Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 117 § skiftesstadgan.

1896-02-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 117 § skiftesstadgan.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

13

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 10 febmari 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse

af 117 § skiftesstadgan.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad

motion, n:o 10, har herr L. Jönsson i Sandby förnyat sin vid 1893

års riksdag gjorda framställning om sådan ändring af 117 § skiftesstadgan,

att tjenstetiden för ledamot i egodelningsrätt måtte bestämmas till sex år

med rätt för afgående ledamot att återväljas; och har motionären i sådant

hänseende framlagt ett förslag angående ändrad lydelse af ifrågavarande

lagrum af lika innehåll med det af lagutskottet vid _1893 års riksdag i

utlåtandet n:o 12 afgifna.

Till stöd för sin framställning har motionären erinrat, att lagutskottet

vid upprepade tillfällen tillstyrkt ändring i motionens syfte, och att dessa

utlåtanden städse bifallits af Andra Kammaren. Då det redan 1872 ansågs

nödigt ändra lagstiftningen angående val af nämndemän och 1884 angående

val af gode män vid landtmäteriförrättningar, så att dessa skulle väljas

för sex år, hölle motionären före, under hänvisande dertill, att alla val

enligt kommunallagarna innefattade en kortare tid, att tiden nu vore inne

att vidtaga den i motionen föreslagna lagändring.

Utskottet har, såsom motionären anfört, vid flera tillfällen förehaft nu

föreliggande fråga till behandling. Senast vid 1893 års riksdag afgaf utskottet

i ämnet ett tillstyrkande utlåtande.

Utskottet hänvisar i främsta rummet till det af 1893 års lagutskott

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

afgifna yttrande. Efter att hafva omnämnt de skäl, som af 1891 års lagutskott

anförts till stöd för den ifrågasatta förändringen, yttrar förstnämnda

utskott:

»Utskottet vidhåller i detta ämne de åsigter, utskottet flera gånger

tillförene uttalat. Man har mot ifrågavarande förslag hufvudsakligen anmärkt,

att detsamma skulle innebära ett till sina följder betänkligt åsidosättande

af grundsatsen om domares oafsättlighet äfvensom att man genom

förslagets antagande skulle äfventyra den erfarenhet och sakkunskap, som

erfordrades hos en egodelningsrättsledamot, men stode att vinna allenast

genom en längre tids tjenstgöring. Bättre vore att bestämma en åldersgräns,

utöfver hvilken ledamot i egodelningsrätt icke finge qvarstå. Huru

beaktansvärda dessa anmärkningar än äro, hafva de likväl icke förmått

rubba utskottets här ofvan uttalade öfvertygelse om lämpligheten

af bestämmandet af en viss tjenstetid för domare af ifrågavarande slag.

Hvad beträffar anmärkningen att en dylik åtgärd skulle innebära en

kränkning af principen om domares oafsättlighet, vidhåller utskottet sin

tillförene uttalade åsigt, att då den grund, hvarå uppdraget att vara ledamot

i egodelningsrätt hvilar, endast och allenast utgör medborgares förtroende,

bör, för den händelse detta förtroende af en eller annan anledning

försvagats eller tilläfventyrs alldeles upphört, ett utbyte kunna ske,

såsom i fråga om nämndemän och gode män vid landtmäteriförrättning

finnes bestämdt. Sant är visserligen, att nämnden eger allenast kollektiv

rösträtt, medan ledamöterna i en egodelningsrätt hafva hvar sin röst, men

jemväl en hvar af nämndens medlemmar är ju domare, hvarförutom må

beaktas, att betydelsen af nyss angifna skilnad mellan nämndens och egodelningsrättens

ledamöter förringas deraf, att likasom domaren, om han

får endast en nämndeman på sin sida, bestämmer häradsrättens beslut, så

behöfver jemväl ordföranden i egodelningsrätt vinna endast en af ledamöterna

för sin mening, för att denna skall blifva rättens beslut.

I fråga vidare om förhållandet mellan gode männen och ledamöterna

i egodelningsrätt må framhållas, hurusom, der laga förfall förefinnes för

ledamot i egodelningsrätt, ojäfvig god man skall i hans ställe inkallas till

tjenstgöring, och då nu skiftesmannen icke så sällan plägar använda egodelningsrättsledamot

såsom god man vid skiftesförrättning, uppstår ofta

dylikt förfall. Att förslagets antagande skulle innebära ett äfventyrande

af den erfarenhet och insigt i skiftesärenden, som böra utmärka en egodelningsrättsledamot,

torde icke behöfva befaras, då ju omval af en dugande

förmåga, som sjelf vill qvarstå, har all sannolikhet för sig. Då vidare

uppdraget att vara ledamot i egodelningsrätt är ett fullkomligt oaflönadt

förtroendeuppdrag, som icke i någon nämnvärd mån afser att utgöra ett

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

vilkor för dennes existens, torde jemväl farhågorna, att den åsyftade förändringen

skulle inverka menligt på egodelningsrättsledamotens sjelfständighet

i utöfningen af hans domarekall, finnas åtskilligt öfverdrifna.»

Till dessa skäl, hvilka utskottet anser fortfarande ega giltighet, vill

utskottet allenast foga en erinran derom, att ett bifall till motionen, eldigt

utskottets förmenande, ingalunda skulle åstadkomma så stor omstörtning

i fråga om egodelningsrätternas sammansättning, som vid första påseendet

kan befinnas antagligt. Helt visst komme nemligen, jemväl efter den föreslagna

förändringens genomförande, egodelningsrättsledamöterna att vid

sina platser bibehållas, så länge de kunde på tillfredsställande sätt fylla

sina åligganden. Förändringens enda framträdande följd skulle blifva, att

en egodelningsrättsledamot, som befunnes i följd af andlig eller kroppslig

svaghet olämplig för sin plats, kunde med en lämpligare person ersättas;

och att denna påföljd af motionens antagande må från alla synpunkter

anses fördelaktig, anser sig utskottet med fog kunna antaga.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen ville, med bifall till herr Jönssons motion, för

sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga

stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866 skall

erhålla följande lydelse:

Första domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i

hvarje härad eller tingslag. Ordinarie domaren i orten är deri

ordförande, derest icke, vid hans förfall, efter hvad särskildt stadgadt

är, annorlunda af vederbörande hofrätt förordnas, eller Kongl.

Maj:t på invånarnes gjorda anhållan eller eljest förekomna anledningar,

för större eller mindre distrikter, skulle i nåder finna

godt att särskild person dertill utse. Ledamöterna i rätten utgöras

af tre i landthushållning kunnige, inom häradet eller tingslaget

boende, bofaste män, hvilka, på föranstaltande af domaren

i orten, inför häradsrätten, genom socknefullmägtige, efter förmedlade

hemmantalet utväljas för en tid af sex åi*. Afgående

ledamot kan återväljas. Uppstår laga förfall för ledamot, kalle

ordföranden ojäfvig god man i dess ställe. De inom socknarne i

häradet eller tingslaget valde gode män kunna ock till ledamöter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

uti egodelningsrätten utses; dock få de icke såsom domare handlägga

skiftesmål, dervid de som gode män biträdt.

Ledamot i egodelningsrätt skall, innan han i rätten inträder,

domareed aflägga, der han ej den ed förut svurit.

Stockholm den 10 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

»

Reservation

af herr Annerstedt.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.