Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelser till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående inlösen till statsverket af frälseskatteräntor.

1896-02-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:17, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelser till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående inlösen till statsverket af frälseskatteräntor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 17.

1

N:o 17

Arik. till Riksd. kansli den 11 febr. 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelser till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning och förslag angående

inlösen till statsverket af frälseskatteräntor.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 94) har herr J. A. Sjö, med hvilken herr C. F. Petersson i

Dänningelanda m. fl. instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och

för Riksdagen framlägga förslag om att frälseskatteräntor må inlösas

och afskrifvas på samma sätt som skattefrälseräntor.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

jemväl inom Andra Kammaren väckt och till utskottet öfverlemnad

motion (n:o 111), deri herr L. P. Larsson i Berga, med hvilken herrar

C. G. Andersson i Skeenda och P. Pehrsson i Norrsund instämt, föreslagit,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att,

sedan utredning vunnits rörande antalet och beloppet af de skattehemmansräntor,

som kronan ursprungligen afhändt sig till förmån för

enskilde och hvilka sedermera genom en tillfällig förening af jord- och

ränteegarerätten i samma hand erhållit frälseskattenatur, Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen framlägga förslag till dessa räntors inlösen eller

Bih. till Bitcsd. Prof.. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 17.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande, N:o 17.

ersättande af statsmedel i öfverensstämmelse med hvad härom rörande

skattefrälseräntor finnes stadgadt.

Då utskottet nu går att afgifva yttrande öfver berörda motioner,

får utskottet till en början erinra, att det i sistnämnda motion framsida

förslag i sjelfva verket innefattas uti hvad i den förra motionen

blilvit hemstäldt, ty då, såsom i herr Larssons motion förutsättes, både

kronoskattehemmanet och den deraf utgående räntan kommit i samma

persons ego, har hemmanet iklädt sig egenskapen af purt frälse; och

om sedan eganderätten till ränta och hemman skilts åt, har detta skett

på grund af frivillig öfverenskommelse emellan räntetagare och räntegifvare,

dervid räntan kunnat bestämmas vare sig till det belopp, hvarmed

räntan förut till kronan utgjorts, eller annorledes, vid hvilket förhållande

någon rättslig skilnad emellan denna ränta och öfriga frälseskatteräntor

icke förefinnes.

Då emellertid, på sätt utskottet, vid behandling under de senare

åren af motioner i enahanda syfte som de nu föreliggandes, upprepade

gånger anfört, den uppfattning om rättvisa och billighet, som föranledt

Riksdagens beslut om skattefrälseräntornas inlösen, icke kan

med skäl åberopas beträffande nu ifrågavarande slags räntor, hvilka

såväl med afseende å sin tillkomst som sin beskaffenhet och storlek

varit beroende af enskildt aftal, och det icke synes tillrådligt att ikläda

staten någon skyldighet att inlösa räntor eller afgäld, som utan någon

statens mellankomst tillkommit eller kunna tillkomma genom aftal

mellan enskilde, hemställer utskottet,

a) att herr Larssons ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas; och

b) att ej heller herr Sjös förenämnda motion må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 11 februari 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.