Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11

1896-05-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1896:11, Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

1

Jf:« 11.

Anlc. till Riksd. kansli den 4 maj 1896, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af vadda motioner om revision af allmänna

hypoteksbanken m. m.

-Till sammansatta stats- och bankoutskottet hafva för förberedande

handläggning öfverlemnats nedan nämnda tre motioner, nemligen:

1:° n:o 19 i Första Kammaren af herr C. P. af Buren med hemställan,

att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en omfattande revision af vår nuvarande

hypoteksinstitution och i sammanhang härmed taga i öfvervägande,

huruvida icke genom förändrade bestämmelser angående vår jordbrukskredit

minskning i jordbrukslåneräntan skulle kunna åstadkommas, samt

till Riksdagen inkomma med det förslag, som af berörda utredning kunde

föranledas.

I motiveringen till denna hemställan har motionären till en början,

med åberopande af bankinspektörens den 31 december 1894 till chefen

för finansdepartementet afgifna berättelse om verkstäld inspektion i allmänna

hypoteksbanken, hvilken berättelse finnes tryckt såsom bilaga till

sammansatta stats- och bankoutskottets vid 1895 års riksdag utlåtande

n:o 3, framstält åtskilliga anmärkningar mot det sätt, hvarpå hypoteksbanken

för närvarande förvaltas. Till undvikande af allt för stor vidlyftighet

tillåter sig utskottet att i afseende å denna kritik hänvisa till

motionen.

Bih. till Riksd. Prot. 18.96. 4 Sami. 2 Afd. 11 Höft. (N:o 11)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

Motionären förklarar derefter, att frågan är den, om hypoteksbanken

kan och vill reformera sig sjelf, samt anmärker, att han knappast vågar

tro detta och att det i alla händelser ej kan ske så lätt och så säkert

som genom statens mellankomst, emedan statens kredit är större än hypoteksbankens.

I detta ämne andrager motionären vidare följande:

»Man har så ofta fått höra, att statens kredit skulle skadas genom

en sådan mellankomst. Denna förmenta farhåga har man ansett böra

afskräcka från alla vidare reformförsök och stäcka vingarna på dem, som

arbeta för en bättre jordbrukskredit; men för dem, som uti jordbrukets

välbefinnande se statens, d. v. s. alla samhällsmedlemmarnas välbefinnande,

och som veta, att för den skuld, som staten skulle öfvertaga, är ingenting;

att riskera, emedan bakom denna skuld finnas de allra bästa säkerheter,

som kunna erhållas, eller första klassens inteckningar inom halfva

taxeringsvärdet, för dem är det svårt, ja, omöjligt att förstå detta tal.

Tvärt om skulle deraf följa ökad trygghet och större säkerhet.

Lika löst är det talet, att om staten öfvertoge hypoteksväsendet,

skulle det blifva mycket dyrare. Administrationskostnaderna spela en

jemförelsevis högst obetydlig roll, då ett förvaltningsbidrag af t. ex. blott

7 procent å delaktighetsbeloppet är mer än tillräckligt, äfven om afdelningskontoren

(hypoteksföreningarna i landsorten) bibehållas, hvilket

icke borde vara nödvändigt, enär andra penninganstalter i Stockholm,

såsom rånte- och kapitalförsäkringsanstalten, civilstatens pensionsinrättning

m. fl., förmedla utan afdelningskontor lån mot inteckning i jordegendom

öfver hela vårt land, hvaremot de stora kostnader, som hypoteksbanken

fått vidkännas vid låneoperationer, konverteringar och till mellanhänder,

helt säkert blefve genom statens mellankomst ofantligt mycket billigare.

Jag tror icke, att staten för afstämpling till 4 procent af 50,594,000

kronor 472 procent-obligationer hade behöft betala 632,425 kronor, ej

heller 1 krona 42 öre per 100 för senaste afstämplingen till 33/i procent.

Och hvad låneoperationerna särskildt vidkommer, så kan nog ingen bestrida,

att många millioner kronor för delegarne besparats, om hypoteksbanken

varit en statsinstitution.»

»Slutligen: hvilken tidpunkt kan vara gynsammare att genomföra

denna reform än just den närvarande, som med en å den allmänna penningmarknaden

exceptionelt låg räntefot och öfverflöd på penningar erbjuder

oss det bästa tillfälle att erhålla billigaste kapital. Försumma vi

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

3

nu att begagna oss häraf, så kan det komma en tid, då reformen tvingar

sig fram under vida ogynsammare förhållanden.»

2:o n:o 59 i Andra Kammaren af herr A. Ericson i Ransta, som

föreslår, det Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes tillsätta en komité dels för verkställande af en genomgripande

revision beträffande allmänna hypoteksbankens förvaltning, dels för

utredande af frågan, huruvida icke genom lämpliga åtgärder en för jordbrukskrediten

tillfredsställande sänkning af jordbrukslåneräntan skulle

kunna åstadkommas, äfvensom i förenämnda afseende och i öfrigt afgifva

de förslag, hvartill den nämnda utredningen kunde föranleda.

Under hänvisning till den alltjemt stigande missbelåtenheten med de

herskande jordbrukskreditförhållandena inom landet har motionären såsom

eu ytterligt billig begäran från landtmännens sida betecknat önskan om

en fullt opartisk, sakförståndig och grundlig utredning och undersökning

i ämnet.

Hvar i allmänhet taget felet läge med afseende på den svenska jordbrukskreditens

nuvarande dåliga vilkor kunde knappt vara tvifvelaktigt.

På grund af de utomordentligt goda säkerheter, öfver hvilka den förfogade,

i förening med dess statsgaranti och dess monopoliserade ställning,

har den svenska hypoteksbanken från en soliditetsbasis, hvilken alltid

måste anses fullt jemförlig med, men af många ansåges för i det hela

bättre än statens egen, redan från början haft alla resurser att genom en

omtänksam och klok styrelse och förvaltning vid hvarje särskildt tillfälle

begagna sig af verldspenningmarknadens allra fördelaktigaste konjunkturer.

Den borde sålunda odisputabelt egt de allra bästa förutsättningar att åt

de svenska jordbrukarne bereda mycket bättre lånevilkor än den allmänna

opriviligierade låneinarknaden. Då den nu i stället efter hand styrt till

det så, att dess delegare-låntagare genom sina liypotekslån vore fastlåsta

vid betydligt sämre vilkor, än som betingades af den allmänna låneräntan,

så läge det i sakens natur, att hufvudorsaken härtill ej kunde vara någon

annan än brister och felaktigheter af ett eller annat slag i hypoteksbankens

finansoperationer och ekonomiska förvaltning.

Sedan motionären å sid. 3—7 i sin motion rigtat anmärkningar mot

åtskilliga under senare tider af hypoteksbanken vidtagna åtgärder, förklarar

motionären sig anse ställningen vara sådan, att det allmänna bör hafva

det varmaste intresse och känna den dyrbaraste pligt att här bringa hjelp

och skydd, särdeles om sådant kunde ske utan några pekuniära uppoffringar

för statskassan eller de öfriga skattebetalande. Enligt motionärens åsigt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 11.

måste staten naturligtvis känna sig fullt solidarisk med det nationella

näringslifvet i dess helhet och i dess olika grenar samt således äfven och

framför allt med den förherskande modernäringen. Hennes vara eller icke

vara blefve till sist af afgörande betydelse för statens eget bestånd. Om

modernäringen utan eget förvållande kommit i nöd och betryck med afseende

pa en sa ytterligt vigtig och till sist afgörande faktor i hela dess

lif som kredit- och ränteväsendet, sa måste det vara ett direkt intresse för

staten att träda emellan. Kunde genom en sådan mellankomst en hotande

ekonomisk krasch förebyggas, så hade staten dervid i sista hand

endast fylt den naturliga pligten att skydda sig sjelf.

Denna statens förpligtelse gälde i förevarande fall så mycket mera,

som staten ingalunda kunde sägas stå utan ansvar med afseende på missförhållandena

inom den svenska jordbrukskrediten. Det vore dock staten,

som genom sina förordningar gjort den nuvarande hypoteksinstitutionen

sådan som den vore. Och då staten tillsatte ordförande i hypoteksbankens

styrelse och ännu en ledamot derstädes, kunde den ej heller sägas vara utan

indirekt del deruti att förvaltningen blifvit sådan den blifvit.

Om det vore så, att den närvarande ställningen beträffande jordbrukskrediten

under alla förhållanden tedde sig alldeles hopplös, och att

ingen utsigt funnes att genom reformer bringa någon verklig hjelp, skulle

man kunna i någon mån förstå den motvilja, som från många håll och

ingalunda minst från hypoteksbanken sjelf förspordes emot hvarje rörande

vid dessa saker, ehuru det äfven i ty fall borde kännas ett i hög grad

trängande kraf efter utredning af de invecklade förhållandena, så att man

finge fullt och objektivt klart för sig, hurudan ställningen verkligen vore.

Men nu vore det icke så. Här vore likväl framlagda flera positiva

förslag till ett bättre tillstånd, medförande hypoteksreformer, hvilkas

ovederhäftighet icke blifvit uppvisad och hvilka sålunda, till dess genom

en utredning till äfventyrs ådagalagts något annat, torde få betraktas såsom

praktiska uppslag af vigt och betydelse för de betryckta låntagarne

och för statens hypotekspolitik. Motionären ville här vid lag endast påminna

om de förslag, att inom den nuvarande hypoteksinstitutionens råmärken

genom någon förlängning af amorteringstiderna få de för hela

hypoteksväsendet så menliga balanserade kapitalrabatterna ur verlden samt

derjemte få räntan sänkt till cirka 4 procent, hvilka vid olika tillfällen

framstälts af framstående kännare af våra svenska hypoteksförliållanden,

så inom som utom riksdagen, äfvensom om de förslag rörande den nuvarande

hypoteksinstitutionens afveckling och statens mer eller mindre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o It.

5

omedelbara öfvertagande af hypoteksverket, hYilka framstälts inom och

utom riksdagen och genom hvilka, derest det hela ordnades på ett genomgående

klokt och förtänksamt sätt, en sänkning af hypoteksräntan stälts

i utsigt ända till 3 å 372 procent utan att staten i alla händelser skulle

behöfva träda ekonomiskt emellan.

Det läge ej inom motionens plan att närmare ingå på dessa sistnämnda

förhållanden, synnerligast som motionären redan från början förklarat

såsom sin mening, att en noggrann undersökning dels beträffande

den verkliga ställningen, dels om hvad som möjligen kunde göras borde

förutgå, innan några definitiva reformförslag inför Riksdagen framlades.

Så mycket torde emellertid vara påtagligt, att den notoriska tillvaron af

flera hittills ovederlagda och från motsidan icke ordentligt pröfvade förslag

till hypoteksfrågans lösning ej minskade, utan betydligt ökade nödvändigheten

att utan dröjsmål underkasta hypoteksfrågan en allvarlig utredning,

hvilken nödvändighet redan förut torde framgått ur flera olika

här ofvan vidrörda synpunkter.

3:o) n:o 146 i Andra Kammaren af herrar H. Andersson i Nöbbelöf

och M. Dahn, hvilka gjort följande framställning.

Man hade left in i den sangviniska förhoppningen, att de obligationer

till ett belopp af 120 millioner kronor, som under åren 1895—

1897 blefvo fria till konvertering, skulle kunna med fördel konverterats

efter en räntefot af 372 procent; en förhoppning, som för öfrigt ingalunda

kunde anses förmäten, då hypoteksbankens 372 procent obligationer

noterades till pari kurs. Emellertid krossade hypoteksbankens

styrelse obevekligt alla illusioner i detta afseende, då den med några

bankirer i hufvudstaden afslöt konvertering af */3 af ofvannämnda belopp

eller 80 millioner kronor till 4 procent. Återstoden af det konvertibla

beloppet, 40 millioner kronor, både väl afstämplats till 3:!/4 procent,

men den beräknade nedsättningen i ränta för de gäldbundne uteblef, då

genom 4-procentafstämplingen ingenting blef öfver för räntenedsättning,

om de gamla på hypoteksbanken tyngande kapitalrabatterna skulle kunna

infrias. (Som motstycke till nämnde 4-procentafstämpling kunde anföras,

att vid riksgäldskontorets senaste afstämpling till 372 procentobligationer

bestämdes kursen jemväl till pari).

Hade meranämda 120 millioner kronor kunnat konverteras till

372 procent och pari kurs, skulle en årlig behållning af 600,000 kronor

vunnits utöfver hvad som nu blefve förhållandet, hvarmed de till omkring

18 millioner kronor sig belöpande kapitalrabatterna kunnat förräntas efter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

3‘/2 procent. Hade åtminstone ej hela beloppet af de 120 millionerna

redan blifvit fastläst för ytterligare tio år, skulle staten kunna tänkas

i så mån träda emellan, att den förskotterat ett belopp till inlösen af

kapitalrabatterna mot 31/,, procent ränta, och så, att, när statens 3-procentobligationer

stigit till pari, den halfva procent af den ränta, hypoteksbanken

hade att erlägga till staten, användes till amortering af nämnda

förskott, något, hvarpå lätt insåges, att staten ej skulle komma att göra

någon förlust.

Som förhållandena nu stälde sig efter det tioåriga fastläsandet, skulle

väl svårligen några lättnader vara i utsigt, om ej vid utlottning af hypoteksbankens

obligationer dessa kunde afstämplas till 31/*-procentare eller

staten vid lånebehof för hypoteksbanken under 1 O-årsperioden försträckte

den medel mot ofvannämnda vilkor.

Motionärerne funne det förenadt med ej ringa fara, om riksgäldskontor

skulle öfvertaga hypoteksbankens alla skulder och funktioner, ty

då skulle helt säkert svenska statens nuvarande utmärkta, men mödosamt

förvärfvade kredit lida skada, och motionärerne kunde ej heller förstå, att

en ny kreditinrättning, som trädde i hypoteksbankens ställe, skulle kunna

åstadkomma annan och hastigare hjelp, i synnerhet för de äldre och hårdast

tryckta delegarne, än hypoteksbanken förmådde, under de närmaste

tio åren, ty de fastlästa lånen måste förräntas och amorteras enligt uppgjorda

kontrakt; men om framdeles konverteringen för hypoteksbanken

skulle ställa sig lika ogynsam som nu, under det statens kredit hållit sig

stabil eller vuxit, såge motionärerna ej något vare sig orätt eller farligt,

om riksgäldskontoret och efter omständigheterna äfven riksbanken (detta

senare naturligtvis beroende på bankens ställning och bankofullmägtiges

uppfattning om saken) öfvertaga hypoteksbankens 4-procent-obligationer

till 37, procent och pari kurs. Genom ett sådant handtag skulle troligen

äfven hypoteksbanken blifva i tillfälle att upplägga fördelaktigare

lån framdeles och genom en dylik mera tillfällig hjelp skulle statens

kredit ej äfventyras.

Emellertid vore hopplösheten i månget landtmannahem så stor, att

frågan väl lörtjenade att tagas i allvarsamt öfvervägande af både regering

och Riksdag. Detta jemte den farhåga, bankinspektören i sitt utlåtande

uttalat, nemligen hypoteksinrättningarnes möjliga oförmåga att fullgöra

sina förpligtelser till följd af de fingerade exekutiva auktionerna å hypotiserad

fastighet, gjorde, att motionärerna vågade, med anledning af hvad

de ofvan anfört, hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

7

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en ny utredning i denna

fråga och derefter inkomma till Riksdagen med förslag, som af nämnda

utredning kunde påkallas.

Att den allmänna räntefotens fortsatta sjunkande väckt och väcker

bekymmer hos hypoteksbankens äldre låntagare, torde vara ganska förklarligt.

Bundna, som desse äro, vid sina under en tid med vida högre

ränta ingångna låneaftal, måste de naturligen såsom ett tryckande tvång

känna, att de icke, åtminstone inom den närmaste tiden, kunna för sina

hypotekslån komma i åtnjutande af de fördelar, räntefallet beredt andra

gäldenärer, hvilka belånat förstklassiga säkerheter. Det torde ej heller

vara alldeles oförklarligt, att detta förhållande, såsom ifrågavarande

motioner bevittna, på många håll framkallat misstämning mot hypoteksbanken.

Nekas kan nemligen ej, att bankens åtgärder under tidigare

perioder icke alltid varit de lyckligaste, liksom det äfven, hvad den senare

tiden angår, synes kunna med skäl ifrågasättas, huruvida vid den redan år

1884 genom afstämpling företagna konverteringen af först år 1897 uppsägbar

obligationer det varit nödvändigt att binda banken vid den ränta,

till hvilken de konverterade obligationerna afstämplades, eller 4 procent,

ända till år 1907, således längre än under de af hypoteksbanksförordningen

inedgifna tio åren.

Då motionärerne herrar af Burén och Ericson nu föreslå, att Riksdagen

skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om verkställande af en omfattande

revision af hypotoksbanken, har detta yrkande utan tvifvel till en del sin

grund i deras ogillande af åtskilliga förvaltningsåtgärder inom banken,

men enär dessa åtgärder blifvit antingen beslutade af bankens delegare

eller af dem leinnade utan anmärkning, torde ifrågavarande hemställan

dock i främsta rummet bero derpå, att motionärerne anse en dylik

revision kunna ådagalägga, att inom hypoteksbanken finnes möjlighet till

lättnader i lånevilkoren. Med afseende härå tillåter sig utskottet i minnet

återkalla, att, sedan på 1880-talet uppstått en stark rörelse för nedsättning

af räntan å hypotekslån, Kongl. Maj:t den 5 april 1889 tillsatte en

komité med uppdrag ej mindre att afgifva yttrande öfver väckta förslag

om nedsättning af det stadgade minsta årliga amorteringsbeloppet för

hypotekslån och om rätt för delegare i hypoteksförening att i mån af

hypotekslåns amortering återbekomma motsvarande inteckningssäkerhet, än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Banhoutskottets Utlåtande N:o 11.

äfven att i (ifrigt och hufvudsakligen undersöka, om genom ändring i

gällande författningar angående allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningarna

eller pa annat sätt tillfälle kunde beredas jordegare att

erhålla mindre betungande lanevilkor, samt att till Kongl. Maj:t inkomma

med de förslag, hvartill nämnda uppdrag kunde föranleda. Den 9 november

samma år afgaf komitén underdånigt betänkande med förslag till ändring

af dels stadgarne för allmänna hypoteksbanken, dels ock grunderna för

hypoteksföreningars bildande och verksamhet, och äro nu gällande förordningar

angående hypoteksbanken och hypoteksföreningarne af den 16

maj 1890 frukten af komitens arbete, bitom den grundliga utredning,

fragan sålunda i hela dess vidd underkastades för endast sex år sedan,

har bankinspektören under december månad 1894, efter förordnande af

dåvarande chefen för kongl. finansdepartementet, verkstält granskning af

hypoteksbankens förvaltning och räkenskaper samt öfver nämnda förättning

den 31 i sagde manad afgifvit den här ofvan omförmälda berättelse.

Resultatet af granskningen sammanfattar bankinspektören i det omdöme,

att efter hans uppfattning hypoteksbankens ställning är god, men att den

ingalunda är sådan, att man kan tillmötesgå de från flera landsändar

framstälda fordringar pa nedsättning af hypotekslåneräntan. Då en ny revision

uppenbarligen icke kan förändra detta sakförhållande, har utskottet ansett

motionärernes framställning i denna del icke böra föranleda någon åtgärd

från Riksdagens sida.

Af motionerna framgår för öfrigt, att motionärerne i sjelfva verket

knappast vänta en räntenedsättning utan statens mellankomst. Om sättet

för en sådan mellankomst uttala sig endast herrar Andersson och

Dahn, hvilka i sin motion lemnat några antydningar derom. Enär sistbemälde

motionärer förutsatt medverkan af riksgäldskontoret eller, eventuelt,

riksbanken, har utskottet begärt och erhållit fullmägtiges i dessa båda verk

yttranden öfver motionen. Dervid hafva fullmägtige i riksgäldskontoret

anfört följande:

»Då fullmägtige nu gå att afgifva detta yttrande, anse sig fullmägtige

till en början böra gifva till känna, att de komma att inskränka detsamma

till den del af motionen, som afser, att riksgäldskontoret skulle, såsom det

heter i motionen, öfvertaga hypoteksbankens 4-procent-obligationer till

31/, procent och pari kurs.

Beträffande härefter sjelfva frågan om ett sådant öfvertagande få

fullmägtige framhålla, att, enär riksgäldskontorets egna fonder icke på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskoltets Utlåtande N:o 11.

9

långt när dertill lemna tillgång, riksgäld skontoret måste, för att kunna

öfvertaga ett större belopp af hypoteksbankens obligationer, genom upplåning

anskaffa den summa, som erfordras för inlösen af de obligationer,

■som skulle öfvertagas. Det belopp, hvarmed statsskulden derigenom, enligt

inotionärernes förslag, skulle ökas, blefve emellertid ingalunda obe

tydligt. Efter meddelade uppgifter uppgick nemligen summan af hypoteksbankens

vid 1895 års slut utelöpande 4 procent obligationer till nominel t

195,658,566 kronor 67 öre, fördelade på följande lån:

1878 års lån

1879 » »

1880 » ))

1883 » »

kr.

114,580,266: 67

30,639,600: —

42,610,000: —

»

7,823,700: —

Er.

195,653,566: 67

Visserligen skulle, derest öfvertagandet af denna skuldsumma kunde

ske nu eller under en tid, då förhållandena å penningmarknaden vore

lika gynsamma som för närvarande, riksgäldskontoret må hända kunna

upplåna de erforderliga medlen på sådana vilkor, att kontoret, till livilket

hypoteksbanken enligt motionen skulle inbetala 31/,, procent årlig ränta

å de öfvertagna obligationernas nominella belopp, icke komme att fåjvidkännas

förlust. Detta skulle dock i hvarje fall blifva beroende derpå,

om allmänheten, oaktadt den högst betydliga ökning af statsskulden, som

på en gång skulle inträda, komme att omfatta svenska statens obligationer

med orubbadt förtroende. Att så skulle blifva händelsen med den svenska

penningplacerande allmänheten, för hvilken ej mindre anledningen till

statens ökade skuldsättning än äfven statens mot densamma svarande fullgoda

tillgång vore nogsamt bekant, lärer väl skäligen kunna antagas såsom

säkert. Men för en dylik låneoperation vore riksgäldskontoret nödsakadt

att i stor utsträckning anlita den utländska marknaden, hvarpå den öfvervägande

delen af de obligationer, som skulle öfvertagas, är placerad, och

det torde icke kunna anses lika visst, att icke den kapitalplacerande allmänheten

i utlandet, för hvilken förhållandena ej ligga i så öppen dag

som för den svenska, skulle taga intryck af den hastiga ökningen af statsskulden

och låta sin uppfattning om de svenska statspapperens värde deraf

påverkas. Motionärerne sjelfva hafva jemväl hyst betänklighet i detta

afseende, åt hvilken betänklighet i motionen gifvits följande uttryck:

»Vi finna det förenadt med ej ringa fara, om riksgäldskontoret skulle

öfvertaga hypoteksbankens alla skulder och funktioner, ty då skulle helt

Bill. till Rilcsd. Prat. 189(1. 4 Sami. • 2 Afd. 11 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

säkert svenska statens nuvarande utmärkta, men mödosamt förvärfvade

kredit lida skada.» Detta motionärernas uttalande torde emellertid ega

tillämplighet äfven på deras eget förslag, enligt hvilket nära två tredjedelar

af hypoteksbankens obligationsskuld skulle förvandlas till statsskuld.

På grund häraf anse sig fullmägtige icke kunna tillstyrka, att staten

öfvertager större eller mindre del af hypoteksbankens obligationer, för

hvilka staten ju redan iklädt sig ett visst ansvar, derigenom att staten

till banken öfverlemnat en grundfond å 30 millioner kronor svenska 372

procent statsobligationer. För fullmägtige, såsom förvaltare af rikets gäld

och i sin mån vårdare af statens kredit, ega naturligen ofvan anförda

principiella skäl afgörande betydelse vid bedömandet af förevarande motion,

och fullmägtige skulle derför kunna åtnöja sig med att för sitt afstyrkande

yttrande åberopa sig endast på dem. Fullmägtige hafva dock trott sig

böra fästa uppmärksamheten på, att äfven rent praktiska hinder finnas

för riksgäldskontorets öfver tagande, åtminstone inom den närmaste tiden,

af hypoteksbankens 4 procent obligationer.

Af dessa obligationer kan intet belopp uppsägas till återbetalning

tidigare än år 1905, då konverteringsrätt inträder för de med påstämpling

om sådan rätt försedda obligationer af 1878 års lån, nu utgörande

22,956,000 kronor. Derefter kunna år 1907 konverteras de 4 procent

obligationer, som tillhöra 1880 och 1883 årens lån, för närvarande tillhopa

50,433,700 kronor. Återstoden af hypoteksbankens 4 procent obligationer,

nu 122,263,866 kronor 67 öre kan deremot icke konverteras,

utan måste detta belopp, hvaraf 91,624,266 kronor 67 öre falla på 1878

års lån, och 30,634,600 kronor på 1879 års lån, betalas enligt de vid lånens

upptagande faststälda amorteringsplanerna, slutande för det förra af dessa

lån år 1959 och för det senare år 1939. Riksgäldskontoret skulle alltså

under inga omständigheter kunna genom konverteringsåtgärder öfvertaga

mer än 73,389,700 kronor 4 procent obligationer och detta icke förr än nio

till elfva år härefter. Denna tid synes likväl allt för aflägsen, för att frågan

om öfvertagandet och vilkoren derför bör nu upptagas till behandling.

Skulle motionärerne åter hafva tänkt sig, att 4 procent obligationernas

öfvertagande kunde ske genom obligationernas uppköpande i marknaden

för riksgäldskontorets räkning, tordé häremot böra erinras, att dessa

värdepapper för närvarande icke kunna erhållas till pari kurs. Så noteras

1878 års icke konvertibla obligationer i Stockholm till 10572 procent

och i Hamburg till 1057lo procent samt de år 1905 konvertibla i Hamburg

till 104 procent; obligationerna af år 1879 års lån noteras i Stock
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11. 11

holm till 1041/;, procent, i Hamburg till 104:1/10 procent, och de till 1880

och 1888 årens lån hörande, till 1 procent afstämplade obligationerna

noteras i Stockholm till 104 procent, allt jemte godtgörelse af upplupen

ränta. Riksgäldskontoret skulle således icke kunna förvärfva ifrågavarande

obligationer annat än till pris, som med flera procent öfverstege pari kurs.

Tydligt är för öfrigt, att, om riksgäldskontoret uppträdde såsom köpare

af desamma, kurserna skulle ytterliga stiga, samt att, om riksgäldskontoret

ville komma i besittning af de utelöpande obligationerna, kontoret finge

vara beredt på att bjuda sådana pris, att innehafvarne kunde finna med

sin fördel förenligt att skilja sig från dessa första klassens, med jemförelsevis

hög ränta löpande papper.»

Fullmägtige i riksbanken hafva i frågan afgifvit nedan nämnda utlåtande

:

»Då fullmägtige härmed gå att besvara denna remiss, önska de till

en början uttala den uppfattning, att det begärda yttrandet bör hänföra

sig endast till den i motionen förekommande antydan, att riksbanken utan

olägenhet kan träda emellan för vinnande i någon mån af det afsedda

syftet, nemligen nedsättning af de räntor, som allmänna hypoteksbankens

låntagare hafva att på grund af ingångna aftal erlägga. Såsom af balansräkningen

öfver riksbankens tillgångar framgår, har riksbanken inköpt

och innehar nu såsom egare icke obetydligt af allmänna hypoteksbankens

obligationer, och den kommer väl äfven framdeles att, då dess ställning

och fördel det påkalla, inköpa dylika, hvarjemte riksbanken alltjemt till

lägsta ränta belånar på kort uppsägning eller bestämd tid af allmänheten

erbjudna sådana obligationer. Men att utsträcka denna verksamhet derhän

att ålägga riksbanken att öfvertaga någon större eller mindre del af

allmänna hypoteksbankens obligationer vare sig till reducerad ränta eller

till den för hvarje slag deraf förskrifna, kan enligt fullmägtiges uppfattning

icke leda till annat än att förrycka och under vissa förhållanden

betänkligt blottställa dess särskilda riksvigtiga uppgift, nemligen att i

främsta rummet upprätthålla det allmänna bytesmedlets värde och sörja

för rörelsens och omsättningens ostörda fortgång, utan att till ersättning

för denna våda skulle kunna vinnas någon afsevärd motsvarande fördel

för allmänna hypoteksbankens låntagare och än mindre för landet i dess

helhet.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

Af dessa yttranden torde med tydlighet framgå, att statens mellankomst

för närvarande icke skulle kunna bringa hypoteksbankens äldre låntagare

nagra fördelar, om man nemligen vill fasthålla, att staten ej skall för

ändainalet vidkännas uppoffringar, som, hvilken form de än må antaga,

dock i sista hand alltid komma att återfalla på de skattebetalande. Då

motionerna emellertid gifva vid handen, att motionärerne förutsätta, det

staten nu skulle kunna träda emellan utan att derigenom ådraga sig

förlust, lärer frågan om statens mellankomst få anses hafva förfallit

Utskottet kan dock icke underlåta att i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

derpå, att äfven om nämnda grundvilkor för statens mellankomst

skulle sa till vida vara uppfyldt, som staten vore betryggad

mot deraf härflytande direkta utgifter, skulle i allt fall mot statens

ytterligare inblandning i hypoteksbankens affärer qvarstå allvarsamma

betänkligheter af principiel art. I sådant hänseende hafva fullmägtige i

riksgäldskontoret i sitt ofvan intagna yttande framhållit en olägenhet af

obestridlig betydelse. Enligt utskottets mening bör likväl ännu större, ja,

afgörande vigt tilläggas den omständigheten, att ett statens öfvertagande

af uppgiften att anskaffa förlagskapital åt en yiss näring skulle skapa ett

prejudikat med mycket vidtgående följder.

Skulle således eu genom Kongl. Maj:ts försorg verkstäld revision af

hypoteksbanken, efter utskottets öfvertygelse, alldeles icke leda till det

dermed asyftade mal, och bör ett statens ingripande i bankens verksamhetsområde

icke ifrågakomma, torde likväl inom hypoteksbanken sjelf

kunna vidtagas åtgärder för att bereda låntagarne möjlighet till nedsättning

i deras arliga inbetalningar. Af den öfver bankens förvaltning senast

afgifna revisionsberättelse inhemtas, att till bankens delegare framstälts

förslag att, i likhet med hvad som förut skett i vigtiga fall, tillsätta en

komité med uppdrag att, i samråd med styrelsen, åstadkomma en grundlig

utredning i ämnet och afgifva de förslag, hvartill samma utredning kan

gifva anledning. Utskottet är dessutom i tillfälle att meddela, att inom

banken pågå arbeten för utredande af fragan, huru de genom de sista

lånekonverteringarna uppkommande räntevinsterna skola på lämpligaste

och mest rättvisa sätt komma bankens delegare till godo. Frågans

lösning ligger alltså, närmast i desses egna händer, och då saken härmed

otvifvelaktigt kommit in på rätt väg, finner utskotet synnerligen olämpligt,

om genom något Riksdagens åtgörande frågans lösande i rigtig ordning

skulle undanskjutas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

13

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att ofvanberörda af herr C. P. af Buren, af herr

A. Ericson samt af herrar H. Andersson och M. Dahn

väckta motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 4 maj 1896.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 4 Sami.

2 Afd. 11 Häft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.