Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af jord. till tvängsarbetsanstalten ä Svartsjö.

1896-02-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:26, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af jord. till tvängsarbetsanstalten ä Svartsjö.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

• Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1896, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse

af jord. till tvängsarbetsanstalten ä Svartsjö.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt protokoll öfver justitiedepartementsärenden

den 24 januari innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag

aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 18) föreslagit Riksdagen

att medgifva,

att från Svartsjö kungsladugård i Sånga socken och Färentuna härad

måtte från den 14 mars 1897 afskilja^ och till tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö upplåtas de i fångvårdsstyrelsens framställningar af den 5 mars

och den 26 november 1895 angifna områden, i areal innehållande, enligt

domänstyrelsens upplysning, det förra 37 har 9,7 ar, deraf 12 har 96,4 ar

åker, 9 har 79,7 ar äng och 14 har 33,6 ar afrösningsjord och det senare.

86 ar, äfvensom de å dessa områden befintliga, kronan tillhöriga byggnader,

under vilkor att det kungsladugården nu åsätta mantal i laga ordning

fördelades mellan deri jord, som tvångsarbetsanstalten å Svartsjö efter

upplåtelsen komrne att, innehafva, och den återstående under domänstyrelsens

förvaltning bibehållna jorden, samt att nuvarande vägen till brygga

och lastplats i närheten af Fiskarstugan, der den komrne att, ligga inom

anstaltens område, fortfarande bibehölles till fritt begagnande af kungsladugårdens

arrendator och å kungsladugårdens egor boende personer äfvensom

underhölles af anstalten, så länge anstalten begagnade nämnda

brygga och lastplats för sina behof.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att fångvårdsstyrelsen i

en till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse af den 19 september 1894 anfört, att

Bill. till Riksd. Prof. 1866. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (N:o 26). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Svartsjö kungsladugårds kring tvångsarbetsanstalten å Svartsjö liggande

egor sträckte sig så nära inpå anstalten, att å dessa egor vid gränsen mot

anstalten befintliga, till kungsladugården hörande lägenheter äfvensom enskilda

byggnader, som efter öfverenskommelse med den nuvarande kungsladugärdsarrendatorn

der uppförts, läge i anstaltens omedelbara närhet,

hvadan det ej varit möjligt för anstalten att skydda sig för obehag och

menligt inflytande från befolkningen å berörda del af kungsladugårdens

egor. En annan olägenhet vore, att mark, som erfordrades för de vid

anstalten jeinlikt kong], brefvet den 14 augusti 1891 anordnade stenhuggeriarbetena,

äfvensom för den genom kongl. brefvet den 17 november 1893

medgifna kanal i viken fram till anstalten, lydde under kungsladugården.

Genom förstnämnda kongl. bref vore i fråga om stenhuggeriarbetena bland

annat föi''ordnadt, att anstalten egde att bryta och tillgodogöra sig sten

ur de å kungsladugårdens egor befintliga bergen samt taga väg till såväl

nämnda berg som landstigningsplatsen vid Fiskartorpet, äfvensom att nuvarande

arrendatorn af kungsladugården A. Widegren skulle för skada och

intrång, som kunde honom i hans berörda egenskap genom stenhuggeriarbetena

tillskyndas, af fångvården erhålla ersättning, som bestämdes af

en, på sätt i det kongl. brefvet närmare angåfves, tillsatt kompromiss af

3 personer; och hvad anginge kanaliseringen af viken nedanför anstalten

hade i kongl. brefvet den 17 november 1893 föreskrifvits, att för bestämmande

af ersättning till Widegren för skada, som genom uppläggande af

jord in. m. på kungsladugårdens mark eller på annat sätt kunde genom

kanalens uppmuddring för honom uppkomma, det till kungsladugården

hörande område, som af företaget komme att beröras, skulle synas och

värderas genom en i enlighet med bestämmelserna i kongl. brefvet den 14

augusti 1891 tillsatt kompromiss. Genom hvad sålunda förordnats vore,

så godt förhållandena för närvarande medgåfve, sörjdt derför, att nödig

tillgång till mark för stenhuggeriarbetena och för uppmuddringen af kanalen

icke skulle saknas. Men då det icke vore möjligt att på förhand till

alla delar bestämma den mark, som komme att erfordras för utvidgningar

eller möjliga förändringar i de vid anstalten anordnade stenhuggeriarbetena,

och då i fråga om nämnda kanal tillgång jemväl måste beredas till nödig

mark för de arbeten, som i framtiden gång efter annan blefve erforderliga

för kanalens underhåll, kunde vid sålunda förekommande upprepade behof

af mark för berörda ändamål det vara fara för anstalten, att dess intresse

skulle blifva lidande genom den omgång och de hinder för behofvens snara

tillgodoseende, som måste blifva en följd deraf, att marken icke stode till

anstaltens direkta disposition. Likaledes måste vid ofvan angifna användning

för fångvårdens räkning af mark, som lydde icke under fångvårds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

3

styrelsens utan under annat verks vård, det ligga nära till hands, att svårigheter

och förvecklingar deraf kunde uppkomma med hänsyn jemväl till

markens förvaltning. Slutligen borde bemärkas, att fångvården under nu

rådande förhållanden, förutom de skadeersättningar, som skulle betalas till

kungsladugårdens arrendator, äfven måste genom nödvändigheten att gång

efter annan anlita kompromiss härför vidkännas upprepade kostnader, hvilka

stundom, i synnerhet då, såsom nu vore fallet, kompromissarierna vore

boende på något längre afstånd från anstalten, kunde blifva väl höga i

förhållande till betydenheten af den skada, för hvars uppskattande kompromissen

måste sammanträda.

Styrelsen, som hade sig bekant, att nu gällande arrendekontrakt angående

kungsladugården ginge till ända i mars månad 1897, hemstälde

förty, att i sammanhang med förestående ny utarrendering af kungsladugården

sådan utvidgning måtte beredas i tvångsarbetsanstaltens område,

att ofvan angifva olägenheter derigenom kunde undvikas. I sådant

hänseende ville styrelsen uttala sig derför, att af kungsladugårdens egor,

sådana de vore angifna å en af förste landtmätaren i Stockholms län

Thure Essén år 1893 upprättad, i länets landtmäterikontor förvarad karta

öfver inegorna till nämnda domän, de å ett bilagdt utdrag af samma karta

med grön färg utmärkta delar, hvilka i eu efter beskrifningen till Essens

karta gjord förteckning vore uppräknade, måtte afskiljas från kungsladugården

och läggas till anstalten. Härigenom skulle anstaltens mark, hvilken

å Essens karta vore betecknad såsom Svartsjö slotts område, komma att

ökas dels åt öster med de smärre delar af kungsladugårdens egor, som

läge emellan anstaltens nuvarande område och en öster derom löpande

väg, och dels norrut med den till stor del af vassland och sumpig äng

bestående mark, som gränsade intill förenämnda kanal och hvarå vägar

för transport af sten vore anordnade, samt vidare med den utmed sjön

och vägen till Fiskartorpet belägna skogsbacke, hvarest sten för anstaltens

räkning nu brötes, hvarjemte, för beredande af sommarbete åt anstaltens

dragare, till densamma skulle läggas den s. k. Hästhagen österut från

anstalten. Hela arealen af den sålunda ifrågasatta egotillökningen utgjorde,

enligt en efter beskrifningen till Essens karta gjord uträkning, omkring

6,270 ar, deraf omkring 1,367 ar åker, 989 ar äng och 3,914 ar afrösningsjord.

Spridda å detta område läge samtliga de lägenheter, från hvilka

störande inflytelser för anstalten kunde vara att befara. Förutom två

enskilda byggnader å marken mellan slottsträdgården och Hästhagen vore

der belägna torpen Björndal och Björnnäset samt en mindre lägenhet

vester om Björnnäset vid vägen till Fiskarudden. Kronans hus å berörda

torp och lägenhet befunne sig i mer eller mindre förfallet skick, men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

torde dock till förekommande deraf, att husen flyttades öfver inom gränsen

af kungsladugårdens egor och der upplätes åt folk, som kunde blifva

till obehag för anstalten, jemte marken böra öfverlemnas åt anstalten, helst

en del af husen kunde med användande af det dugliga virket från de

öfriga sättas i stånd att blifva till nytta för fångvårdens räkning.

Utom det ofvan angifna hufvudsakliga syftemålet med förvärfvandet

för anstalten af berörda mark, skulle genom den föreslagna egotillökningen

jemväl vinnas, att anstalten i sammanhang med skötseln af den tillagda

jorden kunde bruka sin redan nu innehafvande jord på lämpligare och

fördelaktigare sätt än nu vore möjligt, äfvensom tillfälle skulle beredas för

anstalten att lemna dertill passande fångar någon sysselsättning med jordbruksarbeten.

För det ökade jordbruket skulle förutom de två hästar,

som nu hölles vid anstalten, erfordras ytterligare endast ett par oxar.

Under förutsättning att jemte marken kronans derå befintliga hus tillfölle

anstalten skulle, utöfver de uthus, som redan nu vore för anstalten erforderliga,

något nytt dylikt icke behöfva byggas.

I sammanhang med det sålunda framlagda förslaget ansåge sig styrelsen

böra meddela, att fångvården hittills af kompromiss ålagts att till

arrendator!! Widegren betala: dels årligen under återstående arrendetiden

257 kronor 19 öre för skada och intrång genom stenhuggeriarbetena och

kanalmuddringen samt för begagnandet af vägen till den s. k. Fiskarudden

och af dervarande brygga, äfvensom ersättning efter 50 öre per ar för

sådan mark invid kanalen, som för ett eller annat ändamål kunde komma

att ytterligare disponeras för muddringens utförande, och dels i ett för

allt 302 kronor 79 öre för genom stenhuggeriarbetena under år 1892

mistad skörd samt 250 kronor för intrång, som Widegren genom lossning

af mudder måste vidkännas vid begagnandet af ett honom tillhörigt badhus,

äfvensom ytterligare, för den händelse muddrets aflastning skulle

komma att utsträckas inom visst afstånd från badhuset, ersättning med

500 kronor för dettas flyttning till annan plats.

Styrelsen har alltså hemstält att i sammanhang med förestående ny

utarrendering af Svartsjö kungsladugård vissa å bilagdt karteutdrag med

grön färg utmärkta och i jemväl bifogad förteckning uppräknade egor

måtte varda från kungsladugården afskilja och jemte kronans derå befintliga

hus öfverlemnade till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

öfver denna framställning hade domänstyrelsen afgifvit utlåtande,

dervid domänstyrelsen öfverlemnat dels yttrande af domänintendenten i

länet, hvilken med hänsyn till vissa af honom anförda förhållanden ansett

lämpligt, att en afsöndring till förmån för tvångsarbetsanstalten skedde,

men att området för denna afsöndring borde inskränkas till vissa af honom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26,

5

angifna egofigurer om tillsammans 13 har 80,90 ar, dels yttrande af Kong].

Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, hvilken myndighet ansett det

icke tillkomma sig att yttra sig öfver storleken af det område, som för

tvångsarbetsanstalten kunde vara behöfligt, hvadan Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke kunde utlåta sig öfver, än mindre instämma i domänintendentens

förslag om inskränkning i det af fångvårdsstyrelsen begärda området.

För egen del hade domänstyrelsen meddelat: att enligt instrumentet

öfver en å Svartsjö kungsladugård om 10 V2 mantal samt lägenheten

Hästbryggan med Färjestaden i Sånga socken och Färentuna härad för

egendomens förnyade utarrendering från den 14 mars 1897 verkstäld

arrendeuppskattning, egendomen vore belägen 19 kilometer från Drottningholm

och egde invid Mälaren två lastbryggor, den ena icke långt från

mangården vid Hillersjöviken och den andra vid lägenheten Färjestaden;

att inegorna vid kungsladugården innehölle en areal af 395 har 83,6 ar,

hvaraf 316 har 79,9 ar åker, tomter och trädgård, 77 har 76,4 ar äng och

1 har 27,3 ar odlingsmark, hvartill kormne egor till Färjestaden 2 har 69

ar och till Hästbryggan 37,8 ar; att till egendomen dessutom hörde skogsoch

hagmark med derinom belägna impedimenter, Indika områdens sammanlagda

areal kunde beräknas till omkring 300 har; att skogsafkastningen

icke fylde egendomens husbehof; att till egendomen hörde 7 torp, hvaraf

utginge afgäld i penningar, och 15 torp, hvaraf dagsverken utgjordes till

hufvudgården; att taxeringsvärdet för hufvudgården utgjorde 170,000 kronor

och för lägenheten Hästbryggan 700 kronor; att arrendevärdet beräknats

till 7,300 kronor, deraf för lägenheten Hästbryggan med Färjestaden 75

kronor; samt att, enär 3 mindre å den fångvårdsstyrelsens framställning

bilagda karta upptagna egofigurer icke blifvit i den bifogade egobeskrifningen

beräknade, arealen af den mark, som vore ifrågasatt att afsöndras,

rätteligen utgjorde 62 har 93,7 ar, deraf 13 har 72,3 ar åker, 9 har 88,7

ar äng och 39 har 32,7 ar afrösningsjord.

Vidare har domänstyrelsen anfört, att det icke tillkomme styrelsen

att ingå i bedömande af huru stort eller hvilket egoområde, som för

tvångsarbetsanstalten kunde vara erforderligt, men att styrelsen med afseende

å kungsladugårdens framtida utarrendering ansåge sig böra uttala

önskvärdheten deraf, att icke mera, särskildt af torpjorden och skogs- och

betesmarken från kungsladugården afsöndrades, ån som för anstaltens behof

vore oundgängligen nödvändigt; samt att, vare sig en större eller mindre

del af området i fråga afsöndrades, såsom vilkor vid afsöndringen borde

stadgas, att kungsladugårdens arrendator och å kungsladugårdens egor bosatta

personer skulle ega fritt begagna anstaltens brygga och lastplats i

närheten af Fiskarstugan samt väg dertill öfver anstaltens egor, äfvensom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

att det å kungsladugården nu åsätta mantalet skulle fördelas mellan det

till anstalten upplåtna området och hufvudgården på det sätt och i den

ordning, som stadgas i 13 § 3 mom. af förordningen angående hemmansklyfning

och jordafsöndring den 6 augusti 1881.

Fångvårdsstyrelsen, som härefter fått afgifva det vidare yttrande,

hvartill omförmälda utlåtanden kunde föranleda, hade dervid i skrifvelse

af den 5 mars 1895 anfört hufvudsakligen följande:

Med sin ifrågavarande framställning hade fångvårdsstyrelsen åsyftat

att vinna öfverlåtelse från kungsladugården till tvångsarbetsanstalten af

dels den mark, som kunde tagas i anspråk för pågående uppmuddring af

farled i viken fram till anstalten och denna farleds underhåll, äfvensom

för stenhuggeriarbetena vid anstalten, sådana de för den närmare framtiden

vore planlagda, och dels i öfrigt af så stort jordområde, som kunde vara

erforderligt för att åt dertill passande fångar bereda någon sysselsättning

med jordbruksarbeten, hvarjemte styrelsen afsett att i sammanhang härmed

åt anstalten förvärfva några mindre i dess närmaste granskap belägna, till

kungsladugården nu hörande torplägenheter, hvilkas disponerande af fångvården

vore af synnerlig vigt för att derigenom göra det möjligt för anstalten

att skydda sig för obehag och menligt inflytande, som, enligt

hvad erfarenheten visat, eljest vore att befara från befolkningen i berörda

lägenheter.

Såsom tillägg till hvad styrelsen yttrat rörande de kostnader och

oegentligheter, som föranleddes deraf, att den för muddringsarbetena och

stenbrytningen erforderliga mark icke stode till anstaltens direkta disposition,

tilläte sig styrelsen meddela, att styrelsen dels, sedan dess framställning

afläts, måste utbetala tillsammans 122 kronor 90 öre för ett kompromissariesammanträde

för bedömandet af ersättning åt kungsladugårdens

arrendator för honom genom muddringsarbetet tillskyndad skada, dels hade

att för ytterligare ett dylikt sammanträde utbetala ersättning med ett belopp,

som, ehuru det härvid besigtigade området varit så obetydligt, att

afkastningen af detsamma uppskattats till endast 5 kronor för år, icke

komme att understiga 100 kronor.

Vidare ansåge sig styrelsen rörande frågan om tillökning af anstaltens

jordområde höra fästa uppmärksamheten derå att, med hänsyn till

den betydelse, som sysselsättningen med jordbruksarbeten egde för återförande

till ett laglydigt lif af på afvägar komna unga personer, denna

fråga numera blifvit för anstalten en angelägenhet af ökad vigt, sedan

Kongl. Maj:t den 7 december 1894 förordnat om indragning af vestra

kronoarbetsstationen å Nya Varfvet. och intagande vid anstalten å Svartsjö

af sådane för lösdrifveri dömde unge manspersoner, som förut förvarats

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

7

vid nämnda station, och torde med hänsyn härtill mindre jordareal än den

af styrelsen äskade icke böra anvisas åt anstalten, om man ville påräkna

att deraf för berörda ändamål hafva något verkligt gagn.

Rörande kronans byggnader å den till afskiljande från kungsladugården

äskade marken ville styrelsen ytterligare erinra, att, enligt styrelsens

skrifvelse den 28 september 1894, antalet bostäder för gifte vaktbetjente

vid anstalten icke stode i motsvarighet till vaktkonstapelstyrkan derstädes.

Detta missförhållande, hvaraf olägenheterna blifvit i samma skrifvelse visade,

komme än ytterligare att ökas genom den af Kongl. Magt i sammanhang

med beslutet om vestra stationens indragning medgifna öfverflyttning derifrån

af 4 vaktkonstapellöner till anstalten å Svartsjö. Härigenom skulle

vaktkonstapelstyrkan vid denna anstalt komma att stiga till 28 man, under

det att bostäder derstädes endast funnes för 11 och, i händelse af framgång

för ett af styrelsen framstäldt förslag om anordnande af ytterligare

4 dylika bostäder, skulle blifva beredda för inalles 15 gifte vaktkonstaplar.

Då nu knappast någon utsigt funnes till vinnande af anslag för uppförande

vid anstalten af en nybyggnad med tillräckligt antal bostäder för gifte

dylika betjente, hade det, under förhoppning om bifall till framställningen

om tillökning af tvångsarbetsanstaltens område i hvad anginge de deri begärda

torplägenheterna, varit styrelsens mening att, så långt ske kunde, i

dem anordna de ytterligare bostäder för gifte konstaplar, som utöfver berörda

15 kunde visa sig behöfliga.

Nu hade i de utlåtanden, som i ärendet afgifvits, dels domänintendenten

föreslagit eu betydande inskränkning i det område, som af styrelsen

äskats, och dels domänstyrelsen uttalat önskvärdheten deraf, att icke mera

måtte, särskilt, af torpjorden samt skogs- och betesmarken, från kungsladugården

afsöndras än som för anstaltens behof vore oundgängligen nödvändigt.

Hvad anginge domänintendentens förslag tilläte sig styrelsen fästa

uppmärksamheten derå, att då, enligt detta, hvarken någon del af den

norrut utmed vägen till Fiskartorpet belägna skogsbacke, å det vid styrelsens

framställning fogade karteutdrag betecknad med numret 241, i hvilken

de berg vore belägna, hvarur sten för anstaltens räkning brytes, ej

heller tillräckligt jordområde för beredande åt fångarne af någon afsevärdare

sysselsättning med jordbruk, samt vidare icke någon af de torplägenheter,

styrelsen äskat, skulle blifva till anstalten öfverlemnade, detta

förslag ingalunda skulle innebära uppfyllandet af de vigtiga önskemål, styrelsen

med berörda underdåniga framställning afsett att vinna.

Då emellertid de granitfyndigheter i berörda skogsbacke, hvilka det

kunde löna sig att bearbeta och i hvilka stenen nu också brytes, utbredde

sig i backens vestra och södra del från trakten af Fiskarudden fram under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande Nio 26.

torpet Björnnäset, skulle för stenhuggeriarbeten vid anstalten fordras öfverlåtelse

till anstalten endast af'' berörda del af nämnda backe. Likaledes

ansåge styrelsen de i anstaltens intresse uttalade önskemål kunna uppnås,

äfven om icke till densamma afsöndrades den österut liggande så kallade

Hästhagen, n:o 491, och den angränsande egofiguren n:o 723 å karteutdraget.

Genom nu angifna begränsning af det område, som kunde åt anstalten

öfverlåtas, skulle i öfverensstämmelse med den af domänstyrelsen uttalade

önskan åt kungsladugården behållas större delen af den skogs- och betesmark,

som innefattades i fångvårdsstyrelsens framställning, liksom äfven

Fiskartorpet och den antagligen dertill hörande jordarealen n:is 223—229

skulle blifva oberörda af egoafsöndringen.

Deremot skulle till anstalten öfverlåtas den omedelbart invid dess nuvarande

gräns liggande torplägenheten Björndal samt det inom sjelfva stenbrytningsområdet

befintliga torpet Björnnäset, hvilket. det vore så mycket

angelägnare för anstalten att förvärfva, som det icke kunde vara lämpligt

att vid denna plats, der fångarne hållas i arbete, hafva personer boende,

hvilka stode fullkomligt utom fångvårdens myndighet; hvarjemte den likaledes

i stenbrottets omedelbara granskap liggande obetydliga och i förfallet

skick befintliga lägenheten Fiskarstugan skulle tillfalla anstalten.

Beträffande torpen Björndal och Björnnäset ville styrelsen uttala den

mening, att, då under kungsladugåialen funnes inalles 22 torp, det knappast

borde möta någon större svårighet för nämnda domän att till anstalten

afstå dessa lägenheter, helst om på samma gång afsöndrades den jord, som

i öfrigt af styrelsen äskas, hvarigenom behofvet af arbetskrafter för kungsladugården

minskades, samt då i allt fall af de 7 torp, som nu erlägga

afgäld i penningar, säkerligen ett eller annat kunde förvandlas till dagsverkstorp.

Hvad anginge den mindre lägenheten Fiskarstugan, hade anstaltens

direktör till styrelsen meddelat att för densamma för närvarande

arrendet utgjordes icke i dagsverken utan i kontant afgäld.

Hvad anginge bryggan och lastplatsen i närheten af Fiskarstugan,

finge fångvårdsstyrelsen, med anmärkande att berörda brygga icke tillhörde

anstalten, erinra att, enligt styrelsens skrifvelse den 7 april 1893

angående kanalisering af viken fram till anstalten, meningen vore att i

sammanhang med detta företag anordna en lastbrygga vid kanalens afslutning

nedanför anstalten. Då det härigenom antagligen blefve obehöfligt,

för anstalten att hålla vare sig någon brygga vid Fiskarstugan eller väg

dit, men det på samma gång icke kunde vara välbetänkt att förbinda

fångvården till att under alla förhållanden hålla den påtänkta lastbryggan

nedanför anstalten tillgänglig för folk från andra håll, ansåge styrelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 26.

9

det i afseende på förstnämnda brygga föreslagna vilkor böra ändras derhän,

att kungsladugården förbehölles rätt att hålla lastbrygga vid tilläggsplatsen

i närheten af Fiskarstugan samt att fortfarande begagna den nuvarande

vägen till nämnda plats, dock utan någon skyldighet för anstalten

att för nämnda ändamål underhålla berörda väg.

Då sålunda styrelsen ansåge att, för så vidt de med den ifrågasatta

egoutökningen för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö åsyftade ändamål skulle

uppnås, någon annan afknappning icke kunde göras i det härför äskade

området än, att derifrån uteslötes de delar, som motsvarade de å karteutdraget

med numren 223—229, 723 och 491 angifna figurerna äfvensom

den del af figuren n:o 241, som läge norr och öster om en linie med

ungefärligen det läge, som angåfves genom den med rödt bläck dragna

linien A. B. C. D. å samma karteutdrag, finge styrelsen, med förnyande i

öfrigt af sin förut i ärendet gjorda hemställan, föreslå, att det deri äskade

området måtte, med nu angifna inskränkning och på ofvan ifrågasatta

vilkor angående lastbryggan i närheten af Fiskarstugan och vägen dit,

varda till nämnda anstalt upplåtet; äfvensom att för upplåtelsen i fråga måtte

föreskrifvas fördelning af det kungsladugården nu åsätta mantalet mellan

det upplåtna området och hufvudgården.

I anledning af detta fångvårdsstyrelsens uttalande hade nytt utlåtande

infordrats från domänstyrelsen, som dervid meddelat, att det område, från

hvars inläggande till anstalten fångvårdsstyrelsen sålunda afstått, i areal

utgjorde 25 hektar 84 ar, hvaremot den jord, som fångvårdsstyrelsen fortfarande

ansåge böra till anstalten upplåtas, uppginge till sammanlagdt 37

hektar 9,7 ar, deraf 12 hektar 96,4 ar åker, 9 hektar 79,7 ar äng och 14

hektar 33,6 ar afrösningsjord; och har domänstyrelsen, enär detta sistnämnda

område torde få anses vara för anstaltens behof oundgängligen

nödvändigt, icke haft något att erinra mot upplåtelsen af detsamma; hvarjemte

domänstyrelsen beträffande bryggan och lastplatsen i närheten af

Fiskarstugan samt vägen dit öfver anstaltens egor, anfört att då nämnda

brygga och närmast derintill belägna område och väg deröfver komme att

fortfarande blifva en kungsladugårdens tillhörighet, det i afseende på dem

föreslagna vilkor borde så ändras, att kungsladugårdens arrendator och å

kungsladugårdens egor boende personer egde fritt begagna nuvarande

vägen öfver anstaltens område till brygga och lastplats i närheten af Fiskarstugan,

hvilken väg skulle af anstalten underhållas, så länge anstalten begagnade

samma brygga och lastplats för sina behof.

Slutligen hade fångvårdsstyrelsen i skrifvelse den 26 november 1895

ytterligare anfört: att sedan närmare utredning egt rum angående granittillgångarna

å kungsladugården, det blifvit utrönt, att den förnämsta

Bill. till Riksd. Prut. 1806. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

gra n itfyndigheten i norra delen af det till tvångsarbetsan staltens utvidgande

begärda område hade sin egentliga utsträckning vid torpet Björnnäset

något öster om den å den åberopade kartan såsom granitförande betecknade

mark; att denna granitfyndighet med största sannolikhet koinme att

lemna tillräcklig qvantitet sten för den tid, omkring 6 år, som det med

anstaltens nuvarande arbetsentreprenör afslutade kontrakt fortfarande gälde;

att för tillgodogörande af denna granittillgång erfordrades en mindre del

jemväl af kungsladugårdens strax söder derom liggande mark, hvilken icke

inginge i det af fångvårdsstyrelsen förut begärda området; att fångvårdsstyrelsen,

med anledning af framställning från arbetsentreprenören om upplåtelse

af ytterligare områden för stenbrytningen och dä det af flere skäl

synnerligast ur bevakningssynpunkt vore önskligt, om stenbrytningen kunde

under den återstående kontraktstiden inskränkas till nyssnämda i anstaltens

närmaste granskap belägna granitfyndigheter, till entreprenören upplåtit

utom nu behöflig del af granitberget vid Björnnäset jemväl berörda del åt

den söder derom befintliga marken; att den mark, som sålunda tagits i

anspråk för stenbrytningen utom det område, som förut ifrågasatts att

inläggas till anstalten, läge inom den obetydliga egofigur, som erhölles,

om, på det förut omförmälta karteutdraget gränslinien mellan figurerna

311 och 312 i rak rigtning framdroges österut till den å kartan såsom

n:o 304 angifna mark och begränsades i vester och norr af det förut begärda

området, i öster af figuren n:o 304 samt i söder af nyssnämnda utdragna

gränslinie; och hade fångvårdsstyrelsen, med anledning af hvad

sålunda anförts, hemstält, att det förut till anstaltens utvidgning begärda

området måtte tillökas med nu omförmälda mark.

Domänstyrelsen, till hvars yttrande jemväl sist omförmälda framställning

öfverlemnats, hade anfört, att som det deri omförmälda området omfattade

endast 86 ar, och detsamma^ upplåtande till ansvalten icke förorsakade

någon nämnvärd olägenhet för kungsladugårdens utarrendering,

domänstyrelsen ej hade något att erinra nlot bifall till framställningen;

men då en del af vägen mellan kungsladugården oeh Fiskarudden med

dervarande lastbrygga ginge öfver området, borde det vilkor fästas vid

områdets upplåtande, att nämnda väg lemnas oberörd af det stenhuggeri,

som vore afsedt att bedrifvas på området.

Vid öfvervägande af hvad sålunda i ärendet förekommit hade, enligt

hvad i statsrådsprotokollet vidare omförmäles, statsrådet och chefen för

justitiedepartementet funnit giltiga skäl vara anförda för en utvidgning af

det till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö nu anslagna område. Det vore

tvifvelsutan föga lämpligt, att mark, som behöfde tagas i anspråk för de

vid anstalten anordnade stenhuggeriarbetena, sådana de för den närmaste

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

11

framtiden voro planlagda, samt för anläggningen och underhållet af den

till anstalten upptagna kanal, icke stode under fångvårdens direkta förfogande;

och önskvärd! måste vara, att det område, som för berörda ändamål

upplätes till anstalten, blefve så rymligt tilltaget, att de hittills ofta

ifrågakomma ersättningarna för skada och intrång till kungsladugårdens

innehafvare i möjligaste måtto undvekes. Likaså kunde ej förbises vigten

deraf, att fångvården blefve qvitt de olägenheter, som obestridligen kunde

uppstå derigenom, att personer, öfver hvilka fångvården ej hade någon

myndighet, vore bosatta i anstaltens eller arbetsplatsernas omedelbara närhet.

Äfven det af fångvårdsstyrelsen framhållna önskemålet att kunna

bereda någon del af tvångsarbetsfångarne sysselsättning med jordbruksarbete

syntes behjertansvärdt, helst sedan numera äfven tvångsarbetsfångar

under 21 år komme att vid anstalten intagas.

Hvad anginge vidden af det område, som för tillgodoseende af angifna

ändamål behöfde till anstalten upplåtas, förelåge icke anledning till

afvikelse från hvad fångvårdsstyrelsen i sina skrivelser af den 5 mars och

den 26 november 1895 begärt. Någon utredning förekomme visserligen

icke om den minskning i kungsladugårdens arrendevärde, som måste blifva

en följd af det sålunda ifrågasatta områdets upplåtande till tvångsarbetsanstalten,

men denna minskning kunde i allt fall icke varda af sådan betydenhet,

att den borde utgöra hinder för upplåtelsen, om densamma funnes

behöflig för ordnande af förhållandena vid anstalten.

På grund häraf hemstälde departementschefen om den framställning

till Riksdagen, som uti ifrågavarande proposition innefattas.

Jemte meddelande att, enligt hvad utskottet inhemtat, de å ifrågavarande

jordområde belägna torpen Björndal och Björnnäset samt lägenheten

Fiskarstugan hvardera brukats af endast en åbo, och att dessa åbör,

hvilka för Björndal och Björnnäset utgjort dagsverken samt för Fiskarstugan

erlagt kontant afgäld, blifvit uppsagde till afflyttning den 14 mars

1897, får utskottet, som emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

haft något att erinra, hemställa,

att Kongl. Maj:ts omförmälda proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 februari 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:32 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af jord till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. s. 13 i texten