Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar med afseende å delning af Hernösands stift, dels en i detta ämne väckt motion, dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 40 med förslag till ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. l:o.

1896-04-23 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1896:5, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar med afseende å delning af Hernösands stift, dels en i detta ämne väckt motion, dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 40 med förslag till ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

\:o 5.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar med afseende å delning af

Hernösands stift, dels en i detta ämne väckt motion, dels

ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 40 med förslag till

ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående

allmänt kyrkomöte den 16 november 1863.

l:o.

I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under

riksstatens åttonde hufvudtitel föreslagit, dels i punkten 1:

att Riksdagen måtte medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens

län från den 1 januari 1897 frånskildes Hernösands stift för att bilda

ett särskildt stift samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet af

biskopsregleringsfonden användes högst 13,500 kronor årligen;

att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,

amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet måtte beviljas ett

ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till

amanuensen 1,600 kronor samt till vaktmästaren 500 kronor;

att för byra af lokal och vaktmästarebostad måtte anslås ett årligt

belopp af 1,500 kronor;

samt att såsom ersättning för minskning i inkomst, som genom

den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands

domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens

och Norrbottens län och amanuensen vid samma domkapitel genom

upphörande af från lappmarks ecklesiastikverk nu utgående anslag å

600 kronor måtte beviljas ett årligt anslag af 2,100 kronor;

Bill. titt Biksd. Prof. 1896. 4 Sami 2 Afd. 6 Höft. (N:o 5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

dels ock i punkten 30:

att Riksdagen, för anskaffande af möbler, inventarier m. in. för

expeditionslokalen vid det nya domkapitlet, som, enligt Kongl. Maj:ts

förslag om Hernösands stifts delning, skulle komma att upprättas i

Luleå, måtte på extra stat för år 1897 bevilja 3,500 kronor.

I anledning af Kongl. Maj:ts förstnämnda framställning har herr

C. F. Petersson i Dänningelanda uti en inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 166) föreslagit, att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts

hemställan i l:a punkten under åttonde hufvudtiteln i statsverkspropositionen,

ville medgifva, att under vilkor att Kalmar och Visby stift

sammanslås till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de

nuvarande biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggöres,

Vesterbottens och Norrbottens län må frånskiljas Hernösands

stift för att bilda ett särskildt stift.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

Öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 har föredragande departementschefen

erinrat derom att, sedan kyrkomötet i skrifvelse den 29

september 1888 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta företaga den utredning

och de åtgärder, som för genomförande af Hernösands stifts

delning kunde pröfvas erforderliga, samt vederbörande myndigheter

blifvit öfver denna framställning hörda, departementschefen vid ärendets

föredragning inför Kongl. Maj:t den 17 mars 1893 anmärkt, bland annat,

följande:

»Hernösands stift, som omfattar rikets fyra nordligaste län, har en

ytvidd af 236,657 qvadratkilometer, under det hela rikets omfattar

433,000 qvadratkilometer, upptagande således Hernösands stift ett område

betydligt större än alla de andra stiftens tillsammans, medan det i

afseende å kommunikationer är mindre lyckligt lottadt än något af de

öfriga. Dess folkmängd uppgick den 31 december 1890 till 536,833

personer. Allenast Lunds stift kan uppvisa eu högre folkmängdssiffra.

Folkökningen fortgår inom de trakter, som omfattas af Hernösands stift,

mycket hastigare än i mellersta och södra Sverige. Under perioden

1881—1890 ökades befolkningen inom nämnda stift med 86,778 personer

eller med 19,28 procent, medan procenten för folkökningen uti hela

riket utgjorde 4,so samt uti hela riket utom Hernösands stift 3,22. Med

afseende å pastoratens antal öfverträffa endast fem af de öfriga stiften

Hernösands; och det är påtagligt, att antalet pastorat skall inom Hernö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 3

sands stift tillväxa fortare än inom öfriga stift, beroende på dervarande

pastorats stora utsträckning och behofvet af deras delning. Medelarealen

af ett pastorat är inom Hernösands stift 2,191 qvadratkilometer, för

lappmarkspastoraten uppgår medelarealen till mer än tredubbelt denna

siffra, för pastoraten i kustlandet till mer än hälften deraf. Inom andra

stift är medelarealen af ett pastorat högst 403 qvadratkilometer, lägst 60

qvadratkilometer, för hela riket utgör pastoratens medelareal 318 qvadratkilometer.

Beträffande undervisningsanstalterna är antalet allmänna

läroverk och folkskolelärareseminarier samt vid dem anstälda ordinarie

lärare endast inom ett stift större än inom Hernösands, och af hela

antalet folkskolor inom riket utgöra de till sistnämnda stift hörande 9,7

procent eller icke obetydligt mer än medelsiffran för samtliga stiften,

8,3 procent. En för Hernösands stift egendomlig svårighet erbjuder

vården om kyrka och skola i lappmarken och finnbygden med deras af

språkförhållanden och andra omständigheter betingade egendomliga organisation.

Genom de långa och besvärliga resorna för visitation i pastoraten

och inspektion af läroverken inskränkes dessa vigtiga förrättningars

antal, så att äfven med bästa vilja och förmåga hos biskopen

stiftet icke kan erhålla den tillsyn, som kräfves af såväl lag som det

faktiska behofvet. Hvad göromålen i domkapitlet beträffar, hafva dessa,

efter hvad domkapitlets utlåtande gifver vid handen, på senaste åren

tillvuxit i sådan grad, att det domkapitlets ledamöter åliggande arbete

upptagit flerdubbelt längre tid än den minskning af två timmar i veckan

i undervisningsskyldighet, som läroverksstadgan medgifver de lärare,

hvillca tillika äro domkapitelsledamöter, hvarjemte expeditionens tjensteman

endast med stor ansträngning hunnit fullgöra sina åligganden.

Beträffande sättet för delningen hafva domkapitlet och öfriga vederbörande

tillstyrkt, att Vesterbottens och Norrbottens län skulle afskiljas

för att bilda det nya stiftet. Detta senare skulle då få en areal af 161,234

qvadratkilometer med 227,567 invånare, 43 pastorat, 2 högre och 3 lägre

allmänna läroverk samt ett folkskolelärarinneseminarium, hvaremot det

gamla stiftet efter delningen komme att omfatta 75,423 qvadratkilometer

med 30 ),218 invånare, 65 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk

samt ett folkskolelärareseminarium. Genom en dylik delning skulle visserligen

det nya stiftet få något mindre folkmängd och antal pastorat än

det återstående gamla stiftet, men detta förhållande komme, såsom jemväl

af domkapitlet anmärkts, att väsentligen motvägas af den större arealen

och de svårare kommunikationerna samt icke minst deraf, att handläggningen

af alla finska och de allra flesta lappska ärenden skulle tillkomma

det nya stiftets styrelse. Härjemte har framhållits, helt visst med skäl,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

hurusom det skulle medföra större enkelhet och reda i flera afseendeu,

att gränsen mellan stiften sammanfölle med länsgränsen, helst derigenom

äfven vunnes en billig jemkning i afseende på areal och folkmängd, då

deremot en delning efter endera af dessa grunder skulle göra det ena

stiftet i ettdera hänseendet alltför stort i förhållande till det andra. Om

stiftsdelningen på föreslaget sätt genomfördes, skulle deraf föranledas eu

mindre ändring i nu bestående kontraktsindelning. Ångermanlands nordöstra

kontrakt omfattar nemligen för närvarande, utom socknar i Vesternorrlands

län, jemväl Nordmalings och Bjurholms socknar i Vesterbottens

län och skulle alltså, med sin nuvarande sammansättning, komma att

tillhöra båda stiften, till förekommande af hvilken oegentlighet nämnda

båda församlingar kunde förenas med närmaste kontrakt inom Vesterbottens

län.

Lämpligaste platsen för den nya stiftsstyrelsen synes vara Luleå.

Genom styrelsens förläggande till en residensstad koinme samarbetet

mellan den kyrkliga och verldsliga myndigheten att underlättas; och af

de två residensstäder, som skulle komma att tillhöra det nya stiftet, är

Luleå den mest centralt belägna, hvarförutom sagda stad torde inom

kort icke blott komma i lätt förbindelse med den södra delen af stiftet

utan äfven gå en ganska betydande utveckling till mötes. Härtill kommer,

på sätt jemväl i de underdåniga utlåtandena framhållits, att Luleå

ligger vida närmare än Umeå till de finsktalande församlingarna och

de flesta lapparnes hemvist.

I fråga om det nya domkapitlet har domkapitlet i Hernösand föreslagit,

att detsamma skulle bestå af, förutom biskop, sex lektorer vid

Luleå läroverk. Då för närvarande allenast fem lektorsbefattningar finnas

vid sagda läroverk, skulle för ändamålet erfordras inrättande af ytterligare

en lektorstjenst derstädes. I afseende härå synes emellertid följande

vara att erinra. I kongl. förordningen den 11 februari 1687 om rättegång

i domkapitlen § 1 föreskrifves, att i stiftsstäder, der icke akademier

äro, biskopens ordinarie assessores skola vara kyrkoherden uti

domkyrkan och lectores. Enligt denna föreskrift borde, derest Luleå

blefve stiftsstad, kyrkoherden i Luleå stad ingå såsom ordinarie ledamot

i domkapitlet. Vidare kan anmärkas, att enligt kongl. brefvet till

Linköpings konsistorium den 7 juni 1834, jemfördt med kongl. brefvet

till samtliga konsistorierna den 15 juli 1752 och kongl. resolutionen

den 11 mars 1806, domkapitel synes vara beslutmessigt, då fyra ledamöter

äro tillstädes, hvilka äro om beslutet ense, eljest då fem ledamöter

äro närvarande. Någon ökning af lektorernas antal vid Luleå läroverk

synes fördenskull icke vara erforderlig med hänsyn till det blif
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

vande domkapitlets sammansättning. För fall af vakanser eller annat

uppkommet förfall för de ordinarie ledamöterna anvisar ofvanberörda

paragraf af rättegångsordinantien utvägen att genom adjunktion af dertill

lämpade män göra kapitlet fulltaligt.»

Sedan Kongl. Maj:t på dessa och öfriga till protokollet anförda

skäl föreslagit 1893 års Riksdag att medgifva, att Yesterbottens och

Norrbottens län finge från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands

stift för att bilda ett särskildt stift, hade, enligt hvad departementschefen

vidare erinrar, Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1893 anmält,

att vid behandlingen af denna proposition Riksdagens kamrar stannat

i olika beslut af den beskaffenhet, att, jemlikt 63 § riksdagsordningen,

frågan i följd deraf för samma riksdag förfallit. Kamrarnes omförmälda

beslut innefattade: Första Kammarens, bifall till Kongl. Maj:ts proposition

med det tillägg, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida

icke Kalmar och Visby stift lämpligen kunde till ett stift förenas,

äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda; Andra Kammarens åter, medgifvande att — under

vilkor att Kalmar och Visby stift sammansloges till ett stift, så snart

en sådan sammanslagning genom nuvarande biskoparnes i Kalmar och

Visby afgång eller eljest möjliggjordes — Vesterbottens och Norrbottens

län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda särskildt stift.

Af de vid Riksdagen i ärendet förda förhandlingar inhemtades

ock, att nödvändigheten af Hernösands stifts delning allmänt erkänts,

under det att åsigterna varit delade derom, huruvida sådan åtgärd borde

såsom vilkor förutsätta sammanslagning af två andra stift.

Med anledning häraf och då i kamrarnes beslut särskildt antydts

önskvärdheten af Kalmar och Visby stifts förening, och jemväl sammansatta

stats- och lagutskottet, till hvars förberedande behandling frågan

om Hernösands stifts delning hänskjuta, uttalat sig för en utredning

härutinnan, hade det synts departementschefen, att en sådan borde ega

rum. Då emellertid fråga kunde uppstå, huruvida icke — om en rubbning

i nuvarande stiftsindelningen i södra delen af landet måste ske

för åstadkommande af en delning af Hernösands stift — annan förändring

i denna stiftsindelning än den omförmälda, kunde vara mera

lämplig, hade Kongl. Maj:t den 17 juni 1893 anbefalt domkapitlen i

Linköping, VexjÖ, Kalmar och Visby att till Kongl. Maj:t inkomma

med utredning och förslag, hvart och ett af dessa domkapitel i den

mån detsamma af frågan berördes, huruvida icke en sådan förändring

i den nuvarande stiftsindelningen kunde, utan förnärmande af enskild

rätt, ega rum, att:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

antingen Visby stift förenades med Kalmar eller Linköpings stift,

eller ock Kalmar stift upphörde att vara särskildt stift och delades

så, att en del deraf lades till Linköpings stift och återstående delen

till Vexiö stift.

Af de utlåtanden, som med anledning häraf inkommit från bemälda

domkapitel, inhemtades, att ingen af dessa myndigheter uttalat sig

vare sig för Visby stifts förening med Linköpings stift eller Kalmar

stifts delning mellan Linköpings och Vexiö stift. Förslaget beträffande

Visby stifts förening med Kalmar stift hade deremot — under förutsättning

att Hernösands stifts delning ej läte sig genomföra utan rubbning

af stiftsindelningen i södra delarna af riket — tillstyrkts af domkapitlen

i Kalmar och Linköping, hvaremot domkapitlet i Visby på det

bestämdaste uttalat sig emot samma förslag.

Af domkapitlens berörda utlåtanden inhemtades vidare hufvudsakligen,

att domkapitlet i Kalmar — under erinran, att Kalmar stift

hade en folkmängd af omring 150,000 personer, fördelade på 45 pastorat

med 69 församlingar och 79 presterliga lägenheter, och att motsvarande

siffror i Visby stift utgjorde 50,000, 44, 93 och 50 — anfört, hurusom,

då samma siffror i Kalmar stifts Ölandsdel utgjorde 30,000, 23, 34 och

34, Visby stift med allenast omkring en tredjedel öfversköte denna del

af Kalmar stift, samt att, då ett stift, bestående af nuvarande Kalmar

och Visby stift, komme att utgöras af omkring 200,000 personer, fördelade

på 89 pastorat med 162 församlingar och 129 presterliga lägenheter,

detsamma skulle blifva ett bland de minsta i riket. Samma

domkapitel har vidare anfört, att, ehuru understundom inträffade, att

personalförbindelsen mellan fastlandet och Gotland vope synnerligen

försvårad och någon gång upphäfd, domkapitlet dock egde en lång

erfarenhet i dessa förhållanden med afseende å Öland samt ansåge

svårigheterna i denna del med det mera aflägsna Gotland icke vara

oöfvervinneliga. Domkapitlet i Linköping hade för att visa, att eu

förening af Visby stift med Kalmar stift vore lämpligare än en förening

af Visby och Linköpings stift, framhållit, att det stift, som

komme att bildas genom sammanslagning af Visby och Kalmar stift,

skulle till areal och folkmängd ej blifva större än ungefär halfva

nuvarande Linköpings stift, under det att antalet pastorat i ett stift,

bestående af nuvarande Kalmar och Visby stift, skulle blifva två tredjedelar

af motsvarande antal i Linköpings stift och dess allmänna läroverk

icke hälften så många, äfvensom att genom Visby stifts förening med

Kalmar stift, förstnämnda stift komme att utgöra en mera sjelfständig

och betydande del af det hela än genom en förening med Linköpings

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 7

stift. Domkapitel i Visby, som vid sitt utlåtande fogat ett uttalande i

frågan af Visby stifts prestsällskap, hade deremot framhållit det oegentliga

i, att förslaget om upphörande af Gotlands ställning såsom eget

stift väckts utan att i något afseende ställas i sammanhang med den

erfarenhet, man gjort om fördelarna eller olägenheterna för Gotland

af denna kyrkliga sjelfständighet. Af sådana olägenheter kunde domkapitlet

icke tänka sig flera än tvänne, nemligen å ena sidan den

mindre omfattning, hvilken presternas ansökningsrätt sålunda haft, och

å andra sidan för församlingarna inskränktare tillfällen att göra sig

skilda presterliga krafter till godo. Men hvad det förra vidkomme,

skulle hvarje vidgning af ansökningsrätten medföra ett i motsvarande

grad ökadt antal medtäflare, och hvad det senare förhållandet anginge,

skulle genom öns afskilda läge och de gotländska pastoratens jemförelsevis

ringare lönevilkor den sannolika följden blifva, att öfverhufvud

de bättre krafterna droges öfver åt fastlandet, och att de sämre komme

att, sedan de der förgäfves eftersträfvat befordran, söka sig till ön.

Domkapitlet, som af dessa skäl ansåge fördelarna för Gotland, att

utgöra särskildt stift vara både många och stora, hade vidare framhållit

den betydande svårighet det skulle för Gotland innebära, särdeles vissa

tider af året, att icke på sjelfva ön hafva att tillgå stiftstyrelse i vare

sig kyrkans, folkundervisningens eller det allmänna läroverkets angelägenheter,

samt vigten deraf att särskildt med hänsyn till öns afskildhet,

på platsen funnes en person med den högre bildning, en biskop

borde antagas besitta, hvilken kunde, genom att året om vistas och

verka på ön, blifva rätt förtrogen med det gotländska folkets egendomliga

skaplynne och behof, likasom folket med honom.

Vidare har departementschefen meddelat, att vid 1893 års kyrkomöte

två särskilda motioner i denna fråga blifvit väckta, den ena motionen

af samtliga representanter vid mötet för Norrland, den andra af en

utaf de valde representanterna för Gotland. I den förra motionen hade

förslaget om Hernösands stifts delning satts i samband med förslag

om att kyrkomötet skulle medgifva att, derest för åstadkommande af

ifrågavarande delning visade sig oundgängligt, att de öfriga stiftens

antal minskades, sammanslagning af två stift måtte, så snart sådant

kunde genom vederbörande biskopars afgång eller eljest försiggå, ega

rum antingen så, att Gotland upphörde att vara eget stift och lades

till Kalmar stift, eller på något annat sätt. Den andra motionen hade

gått derpå ut, att kyrkomötet, med ogillande af förslaget om sammanslagning

af vissa stift, måtte godkänna delningen af Hernösands stift.

Såsom motiv för den sistnämnda framställningen hade framhållits, bland

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

annat, att man icke finge taga i betraktande ensamt Gotlands ringa

folkmängd och areal utan framför allt dess läge och de svårigheter i

samfärdseln med fastlandet, som deraf vore en följd. Det vore föga

sannolikhet för, att en året om regelbunden kommunikationsled mellan

Visby och Kalmar skulle komma till stånd. Säkerligen skulle förbindelsen

mellan dessa orter hufvudsakligen förmedlas öfver Stockholm,

åtminstone under långa tider årligen. Då skulle svårigheten för vederbörande

å ön att komma i personlig beröring med stiftsstyrelsen blifva

nästan oöfvervinnelig. Många stridigheter i kyrkliga och skolförhållanden

hade hittills genom biskopens personliga mellankomst kunnat

i godo biläggas. Det voro ej att betvifla, att, så länge biskopen öfver

de förenade stiften vore i sin kraftfullaste ålder, han ofta skulle besöka

ön. Men vid tilltagande ålder eller inträffad sjuklighet vore det

omöjligt. Biskopens personliga verksamhet oafsedd, skulle stiftsstyrelsens

med dithörande skolstyrelses förläggande till fasta landet medföra

en betänklig rubbning i gången af ärendenas behandling. Enligt

motionärens mening borde förmånen af särskild stiftsstyrelse icke

kunna mot vederbörandes bestridande frånhändas en landsdel, med

mindre än att det nya, som sattes i stället, vore bättre än eller åtminstone

lika godt med det gamla, som ginge förloradt. Att i stället för

det bättre sätta något, som för den regleringen underkastade landsdelen

ostridigt vore sämre, skulle inom samma landsdel svårligen kunna

betraktas annorlunda än som en oberättigad handling.

Kyrkomötet beslöt att:

dels anhålla om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde

vara erforderliga, för att Hernösands stift måtte blifva, så snart ske

kunde, deladt;

dels anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands

stift, så snart ske kunde, delades på det sätt, att Vesterbottens och

Norrbottens län frånskildes derifrån för att bilda ett särskildt stift;

dels anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder

för att, under förutsättning att Hernösands stift blefve deladt, § 2

samt tredje stycket af § 5 utaf förordningen angående allmänt kyrkomöte

den 16 november 1863 måtte erhålla ändrad, af kyrkomötet formulerad

och för dess del godkänd lydelse.

Sedermera hade från domkapitlet i Hernösand och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län ytterligare skrifvelser i ämnet

till Kongl. Maj:t inkommit.

Domkapitlets i Hernösand skrifvelse af den 7 november 1894 innehölle

hufvudsakligen följande. Sedan domkapitlet till en början fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

hållit, hurusom de af departementschefen den 17 mars 1893 till statsrådsprotokollet

anförda skal, som talade för önskvärdheten och nödvändigheten

af Hernösands stifts delning, ännu qvarstode med oförminskad,

endels ökad kraft, fortsatte domkapitlet: Stiftets folkmängd, som vid

1890 års slut utgjort 536,833 personer, hade vid 1893 års slut stigit

till 552,704 personer. Den inom vårt land, åtminstone hvad landsbygden

beträffade, säkerligen allenastående hastighet, med hvilken folkmängden

inom stiftet på sista tiden tillvuxit, komrne för visso att under

den närmaste framtiden ökas. Den nyss färdigblifna jernvägen till

Boden såväl som tillgodogörandet af de norrbottniska malmbergens

rikedomar skulle säkerligen samverka i denna rigtning. De nya kommunikationslederna,

som till väsentlig del ginge genom hittills obefolkade

trakter, hade också redan medfört och komme utan tvifvel att

ytterligare medföra uppkomsten åt nya befolkningscentra, hvilka åter i

sin tur nödvändiggjorde nya anordningar med afseende på församlingsbildning,

gudstjenstlokaler och folkskolor m. m., som hörde under stiftsstyrelsens

handläggning och tillsyn. Dylika, till sin natur vanligen

mycket svårhandterliga, organisationsfrågor utgjorde sedan lång tid tillbaka

en mycket väsentlig del af domkapitelsärendena, och man kunde

med visshet förutse, att antalet sådana mål skulle betydligt ökas i mån

af befolkningens tillväxt och uppkomsten af nya byar, gårdar och lägenheter.

Det borde ock bemärkas, att de förhållanden, om hvilka domkapitlet

sålunda erinrat, förekomme företrädesvis inom de båda nordligaste

länen, från hvilka afståndet till stiftsstaden vore mycket stort

och hvilka följaktligen äfven ur denna synpunkt vore i trängande behof

af en mer närbelägen stiftsstad, än den de nu egde. Hvad särskilt

anginge de för lappmarken egendomliga svårigheter med hänsyn till

vården om kyrka och skola, så bestode dessa svårigheter närmast i

språkförhållandena och den ganska omfattande organisation, som blifvit

nödig för att religionsvård och skolundervisning skulle kunna beredas

åt den nomadiserande lappbefolkningen. Men äfven den mera bofasta

lappmarksbefolkningen toge en stiftsstyrelses omtanke och vård i vida

högre grad i anspråk, än hvad förhållandet vore med de flesta öfriga

delar af stiftet — att icke nämna andra delar af vårt land. Denna befolkning,

som utgjorde den vida öfvervägande delen — omkring 47,000

— af lappmarkens invånare, vore spridd på eu yta af mer än 1,000

qvadratmil och befunne sig till ganska stor del i svår fattigdom. Den

vidsträckta arealen gjorde, att befolkningen vore i behof af ett mångdubbelt

större antal presterliga krafter, gudstjenstlokaler och folkskolor,

än fallet voro i trakter med tätare befolkning; fattigdomen åter medBih.

till Ttiksd. Prof, 1R9C,. 4 Samt. 2 Afd. 5 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

förde stora, ofta oöfvervinneliga svårigheter för den stiftsstyrelse, som

hade att sörja för tillfredsställandet i någon mån af sagda behof, och

dessa svårigheter blefve större, ju längre afståndet vore mellan stiftsstaden

och dessa trakter. Hvad som af domkapitlet sagts om lappmarken

gälde till god del äfven finnbygden, såväl den inom lappmarken

belägna som den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden

med ett invånarantal af 26,717 personer tillkomme den svårigheten,

att befolkningens vida öfvervägande flertal — mer än 20,000 — vore

af främmande nationalitet och talade ett främmande språk. Sedan domkapitlet

erinrat derom, att Kongl. Maj:t, för att såvidt möjligt göra

dessa trakters invånare delaktiga af svensk kultur, tid efter annan anbefalt

inrättandet af statsskolor med svenska språket såsom uteslutande

undervisniugsspråk och senast, sedan Riksdagen dertill beviljat medel,

förordnat om inrättandet af icke mindre än 18 nya sådana skolor, hade

domkapitlet påpekat, att vid dessa skolors anordnande och öfvervakande

domkapitlet i förening med Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade väsentligen

samma uppgift, som i fråga om andra folkskolor tillkommer

vederbörande skolråd och kyrkostämma, och att, det läge i sakens natur,

att denna uppgift endast på ett mjmket ofullständigt sätt kunde fyllas,

så länge stiftsstyrelsen hade sitt säte 72 mil från den sydligast belägna

finnförsamlingen.

Med afseende på såväl lappmarken som finnbygden, hade domkapitlet

för öfrigt- framhållit två omständigheter såsom särskildt egnade

att visa boliöfligheten af stiftets delning. Den ena vore den, att vid

de flesta organisationsfrågor kräfdes samverkan mellan stiftsstyrelse och

vederbörande länsstyrelse. Det sade sig sjelft, att en dylik samverkan

i yttersta grad försvårades, då afståndet från stiftsstaden till den ena

af de norra residensstäderna vore 25 mil och till den andra, der de

flesta hithörande ärenden handlades, ej mindre än omkring 55 mil eller

å jernväg 650 kilometer. Den andra härvid beaktansvärda omständigheten

vore, att ej blott det religiösa och moraliska tillståndet, utan

framför allt undervisningsväsendet i dessa nejder ännu befunne sig på

en synnerligen låg ståndpunkt. Hvad det sistnämnda beträffade, ansåge

sig domkapitlet böra anföra några, företrädesvis ur folkskoleinspektörernas

sammandrag af skolrådens uppgifter för år 1893 hemtade, mycket

belysande exempel. Så hade i flera församlingar i lappmarken icke

ens hälften af de i skolåldern varande barn erhållit undervisning i

skola, och, hvad särskildt en af dessa församlingar anginge, hade den

upplysning lemnats, att i församlingens fjelltrakter af 160 i skolåldern

varande barn endast 33 kunnat erhålla skolundervisning. I åtskilliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottet''s Utlåtande N:o 5.

andra församlingar inom lappmarken och finnbygden hade antalet af

de barn, som under året åtnjutit skolundervisning, varit obetydligt större

än deras antal, som saknat sådan undervisning. Visserligen uppgåfves

det om en stor del af de barn, som sålunda icke undervisats i skola,

att de åtnjutit undervisning i liemmen, men det folie af sig sjelft, att

denna undervisning i de allra flesta fall vore nästan detsamma som

ingen undervisning alls. Med det beklagansvärda tillstånd, i hvilket

skolväsendet sålunda flerstädes i dessa nejder befunne sig, sammanhängde

ett annat förhållande, som kräft och kräfde alldeles särskilda

åtgärder från presterskapets och stiftstyrelsens sida. I flera af de till

lappmarken börande finnförsamlingarna funnes nemligen ett icke ringa

antal vuxna personer, som aldrig blifvit konfirmerade, på grund deraf

att de väsentligen saknade ej blott kristendomskunskap, utan öfver hufvud

all läskunnighet. Dessa personer lefde till en stor del i »vilda äktenskap»,

och de barn, som i sådana äktenskap föddes, blefve naturligtvis

i hög grad vårdslösade. I Gellivara församling funnes ej mindre än

74 sådana äldre personer i en ålder mellan 21 och 82 år, och i Karesuando

med en långt mindre talrik befolkning 47 dylika personer i en

ålder mellan 20 och 59 år. Den andliga vården om sådana menniskor,

dem man å orten icke utan skäl kallade hedningar, vore ett lika vigtigt

som för stiftsstyrelsen svårlöst problem.

I fråga om ökningen af göromålen i domkapitlet hade*domkapitlet

upplyst, att dess diariinummer, som år 1887 utgjorde 1,288, under

de följande åren oupphörligen ökats, så att de år 1892 utgjorde 2,089.

Under år 1893 hade denna siffra åter nedgått något, dock så, att den

varit högre än något år före 1892; men alla förhållanden tydde derpå,

att i det hela ökningen alltjemt skulle komma att fortfara, och domkapitlet

trodde sig veta, att dess diariinummer vore mer än dubbelt

så många som i Upsala stift och ungefär lika många som i Lunds stift.

Härvid vore jemväl att märka, hvad domkapitlet förut antydt, att en

mycket stor del af de hos domkapitlet förekommandefärenden utgjordes

af vigtiga, mycket arbete kräfvande organisationsfrågor, till hvilka någon

motsvarighet endast sällan förekomme inom rikets öfriga stift. Det

arbete, som genom mängden och beskaffenheten af göromålen i domkapitlet

ålades lektorerna vid Hernösands allmänna läroverk, blefve

också mycket betungande och stode icke i rimligt förhållande till den

minskning i undervisningsskyldighet, som vore dem i läroverksstadgan

medgifven. Så hade under de två senastefåren allenast sessionerna i

domkapitlet upptagit i medeltal en tid af 5 timmar i veckan, hvartill

komme den tid, som åtginge till förberedelse för hvar session och som,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

särskild! till följd af ärendenas ofta invecklade natur, vore mycket betydande;

och domkapitlet vore förvissadt, att, äfven om stiftet blefve

deladt på sätt Kongl. Maj:t en gång föreslagit, hvart och ett af de sålunda

uppkommande nya stiften skulle ur stiftsstyrelsens synpunkt

blifva lika svårskött som något af de eljest största stiften inom riket.

Af hvad domkapitlet anfört framginge emellertid, att en skälig

lindring i stiftsstyrelsens göromål hvarken vore det enda eller det vigtigaste

skälet för den påyrkade stiftsdelningen. Hufvudsaken vore, att

församlingarna och undervisningsanstalterna, så länge stiftet vore odeladt,

icke kunde få vederbörlig tillsyn och vård. Stiftet hade i detta

afseende alltför länge varit vanlottadt i jemförelse med rikets öfriga

delar; och att låta detta missförhållande, hvilket vore stadt i ständig

och snabb tillväxt, fortfara vore icke blott hvarken rättvist eller billigt,

utan tillika farligt. Antagligt vore, att Norrland, hvilket, i synnerhet

dess öfre del, ofta plägade betecknas såsom Sveriges framtidsland, ginge

en stor och snabb materiel utveckling till mötes. Men om denna utveckling

i materielt hänseende icke åtföljdes af ett vederbörligt framåtskridande

i andlig kultur, så uppstode en fara, som kunde blifva ödesdiger,

icke blott för dessa landsändar, utan ock för hela fäderneslandet;

och ett nödvändigt vilkor för undgående af denna fara vore, att stiftet

blefve, utan dröjsmål, deladt.

Uti den förut omnämnda skrifvelsen i ämnet från Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län, hvilken skrifvelse vore dagtecknad

den 22 november 1894, hade, enligt hvad departementschefen upplyst,

Kongl. Maj:t-s befallningshafvande framhållit den erfarenhet, som denna

myndighet under sin embetsutöfning varit i tillfälle att inhemta derom,

att de grunder, hvilka anförts till stöd för yrkandet om Hernösands

stifts delning, verkligen egde sådan styrka och betydelse, att stiftsdelningen

måste anses vara påkallad af ett oafvisligt behof, som kräfde

att snarast möjligt tillgodoses. Skrifvelsen vore af väsentligen följande

innehåll: Församlingsvård och skolväsende vore inom Norrbottens län

icke hvad de borde, hvilket berodde af förhållanden, som vore för länet

egendomliga. De flesta församlingars oerhördt stora utsträckning gjorde

det omöjligt för de fåtaliga presterliga krafterna att räcka till för sin

uppgift; och folkskoleväsendet blefve af enahanda anledning bristfälligt.

Församlingarna kunde icke förse de spridda, långt från hvarandra liggande

byarna med erforderliga lärarekrafter, och särskild! gälde detta

om de vidsträckta lappmarkerna. Inom dessa tillkomme dessutom de

särskilda svårigheter, som vore förbundna med sträfvandet att bereda

lappallmogen nödig religionsvård och undervisning. Slutligen vore att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

märka det förhållande, att en betydande del af länets befolkning vore

finsktalande; och inom den finsktalande delen af länet förelåge en dubbel

uppgift: det gälde å ena sidan att tillse, att den finsktalande befolkningen

finge sig på sitt modersmål meddelad nödig undervisning, men

å andra sidan måste man söka i möjligaste mån tillmötesgå den önskan,

som hos samma befolkning lifligt framträda att erhålla äfven svenska

undervisningsanstalter, der deras barn kunde få tillfälle att inhemta

kännedom jemväl om svenska språket. Af det sagda framginge, att

inom den nordligare delen af vårt land förelåge, likasom i materielt så

äfven i andligt afseende, ett odlingsarbete af en omfattning, hvartill

ingen annan del af riket företedde något motsvarande. Att befolkningen

skulle sjelf, fattig som den mestadels vore, kunna bereda utväg att

fylla alla de stora kraf, som de säregna förhållandena medförde, kunde

icke fordras. Hjelp behöfdes visserligen från det allmännas sida, och

sådan hade ej heller uteblifvit; men verksammast bland alla de medel,

som från det allmännas sida kunde vidtagas, vore den ifrågasatta stiftsdelningen,

hvarigenom de två nordligaste länen skulle beredas förmånen

af en stiftsstyrelse, som, lättare tillgänglig än den nuvarande

och hänvisad att uteslutande handhafva de nordligaste länens angelägenheter,

kunde ordnande, ledande och öfvervakande ingripa i det

arbete på det andliga området, som här förelåge. Detta arbete vore

mer än tillräckligt för att gifva full sysselsättning åt den styrelse, som

finge dess ledning sig anförtrodd; och med den utveckling, som på det

materiella lifvets alla områden här vore att motse, skulle dennas verksamhet

och uppgifter för hvarje dag ökas. Det vore icke möjligt för

stiftsstyrelsen i Hernösand, beläget på mer än 50 mils afstånd från

Luleå, från hvilken sistnämnda stad åter afståndet till den inom länet

längst bort belägna kyrkobyn vore 52 mil, att, öfverhopad af göromål

beträffande andra delar af det vidsträckta stiftet, egna åt den nordligaste

delen deraf den alldeles särskilda omvårdnad, som dervarande säregna

förhållanden kräfde. För Kongl. Maj:ts befallningshafvande erbjöde sig

alltjemt tillfällen till den iakttagelsen, att mycket, som inom länet borde

göras till befrämjande af religionsvård och undervisningsväsende, blefve

och måste blifva ogjordt; och många af de ändamål beträffande k}7rka

och skolor derstädes, dem staten genom anvisade anslag eller eljest

önskat tillgodose, kunde icke annat än ofullständigt ernås i saknad åt

den sammanhållande och oaflåtligen ingripande kraft, som eu särskild

stiftsstyrelse skulle ega. Mångfaldiga exempel såväl i ena som i andra

afseendet kunde anföras; och såsom ett bland de många hänvisade

Kong!. Maj:ts befallningshafvande till den af Kongl. Maj:t och Riksdagen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats■ och Lagutskottets Utlåtande N;o 5.

med lifligt intresse omfattade tanken att bereda den finsktalande delen

af vårt land den af densamma med begärlighet omfattade förmånen att

blifva delaktig äfven af svensk odling, ett syfte, som skulle befordras

i ojemförligt högre grad, om särskild stiftsstyrelse funnes på närmare

håll i stället för, såsom nu vore förhållandet, på ett afstånd af ungefär

70 mil från den finsktalande delen af länet. Att i de frågor, der samarbete

mellan stiftsstyrelse och Kong]. Maj:ts befallningshafvande skulle

ega rum, det stora afståndet mellan de båda myndigheterna medförde

många svårigheter och olägenheter vore påtagligt och lade i sin mån

en hämsko på bådas verksamhet för gemensamma syften. Till sist hade

påpekats, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det anförda uteslutande

fäst sig vid de skäl för en delning af Hernösands stift, som vore att

hemta från de för dess nordligare hälft egendomliga förhållanden. Till

dessa skäl komme de talande grunder, som gjorde delningen önskvärd

jemväl med hänseende till stiftets sydligare delar, hvilka visserligen

behöfde, för att få sina intressen behörigen tillgodosedda, förmånen af

en särskild stiftsstyrelse, som, befriad från omsorgen om de många

angelägenheter, hvilka afsåge den nordligare delen, kunde egna sig

ensamt åt det myckna arbete, som för det sydligare Norrland förelåge,

och som, med dessa landsdelars snabbt fortgående utveckling, i alltjemt

ökad grad förestode. Med förenadt afseende på det ena såväl som det

andra kunde sägas, att den ifrågastälda stiftsdelningen afsåge ett ändamål,

med hvars genomförande ej utan stor skada kunde anstå, men

som, förverkligadt, skulle kraftigt befrämja uppgifter af den mest omfattande

betydelse.

För egen del har departementschefen yttrat, att af allt framginge,

icke blott att ett oafvisligt behof af Hernösands stifts delning förelåge,

utan ock att detta behof måste inom den närmaste tiden tillgodoses. I

det först nämnda afseendet syntes ock en nästan fullständig samstämmighet

råda såväl inom Riksdagen som inom kyrkomötet. Deremot

hotades frågans lösning med ett uppskof på obestämd tid deraf, att

Riksdagens Andra Kammare såsom vilkor för delningen uppstält fordran

på en motsvarande sammanslagning af två andra stift. Inom kyrkomötet

hade åter detta vilkor mött ett afgjordt motstånd. Hvad som

hittills i ärendet förekommit hade hos departementschefen stadgat den

öfvertygelsen, att den ifrågasatta sammanslagningen icke kunde blifva

annat än en nödfallsåtgärd, som icke i sig innebure någon fördel, men

väl medförde stora och känbara olägenheter. Särskilt det sätt för

sammanslagningens genomförande, som företrädesvis varit föremål för

diskussion inom Riksdagen och kyrkomötet, nemligen att förena Visby

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

och Kalmar stift, syntes departementschefen synnerligen olämpligt, såsom

medförande verklig skada för Gotland, och hade äfven der blifvit

mottaget med djupt bekymmer. Då tillika toges i betraktande, att den

kostnad, som Hernösands stifts delning nödvändiggjorde, med afseende

på ändamålets vigt kunde betraktas såsom en obetydlighet, ansåge

departementschefen icke all förhoppning saknas, att Riksdagen, med

hänsyn till vigten af ärendets snara afgörande, skulle befinnas villig att

godkänna en Kongl. Maj:ts framställning af samma hufvudsakliga innehåll

som i den till 1893 års Riksdag gjorda.

Departementschefen ansåge alltså, att den fråga, som nu borde

föreläggas till Riksdagens afgörande, borde begränsas till Hernösands

stifts delning; och skulle, då kyrkomötet redan för sin del fattat beslut

i sådant syfte, ett godkännande från Riksdagens sida af ett dylikt förslag

omedelbarligen leda till det vigtiga målets uppnående.

I fråga om sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det

nya stiftet, har departementschefen erinrat, hurusom han redan, då denna

fråga förra gången föredrogs inför Kongl. Maj:t, uttalat sig för att det

icke borde ifrågasättas, att åt honom skulle på lön anslås något prebendepastorat,

utan att en bestämd lön borde åt honom anvisas. Genom

kongl. brefvet den 15 juni 1861 angående reglering af biskoparnes

löner hade dessa löner i de särskilda stiften bestämts från 16,000 till

10,000 kronor, deribland för biskopen i Hernösand till 12,000 kronor.

Då, enligt hvad Hernösands domkapitel uttalat, hvart och ett af de två

stift, i hvilka Hernösands stift skulle delas, för sin behöriga vård komme

att kräfva å stiftsstyrelsens sida fullt upp så mycket arbete som de

flesta större stift inom det öfriga riket, syntes, i enlighet med hvad

jemväl kammarkollegium och statskontoret hemstält, lönen åt biskopen

i det nya stiftet icke lämpligen böra sättas lägre än lönen åt biskopen

i Hernösands odelade stift, eller 12,000 kronor, hvartill borde komma

särskild hyresersättning, som enligt mom. 2 af de genom nyssnämnda

kongl. bref den 15 juni 1861 faststälda grunder för reglering af biskoparnes

löner skulle till biskop, der biskopshus ej funnes, utgå med

belopp ej öfverstigande 1,500 kronor, hvilket belopp i nuvarande fall

syntes departementschefen vara erforderligt. Medel till denna lön och

hyresersättning syntes kunna bekommas ur biskopslöneregleringsfonden,

hvilken uppkommit genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner

och bestämts till jemnande af andra. Vid 1894 års slut egde

denna fond en behållning, som beräknats uppgå till 460,935 kronor 7

öre. Inkomsterna under år 1894 både uppgått till mer än 49,500 kronor,

deraf ränta och kapitalvinst 18,608 kronor 10 öre. De till utgående

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

från fonden anvisade årliga utgifterna till lönefyllnad åt åtskilliga biskopar

m. m. utgjorde tillsammans 24,210 kronor 49 öre, hvartill kommit

för år 1894 en extra utgift å omkring 360 kronor.

Vid samma tillfälle hade departementschefen, hvad anginge ledamöterna

i det nya domkapitlet, yttrat, att det väl kunde ifrågasättas,

huruvida icke kyrkoherden i Luleå stadsförsamling och de nuvarande

lektorerna vid läroverket, hvilka icke mottagit sina befattningar med

skyldighet att tjenstgöra i domkapitel, borde erhålla särskild godtgörelse

för det ökade arbete, som ett ledamotskap i domkapitlet skulle för dem

medföra, och hvilket för lektorerna icke i afsevärd mån kunde anses

uppvägas af den förminskning i antalet undervisningstimmar, som enligt

13 § i gällande läroverksstadga skulle medgifvas dem såsom domkapitlets

ledamöter. Vidare hade departementschefen anmält, att uti

infordrade yttranden nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamlings

pastorat O. A. Vester äfvensom nuvarande lektorerna i kristendom och

filosofisk propedevtik, i historia och modersmålet samt i matematik och

fysik vid nämnda läroverk — de tvenne öfriga lektorerna åtnjöte sedan

flera år tillbaka tjenstledighet för sjukdom — förklarat sig villiga att

inträda som ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att ifrågasätta

särskild ersättning härför, kyrkoherden Vester under uttalande af den

förhoppning, att de presterliga krafter, som erfordrades för församlingsvården

inom pastoratet, måtte så ordnas, att densamma icke behöfde

lida intrång af kyrkoherdens domkapitelsgöromål.

Beträffande aflöningen åt konsistorienotarien i det nya stiftet, ansåge

departementschefen, att denne tjensteman borde åtnjuta dels de

inkomster, som enligt gällande grunder för konsistorienotariernas aflöning

utginge från Vesterbottens och Norrbottens län till notarien vid

Hernösands domkapitel, dels ock ett skäligt anslag af statsmedel. I

yttrandet till protokollet den 17 mars 1893 hade, med ledning af från

domkapitlet i Hernösand infordrade uppgifter, lemnats en specifik utredning

beträffande omförmälda från Vesterbottens och Norrbottens län

inflytande inkomster för konsistorienotarien i Hernösands stift, och

gåfve denna utredning vid handen, att dessa inkomster i medeltal utgjort

omkring 1,500 kronor årligen.

Domkapitlet hade visserligen ansett, att, i anseende till minskning

i provisionen från presterskapets enke- och pupillkkassa, dessa

inkomster för framtiden ej borde beräknas högre än till 1,200 kronor,

och föreslagit, att till konsistorienotarien i det nya stiftet borde öfverflyttas

de 300 kronor, som för närvarande utginge till konsistorienotarien

i Hernösand för dennes bestyr med lappmarks ecklesiastik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

verks angelägenheter, samt hemstält, att derutöfver måtte åt förstnämnde

konsistorienotarie anvisas 3,000 kronor. Notarien skulle härigenom

beredas en löneinkomst af tillhopa omkring 4,500 kronor. Då

omförmälda 300 kronor emellertid icke, såsom domkapitlet förutsatte,

utginge från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, utan från anslagen

till domkapitlens expeditioner och alltså icke kunde betraktas såsom

en tillgång utöfver sistnämnda anslag, syntes frågan om detta belopps

öfverflyttning från den ene notarien till den andre dermed vara förfallen.

Visserligen vore det ingalunda oantagligt, att de från de båda

nordligaste länen konsistorienotarien tillkommande inkomster i sportler,

provisioner m. m. komme att förminskas. Men då samma inkomster,

enligt nu införskaffade uppgifter, i medeltal under åren 1891—1894

något öfverstigit 1,500 kronor, ansåge departementschefen desamma

kunna beräknas till detta belopp.

Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren, hade domkapitlet

ansett deras arfvoden kunna bestämmas till ungefär enahanda

belopp, hvartill amanuensens och vaktmästarens vid domkapitlet i Hernösand

inkomster af deras befattningar under de senaste åren före 1891

uppgått, nemligen för amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren

omkring 500 kronor jemte bostad och vedbrand.

Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets

expedition, hade domkapitlet beräknat dessa till följande belopp:

hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad

för vaktmästaren .............................................................. kr. 1,500: —,

andra för expeditionen nödiga årliga utgifter.................. » 600: _,

hvartill skulle komma för anskaffande af möbler, kassaskåp,

andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m.

för en gång ........................................................................ » 3,500: —.

I sammanhang med nu omnämnda beräkning af kostnaden för den

nya stiftsstyrelsens i Luleå expedition, hade domkapitlet i Hernösand

hemstält, att, i den mån genom stifsdelningen inkomster skulle komma

att frångå notarien och amanuensen vid domkapitlets i Hernösand expedition

och öfverflyttas till motsvarande tjenstemän vid det nya domkapitlet,

ersättning måtte de förra härför beredas. Domkapitlet hade

framhållit, att härvid visserligen måste å ena sidan tagas i betraktande,

att dessa tjenstemäns arbete komme att blifva i väsentlig mån minskadt.

genom stiftsdelningen, men att å andra sidan äfven hänsyn måste tagas

dertill, att deras arbete hittills varit öfver höfvan betungande och att

de med deras befattningar förenade löneinkomster vore så knappa, att

llih. till Tlilittd. Uret. 1,99f>. 4 Sand. 2 Afd. ö Höft. .''5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- och LagutsJcottets Utlåtande N:o 5.

endast med beräkning af de inkomster, hvilka för närvarande af dem

åtnjötes, dugliga innehafvare till samma befattningar kunde erhållas.

Beträffande hvad domkapitlet rörande ifrågavarande anslagsbelopp

anfört, hade departementschefen, förutom hvad ofvan framhållits, intet

annat att erinra, än att i det för amanuensen vid domkapitlet i Hernösand

angifna arfvode inginge det belopp, 600 kronor, som af Kongl. Maj:t

under de senaste åren från lappmarks ecklesiastikverk anvisats till

domkapitelsexpeditionen såsom ersättning för göromål, hvilka särskild!

afsåge lappmarken, och hvilket belopp efter delningen syntes böra

utgå från samma anslag som öfriga kostnader för domkapitlens expeditioner.

Ehuru det af dessa göromål härrörande arbete komme att

minskas, i händelse stifsdelningen egde rum, ansåge departementschefen

dock, att en nedsättning i totalbeloppet af amanuensens arfvode

icke skäligen kunde sättas i fråga, utan att samma arfvode fortfarande

borde utgå med 1,600 kronor, hvartill jemväl amanuensens vid det nya

domkapitlet arfvode borde bestämmas.

Hvad angår det uti ofvan omförmälda motion framstälda förslaget,

har motionären, efter redogörelse för hvad uti denna fråga vid 1893

års riksdag förekommit, förklarat sig hysa den åsigt, att, enär en delning

af Hernösands stift anses böra ega rum, en sådan delning bör

åstadkommas . genom en omreglering utaf stiften utan ökning af deras

antal. De skäl, som vid nämnda riksdag anfördes för en sådan lösning

af frågan, syntes motionären icke hafva blifvit vederlagda, och

än ytterligare hade motionären stärkts i sin åsigt af den omständigheten,

att, såsom inhemtades af det vid statsverkspropositionen fogade

protokollet, numera förslaget beträffande Visby stifts sammanslagning

med Kalmar stift — under förutsättning att Hernösands stifts delning

ej läte sig genomföra utan rubbning af stiftsindelningen i södra delarna

af riket — tillstyrkts af domkapitlen i Kalmar och Linköping.

Behofvet af en delning utaf Hernösands stift har redan då denna

fråga år 1893 var föremål för Riksdagens pröfning blifvit af kamrarne

erkändt, och hvad i detta ärende nu ytterligare blifvit upplyst synes

utskottet ådagalägga,, att frågans lösning icke utan stor skada för det

vidsträckt^ stiftets befolkning kan längre anstå. Att Kongl. Majffs för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 1!''

1893 års Riksdag framlagda förslag i ämnet icke vann Riksdagens

bifall var, såsom ock af departementschefen blifvit erinradt, beroende

derpå, att inom kamrarne olika meningar gjorde sig gällande med afseende

å väckt förslag att i sammanhang med Hernösands stifs delning

genomföra en sammanslagning af Visby och Kalmar stift till ett

stift. Den utredning, Kongl. Maj:t nu låtit verkställa och för Riksdagen

framlagt beträffande betydelsen af en sådan åtgärd, synes utskottet

gifva vid handen, att densamma, särskildt för Gotland med dess

afskilda läge och i flera fall egendomliga förhållanden, skulle medföra

så afsevärda olägenheter, att de ingalunda uppvägas af den jemförelsevis

obetydliga besparing, som genom sammanslagningen af berörda

stift skulle kunna vinnas. På grund häraf har i.itskott,et icke kunnat

förorda, att berörda omreglering af stiftsindelningen i södra Sverige,

på sätt i herr Peterssons förevarande motion föreslagits, göres till vilkor

för en delning af Hernösands stift, utan håller utskottet före, att

denna delning bör oberoende häraf komma till stånd.

Delningen af Hernösands stift anser utskottet lämpligen böra

verkställas på det sätt, som af Kongl. Maj:t föreslagits, eller så att

Vesterbottens och Norrbottens län från början af nästkommande år

afskiljas för att bilda ett särskildt stift, hvars styrelse förlägges till

Luleå. Kongl. Maj:ts förslag dels om användning af biskopslöneregleringsfonden

för aflönande af den nye biskopen, dels ock om anslag

för bestridande af kostnader, som genom stiftsdelningen påkallas, hafva

från utskottets sida icke föranledt erinran annat än beträffande det

belopp å 600 kronor, som af Kongl. Maj:t å ordinarie stat äskats såsom

ersättning till amanuensen vid Hernösands domkapitel för minskning i

inkomst. Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, skulle nemligen

det anslag af 600 kronor, som under de senaste åren från lappmarks

ecklesiastikverk utgått till nämnde tjensteman såsom arfvode för göromål,

hvilka särskildt afse lappmarken, vid stiftsdelningens genomförande

komma att upphöra. Då emellertid berörda göromål samtidigt i väsentlig

mån minskas för amanuensen vid Hernösands domkapitel, anser

utskottet att, om än billigheten må föranleda att ersättning för den

förlorade inkomsten beredes nuvarande innehafvaren af befattningen,

denna ersättning dock måste betraktas såsom ett rent personligt arfvodestillägg;

och har utskottet med afseende härå funnit sig böra tillstyrka,

att ifrågavarande af Kongl. Maj:t begärda ersättningsbelopp må endast

å extra stat beviljas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

att Riksdagen, i anledning af hvad Kong!. Maj:t

i sådant afseende föreslagit, må, med afslag å herr

Peterssons ifrågavarande motion, må

a) medgifva, det Yesterbottens och Norrbottens

län må från den 1 januari 1897 frånskiljas Hernösands

stift för att bilda ett särskildt stift, samt att för aflönande

af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregleringsfonden

användas högst 13,500 kronor

årligen;

b) för bestridande af kostnaden för aflönande af

konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid det

nya domkapitlet bevilja ett ordinarie anslag af 5,100

kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen

1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

c) för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå

ett årligt belopp af 1,500 kronor;

d) såsom ersättning för den minskning i inkomst,

som genom stiftsdelningen skulle drabba notarien

vid Hernösands domkapitel till följd af förlusten af

sportelinkomsterna från Vesterbottens och .Norrbottens

län, bevilja ett ordinarie anslag af 1,500 kronor;

e) på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af

600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen

vid Hernösands domkapitel för den minskning

i hans inkomst, som i anledning af stiftsdelningen

skulle uppstå genom upphörande af det från lappmarks

ecklesiastikverk till honom nu utgående anslag

å enahanda belopp;

f) för anskaffande af möbler, inventarier m. m.

för expeditionslokalen vid det nya domkapitlet, som

■»id delning af Hernösands stift skulle upprättas i

Luleå, på extra stat för år 1897 anvisa 3,500 kronor.

2:o.

Uti en den 13 sistlidne mars till Riksdagen afbiten proposition

(n:o 40), har Kongl. Maj:t., under åberopande af dervid fogade, i statsrådet

och högsta domstolen förda protokoll, jemlikt. 87 § regeringsformen,

föreslagit Riksdagen att antaga följande lag om ändrad lydelse

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o ö.

åt'' §§ 2 och 5 i förordningen om allmänt kyrkomöte, hvilken ändrade

lydelse kyrkomötet, på sätt dess propositionen bilagda skrifvelse utvisade,

för sin del godkänt:

Lag

om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 5 i förordningen angående

allmänt kyrkomöte skola erhålla följande ändrade lydelse:

§

Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften

eller, der någon af dem har förfall, den bland stiftets prester, som

domkapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller,

derest han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium,

den konsistorium utser; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie

eller extra ordinarie professorer, två från hvartdera af rikets universitet;

en vald, med fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedd

prestman från hvart stift och en från Stockholms stad; så ock trettiotvå

af lekmän valda ombud, ett från Stockholm, ett från Visby stift,

två från hvartdera af de öfriga stiften och sex från det eller de valdistrikt,

Konungen med afseende å för handen varande förhållanden

bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må

ock vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten,

der de ej äro till ombud vid mötet valde.

§ 5.

Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,

utse eu elektor och en suppleant. Om kallelse till det sammanträde,

äfvensom ställe derför, gälle hvad i afseende å kyrkostämma särskildt

är stadgadt.

Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom

moderkyrkan är belägen, må två eller flera pastorat inom samma

stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

stift livartdera ett och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt. De

särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till sitt omfång af

Konungen.

Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer skola på kallelse

sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet

förordnad valförrättare. Dervid skola elektorerna med slutna sedlar

hvar för sig till ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade

män, som väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit

mer än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud,

som väljas skall, dervid blifvit utsedt, upprättar valförrättaren en förteckning,

hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid första omröstningen

utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den

vid berörda omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen

skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att

välja. Den omröstning, som derpå företages, må icke afse andra än

de i förteckningen uppförde personer; och äro de valde, som då do

flesta rösterna erhållit. Mellan lika röstetal afgör lotten.

För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse

af ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.

Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrift^ sätt

inför Stockholms stads konsistorium.

Ifrågavarande §§ hafva för närvarande följande lydelse:

§ 2-

Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften

eller, der någon af dem har förfall, den af domkapitlets ledamöter, som

kapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller, derest

han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den

konsistorium utsér; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie eller

extra ordinarie professorer, två från hvartdera af rikets universitet; en

vald, med fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman

från hvart stift och en från Stockholms stad; så ock trettio af lekmän

valda ombud, ett från Stockholm, ett från Visby stift, tre från Hernösands,

två från hvartdera af de öfriga stiften samt fem från det eller

de valdistrikt, Konungen med afseende å för handen varande förhållanden

bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen

må ock vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarna, men ej i

besluten, der de ej äro till ombud vid mötet valde.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

§ 5.

Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,

utse en elektor. Om kallelse till det sammanträde, äfvensom ställe

derför, gälle hvad i afseende å kyrkostämma särskildt är stadgadt.

Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom

moderkyrkan är belägen, må två eller flera pastorat inom samma

stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby

stift hvartdera ett, Hernösands stift tre och de öfriga stiften hvartdera

två valdistrikt. De särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till

sitt omfång af Konungen.

Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer skola på kallelse

sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet

förordnad valförrättare. Dervid skola elektorerna med slutna sedlar

hvar för sig till ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade

män, som väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit

mer än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud,

som väljas skall, dervid blifvit utsedt, upprättar valförrättaren en förteckning,

hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid första omröstningen

utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den

vid berörda omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen

skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att

välja. Den omröstning, som derpå företages, må icke afse andra än

de i förteckningen uppförda personer; och äro de valde, som då de

flesta rösterna erhållit. Mellan lika röstetal afgör lotten.

För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse

af ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.

Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrift^ sätt inför

Stockholms stads konsistorium.

Kongl. Maj:ts förevarande förslag innebär dels vissa förändringar

i kyrkomötets sammansättning, hvilka föranledas af den ifrågasatta delningen

af Hernösands stift, dels ock ändrade bestämmelser med afseende

å val af ombud i stället för biskop, der denne har förfall, samt

beträffande val jemte elektor af suppleant för denne. Då utskottet,

som här ofvan tillstyrkt bifall till förslaget om Hernösands stifts delning,

icke haft något att erinra emot de föreslagna ändringarna uti

ifrågavarande förordning, får utskottet hemställa,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utledande N:o 5.

att, under förutsättning att Riksdagen medgifver,

att Vesterbottens och Norrbottens län frånskiljas

HernÖBands stift för att bilda ett särskildt stift, Kongl.

Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och

5 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16

november 1863 må af Riksdagen antagas.

Stockholm den 23 april 1896.

På det sammansätta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Reservationer:

vid punkten l:o:

af herrar O. Jonsson, S. G. von Frusen och A. Göransson, hvilka

ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den af herr C. F. Petersson

i ämnet väckta motion; samt

vid punkten 2:o:

af herrar O. Jonsson, S. G. von Friesen och A. Göransson, som

ansett, att Kongl. Maj:ts förslag om ändring i förordningen angående

allmänt kyrkomöte bort af utskottet afstyrkas.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTEPvTRÄDA RES TRYCKERI. 189fi.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:67 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maf.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar med afseende å delning af Hernösands stift, dels oc s. 6 i texten