Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser rörande afgäld från j or dafsöndring ar.

1896-05-05 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:76, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser rörande afgäld från j or dafsöndring ar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

1

%

N:o 76.

Ank. till Eiksd. kansli den 5 maj 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade

bestämmelser rörande afgäld från j or dafsöndring ar.

Från Andra Kammaren har utskottet till behandling fått mottaga

fyra särskilda motioner, åsyftande ändring i gällande bestämmelser

angående afgäld från jordafsöndringar.

Ifrågavarande omotioner hafva inom nämnda kammare afgifvits:

n:o 109 af herr Åkerlund, n:o 124 af herr J. Andersson i öhrstorp,

n:o 129 af herrar O. Nyländer, C. Persson, L. J. Jansson, & Nordström

och P. Svensson samt n:o 178 af herrar G. Sälling och J. Bromée, i

syftet af hvilken sistnämnda motion fyra af Andra Kammarens ledamöter

instämt.

Uti förstnämnda motion hemställer herr Åkerlund,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

ej mindre till sådan ändring utaf § 4 mom. 1 i kongl. förordningen

om hemmansklyfning och jordafsöndring af den 6 augusti 1881, att

afgäld å afsöndrad lägenhet ej må åsättas till högre belopp, än att

afgälden motsvarar hvad af hela hemmanets eller lägenhetens, hvarifrån

afsöndringen skett, räntor och öfriga allmänna utskylder, vid

jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade lägenheten

belöper, än äfven till bestämmelser, som berättiga innehafvare

af afsöndrad lägenhet att åtnjuta lindring uti från sådan lägenhet utgående

afgäld i den mån de ordinarie utskylderna å starnhemmanet

eller den lägenhet, hvarifrån afsöndringen skett, minskas.

JJih. till Biksd. Prot. 1896. 7 Samt. 45 llåft. (N:is 76—78.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Herr J. Andersson föreslår uti siu ofvannämnde motion,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag

till sådan förändrad lagstiftning, att egare af med full eganderätt afsöndrad

jord icke må varda betungade med högre årlig afgäld till

stamhemmanet än i förhållande till detsamma åliggande utskylder.

Äfven de båda öfriga motionerna åsyfta liknande ändringar i

lagstiftningen. Sålunda hemställes i motionen n:o 129,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta ''utreda och för Riksdagen framlägga

förslag derom, huru och på hvilka vilkor egare till afsöndrad jord må

befrias från erläggande af den afgäld till stamhemmanet, som beräknats

utgöra eller anses motsvara andel i grundskatter och indelningsverk

samt öfriga allmänna utskylder och besvär, hvilka dels upphört, dels

afskrifvits eller enligt redan hittade beslut komma att afskifvas, dels

ock numera utgå efter fastighetens taxeringsvärde.

Och herrar Sälling och Bromée föreslå uti sin omförmälda motion,

n:o 178,

att Riksdagen genom skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhåller om

utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till lagstadgande

derom, att egare af afsöndrad jordlägenhet eller s. k. »odelstorp» må

kunna efter vissa faststälda grunder vinna befrielse från den lägenheten

åliggande afgäld till stamhemmanet, hvilken beräknas utgöra

den på lägenheten belöpande andel i grundskatter och indelningsverk

samt allmänna utskylder, hvilka dels blifvit afskrida, dels komma att

på grund afjedan fattade beslut afskrifvas.

Herr Åkerlunds till stöd för hans förslag afgifna framställning

innehåller följande:

Sedan staten vidtagit åtgärder för att åstadkomma en jemlik beskattning

af landets jordegendom samt för sådant ändamål eftergifvit

mycket betydande ordinarie inkomster, härflytande från grundskatter

m. m., vore det ingalunda rättvist och nyttigt, att enskilde jordegare

fortfarande tillätes åsätta ganska ansenliga delar af landets jord nya

betydliga grundskatter, att utgå för all framtid i form af afgälder från

för alltid afsöndrade lägenheter. Dessa afgälder, som väl egentligen

vore afsedda att motsvara hvad af hela stamhemmanets eller stamlägenhetens

räntor och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas

storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöpte, åsattes nemligen

i regeln ingalunda efter denna jemförelsevis låga beräkningsgrund,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

utan sattes, med anledning deraf att i ämnet gällande förordning i

fråga om afgäldernas storlek endast stadgade, det desamma icke finge

understiga sagda belopp, i synnerligen många, ja kanske i de flesta

fall så höga, att de säkerligen afsåges skola ersätta en god del af, om

icke nära nog hela den köpeskilling, som eljest kunnat vid försäljning

i ett för allt betingas. Härigenom ginge icke allenast staten miste om

de inkomster, densamma egde uppbära i man af storleken utaf köpeskillingarna

för försåld jord, utan, hvad värre vore, bringades många

personer, hvilka arbetat och försakat under större delen af sitt lif för

att kunna blifva i stånd att förvärfva en egen torfva, sedan detta lyckats

samt byggnader derå uppförts, odlingar verkstälts m. m., derhän, att

de finge gå ifrån alltsammans, emedan de öfverdrifna utskylderna omöjligen

kunde utgöras.

Att köpare af jordlägenheter, åtminstone dylika af arbetsklassen,

mycket sällan reflekterade öfver huru stora de oftast i spanmal bestämda

afgälderna å afsöndringar i verkligheten komme att blifva, torde

vara så bekant och af erfarenheten bekräftadt, att derom ej behöfde

ordas.

Fortvaron af enskilde jordegares rätt att för all framtid åsätta

afsöndrad jord huru oskäliga utskylder de funne för godt, vore, såsom

antydts, stridande emot de principer staten numera tillämpade vid beskattning

af jordegendom, och dylik rätt beredde derjemte tillfällen

för vinningslystne jordegare att försäkra sig om oskäliga fördelar på

oftast mindre bemedlade personers bekostnad, hvartill komme, att staten

möjligen i en framtid nödgades inlösa de afgälder, som blifvit afsöndrade

lägenheter åsätta, utöfver hvad dem bort åligga för deras verkliga andelar

af stamjorden.

De öfriga motionerna stödja sig på sinsemellan i hufvudsak öfverensstämmande

framställningar; och tillåter sig utskottet derför att återgifva

allenast den ena och utförligaste, nemligen den af herrar Sälling

och Bromée afgifna. Denna lyder som följer:

»Enligt 4 § mom. 1 i Kong! Maj:ts nådiga förordning angående

hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 augusti 1881 skall »å jord,

som från hemman eller lägenhet afsöndras, årlig afgäld läggas i spanmål

eller annan lämplig räntepersedel, och må den afgäld ej vara mindre

än att den motsvarar hvad af hela hemmanets eller lägenhetens räntor

och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek och

beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper».

Detta stadgande, som för sin tid var fullt lämpligt och ledde till

en rättvis fördelning af skattebördorna mellan egarne af afsöndrade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

jordlägenheter och innehatvarne af de stamhemman, från hvilka afsöndringarna

skett, har efter de betydande förändringar, som sedermera

inträdt i grunderna för räntors och allmänna utskylders utgörande, upphört

att vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Detta

har också blifvit allmänt erkändt både inom och utom riksdagen. Till

följd af de beslut, som fattades af 1892 års urtima Riksdag, hafva nemligen

de å viss jord hvilande grundskatterna redan till icke obetydlig

del blifvit afskrida och komma att inom en ganska snar framtid helt

och hållet afskrifvas, hvarjemte rust- och rotehållsbesvären samtidigt

och efterhand väsentligen lindras, derigenom att ersättning lemnas för

deras utgörande. Dertill kommer, att åtskilliga allmänna utskylder,

såsom för tingshus- och prestgårdsbyggnad samt för allmänna vägars

underhåll, numera icke fördelas efter hemmantalet, utan efter det fastigheterna

åsätta taxeringsvärdet, hvarigenom en rättvisare fördelning af

utskylderna ernåtts.

Alla dessa skattelindringar hafva emellertid endast kommit egarne

af den i mantal satta jorden till godo. De numera öfverallt i landet

talrikt förekommande innehafvarne af afsöndrade jordlägenheter eller

»odelstorp», såsom de kallas i vissa trakter, särskilt i Jernband, hafva

deremot icke i någon nämnvärd mån kommit i åtnjutande af de med

de berörda skatteregleringarna förenade fördelar. Det enda vi i detta

hänseende kunna anteckna är att, jemlikt 10 § i lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 »innehafvare

af afsöndrad jordlägenhet, för hvilken afgäld till stamhemmanet faststälts,

eger att, om dervid hänsyn tagits till den på lägenheten belöpande

andel af stamhemmanets väghållning, i ersättning för den skyldighet

i detta afseende, som enligt denna lag skall af lägenhetens innehafvare

utgöras, njuta befrielse för så stor del af afgälden, som med

afseende å de förhållanden, hvilka voro för handen, då afgälden faststäldes,

kan anses hafva motsvarat lägenhetens andel i väghållet». Deremot

hafva egarne af afsöndrade lägenheter, genom under de senare

åren vidtagna ändringar i grunderna för utskylders utgörande, fått sig

betydligt ökade skatter pålagda, i ty att de förutom den lägenheten

åsätta afgälden, hvilken fortfarande utgår oafkortad, äro underkastade

alla de utskylder och besvär, hvilka enligt nu gällande bestämmelser

utgå efter fastighet åsatt taxeringsvärde. Det kan derför med fullt fog

sägas, att dessa skattdragande, hvilka för det mesta befinna sig i mycket

torftiga omständigheter, fått sina utskylder i flera afseenden fördubblade.

Försök att åstadkomma rättelse i detta missförhållande hafva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76. b

visserligen icke uteblifvit; de hafva dock hittills icke ledt till något

afgörande resultat. Vid 1893 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren

tvenne särskilda motioner i detta syfte. De blefvo af lagutskottet

afstyrka, och Första Kammaren afslog dem utan diskussion, hvaremot

Andra Kammaren, efter föregången diskussion, biföll en vid utskottets

utlåtande fogad reservation, i hvilken föreslogs aflåtande af en skrifvelse

till Kongl. Maj:t med anhållan om utredning och framläggande

för en kommande Riksdag af förslag till lag i det syfte, hvarom motionärerna

hemstält. Samma motioner förnyades vid 1894 års riksdag,

afstyrktes äfven då af lagutskottet och blefvo denna gång af båda

kamrarna afslagna.

Såväl 1893 som 1894 års lagutskott medgaf, att, »då de förutsättningar,

hvilka på sin tid varit bestämmande för skyldigheten att

för afsöndrad jord erlägga afgäld, i sammanhang med genomförandet

af senare tiders skattereformer väsentligen förändrats och alltmera förlorat

sin betydelse, rättvisa och billighet torde påkalla en omgestaltning

af det inbördes förhållandet emellan stamhemman och derifrån afsöndrad

jord». Såsom skäl för att utskottet det oaktadt icke fann sig föranlåtet

att tillstyrka de föreliggande motionerna anfördes hufvudsakligen, att

då en af Kongl. Maj:t i anledning af Riksdagens skrifvelse den 14 maj

1891 tillsatt komité den 5 mars 1892 afgifvit ett af komitén utarbetadt

förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring,

hvari upptagits bestämmelser, hvarigenom innehafvare af för

alltid afsöndrad jord skulle beredas tillfälle att, med befrielse från afgäldens

erläggande, i stället för framtiden få åtaga sig direkt utgörande

af sin skattskyldighet till det allmänna, och till följd deraf en kongl.

propositions framläggande i ämnet vore att till nästföljande riksdag

förvänta, det icke vore ändamålsenligt att Riksdagen för det dåvarande

genom aflåtande af en skrifvelse, som innehölle mer eller mindre bestämda

uttalanden beträffande sättet för frågans lösning, ginge den

behöriga pröfningen af nyssnämnda förslag i förväg och derigenom tilläfventyrs

vållade uppskof med frågans lösning.

Någon kongl. proposition i ärendet har emellertid ännu icke afhörts.

Vid sådant förhållande och då bland inneliafvarne af afsöndrade

jordlägenheter, åtminstone inom de orter vi representera, allmänt och,

såsom oss synes, berättigadt missnöje är rådande öfver den ofördelaktiga

undantagsställning i afseende på skattskyldighet, hvari de blifvit

försatta genom de under de senare åren vidtagna förändringarna i skattelagstiftningen,

hafva vi ansett oss ega giltig anledning att ånyo bringa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

deras sak under Riksdagens ompröfning, och vi våga hoppas, att Riksdagen,

med behjertande af deras i allmänhet tryckta ställning, skall

befinnas villig att, såvidt på den ankommer, gå deras, såsom det upprepade

^gånger äfven inom riksdagen blifvit erkändt, på rättvisa och

billighet grundade anspråk till mötes.»

Af förevarande motioner innefattar herr Åkerlunds tvenne förslag,

det ena åsyftande förbud att vid framdeles skeende jordafsöndringar

åsätta afgäld till högre belopp än det som motsvarar hvad af hemmanets

eller lägenhetens räntor och andra allmänna utskylder belöper

å afsöndringen, det andra åsyftande liksom de trenne öfriga motionerna

minskning af afgälden från redan skedda jordafsöndringar.

Hvad förstnämnda förslag angår, vill utskottet först och främst

erinra, att den till innevarande Riksdag aflåtna propositionen angående

hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring m. m., hvaröfver

utskottet förut afgifvit utlåtande, i sitt förslag om jordafsöndring icke

upptagit några bestämmelser om afgäld från dylika fastighetsdelar till

stamhemmanet, och att det alltså, derest nämnda förslag blifver lag,

icke vidare är nödigt att vid jordafsöndringar fastställa afgäld. Och

utskottet antager, att den rättighet till afgälds åsättande, som fortfarande

skulle förefinnas, men som hädanefter skulle få en uteslutande

privaträttslig karakter, allt mera sällan skulle komma till användning.

Skulle emellertid så ske, och det jemväl skulle anses öfverensstämma

med gällande lag att i afsöndringen inteckna en dylik genom enskild

öfverenskommelse för all framtid bestämd afgäld, hvarom dock olika

meningar bland rättslärde lärer råda, torde enligt utskottets mening

goda skäl förefinnas för det nu ifrågasatta förbudet.

Ett stadgande härom borde emellertid enligt utskottets åsigt

icke gälla endast vid bestämmande af afgäld å jordafsöndring, utan

afse ett allmänt förbud" mot besvärande af hvarje s3ag af fastighet med

sådana för all framtid gällande inteckningar, hvarigenom ett nytt slag

af frälseräntor skulle kunna bildas; och enär ett förslag af så ringa

omfattning, som det af motionären härutinnan väckta, alltså icke torde

vara tillfyllestgörande, har utskottet ansett sig icke för närvarande

böra understödja detsamma.

Hvad åter beträffar det i senare delen af herr Åkerlunds hem
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76. 7

stallan och i samtliga de öfriga motionerna framstälda förslag i syfte

att åvägabringa nedsättning uti de eu gång faststälda afgälderna från

jordafsöndringar, är utskottet, i likhet med 1893 och 1894 års lagutskott,

af den mening, att rättvisa och billighet påkalla en omgestaltning

af det inbördes förhållandet emellan stamhemman och derifrån

afsöndrad jord; och då något förslag i sådant syfte ej blifvit af Kongl.

Maj:t för Riksdagen framlagdt i sammanhang med ofvan omförmälda,

till innevarande Riksdag aflåtna proposition, finner utskottet det vara

lämpligt, att Riksdagen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t framställer anhållan

om framläggande af förslag till berörda frågas lösning, dervid

utskottet vill erinra, att, på sätt i en af motionerna anförts, genom

lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet med hänseende till berörda besvär samma grundsats beträffande

jordafsöndringar redan blifvit godkänd, som motionärerna nu

vilja hafva tillämpad äfven beträffande grundskatter samt andra utskylder

och besvär.

Med stöd af det anförda hemställer alltså utskottet,

l:o att herr Åkerlunds väckta förslag om förbud

mot åsättande af afgäld å afsöndrad lägenhet

till högre belopp än att afgälden motsvarar hvad af

räntor och öfriga allmänna utskylder från hela det

hemman eller den lägenhet, hvarifrån afsöndring

skett, vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet

å den afsöndrade lägenheten belöper, ej måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2:o att Riksdagen, med anledning af senare

delen af herr Åkerlunds förslag samt öfriga i ämnet

väckta motioner måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till lagstadgande, huru

för afsöndrad lägenhet må vinnas nedsättning i faststäld,

till stamhemmanet utgående afgäld för hvad

som, med undantag af väghållningsbesväret, må anses

motsvara hvad å lägenheten belöpt af grundskatter

samt öfriga allmänna utskylder och besvär,

som stamhemmanet haft att utgöra, men hvilka dels

numera upphört eller enligt fattade beslut komma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

" B Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

upphöra, dels tillförene utgått efter mantal, men nu

mera utgöras efter annan grund.

Stockholm den 5 maj 1896.

På Lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr C. F. Petersson har begärt få anteeknadt, att han icke del

tagit i ärendets behandling inom utskottet.

t

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.