Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om presterskapets aflöning m. m.

1896-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1896:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om presterskapets aflöning m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

3

t

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning i fråga om presterskapets

aflöning m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 52), hvilken öfverlemnats

till förberedande behandling af sammansatta stats- och lagutskottet,

har herr A. P. Danielson föreslagit att Riksdagen måtte besluta:

l:o) att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla:

a) att Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kunde, låta utreda myckenheten

af den tionde, som nu af tiondeskyldig jord utginge till presterskapets

i riket aflöning och det belopp i penningar, denna tionde motsvarade

efter medelmarkegångspriset för de senaste tio åren 1886—

1895 och i följd deraf utginge till presterskapets aflöning i hvarje

pastorat, och hvad summan af denna tionde utgjorde för hela riket,

samt sedan med första möjliga, men senast till 1898 års riksdag dels

afgifva förslag till afskrifning af denna tionde på enahanda sätt, som

med de å jorden hvilande grundskatter egt rum, och under loppet af

10 åt med 10 procent årligen, dels föreslå det belopp, som Riksdagen

borde anvisa och som mot tionden svarade, att utgå till presterskapets

aflöning, antingen sålunda, att det betalades omedelbart till presterna

mot motsvarande minskning i de afgifter, som utgjordes till dem af

tiondeskyldig jord, eller ock utgå såsom lindring till egarne af sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

jord för den tid nu skedda löneregleringar gälde; allt i syfte att när

tiden för nu gällande löneregleringar tilländagått och tiondens hela afskrifning

egt rum, staten skulle öfvertaga hela det belopp till presterskapets

aflöning, som hittills utgått dertill af tiondeskyldig jord;

b) att Kongl. Maj:t täcktes, om så lämpligen kunde ske, i sammanhang

med i mom. a) omförmälda utredning, men eljest för sig,

låta upprätta förslag till lönestat för presterskapet i riket, afsedd att

gälla från och med 1912 och att tillämpas i hvarje pastorat från de

tider, då nuvarande löneregleringar der upphöra, samt att denna lönestat

måtte upptaga bestämdt belopp för hvarje presterlig tjenstebefattning;
c)

att utredningen till denna lönestats uppgörande jemväl måtte

omfatta, huruvida förefintliga boställen lämpligen borde efter uppskattning

och mot afdrag på lönen för tjensteinnehafvaren bibehållas eller

endast bostad med trädgårdsland åt honom upplåtas, och boställena

öfverlemnas till pastoraten mot viss afgift eller för statsverkets räkning

utarrenderas,^ samt att Kongl. Maj:t ville, så fort ske kunde, för Riksdagen

föreslå dels de förändringar ej mindre i kongl. förordningen af

den 11 juli 1862 om ordnande af presterskapets aflöning än ock i öfriga

frågan berörande lagrum, dels äfven de vilkor, som kunde finnas nödiga

för. statens öfvertagande af aflöningen till rikets presterskap såsom till

öfrige statens tjenstemän; samt

d) att äfven förslag till pensionsstat för presterskapet måtte uppgöras

på här ofvan angifna grunder, i syfte, att de préstmän, som af

sjuklighet eller ålder ej förmådde behörigen uppehålla sina tjenstår

skulle erhålla sådan; och

2:o) att ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af

10,000 kronor till kostnader för här ofvan omförmälda utredningar.

Till stöd för dessa förslag har motionären, bland annat, anfört, att

billighet och rättvisa syntes tala derför, att den jorden åliggande, till

presterskapets aflöning utgående tionden, hvilken hade enahanda ursprung

som kronotionden, blefve liksom denna afskrifven, helst denna

afgift i många landsorter vore en ganska tung börda, som ej utan stor

möda. kunde af egarne till tiondeskyldig jord betalas. Beträffande afskrifning

af ifrågavarande tionde borde Riksdagen fatta beslut, så snart

nödig utredning om dess belopp hunnit verkställas, och oberoende af

den nya reglering af presterskapets löneförmåner, som af motionären

ifrågasatts. För genomförandet af ett sådant beslut måste af Riksdagen

medel anvisas till presterskapets aflöning och anslag för detta

ändamål i riksstaten uppföras. Och då — yttrar motionären vidare —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

statskyrkans prester ej kunde betraktas annat än som statens tjensteman,

vore det ej olämpligt, att de, likasom öfriga statens tjenstemän,

erhölle sin aflöning af staten, helst som statens förvaltnings- och ordningsfrågor

vore af prestens tjenstebefattning i mycket beroende. Det

kunde ej heller med skäl sägas, att den egentliga själavården vore en

församlingens ensak, som det borde ankomma uteslutande på henne

att uppehålla, ty våra gudstjenster vore offentliga, och hvilken person,

som så önskade, egde tillträde till dem. Den egentliga själavården

kunde ej heller vara mera en församlingarnas ensak än folkskolebildningen,

som staten längesedan funnit vara en för hela riket vigtig angelägenhet,

och hvartill Riksdagen derför anvisat betydliga medel, så

att till folkskolelärarnas aflöning nu årligen utbetaltes af staten öfver 4

millioner kronor.

Enligt motionärens beräkningar motsvarade sistnämnda summa

ungefärligen det belopp, som staten skulle få årligen utgifva till presterskapets

aflöning, derest afskrifning af den å jorden hvilande, till ifrågavarande

aflöning nu utgående tionde beslötes.

Slutligen må meddelas, att motionären såsom sin åsigt uttalat, att

alla nu till presterskapet utgående personliga afgifter skulle kunna

vid en ny lönereglering borttagas, och åtgärden att presterna finge sin

aflöning af staten jemväl leda till en allmän skattelindring inom pastoraten

— till fromma ej allenast för de skattskyldige, utan jemväl för

presterskapet.

Vid framställandet af förevarande förslag har motionären utgått

från den synpunkt, att presterskapets aflöning, som hittills inom svenska

kyrkan städse utgjorts af vederbörande församlingar, borde öfvertagas

af staten. Enligt utskottets mening skulle en sådan anordning som

antagligen skulle hafva till följd att tillsättningen af alla presterliga

tjenster öfverginge till staten, vara af djupt ingripande betydelse och

medföra en fullständig omgestaltning af förhållandet mellan stat och

kyrka samt mellan församling och dess presterskap. I samma mån

som statens inflytande på kyrkan härigenom skulle ökas, komme presterskapet

att ställas oberoende af vederbörande församlingar och deras

önskningar. Då utskottet håller före, att utvecklingen i detta hänseende

ingalunda bör gå i den rigtning, hvartill genomförandet af motionärens

omförmälda förslag skulle leda, har utskottet, som jemväl tagit hänsyn

till den betydliga ökning i statsbudgeten, som deraf skulle påkallas,

funnit sig icke böra förorda en framställning till Kongl. Maj:t om utredning

och förslag beträffande afskrifning af den å jorden hvilande

LUh. till Rihd. Prat. 1896. 4 Sami. 2 A/d. 12 Jliift. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

kyrkofonden i syfte att staten skulle öfvertaga den häraf till presterskapet

utgående aflöning. Till följd häraf har utskottet jemväl funnit

sig förhindradt att upptaga motionärens i samma syfte gjorda yrkande

om upprättande af förslag till lönestat för presterskapet, och ej heller

framställningen beträffande presterskapets pensionering synes under sådana

förhållanden böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ehuru utskottet sålunda icke kunnat till bifall förorda ifrågavarande

motion, vill utskottet dock erkänna, att deruti beröras ämnen, som äro

värda synnerlig uppmärksamhet. Särskildt får utskottet framhålla, att

de enligt bestämmelserna i 1862 års förordning upprättade regleringar

af presterskapets löner visat sig under nuvarande förhållanden innebära

anmärkningsvärda ojemnheter såväl beträffande fördelningen af ifrågavarande

utskylder som ock med afseende å beloppen af de för vederbörande

prestmän bestämda aflöningar. Med anledning häraf böra ock

enligt utskottets mening, då tiden för nu gällande löneregleringar går

till ända, i viss mån förändrade grunder i berörda hänseenden göras

gällande.

Utskottet, som med anledning af det slut, hvartill utskottet på

ofvan anförda skäl kommit, icke anser sig böra underkasta motionärens

framställningar någon ytterligare granskning, hemställer,

att herr A. P. Danielsons förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1896.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Reservationer

af herrar N. Petersson och O. W. Redelius.

Herr C. F. Pettersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.