. Maj:ts pröfning. Tillämpningen af såväl

den äldre som den nu gällande och i form af undantag affattade bestämmelsen

leder emellertid derhän att, oaktadt med all säkerhet det

stora flertalet af de ecklesiastika boställena bildats genom sammanskott

af församlingarna sjelfva, så har den förmån för församlingen och

dess pastor, som undantaget afser, endast kommit ett litet fåtal till

godo.

Detta dels derigenom att i förordningen upptages till regel att

kronan anslagit de ecklesiastika boställena och dels genom de för undantaget

begagnade inskränkande ordalagen, hvarigenom endast den

församling eller pastor, som lyckats förete fullständiga bevis medelst

åtkomst-handlingar, tillerkännes den fulla dispositionsrätten till skogens

afkastning.

Då emellertid bildandet af en kyrkoförsamling väl varit en menighetens

frivilliga åtgärd, måste det ock anses såsom en oomtvistad rättsgrund,

att de boställen samma församling, frivilligt eller till följd af då

gällande lagbud, genom köp eller sammanskott af jord tillsläppt, eller

af enskild person donerats till pastors bostad och förmån derstädes,

icke till någon del bör till afkastningen fördelas emellan pastor i den

församlingen och presterskapet i andra församlingar. Detta vare sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

afkastningeu kommer ifrån in- eller afrösning!-^ordens skötsel och

bruk.

Om så är, så bör också lagstiftaren låta sig angeläget vara att

i detta fall så affatta bestämmelserna,''att denna rättsgrund icke ögonskenligen

måste i allmänhet varda tillspillogifven, och särskildt, här,

der endast undantagsvis fullständig legal bevisning kan förebringas,

bör, om i något fall, man akta sig för att låta den materiella rätten

komma till korta för den formella, genom att faktiskt alltid tilldela den

enskilde rollen af kärandepart gent emot det allmänna. Och det målet

torde i afsevärd grad kunna vinnas genom en annan redigering af vissa

paragrafer i syfte af fullkomlig likställighet i fråga om företeende af

fakta emellan de vederbörande embetsverk och den församling eller

pastor, som här äro att anse såsom parter emot hvarandra.

Vidare måste det väl, såsom jag redan förut anfört, anses på

sin plats, att i förordningen upptoges de allmänna regler efter hvilka

skogsafkastningen ifrån de boställen, som församlingen tillsläppt eller

enskilde donerat, må disponeras. Dervid torde i alla de fall, der ej

donator annorlunda bestämt, den ordinarie årsafkastningen af all till

ordnad hushållning indelad skog i regel böra tillfalla boställshafvaren.

Beträffande deremot den afkastning, som erhålles genom beredningseller

rensningshuggning eller genom försåld skadad skog och icke kan

anses tillhöra den ordinarie årsafkastningen, torde öfverskottet deraf i

allmänhet böra användas till bildande af en under församlingens kontroll

stående fond, hvaraf årliga räntan må tillfalla boställshafvaren.

Dock torde i alla händelser Kongl. Maj:t böra ega rätt att, derest boställshafvarens

inkomster derigenom skulle blifva synnerligt stora, föreskrifva,

det viss del deraf må till underhåll af boställets åbyggnader

eller församlingens kyrka eller till annat kyrkligt ändamål användas.

Då vidare det är beroende på domänstyrelsen när och till hvad omfattning

eu ordnad skogshushållning varder införd å sådant ecklesiastikt

boställe, hvarifrån viss skogsafkastning alltid skall ingå till skogsfonden,

måste det anses såsom mindre korrekt, att, när t. ex. en väsentlig del

af boställets skog blifvit skadad genom eld och måste realiseras, hela

behållningen derför skall ingå till de ecklesiastika boställenas skogsfond

och boställshafvaren icke få någon del deraf.

Mig synes, att han i detta fall åtminstone borde tilläggas så stor

del deraf som, jemfördt med en stadigvarande skogsafkastning, kunde

för den tid han innehaft bostället på honom belöpa.

Jag föreställer mig, att dessa af mig angifna mål skulle kunna

vinnas derest orden vid slutet af 21 §: »som ej af menighet inköpts

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. 5

W

eller af enskild för ändamålet donerats» utbytas emot, orden »som af

staten anslagits»;

att vid slutet af 22 § ett tillägg göres af: dock må af dylika försäljningsmedel,

der de uppgå till betydande belopp, Kongl. Maj:t ega

tilldela boställshafvare så mycket deraf, som på honom skulle hafva belöpt

derest skogen varit indelad till ordnad hushållning;

att i 23 § andra stycket orden: »som icke af menighet inköpts

eller af enskild för ändamålet donerats» utbytas emot: »som af staten

anslagits»;

att i 24 § orden: »samt då boställe, som af menighet inköpts eller

af enskild för ändamålet donerats» utbytas emot orden: »samt då boställe

som af menighet upplåtits eller af enskild för ändamålet donerats», samt

slutligen att 28 § finge följande förändrade lydelse:

Hvad i §§ 20, 21, 22 och 26 stadgas om disposition af boställes

skogsafkastning och skogsarrende för ecklesiastikt boställe gäller endast

i fråga om boställe som af staten anslagits; hvaremot skogsafkastningen

från ecklesiastikt boställe, som af menighet upplåtits eller af enskild

för ändamålet donerats, skall, der den är ordinarie och ej enskild donator

annorlunda bestämt, tillfalla boställshafvaren, och der den härleder

sig af sådan afverkning, hvarom i 22 § sägs, efter Kongl. Maj:t,s pröfning

antingen tilldelas boställshafvaren för att mot redovisningsskyldighet

användas till boställets förbättring eller användas till bildande af

en särskild under församlingens kontroll stående fond, hvaraf årliga

räntan må tillfalla boställshafvaren, Kongl. Maj:t dock obetaget att, der

boställshafvarens inkomster härigenom skulle varda synnerligen stora,

bestämma, det viss del deraf må af församlingen disponeras till underhåll

af prestgård och kyrka eller till annat kyrkligt ändamål.

Jag anser mig slutligen böra erinra, att den 9 § i kongl. förordningen

af den 11 juli 1862 angående reglerandet af presterskapets inkomster

innehåller bestämmelser af en långt mera tillfredsställande art

i fråga om öfverflyttning af inkomster från en till annan församling,

och att äfven denna omständighet talar för att de af mig i det fallet

ifrågasatta ändringar genomföras, så att de båda förordningarne måtte

derom bättre öfverensstämma.»

På grund af hvad motionären sålunda anfört, hemställer han,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att sådana

förändringar vidtagas uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den

26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarne i

riket, att de här ofvan angifna syftemålen dermed vinnas, nemligen dels

att boställshafvarens och församlingens rätt i fråga om dispositionen af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

skogsafkastningen må kunna göras lika väl gällande som kyrkans eller

det allmännas, och dels att bestämmelser meddelas om, huru med dylik

afkastning ifrån de af församlingar upplåtna eller af enskilda donerade

boställen bör i regel förfaras.

Den af motionären framhållna grundsatsen, att all afkomst, och

således äfven skogsafkastningen, vid de ecklesiastika boställen, som

af vederbörande församling genom köp eller sammanskott af jord tillsläppts

eller som af enskilde donerats till bostad och förmån för pastor

i församlingen, bör oafkortad användas för kyrkliga ändamål inom

samma församling, lärer ej kunna bestridas; den är också i många fall

tillämpad, sedan särskild! under senaste tider Kongl. Maj:t, hvars pröfning

frågor om disposition af skogsafkastningen vid boställen, på hvilka

församlingarne gjort anspråk såsom sin egendom, jemlikt stadgandet i

§ 28 af kongl. förordningen om hushållningen med de allmänna skogarne

i riket den 26 januari 1894, understälts, beträffande skogsafkastningen

i ett flertal församlingar förordnat antingen, att densamma oafkortad

skulle tillfalla boställshafvaren, eller ock att denne skulle bekomma

en del deraf och den öfriga delen användas för andra, församlingens

kyrkliga ändamål. Då emellertid — enär enligt nyssnämnda

kongl. förordning det fall, att ett boställe »af menighet inköpts eller af

enskild för ändamålet donerats», är stäldt såsom undantag från den allmänna

regeln — bevisningsskyldigheten hvilar på den församling, som

på ett dylikt påstående i fråga om sitt boställe grundar anspråk att för

sina kyrkliga institutioner och ändamål få förfoga öfver dess skogsafkastning,

samt åstadkommandet af en sådan bevisning i allmänhet måste

stöta på stora svårigheter, som härröra deraf, att flertalet af ecklesiastika

boställen tillkommit långt tillbaka i tiden, så har frågan om lagstiftning

till förbättrande af församlingarnes ställning i detta afseende

vid flera tillfällen genom motioner af olika innehåll bragts på tal inom

Riksdagen. Utskottet vill i detta hänseende här endast erinra derom,

att motionären vid 1888 års riksdag i Andra Kammaren hemstälde, att

Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke

alla de ecklesiastika boställen, som, enligt jordeböckerna före den år

1689 verkstälda omföringen, varit upptagna såsom »skatte», äfvensom

de, hvilka derefter kunde på grund af vare sig jordeboken eller andra

handlingar antagas vara af församlingar upplåtna till boställen eller an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

slagna till löneförbättring, borde i afseende på disponerandet af skogsafkastningen

hänföras till sådana boställen, som ansåges utgöra församlingens

enskilda egendom.

Det tillfälliga utskott, till hvars behandling berörda motion öfverlemnades,

anförde, bland annat, att icke tillräckliga skäl förefunnes att

tillerkänna vissa församlingar företräden i afseende på dispositionen af

skogsafkastningen framför andra församlingar endast på den grund, att

boställe varit före år 1689 i jordeböckerna upptaget i skattekolumnen,

att, enligt utskottets åsigt, församlingarne icke i allmänhet kunde hafva

några privaträttsliga anspråk på afkastningen af de ecklesiastika boställena,

enär dessa åtminstone i äldre tider upplåtits utan alla anspråk på

delaktighet i afkastningen och öfvergått att blifva kyrkans egendom,

hvilket ock stadfästats genom presterskapets privilegier, så mycket

mindre hvad skogsafkastningen särskildt anginge, som skogen fått värde

först långt efter det hemmanen blifvit till boställen upplåtna; samt att,

hvad anginge de boställen, hvilka på grund af jordeboken eller andra

handlingar kunde antagas vara efter 1689 af församlingar upplåtna, de

af motionären för sådana boställen åsyftade rättigheterna och förmånerna

icke skäligen kunde grundas endast på ett antagande om sättet

för deras uppkomst. På dessa grunder afstyrkte utskottet bifall till

motionen i denna del, och Andra Kammaren afslog densamma.

Utskottet underskattar icke svårigheterna i de flesta fall för den

församling, som på grund af sin påstådda eganderätt till ett ecklesiastikt

boställe vill undgå att med en del af boställets skogsafkastning bidraga

till aflöning af annat presterskap än sitt eget eller till betäckande af

kostnader för vården af boställsskogar i andra församlingar, att styrka

denna sin rätt. Men den fullständiga omkastning af bevisningsskyldigheten

härutinnan, som motionären föreslagit, och som han vill åstadkomma

genom ändringar i vissa af den kongl. förordningens paragrafer,

kan dock utskottet icke tillstyrka. Ty dels hyser utskottet den åsigt,

att såsom den allmänna regeln verkligen kan med rätta uppställas det

fall, att bostället anslagits — vare sig af kronan eller enskilde personer

— till fromma för kyrkan i dess helhet och utan afsigt att gynna

den enskilda församlingen eller boställshafvaren, och detta äfven om

dermed åsyftats att bereda bostad och äfven annan förmån åt en prest

i en viss församling, en regel, från hvilken sålunda de fall utgöra undantag,

der församlingen på ett eller annat sätt sjelf tillsläppt bostället

eller detsamma donerats af enskild person till församlingen såsom sådan,

dels tror utskottet, att de enskilda församlingarnes ställning uti förevarande

hänseende alldeles icke är, såsom motionären tyckes anse, så

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

dålig som densamma skulle vara, om, vid uppkommen fråga om ett

boställes natur, staten eller vederbörande embetsverk å ena och församlingen

å andra sidan verkligen vore att betrakta såsom parter i en

tvist. Utskottet hyser nemligen intet tvifvel, att vid undersökning af

sättet för ett boställes tillkomst vederbörande embetsverk och myndigheter

lika villigt lemna alla de upplysningar och tillvarataga det bevisningsmateriel,

som understödjer församlingens anspråk, som de söka

stöd för kronans förfoganderätt. Likaså tror utskottet, att det visat sig

det full legal bevisning i vanlig mening derom, att ett boställe blifvit

anskaffadt af församlingen eller doneradt till densamma, icke är af

nöden för Kongl. Maj:ts bifall till en ansökan om rätt förförsamlingen

att för sina kyrkliga ändamål disponera öfver skogsafkastningen. Då

emellertid en sådan praxis som har sin naturliga grund i de särskilda

förhållanden, om hvilka det här är fråga, icke uti ifrågavarande förordning

har uttryckligt stöd, så anser utskottet för sin del önskligt, att

sådana ändringar eller tillägg blefve vidtagna uti förordningen, att församlingens

rätt uti detta afseende blefve bättre tillgodosedd än nu är

förhållandet; och härvid vill utskottet påpeka, att, såsom motionären

framhållit, ett utbyte uti den på flere ställen i förordningen förekommande

meningen »som af menighet inköpts» af ordet »inköpts» mot

»upplåtits» härtill skulle i sin mån bidraga.

Hvad angår motionärens förslag om ett tillägg till 22 § i oftanämnda

förordning så lydande: »dock må af dylika försäljningsmedel,

der de uppgå till betydande belopp, Kongl. Maj:t ega tilldela boställshafvaren

så mycket deraf som på honom skulle hafva belöpt derest skogen

varit indelad till ordnad hushållning», så anser utskottet, att motionären

för ett dylikt stadgande förebragt skäl, som icke kunna motsägas;

dock anser utskottet lämpligast, att frågan om detta stadgandes och

möjligen andra dermed sammanhängande bestämmelsers formulering

öfverlemnas åt Kongl. Maj:t.

Beträffande till sist motionärens förslag om införande i ofvan berörda

kongl. förordning af allmänna regler för disposition af skogsafkastningen

vid de ecklesiastika boställen, som församlingarne tillsläppt

eller enskilde donerat, så delar utskottet icke motionärens åsigt om det

lämpliga af sådana stadganden, som kanske — huru allmänt hållna de

än vore — i särskilda fall skulle göra det omöjligt för en församling

att på det mest önskvärda sättet draga nytta af sitt boställes skogsafkastning,

utan finner den nu gällande bestämmelsen, att Kongl. Maj:t

i hvarje enskildt fall pröfvar frågan om användningen af skogsafkastningen

vid dylika boställen, vara att föredraga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. 9

På grund af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att sådana ändringar måtte blifva vidtagna i

kongl. förordningen den 26 januari 1894 angående

hushållningen med de allmänna skogarne i riket, att

församlingens och boställshafvarens rätt i fråga om

dispositionen af skogsafkastningen vid de ecklesiastika

boställena må blifva, uti de af utskottet påpekade hänseenden,

bättre tillgodosedd än för närvarande är förhållandet.

Stockholm den 27 april 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

af herrar Hasselrot, Öländer, G. Andersson, Rudebeck och von Stapelmohr,

hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att i skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anhålla endast om sådan ändring uti ifrågavarande

kongl. förordning, att, derest innehafvare af ecklesiastikt boställe till

följd af sådana förhållanden, som omnämnas i sista punkten af 22 § i

samma kongl. förordning, får vidkännas någon minskning i den för

honom beräknade årliga skogsafkastningen å bostället, han må kunna

tillerkännas ersättning härför af de i samma punkt omförmälda medel;

af herrar C. F. Pettersson, Lundström och Redelius beträffande vissa

delar af motiveringen, samt

af herrar F. Andersson, J. Anderson, P. G. Petersson och Nilsson,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att sådana ändringar måtte blifva vidtagna

i kongl. förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med

de allmänna skogarne i riket, att församlingens och boställshafvarens

rätt i fråga om dipositionen af skogsafkastningen vid de ecklesiastika

boställena må blifva uti de af utskottet påpekade hänseenden bättre

Bill. till Likså. Prof. 1896. 7 Sami. 40 Tfa/1. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 08.

tillgodosedd, än för närvarande är förhållandet, samt att Riksdagen måtte

beredas tillfälle att, innan de ifrågasatta ändringarna vidtagas, öfver

desamma sig yttra.

Herrar von Krusenstjerna, Fröberg och Pelirsson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling i utskottet.

N:o 68.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1896, kl. 3 e. ra.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 13 §

i förordningen angående främmande trosbekännare och

deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862 innehåller bland annat följande bestämmelser:

»§ 4. Rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och

beslut tillkommer, på landet, den, som på kommunalstämma och i stad,

den som vid allmän rådstuga rösträtt eger: främmande religionsbekännare

och de, som till utträde ur svenka kyrkan sig anmält, dock

härifrån undantaga.x>

»§ 35. De afgifter, om hvilka kyrkostämman beslutar, skola, utom

i de fall för hvilka annorlunda är i lag eller författning stadgadt, utgå

efter den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund; och må förty

personliga eller matlagsafgifter icke utöfver hvad lag uttryckligen medgifver,

af kyrkostämma beslutas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.