Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

1896-03-06 · 51 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1896, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och

indragning sstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. Kongl. Mai:t bär i propositionen angående statsverkets tillstånd Angående

cd «/ *• a. ., ° T)P,7tSXÖTIPYXTXQ

och behof föreslagit, att förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl och af flottans

underbefäl med vederlikar, 100,000 kronor, måtte höjas med 170,000 kronor helälfch,

till 270,000 kronor. ‘ med

Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver sjö- vederlikar.

försvarsärenden den 13 januari 1896 (bil. 1 sid. 7) har föredragande ^

departementschefen i ärendet anfört, att utgifterna från det å nionde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslag till pensionering af flottans befäl och underbefäl''

med vederlikar, i riksstaten för är 1896 upptaget till 100,000 kronor,

uppgått år 1892 till 270,000 kronor, år 1893 till 283,770 kronor l öre och

år 1894 till 275,000 kronor, och att någon väsentlig nedgång i dessa utgifter

icke vore att emotse.

Under erinran att Riksdagen år 1876 godkände nya grunder för

pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar och anvisade

ett kreditiv å 73,000 kronor för beredande åt dem af pensioner, i den mån

dåvarande amiralitetskrigsmanskassans inkomster dertill ej försloge, äfvensom

fyllnadspensioner, samt att 1877 års Riksdag, i sammanhang med pensionsBih.

till Riksd. Urat. 1806. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Angående

pensioneringen

af arméns

gemen

skap.

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

reglering för vissa andra under sjöförsvarsdepartementet lydande verk och

inrättningar, i stället för berörda kreditiv för ändamålet uppförde nu ifrågavarande

förslagsanslag å 100,000 kronor, med hvilket belopp anslaget derefter

årligen i riksstaten uppförts, har utskottet, då anslaget under en följd

af år måst öfverskridas, funnit skäl tillstyrka Kong! Maj:ts förevarande

framställning.

Utskottet hemställer derför,

att förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl

och underbefäl med vederlikar, nu 100,000 kronor, må

höjas med 170,000 kronor och alltså i riksstaten för år

1897 uppföras till belopp af 270,000 kronor.

2 o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 121) har herr

A. Magnusson på anförda skäl hemstält, att Riksdagen måtte hos Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, genom användande af befintliga tillgångar,

täcktes åvägabringa en förbättrad pensionering för arméns manskap och i

sådant afseende, med ändring af nu gällande bestämmelser, förordna:

att de till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa berättigade må i

tre klasser indelas;

att till underhåll från nämnda kassa må uppföras i tredje klassen, med

årligt gratial af tjugufyra kronor: a) den af manskapet vid värfvade armén,

med undantag för Vermlands fältjägarecorps, som vid afskedstagandet fyllt

fyratio år och tjent i minst 20 år; b) den af manskapet vid arméns jägarecorpser,

hvilken uppnått fyrat-iofem lefnads- och tjugufem tjensteår; c) manskap

vid indelta kavalleriet och infanteriet, som erhållit afsked med anmälan

till underhåll på expektans, så snart den afskedade uppnått en ålder af femtio

år och trettio år från hans antagande i tjenst förflutit; samt d) den som

under tjenstgöring ådragit sig antingen mindre skada, hvilken vid arbete är

honom till hinder, eller sådan åkomma, som kan hafva menlig inverkan på

hans arbetsförmåga, äfvensom den, hvilken med utmärkt välförhållande deltagit

i krig mot rikets fiender;

i andra klassen, med årligt gratial af fyratioåtta kronor: a) förutvarande

underhållstagare i tredje klassen, så snart han upphunnit, om han

vid afskedstagandet tillhört värfvade armén, sextio år samt, om han afskedats

från indelta armén, sextiofem år; och b) den, som i fält mot rikets

fiender eller vid annat tillfälle i kronans tjenst antingen förlorat bruket af

en eller flera lemmar eller på annat sätt blifvit så svårt skadad eller ock

ådragit sig sådan sjuklighet, att han i följd deraf endast i ringa mån kan

med arbete bidraga till sin utkomst;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

i första klassen med årligt gratial af sjuttiotvå kronor: a) alla underhållstagare,

som uppnå sjuttiofem år, b) den, som i fält mot rikets fiender

eller vid annat tillfälle i kronans tjenst förlorat arm eller ben, och c) den,

som vid sådant tillfälle ådragit sig kroppsskada af sådan beskaffenhet, att

skadan haft till följd vare sig sinnesrubbning eller förlust af syn eller obotlig

sjukdom med deraf föranledd oförmåga att i någon mån genom arbete bidraga

till sin utkomst; kunnande, der särdeles bevekande omständigheter föreligga,

efter underdånig anmälan för hvarje särskildt fall underhållet i denna

klass höjas till etthundra kronor årligen.

Vid 1895 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion om

förhöjd pensionering för arméns och flottans gemenskap. I deröfver afgifvet

utlåtande yttrade statsutskottet, bland annat, att Vadstena krigsmanshuskassas

behållning, som vid 1889 års slut varit 4,845,803 kronor 44 öre, allt

sedan dess nedgått och vid 1893 års slut utgjort 4,778,186 kronor 68 öre.

Vid sådant förhållande och då kassan ännu vore i behof af det årliga bidrag

af 30,000 kronor, som den sedan år 1882 erhållit från invalidhusfonden, samt

då den ökade‘medellifslängden och den sjunkande räntefoten måste menligt

inverka på denna likasom på alla andra pensionsinrättningars finansiella ställning

och mana till stor försigtighet i afseende å förbättrande af pensionsvilkoren,

hade utskottet ansett med sannolikhet kunna antagas, att någon förhöjning

i de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial nu icke kunde vidtagas.

Utskottet hyste emellertid den förvissning, att, enär till följd af den

nya härorganisationen flera indelta trupper öfverginge till värfvade samt ändrade

värfningsbestämmelser tillämpades, en afsevärd nedgång i framtida

tilloppet af pensionärer borde inträffa, samt att på grund deraf kassans ställning

framdeles måtte kunna så förbättras, att den måtte kunna medgifva

fördelaktigare pensionsvilkor för arméns gemenskap.

I enlighet med hvad utskottet på grund häraf föreslagit, blef motionen

af Riksdagen afslagen.

Jemte meddelande att Vadstena krigsmanshusfond under år 1894 ytterligare

nedgått, eller till 4,756,721 kronor 77 öre, får utskottet, på de af

nästlidet års statsutskott anförda skäl, som fortfarande synas utskottet fullt

giltiga, och då utskottet är förvissadt, att Kong! Maj:t icke skall underlåta

att, när förhållandena sådant medgifva, vidtaga förbättring i pensionsvilkoren

för arméns gemenskap, hemställa,

att herr Magnussons oinförmälda motion ej må föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

Angående 3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, i afseende å kost
för^förvalt-

naderna för småskolelärares rn. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och

ningen af verksamhet under år 1897, måtte medgifva, att Kongl. Maj:t måtte för sistiärara°m''fl.

nämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsåiderdoms-

bestyr blefve erforderliga; samt att de för berörda förvaltningskostnad och

anstalt under anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel måtte af

år 1897. Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke’ vore att tillgå, anvisas utaf

t''2-] tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter

i den mån de under året inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken öfverensstämmer

med hvad de fyra sistförflutna årens Riksdagar i ämnet beslutit, har utskottet

icke haft något att erinra, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

*

4:o. I afseende ä öfriga anslag under pensionsstaten, hemställer utskottet,

att de anslag under pensionsstaten, i hvilka förändring

här ofvan icke blifvit ifrågasatt, må i 1897 års riksstat

uppföras med oförändrade belopp.

Allmänna indragningsstaten.

Angående 5:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före
mTsmannen

slagit, att länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms läns vestra fögBrundin

Gustaf Theodor Brundin måtte från och med månaden näst efter den,

'' under hvilken han erhölle afsked från länsmanstjensten, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 7 november 1895 (bil.

3 sid. 24) inhemtas, bland annat, att Brundin, som vore född den 24 april

1834, år 1857 för första gången erhållit tillfälligt förordnande såsom länsman,

den 9 december 1862 förordnats till länsman i Sollentuna härad och

den 23 april 1864 derifrån erhållit transport till sin nuvarande tjenst; att

enligt af provinsialläkaren K. Drake den 9 oktober och den 3 november

1894 utfärdade intyg Brundin, som under mer än 16 år varit besvärad af

tilltagande sjuklighet, lede af svår magkatarr, andtäppa och kraftlöshet, till

Angående

anslagen

under

pensions
staten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

5

följd hvaraf han ej kunde tala högt ens eu kort stund eller utsätta sig för

temperaturvexlingar utan att blifva i hög grad hes, vore oförmögen att sköta

sin tjenst och ej kunde blifva så återstäld. att han framdeles kunde komma

att förrätta densamma; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms

län i afgifvet utlåtande anfört, att en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

framställning till Kongl. Maj:t den 11 juni 1894 ifrågasatt förändrad reglering

af länsmansdistrikten i länets vestra fögderi, hvarigenom sagda distrikt,

som nu vore fem, skulle inskränkas till fyra, ej kunde genomföras förr än

Brundin lemnat sin tjenst, men att, i händelse regleringsförslaget vunne godkännande,

genom bifall till Brundins ansökan omedelbar tillämpning af samma

förslag kunde ega rum och en länsmanslön inbesparas utan annan uppoffring

för statsverket än som bestode i meddelande åt Brundin af en årlig fyllnadspension

till belopp af 600 kronor, hvaremot, om Brundin i tjensten qvarstode,

till dess han uppnådde 65 års ålder, han skulle vara berättigad till

full pension af statsverket med 1,200 kronor, hvarför Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordat Brundins ansökan; att statskontoret, jemte tillkännagifvande

att Brundin såsom länsman, förutom tjenstgöringspenningar 600

kronor och expensmedel 100 kronor, åtnjöte i lön 900 kronor jemte alderstillägg

300 kronor, hvadan alltså den Brundin vid 65 lefnads- och 35 tjenstbar,

som han skulle uppnå den 24 april 1899, tillkommande pension å allmänna

indragningsstaten jemlikt kongl. brefvet den 1 juni 1877 skulle utgå

med 1,200 kronor, likaledes tillstyrkt bifall till ansökningen; samt att direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, att Brundin fullgjort

vilkoren för erhållande af pension från inrättningen och således vore berättigad

att från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från

länsmanstjensten blefve honom meddeladt, för sin återstående lifstid uppbära

pension från inrättningens tjenstemannapensionsfond i 6:te klassen till ärligt

belopp af 600 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t genom förut samma dag fattadt beslut, i anledning

af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda framställning om

reglering af länsmansdistrikten i Stockholms läns vestra fögderi, förordnat,

att sagda distrikt skulle minskas från fem till fyra, samt bemyndigat Kongl.

Maj:ts befallningshafvande att, sedan länsmanstjensten i Seminghundra härad

genom nuvarande innehafvarens afgång blifvit ledig, vidtaga erforderliga åtgärder

för den sålunda bestämda regleringens genomförande, i den mån sådant

kunde utan förnärmande af någons rätt ega rum. Ehuru, fortsätter

departementschefen, den länsmanslön, som genom denna reglerings genomförande

blefve ledig, behöfde tagas i anspråk för inrättande af ett nytt

länsmansdistrikt i något af de nordligaste länen, der distrikten i allmänhet

vore alltför vidsträckta, syntes honom dock, på grund af hvad i ärendet före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats utskottets Utlåtande Ko 10.

kommit, fullgiltiga skäl förefinnas för att Brundin bereddes tillfälle att lemna

tjensten mot erhållande under sin återstående lifstid af pension af statsmedel

till så stort belopp, att detta tillsammans med den honom från civilstatens

pensionsinrättning tillkommande pension å 600 kronor uppginge tilljl,200

kronor, eller således 600 kronor årligen.

Enär Riksdagen i liknande fall, nemligen år 1892 till länsmannen

P. J. Lundqvist, år 1893 till länsmannen N. E. Palmser och år 1894

åt länsmannen K. A. Ereudenthal beviljat fyllnadspension till belopp af 400

kronor, har utskottet ansett fyllnadspensionen för Brundin icke böra bestämmas

till högre belopp, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att länsmannen i Seminghundra härad af

Stockholms vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin må från

och med månaden näst efter den, under hvilken han erhåller

afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension till

så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från

civilstatens pensionsinrättning utgör 1,000 kronor, eller 400

kronor årligen.

Angående 6:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före
J^nkan

Brita förre schaktmästaren Anders Peter Anderssons enka Brita Kajsa

Kajsa An- Andersson måtte från och med år 1896 för sin återstående lifstid å allmänna

derhän, indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 320 kronor.

Om Brita Kajsa Anderssons lefnadsomständigheter finnes i statsrådsprotokollet

/ öfver civilärenden den 6 december 1895 (bil. 4 sid. 28) meddela^,

att hon, som vore född den 6 oktober 1832, år 1868 antagits såsom

sjuksköterska vid statens jern vägsbyggnader i Yermland och sedermera oafbrutet

i samma egenskap tjenstgjort, senast i Norrland, till dess hon vid

arbetenas afsilande derstädes i augusti månad 1894 entledigats; att hon

åtnjutit aflöning till en början efter 2 kronor för dag, men sedermera efter

3 kronor för dag eller, för år räknadt, 1,095 kronor; att hon numera lede

af höggradig muskelrheumatism och försvagad synförmåga; samt att hon till

följd af sin sjukdom vore mindre förmögen att med arbete sig försörja och

saknade tillgångar för sitt framtida uppehälle.

Enligt hvad öfveringeniören vid statens jern vägsbyggnader vitsordat,

hade Brita Kajsa Andersson städse med den största sjelfuppoffring, varmaste

intresse och sällsynt duglighet omvårdat de många och stundom särdeles

svåra sjukdoms- och olycksfall, som förekommit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

Kongl. jern vägsstyrelsen hade vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af

enkan Anderssons ansökning erinrat derom, att 1894 års Riksdag anvisat

lifstidsunderstöd åt sådana ända till jernvägsbyggnadens upphörande derstädes

qvarstående arbetare, som uppnått 25 tjensteår och hvilkas sammanlagda

lefnads- och tjensteålder uppgått till 75 år, allt förutsättningar, som af

enkan Andersson uppfyldes, hvarjemte styrelsen, som föreslagit det årliga

pensionsbeloppet till 320 kronor, till grund härför åberopat, att pensioner

för den klass af jernvägsbyggnadspersonal, med hvilken enkan Andersson i

fråga om aflöning vore närmast likstäld, af sistomförmälda Riksdag faststälts

till nämnda belopp.

Sedan Kongl. Maj:t den 26 april 1895 anbefalt statskontoret att

afgifva utlåtande i ärendet samt tilldelat enkan Andersson en gratifikation

af 320 kronor från sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter, hade statskontoret,

som framhållit, hurusom tillbörligt afseende borde fästas vid den

synnerligen ansträngande tjenstgöring, som med enkan Anderssons kall måste

varit förenad, funnit sig böra understödja jernvägsstyrelsens framställning.

Enär samtliga de arbetare vid statens jernvägsbyggnader, för hvilka

1894 års Riksdag beviljade pensioner till belopp af 200 kronor ärligen, hade

tjenstgjort betydligt längre tid än enkan Brita Kajsa Andersson och flera

af dem jemväl uppnått högre lefnadsålder. samt för åtskilliga andra arbetare

vid dessa jernvägsbyggnader pensionen bestämdes till 160 kronor, har

utskottet ansett den för henne nu föreslagna pensionen böra begränsas till 200

kronor, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att förra sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader,

enkan Brita Kajsa Andersson må från och

med år 1896 för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 200 kronor.

7:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Angående

häradskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs län Israel Walter Melon^^dsskrif

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle af- varm i. w.

sked från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å allmänna M-eten.

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor. ^

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 december 1895 (bil. 5,

sid. 31) inhemtas, att Melén, som vore född den 4 juni 1838 och den 26

september 1862 antagits till extra ordinarie kammarskrifvare i kammarkollegium,

efter att hafva vid flerfaldiga tillfällen enligt förordnande bestridt

häradsskrifvaretjenst, den 28 augusti 1874 förordnats att tills vidare bestrida

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 16.

sin nu innehafvande häradsskrifvaretjenst, hvarå han den 12 juni 1880

erhållit fullmagt, samt att enligt ett af förste stadsläkaren i Skara H. E.

Collvin den 10 september 1895 utfärdadt intyg Melén sedan nära tjugu år

lidit af kronisk ryggmärgssjukdoin (tabes dorsalis), hvilken sjukdom medfört

fullkomlig blindhet samt förlamning i benen, och att han på grund af denna

sjukdom, som vore helt och hållet obotlig, för sin återstående lifstid vore

urståndsatt att sköta sin tjenst.

Konungens befallningshafvande i Skaraborgs län, som tillstyrkt bifall

till ansökningen, hade dervid anfört, att Melén, hvilken till följd af sin sjukdom

icke kunnat fullgöra vilkoren för att komma i åtnjutande af ålderstillägg,

uppbure i lön allenast 2,000 kronor årligen; att hans ekonomiska ställning

icke vore sådan, att kan kunde taga afsked utan att komma i åtnjutande af

pension åtminstone till detta belopp; samt att Meléns vidare bibehållande i

statens tjenst icke kunde vara för det allmänna gagneligt, utan det fast

hellre måste anses olämpligt, att hans tjenst ytterligare under flera år upprätthölles

på förordnande, äfven om svårighet icke skulle möta för erhållande

af duglig vikarie.

Uti den 29 november 1895 afgifvet utlåtande hade statskontoret —

jemte meddelande, att löneförmånerna vid sökandens tjenst utgjorde 2,000

kronor lön och 950 kronor tjenstgöringspenningar jemte ålderstillägg efter

tio års tjenstetid med 500 kronor, af hvilket sökanden likväl hittills icke

kunnat komma i åtnjutande — vidare på anförda skäl funnit sig ega anledning

tillstyrka framställning till Riksdagen att bevilja Melén pension från

allmänna indragningsstaten, dervid dock, vid det förhållande att Melén redan

uppnått den för pension från civilstatens pensionsinättning erforderliga lefnadsålder,

det syntes statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida icke den pension,

som borde af Riksdagen äskas, kunde nedsättas med så stort belopp, som

motsvarande hvad Melén, efter erläggande af bristande årsafgifter, kunde

blifva berättigad att uppbära i pension från civilstatens pensionsinrättning.

Härefter hade jemväl direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning

den 21 december nästlidet år afgifvit infordradt utlåtande och dervid meddelat,

att Melén, derest afsked honom nu beviljades, icke vore berättigad

till pension från nämnda inrättning, enär han hittills icke erlagt årliga afgifter

till pensionsinrättningens kassa för längre tid än 21 år 4 månader och

alltså ännu icke fullgjort de i reglementet för civilstatens pensionsinrättning

den 23 november 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande; men att,

derest Melén, som i öfrigt fullgjort berörda vilkor, förrän han erhölle afsked

från tjensten erlade till pensionsinrättningen bristen i trettio års afgifter med

728 kronor, Melén blefve berättigad att från och med månaden näst efter

den, hvarunder afsked honom beviljades, åtnjuta för sin återstående lifstid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

pension från civilstatens tjenstemannapensionsfond i fjerde klassen till årligt

belopp af 1,200 kronor.

Departementschefen hade, enär Melén icke torde kunna förpligtas att,

på sätt af statskontoret ifrågasatts, till civilstatens pensionsinrättning erlägga

de årsafgifter, som erfordrades för att han skulle vinna rätt att från sagda

inrättning erhålla pension, hemstält, att hela pensionsbeloppet, 2,000 kronor,

borde föreslås att utgå af allmänna indragningsstaten.

Om ock, på sätt direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat,

Melén icke är berättigad att från nämnda inrättning uppbära helpension

af 1,200 kronor om året, innan han erlagt bristen i 30 års afgifter med

728 kronor, synas dock bestämmelserna om s. k. sjuklighetspensioner från

pensionsinrättningen vara i detta fall tillämpliga. I 22 § af det för inrättningen

den 23 november 1888 utfärdade reglemente föreskrifves nemligen,

att, om delegare, innan han uppnått 55 års ålder och varit i rikets tjenst

trettio år, af hvilka minst 20 år i ordinarie syssla, genom iråkad obotlig

sjukdom blifver alldeles oförmögen att sin tjenst vidare bestrida och saknar

annat tillfälle till försörjning än det han af tjensten innehaft, är sådan delegare

berättigad att af pensionsinrättningen för sin öfriga lifstid förses med

efter hans ålder och tjenstetid samt pensionens belopp i den klass, hvartill

han hör, lämpadt underhåll, på sätt 24 § i reglementet närmare bestämmer.

Berörda 24 § innehåller, bland annat, att, om den sjukes oförmögenhet till

tjenstgöring och behof af understöd tillförlitligen styrkts samt han tjenat

öfver 10 men ej fulla 20 år, eger han undfå, om han är ogift eller enkling

utan barn, hälften, och, om han är gift eller enkling med pensionsberättigadt

barn, två tredjedelar af hel pension, samt om han tjenat öfver 20 men ej

fulla 25 år, är han berättigad att undfå, om han är ogift eller enkling utan

barn, två tredjedels och, om han är gift eller enkling med pensionsberättigadt

barn, trefjerdedels pension; börande behöriga afgifter till pensionsinrättningen

vara för den föregående tjenstetiden inbetalda.

Då nu Melén tjenat öfver 21 år och för hela denna tjenstetid erlagt

afgifter, synes han, som, enligt hvad utskottet inhemtat, är gift, alltså, efter

ansökning, kunna vara berättigad att från civilstatens pensionsinrättning

erhålla pension till belopp af 900 kronor. Utskottet har derför velat tillstyrka

beviljande af en fyllnadspension för honom tillbelopp af 1,100 kronor,

ankommande sedan på honom sjelf, huruvida han hellre vill genom erläggande

af bristen i 30 års afgifter förskaffa sig hel pension från pensionsinrättningen.

Utskottet hemställer derför,

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att häradskrifvaren i Skara fögderi af

Skaraborgs län Israel Walter Melén må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked

från häradsskrifvaretjensten, utöfver den pension, han må

från civilstatens pensionsinrättning erhålla, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig fyllnadspension af 1,100 kronor.

Angående 8:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att länsflimmannen

mannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län Johan Fredrik

J. F. slef- Klefbouhm måtte från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked

bouhm. fr£n tjensten honom beviljades, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor.

Af förenämnda statsrådsprotokollet öfver civilärenden (bil. 5, sid. 34)

inhemtas, att Klefbouhm, hvilken, född den 5 mars 1849, år 1876 antagits

till e. o. landskanslist, den 17 december 1877 konstituerats till sin innehafvande

länsmanstjenst samt den 14 juni 1881 förordnats till extra landsfiskal

inom södra Möre härad, enligt ett af provinsialläkaren C. B. Gille

den 3 april 1895 utfärdadt intyg, lede af fullständig blindhet till följd af en

kronisk synnervsjukdom, som börjat för omkring sju år sedan, och enligt bemälde

läkares åsigt ej komme att återfå sin syn;

att Konungens befallningshafvande i Kalmar län, som öfverlemnat Klefbouhms

ansökning till Kongl. Maj:t, dervid anfört att, då tjenstledighet icke

kunde Klefbouhm förvägras, det vore för honom, som egde att under sin

tjenstledighet oafkortadt uppbära lön och ålderstillägg med tillhopa 1,200

kronor, likgiltigt, huruvida han qvarstode i tjensten eller afginge med den

begärda pensionen, men att deremot det allmännas intressen ovilkorligen lede

deraf, att tjenstgöringen i berörda distrikt, som vore det besvärligaste inom

länet, måste år efter år uppehållas af otillräckligt aflönade vikarier, hvilka

till men för tjensten tvingades att på enskild väg söka skaffa sig fyllnad i

hvad till deras uppehälle erfordrades; att olägenheterna för tjensten af detta

tillstånd särskildt visade sig, om man toge i betraktande, att nitton år återstode,

innan Klefbouhm blefve berättigad att afgå med pension från allmänna

indragningsstaten; äfvensom att det så mycket mindre kunde antagas att han,

hvilken efter nio år vore berättigad att afgå med 600 kronors pension från

civilstatens pensionsinrättning, skulle af denna rättighet sig begagna, som han,

enligt hvad vederbörande kronofogde hos länsstyrelsen vitsordat, med hustru

och tre minderåriga barn lefde under så knappa förhållanden, att åtnjutan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

det af full lön med ålderstillägg eller motsvarande pension utgjorde ett oeftergifligt

vilkor för hans och hans familjs ekonomiska existens; samt

att statskontoret uti afgifvet utlåtande den 29 november 1895 — jemte

meddelande att aflöningsförmånerna vid ifrågavarande tjenst utgjordes af lön

900 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel 100 kronor,

hvartill för Klefbouhm komme ålderstillägg å lönen enligt kongl. brefvet den

27 januari 1888 med 300 kronor — tillstyrkt bifall till ansökningen.

I enlighet med de af utskottet här ofvan under punkt 7:o omförmälda

bestämmelser angående så kallade sjuklighetspensioner från civilstatens pensionsinrättning,

synes Klefbouhm, som tjenat sedan år 1877 och för sin tjenstetid

till nämnda pensionsinrättning erlagt afgifter, berättigad att, efter ansökning,

från inrättningen erhålla två tredjedelar af hel pension, eller alltså 400

kronor. Utskottet har derför för Klefbouhm velat tillstyrka en fyllnadspension

från allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor, hvarigenom

han skulle i pension sammanlagdt komma att uppbära 1,200 kronor. Utskottet

får derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att länsmannen i Södra Möre härads södra

distrikt af Kalmar län Johan Fredrik Klefbouhm må från

och med månaden näst efter den, under hvilken afsked

från tjensten honom beviljas, utöfver den pension han må

erhålla från civilstatens pensionsinrättning, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig fyllnadspension af 800 kronor.

9:o. Kongl Maj:t har föreslagit, att kartografen Carl Edvard Dahlman

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin

befattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna

indragningsstaten en årlig pension af 2,800 kronor.

Enahanda framställning hade Kongl. Maj:t, efter ansökning af Dahlman,

aflåtit till nästlidna års Riksdag; och yttrade statsutskottet i anledning deraf,

att, enär handlingarna i ärendet icke utvisade, att kartografen Dahlman vore åt

sjukdom eller ålderdomssvaghet förhindrad att vidare bestrida sin befattning,

utan i sådant afseende endast anförts, att den tidpunkt torde vara kommen,

då det både för hans egen skull vore billigt och för det ekonomiska kartverket

af vigt att tillfälle bereddes honom att afgå med pension, och det

således finge antagas, att han fortfarande vore i besittning af erforderliga

krafter för uppehållande af tjensten, utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka

Angående

pension för

■.artografen

E. Dahlman

.

[7-]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förslaget om pensions beviljande till kartografen Dahlman, hvadan utskottet,

som vid sådant förhållande saknat anledning ingå i pröfning af pensionsbeloppet,

hemstälde att Kongl. Maj:ts framställning ej måtte af Riksdagen bifallas.

Enligt utskottets hemställan blef Kongl. Maj:ts berörda framställning

vid gemensam votering af Riksdagen afslagen med 178 röster mot 177.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll öfver civilärenden (bil. 5 sid. 37)

inhemtas, att chefen för rikets allmänna kartverk, som i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 6 december 1895 ånyo upptagit frågan om beredande af pension

af 2,800 kronor åt Dahlman, med bifogande af ett utaf förste bataljonsläkaren

A. Kettelblad den 30 november 1895 afgifvet intyg, deruti denne

betygat, att kartografen Dahlman, som är född den 3 november 1828, på

grund af sin ålder samt i följd af en fortgående muskelförlamning i högra

handen ej längre voro i besittning af för uppehållande af hans tjenst erforderliga

krafter, anfört, att af berörda intyg syntes med all tydlighet framgå,

att Dahlman, till hvilkens åligganden hufvudsakligen hörde fältmätning och

renritning af det uppmätta, ej längre vore i besittning af de härför erforderliga

krafter, i det åldern vore honom till hinder hufvudsakligast vid fältarbetena

och den i tilltagande stadda muskelförlamningen i högra handen

vore till hinder vid ritning så väl under fält- som byråarbetena; samt att

kartverkschefen ej såge sig i stånd att så leda kartverkets arbeten, att ett

mot de anslagna medlen svarande arbetsutbyte erhölles, så vida ej kartverkets

i förhållande till arbetenas omfång knappt tilltagna personal i sin helhet bestode

af arbetskraftiga medlemmar.

Statskontoret hade den 13 december 1895 afgifvit utlåtande i ärendet

och deruti, med åberopande af sitt förut afgifna utlåtande i frågan och innehållet

af det nu företedda läkarebetyget, förordat bifall till den af kartverkschefen

gjorda framställningen.

Da alltså numera styrkts, att Dahlman ej är i besittning af för uppehållande

af hans tjenst erforderliga kroppskrafter, torde någon pension böra

honom beviljas. Med afseende å beskaffenheten af hans tjenstgöring och då

han icke vidkänts utgifter för sin framtida pensionering, har utskottet

emellertid ansett pensionen skäligen böra bestämmas till samma belopp, som

kommisionslandtmätare ega att i pension åtnjuta, eller 1,600 kronor, hvarför

utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att kartografen Carl Edvard Dahlman må

från och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår

från sin befattning såsom kartograf, under sin åter
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

stående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en

årlig pension af 1,600 kronor.

10:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att å Angående

allmänna indragningssstaten måtte åt extra ordinarie professorn i praktisk p^!S“”/0or

teologi vid universitetet i Upsala Carl Julius Norrby beviljas en årlig pension fessoren c../.

af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken No^y''

han efter uppnådda 65 lefnadsår afginge från tjensten.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 31 december 1895 (bil. 2, sid. 9) inhemtas, att Norrby,

som vore född den 8 juli 1831, alltså under innevarande år uppnådde 65

lefnadsår; att han tjenstgjort såsom pastorsadjunkt i Fårö pastorat och domkyrkoadjunkt

i Visby från den 22 juni 1855 till den 12 september 1864,

såsom lektor vid högre lärarinneseminariet från sistnämnde dag till och med

den 31 juli 1872 och såsom kyrkoherde i Närs pastorat från och med den

1 augusti samma år till den 1 september 1879; att han, som den 14 oktober

1878 utnämnts till assistent på den praktiska linien inom teologiska fakulteten

vid universitetet i Upsala, uppehållit denna befattning från och med

höstterminen 1879 till och med vårterminen 1882; att han den 1 september

sistnämnda år utnämnts till sin nu innehafvande extra ordinarie professur;

att Norrby, enligt vederbörliga tjenstgöringsbetyg, så väl innehaft flera förordnanden

såsom ordinarie professor m. m. som ock med utmärkt nit och

skicklighet fullgjort sina åligganden i de olika befattningar han bestrida

att det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Upsala äfvensom

kanslern för rikets universitet till bifall förordat ansökningen; samt att

statskontoret uti afgifvet utlåtande anfört, att enligt beslut vid 1873

års riksdag och kongl. brefvet den 6 juni samma år vore universitetens

professorer och adjunkter samt bibliotekarier och räntmästare berättigade att,

om de efter uppnådda 65 lefnadsår göra ansökan om afsked, å allmänna

indragningsstaten uppföras till åtnjutande af pension för professor, bibliotekarie

och räntmästare af 4,500 kronor samt för adjunkt af 2,500 kronor,

och att de extra ordinarie professorerna, hvilka enligt 1877 års riksdagsbeslut

och kongl. brefvet den 1 juni samma år borde ersätta universitetsadjunkterna,

hittills icke hade fått sig tillagd pensionsrätt, äfvensom att

statskontoret, som redan i utlåtande den 22 november 1888 haft tillfälle att

yttra sig rörande behofvet och billigheten deraf, att rätt till pension å allmänna

indragningsstaten tillerkändes jemväl ifrågavarande klass af akademiska

lärare, alltså, med afseende ä de skäl, som både nu och tillförene blifvit

åberopade för extra ordinarie universitetsprofessorers pensionsrätt, och då Norrby

vid den tid, den begärda pensionen skulle komma att af honom tillträdas, uppnått

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

65 lefnadsår och mer än 40 år vant verksam såsom församlings-, seminarieoch

universitetslärare, samt då det ifrågasatta pensionsbeloppet ingalunda

kunde anses för högt, hemstälde om bifall till den gjorda ansökningen.

I anledning af Kongl. Maj:ts derom aflåtna proposition beviljades af

1877 års riksdag medel för e. o. professorsbeställningar vid universiteten;

men i olikhet med hvad vid inrättande af nya tjenster eljest plägat ega rum,

ifrågasatte Kongl. Maj:t icke, att pensionsrätt skulle beredas nämnda tjensteinnehafvare.

En sådan pensionsrätt måste alltså hafva ansetts obehöflig för dessa beställningar,

hvilka torde böra betraktas såsom öfvergångsplatser till de ordinarie

professorsbefattningarna. Vid sådant förhållande kan det icke vara lämpligt,

att en eller annan innehafvare af e. o. professorsbefattning tillförsäkras en

rätt, som icke ansetts böra tillkomma samtliga innehafvare af sådana befattningar.

Härtill kommer, att när Norrby sökte sin e. o. professorsbeställning,

det icke borde hafva varit honom obekant, att pensionsrätt ej var med

densamma förenad. Någon skyldighet för honom att vid viss lefnadsålder

afgå från tjensten, hvilken han endast i 13 år innehaft, är ej heller föreskrirven.

Utskottet finner sig fördenskull sakna skäl tillstyrka beviljande af den

föreslagna pensionen, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af

Riksdagen bifallas.

Angående ll:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt

lektorn ''1°v Rktorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid Lönnegren, måtte

Lönnegren. beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,500

[*•] kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från

lektorstjensten kunde varda honom beviljadt.

I ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden upplyses, att

Lönnegren, som är född den 7 januari 1842, den 18 oktober 1871 utnämnts

till ordinarie lektor vid läroverket i Luleå, men från och med höstterminen

1879 på grund af svag hörsel åtnjutit ständig tjenstledighet och numera,

enligt intyg af stadsläkaren i Vexiö A. E. G-oldkuhl, lede af så höggradig

obotlig döfhet, att han för all framtid vore oförmögen att bestrida sin ^äretjenst.

Sedan ej mindre vederbörande rektor sig yttrat, än äfven domkapitlet

i Hernösand, under framhållande af de olägenheter, som genom sökandens

långvariga tjenstledighet förorsakades läroverket, i afgifvet utlåtande tillstyrkt

bifall till ansökningen, hade statskontoret, hvars yttrande infordrats

med tillkännagifvande att Lönnegren enligt gällande stat egde åtnjuta lön

till belopp af 2,500 kronor jemte ålderstillägg derå, enligt kongl. brefvet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

den 19 januari 1877, med 500 kronor, anfört, att, då sökanden i mer än

sexton år varit och för all framtid vore oförmögen att bestrida sin läraretjenst,

det ville synas statskontoret, som om nödig omtanke om läroverkets

bästa kräfde, att åtgärd vidtoges, som kunde göra det möjligt att besätta

den ifrågavarande lektorstjensten med en tjenstbar innehafvare; och ansåge

sig statskontoret på denna grund böra tillstyrka proposition till Riksdagen

om pension för Lönnegren till belopp af 2,500 kronor årligen.

Med afseende derå att Lönnegren endast är 54 år och allenast 8 år

tjenstgjort såsom ordinarie lärare samt enär han, om än pa grund af sin

döfhet otjenstbar såsom lärare, icke är oförmögen till annan verksamhet,

sådan han jemväl, enligt hvad utskottet inhemtat, utöfvar, har utskottet

ansett den för honom föreslagna pensionens belopp skäligen böra begränsas

till 1,500 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att åt lektorn vid allmänna läroverket i

Luleå August Valfrid Lönnegren beviljas en årlig pension

å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,500 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked från lektorstjensten kan varda honom beviljadt.

12:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t

föreslagit, att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Glass Johan läroverkaEmil

Aurell måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked adjunkten

frän tjensten blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna Aurell.''

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,500 kronor. [10»]

Af förenämnda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden (bil. 2 sid.

12) inhemtas, att rektorn vid omförmälda läroverk S. Wägner gjort ansökning

till Kongl. Maj:t om årlig pension å 1,500 kronor åt Aurell, hvilken,

född den 17 juni 1841 och således nu i en ålder af 54 år, tjenstgjort såsom

vikarierande lektor under läsåret 1864—1865 och den 4 juli 1866^ utnämnts

till adjunkt vid läroverket. Aurell, som redan under de första åren

efter utnämningen lidit af sinnesrubbning, hade alltsedan höstterminen 1878

åtnjutit och åtnjöte fortfarande tjenstledighet på grund af sinnessjukdom;

och vore dels genom ett af hospitalsläkaren i Nyköping J. W. Granberg

den 27 oktober 1894 utfärdadt intyg styrkt, att Aurells sinnessjukdom öfvergätt

i obotligt stadium, så att ingen utsigt funnes, att han någonsin skulle

kunna återtaga sin tjenst, dels ock af lasarettsläkaren i Mariestad, P. Söder
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

pension för

leckningsläraren

P. C. W.

Klein.

[11.]

mark, som sedan någon tid haft Aurell under sin behandling, under den 4

oktober 1895 intygadt, att Aurell lede af partiel sinnesrubbning, att på

grund af hans mångåriga sjuklighet ingen utsigt funnes till förbättring af

vare sig det fysiska eller psykiska tillståndet, samt att han vore alldeles

oförmögen att vidare återtaga sin tjenstgöring vid läroverket.

Enligt en vid rektor Wägners skrifvelse fogad handling hade Aurells

förmyndare, adjunkten vid samma läroverk J. O. Ekstrand, under förutsättning

att en årlig pension af 1,500 kronor komme att beviljas Aurell, medgifvit,

att denne måtte erhålla afsked från adjunktstjensten och uppföras å

allmänna indragningsstaten.

Så väl domkapitlet i Strengnäs som statskontoret hade, öfver ansökningen

hörda, tillstyrkt bifall till densamma under framhållande deraf, att

det vore af stor vigt för läroverket, att Aurells lärarebebefattning blefve

besatt med ordinarie innehafvare.

Enär Aurell sedan länge lidit af obotlig sinnessjukdom, har utskottet

funnit lämpligt, att någon pension honom beredes, på det att hans lärarebefattning

må kunna blifva med annan ordinäre innehafvare besatt; men då

Aurell endast uppnått en ålder af 54 år och allenast i 12 år tjenstgjort

såsom ordinarie adjunkt samt icke eger familj att försörja eller, så vidt

upplyst är, befinner sig i knappa omständigheter, har utskottet ansett pensionen

böra begränsas till 1,000 kronor, hvilket belopp torde vara fullt

tillräckligt för beredande åt honom af vård och underhåll, vare sig hos enskilde

eller å allmän vårdanstalt.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping

Claes Johan Emil Aurell må från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked från tjensten varder

honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af

1,000 kronor.

13:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt

läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder Caspar William

Klein måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle

afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten för hans

återstående lifstid till ett hans innehafvande lön motsvarande belopp af 1,500

kronor årligen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

Af det bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31

december 1895 (bil. 2, sid. 13) inhemtas, att Klein är född den 23 februari

1822 och således 73 år gammal; att han, som den 19 september 1853

antagits till lärare i frihandsteckning och modellering vid tekniska elementarskolan

i Malmö, innehaft denna befattning till den 16 augusti 1864; att

han under läsåret 1858—1859 tjenstgjort såsom vikarierande lärare i teckning

vid ofvannämnda allmänna läroverk och den 14 september 1859 erhållit konstitutorial

å samma tjenst, hvilken han derefter utan afbrott bestridt till vårterminen

1895; att Klein, som sålunda under en tid af 42 år varit anstäld

i statens tjenst och öfver denna sin tjenstgöring erhållit synnerligen fördelaktiga

vitsord, enligt läkarebetyg nu mera lider af ofta påkommande nervsmärtor

(ischias) och sedan början af innevarande år åtnjöte tjenstledighet;

att domkapitlet i Lund tillstyrkt bifall till ansökningen och dervid framhållit

vigten af att sökandens tjenst icke för en obestämd framtid komme

att uppehållas af vikarier; samt att statskontoret erinrat, hurusom sökanden

redan för snart fyra år sedan uppfylt de för lärare vid allmänna läroverk

bestämda vilkor för erhållande af pension å allmänna indragningsstaten,

men att frågan om tecknings- och musiklärares pensionsrätt i hvarje

särskildt fall ansetts böra underställas Riksdagens pröfning, hvarjemte statskontoret

meddelat, att Kleins aflöning såsom teckningslärare vid ifrågavarande

allmänna läroverk utgjorde 1,000 kronor med derå beviljade ålderstillägg af

500 kronor eller tillsammans 1,500 kronor.

Utskottet, som ansett den för Klein föreslagna pensionen skäligen bör

nedsättas till 900 kronor eller till samma belopp, som är 1887 beviljades i

pension till teckningsläraren J. G. Löfvengren, hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att åt läraren i teckning vid allmänna läroverket

i Malmö Peder Caspar William Klein må från

och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten

för hans återstående lifstid till belopp af 900

kronor årligen.

14:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning om pension till vakt- Angående

mästaren vid tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap Frans Oscar Vaktmästaren

Söderbergs enka Margareta Elisabet Söderberg, född Thorslund, och under F. <) Söderhänvisning

till bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden (bil. ber^nka2,

sid. 14) får utskottet, som dock ansett pensionen böra utgå icke från den ’

1 juni 1895 utan frän och med är 1896, hemställa,

Bih. till Riksd. Brot. lS9(i. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att å allmänna indragningsstaten må uppföras en årlig

pension för vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola

för bergsvetenskap Frans Oscar Söderbergs enka

Margareta Elisabet Söderberg, född Thorslund, till belopp

af 200 kronor, att utgå från och med år 1896.

Angående 15:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

pension för under åberopande af hvad till stöd derför i nyssnämnda statsrådsprotokoll

vajmHag-a\bil. 2, sid. 15—17) anförts, får utskottet hemställa,

ström.

att vaktmästaren vid nationalmuseum Johan Hagström

må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked

varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500

kronor.

Angående 16:o. På derom gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att

vaktmästarm vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson måtte från och

G. Anders- månaden näst efter den, i hvilken afsked hlefve honom beviljadt, för sin

rs1°”1 återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta, en årlig pension

af 600 kronor.

Kongl. Maj:t hade till nästlidna års Riksdag gjort enahanda framställning,

men fann Riksdagen, i enlighet med hvad statsutskottet i afgifvet

utlåtande lieinstält, att, enär handlingarna icke utvisade, att Andersson vore

af sjukdom oförmögen till vidare tjenstgöring, Kongl. Maj:ts framställning

icke borde bifallas.

Utöfver hvad i ärendet vid nästföregående års riksdag förekommit,

har af förenämnda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden (bil. 2, sid. 17)

inhemtats, att Andersson, enligt ett af regementsläkaren E. R. Petersson

den 7 september 1895 afgifvet läkarebetyg, lede af mycket betydliga åderbråck

ä båda benen med återkommande inflammation deri samt af försvagad

fältverksamhet, hvilka åkommor högst väsentligt inskränkte hans tjenstduglighet

och arbetsförmåga, så att han, som är född den 1 februari 1826,

vid sin framskridna ålder ej kunde nöjaktigt bestrida de mångfaldiga göromål,

som tillhörde hans vaktmästarebefattning.

I den af musikaliska akademien till Kongl. Maj:t nu gjorda framställning,

hade akademien föreslagit pensionens belopp till 750 kronor årligen,

motsvarande Anderssons kontanta lön, hvarefter statskontoret, som öfver

framställningen afgifvit yttrande, under åberopande af hvad i dess förut i

frågan afgifna utlåtande anförts och med afseende å innehållet af det angående

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

Anderssons helsotillstånd nu aflemnade läkarebetyget, hemstält, det Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja Andersson en årlig pension å

allmänna indragningsstaten af 600 kronor.

Utskottet, som finner skäligt att den för Andersson ifrågasatta pensionen

bestämmes till samma belopp, 500 kronor, som Kongl. Maj:t, enligt hvad

utskottet i nästföregående punkt omförmält, föreslagit och utskottet tillstyrkt

för vaktmästaren Hagström, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att vaktmästaren vid musikaliska akademien

Gustaf Andersson må från och med månaden näst efter

den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 500 kronor.

17:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit att å all- Angående

männa indragningsstaten måtte uppföras årlig pension till ett belopp af 3,000 ^minarkkronor

åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i Göteborg Johan Lind, adjunkten J.

att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked

från sin tjenst.

Såsom af förenämnda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden (bil.

2, sid. 19) inhemtas, hade Lind, som vore född den 12 juni 1820 och den

1 augusti 1861 blifvit medelst konstitutorial antagen till andra lärare vid

ofvannämnda folkskolelärareseminarium samt den 7 juli 1865 erhållit fullmagt

såsom hufvudlärare eller adjunkt derstädes, hos Kongl. Maj:t anhållit

om pension med 3,000 kronor för år, eller samma belopp, som enligt Kongl.

brefvet den 16 mars 1858 tillkomme adjunkt i högsta lönegraden vid allmänt

läroverk, och till stöd för sin ansökan anfört, att då folkskolelärareseminarierna

erhållit sin nya organisation, Riksdagen, på Kongl. Maj:ts framställning

beslutit, att adjunkternas vid nämnda läroanstalter löneförmåner

skulle blifva lika stora som adjunkternas vid allmänna läroverken, hvaraf

den slutsats kunde dragas, att seminariiadjunkterna borde åtnjuta äfven

lika stora pensioner som adjunkterna vid de allmänna läroverken.

Domkapitlet i Göteborg, som öfverlemnat ansökningen till Kongl. Maj:t

hade förordat densamma.

Statskontoret hade i afgifvet utlåtande i ärendet anfört, att Lind, som

af seminariets rektor vitsordats hafva med stort nit och stor skicklighet fullgjort

sina åligganden, enligt ett af vederbörlig läkare den 14 november 1895

utfärdadt intyg till följd af nedsatt hörselförmåga och kronisk reumatism vore

urständsatt att vidare tjenstgöra vid läroverket;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att aflöningen för adjunkt vid ofvan nämnda folkskolelärareseminarium

utgjordes af lön å stat 1,500 kronor, hvartill för sökanden komme personella lönetillägg

med 2,000 kronor samt tillfällig löneförbättring å extra stat 250 kronor;

att då Lind vid fylda 75 år räknade 34 års oafbruten anställning vid

folkskolelärareseminariet i Göteborg, han skulle, derest de för civile tjenstemäns

i allmänhet och lärarnes vid elementarläroverken rätt till pension å

allmänna indragningsstaten enligt äldre författningar faststälda grunder vore

tillämpliga a lärarne vid folkskolelärareseminarierna, redan för omkring fyra

år sedan varit berättigad till pension å nämnda stat till belopp af 3,000

kronor, men att, då så icke vore förhållandet, statskontoret funnit denna

pensionsfråga höra hänskjutas till Riksdagens pröfning, hvarför statskontoret

hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition om beviljande åt Lind af

en årlig pension till berörda belopp å allmänna indragningsstaten.

Utskottet, som anser någon pension böra adjunkten Lind vid hans höga

ålder och rätt långa tjenstetid beredas, har dock, enär han enligt gällande

bestämmelser icke är berättigad till pension samt så vidt handlingarne utvisa,

icke befinner sig i behöfvande omständigheter eller har familj att försörja,

tnnnit pensionens belopp skäligen böra begränsas till 2,000 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att å allmänna indragningsstaten må uppföras

årlig pension till ett belopp af 2,000 kronor åt ad''

junkten vid folkskolelärareseminariet i Göteborg Johan

Lind, att utgå från och med månaden näst efter den, i

hvilken han erhåller afsked från sin tjenst.

Angående r 18:0- Med anledning af derom gjord ansökninghar Kongl. Maj:t föreslagit,

pension för att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras årlig pension till ett belopp

lärarinnan ^00 kronor till lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet i

E. a Nyberg. Stockholm Emma Amalia Nyberg, att utgå från och med månaden näst efter

[,0-] den, i hvilken hon erhölle afsked från sin tjenst.

Af det bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31

december 1895 (bil. 2, sid. 20) inhemtas, att lärarinnan Nyberg, som vore

född den 16 augusti 1832, alltsedan den 1 oktober 1865 tjenstgjort vid folkskolelärarinneseminariet

i Stockholm, under hvilken tid hon med utmärkt

skicklighet och lika utmärkt nit och pligttrohet fullgjort sina åligganden,

men numera vore bruten af sjukdom, lede af nedsatta kroppskrafter och försvagad

synförmåga, enligt hvad för henne utfärdadt läkarebetyg utvisade;

att Stockholms stads konsistorium hemstält om bifall till ansökningen och

dervid, bland annat, i fråga om beloppet af den blifvande pensionen funnit

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

21

detta lämpligen böra beräknas efter samma grund som pensionen på andra

verksamhetsområden eller till 80 procent af lönen; samt att statskontoret —

under meddelande, att, enligt kongl brefvet den 18 maj 1878 lönen för

läraren i teckning vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm utgjorde 800

kronor, hvartill för lärarinnan Nyberg komme ålderstillägg, beviljadt genom

kongl. brefvet den 31 januari 1879, med 400 kronor, anfört att rätt till

pension å allmänna indragningsstaten icke tillkomme lärare eller lärarinna

vid folkskolelärareseminarierna; — men då sökanden uppnått en ålder af 63

år och innehaft anställning som lärarinna i teckning vid dylikt seminarium

under mer än 30 år samt befunnes numera till helsan försvagad, ansåge sig

statskontoret böra hemställa, att proposition till Riksdagen måtte af Kongl.

Maj:t aflåtas om beredande åt Nyberg af pension, hvars belopp likväl i betraktande

deraf, att hon ännu icke uppnått den för erhållande af pension å

indragningsstat i allmänhet bestämda lefnads- och tjensteålder, borde föreslås

till något mindre belopp än det af konsistoriet ifrågasatta, eller till

900 kronor.

Enär Riksdagen i många fall till enkor med oförsörjda barn beviljat

pension till belopp af endast 400 kronor årligen har utskottet ansett, att

den för lärarinnan Nyberg, som är ogift, föreslagna pensionen bör begränsas

till samma belopp, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att å allmänna indragningsstaten må uppföras

årlig pension till ett belopp af 400 kronor åt lärarinnan

i teckning vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm

Emma Amalia Nyberg, att utgå från och med månaden

näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked från

sin tjenst.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att å allmänna indragningsstaten

måtte för år 1897 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till

understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare,

hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 61) har herr A.

Ericson i Ransta yrkat, att Riksdagen måtte för år 1897 ä allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag af 14,500 kronor, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl. Maj: t kunde finna godt meddela, användas till undeistöd

af högst 400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Angående

understöd

åt äldre

behöfvande

folkskolelärare.

[17.]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I afseende å de skäl, motionären till stöd för framställningen anfört,

får utskottet hänvisa till motionen.

Under år 1895 hafva, på sätt motionären jemväl anfört, till 44 sådana

äldre folkskolelärare, om hvilka här är fråga, utdelats understöd till sammanlagdt

belopp af 9,900 kronor, deraf till 22 å 250 kronor och 22 å 200

kronor; och då, enligt hvad utskottet inhemtat, flera kompetenta sökande till

sådant understöd under nyssnämnda år icke anmält sig, samt uppenbart är,

att i mån af afgång flera kunna erhålla understöd till det af Riksdagen

medgifna högsta belopp, 250 kronor, har utskottet icke funnit anledning till

förhöjning i nämnda under en lång följd af år utdelade understödsbelopp,

hvadan omförmälda motion, enligt utskottets åsigt, icke bör föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer derför,

att, med afslag å herr Ericsons omförmälda motion,

Riksdagen må för år 1897 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas

till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin

tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Angående 20:o. Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t före
Pe*not0pro-r

att å allmänna indragningsstaten måtte åt extra ordinarie professorn

fessom i klassiska språk vid universitetet i Upsala Johan Magnus Sundén beviljas

Sundén. en år% pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

[18.] den, i hvilken han från tjensten kommer att afgå.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 13 nästlidne januari (bil. 7, pag. 44) inhemtas att

Sundén, som vore född den 5 oktober 1830 och år 1854 blifvit promoverad

till filosofie doktor samt under höstterminen samma år tjenstgjort såsom extra

lärare vid Stockholms gymnasium, den 30 november 1858 utnämts till docent

vid universitetet i Upsala och den 26 april 1861 till lektor vid högre elementarläroverket

i samma stad samt den 1 september 1879 erhållit fullmagt

å sin innehafvande professorsbefattning, hvarjemte han vid flera tillfällen

uppehållit ordinarie professorns i latinska språket och literaturen föreläsningsoch

examinationsskyldighet samt särskildt under inträffad ledighet åren 1893—

1895 förestått nämnda professur; att Sundén för sin lärareverksamhet

och tjenstgöring synnerligen fördelaktigt vitsordats af så väl rektor vid Upsala

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 23

högre allmänna läroverk som det större akademiska konsistoriet vid berörda

universitetet;

att konsistoriet i afgifvet utlåtande framhållit: att i allmänhet beträffande

extra ordinarie professorer det måste anses billigt, att de efter uppnådd

pensionsålder utan alltför känbara ekonomiska uppoffringar Ange tillfälle

att afgå från sina embeten; att det vidare icke kunde förnekas, att det

för universitetet vore af största vigt, att lärare, hvilkas krafter

blifvit otillräckliga, lemnade rum för yngre och kraftfullare efterträdare;

samt att det derför vore i hög grad magtpåliggande, både att pensionsrätt,

på sätt redan skett för de ordinarie professorerna, bereddes jemväl

för de extra ordinarie och att pensionerna bestämdes till sådana belopp,

att vederbörande utan för stor svårighet kunde lemna sin tjenst vid

65 års ålder; att andra statens embetsman, med hvilka de extra ordinarie

professorerna kunde anses jemnstälda, vore berättigade att vid atskedstagandet

komma i åtnjutande af pension till belopp, merendels öfverstigande den

nu ifrågasatta, såsom exempel hvarpå kunde anföras, att lektor vid allmänt

läroverk i högsta lönegraden åtnjöte pension af 3,600 kronor; att konsistoriet

slutligen förklarat, att hvad sålunda blifvit anfördt till stöd för de

berättigade anspråk, som extra ordinarie professorer i allmänhet borde anses

ega att efter uppnådd pensionsålder vid afskedstagandet erhålla pension till

ett icke alltför lågt beräknadt belopp, till alla delar gälde äfven om extra

ordinarie professorn Sundén; hvarjemte konsistoriet, som fortfarande vidhölle

sin vid ett föregående tillfälle uttalade åsigt, att extra ordinarie professors

pension borde bestämmas till 4,000 kronor, emellertid, då sökanden begärt

endast 3,500 kronor, ansett sig sakna anledning att i detta särskilda fall

tillstyrka ett högre pensionsbelopp; att kanslern för rikets universitet förordat

ansökningen till bifall, samt att statskontoret, hvars utlåtande i ärendet

infordrats, deri till en början erinrat, att enligt beslut vid 1873 års

riksdag och kongl. bref den 6 juni samma år universitetens professorer och

adjunkter samt bibliotekarier och räntmästare vore berättigade att, om de

efter uppnådda 65 lefnadsår gjorde ansökan om afsked, å allmänna indragningsstaten

uppföras till åtnjutande af pension för professor, bibliotekarie

och räntmästare af 4,500 kronor samt för adjunkt af 2,500 kronor, men

att de extra ordinarie professorerna, hvilka enligt 1877 års Riksdags beslut

och nådiga brefvet den 1 juni samma år borde ersätta universitetsadjunkterna,

hittills icke fått sig pensionsrätt tillerkänd; samt att statskontoret vidare

framhållit, att detsamma redan i utlåtande den 22 november 1888 haft tillfälle

att yttra sig rörande behofvet och billigheten deraf, att rätt till pension

å allmänna indragningsstaten tillerkändes jemväl ifrågavarande klass af akademiska

lärare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

pension för

f. d. regementsläkaren

A. F. Ståls

enka.

Med hänvisning till skäl, som, både nu och tillförene, blifvit åberopade

för extra ordinarie universitetsprofessorers pensionsrätt, och då extra ordinarie

professor Sundén uppnått 65 lefnadsår och under 37 år oafbrutet varit

verksam såsom lärare dels vid allmänt läroverk, dels vid universitetet, samt

det ifrågasatta pensionsbeloppet ingalunda kunde anses för högt, enär Sundén,

derest han qvarstått vid lektorsbefattningen, redan nu skulle varit berättigad’

till en pension af 3,600 kronor, har statskontoret hemstält, att proposition i

ärendet mätte till Riksdagen aflåtas.

På grund af hvad utskottet här ofvan under punkt 10:o i afseende

å pension åt e; o. professor Norrby anfört och då e. o. professor Sundén

sjelfmant öfvergått från en befattning, hvarmed pensionsrätt var förenad,

till den, som han nu innehar och för hvilken sådan rätt ej medgifvits, samt

han således måste anses hafva betraktat denna befordran, det oaktadt, för

sig fördelaktig, och någon skyldighet icke heller för honom förefinnes att

vid viss lefnadsålder afgå från tjensten, hvilken han nu innehaft endast 16

år, har utskottet funnit sig sakna skål tillstyrka bifall till ifrågavarande

framställning.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af

Riksdagen bifallas.

21:o. Uti en särskild till Riksdagen afbiten proposition (n:o 26) af

den 31 sistlidne januari har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden för nämnda dag föreslagit

Riksdagen medgifva, att f. d. regementsläkaren A. P. Ståls enka

Charlotta Tlieresia Stål, född Petterson, måtte från och med 1896 års ingång

och så länge hon förblefve enka å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

tilläggspension af 360 kronor.

Af nyssnämnda statsrådsprotokoll inhemtas, bland annat, att enkan Stål,

som vore född år 1833, befunne sig i mycket torftiga omständigheter, att, enligt

transsumt af den etter f. d. regementsläkaren Stål förrättade bouppteckning,

Stål såsom sterbhusdelegare efterlemnat, jemte sin förbemälda enka, 6 barn,

hvaraf en omyndig dotter, att enligt samma bouppteckning tillgångarna i boet

utgjort 5,213 kronor 62 öre och skulderna 6,622 kronor 85 öre, så att brist

förefunnits till belopp af 1,409 kronor 23 öre;

att enkan Stål i sin ansökan om pension anfört, att hennes den 4 november

1895 aflidne man af ekonomiska skäl i lifstiden icke förmått erlägga

den stora mellanafgift, som erfordrats för beredande åt hans enka af förhöjd

pension tran arméns enke- och pupillkassa med 510 kronor, och att sökanden,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

25

äfven med det mest indragna lefnadssätt, icke kunde hafva sitt uppehälle af

den pension från nämnda kassa till belopp af 150 kronor, som enligt ett

den 17 mars 1875 af direktionen öfver nämnda kassa utfärdadt bevis tillkomme

henne, att medicinalstyrelsen i afgifvet utlåtande med hänsyn till

sökandens framskridna ålder och hennes torftiga ekonomiska förhållanden tillstyrkt

bifall till sökandens framstälda anhållan samt tillika öfverlemnat en

med ledning af styrelsens läkarematrikel uppgjord tjensteförteckning för

sökandens man, utvisande, att han innehaft anställning bland annat såsom

militärläkare under en sammanlagd tid af 39 år, 10 dagar, och att, med

tillägg af den tid, han efter sitt afsked från regementsläkarebeställningen

qvarstått såsom läkare vid cellfängelset i Yesterås, hans tjenstgöring i statens

tjenst omfattat tillhopa 47 år, 7 månader, 26 dagar; att statskontoret, hvars

utlåtande jemväl infordrats, med afseende å Ståls nyssberörda, ovanligt långa

tjenstetid och det obetydliga pensionsbelopp, hvartill hans enka under nuvarande

förhållanden vore berättigad, tillstyrkt framställning till Riksdagen

om beviljande åt henne, från och med innevarande års början och så länge

hon i sitt enkestånd förblefve, af en årlig pensionsfylnad af 360 kronor,

hvarigenom, med tillägg af pensionen från arméns enke- och pupillkassa, hon

skulle komma i åtnjutande af pension till samma belopp, som enka och barn

efter regementsläkare enligt gällande reglemente egde uppbära från denna

kassa;

samt att departementschefen vid ärendets föredragning anfört, bland

annat, att af boets ställning vid Ståls död kunde antagas, att han icke varit

i tillfälle erlägga de högre afgifter, som skulle berättigat sökanden till en

mera tillräcklig pension från arméns enke- och pupillkassa, hvilka afgifter,

enligt en inom nämnda kassa verkstäld utredning, skulle i retroaktiv-, befordrings-

och höjda årsafgifter vållat Stål en ökad utgift för tiden från och

med år 1884 af mer än 1,500 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

22:o. Uti en till Riksdagen den 7 nästlidne februari afbiten proposi- Angående

tion (n:o 30) har Kong!. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt ^”overksådutdrag

af protokollet öfver ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit junktenB. F.

Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja dels åt adjunkten vid all- JenQ ''°0™

Bih. till Biksd. Frot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4 barn.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

männa läroverket i Vestervik B. F. J. iboms enka Ida Åbom, född Kramer,

en årlig pension af 300 kronor att utgå från och med den 1 januari 1897

och sa länge hon förblefve enka, dels ock åt hvartdera af makarnes barn,

sonen Fiedrik och dottern Tilli, ett ärligt understöd af 100 kronor, att utgå

från samma tid och till dess de uppnått 18 år eller, hvad dottern beträffade,

om hon dessförinnan trädde i gifte, till dess sådant skedde.

Af nyssnämnda statsrådsprotokoll inhemtas, bland annat:

att adjunkten Abom, född den 11 april 1838 och således vid sin den

20 april 1895 timade död 57 år gammal, tjenstgjort från och med höstterminen

1866 eller omkring 29 ar vid allmänna läroverket i Vestervik, hvarest

han sedan 1867 varit^ ordinarie lärare; att han enligt rektors vitsord i sitt

lärarekall adagalagt sa väl skicklighet och lärdom som nit och ordentlighet

samt varit synnerligen omtyckt af sina lärjungar, att hans efterlemnade enka,

som vore^ född den 19 februari 1861, sedan flera år tillbaka saknat synförmågan

på venstra ögat; att makarnes barn, en son Fredrik och en dotter

Tilli, vore födda den 14 september 1888 och den 13 december 1889; att

Abom icke ingått i elementarlärarnes enke- och pupillkassa; att den efter

honom hållna bouppteckningen utvisade en behållning af 5,436 kronor 97

öre; samt att, sedan domkapitlet i Linköping uti afgifvet utlåtande, med

afseende a för handen varande ömmande omständigheter och adjunkten Aboms

framstående förtjenster såsom lärare, tillstyrkt bifall till enkan iboms ansökning

om pension till ofvanangifna belopp på sådant sätt, att pension måtte

enkan Abom beredas från och med den 1 maj 1896, då hon komme att

afträda den med mannens tjenst förenade lön, statskontoret — under meddelande

att, enligt reglementet för elementarlärarnes enke- och pupillkassa,

utginge pension för adjunkts enka, ensam, med 584 kronor, för enka med

ett barn med 760 kronor och för enka med två eller flera barn med 875

kronor, allt för år räknadt, och under uttalande af den åsigt, att, med afseende

a den omständighet, att enkan ibom och hennes barn åtnjöte nådår,

den tid, från hvilken den sökta pensionsförmånen skulle komma dem till godo’

borde framflyttas till den 1 januari 1897 — på grund af hvad i ärendet

förekommit, tillstyrkt aflåtande af proposition till Riksdagen.

Med afseende å de vid denna pensionsfråga förekommande ömmande

omständigheter får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

pa det sätt bifallas, att å allmänna indragningsstaten

beviljas åt adjunkten vid allmänna läroverket i

Vestervik B F. J. Aboms enka Ida ibom, född Krater,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

en årlig pension af 200 kronor att utgå från och med den

1 januari 1897 och så länge hon förblifver enka.

23:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 9) har herr Angående

G. Billinq föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att notarien hos domkapitlet

i Upsala Erik Rudolf Henschen måtte förklaras berättigad att från notarien E.

och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotarie- R‘Henschenbefattningen

blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära årlig

pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor.

Under erinran, att Kongl. Maj:t till 1894 års Riksdag gjort framställning

af samma innehåll, som den nu föreliggande motionen, men att

denna framställning icke vann Riksdagens bifall, har motionären till stöd för

sitt förslag åberopat innehållet af det vid Kongl. Maj:ts proposition i ämnet

fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december 1893,

hvaraf inhemtas, bland annat, att Henschen, som, född år 1823, från och

med höstterminen 1847 till och med vårterminen 1853 tjenstgjort såsom

lärare vid dåvarande katedralskolan i Upsala, den 30 september sistnämnda

år erhållit konstitutorial såsom amanuens vid Upsala domkapitel och sedan

år 1867 tjenstgjort såsom konsistorienotarie, under de tio sistförflutna åren

bevillningstaxerats för en årlig löneinkomst af i medeltal 6,354 kronor 60

öre, hvaraf från statsverket utgått ett belopp af 927 kronor 79 öre såsom

ersättning dels för indragen kronotiondespanmål jemte forsellön och dels för

förlorad förhöjd tjenstårsberäkning, samt att Henschen vore till följd af

försvagad helsa och af ålder nedsatt arbetsförmåga ur stånd att vidare bestrida

honom åliggande göromål.

Vidare har motionären anfört, att om konsistorienotariernas aflöning

utgår i en form, som för dem är i hög grad obehaglig och af dem ofta

öfverklagats och som af Kongl. Maj:t och Riksdagen erkänts vara ovärdig,

så borde ej detta missförhållande ytterligare ökas derigenom, att de äfven i

fråga om pensionsrätt beröfvades en förmån, som vore deras gelikar tillförsäkrad

och som de på intet sätt genom eget vållande förverkat. Och om

staten hade undgått sin förpligtelse att i hufvudsak aflöna dessa sina tjensteman,

derför att åt dem tills vidare kunnat från andra håll beredas inkomster,

så borde häraf ej följa, att staten äfven undandroge sig skyldigheten

att bereda dem pension vid afskedstagande^ då ej från annat håll kunde

åt dem beredas något understöd. Snarare borde väl rättvisa och logik bjuda,

att staten pensionerade sina tjensteman, som den låtit andra aflöna, men

som den ej kunde tvinga andra att pensionera. Denna statens pligt

hade också af Riksdagen erkänts, då den beviljat pensioner åt en konsistorie
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

notarie i Kalmar och en i Linköping, och detta erkännande hade ej tagits

tillbaka genom afslag å förslag om pension åt en konsistorienotarie i Westerås,

ty detta afslag hade varit motiveradt af individuel personliga grunder.

Efter 1894 års riksdag hade, enligt motionärens förmenande, dessutom

en omständighet tillkommit, som borde ingifva förhoppning om att Riksdagen

i år skall vara mera villig än då att bevilja den föreslagna pensionen. Bland

de skäl, som .vid den förberedande behandlingen af den då framlagda propositionen

anfördes för afslag, hade varit önskvärdheten af att i ett sammanhang

behandla frågan om konsistorienotariernas aflönings- och pensionsförhållanden.

Vid 1895 års riksdag förelåg en kongl. proposition om reglering

af dessa. Denna hade ej vunnit Riksdagens bifall, men från intet håll

gjordes någon invändning mot det berättigade i sagda tjenstemäns anspråk

på att få sina aflönings- och pensionsförhållanden ordnade. När sålunda den

allmänna frågans lösning måst uppskjutas till en obestämd framtid, ansåge

motionären billigheten fordra, att den i individuella fall blefve afvecklad i

öfverensstämmelse med rättvisans fordringar.

Vid behandling af Kongl. Maj:ts proposition till 1894 års Riksdag i

ämnet anförde statsutskottet, att enär af konsistorienotariernas tjensteinkomster

den största delen utgjordes af sportler och uppbördsprovisioner och endast en

mindre del utginge från statsverket samt, hvad särskildt beträffade de inkomster,

som vore förenade med konsistorienotarien Henschens tjenst, dessa syntes

hafva varit tillräckliga att dermed jemväl bereda honom försörjning å ålderdomen,

derest han önskat att vid framskriden ålder från tjensten afgå, hade

utskottet icke funnit skäl tillstyrka den föreslagna pensionens beviljande.

I enlighet med statsutskottets hemställan afslogs den kongl. propositionen

vid gemensam votering med 217 röster mot 134.

Nyssnämnda skäl anser utskottet fortfarande ega full giltighet och,

långt ifrån att, såsom motionären förmenat, sedan år 1894 omständigheter

tillkommit, som skulle göra Riksdagen mera beredvillig att nu bevilja ifrågavarande

pension, hafva tvärtom, enligt utskottets åsigt, efter berörda tid

skälen för afslag å denna pensionsfråga vunnit ökad styrka. Vid 1895 års

riksdag framlade nemligen Kongl. Maj:t förslag till lönereglering för konsistorienotarierna

och beredande åt dem af pensionsrätt, hvilken framställning,

sedan kamrarne derom fattat olika beslut, blef efter gemensam votering af

Riksdagen afslagen. I Första Kammaren blef derförinnan utan votering

med godkännande af den framlagda aflöningsstaten framställningen om

pensionsrätt för konsistorienotarierna afslagen, hvilket beslut väl måste

tydas så, att de, som dertill medverkade, då ansåge beredande af sådan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

pensionsrätt mindre angeläget. Enligt berörda beslut skulle konsistorienotarien

i Upsala, utan förmånen af pensionsrätt, erhålla en aflöning

af 5,500 kronor om året samt efter 10 års tjenstgöring 6,000 kronor.

Då nu emellertid konsistorienotarien Henschen under en följd af år

åtnjutit en årlig tjensteinkomst af i medeltal minst 6,354 kronor 60

öre, synes den mening ytterligare bekräftad, att han af sina nämnda

inkomster bort hafva kunnat afsätta medel till sin ålderdoms försörjning.

De två senast förflutna åren hafva således lemnat honom ytterligare tillfälle

till sådan åtgärd, hvarjemte torde böra beaktas, att med dessa två år förkortats

den tid, hvarunder, derest Henschen toge tjenstledighet, tjensten

skulle behöfva uppehållas med vikarie.

Af dessa skäl och enär Riksdagen i allt fall icke plägar bifalla framställningar

af denna art, då de framkomma från enskilde motionärer, hemställei*

utskottet

att herr Billings omförmälda motion ej må af Riksdagen

bifallas.

24:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 26) har herr

F. Krok föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla gällande

om utfärdande af en förordning, hvarigenom embets- och tjenstemän samt

betjente, hvilka för sina sterbhus grundlagt rätt till begrafningshjelp, matte ning af

berättigas att, då de för sin återstående lifstid öfverflyttats till allmänna indragningsstaten,

begrafningshjelpen sjelfva utbekomma. statens

Till stöd för berörda förslag har motionären anfört, att enligt

äldre författningar innehölls för de fleste embets- och tjenstemän, som

erhöllo ordinarie beställning å rikets stat, lönen för någon tid under

namn af begrafningshjelp eller nådårsbesparing, sålunda att den, som till

en syssla vunnit befordran, måste under sex månader, räknade från och

med månaden näst efter den, hvari utnämningen skett, tjena antingen utan

lön, om han förut icke innehaft ordinarie tjenst eller, i fall han egt sådan

tjenst, med den lön, som åtföljt den frånträdda befattningen, emot rättighet

för sterbhuset efter embets- eller tjensteman, som i tjensten aflidit, att såsom

begrafningshjelp tillgodonjuta ett mot den sist innehållna lönen svarande belopp,

och hafva sterbhus efter embets- och tjenstemän, som blifvit på indragningsstat

öfverflyttade, ständigt ansetts ega samma rättighet, som, enligt hvad

nu är nämndt, tillkommer sterbhus efter dem, som i tjensten aflidit, hvaremot

sterbhus efter tjensteman, som erhållit afsked utan rätt till pension på indragningsstat,

icke eger utbekomma begrafningshjelp, äfven om innehållning

af lönen derför egt rum.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Genom kongl. kungörelsen den 17 september 1851 hade, enligt

hvad motionären vidare anfört, förordnats, bland annat, att de under namn

af begrafningshjelp eller nådårsbesparing bestämda innehållningar af embetsoch

tjenstemäns löner skulle upphöra och att alla, som efter 1852 års

början erhölle ordinarie beställning på stat eller till annan tjenst förflyttades,

skulle från och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde

eller förordnade, ega tillträda och uppbära de löner, hvartill de voro

berättigade, i följd hvaraf sterbhusen efter dessa löntagare icke skulle ega

att utbekomma begrafningshjelp af de i nämnda ordning tillträdda löner eller

lönetillökningar. Deremot berättigades icke genom samma författning de

embets- och tjensteman, hvilka dittills fått såsom begrafningshjelp vidkännas

innehållningar af lönerna, att utbekomma hvad som innehållits, utan skulle

dittills gällande föreskrifter fortfarande lända till efterrättelse.

Om vid tiden för nyssnämnda författnings utfärdande man ansåg sig

icke kunna taga steget fullt ut och i sammanhang med befrielse från skyldigheten

att intjena begrafningshjelp berättiga dem, som då intjenat sådan,

att återfå densamma, så hade detta, enligt motionärens mening, sannolikt

berott derpå, att man velat förebygga, att statsverket skulle på en gång tå

vidkännas den ganska betydande utgift, som erfordrades för utbetalning af

löneinnehållningarne till det stora antal tjensteman, som då kunde derom

framställa fordran.

Detta skal, som utan tvifvel var af betydelse vid tiden för nyssnämnda

förändring, ansåge motionären nu hafva försvunnit, alldenstund af de embetsoch

tjensteman, som fatt vidkännas innehållningar af sina löner, troligtvis

ingen numera innehade embete eller tjenst och endast ett fåtal efter erhållet

afsked qvarstår på indragningsstat; och borde det ej kunna anses obilligt,

att ifrågavarande löneinnehållningar, hvilka utgjorde ersättning för arbete i

statens tjenst under en länge sedan förgången tid, till vederbörande utbetalades.

Vid 1889 ars riksdag, da en motion i samma syfte väcktes, anförde

statsutskottet, till hvars förberedande behandling motionen hänvisades, att

Riksdagen år 1877 anhållit hos Kong!. Maj:t om utredning, dels huru vida

så kunde anordnas, att genom utbetalning på en gång af all begrafningshjelp

bestyret med pröfning af dylika frågor kunde för framtiden upphöra,

dels ock hvilka uppoffringar från statens sida åt en sådan åtgärd påkallades;

att statskontoret uti infordradt och den 9 november 1878 afgifvet utlåtande

tillstyrkt, att embets- och tjensteman samt betjente, hvilka för sina sterbhus

grundlagt rätt till begrafningshjelp, måtte berättigas, att då de, utan att

från civilstatens pensionsinrättning, arméns pensionskassa eller amiralitetskrigsmanskassan

uppbära pension för sin återstående lifstid, till allmänna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statutskottets Utlåtande N:o 10.

31

indragningsstaten öfverflyttas, begrafningshjelpen sjelfva åstadkomma; och

hemstälde statskontoret, att anslaget till allmänna indragningsstaten »borde

förhöjas med 100,000 kronor; utgiften beräknades till 104,130 kronor 30

öre;» att Kongl. Maj:t dock ansett, att Riksdagens skrifvelse icke borde till

någon vidare åtgärd föranleda, samt att, på sätt utskottet inhemtat, utgifterna

för begrafningshjelp under åren 1866—1887 utgjort:

år

1866 ............................

.......................... kronor

27,722:

50

1867 ...........................

24,305:

14

»

1868 ............................

»

21,226:

74

»

1869 ............................

40,182:

Öl

1870 ...........................

»

21,566:

11

1871 ............................

»

18,621:

60

»

1872 ............................

28,040:

65

»

1873 ............................

»

20,894:

41

»

1874 ............................

»

17,797:

60

1875 ............................

»

22,475:

09

»

1876 ............................

»

21,344:

72

»

1877 ......•......................

»

17,168:

42

»

1878 ............................

»

25,490:

50

»

1879 ............................

»

13,924:

20

>

1880 ............................

»

19,999:

54

1881 ............................

*

13,235:

25

»

1882 ............................

»

14,950:

41

1883 ............................

>

9,368:

28

»

1884 ............................

24,637:

65

»

1885 ............................

»

7,507:

78

»

1886 ............................

»

21,327:

57

»

1887 ............................

8,549:

68

Då, sedan Kongl. Maj:t förklarat 1877 års Riksdags skrifvelse i ämnet

icke till någon åtgärd föranleda, några nya skäl för motionärens förslag icke

tillkommit, utan fastmer för hvarje år allt färre personer hade hos statsverket

innestående för begrafningshjelp afsedda innehållningar å löner, hemstälde

utskottet, att den förevarande framställningen icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda; och blef Riksdagens beslut fattadt i öfverensstämmelse

med berörda hemställan.

Under åren 1888—1895 hafva, enligt hvad utskottet från statskontoret

inhemtat, af statsmedel utbetalats begrafningshjelp till följande

belopp:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

anslaget till

allmänna

indragninqsstaten.

[19.]

år 1888 ........................................... kronor 7,148: 81

» 1889 ......... » 4,882: 47

» 1890......................................................... > 6,108: 04

» 1891....................................... » 7,001: 28

. 1892 ........................ » 5,384: 99

» 1893 ......................................................... » 3,686: 66

» 1894 ......................................................... » 7,209: 68

» 1895......................................................... » 2,337: 46

Utskottet har icke funnit motionären hafva anfört något skäl, som

bör föranleda Riksdagen att nu frångå det beslut, den i afseende å den vid

1889 års riksdag väckta motionen i ämnet fattade; utan hafva tvärtom de

belopp, som årligen från statsverket utbetalas såsom intjent begrafningshjelp,

alltmer nedgått; och synes saken således ytterligare förlorat i betydelse.

Med anledning häraf och då det torde vara af större behof för sterbhusen

efter dem, som grundlagt rätten till begrafningshjelp, att i enlighet med

gällande föreskrifter utfå densamma än för dem, hvilka intjent den och för

öfrigt njuta inkomst af pension, att på förhand utbekomma begrafningshjelpen

får utskottet hemställa,

att herr Kroks omförmälda motion ej må föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

25:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att beträffande slutsumman af förslagsanslaget

till allmänna indragningsstaten det kontanta anslaget måtte, för

afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma, höjas med 35 kronor eller

från 1,800,542 kronor till 1,800,577 kronor, då, med inberäkning af under

anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. m., 600 kronor,

anslagets slutsumma blefve 1,801,177 kronor.

Utskottet hemställer,

•. ii i : ■. '' .< i. i u M i * tf *; : t * • ,. '' '' •'' aj

att anslaget till allmänna indragningsstaten må fast

ställas till samma belopp, hvartill det i nu gällande riksstat

finnes uppfördt; dock att utskottet vid uppgörande

af riksstaten för år 1897 må ega att i det kontanta

anslagsbeloppet vidtaga den jemkning, som för jemnande

af riksstatens slutsumma kan blifva erforderlig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

Extra anslag.

26ro. Kongl. Majrt har föreslagit Riksdagen att å extra stat för år rf^enf^l

1897 anvisa ett förslagsanslag af 1,510,000 kronor, att användas dels till "upprättupprätthållande

af arméns pensionskassas egen pensionering med nu fast- hål^fmaf

stälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för åreipensionering.

densamma tillkominande förhöjda vederlag för de till statsverket indrägnä [20.]

rusthållsafgifternä, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen

godkända grunder för sådana pensioners utgående.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 137) har herr L.

Jönsson i Sandby föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda arméns pensionskassas

nuvarande ställning och i hvad mån kassan med sina tillgångar kunde fullgöra

sina nuvarande och blifvande förbindelser, samt att afgifva förslag till

åtgärder för besparing af de till denna kassa nu erforderliga extra statsanslag.

Under erinran, hurusom vid den utredning angående civilstatens pensiohsinrättnings

ställning, som nyligen företagits, uppdagats, att i nämnda

pensiönsinrättning vid 1886 års slut förefans en. kapitalbrist å mer än 7

millioner kronor, har motionären vidare till stöd för sin motion anfört, bland

annat, att vid företagande af en liknande utredning beträffande arméns

pensionskassa, hvilken utredning motionären funne högst behöflig, komiterade

eller de, som Ange sig sådan utredning anförtrodd, borde söka finna utvägar,

vare sig genom förlängd tjenstetid eller högre afgift af delegarne, att för

staten göra beåparingar i de störa anslag till arméns pensionskassa, som

redan nu utgå och som otvifvelaktigt, med bibehållande af nuvarande förhållanden,

framdeles måste väsentligt ökas.

Detta ämne har förut varit föremål för Riksdagens pröfning. Med

anledning af en utaf samme motionär vid 1887 års senare riksdag väckt

motion aflät. Riksdagen till Kongl. Maj:t en skrifvelse, deri Riksdagen

ytträde, att då det höga anslag, som dittills utgått till arméns pensionskassa,

nu, på grund af hvad Kongl. Maj:t. anfört, måste höjas och, efter

hvad Riksdagen inhemtat, anledning vore att befara, att, om nu gällande

bestämmelser bibehölles, detsamma inom en snar framtid ytterligare måste

förhöjas, hade Riksdagen ansett angeläget vara att uttala önskvärdheten af

åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare förhöjning.

Enligt nu gällande bestämmelser vore officerare af kompaniofficers

grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid 53 års ålder

förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så dock ett flertal af

Bill. till Likså. Frat. 1806. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dem, besutte vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och uthållighet,

att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå i

tjensten ännu någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller till samma ålder som

deras vederlikar vid flottan. Vidare hade det synts Riksdagen ej obilligt,

om de officerare, som hädanefter antoges, ålades att i någon högre mån än

nu bidraga till sin framtida pensionering, så att åtminstone det bidrag af

kreditivet, som för närvarande utginge till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering, måtte kunna nedsättas. På sålunda antydda

sätt hade Riksdagen trott, att det utan olägenhet skulle kunna låta sig göra

att åstadkomma, om icke en minskning i anslagets nuvarande belopp, så

åtminstone en motvigt mot en ytterligare förhöjning deraf; och uttalade

Riksdagen dervid den förhoppning, att Kongl. Maj:t ville åt saken egna en

närmare utredning i det af Riksdagen antydda syftet.

Den utredning, Kongl. Maj:t med anledning af Riksdagens berörda

skrifvelse lät genom militära myndigheter verkställa och hvilken Kongl. Maj:t

år 1889 bringade till Riksdagens kännedom, har utskottet icke ansett uttömmande,

hvartill kommer, att, sedan tiden för omförmälda utredning, hären

undergått en fullständig omorganisation, hvilket på denna fråga måste öfva

inflytande. Genom vår tids förbättrade hygieniska förhållanden har medellifslängden

och dermed lifskraften i vårt land i hög grad ökats, i det att medellifslängden

för mankön, räknad från födelsen, under åren 1881—1890 stigit

till 48,6 år från 42,8 under åren 1861 —1870 och 40,5 år under åren 1856

—1860. Det är uppenbart, att dessa förhållanden å ena sidan måste inverka

menligt på arméns pensionskassas ställning och öka behofvet å ifrågavarande

förslagsanslag, hvilket under år 1895 måst öfverskridas, men å

andra sidan också torde göra det möjligt att utan men för härens krigsduglighet

framflytta pensionsåldern för åtminstone kompaniofficerarne och

deras vederlikar, hvilken åtgärd vore ett säkert medel mot ytterligare

ökning af de redan dryga kostnaderna för arméns pensionering. En ny

utredning af samtliga dessa förhållanden synes utskottet derför vara af behofvet

påkallad.

Utskottet, som emot Kongl. Majrts förevarande framställning ej haft

något att erinra, får derför hemställa,

a) att Riksdagen må å extra stat för år 1897 anvisa

ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels

till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma

tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

dragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för

sådana pensioners utgående; samt

b) att, med anledning af herr L. Jönssons ifrågavarande

motion, Riksdagen vid anmälan af detta sitt beslut må

hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville, efter

verkstäld utredning, för Riksdagen framlägga förslag till

åtgärder för åstadkommande af minskning i kostnaderna

för arméns pensionering.

27:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 190) har herr

Curt Wallis, hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta inrättandet

af en ålderdomsunderstödsanstalt för barnmorskor enligt följande grunder:

I. i afseende å anstaltens ändamål.

att anstalten, hvilken benämnes barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt

och träder i verksamhet med år 1897, skall afse beredande af ålderdomsunderstöd

åt här i riket legitimerade och i kommunens tjenst med fast

årslön anstälda barnmorskor, hvilka genom långvarig och nitisk yrkesutöfning

gjort sig af sådant understöd förtjenta;

II. i afseende å kostnadernas bestridande.

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas

genom afgifter af kommuner och i deras tjenst anstälda barnmoskor samt

genom fyllnadsbidrag af staten;

III. i afseende å kommunernas afgifter:

att kommun skall vara skyldig att för hvart år från och med 1896

till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje person, som,

enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid riksdagsmannaval

offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen, samt att, om

vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle sluta med ören, det skall ökas

till närmast högre krontal;

Angående

ålderdomsunderstödsanstalt

för

barnmorskor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

IY. i afseende å barnmorskornas af gifter:

att barnmorska, som efter ingången af år 1897 varit i sådan egenskap

under ett kalenderår eller del deraf med fast lön anstäld hos en eller flera

kommuner och förvärfvat rätt att räkna samma år såsom helt eller hälft

tjenstår, på sätt här nedan sägs, skall vara skyldig att för det året erlägga

en afgift af 5 kronor, som må innehållas å hennes aflöning och skall inlevereras

till anstalten af den kommun, hos hvilken hon under året senast varit anstäld;

samt att, om den anställningen var fäst vid två eller flera kommuner

gemensamt, den enligt förenämnda uppgifter folkrikaste bland dem skall svara

för afgiftens inlevererande till anstalten; och

att en gång erlagd afgift ej må återbekommas;

Y. i afseende å rätten till understöd samt understödets belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall, under de vilkor som i

öfrig! bestämmas, tillkomma i Sverige legitimerade barnmorskor, som antingen

under hvart och ett af de 5 sista kalenderåren närmast före det år, under

hvilket ansökan om understöd inlemnas, utöfvat sitt yrke under sådana omständigheter,

att, enligt hvad här nedan sägs, hänsyn dertill får tagas vid

tjenstårsberäkningen, eller som, derest de under ett eller flera af de nämnda

kalenderåren icke utöfvat sitt yrke, på detta sätt genom intyg af sin närmaste

förman eller annorledes styrka, att sådant icke härrört af bristande

nit eller annan blott på dem sjelfva beroende anledning;

att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten.att

utöfva sitt yrke, ej skall ega från staten erhålla understöd;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år och må

tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1897 under anställning i sådan

egenskap med fast aflöning hos en eller flera kommuner förvärfvat minst 30

tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 ars ålder eller ock fylt 55

år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare

utöfva sitt yrke;

att barnmorska, hvilken såsom sådan annorledes förvärfvat minst

30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års ålder eller ock fylt

55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att’

vidare utöfva sitt yrke, må kunna erhålla afkortadt årligt .understöd till följande

belopp:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

om hon efter ingången af år 1897 under fast aflönad anställning såsom

barnmorska i ikommunens tjenst förvärfvat:

mindre än 3 tjenstår 150 kronor. minst 15 tjenstår 175 kronor

minst 3 » 155 » .» 18 » 180 »

» 6 » 160 » * 21 » 185 *

» 9 » 165 » » 24 190 »

» 12 » 170 » » 27 » 195 »

att, derest barnmorska, när hon söker understöd, sedan minst 10 ,år

tillbaka i sådan egenskap oafbrutet varit med fast årslön af tillhopa minst

200 kronor enligt det beräkningssätt, som nedan angifves, anstäld hos en

eller derå kommuner och genom intyg af hennes närmaste förman styrkes,

att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel eller annan

liknande oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta sin

tjenst, samt kommunen eller kommunerna af denna anledning besluta gifva

henne afsked, hon må, i fall hon uppnått 55 års ålder oeh räknar minst 30

tjenstår, kunna efter afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd

till följande belopp:

om hon vid afskedet fylt

55 år......

........................ 100 kronor.

60 år...........

.....................150 kronor.

56 » ......

......................... no

61 » ...........

.................... 160

57 » ......

......................... 120 »

62 » ...........

.................... 170

58 * ......

......................... 130

63 » ...........

.................... 180

59 » ......

......................... 140

64 » ...........

.................... 190

dock så,

att detta afkortade understöd

i intet fall

må öfverstiga det, som

barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom eller vanförhet

blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förut nämnda

slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom obotlig

sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke, ma

erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor, om hon antingen

förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock om hon genom olycksfall, som

under yrkesutöfningen inträffat, medan hon varit anstäld i kommunens tjenst,

ådragit sig sjukdomen eller vanförheten; samt att hon i den senare händelsen

må ega rätt till det angifna understödet, oberoende både af antalet

tjenstår och den omfattning, i hvilken hon utöfvat yrket under de

5 kalenderåren närmast före det, då ansökan om understöd inlemnas;

att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd samt

redan börjat uppbära sådant, sedermera icke må kunna erhålla rätt till högre

understöd från anstalten;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att såsom tjenstår må räknas hvarje kalenderår, under hvilket barnmorska

i sådan egenskap varit af en eller flera kommuner aflönad med fast

årslön af sammanlagdt minst 200 kronor och verkligen utöfvat yrket, eller

under hvilket hon varit anstäld i kommunens tjenst och derunder verkstält

minst 30 förlossningar, samt att i den fasta årslönen må inräknas värdet

af naturaförmåner — bostad och vedbrand dock högst till ett belopp af

sammanlagdt 75 kronor — men icke den särskilda ersättning af kommunalmedel,

som kan hafva tillkommit barnmorskan för verkstälda förlossningar;

att, om i kommunens tjenst anstäld barnmorska, som icke aflönats med

minst ofvan angifna årslön, under ett kalenderår verkstält mindre än 30,

men mer än 14 förlossningar, hon må räkna detta såsom hälft tjenstår, men

såsom helt i det fall, att sammanlagda antalet förlossningar under detta och

det näst föregående eller efterföljande kalenderåret uppgått till minst 60,

dock att vid sådan sammanläggning hvarje förlossning icke får mer än en

gång tagas i beräkning;

att vid pröfning af understödsrätten två halfva tjenstår må betraktas

lika med ett helt sådant;

att, om i kommunens tjenst anstäld barnmorska under ett kalenderår

hvarken af kommun erhållit minst 200 kronor i fast årslön eller verkstält

minst 15 förlossningar, hänsyn till detta kalenderår ej må tagas vid tjenstårsberäkningen,

och att detsamma må gälla, om hon väl erhållit minst 200

kronor i fast årslön, men icke under året verkligen utöfvat sitt yrke;

att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranleda, anstaltens direktion

må, på ansökan af vederbörande kommun eller i kommunens tjenst anstäld

barnmorska och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att, utan hinder

af ofvan föreslagna bestämmelser rörande såväl aflöning som antal verkstälda

förlossningar, för viss, i hvarje fall bestämd tid meddela rätt till beräknande

af hela eller halfva tjenstår;

att medicinalstyrelsen må, på grund af den verksamhet, barnmorska

under tiden före år 1897 utöfvat i sitt yrke under anställning i kommunens

tjenst, bestämma antalet henne för nämnda tid tillkommande tjenstår, dock

att dervid hänsyn får tagas till hela yrkesutöfningstiden endast för de barnmorskor,

hvilka vid 1896 års utgång oafbrutet varit i sådan egenskap sedan

minst 10 år tillbaka med fast årslön anstälda i en eller flera kommuners

tjenst, hvaremot för öfriga barnmorskor hänsyn må tagas blott till yrkesutöfningen

under de 30 sista åren före 1897;

att, om barnmorska, som blifvit förklarad understödsberättigad, sedermera

under ett kalenderår antingen för biträde vid förlossningar erhållit af kommun

fast årslön eller andra deremot svarande förmåner eller ock verkstält minst

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 39

30 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd för hela det närmast följande

kalenderåret;

att, om understödsberättigad barnmorska, som icke för sådant biträde

under ett kalenderår af kommun erhållit fast årslön eller andra deremot

svarande förmåner, under samma år verkstält mindre än 30, men mer än 14

förlossningar, hon skall förlora sitt understöd för det närmast följande halfva

kalenderåret;

att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende, skall

för den tid, hon deraf är i mistning, förlora sitt understöd;

att den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skall afföras

från förteckningen å understödstagare, och att, om hon sedermera å nyo anmäler

sig, det må ankomma på anstaltens direktion att bestämma, om och i

hvilken mån hon åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, icke utan Kongl.

Maj:ts tillstånd må ega åtnjuta understödet för den tid hon är utrikes, samt

att, om understödstagare blifver främmande magts undersåte eller utan Kongl.

Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst, hennes rätt till understöd

skall upphöra;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och i regeln vidtaga

med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd blifvit barnmorska

tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats berättigad till understöd

på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande

oförvållad anledning, först med början af månaden näst efter den,

under hvilken hon erhållit afsked från sin tjenst;

att understöd skall upphöra att utgå med den månad, i hvilken barnmorskan

aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd från anstalten icke må för understödstagarens gäld tagas

i mät;

VI. i afseende å utbetalning af understöd:

att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten, och att, om understödstagare

är boende i landsorten, hon skall vara berättigad att, efter derom

hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om hennes hemgift samt

åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Kongl. Maj:t kan finna skäligt

föreskrifva, från anstalten få understödet med allmänna posten i rekommenderadt

eller assureradt tjenstebref eller genom postanvisning kostnadsfritt sig

tillsändt; och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

VII. i afseende å anstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,

samt att dervid skola i lämpliga delar och i alla de omständigheter,

om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten kommer att

särskilt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt art. VII och Vill af

reglementet för nämnda inrättning äro gifna för densamma och dess förvaltning;
att

Riksdagen måtte åt Kongl. Maj:t öfverlemna att för år 1897 bestämma

de belopp, som varda erforderliga till bestridande af älderdomsunderstödsanstaltens

förvaltningsbestyr och anslag till biträde åt medicinalstyrelsen

för behandling af frågan om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning;

att Riksdagen måtte medgifva, att de för berörda ändamål och för anstaltens

utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl.

Maj:t, i den män influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf statsmedel

såsom förskott, att antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under

året till anstalten ingå eller, derest sagda afgifter skulle under året befinnas

härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen; och

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

ville dels, efter det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de

göromål, som tillhöra antagen, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, till

Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels, i den mån särskildt

bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blifver behöfligt, till Riksdagen

aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderliga

anslag;

hvarjemte herr Wallis hemstält,

att Riksdagen ville hos Kongl. Maj: t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte

taga i öfvervägande, huru vida och på hvilket sätt, utan att statsverket derigenom

väsentligen betungas och utan att barnmorskornas afgifter blifva allt

för dryga, enskilda praktiserande barnmorskor måtte kunna blifva delaktiga

af den ifrågavarande ålderdomsunderstödsanstaltens förmåner.

I fråga om de skäl, herr Wallis för sina framställningar anfört, får

utskottet hänvisa till motionen.

Såsom vid jemförelse mellan motionärens föreliggande förslag och den

af Kongl. Maj:t till 1895 års Riksdag i ämnet gjorda framställning framgår,

skiljer sig den af motionären ifrågasatta ålderdomsunderstödsanstalten för

barnmorskor i afseende å sina grunder endast derutinnan från den af Kongl.

Maj:t föreslagna, att uti den förra endast de hos kommunerna anstälda barn
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

morskor skulle ega inträda, under det att uti den senare samtliga barnmorskor

skulle vara af anstaltens förmåner delaktiga; hvarjemte motionären emellertid

velat, att Riksdagen skulle anhålla, att Kong! Maj:t skulle framlägga förslag,

åsyftande att utan väsentligt betungande af statsverket jemväl enskildt praktiserande

barnmorskor skulle erhålla del af berörda förmåner.

Vid behandling af Kong! Maj:ts berörda frånhällning till Riksdagen

yttrade statsutskottet, bland annat, att den omständighet, att ifrågavarande

yrkesutöfvare hvarken vore af staten anstälda eller till större eller mindre

del aflönade, ansåge utskottet innebära tillräckligt skäl för att staten icke

borde medverka till deras ålderdomsförsörjning.

Så vidt frågan gälde att bereda ålderdomsförsörjning åt barnmorskor,

anstälda af kommunerna, ansåge utskottet denna angelägenhet vara en

kommunernas egen, som lämpligast borde af dem sjelfva ombesörjas. Skulle af

allmänna medel bidrag lemnas till beredande af ålderdomsförsörjning åt sådana af

kommunerna anstälda yrkesutöfvare, kunde med skäl befaras, att härigenom

skulle framkallas liknande anspråk från andra af kommunerna aflönade, för den

allmänna helsovården jemväl vigtiga yrkesutöfvare, såsom stadsläkare och

distriktsläkare samt den vid kommunernas sjukvårdsinrättningar anstälda sjukvårdsbetjening

äfvensom derefter från andra i kommunernas tjenst varande

personer. Det vore visserligen sant, att, enligt Kongl. Maj:ts då föreliggande

förslag, kommunerna skulle åläggas att bidraga med den väsentligaste delen

af kostnaderna för ifrågavarande yrkesutöfvares ålderdomsförsörjning, men

enligt utskottets åsigt borde staten icke lämpligen pålägga kommunerna afgifter

för kommunala ändamål, utan öfverlemna sådant till kommunernas egen

sjelfstyrelse, hvartill komme, att de utgifter, som, enligt förslaget, skulle

kommunerna för ändamålet åläggas, afsåge att bereda ålderdomsförsörjning

jemväl åt de talrika enskildt praktiserande barnmorskorna, med hvilka

kommunerna såsom sådana icke kunde anses hafva något att skaffa.

Hvad åter beträffade dessa sistnämnda enskilda yrkesutöfvare, hvilka

enligt förslaget skulle erhålla ålderdomsunderstöd utan att dertill i någon mån

sjelfva bidraga, erinrade utskottet om den grundtanke, som icke mindre inom

detta än inom öfriga yrken och näringsgrenar i samhället borde göra sig

gällande, att nemligen den enskilde borde sa vidt möjligt söka genom besparingar

under sin helsas och krafts dagar sjelf bereda sig medel till sin ålderdomsförsörjning.

Medvetandet af sådan pligt tillförde helt visst långt större

kraft och sjelfständighet än ett vidsträckt öfverlåtande åt det allmänna att

draga försorg om betryggande af den enskildes ålderdom. Hvarje steg från

statens sida, som kunde leda till försvagande af känslan för denna pligt, vore,

enligt utskottets uppfattning, vanskligt att taga. Valet af ifrågavarande

yrke vore fritt, och vore konkurrensen på detta område för stor och förBih.

till liiksd. Vrot. 1806. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tjensten derigenom för ringa, så borde den enskilde vända sig åt annat håll.

Skulle staten medverka till beredande af ålderdomsförsörjning åt enskildt

praktiserande barnmorskor, vore jemväl att befara, att andra äfvenledes för

den allmänna helsovården vigtiga enskilda yrkesutöfvare kunna anse sig hafva

anspråk på statens medverkan för försörjning under deras ålderdom, såsom

privata läkare, tandläkare, apotekare, fältskärer, vaccinatörer, sjuksköterskor

m. fl.

Till dessa principiella skäl för afslag å berörda framställning fogade

utskottet, att den verkstälda utredningen i frågan, enligt hvad utskottet trott

sig finna, icke ådagalagt något synnerligt behof af medverkan från det allmänna

för ifrågavarande ändamål, om sådan medverkan eljest ansetts lämplig.

Af de 2,470 år 1892 praktiserande barnmorskorna vore 1,463 gifta och således

åtminstone i någon mån af sina män försörjda, 357 enkor och endast

620 ogifta, af hvilka sistnämnda naturligtvis blott ett fåtal öfverskridit 65

år; och af samtliga 2,470 vore 1,716 aflönade af kommunerna och 754

privata, deraf 481 i städerna och endast 273 å landet. Om i många fall

den från kommunen utgående aflöningen icke vore sä betydande, erhölle i

regeln barnmorskan på landet fullt motsvarande ersättning för sitt biträde

vid förlossningar, om icke i penningar, så i naturförmåner af hvarjehanda

slag; och borde hennes tjenstgöring i allmänhet gifva henne tid öfrig till

annan arbetsförtjenst. Af de i de större städerna praktiserande hade de, som

förvärfvat sig namn om skicklighet, ofta inkomster å yrket, vida öfverstigande

lefnadsbehofvet; och att detta yrke måtte anses rätt lönande, visade den

starka tillströmningen till detsamma.

I enlighet med utskottets hemställan blef Kongl. Maj:ts berörda proposition

af Riksdagen afslagen.

Med hänsyn härtill och då ofvananförda skäl synas utskottet fortfarande

gällande, har utskottet ansett, att icke heller det nu ifrågavarande förslaget,

som af enskild motionär framstälts, bör af Riksdagen bifallas.

Utskottet hemställer derför,

att herr C. Wallis’ omförmälda motion icke må föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

Reservationer:

vid punkten 10:o (angående pension för e. o. professorn C. J. Norrby):

af herrar C. Lundeberg, A. G. L. Billing och grefve F. Wachtmeister,

hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa om Riksdagens bifall till Kongl.

Majits framställning i ämnet;

af herrar K. Bohnstedt, friherre F. W. von Otter och F. E. Pettersson

mot utskottets motivering;

*

vid punkten 12:o (angående pension för läroverksadjunkten C. J. E.

Aurell):

af herr grefve F. Wachtmeister;

vid punkten 13:o (angående pension för teckningsläraren P. C. W. Klein):

af herrar C. Lundeberg, A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, I. Wijk,

grefve F. Wachtmeister och S. G. von Friesen, hvilka ansett, att utskottet

bort hemställa om att Kongl. Maj:ts förslag måtte af Riksdagen oförändrad t

bifallas;

vid punkten 20:o (angående pension för e. o. professorn J. M. Sundén):

af herrar C. Lundeberg, A. G. L. Billing, I. Wijk, grefve F. Wachtmeister,

T. Nyström och S. G. von Friesen, hvilka yrkat, att utskottet skulle

hemställa om Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts förslag i ämnet;

af herrar K. Bohnstedt, friherre F. W. von Otter och F. E. Pettersson

mot utskottets motivering;

vid punkten 21:o (angående pension åt f. d. regementsläkaren A. P.

Ståls enkaj:

af herrar O. Jonsson, H. Andersson, A. P. Danielson, S. G. von

Friesen, L. Jönsson, K. A. Kihlberg, P. Pehrsson, C. Persson, I. Månsson,

B. G. Näslund, N. Petersson och L. P. Mallmin, som ansett utskottet böra

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej måtte af

Riksdagen bifallas;

vid punkten 22:o (angående pension för läroverksadjunkten B. F. J.

Åboms enka och barn):

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af herrar 0. Jonsson, H. Andersson, K. A. Kihlberg, P. Pehrsson, C.

Persson och P. G. Näslund, som yrkat, att utskottet bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts framställning måtte af Riksdagen

afslås;

vid punkten 23:o (angående pension för konsistorienotarien E. R.

Henschen):

af herrar C. Lundeberg, A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, N. Fosser,

friherre F. W. von Otter, I. Wijk, F. E. Pettersson, C. U. S. Lybeck, grefve

F. Wachtmeister och S. Tham:

»Då Riksdagen under likartade förhållanden år 1877 beviljade åt konsistorienotarien

S. Friedleiff en årlig pension af 3,000 kronor, och med hänsyn

jemväl till öfriga i motionen anförda skäl, anse vi, att en dylik pension

jemväl må åt Henschen beviljas, och att utskottet följaktligen bort hemställa,

att den ifrågavarande motionen må på det sätt bifallas,

att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen

ma förklaras berättigad att från och med månaden näst

efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen

varder honom beviljadt, under sin återstående

lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 3,000 kronor»;

vid punkten 26:o, mom. b (angående skrifvelse till Kongl. Maj:t om

förslag till åtgärder för åstadkommande af minskning i kostnaderna för

arméns pensionering):

af herr F. E. Pettersson;

af herr L. Jönsson.

Det skulle här antecknas, att herrar I. Kerfstedt, H. P. P. Tamm,

G. D. B. Tornerhjelm, E. Fränekel och O. Erickson icke deltagit i förestående

hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande iV:o 10.

45

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms läns vestra fögderi

Gustaf Theodor Brundin, fyllnadspension..........................................

Förra sjuksköterskan vid statens jern vägsbyggnader, enkan Brita Kajsa

Andersson, pension ..............................................................................

Häradsskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs län Israel Walter

Melén, fyllnadspension ........................................................................

Länsmannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län Johan

Fredrik Klefbouhm, fyllnadspension...................................................

Kartografen Carl Edvard Dahlman, pension.............................................

Lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid Lönnegren,

pension...................................................................................................

Adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Claes Johan Emil

Aurell, pension ...■>................................................................................

Läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder Caspar

William Klein, pension........................................................................

Vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap

F. O. Söderbergs enka Margareta Elisabet Söderberg, född

Thorslund, pension ..............................................................................

Vaktmästaren vid nationalmuseum Johan Hagström, pension ...............

Vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson, pension...

Adjunkten vid folkskolelärareseminariet i Göteborg Johan Lind, pension

Lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm

Emma Amalia Nyberg ........................................................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867........

F. d. regementsläkaren A. F. Ståls enka Charlotta Theresia Stål, född

Petterson, tilläggspension.....................................................................

Adjunkten vid allmänna läroverket i Vestervik B. F. J. Aboms enka

Ida Åbom, född Krsemer, pension ......................................................

S u m in a

Kronor.

Ö.

400

200

—

1,100

—

800

_

1,600

—

1,500

—

1,000

—

900

—

200

500

—

500

—

2,000

—

400

_

10,000

—

360

—

200

—

21,660

—

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1896 års riksstat anslår:

1

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m

på förslag.

Samma

! Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

112,286

112,286

100,428

—

100,428

—

243,640

243,640

219,470

219,470

675,824

—

-

675,824

—

Pensions- och

A. Pensions
-

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ...............

Dito, för deras enkor och omyndiga barn ...........................

Ersättning för mistade löneinnehållningar ...........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska

För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg
på

ordinarie stat äfvensom af deras enkor och barn ......

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ...........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och

Vadstena krigsmanshuskassa......................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden...............................................................

» gratial fonden..................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med veder
.

belopp.................................................................................

Ökas med..............................................................................

Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap

å f. d. timmermans- och handtverksstaterna inrättade

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

Litt. B.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

indragningsstaterna.

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på. förslag.

Samma.

staten.

37,500: —

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

45,000: —

2,246: —

6,540: —

7,200: - 9,000: —

3,500: —

1,300: —

enkor och barn ......................................................

skogsskolorna.........................................................

högskolan...............................................................

och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön

112,286

112,286

4,640: —

28,080: —

underbefäl med vederlikar....................................

67,708: —

100,428

—

—

100,428

—

243,640

_

—

243,640

_

............................................................ 36,320: —

............................................................ 16,650: —

52,970: -

270,000: —

66,500: -

likar, förslagsanslag. Nuvarande

............................................................ 100,000: —

...................................................... 170,000: —

(deraf högst 9,030 kronor till den för daglönare

invalidstat), Jörslag sanslag....................................

389,470

389,470

Transport

845,824

—| -

—

845,824

—■

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1896 års riksstat anslår:

Invalidhusfonden...............

För blesserade öfver- ock underofficerare, reservationsanslag

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

Bidrag till folkskolelärares pensionering ......

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor........

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

675,824

60, .350

4.000

78,000

69,851

357,373

63,500

6.000

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

675,824

60,350

4.000

78,000

69,851

357,373

63,500

6.000

Ö.

1,314,898

1

—

1,314,898

—

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag...........................

1,800,542

600

1,801,142

3,115,440

600

—

3,116,040

—

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Transport

845,824

60,350

—

—

_

845,824

60,350

—

4,000

—

4,000

—

i vp. k t n tg/L, för Ring Ränning............................................................

78,000

_

__

78,000

69,851

357,373

—

allmänna läroverk pedagogier, seminarier m. m......................

69,851

357,373

63,500

_

_

_

_

_

_

—

_

—

63,500

—

6,000

_

—

—

6,000

S:gr

1,484,898

—

—

1,484,898

indragiiiugsstaten.

1,800,542

600

1,801,142

Summa

3,285,440

—

600

—

3,286,040

—

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 4 Sami.

1 Afd. 10 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Lift. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens

Nionde liufVudtitel.

Kronor.

ö.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ....................................

1,540,000

Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1896.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

*

i Statsutskottets utlåtande n:o 10.

Sid. 33, andra stycket uppifrån, rad 1, står: (n:o 137)

läs: (n:o 131)

B Ut. till Rikxd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:48 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitél, omfattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten