Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande statens jernvägstrafik som inom Riksdagen väckta förslag angående jemn äg sbyggnader för statens räkning.

1896-03-03 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:31, Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande statens jernvägstrafik som inom Riksdagen väckta förslag angående jemn äg sbyggnader för statens räkning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 189C, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar rörande statens jernvägstrafik

som inom Riksdagen väckta förslag angående

jemn äg sbyggnader för statens räkning.

(R. A.)

Statens järnvägstrafik.

l:o.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels för år 1897 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af

nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, deribland särskilt

vissa förbättringar för trafiken vid Stockholms centralstation, 715,000

kronor, dels medgifva att, för påbörjande af arbetena vid Stockholms

centralstation, redan under år 1896 finge af jernvägstrafikmedlen användas

ett belopp af 500,000 kronor.

Af det vid ofvannämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 13 sistlidne januari inliemtas, att

jernvägsstyrelsen i skrifvelse af den 29 november 1895 hos Kongl. Maj:t

hemstält om ett anslag för år 1897 af 1,215,000 kronor till nya byggnader

och anläggningar, att användas på följande sätt:

Bih. till Riksd. Brok 1896. i Sami. 1 Åfd. 27 Raft. (Ako 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

Beräknad kostnad.

Vid Katrineholm: tillbyggnad af lokomotivstallet

med rum för 2 lokomotiv ................................................ kr.

För distriktets 76 lokomotiv funnes förnävarande

inalles endast 65 stallrum tillgängliga. Detta antal

vore otillräckligt synnerligast vid de tillfällen, då trafiken

fordrade, att så godt som samtliga dessa lokomotiv

hölles i tjenstfärdigt skick.

Vid linien Högsjö—Kilsmo: inköp af skogs- och

mossmark för anordningar till förekommande af skogens

antändning genom eld från lokomotiv .................. »

Årligen förekommande skogseldar å samma ställen

å Sigfridsboda och Högsjö egendomars skogsmarker

nödvändiggjorde särskilda skyddsåtgärder.

Vid Hallsberg: anordnande af brunn med vatten
-

ledning till lokomotivstationsbyggnaden........................... »

Utläggning af ett stickspår...................................... »

Förenämnda byggnad komme att under år 1896

uppföras och följande år inredas, hvarvid erforderliga

anordningar för den deri jemväl inrymda vattenstationens

förseende med vatten borde utföras. Stickspåret

vore behöfligt för att kollossning skulle, ostörd

af öfrig trafik till och från lokomotivstationen, kunna

verkställas vid den i dess närhet blifvande platsen

för kolupplag.

Vid Motala: tillbyggnad af stationens godsmagasin

............................................................................. »

Godsmängden vid denna station hade under senaste

10 år ökats från omkring 12,000 ton år 1885

till omkring 24,300 ton år 1894 hvarför nuvarande

godsmagasin blifvit otillräckligt.

Vid Nässjö: uppförande af kolbås med tillhörande

spårutläggning .................................................................... »

Denna anläggning hade beräknats kosta 43,500

kronor, af hvilket belopp för år 1896 funnes 22,000

kronor tillgängliga.

Vid Elmhult: uppförande af kolbås med tillhörande

spårutläggning, uppsättning af en fristående

Transport kr.

12,000: —

1,500: —

7,000: —

6,100: —

6,000: —

21,500: —

54,100: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

3

Beräknad kostnad.

Transport kr.

vattenkran samt anordnande af vattenledning till densamma

..............................................................................••••• »

Inhägnad för det vid denna station erforderliga

kolförråd hade hittills saknats, men kunde ej längre

undvaras, då dels lokomotivens antal och i samband

dermed de upplagda kolmängderna ökats, dels ock en

del kolsorter — särskildt de svenska — fordrade täckta

förvaringsrum.

Vid Lund: utvidgning af spårsystemet ............... »

Till afslutande af pågående utvidgning af spårutrymmet

vid denna station erfordrades detta tilläggsanslag,

hufvudsakligast derför att, med hänsyn till en

redan utförd tillbyggnad af godsmagasinet samt uppförande

för statens räkning af ett tullnederlagsmagasin,

spårutrymmet måste för den ökade trafikens behof å

denna del af stationen i vissa delar väsentligen utvidgas

mer än som ursprungligen afsetts.

Vid Kil: uppförande af ett omlastningsskjul...... d

Såväl transito- som lokalgodstrafiken vid stationen

hade ökats, så att nuvarande godsmagasinet

vore otillräckligt. Godsomlastningar måste derför delvis

ske utom magasinet.

Vid Stockholms centralstation: förbättrade anordningar

för person- och ilgodstrafikens besörjande ...... »

Vid Tomteboda: uppförande af en vagnreparationsverkstad

med erforderlig spårläggning och jordanskaffning

............................................................ »

Vid Östersund: tillbyggnad af reparationsverkstaden

................................................................................. ®

Detta belopp vore afsedt till fullbordande af den

tillbyggnad af verkstaden, till hvilken under år 1895

anvisats medel.

Vid Luleå: uppförande af en fotogcnkällare...... »

Det förråd af fotogén, som för bandelen Vännäs—

Luleå—Gellivares behof borde finnas tillgängligt vid

filialförrådet i Luleå, vore större än som enligt gällande ____

Transport kr.

54,100: —

15,000: —

9,000: —

2,500: —

750,000: —

270,000: —

10,000: —

5,000: —

1,115,600: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

finge förvaras

särskild källare

Beräknad kostnad.

Transport kr. 1,115,600: —

i befintliga förrådsmåste

för ändamålet

lagbestämmelser

lokaler, hvarför

uppföras.

A Svartön vid Luleå; inredning af stationskarlsbostäder

i det boställshus, afsedt för 6 hushåll, som

uppfördes under år 1896.................................................

Vid MurjeJc: påbyggnad af stationshuset.............

Vid Ripats: utvidgning af spårsystemet ...............

Vid Malmberget: utvidgning af spårsystemet ......

Uppförande af boställshus, afsedt att inrymma 6

betjeningsbostäder, hvaraf för närvarande blott 4 skulle

inredas...................................................................................

De vid stationerna Murjek, Ripats och Malmberget

ifrågasatta anläggningar vore sådana, som för trafikens

besörjande vore oundgängligen nödvändiga, hvadan,

då det af Riksdagen beviljade anslaget till Gellivarebanans

komplettering icke varit afsedt att fylla

dessa behof, de sålunda angifna beloppen nu måst

särskilt begäras.

Till fullföljande af anordningar för vexelförreglingsoch

förbättrade signalapparater vid stationer å bandelar,

på hvilka snälltåg framginge

Diverse arbeten............................

»

»

»

»

2,300

5,800

6,000

3,600

11,850: —

................ »

50,000: —

............. »

19,850: —

Summa kr.

1,215,000: —

I fråga om de föreslagna förbättrade anordningarna för personoch

ilgodstrafikens besörjande vid Stockholms centralstation hade jernvägsstyrelsen

anfört följande:

Den ökning nämnda trafik erhållit under den tid, centralstationen

varit upplåten för sitt ändamål, framginge af följande uppgifter, grundade

på styrelsens underdåniga berättelser:

antal tåg................................

medeltal per dag

År 1874:

24

År 1894:

65

Ökning

20-års-pi

171 pr

försålde personbiljetter ......

11

11 11

682

1,155

69

afsända resgods ..................

V)

11 11

311

371

19

emottagna d:o ....................

11

11 11

257

369

44

afsända ilgods (expeditioner)

11

11 11

322

1,323

311

emottagna d:o ...................

V!

11 11

136

502

270

•n

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

5

*Dessa medeltal öfverskredes naturligen högst betydligt vid enstaka

tillfällen, såsom exempelvis vid midsommar och närmast före jul. Följaktligen

torde det få anses ostridigt, att det för 20 år sedan för dåvarande

trafik tillräckliga utrymmet, hvilket ej under årens lopp afsevärdt

ökats, numera vore alldeles otillräckligt. Beträffande särskilt behofvet

af ökadt spårutrymme, föranledt icke allenast af det större antalet tåg,

utan äfven af den betydliga tillökningen af deras längd — hvartill införandet

af kraftigare maskiner och bogievagnar bidragit — måste detta

oförtöfvadt tillgodoses, såvida det skulle blifva möjligt att tillfredsställa

den trafikerande allmänhetens berättigade kraf på ordning och punktlighet

vid tågexpedieringen och undanrödja den öfverhängande faran för

olyckshändelser, som nu förefunnes, särskildt vid de tillfällen, då flera

tåg skulle ungefär samtidigt emottagas och afsändas.

Enligt senast gällande tidtabell för sommaren, då tågens antal vore

större än under vintern, mottoges och afsändes dagligen vid stationen

75 tåg, hvilka hvarje sön- och helgdag ökades med ytterligare 5, eller

in alles 80 tåg, hvilka expedierades från kl. 6,2 G f. m. till kl. 11 e. m.,

alltså i medeltal under hela dagen ett tåg hvar tolfte minut. För samtliga

dessa tåg, hvilka ofta komme och ginge omedelbart efter hvarandra,

kunde för närvarande användas endast spåren n:is 1, 2 och 3 i banhallen,

med undantag för ett tåg, som aflinge från det fjerde spåret.

I öfrigt begagnades sistnämnda spår, likasom det femte i banhallen belägna,

till uppställning af reservvagnar och tågsätt, för hvilket ändamål

äfvenledes de utanför banhallen belägna sjette, sjunde och åttonde spåren

måste tagas i anspråk. Det nionde spåret förmedlade den för hvarje

år allt mer stegrade godstrafiken mellan norra stationen och de till enskilda

personer uthyrda, vester om banhallen belägna upplagsplatserna

för till salu varande ved och trävaror.

Hvad den fara beträffade, för hvilken de resande till följd af det

otillräckliga utrymmet vid stationen kunde blifva utsatta, så hotade den

dels vid de tillfällen, då de begåfve sig till eller från ett invid någon

mellanplattform stående tåg och dervid måste passera mellanliggande

spår, på hvilket tåg vore i annalkande, dels ock när de, då vid rådande

liflig trafik två spår samtidigt vore upptagna af långa tåg på 25 till 30

vagnar, nödgades stiga upp och ned öfver det framför stående tågets

vagnar, med äfventyr att dessa sattes i rörelse, innan den resande hunnit

nedstiga på den vidliggande plattformen.

De nu påpekade, i hög grad beaktansvärda olägenheterna, hvilka

gifvetvis ökades i den män trafiken tillväxte, kunde enligt styrelsens

förmenande ej afhjelpas på ett fullt tillfredsställande sätt, med mindre än

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

att det anordnades särskilda spår för de ankommande tågen och en särskild

för de resande med dessa tåg afsedd utgång, så belägen, att dessa

resande ej behöfde passera öfver spåren. För frågans lösning på detta

sätt hade styrelsen låtit uppgöra ett å en ingifven planritning åskådliggjordt

förslag, för bvilket styrelsen lemnat följande redogörelse:

»Uti den nuvarande banhallen skulle för beredande af alldeles nödvändigt

ökadt plattformsutrymme bibehållas endast fyra spår, hvaraf de

trenne närmast stationshuset belägna uteslutande skulle vara afsedda

för de afgående tågens expedierande med undantag dock för det tredje

spåret, hvilket äfven skulle kunna begagnas för de godståg, som passera

centralstationen. På det fjerde inom nuvarande banhallen liggande

spåret skulle framföras söderifrån ankommande persontåg. Utanför den

nuvarande banhallen upptager förslaget trenne spår för norrifrån ankommande

tåg, af hvilka spår det längst vesterut belägna är afsedt för

lokaltåg, som ofta anlända så pass samtidigt med de från längre håll

kommande tågen, att de ej lämpligen kunna införas på de för dessa

tåg hufvudsakligen afsedda spåren. Vester om dessa tågspår anses böra

utläggas spår för uppställning af reservvagnar och tågsätt, hvarvid förutsättes

en mindre omläggning af Munklägersgatan, som något litet måste

förskjutas in på Stockholms gasverks angränsande tomt, hvilken dock

på denna del icke är bebyggd och hvars Tipplåtande för ändåmålet icke

torde förvägras. I ett af de på planen vester om stationen framdragna

spåren är inlagd eu vändskifva för aflemnande af de vagnar, som för

Stockholms gasverks räkning af statens jern vägar transporteras emellan

gasverkets kolupplag vid Värtan och centralstationen.

Emellan de för de ankommande tågen afsedda spåren anordnas

för de resandes afstigande trenne plattformer. I södra ändan förenas

dessa plattformer med en tvärplattform och täckas af en banhall af

ungefär samma bredd och konstruktion som den nuvarande. Den nya

banhallen sträcker sig från Munklägersgatans början utmed södra hälften

af den nuvarande hallen ända till tvärplattformen, der den förenas med

en ankomsthall, som upptager det återstående utrymmet intill vägundergången

för Jakobsgatan.

Ifrågavarande ankomsthall, som innehåller en större säl för utlemnande

af resgods med särskild afdelning för tullbehandling, expeditioner

och magasin för ankommande ilgods — det senare i tvenne

våningar — en mindre expedition för stationsbefälet samt en väntsal

för dem, som invänta tågens ankomst, är med hänsjm till de höga

kostnader, hvilka skulle erfordras för beredande af en absolut fast

byggnadsgrund på den till största delen i Klara sjö utfylda marken,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

7

konstruerad hufvudsakligen af jern och grundlägges på en bärande

bädd af beton med deri inlagda jemstänger i ändamål att vid en möjligen

blifvande sättning lätt kunna upprigtas. Utanför ankomsthallen

anordnas dels en gård för afhemtning af ilgods, hvilket med kärror

fraktas ut i staden, dels en större plats, afsedd att användas till åkarestation

för de resande. Då sålunda enligt detta förslag samtliga till

hufvudstaden anländande resande skulle komma att lemna stationens

område på den vester om jernvägen belägna hamnplatsen invid Klara - viken, måste flertalet af dessa, hvilka naturligen skola begifva sig till

de centralare stadsdelarne, färdas antingen på den för Jakobsgatan i

jernvägens plan anordnade vägöfvergången, med risk att ofta ganska

länge få vänta, under det att stationsrörelser utföras eller tåg passera,

eller ock genom den allt för trånga och låga vägundergången för

samma gata.

Enär den resande allmänheten säkerligen ej skulle finna sig i dessa

olägenheter för affärden från stationen och helt visst inom kort framkomma

med klagomål öfver anordningame i dess helhet, och enär passagen

öfver öfvergången i banans plan blifvit ytterligare försvårad

derigenom, att vid den föreslagna ändringen af stationen ännu flera

vexlingar komma att utföras i stationens södra ända, än hvad hittills

varit fallet, har det ansetts nödvändigt erhålla en beqvämare utfartsväg.

Detta ernås på det sätt, att öfverbyggnaden för den nuvarande undergången

utbytes mot en annan öfverbyggnad, bestående af tre spann,

ett å 13 meter för sjelfva körbanan och två, hvardera på 4 meter, för

gångbanorna, samt att jernvägsspåret i sammanhang dermed höjes 0,5

meter för erhållande af större höjd för undergången. Denna höjning

åstadkommes derigenom, att sammanbindningsbanans båda spår börja

svagt stiga från södra ändan af hufvudplattformen invid centralstationshuset

till vägundergången, hvarifrån spåren bibehålla den då uppnådda

höjden öfver hela Norrström sbron — å hvilken samtidigt behöflig förstärkning

skulle utföras — för att på Riddarholmen åter intaga sitt

nuvarande läge under Riddarholmsbron. Genom en dylik ändring skulle

tillräckligt fritt rum erhållas i vägundergången för vanliga åkdon och

för hotellens omnibusar. Då emellertid stigningen för upp- och nedfarten

endast obetydligt kan förbättras, torde det varda nödigt att bereda

öfverfart i banans plan för spårvagnarne, hvilka eljest skulle röna

olägenheten af den branta lutningen.

Det har äfven ansetts nödvändigt att anordna en kommunikationsled

mellan de nya plattformarne för ankommande resande och lokalerna

för de afgående tågens expedierande såväl för genomgångsresande som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

för transiterande resgods, ilgods och möjligen äfven post. För detta

ändamål upptager förslaget en sammanbyggd gång- och transportbro,

hvilken senare är försedd med hissverk för godsets upphissande från

de yttre plattformarne och nedsänkande på hufvudplattformen invid

stationshuset. Gångbron anordnas med trappor, en på hvardera af de

bredare ankomstplattformame och en uti stationshuset, hvars inredningtill

följd häraf måste något förändras, i det att expeditionen och magasinet

för afgående ilgods, hvilka länge varit i stort behof af utvidgning,

flyttas, resgodsinlemningen utvidgas och den för de kungliga personerna

afsedda väntsalen förlägges till stationshusets södra flygel.

Förutom de sålunda vid sjelfva centralstationen erforderliga anordningarna

ingå, såsom en följd af dem, uti förslaget en del mindre

förändringar af de angränsande stationernas spårsystem äfvensom flyttningar

af en del provisoriska byggnader. Då för tågens förflyttning

mellan spårområdena för ankommande och afgående tåg centralstationens

vexlingsrörelser delvis komma att utsträckas till spår, som hittills

uteslutande disponerats af den norra stationen, och då denna station

äfven genom borttagandet af de vester om banhallen belägna upplagsplatserna

beröfvats utrymme, har det befunnits nödigt att inskränka

tågrörelserna inom stationen till de tvenne nuvarande hufvudspåren

samt att å hela sträckan mellan centralstationen och Tomteboda låta

de afgående och ankommande tågen framgå på skilda spår. Härigenom

och genom att bringa vexlarne i tågspåren och signalinrättningarna i

inbördes beroende af hvarandra samt genom inrättandet af så kallade

klocksignaler tryggas tågens säkerhet och möjliggöres ett lifligare utbyte

af tåg mellan de båda stationerna, så att en del tågsätt, framför

allt de långa och skrymmande natt-tågen, med lätthet kunna sändas

till Tomteboda för att der uppställas under dagens lopp och sålunda

icke upptaga det hårdt anlitade spårutrymmet vid centralstationen. Vid

Tomteboda föreslås derför utläggning af för detta ändamål lämpliga

spår samt flyttning dit af den vid centralstationen befintliga, provisoriska

verkstaden för reparation af bogievagnar samt det vagnskjul, som

inrymmer de kungliga tågsätten jemte en del andra vagnar, hvilkas

ständiga närvaro vid centralstationen icke erfordras. Gastagning och

öfrig skötsel af de vid Tomteboda sålunda stationerade vagnarne torde

äfven lämpligen der kunna anordnas. Slutligen erfordras för genomförandet

af det dubbelspåriga trafikeringssättet mellan centralstationen

och Tomteboda utläggning af några korta föreningsspår vid sistnämnda

station samt vid Karlbergs och Stockholms norra stationer.»

Den sålunda ifrågasatta utvidgningen af centralstationen hade sty
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

9

relsen ansett vara ett behof, som måste snarast aflijelpas och vara tillgodosedt

senast före öppnandet af den blifvande allmänna konst- och

industriutställningen i Stockholm år 1897, hvarför de för ändamålet erforderliga

medlen delvis behöfde tagas i anspråk redan under år 1896.

I fråga om förslaget att vid Tomteboda uppföra en vagnreparationsverkstad,

hvartill jernvägsstyrelsen nu äskat ett anslag af 270,000 kronor,

erinrade departementschefen, att förslag i samma syfte af styrelsen

första gången framstälts i underdånig skrifvelse den 14 december 1891

angående anslag för år 1893 till nya byggnader och anläggningar vid

statens jernvägar m. m., hvarvid styrelsen anhöll, att medel måtte anvisas

till påbörjande af en dylik anläggning vid Tomteboda. Styrelsen

hade då framhållit, att man för att kunna utföra vagnreparationer i den

omfattning, som vore erforderlig, måste vara betänkt på att bereda tillräckligt

verkstadsutrymme för det antal vagnar, som samtidigt skulle

repareras, och af denna anledning borde utrymmet i verkstäderna ökas

med 16 platser. Anläggningen syntes styrelsen emellertid icke böra

begränsas till sagda minimum af utrymme, utan afseende borde fästas

derå, att eu tillökning deri betingades af vagnparkens efter hand skeende

tillväxt, hvadan det enligt styrelsens förmenande vore klokt, att

verkstaden planlades för 26 å 30 platser, samt att ungefär hälften af

densamma blefve färdig under år 1893; och som plats ej funnes för

en sådan byggnad invid de nuvarande större verkstäderna men kunde

beredas i Stockholms närhet, upptog styrelsen i förslaget till nya byggnader

ett belopp af 50,000 kronor till påbörjande af och jordanskaffning

till en sådan verkstadsbyggnad vid Tomteboda. Sedan 1892 års

Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,

beviljat för år 1893 ett belopp af 500,000 kronor till nya byggnader

och anläggningar vid statens jern vägstrafik, anvisade Kongl. Maj: t den

20 januari 1893 ett belopp af 30,000 kronor till påbörjande af ifrågavarande

reparationsverkstad. Med anledning af jernvägsstyrelsens den

14 december 1892 afgifna förslag rörande anslagsbehofvet för nya

byggnader och anläggningar för år 1894, hvaruti upptagits ett belopp

af 100,000 kronor för fortsättning af uppförandet af nämnda verkstad,

äskade Kongl. Maj:t af 1893 års Riksdag ett anslag af 500,000 kronor

för nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik. Riksdagen

fann sig emellertid för det dåvarande icke böra bevilja medel

till arbeten för anläggningen och nedsatte i följd deraf det begärda

byggnadsanslaget med 100,000 kronor, och med anledning häraf förBili.

till /likså Vrot. 18.1(1. 1 Sami. 1 Afd. 27 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

ordnade Kongl. Maj:t den 17 mars 1893, att åtgärder för ifrågavarande

arbetes utförande skulle inställas.

I underdånig skrifvelse den 30 november 1893 angående anslag

för år 1895 till nya byggnader och anläggningar vid statens jemvägar

hade emellertid styrelsen anmält, att beliofvet af att utrymmet för vagnreparationer

ökades med för det dåvarande minst 16 och i en ej aflägsen

framtid ytterligare 12 platser oafvisligt qvarstode, samt anförde vidare

beträffande den ifrågasatta reparationsverkstaden att, hvad först platsen

vidkomme, styrelsen ansåge densamma böra bestämmas till Stockholms

närhet, emedan i förhållande till det stora antal vagnar, framför

allt personvagnar, hvilka började och slutade sina turer vid någon

af hufvudstadens stationer, den enda invid Stockholm befintliga vagnreparationsverkstadens

utrymme vore allt för knappt tillmätt. För jemförelses

skull hade styrelsen meddelat att, då i Malmö funnes 14 och

i Göteborg 16 verkstadsplatser för person-, post- och resgodsvagnar,

funnes vid Liljeholmens verkstad endast 12 platser för samma ändamål.

En anläggning af ifrågavarande art borde vidare af praktiska

skäl vara belägen så nära som möjligt intill jemvägens hufvudspår och

ej långt från centralstationen samt af ekonomiska skäl ej sökas på annat

område än det, som redan tillhörde kronan. Af de i hufvudspårens

närhet befintliga marker, till hvilka staten vore egare, kunde såsom

för ändamålet lämpliga ifrågakomma endast Liljeholmen, Stenbrottet

och kronolägenheten Ingenting vid Tomteboda, men af dessa borde den

sistnämnda föredragas af skäl, för hvilka styrelsen, hvad särskilt Liljeholmen

angick, synnerligt utförligt redogjorde. Hvad sjelfva byggnadsanläggningen

vidkomme, kunde enligt upprättadt kostnadsförslag en

verkstad, med spårläggning, för fullständig reparation af 30 vagnar

samtidigt uppföras vid Tomteboda för en kostnad af 270,000 kronor.

Med förmälan att med hänsyn till en ytterligare utvidgning marken

vester om och intill den för nämnda verkstad sålunda afsedda terrängen,

enligt styrelsens åsigt, borde reserveras för uppförande af en anläggning

nära lika stor som den förra och beräknad att kosta 200,000

kronor, hemstälde styrelsen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

proposition om beviljande för en verkstadsanläggning med tillhörande

spårläggning invid Tomteboda jernvägsstation af ett anslag af

270,000 kronor, deraf till utgående under år 1895 ett belopp af 155,000

kronor.

Sedan emellertid dåvarande t. f. chefen för generalstaben uti infordradt

underdånigt utlåtande af den 20 december 1893 på anförda skäl

hemstält, att, inuan ett afgörande beslut fattades om platsen för den nya

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

11

verkstaden, frågan måtte underkastas en ytterligare sorgfällig pröfning

för utrönande af, huruvida icke, genom förläggning af den nya anläggningen

till någon plats i det inre af landet mellan sjöarna Venern,

Vettern och Hjelmaren, statens såväl trafik- och finans- som militära

intressen kunde blifva samtidigt tillgodosedda, fann Kongl. Maj:t, i

enlighet med departementschefens till följd häraf uttalade åsigt att

ytterligare utredning borde ega rum, innan det kunde ifrågakomma

att bevilja medel till denna anläggning, godt att för år 1895 till nya

byggnader och anläggningar af Riksdagen äska allenast 220,000 kronor

i stället för af jern vägsstyrelsen föreslagna 375,000 kronor.

Behofvet af ökadt utrymme för vagnreparationer var dock enligt

styrelsens uppfattning af så trängande art, att styrelsen ansåg sig icke

kunna underlåta att uti sin underdåniga skrifvelse den 21 november

1894 angående anslag för år 1896 till nya byggnader och anläggningar

ånyo upptaga förslaget derom. Detta förslag hade, sådant det

i styrelsens ofvan berörda skrifvelse den 30 november 1893 närmare

utvecklats, i sjelfva verket, enligt hvad styrelsen nu anförde, afsett

tre särskilda ändamål, nemligen dels anskaffandet af de 16 vagnplatser,

hvilkas omedelbara behöflighet uppvisats i underdåniga skrifvelsen

den 14 december 1891, dels anskaffandet af ytterligare 12

platser, hvilkas behöflighet i 1891 års förslag förutsetts och hvilka

närmast skulle afse att fylla det ökade behof, som uppkommit genom

de ändrade tåganordningarna mellan Stockholm, å ena sidan, samt

Östersund och Sundsvall, å den andra, samt genom ökningen af bogievagnarnes

antal, hvilket då uppgått till öfver 60, och dels reserverande

af mark för uppförande i framtiden af en ytterligare verkstadsanläggning

vid Tomteboda af ungefär samma storlek som den,

till hvilken anslag begärdes. Anskaffandet af de 16 vagnplatserna

hade beräknats kunna ske för en kostnad af 155,000 kronor, anskaffandet

af de 12 platserna åter för en kostnad af 115,000 kronor,

under förutsättning att denna senare anläggning utfördes i samband

med den förra, och uppförandet af den i framtiden erforderliga nya

anläggningen hade antagits komma att betinga en kostnad af 200,000

kronor.

Med afseende å de betänkligheter, som ur militär synpunkt framställs

mot förslaget, hade styrelsen trott sig böra modifiera detsamma,

så långt som sådant vore förenligt med förslagets egentliga innebörd,

nemligen att öka de invid Stockholm befintliga platserna för personvagnars

reparation (främst för deras målning och tapetsering) till det

antal, som oundgängligen kräfdes. Detta oafvisliga behof innefattade do

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

ofvan berörda 16 vagnplatserna, hvilka tillsammans med de vid Liljeholmen

befintliga 12 platserna skulle lemna åt Stockholm 28 platser,

d. v. s. ungefär det antal, som sammanräknadt funnes i Malmö och

Göteborg, och styrelsen upptog derför i sitt förslag ett belopp af 155,000

kronor, hvartill enligt hvad ofvan nämnts kostnaden för dessa platsers

anordnande hade beräknats.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari 1895 af omförmälda

ärende hade departementschefen uttalat, att, som jernvägsförvaltningens

organisation jemte dermed sammanhängande förhållanden

då vore under utredning af en utaf Kongl. Maj:t tillsatt komité, och

resultatet af denna komités arbeten äfven kunde komma att inverka

på frågan om anordnandet af statsbanornas verkstadsväsende, det icke

syntes vara skäl att då besluta en så dyrbar anläggning som den

ifrågavarande, och hade departementschefen alltså hemstält, att det af

jernvägsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet borde minskas med det för

verkstaden vid Tomteboda beräknade beloppet 155,000 kronor, hvilken

hemställan äfven blifvit af Kongl. Maj:t bifallen.

Uti nu förevarande underdåniga skrifvelse af den 29 november 1895

hade jernvägsstyrelsen förklarat sig fortfarande vidhålla sin uti dess ofvan

berörda skrifvelse af den 21 november 1894 uttalade mening, att en verkstadsanläggning,

hvilken såsom den ifrågavarande uteslutande vore

afsedd för reparation, tapetsering och målning af personvagnar, icke torde

hafva någon synnerlig strategisk betydelse, hvadan valet af plats för

densamma borde ske med hänsyn endast till trafikförhållandena, hvilka

åter utvisade hufvudstaden såsom den rätta platsen, emedan derstädes

det största antalet personvagnar sammanfördes med bantågen från norr,

vester, sydvest och söder. Styrelsen hade visserligen uti sistnämnda

skrifvelse förklarat sig så till vida kunna tillmötesgå t. f. chefens för

generalstaben framställning, att till en början endast skulle ifrågakomma

till utförande de redan år 1891 begärda reparationsplatserna

med en byggnadskostnad af 155,000 kronor, och att med det definitiva

ordnandet af frågan angående lämpligaste orten för de 12 ytterligare

platser, som afsåges i styrelsens underdåniga framställning af år 1893,

deremot skulle utan alltför stora olägenheter kunna anstå, till dess den

från generalstabens sida ifrågasatta utredningen angående möjligheten

af att tillgodose äfven de militära intressena vid nya verkstadsanläggningar

hunne verkställas; och så länge dessa 12 platser ej uteslutande

behöfdes för personvagnar, sammanhängde frågan om orten för verkstadens

anläggande onekligen, åtminstone i någon mån, med den ur

strategisk synpunkt önskvärda utredningen. Men sedermera hade de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

13

på ärendet inverkande förhållandena i betydlig grad förändrats. Genom

beslutet om förvärfvande för statens räkning af vestkustbanan komme

nemligen den statens jernvägar tillhöriga vagnparken att ökas med ej

mindre än 131 stycken person-, post- och packvagnar. Väl hade den

af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för beredande af frågan om vestkustbanans

inköp, med hänsyn dertill att nämnda bana ej egde någon

vagnverkstad, uti sitt till Kongl. Maj:t afgifna förslag upptagit ett

belopp af 80,000 kronor för eu ny mindre verkstadsbyggnad vid Elmhult

eller annan lämplig statsbanestation, men det af komiterade framsläpa

förslaget afsåge en verkstadsbyggnad för reparation af godsvagnar

men icke af personvagnar, af hvilket slag endast ett ytterligt

fåtal stannade i Elmhult.

Om nu också reparationerna af de från vestkustbanan öfvertagna

personvagnarna, med undantag i vissa fall af bogievagnarna, lämpligast

borde utföras vid verkstäderna i Malmö och Göteborg, så måste

dock för att möjliggöra detta dessa verkstäder befriades från eu del af

dem nu åliggande personvagusreparationer, framför allt i afseende å

tapetsering och målning samt underhåll af bogier; och detta skedde

enligt styrelsens förmenande bäst derigenom, att till den föreslagna

verkstaden vid Tomteboda förlädes alla dylika reparationer å de personvagnar,

som utginge från Stockolm å statsbanesträckorna till Malmö,

Göteborg och Charlottenberg. Men detta medförde åter, att i den allra

närmaste framtiden, utom de redan år 1891 anmälda 16 reparationsplatserna,

äfven de ofvan omförmälda ytterligare 12 stycken behöfdes

invid hufvudstaden för reparation uteslutande af personvagnar. Derför

nödgades styrelsen nu begära uppförandet på en gång af hela den

verkstadsbj^ggnad med tillhörande spåranläggningar, som i styrelsens

underdåniga skrifvelse den 30 november 1893 betecknats såsom »första

anläggning» och å den uppgjorda planritningen utmärktes med a, b, c, d

och a'', b'', c’, d'' samt beräknats kosta 270,000 kronor. Det vore emellertid

ej blott det ökade antalet personvagnar öfver hufvud, som motiverade

denna framställning, utan alldeles särskildt det alltjemt växande

antalet af bogievagnar, af hvilka hvar och en ej endast kräfde två

reparationsplatser (hvarje plats vore nemligen beräknad efter längden

af en fyrhjulig vagn) utan äfven utrymme för bogiernas reparation.

Antalet bogievagnar utgjorde år 1891 16 stycken, men hade nu vuxit

till 61 stycken. Lades dertill de till leverans år 1896 bestälda 8 stycken,

do till ytterligare anskaffning uti styrelsens förevarande underdåniga

skrifvelse föreslagna samt de genom inköpet af vestkustbanan öfver
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

tagna, skulle statens jernvägars vagnpark komma att i den närmaste

framtiden uppvisa ej mindre än 127 stycken bogievagnar.

De äldre verkstäderna vore emellertid icke bygda för detta slags

vagnar och endast genom vidtagande af särskilda provisoriska anordningar

hade man kunnat bereda plats för den nödvändigaste reparationen

af dylika vagnar i vagnverkstäderna i Göteborg och Malmö. I

vagnverkstaden vid Liljeholmen fuunes icke möjlighet dertill och de

förestående anläggningarna i Östersund, och vid Boden måste rättas

efter det relativt ringa antal bogievagnar, som användes i bantågen å

6:te trafikdistriktet. Ensamt hänsynen till det vederbörliga underhållet

af en så dyrbar materiel utgjorde enligt styrelsens förmenande ett fullgodt

skäl för ett skyndsamt uppförande af den föreslagna anläggningen.

Slutligen hade styrelsen erinrat, att arrendet af kronolägenheten

Ingenting, belägen invid Tomteboda station och på hvars egor den föreslagna

verkstadsplatsen läge, upphörde vid midfastan 1897.

Då sålunda enligt styrelsens förmenande uppenbart vore, att en

tillökning i nuvarande verkstadsutrymme med minst 28 platser oundgängligen

erfordrades, att platsen för en dylik verkstadsanläggning

vore oberoende af hvarje strategisk hänsyn, men att af trafikskäl verkstaden

borde förläggas i hufvudstadens omedelbara närhet, och då af

noggranna undersökningar, verkstälda åren 1893 och 1894, framginge,

att ingen lämplig plats för billigare kostnad kunde anskaffas invid

hufvudstaden än den föreslagna vid Tomteboda station, hade styrelsen

ansett sig böra i det för år 1897 behöfliga byggnadsanslaget upptaga

jemväl 270,000 kronor för eu verkstadsanläggning å kronans område

vid Tomteboda station, afsedd för reparation m. m. af personvagnar.

I sammanhang härmed hade styrelsen framhållit, hurusom den

från generalstabens sida väckta fråga om anställande af en sorgfällig

pröfning, huruvida icke verkstadsanläggningar * det inre af landet skulle

kunna motsvara statens såväl trafik- och finans- som militära intressen,

ingalunda behöfde undanskjutas derför, att de militära intressena ej

vid detta tillfälle och i denna speciella fråga togos med i räkningen,

enär de, såsom styrelsen förut upprepade gånger påpekat, svårligen

kunde beröras af eu anläggning, som åsyftade sådana reparationer, som

i krigstid torde alldeles åsidosättas. Derför hade styrelsen ej heller

ansett lämpligt att föreslå någon utvidgning af verkstäderna i Göteborg,

Malmö, Liljeholmen eller vid Stockholms norra station. Men väl

hade styrelsen låtit verkställa omfattande förberedande utredningar angående

behofvet af sådana anläggningar, som från generalstabens sida

åsyftades och vid hvilka gifvetvis hänsyn måste tagas ej blott till sta
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

15

tens utan äfven till vissa enskilda jernvägars materiel och. verkstäder

samt till befintligheten af privata verkstäder öfverhufvud.

Genom nådig remiss anbefald att afgifva yttrande i ärendet, i hvad

det afsåge anläggning af en reparationsverkstad vid Tomteboda, hade

t. f. chefen för generalstaben uti underdånigt utlåtande af den 27 december

1895 uttryckt den farhågan, att den nu föreslagna anläggningen

möjligen skulle, om icke helt och hållet förhindra, åtminstone betydligt

försena verkstadsfrågans lösning i den ur militär synpunkt rätta rigtningen,

d. v. s. utvidgning af statens jernvägars i det inre af landet

belägna reparationsverkstäder med dertill hörande förråd af reserv- och

förbrukningsartiklar; hvarjemte t. f. chefen för generalstaben i öfrigt

i hufvudsak biträdt hvad som i det den 20 december 1893 afgifna utlåtandet

i ärendet af dåvarande t. f. generalstabschefen anförts.

För egen del har departementschefen anfört följande:

»Den ifrågavarande verkstadsanläggningen vid Tomteboda är, efter

hvad numera upplysts, egentligen afsedd att blifva en verkstad för

mindre reparationer af bogie-personvagnar samt för sådana vagnars

ommålning och tapetsering och skall innehålla särskilda afdelningar

för hvart och ett af dessa ändamål tillika med en särskild afdelning

för snickeriarbeten. Vid sådant förhållande och då arbeten af dylikt

slag i allmänhet icke lära kunna hänföras till de arbeten, som äro afsedda

att utföras vid en sådan större centralverkstad, som af t. f. cheferna

för generalstaben åsyftas och hvilken, ur militärisk synpunkt sedt,

naturligtvis företrädesvis bör erhålla ett mot en angripande fiendtlig

styrka skyddadt läge inne i landet, synes mig att desse chefers anmärkningar

mot det nu föreslagna läget för verkstaden och dermed äfven

deras öfriga invändningar mot densammas anläggande i hufvudsak förfalla.

Och sedan den af Eders Kongl. Maj:t den 2 juni 1893 tillsatta

komité numera afgifvit betänkande och förslag angående jernvägsadministrationen,

utan att hvad komitén deruti anfört inverkar på den nu

föreliggande frågan om ordnandet af en del af statsbanornas verkstadsväsende,

hvilket, såsom detta nu af jernvägsstyrelsen föreslagits, tvärtom

synes egnadt att befordra den enhet i reparationer, som komitén förordat,

finner jag något hinder icke längre förefinnas att nu förorda

utförandet af den utaf styrelsen alltsedan år 1891 och således innan

frågan om vestkustbanans förvärfvande åt staten uppkommit föreslagna

reparationsverkstaden vid Tomteboda.

Med anledning häraf och då jag icke heller i öfrigt har något

att erinra emot jernvägsstyrelsens förslagsberäkning i och för nya

byggnader och anläggningar under 1897, synes mig lämpligt, att sty
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

relsen må beredas tillgång till det härför upptagna beloppet af 1,215,000

kronor.

Då det emellertid är af vigt, att de föreslagna förbättrade anordningarna

för trafikens besörjande vid Stockholms centralstation hinna

blifva verkstälda före öppnandet af 1897 års allmänna konst- och industriutställning

i Stockholm, synes mig lämpligt, att de derför redan under

innevarande år ifrågakommande utgifter, beräknade till åtminstone 500,000

kronor, må bestridas med jernvägstrafikmedel, helst dessa — då till

statskontoret från jernvägsstyrelsen för år 1895 inlevererats 9 millioner

kronor eller 2 millioner kronor mera än hvad för samma år under

ordinarie inkomster af statsbanorna i riksstaten uppförts — med all

sannolikhet kunna antagas komma att för år 1896 utöfver de sålunda

disponerade 500,000 kronor lemna öfverskott att till statskontoret inlevereras

till större belopp än den summa, 7,200,000 kronor, som är i

riksstaten för detta år beräknad.

Det belopp, som till nya byggnader och anläggningar utöfver

nämnda 500,000 kronor erfordras, torde deremot böra å riksstaten för

år 1897 äskas.»

Hvad först angår de ifrågasatta förbättringarne vid Stockholms

centralstation, lärer det icke af någon, som eger kännedom om beskaffenheten

af de nuvarande anordningarue derstädes, kunna bestridas, att

dessa äro i högsta grad otillfredsställande, icke blott ur synpunkten af

trafikens jemna och obehindrade gång, utan ännu mer med hänsyn till

den fara, som hotar den resande allmänhetens säkerhet, en fara, som

ständigt växer i bredd med den stigande trafiken och under 1897 års

utställning i Stockholm uppenbarligen kommer att, derest rådande förhållanden

tillåtas fortfara, antaga mycket betydande dimensioner. Vidtagandet

af åtgärder för undanrödjande af omförmälda olägenheter har

derför för utskottet framstått som en, framför allt från allmänhetens

sida fullt berättigad fordran, hvilken Riksdagen icke bör tillbakavisa.

Om det sålunda ej kan förnekas, att svåra brister vidlåda de närvarande

anordningarna vid centralstationen, torde det vara lika obestridligt,

att den förnämsta orsaken dertill är att söka i den omständigheten,

att de resande vid många, dagligen inträffande tillfällen nödsakas

att i den vintertiden ofta af ånga uppfylda banhallen passera spår, på

livilket tåg är i annalkande eller står inne för att afgå. I likhet med

jernvägsstyrelsen anser utskottet det ligga i öppen dag att denna

synnerligen beaktansvärda olägenhet icke kan med framgång afhjelpas

på annat sätt, än att för de ankommande och afgående tågen anskaffas

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

17

särskilda spår, belägna invid från hvarandra afskilda plattformar, eller

med andra ord att vid centralbangården anordnas två olika stationer,

den ena afsedd för afgående, den andra för ankommande tåg, och synes

det utskottet jemväl klart, att det nuvarande stationshuset bör bibehållas

för de afgående tågen och alltså ny ankomststation uppföras.

Med afseende å platsen för denna station har utskottet så mycket

mindre funnit anledning till erinran mot hvad jernvägsstyrelsen föreslagit,

som någon annan användbar plats i omedelbar närhet af centralstationen

icke torde vara att tillgå. Icke heller har utskottet haft

något att anmärka beträffande anordningarna vid och inom den tillämnade

ankomststationen, hvilka, så vidt utskottet är i stånd att bedöma,

förefalla så ändamålsenliga, som utrymme och läge samt .tillbörlig sparsamhet

medgifva. Deremot har utskottet icke kunnat förbise, att den

föreslagna utvidgningen af undergången för Jakobsgatan under jernvägens

spår och den deraf härflytande minskningen af gatans bredd i

öfvergången öfver spåren, hvilken minskning får till följd, att gatutrafiken

måste, med undantag för spårvagnarna, hänvisas ensamt till

undergången, antagligen skall för nämnda trafik komma att i vissa fall

medföra olägenheter, beroende på de mindre gynsamma lutningsförhållandena

i undergången, enligt uppgift 1 : 16 eller möjligen 1:17.

På grund häraf och då det synts utskottet mindre nödvändigt att redan

nu — innan erfarenhet vunnits huruvida de befintliga gatuanordningar,

der Jakobsgatan korsar jernvägen, skola visa sig så otilltredställande,

att förändring derutinnan måste ega rum — besluta ändring af vägundergången,

har utskottet ansett det tillsvidare kunna anstå med de

tilltänkta gatuarbetena. Härigenom skulle för öfrigt öppnas utsigt till

att, om ändring erfordras, erhålla ett bättre förslag dertill än det föreliggande.

I fråga slutligen om de beräknade kostnaderna för de förbättringar,

som skulle åstadkommas, har utskottet, som undfått del af det uppgjorda

kostnadsförslaget, funnit sig icke kunna förorda annan nedsättning

af beloppet än den, som följer deraf, att någon ändring af

väguudergången för närvarande icke skulle komma till utförande, hvilken

ändring enligt nämnda förslag betingar en kostnad af 200,000 kronor.

Och om i betraktande tages, såväl att förändringar åt förevarande slag

öfverallt vid stora stationer, der de företagits, visat sig kräfva högst

betydliga summor, som att de ifrågasatta anordningarna, om de genomföras,

med all sannolikhet skola motsvara trafikens behof under eu

tidrymd af åtminstone omkring tjugu år, torde det belopp, hvithet

Bih. till Hittad. Vrot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

sålunda skulle beviljas, eller 550,000 kronor, ingalunda kunna anses

för högt eller illa användt.

Beträffande härefter den föreslagna vagnreparationsverkstaden vid

Tomteboda har utskottet funnit behofvet af ytterligare plats för reparation

af personvagnar, särskildt bogievagnar, vara till fullo ådagalagdt,

och då Tomteboda erbjuder en synnerligen god terräng för anläggandet

af en verkstad, har utskottet ansett tillfället nu vara inne att besluta

ifrågavarande verkstadsanläggning, så mycket hellre som, på sätt statsrådsprotokollet

gifver vid handen, den nuvarande kronoarreudatorns

legotid utgår vid midfastan 1897. Men då den af 1893 års jernvägskomité

behandlade, ännu ej afgjorda frågan om distriktsindelningen vid

statens jernvägar lärer komma att utöfva ett bestämmande inflytande

på verkstadens storlek, har utskottet trott nödig varsamhet bjuda, att

för närvarande endast anskaffas de af jernvägsstyrelsen såsom ovilkorligen

nödvändiga betecknade 16 vagnsplatser, för hvilkas inredande

erfordras ett belopp af 155,000 kronor. Utskottet har dock velat betona

lämpligheten deraf, att i sammanhang med uppförandet af nämnda

verkstad ett så stort område undantages till statens jernvägar, att tillräckligt

utrymme finnes för framtida anläggningar för jernvägens behof.

Mot öfriga föreslagna nya byggnader och anläggningar vid statens

jernvägstrafik har utskottet icke haft något att erinra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning,

a) att till vissa förbättringar för trafiken vid

Stockholms centralstation beviljas 550,000 kronor,

hvaraf redan år 1896 må af jernvägstrafikmedlen

utgå ett belopp af 500,000 kronor och återstoden

50,000 kronor uppföres å riksstatens sjette hufvudtitel

såsom extra anslag för år 1897;

b) att till uppförande af en vagnreparationsverkstad

vid Tomteboda å riksstatens sjette hufvudtitel

för år 1897 på extra stat beviljas 155,000 kronor;

och

c) att till nya byggnader och anläggningar i

öfrigt vid statens jernvägstrafik för år 1897 beviljas,

likaledes å riksstatens sjette hufvudtitel på extra stat,

ett belopp af 195,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

19

2:o.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t vidare föreslagit

Riksdagen

dels att till utgående å riksstaten utom hufvudtitlarne af det

utaf Riksdagen år 1895, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar, beviljade anslag å 1,250,000 kronor anvisa

för år 1897 ett belopp af 400,000 kronor;

dels ock att, till anskaffande af ytterligare sådan rörlig materiel,

bevilja och å riksstaten utom hufvudtitlarne för år 1897 anvisa 1,600,000

kronor.

Med afseende härå har statsrådet och chefen för civildepartementet

till statsrådsprotokollet till en början erinrat, att Riksdagen år 1895

för anskaffande af dylik materiel beviljat ett anslag å 1,250,000 kronor

samt deraf till utgående under år 1896 å riksstaten utom hufvudtitlarne

anvisat 850,000 kronor.

Departementschefen har derefter omförmält, hurusom jernvägsstyrelsen

i sin ofvan berörda skrifvelse af den 29 november 1895 —

under förutsättning, att återstoden af det utaf Riksdagen sålunda beviljade

beloppet, 400,000 kronor, hvilket skulle användas till inköp af

5 lokomotiv af typen litt. Kd, 4 stycken 11 och III klass personbogievagnar

samt axlar, hjul och bromsar, stäldes till styrelsens förfogande

senast i januari år 1897 — anmält behofvet af ytterligare följande

rullande materiel:

4 lokomotiv af typ litt. Ce för................................ kronor

5 b af typ litt. Kd för................................. b

6 II klass personbogievagnar för ........................ b

6 III b b för.......................... »

100 täckta godsvagnar, dels med och dels utan

bromskupé och broms, för................................. b

200 öppna godsvagnar, dels med och dels utan

bromskur och broms, för ................................. b

600 vagnaxlar med hjul ............................................ b

Apparater för gasbelysning, luftbromsar, inredning

för hästtransport m. m........................... b

216,000: —

250,000: —

174,000: —

120,000: —

300,000: —

330,000: —

180,000: —

30,000: —

tillsammans kronor 1,600,000: —

I afseende härå hade styrelsen hufvudsakligen anfört:

De förstnämnda fyra lokomotiven, som skulle blifva af gällande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

snälltågstyp, vore afsedda att ersätta de föråldrade, för de snabbgående

tågen allt för svaga lokomotiven af typerna litt. A. och B. — statsbanornas

äldsta lokomotivtyper — hvilka nu användas till framförande

af en del snäll- och persontåg. Särskilt vore det beliöfligt. att få

införa den kraftigare lokomotivtypen för persontågen å linien Stockholm—Ange.

De sistnämnda fem lokomotiven vore afsedda för vestkustbanorna.

Styrelsen hade nemligen öfvertygat sig om rigtigheten af den utaf

förenämnda komité uttalade åsigten, att för beredande af reserv för de

nu å nämnda banor befintliga lokomotiven ytterligare lokomotiv måste

anskaffas för en kostnad af 250,000 kronor, hvilket belopp medgåfve

inköp af fem nya lokomotiv.

Styrelsen hade vidare ansett sig böra göra framställning om anskaffande

af eu de] nya person- och godsvagnar för att kunna möta

det ökade behof af dylika vagnar, som med säkerhet vore att motse,

särskildt i följd af industriutsällningen i Stockholm under år 1897.

Emot hvad jernvägsstyrelsen sålunda föreslagit har departementschefen

förklarat sig icke finna skäl till anmärkning och endast vilja

påpeka, att kostnaden för anskaffande af fem lokomotiv för vestkustbanorna

inginge i de beräkningar, som komitén och jernvägsstyrelsen

i händelse af dessa banors förvärfvande åt staten uppgjort rörande

banornas kompletteringskostnader.

Med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer

utskottet,

%

a) att Riksdagen må till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade jernvägar bevilja

ett anslag af 1,600,000 kronor; och

b) att nämnda belopp, 1,600,000 kronor, äfvensom

återstoden, 400,000 kronor, af det vid 1895 års

riksdag för enahanda ändamål beviljade anslag må

anvisas till utgående under år 1897 å riksstaten utom

hufvudtitlarne.

Jernvägsbyggnader för statens räkning.

3:o.

I två lika lydande motioner, väckta af herr C. O. Bergman

(n:o 46 inom Första Kammaren) och af herr Nils Wallmark, med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

21

hvilken instämt herrar 0. H. Ström, C. J. Mustaparta och E. V. Bäckström

(n:o 156 inom Andra Kammaren) har föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta att af det befintliga öfverskottet i statskassan afsätta

5,000,000 kronor i och för bekostande af norra stambanans fortsättande

från Boden till riksgränsen.

Härjemte har herr S. Palme i en inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 169) hemstält, att Riksdagen ville besluta, att af befintliga

statsöfverskott 1,500,000 kronor skulle reserveras för norra stambanans

blifvande fortsättning mot riksgränsen.

I fråga om de skäl, motionärerna andragit till stöd för sina framställningar,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

Vid 1894 års riksdag hade i en inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 98) föreslagits, att Riksdagen måtte dels till Kongl. Maj:ts

disposition ställa ett förslagsanslag af 25,000 kronor, att redan samma

år användas till undersökning och utstakning af en jernvägslinie från

Boden till Haparanda, dels för år 1895 anvisa ett belopp af en million

kronor för påbörjande af banbyggnad från Boden till Haparanda eller

eventuel! åtminstone till lämplig punkt vid Kalix eif.

Härom yttrade statsutskottet i utlåtande n:o 45 följande: »En

utsträckning af norra stambanan utöfver den punkt, der så väl Kongl.

Maj:t som Riksdagen, enligt förut gjorda uttalanden, ansett denna bana,

åtminstone tills vidare, böra stanna, synes utskottet vara en åtgärd,

om hvilken i hög grad gäller, att den icke lämpligen bör beslutas i

annan ordning än efter framställning frän Kongl. Maj:t, som bäst torde

vara i tillfälle att. undersöka, om statens intresse fordrar utdragandet

af norra stambanan vare sig till Kalix eif eller till Haparanda och, i

sådant fall, när och under hvilka vilkor ifrågavarande jernvägsanläggning

bör komma till stånd.» Och hemstälde utskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilken hemställan

af båda kamrarna bifölls.

Med åberopande af hvad sålunda i detta ärende förut förekommit,

hemställer utskottet,

att ifrågavarande af herrar C. O. Bergman, Nils

Wall mark och S. Palme väckta motioner icke må vinna

Riksdagens bifall.

4:o.

Inom Första Kammaren har herr John Retlig m. fl. och inom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

den Andra herr J. G. Nyström m. fl. i lika lydande motioner (n:o 36

Första Kammaren och n:o 144 Andra Kammaren) föreslagit:

l:o) att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts förfogande ställa en

summa af 15,000 kronor för utredning och undersökning af lämpligaste

sättet för åstadkommandet af en direkt jernvägsförbindelse i statens

hand mellan Krylbo och Örebro;

2:o) att Riksdagen måtte medgifva, att nämnda summa måtte få

delvis eller helt och hållet utgå af tillgängliga medel i mån af behof

redan år 1896, men eljest 1897.

Af motionerna, till hvilka utskottet får hänvisa, inhemtas, att

motionärerne anse ifrågavarande jernvägsförbindelse nödvändig för att

förkorta den nu alltför långa resan från landets södra och vestra delar

till Norrland och derjemte utgöra en för hela landets samfärdsel utomordentligt

vigtig komplettering af statsbanenätet.

Då Riksdagen hittills icke, på framställning af enskild motionär,

anvisat medel för sådant ändamål, som afses i förevarande motioner,

samt detta Riksdagens förfarande torde ega giltig grund i den omständigheten,

att den utredning, som gifvetvis bör föregå undersökningar

om nya statsjernvägars lämpligaste sträckning, och utan hvilken utredning

Riksdagen icke torde böra uttala sig till förmån för anläggande

af ny statsbana, ej kan på tillfyllestgörande sätt åstadkommas annat

än genom Kongl. Maj:ts försorg, får utskottet hemställa,

att herrar John Rettigs m. fl. och J. G. Nyströms

m. fl. ofvan omförmälda motioner icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 3 mars 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

23

Reservationer:

Vid punkt Ro a): af herrar 0. Jonsson, H. Andersson, S. G. von

Frusen, L. Jönsson, P. Pehrson, C. Persson, /. Månsson, P. 6r. Näslund,

TV. Petersson och 0. A Ericsson;

Vid punkt 3:o: af herrar 0. Jonsson, ,5. G. iwn 7»vissen och P. G.

Näslund; samt

md punkt 4:o: af herr J. fr. P. Billing, med hvilken herr friherre

Gripenstedt instämt och som ansett utskottets yttrande i denna punkt

hafva bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet anser visserligen, att motionärerna anfört goda skäl för

sin åsigt, att den i fråga varande jernvägsförbindelsen skulle medföra

afsevärda fördelar, samt finner äfven talande grunder vara anförda för

att densamma inom den närmaste framtiden måtte inläggas såsom en

ny länk i statsbanekedjan; men då Riksdagen hittills icke, på framställning

af enskild motionär, anvisat medel för sådant ändamål, som

afses i förevarande motioner, samt detta Riksdagens förfarande torde

ega giltig grund i den omständigheten, att den utredning, som gifvetvis

bör föregå undersökningar om nya statsjernvägars lämpligaste sträckning,

ej kan på tillfyllestgörande sätt åstadkommas annat än genom

Kongl. Maj:ts försorg, får utskottet, som antager, att Kongl. Maj:t ej

lär underlåta att åt den i motionerna omtalade angelägenheten egna

tillbörlig uppmärksamhet, hemställa,

att herrar John Rettigs m. fl. och J. G. Nyströms

in. fl. omförmälda motioner icke må af Riksdagen bifallas»;
och

af herr K. Bolmstedt:

»Med stöd af de i motionerna anförda förhållandena synes det i

hög grad sannolikt, att den ifrågavarande bansträckan skulle komma

att ej blott bilda en vigtig länk i statsbanekedjan utan äfven finansielt

bidraga till statsjernvägarnes förkofran. Och då jag till följd

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

häraf anser, att Riksdagen bör sättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme

om och uttala sig i denna fråga, finner jag motionärernas framställning

om anslag till en undersökning och utredning angående densamma

vara synnerligen afsevärd.

Ej mindre vigtigt synes det vara, att en sådan undersökning och

utredning verkställes så snart som möjligt, då många och stora intressen

redan nu verka för utvidgningen af det enskilda jernbanenätet i den

landsdel, som banan är afsedd att genomlöpa, hvadan koncessionerandet

eller utförandet af enskilda konkurrenslinier är att förvänta, om frågans

behandling nu undanskjutes. Dylika konkurrenslinier kunna ej undgå

att försvåra och fördröja den ifrågavarande banans utförande som statsbana,

och komma i alla händelser att menligt inverka på dess ekonomiska

resultat.

På grund häraf, anser jag, att utskottet bort hemställa,

att [Riksdagen måtte till undersökning och utredning

af de kostnader, för hvilka en statsbanelinie

Krylbo—Örebro skulle kunna bringas till stånd, till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa å extra stat för år

1897 ett belopp af 10,000 kronor.»

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:22 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande statens jernvägstrafik. s. 1 i texten