Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af §§ 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

1896-05-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:78, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af §§ 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

N:o 78.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse

af §§ 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 151, har herr O. Eklund återupptagit sitt vid tvenne

föregående riksdagar framlagda förslag om likställighet emellan Stockholm

och öfriga rikets städer i afseende å den kommunala rösträtten.

Han föreslår nemligen alternativt: antingen

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att §§ 9, 11 och 14 af

kongl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23 maj

1862 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 9. En hvar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem af

kommunen samt enligt § 40 förbunden att till densamma erlägga skatt,

är, med iakttagande af de närmare bestämmelser, som §§ 10 och 11

innehålla, berättigad att i val af stadsfullmägtig deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 11. Ej må den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i valet

deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke uppnått 25 års

ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej den, som all

sin egendom till borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa

gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är för nesligt brott

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

tilltalad eller under framtiden stäld; ej heller den, som genom domstols

beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig inför

rätta föra annans talan, och ej den, som icke sjelf röstberättigad är.

eller

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana förändringar i kongl. förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm af den 23 maj 1862, att valrättsvilkoren i Stockholm blifva

öfverensstämmande med valrättsvilkoren i rikets öfriga städer och landsbygd.

4 Till stöd för motionen erinrar herr Eklund om frågans föregående

behandling inom Riksdagen, hurusom vid 1894 års riksdag hans i ämnet

väckta förslag så till vida vann Riksdagens bifall, att Riksdagen för sin

del beslöt att ur 11 § af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

utesluta orden »som står under annans husbondevälde», men att

den af Riksdagen antagna formuleringen af ifrågavarande paragraf —

hvilken formulering äfven i annat afseende betecknade ändring af gällande

bestämmelser — icke vann Kongl. Maj:ts bifall.

Efter att hafva lemnat en jemförande redogörelse för gällande bestämmelser

om valrätt och valbarhet såväl i stadskommuner i allmänhet

som i hufvudstaden, anför motionären hufvudsakligen följande.

Af de anförda paragraferna framginge, att i den förstnämnda förordningen

uppdroges en bestämd skilnad emellan dem, som egde valrätt,

och dem, som vore till stadsfullmägtige valbara, under det att i Stockholmsförordningen

valrättsvilkoren vore lika med valbarhetsvilkoren.

Det kunde väl icke gerna vara annat än ett förbiseende, att så

väsentliga olikheter i fråga om valrätt uppstått i de olika kommunalförfattningarna;

olikheter, som kunde medföra, att af två personer, i

precis lika omständigheter i öfrigt, den ene, boende i Stockholm, saknade

rösträtt och den andre, boende i landsortsstad, egde sådan, samt

att, om de båda bytte vistelseort, den rösträttslöse vunne valrätt, under

det att den andre förlorade sin.

Alldenstund den s. k. politiska rösträtten vore beroende af den

kommunala, blefve olikheten än mera i ögonen fallande och orättvis; ty

om man också skulle anse tillåtlig!, att det funnes olika vilkor för kommunal

rösträtt i olika städer i samma land, kunde man väl aldrig anse

det rätt och billigt, att olika vilkor vore uppstälda för erhållande af

politisk rösträtt i olika städer. En sådan olikhet existerade faktiskt i

Sverige, tack vare den undantagslagstiftning, som i fråga om kommunal

rösträtt gälde i Stockholm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N& 78

Oafsedt dessa synpunkter funnes det andra, som talade för en förändring

af de angifna paragraferna i Stockholmsförordningen, nemligen

svårigheten för vederbörande myndigheter att hålla reda på alla, de

personer, som möjligen skulle hänföras under de olika kategorier, som

§ 11 angåfve. Kändt vore också, i huru ringa grad det lyckats Stockholms

magistrat att åstadkomma korrekta vallängder. Det vore ju alldeles

tydligt, att det icke gerna vore möjligt att i eu så, stor stad som

Stockholm hålla reda på alla valmäns, särskild! deras, som inflyttat

från landsorten, föregående affärsställning. Derför inträffade det också,

att personer, som i landsorten gjort konkurs, sedan de inflyttat till

Stockholm, helt ogenerad! deltogo i val och dertill ansåge sig vara i sin

goda rätt, under det att stockholmaren, som råkat ut för samma öde

måhända för många år sedan, i trots af att han ordentligt betalade sina

kommunalutskylder och vore lika god medborgare som någon, vackert

finge låta bli.

Motionären omnämner härefter, att 1894 års lagutskott, som förordade

hemställan om husbondestreckets borttagande, ansåg öfriga af

motionären föreslagna ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i

Stockholm i syfte att i fråga om valrätt bringa denna förordning i

öfverensstämmelse med förordningen om kommunalstyrelse i rikets öfriga

städer ej vara af behofvet påkallade, till bemötande af hvilken åsigt

motionären särskildt framhåller det praktiska skäl, att en förändring i

af honom angifna syfte i hög grad skulle minska det valtrassel, som

numera syntes höra till ordningen för dagen vid åtminstone hvarje val

till Riksdagens Andra Kammare.

Sedan motionären anfört, att 1895 års lagutskott äfvenledes afstyra

hans framställning i ämnet af den anledning, att han i den af

honom föreslagna lagtexten bibehållit bestämmelsen, att en persons blotta

tilltalande för vanfrej dande brott skulle utgöra hinder för hans valbarhet

till stadsfullmägtig — en bestämmelse, mot hvars oförändrade bibehållande

1894 års Riksdag uttalat sig, fortsätter han sålunda:

»Denna utskottets invändning berör en alldeles ny fråga. Min

framställning afser icke att åstadkomma en förändrad lagtext, utan blott

att få fullständig likställighet mellan de olika förordningarna i fråga

om en och samma sak, nemligen vilkoren för utöfvande af kommunal

valrätt. Denna synpunkt förbiser utskottet helt och hållet och inblandar

en sak, som ligger utom motionens syfte och hvilken berör icke blott

Stockholms stads kommunalförordning, utan äfven riksdagsordningen,

rättegångsbalken, samtliga förordningar om kommunälstyrelse, förordningarna

om kyrkostämma och landsting. En fråga är, att valrätts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17.

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

och valbarhetsvilkoren i Stockholm blifva bragta i öfverensstämmelse

med motsvarande vilkor i andra delar af landet, en helt annan och en

alldeles särskild fråga är att förändra bestämmelsen, att åtal för vanfrejdande

brott medför inhabilitet för vissa medborgerliga uppdrag. Att

den senare frågan mycket väl kan afgöras för sig, visar Riksdagens

beslut af 1894, närmare angifvet i Riksdagens skrifvelse till Konungen,

n:o 97, nämnda år. Följaktligen kan äfven den förra frågan, den af

mig i denna motion berörda, lösas utan att ställas i samband med den

andra.

Och då jag endast föreslår vissa paragrafers omflyttning i en enda

förordning i syfte att vinna mera likställighet och rättvisa, synes det

mig, att Riksdagen — genom att antaga mitt förslag — icke det minsta

kan anses frångå sitt 1894 fattade beslut.

Möjligt är, att Kongl. Maj:t omsider kan aflåta kongl. proposition

med anledning af Riksdagens skrifvelse n:o 97 af år 1894 och den

hvilande grundlagsändringen. Derest ej Riksdagen endera fattat särskildt

beslut i den af mig framstälda frågan eller fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

på önskvärdheten af likställighet i fråga om valrättsvilkoren,

torde i en sådan kongl. proposition komma att beröras blott hvad Riksdagen

i sin ofvannämnda skrifvelse meddelat.»

Lika med motionären finner utskottet skäl tala för fullständig likställighet

emellan Stockholm och rikets öfriga städer i fråga om bestämmelserna

angående kommunal valrätt och valbarhet.

Men, i öfverensstämmelse med hvad af 1895 års lagutskott framhölls,

anser sig utskottet ej heller ^u kunna förorda den af motionären

föreslagna lydelsen af de ifrågavarande paragraferna, då han oförändradt

bibehållit stadgandet, att en persons blotta tilltalande för vanfrejdande

brott verkar disqvalificerande i fråga om valbarhet.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen i anledning af herr Eklunds föreliggande

motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och lör

Riksdagen framlägga ''förslag till sådana förändringar

i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, att

liih. till Likså. Prof. 1896. 7 Samt. 45 Höft. ..... 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

derigenom vinnes öfverensstämmelse emellan stadgandena

om valrätt och valbarhet i Stockholm och rikets

öfriga städer.

Stockholm den 5 maj 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Göransson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

äreudets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:110 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om vissa ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862. a1 i texten