Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt öfverlemnat sinnesslött döfstumt barn.

1896-04-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1896:8, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt öfverlemnat sinnesslött döfstumt barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående

anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som

till enskild undervisningsanstalt öfverlemnat sinnesslött

döfstumt barn.

Uti en den 14 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 39), som öfverlemnats till förberedande behandling af det sammansatta

stats- och lagutskottet, har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma

dag, föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva,

att döfstumskoldistrikt, hvars skolstyrelse funne lämpligt att på

distriktets bekostnad till enskild undervisningsanstalt öfverlemna sinnesslött

döfstumt barn, som är mottagligt för undervisning, finge uppbära för hvarje

sådant barn lika stort årligt statsbidrag, som enligt kungörelsen angående

anslag af allmänna medel till döfstumskolor den 31 maj 1889 skulle hafva

tillkommit distriktet, om barnet varit intaget i af distriktet anordnad skola;

dock under vilkor, att de lärare, som vore anstälda vid den anstalt, dit

barnet blifvit öfverlemnadt, hade den behörighet, som i lagen angående

döfstumundervisningen den 31 maj 1889 vore föreskrifven, och att vederbörande

inspektör funne barnets vård och undervisning tillfredsställande;

samt att nu ifrågakomna statsbidrag finge utgå af förslagsanslaget

till befrämjande af döfstumundervisningen.

Bill. till Riksd. Prat. 18.90. 4 Sami. 2 Afd. 8 Höft. (N:o 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

Från åberopade statsrådsprotokollet får utskottet här meddela följande.

Sedan lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 utkommit,

hade de särskilda skoldistrikten hittills sörjt hvart och ett för alla sina

döfstumma barns undervisning, efter hvilken metod än denna meddelats,

och, så vidt för departementschefen vore bekant, hade undervisningen

medfört så goda resultat, som billigtvis kunnat begäras. Emellertid syntes

den erfarenheten hafva vunnits, att undervisningen af de tecknande barnen

blefve för skoldistrikten jemförelsevis dyr.

Med anledning deraf hade styrelsen öfver institutet för döfstumma i

Hjorted, hvilket numera, sedan de särskilda skoldistrikten öfvertagit undervisningen

af sina döfstumma barn i af distrikten sjelfva upprättade skolor,

ej hade utrymme för sin verksamhet, erbjudit sig att på vissa vilkor öfvertaga

undervisningen af sådana sinnesslöa döfstumma barn, som befunnes

mottagliga för undervisning i döfstuinskola. Härigenom skulle institutet,

hvilket vore grundadt genom frivilliga sammanskott och donationer till

främjande af döfstumma barns undervisning, och som för närvarande

utom byggnader på egen grund egde donerade fonder till ett belopp af

33,000 kronor, fortfarande kunna verka i döfstumundervisningens tjenst,

på samma gång som det minskade kostnaderna för döfstumundervisningen

i de skoldistrikt, som ville sända ifrågavarande barn till institutet för att

der undervisas och uppfostras. Men en förutsättning för att skoldistrikten

skulle kunna bereda sig någon lättnad i omkostnaderna för de döfstumma

barnens undervisning genom att sända en del af dem till institutet i

Hjorted vore, att skoldistrikten för hvart och ett af dessa barn erhölle

lika stort bidrag af statsmedel, som om barnen undervisades i distriktets

egna skolor. För att utverka detta hade styrelsen öfver döfstuminstitutet

i Hjorted i skrifvelse till Kongl. Maj:t gjort anhållan, att Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att medgifva en sådan förändring i kongl. kungörelsen

angående anslag af allmänna medel till döfstumskolor den 31 maj

1889, att det högre statsbidraget, 250 kronor för hvarje barn för år räknadt,

måtte tillförsäkras döfstumskola, anordnad af skoldistrikt, äfven i

det fall, att skolstyrelsen funne lämpligt att på distriktsskolas bekostnad

till undervisning och uppfostran inackordera de sinnesslöa döfstumma barn,

som vore mottagliga för undervisning, vid institutet för döfstumma i

Hjorted eller vid annan enskild döfstumskola.

Som stöd för sin anhållan hade styrelsen yttrat, att det vid den grundläggande

undervisningen alltid visade sig, att af en grupp nyintagna elever

några vore sinnesslöa och till följd deraf urståndsätta att kunna följa med

sina bättre begåfvade kamrater. Då de sålunda icke kunde undervisas

tillsammans med dessa, måste vid hvarje distriktsskola en särskild afdel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

ning bildas för de sinnesslöa döfstumma barnen, och särskilda lärare anställas

för dem. Men emedan antalet af dessa sinnesslöa i allmänhet ej

beräknades större än omkring 10 % af de intagna, blefve följden, att denna

afdelning sönderfölle i flera mindre afdelningar med endast några få elever

i hvarje, hvilket gjorde det nödvändigt antingen att för dem anskaffa jemförelsevis

flera lärare än för de mera begåfvade, i hvilket fall misshushållning

med lärarekrafter uppstode och undervisningen fördyrades, enär en

•lärare, ehuru han samtidigt ej kunde undervisa mer än en klass, lika väl

kunde undervisa en större med 10 å 12 barn som en mindre med halfva

detta antal och derunder, eller ock att i ekonomiskt intresse inskränka

lärarekrafterna så mycket som möjligt, så att en och samma lärare finge

undervisa flera mindre afdelningar, i hvilket fall hans tid och krafter för

mycket splittrades, och hvarje afdelnings eller elevs undervisning i samma

grad försummades.

Med anledning häraf och på grund af föreskriften i § 13 mom. 5 af

lagen angående dömstumundervisningen, att det särskildt borde tillses, att

icke undervisningen å tallinien blefve lidande derigenom, att dess lärjungar

obehörigen sammanfördes med lärjungarne å de öfriga linierna, hvilket

uppenbarligen säkrast förekommes derigenom, att de svagast begafvade

barnen, som hänfördes till teckenlinien, undervisades i särskild anstalt,

hade styrelsen för döfstum institutet i Hjorted i augusti månad 1894 förfrågat

sig hos styrelsen öfver andra döfstumskoldistriktet, huruvida

denna funne lämpligt och med sina intressen förenligt att mot en årlig

afgift, af 300 kronor för hvarje elev vid institutet i Hjorted inackordera

sina sinnesslöa, bildbara elever. Sedan styrelsen öfver nämnda skoldistrikt

med anledning deraf ingått till Kongl. Maj:t med förfrågan, om det högre

statsbidraget, 250 kronor för elev, kunde påräknas för distriktets sinnesslöa

barn, som på distriktsskolans bekostnad åtnjöte undervisning och

underhåll vid enskild döfstumskola, hade Kongl. Maj:t på grund af ordalydelsen

i ofvan berörda kungörelse ej kunnat medgifva, att ett statsbidrag

af 250 kronor för elev vid sådant fall erhölles.

Beträffande berörda af styrelsen öfver institutet för döfstumma i

Hjorted hos Kongl. Maj:t gjorda framställning hade utlåtanden inhemtats

från skolstyrelserna i de särskilda döfstumskoldistrikten. Af dessa ^utlåtanden,

för hvilka närmare redogörelse lemnas å sid. 8—10 i statsrådsprotokollet,

framginge att under tiden från år 1889, då döfstumskolväsendet

fick sin nuvarande anordning, den erfarenhet vunnits, att undervisningen

af sinnesslöa döfstumma barn, som vore bildbara, blefve för de särskilda

distrikten jemförelsevis dyr. Derför syntes ock den meningen, att det vore

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande X:o 8-

en fördel, om distrikten hade tillfälle att sända dylika barn till särskilt

för dem afsedda skolor, blifva allt mer rådande.

En af skolstyrelserna förmenade, att dylika skolor borde helst upprättas

af staten, enär man derigenom kunde hafva större trygghet för

att undervisningen blefve tillfredsställande. Det syntes dock departementschefen,

som om man genom bestämmande af vissa vilkor för erhållande

af statsunderstöd skulle kunna vinna erforderlig säkerhet för att sinnesslöa

döfstumma barn erhölle fullt nöjaktig undervisning äfven uti enskilda

skolor. För öfrigt skulle sannolikt statens utgifter för undervisningen af

de barn, hvarom här vore fråga, blifva långt större, om den skulle upprätta

särskilda skolor derför, än om den understödde enskilda skolor, som ville

åtaga sig den här ifrågavarande undervisningen.

En förutsättning för att döfstumskoldistrikten skulle få någon minskning

i utgifterna för döfstumskolväsendet genom att sända de sinnesslöa

döfstumma till enskilda skolor, vore, såsom af styrelsen öfver döfstuminstitutet

i Hjorted framhållits, att de för sådana barn erhölle lika stort

statsbidrag som för dem, hvilka undervisades i distriktets egna skolor.

De flesta skolstyrelserna hade derför förordat den af styrelsen öfver

döfstuminstitutet i Hjorted hos Kongl. Maj.-t gjorda anhållan.

Endast skolstyrelsen i sjunde distriktet hade ej tillstyrkt bifall till

nämnda begäran. Huruvida de enskilda döfstumskolorna kunde och borde

för ändamålet användas, derom vågade nemligen sagda skolstyrelse ej uttala

sig, då den ej kände, huru många elever dessa kunde emottaga, ej

heller om de läge så till, att alla distrikten utan allt för stora kostnader

kunde till dem sända sina teckenelever.

Med anledning af hvad skolstyrelsen i sistnämnda distrikt anfört,

har departementschefen fäst uppmärksamheten derpå, att det nu ej vore

fråga om att vidtaga några definitiva anordningar för de sinnesslöa döfstumma

barnens undervisning, utan att det endast gälde att tillförsäkra

skoldistrikt, som frivilligt ville öfverlemna dylika barn till döfstuminstitutet

i Hjorted eller till annan enskild döfstumskola för att der uppfostras och

undervisas, rätt till lika stort statsbidrag, som nu utginge till barn, som

underhölles och undervisades i distriktsskola. Derigenom att en sådan rätt

beviljades, komme icke endast det distrikt, som ville begagna sig af döfstuminstitutet

i Hjorted, att få lättnad i sina utgifter för döfstumundervisningen,

utan nämnda institut blefve satt i tillfälle att fortfarande få

använda sina byggnader och donationer till det ändamål, för hvilket de

vore afsedda. Dertill komme, att en sådan anordning, hvarom här vore

fråga, ej medförde några ökade utgifter för staten. Skulle döfstuminstitutet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8. 5

i Hjorted icke kunna mottaga alla döfstumma sinnesslöa barn, som anmäldes

till intagning der, eller skulle skoldistrikt, som ej ville i egna

skolor låta undervisa sådana barn, ej för afståndet kunna utan allt för

stora kostnader sända dem till Hjorted, torde annan enskild skola finnas

benägen att för dem anordna undervisning.

Beträffande de vilkor, som borde fastställas, för att för döfstumt

sinnesslött barn, som intoges i Hjorted eller annan enskild döfstumskola,

lika stort statsbidrag måtte utgå, som för barnet skulle hafva utbetalts,

om det varit intaget i distriktsskola, borde man — yttrar departementschefen

vidare — vid deras bestämmande hafva till ögonmärke, att barnen

måtte få lika god vård och undervisning i den enskilda skolan som i

distriktsskolan. Det syntes derför billigt och lämpligt, att stadgande meddelades

derom, att, om skoldistrikt läte undervisa sinnesslöa döfstumma

barn i döfstuminstitutet i Hjorted eller i annan enskild döfstumskola, det

egde rätt att uppbära för hvarje sådant barn . ett årligt statsbidrag af 250

kronor, så vida undervisningen i nämnda läroanstalter handhades af lärare

med samma kompetens, som vore föreskrifven för lärare i distriktsskola,

samt vederbörande inspektör funne undervisningen tillfredsställande.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft

något att erinra, hvadan utskottet hemställer:

a) att Riksdagen må för sin del medgifva, att döfstumskoldistrikt,

hvars skolstyrelse finner lämpligt att

på distriktets bekostnad till enskild undervisningsanstalt

öfverlemna sinnesslött döfstumt barn, som är mottagligt

för undervisning, må uppbära för hvarje sådant barn

lika stort årligt statsbidrag, som enligt kungörelsen angående

anslag af allmänna medel till döfstumskolor den

31 maj 1889 skulle hafva tillkommit distriktet, om barnet

varit intaget i af distriktet anordnad skola; dock under

vilkor, att de lärare, som äro anstälda vid den anstalt,

dit barnet blifvit öfverlemnadt, hafva den behörighet,

som i lagen angående dömstumundervisningen den 31

maj 1889 är föreskrifven, och att vederbörande inspektör

finner barnets vård och underhåll tillfredsställande;

samt

b) att Riksdagen må besluta, att nu ifrågakomna

Itih. Utl lliksd. Prot. Id.W. 4 Sami. 2 Afä. 8 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

statsbidrag må utgå af förslagsanslaget till befrämjande

af döfstumundervisningen.

Stockholm den 28 april 1896.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Stockholm, Ivav Hffiggstrtims boktryckeri, 189G.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:71 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående anslag af allmänna medel till döfstumskoledistrikt, som till enskild undervisningsans s. 19 i texten