Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående understöd till kolonien Hall.

1896-04-24 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:45, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående understöd till kolonien Hall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

1

N:o 45.

Ank. till Rikad. kansli deu 24 april 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående understöd till kolonien Hall.

(l:a U. A.)

Uti en till Riksdagen den 14 februari innevarande år aflåten

proposition, n:o 34, har Kongl. Maj:t under åberopande af bilagdt

statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll måtte för ett antal af högst femtio på grund af domstols

utslag å kolonien Hall till vård och underhåll intagne gossar till kolonien

utgå understöd, beräknadt efter 50 öre om dagen för hvarje gosse.

Af berörda statsrådsprotokoll inhemtas, att, sedan Kongl. Maj:t

genom särskilda beslut dels från och med 1880 tilldelat den af föreningen

till minne af Konung Oscar I och Drottning Josefina inrättade

åkerbrukskolonien Hall från fångvårdsanstalternas besparingskassor bidrag

af 50 öre om dagen för hvarje elev, som, till ett antal af 150, i

enlighet med bestämmelserna i det för kolonien af Kongl. Maj:t faststälda

reglemente, varit der intagen och vårdad, dels jemlikt kongl.

bref den 13 april 1888 medgifvit, att elevantalet vid kolonien från och

med den 1 maj samma år finge ökas med tjugufem utöfver det förut

faststälda antalet af 150 eller till 175, med rätt för kolonien att åtnjuta

från fångvårdsanstalternas besparingskassor ett bidrag af 50 öre om

dagen jemväl för hvar och en gosse intill ett antal af 25, som utöfver

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 37 Haft. (N:is 45, 46).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

150 på grund af domstols beslut eller efter anmälan af polis- eller

kommunalmyndighet derstädes till vård och underhåll intoges, dock med

åliggande för föreningens styrelse att tillse, att, om tillökningen i

elevantalet utöfver 150 ovilkorligen skulle befinnas kräfva förhöjning i

förvaltningskostnaden, denna kostnad jemte öfriga utgifter för det högre

elevantalet icke i något fall måtte öfverstiga den förökade inkomst, som

genom nämnda anordning komme att tillflyta kolonien, till upplysning

hvarom bokföringen borde vara så inrättad, att densamma tydligen utvisade

inkomsterna och utgifterna för det antal elever, som utöfver 150

blefve vid kolonien intaget;

så hade föreningens styrelse anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

jemväl för år 1896 bevilja kolonien Hall bidrag från fångvårdsanstalternas

besparingskassor af 50 öre per dag för hvarje elev till ett antal

af 175, som på grund af domstols beslut eller uppå anmälan af poliseller

kommunalmyndighet derstädes vore till vård och uppfostran intagen,

dock med enahanda åliggande för styrelsen beträffande utöfver

150 intagne elever, som genom kongl. brefvet den 13 april 1888 i afseende

på förhöjdt elevantal blifvit bestämdt.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som jemlikt

föreskrift i det för kolonien Hall faststälda reglemente till Kongl. Maj:t

öfverlemnat den af föreningens styrelse afgifna berättelse om koloniens

verksamhet under senaste förvaltningsåret eller tiden från och med den

1 juli 1894 till och med den 30 juni 1895 samt vederbörande revisorers

berättelse öfver verkstäld granskning af koloniens räkenskaper och förvaltning

för samma tid, hade dervid med stöd af den kännedom, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande genom inspektionsbesök under året och eljest

egde om anstalten förklarat sig instämma i revisorernas uttalande om

det i alla afseenden tillfredsställande sätt, hvarpå kolonien förvaltades,

och om de goda vitsord, hvilka nu såsom under föregående år borde

tillkomma anstaltens direktör och öfriga befattningshafvande derstädes,

samt tillstyrkt bifall till styrelsens ansökan att fortfarande för kolonien

komma i åtnjutande af samma bidrag från fångvårdsanstalternas besparingskassor

som hittills.

Öfver samma ansökan hade derefter fångvårdsstyrelsen afgifvit

utlåtande, deri fångvårdsstyrelsen anfört, att kolonien äfven framgent

syntes vara förtjent af samma understöd från det allmännas sida, som

under senare tid kommit den till del, och i saknad hvaraf den icke

kunde fortsätta sin verksamhet i samma omfattning som hittills. I följd

häraf funne sig styrelsen böra jemväl för år 1896 förorda bidrag till

kolonien från fångvårdsanstalternas besparingskassor till så stort belopp,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45. . 3

som dessa kassors ställning kunde medgifva. I detta afseende förekomme

emellertid, att nämnda kassors behållning, som vid 1892 års

början utgjorde 342,186 kronor 89 öre,* sjunkit vid 1893 års slut till

333,969 kronor 81 öre och vid 1894 års slut, under hvilket år kassornas

bidrag till kolonien utgjort 31,819 kronor, till 326,364 kronor 53 öre;

att, då kassornas samtliga medel voro placerade i allmänna hypteksbankens

41 procent obligationer, livilka år 1897 kunde konverteras,

ränteinkomsten å dessa medel säkerligen komme att från och med nämnda

år icke obetydligt sjunka; samt att det derför till förekommande af allt

för stor minskning i dessa medels kapitaltillgång redan nu vore nödvändigt

att nedsätta bidraget till kolonien Hall; och ansåge styrelsen,

att, ehuru kassornas minskning under de senaste tre åren i medeltal

något öfverstigit 5,000 kronor för år, nedsättningen för år 1896 lämpligast

borde så bestämmas, att bidraget, med bibehållande af dess beräkning

till 50 öre om dagen för hvarje gosse, begränsades till det antal

gossar, för hvilket det utgick före’1888, eller 150, hvarigenom, efter

beräkning af ett stående elevantal vid kolonien af ytterligare 25 gossar,

kassornas utgift för året för ifrågavarande ändamål skulle komma att

minskas med 4,575 kronor. Men för att kolonien icke härigenom skulle

mista en för densamma välbehöflig inkomst, som den allt ifrån år 1888

uppburit, syntes det styrelsen önskvärdt, att den sålunda föreslagna

minskningen i besparingskassornas bidrag till kolonien kunde ersättas

af andra allmänna medel. På grund häraf hade styrelsen hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes dels medgifva, att af fångvårdsanstalternas besparingskassor

finge till kolonien Hall för år 1896 utgå ett bidrag af

50 öre per dag för hvarje på grund af domstols beslut eller efter anmälan

af polis- eller kommunalmyndighet derstädes till vård och underhåll

intagen elev intill ett antal af 150; dels af andra tillgängliga medel

anvisa ett bidrag till kolonien med likaledes 50 öre om dagen för hvarje

gosse af nyss angifna beskaffenhet intill ett antal af 25, som utöfver

150 der åtnjöte vård och underhåll, dock under vilkor af enahanda

åliggande för föreningens styrelse beträffande de utöfver 150 intagna

eleverna, som genom nådiga brefvet den 13 april 1888 blifvit bestämdt.

Till ytterligare upplysning om åtskilliga omständigheter, som med

den nu föreliggande frågan om understöd åt kolonien Hall egde sammanhang,

hade departementschefen meddelat, att styrelsen för föreningen

till minne af Konung Oscar I och Drottning Josefina anmält, att, derest

Kongl. Maj:t funne af behofvet påkalladt, att vidgadt tillfälle bereddes

att till allmän uppfostringsanstalt öfverlemna minderåriga, hvilka för

begångna brottsliga handlingar eller gröfre vanart antingen enligt dom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

stols förordnande jemlikt 5 kap. 1 § strafflagen eller på grund af intyg

från polis- eller kommunalmyndighet borde i sådan anstalt intagas,

kolonien Hall kunde, utan skada för sin verksamhet såsom uppfostringsanstalt,

emottaga utöfver det redan bestämda högsta elevantalet, eller

175, ytterligare 25 elever, så framt dels samma bidrag erhölles af allmänna

medel för de tillkomna eleverna som för de hittills antagna,

eller 50 öre för dag och elev, dels ett anslag af 20,000 kronor anvisades

för uppförande vid kolonien af en byggnad, afsedd till sjukrum,

bostad för sjukvårdarinna och den ökade tillsyningspersonal, som till

följd af elevantalets ökning blefve erforderlig.

I anledning af denna framställning, hvilken blifvit af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län varmt förordad och öfver hvilken

fångvårdsstyrelsen afgifvit utlåtande, erfordrades ytterligare utredning,

hvadan departementschefen icke nu vore i tillfälle att till afgörande

inför Kong!. Maj:t föredraga densamma.

Emellertid hade departementschefen funnit sig ur de till ärendet

hörande handlingar böra meddela, hurusom i fråga om behofvet af den

sålunda ifrågasatta utvidgningen af kolonien Hall anförts: att ett till

175 gossar begränsad! elevantal visat sig alltför ringa för att tillfredsställa

landets behof af vanartig ungdoms intagande å allmän uppfostringsanstalt,

i det från skilda håll inom riket, från såväl landt- som

stadskommuner, klagomål försports öfver bristande tillfälle till minderårigas

öfverlemnande till dylik anstalt; att under koloniens senaste förvaltningsår

det stadgade elevantalet af 175 varit fyldt; att de nykomna

elever, åt hvilka under samma år plats vid kolonien kunnat beredas,

måst, i medeltal under tre månader, efter det ansökningarna om deras

intagande inkommit och bifallits, i sina hemorter afvakta inträffande

ledighet vid kolonien; att af dessa gossar 19 varit af domstol jemlikt

5 kap. 1 § strafflagen dömda till intagning i allmän uppfostringsanstalt,

men ej kunnat af ofvan angifna orsak beredas plats vid kolonien förr

än i medeltal nära fem månader efter utslagets afkunnande; att denna

i flera afseenden skadliga väntetid, under hvilken det till och med inträffat,

att gossar för ytterligare begångna brott å nyo dömts till intagning

i allmän uppfostringsanstalt, efter hand måst förlängas, så att

den för de elever, som under den gångna delen af nu löpande förvaltningsår

intagits vid kolonien, utgjort i medeltal sex månader från

utslagets afkunnande och fem från ansökningens beviljande; att med

anledning af bristande utrymme inträde å Hall under senaste förvaltningsåret

vägrats för tre till intagning eljest qvalificerade ynglingar,

af hvilka två dömts att i allmän uppfostringsanstalt insättas, enär de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45. 0

ej kunnat beräknas erhålla plats å kolonien förr än de öfverskridit den

för inträde bestämda maximiåldern af 15 år; att fyra redan bifallna

ansökningar blifvit under året återkallade, enär alltför lång tid visade

sig åtgå, intill dess platser vid Hall blefve lediga ; samt att af enahanda

anledning ett stort antal förfrågningar om inträde för dertill qväll

ficerade gossar ej fullföljts.

I det af fångvårdsstyrelsen i detta senare ärende afgifna utlåtande

hade styrelsen i fråga om fångvårdsanstalternas besparingskassor erinrat,

att dessa kassors hufvudändamål vore att genom frigifna fångars understödjande

motverka deras återfall i brott, och att det icke vore tillbörligt,

att de för annat, om än så samhällsgagnande, ändamål toges så

hårdt i anspråk, att de sattes ur stånd att tjena sitt ursprungliga syfte.

Under år 1894 hade från besparingskassorna utbetalts 12,000 kronor

till olika föreningar och hem, som omhändertaga frigifna fångar; och

det kunde icke ifrågasättas, att ju icke dylika utgifters bestridande allt

fortfarande måste anses såsom besparingskassornas främsta uppgift,

Slutligen hade fångvårdsstyrelsen, under erinran, att frågan om

förstärkta åtgärder för vilsekommen ungdoms rättande för närvarande

står på dagordningen såväl i Danmark som i Norge, till Kongl. Maj:t

hemstält, att före sistberörda ärendes afgörande måtte åt sakkunnige

män lemnas i uppdrag att verkställa en utredning och afgifva förslag

i ämnet,

Vid öfvervägande af de uttalanden, för hvilka departementscheten

sålunda redogjort, syntes, beträffande den till Kongl. Maj:ts afgörande

nu föreliggande frågan, det till en början vara obestridligt, att kolonien

Hall vore för sin samhällsgagnande verksamhet beroende deraf, att den

fortfarande komrne i åtnjutande af samma understöd af allmänna medel,

som hittills kommit den''till del. En minskning i detta understöd kornme

att nödvändiggöra en motsvarande minskning i elevantalet vid kolonien.

En dylik åtgärd — som för öfrigt icke kunde vidtagas annorlunda äu

i mån af elevers afgång — vore med hänsyn till nu rådande förhållanden

ingalunda tillrådlig. Vid sadant förhållande, och då för iftuo

varande år andra medel, af hvilka understöd för kolonien kunde beviljas,

icke funnes tillgängliga än fångvårdsanstalternas besparingskassor, ansåge

departementschefen sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t att för året

anvisa det af kolonien begärda understödet i dess helhet från samma

besparingskassor. .

Deremot var det nödigt att för kommande år bereda kolomen

understöd af andra allmänna medel, om dess verksamhet skulle kunna

fortgå ostörd. Af den redogörelse för besparingskassornas ställning,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

som fångvårdsstyrelsen lemnat, fraraginge, att, äfven om beloppet af

deras understöd beräknades allenast efter 150 elever, minskningen af

kassornas bidrag till kolonien Hall i allt fall icke kom me att uppgå ens

till samma belopp som kassornas årliga kapitalminskning under senare

åren. Då härtill kom me, att kassornas ränteinkomst af skäl, som fångvårdsstyrelsen

angifvit, inom den närmaste framtiden komme att afsevärdt

nedgå, syntes det vara att befara, att icke ens för ett antal af

150 elever bidrag med säkerhet kunde vara att af kassorna påräkna,

för så vidt de fortfarande skulle kunna motsvara sitt ursprungliga och

hufvudsakliga syfte att understödja frigifna fångar.

Af de å kolonien Hall intagna elever vore ett anmärkningsvärd!

stort antal sådana, som jemlikt 5 kap. 1 § strafflagen blifvit af domstol

dömda att i allmän uppfostringsanstalt insättas. Af infordade uppgifter

framginge, att antalet af dylika gossar för närvarande uppginge till 94.

Det kunde näppeligen bestridas, att staten i afseende på dessa

barn, som under stöd af gällande lag för begångna brott dömts att insättas

i allmän uppfostringsanstalt, hade en särskild förpligtelse att sörja

för, det de äfven blefve på dylikt sätt fostrade; och deras omhändertagande

för dylik uppfostran stode så på gränsen af vanlig fångvård,

att det för visso icke kunde anses främmande för de med anslagen till

fångvården afsedda ändamål, om af dessa anslag utginge åtminstone

tills vidare det understöd, som erfordrades för vidmagthållande af den

onda redan befintliga, af staten understödda uppfostringsanstalten för

dylik vanartig ungdom. Hvad anginge storleken af det understöd, som

departementschefen sålunda ansåge sig böra ifrågasätta från fångvårdsanslagen,

syntes det antagligt, att, om för ett antal af högst 50, på

grund af domstols utslag å kolonien intagna gossar, dylikt understöd,

beräknadt efter 50 öre om dagen för hvarje gosse, kunde vara att i

fall af behof påräkna, koloniens verksamhet i dess nuvarande omfattning

borde kunna anses tills vidare betryggad och möjligen äfven tillfälle

beredas till någon mindre ökning af elevantalet, om sådan eljest funnes

lämpligen kunna ega rum. Understödet hade departementschefen antagit

böra utgå från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,

och borde åt Kongl. Maj:t öfverlemnas att för hvarje år, med hänsyn

till det bidrag, som kunde vara att påräkna från fångvårdens besparingskassor,

bestämma för huru många elever understöd från nämnda anslag

måtte utgå. I händelse understödet skulle komma att utgå för hela

det medgifna antalet elever, komme den utgift, som härigenom blefve

statsverket tillskyndad, att uppgå till 9,125 kronor årligen, och kunde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

7

ett cfylikt belopp ej anses oskäligt i förhållande till det vigtiga behof,

som dermed skulle tillgodoses.

Innevarande års Riksdag har, med anledning af en inom Andra

Kammaren väckt motion (n:o 123), besluta att i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag om åtgärder för beredande af lämplig uppfostran

dels åt minderåriga förbrytare, dels åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn. Vid sådant förhållande, och då den utredning i

hithörande ämnen, som sålunda är att emotse, torde böra föregå beslut

om i hvad mån och på hvad sätt åkerbrukskolonien framdeles bör

beredas understöd af allmänna medel, anser utskottet sig icke böra

tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning, helst den

minskning i fångvårdsanstalternas besparingskassemedel, som kan blifva

en följd deraf, att nuvarande bestämmelser i fråga om understöd af

dessa medel till kolonien Hall fortfarande må komma att gälla under

den tid, berörda utredning pågår, icke lärer kunna anses synnerligen

betydande.

Utskottet hemställer derför,

. '' '' ■'' D». w" i/I ii! i l‘ > s '',.f -1 ‘«v>»{ ^ v i Vi . I; ? .1'' r ,i j''''i ’ /! i! itu

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 april 1896.

På statsutskottets vägnar:

OLOF JONSSON.

Herr A. G. L. Biliing har begärt få antecknadt, att han icke närvarit

vid förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:80 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående understöd till kolonien Hall. ! i''-!, • • l.‘ s. 6 i texten