Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i reglementet för sjömanshusen och ökadt anslag till handelsflottans pensionsanstalt.

1896-04-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:47, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i reglementet för sjömanshusen och ökadt anslag till handelsflottans pensionsanstalt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i reglementet

för sjömanshusen och ökadt anslag till handelsflottans

pensionsanstalt.

(l:a U. A.)

Uti en inom Andra Kammaren vackt motion (n:o 176) hafva herrar

J. A. Johansson i Bastholmen och L. Jönsson i Sandby föreslagit, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förbättrande

af handelssjöfolkets pensionering m. m. på följande grunder:

l:o) att i sjömanshusreglementet vidtoges de af första arbetareförsäkringskomitén

föreslagna ändringar, dock att, under förutsättning att åt

sjömanshusen förunnades det af komitén ifrågasatta förvaltningskostnadsbidrag

af 30,000 kronor, hyresafgifterna borde till pensioneringen af handelssjöfolket

anvisas; samt

2:o) att, till fyllande af de för pensioneringen erforderliga tillgångar,

deribland med hänsyn till den af komitén ifrågasatta förhöjning af pensionsbeloppen

i fjerde klassen från 60 till 80 kronor, för handelssjöfolkets

pensionering anvisades ett bestämdt årsanslag af 130,000 kronor.

Till stöd för berörda framställning hafva motionärerna anfört följande.

Frågorna om förbättring af handelssjöfolkets pensionering från handelsflottans

pensionsanstalt och om eu reform af sjömanshusens understödsvorksamhet

vore redan gamla.

Bill. till Riksd. Prol. 18.90. 4 Samt. 1 Afd. 38 Höft. •(N:o 41.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

I förstnämnda hänseende eller beträffande handelsflottans pensionsanstalt

kunde, oafsedt tidigare, mer eller mindre allmänt yttrade önskemål

från de närmaste intresserades sida, erinras om de år 1886 församlade

statsrevisorernas i berättelsen om statsverkets tillstånd under år 1894

gjorda hemställan om utredning, huruvida ej reglementet för handelsflottans

pensionsanstalt borde underkastas ändring i syfte att bereda högre

pensionsbelopp. Med afseende på nuvarande penningvärde ansågo revisorerna,

att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida pensioneringen

från nämnda anstalt numera motsvarade det ändamål, som Rikets Ständer,

enligt hvad förhandlingarna vid 1853—1854 och 1862—1863 års riksdagar

utvisade, hade haft i sigte, och hvilket vore ej allenast att åt

svenskt sjöfolk å svenska handelsfartyg i utrikes sjöfart bereda understöd,

då deras krafter vid framskriden ålder brutits, utan också att förmå

svenskt sjöfolk att qvarstanna i svensk tjenst, hvarigenom förstärkning af

dugligt sjöfolk kunde för örlogsflottan vid inträffande krig påräknas.

Numera — yttrade revisorerna — lärer utsigten att från anstalten erhålla

pension i högst ringa mån motverka frestelserna för sjöfolk att för vinnande

af högre lega söka anställning å främmande nationers fartyg. Hvad

beträffade anskaffandet af medel till höjande af pensionerna, ifrågasatte

revisorerna, att, i öfverensstämmelse med hvad som gälde i fråga om öfriga

af staten understödda pensionsinrättningar, bidrag af vederbörande sjöfolk

skulle göras till vilkor för erhållande af höjd pension.

I häröfver afgifvet utlåtande hemstälde direktionen för handelsflottans

pensionsanstalt, att åt en komité måtte uppdragas att afgifva förslag i

syfte, att, till förhöjande af pensionsbeloppen, särskildt bidrag till anstalten

skulle af vederbörande sjöfolk såsom vilkor för pensions åtnjutande tillskjutas;

börande dervid tillika tagas i öfvervägande, huruvida på detta

sätt tillgångarne för pensioneringen kunde så ökas, att en hvar, så snart

de för pensions erhållande föreskrifna vilkor fullgjorts, kunde af densamma

komma i åtnjutande, eller om för detta ändamål ökadt anslag af statsmedel

blefve erforderligt.

I senare hänseendet, eller hvad sjömanshusens understödsverksamhet

vidkomme, hade missnöjet både längre och oftare gifvit sig till känna, och

flera reformförslag framstälts, såsom närmare kunde inhemtas af den första

arbetareförsäkringskomiténs redogörelse.

Af Kongl. Maj:t anbefalda förberedelser till önskvärda förändringar

beträffande såväl pensioneringen af sjömän, som tjenstgiort i utländsk

skeppsfart, som understöd åt å sjömanshus inskrifne sjömän samt enkor

och barn efter sådana hade nu pågått sedan närmare tio år tillbaka.

Efter det Kongl. Maj:t år 1886 till arbetareförgäkringskornitén öfver
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

3

lemnat statsrevisorernas förutnämnda hemställan och direktionens för handelsflottans

pensionsanstalt deröfver afgifna utlåtande samt åt komitén uppdragit

att undersöka och afgifva förslag om, huruledes anstalten skulle

bättre än hittills kunna fullgöra sin uppgift, hade Riksdagen år 1887 funnit,

att, då frågan sålunda vore under utredning, någon åtgärd från Riksdagen

med anledning af statsrevisorernas hemställan ej då var af omständigheterna

påkallad. När Riksdagen fattade detta beslut, hade Kongl. Maj:t

anbefalt komitén att äfvenledes taga under öfvervägande vissa till Kongl.

Maj:t ingifna framställningar, rörande ändring i bestämmelserna angående

såväl hyresafgiftens utgörande som i samband dermed handelssjöfolkets

pensionering.

Komitén, som redan på grund af det år 1884 densamma meddelade

allmänna uppdrag ansett sig böra företaga en omfattande statistisk undersökning

angående sjömanshusen och handelsflotta?is pensionsanstalt, hvilken

förelåge i delen iil: 4 af dess betänkande, som ock utarbeta Förslag till

lag om sjöfolks försäkring för olycksfall i tjensten (delen I: 1 af betänkandet),

afgaf, med anledning af Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda remisser

af 19 november och 3 december 1886, Utlåtande och förslag (delen I: 2

af betänkandet):

om ändring i sjömanshusreglementet,

om bidrag af statsmedel till sjömanshusens förvaltning,

om ändringar i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt,

om uppdragande åt den af komitén föreslagna riksförsäkringsanstalten

af den handelsflottans pensionsanstalt nu tillkommande förvaltning.

Af de frågor, hvarom komitén sålunda afgifvit förslag, hade den om

sjöfolks försäkring för olycksfall af Kongl. Maj:t undanskjuta såväl i de

år 1890 och 1891 framlagda propositionerna om försäkring för olycksfall

i arbetet som i den kongl. propositionen 1895 angående försäkring för

beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete. Såsom skäl härför

hade i motiveringen till den kongl. propositionen år 1890 angifvits, att i

afseende å sjöfolkets olycksfallsförsäkring »vissa ytterligare anordningar»

behöfde vidtagas, hvilka komme att »kräfva särskilda undersökningar»;

vidare att denna försäkring skulle lättare genomföras, sedan »de allmänna

principerna för olycksfallsförsäkring blifvit fastslagna», och slutligen att

åtgärder för sjöfolkets olycksfallsförsäkring så mycket lättare kunde tills

vidare anstå som »ett understödsväsende för sjöfolk redan finnes i vårt

land, om ock icke numera i allo motsvarande de kraf, som billigtvis derpå

höra kunna ställas». Antagligen hade enahanda skäl bestämt enahanda

förfarande vid utarbetandet af den modifierade proposition, som framlades

för 1891 års Riksdag. Och för sjöfolkets uteslutande från den obligatoriska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

invaliditetsförsäkringen enligt den kong! propositionen år 1895 hade uppgifvits

såsom skäl, att försäkring af denna yrkesklass ej borde ifrågasättas,

innan lämpligare sätt för dess anordnande kunde utfinnas. Emellertid

hade man, såvidt kändt vore, hvarken företagit de särskilda undersökningar,

som år 1890 uppgåfvos vara af nöden med hänsyn till en olycksfallsförsäkring

för sjöfolk, fotad på samma grunder som de för industriarbetarnes

olycksfallsförsäkring ifrågasatta, icke heller någon åtgärd vidtagits

för utfinnande af det »lämpligare sätt» för sjöfolkets invaliditetsförsäkring,

hvilken förlidet år omtalades såsom ett ännu olöst problem.

Hvad vidare anginge de redan år 1888 afgifna, ofvan nämnda förslagen

i öfriga frågor rörande handelssjöfolket, nemligen om understöden

från sjömanshusen och pensioneringen från pensionsanstalten m. m., så

hade de ännu icke till någon åtgärd föranleda icke ens i sådana alldeles

fristående delar, deri både förfelade föreskrifter och ådagalagda svårare

missbruk länge påkallat rättelse och der denna icke skulle hafva rubbat

eller försvårat eventuella, längre syftande reformplaner.

I motiveringen till förut nämnda kong! proposition år 1890 yttrades,

»att det befintliga understödsväsendet för sjömän numera icke i allo motsvarar

de kraf, som billigtvis derpå böra kunna ställas». Att ett ännu

mera ogynsamt omdöme vore fullt berättigadt, vore, enligt motionärernas

åsigt, ovedersägligt visadt i arbetareförsäkringskomiténs statistiska utredning

samt utlåtande rörande sjömanshusen och pensionsanstalten. Deraf

framginge, hvad först beträffade

Sjömanshusen:

1) Reglementets bestämmelser om hyresafgiftens utgörande af befälhafvare

med 2, af styrmän och maskinister med 11/12, samt af öfrige sjömän

med 1 procent af deras förtjenade lön och hyra tillämpades undantagslöst,

hvad befälhafvare anginge, på det uppenbart och groft lagstridiga sättet,

att hyresafgiften erlades endast å den del af deras löneförmåner, som utginge

såsom kontant månadshyra, men ej å deras andel i fartygets intjenade

frakt eller den s. k. kaplaken, som vanligen stege till ett flera

gånger större belopp. Endast i 190 af 1,716 uppgifna fall hade år 1884

befälhafvares månadshyra öfverstigit 50 kronor, medan den i 925 fall utgjort

nämnda belopp och i 601 fall varit ännu lägre. Häraf följde, att

befälhafvare, trots högre löneförmåner, erlagt mindre hyresbelopp än styrmän,

maskinister och andra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

b

Antalet å sjömanshus inskrifne år 1884 utgjorde:

Befälhafvare.

Styrmän och

maskinister.

Öfrigt sjöfolk.

Hela antalet.

2,684

2,403

25,238

30,325

I procent af hela antalet:

8,8

7,9

83,3

Hyresafgifternas fördelning på de tre klasserna vid de 26 sjömanshus

(af 44), hvarifrån uppgift härom kunnat erhållas, var:

20,1

26,7

53,2

Antalet af utdelade understöd var inom hvarje af de tre klasserna:

Befälh. eller enkor

och barn.

936 = 26,7 procent.

Styrm. o. mask. eller

enkor och barn.

358 = 10,2 procent.

öfrige sjömän eller

enkor o. barn.

2,210 = 63,1 procent.

Understödens belopp utgjorde:

| 40,059 kr. = 40 proc. | 11,462 kr. = 11,4 proc. | 49,099 kr. = 48,6 proc. |

Till den tredje klassen, som utgjorde 83,5 procent af hela antalet

inskrifne sjömän och erlade 53,2 procent af hyresafgifterna, utgick således

mindre än hälften af hela det från sjömanshusen utbetalade understödsbeloppet,

medan till den klass, som utgjorde 8,6 procent af hela antalet

och i följd af sjömanshusdirektionernas lagstridiga tillämpning af föreskriften

om hyresafgiftens utgörande erlagt vid 26 sjömanshus blott 20,1

procent af hyresafgifterna, utgick 40 procent af årets hela understödssumma,

I medeltal utgjorde understöden till befälhafvare 46 kronor, till enkor

och barn efter sådana 42 kronor, till styrmän och maskinister samt enkor

och barn respektive 33 och 32 kronor, samt till öfrigt sjöfolk samt enkor

och barn 22 kronor.

2) Reglementets föreskrift, att hyresafgifterna skulle ingå till det sjömanshus,

der fartyget vore inregistreradt, men understöden åter utgå från

det, der sjömannen vore inskrifven, samt tonafgifterna erläggas till sjömanshuset

i den stad, der eller inom hvars tullkammardistrikt påmönstringen

skedde, eller i vissa fall till det tullkammardistrikts sjömanshus, der utklareringen

egde rum, föranledde, att de särskilda sjömanshusens inkomster

alls icke stode i förhållande till antalet vid dem understödsberättigade.

3) Sjömanshusens förvaltningskostnader vore öfverdrifvet höga, i det

att de, inberäknad den tjenstemännen tillfallande allra största delen af

expeditionslösen, år 1884 uppginge till omkring 101,000 kronor eller 34

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskott et s Utlåtande N:o 47.

procent af inkomsterna och 48 procent af utgifterna, och utgjorde den i

aflöningar (och sportler) utgående delen af denna förvaltningskostnads

summa närmare 84,000 kronor eller 28 procent af inkomsterna och 40

procent af utgifterna.

4) Det stora flertalet af de understödsberättigade, de två klasser, som

1884 tillsammans räknade 91 procent af hela antalet inskrifne, och som —

att sluta från förhållandet vid 26 sjömanshus — erlade 80 procent af

hyresafgifterna, nemligen styrmans- och maskinistklassen samt det oexaminerade

sjöfolkets klass, vore helt och hållet uteslutna från all inflytelse

å förvaltningen af understödsinrättningar, till hvilka de vore underkastade

lagtvungna bidrag; i ty att endast redare och fartygsbefälhafvare utsåge

sjömanshusdirektion och, jemte magistraten, valde revisorer för granskning

af sjömanshusets verksamhet, likasom det vore befälhafvare oqh redare

som beslutade med anledning af revisorernas anmärkningar, och befälhafvare

allena, som uppsatte förslag till besättande af ombudsmannabefattning.

Med anledning af dessa resultat af en omsorgsfull undersökning framlade

komitén förslag till ändringar i sjömanshusreglementet. Motionärerna

kunde ej inse, hvarför uppskofvet med ändring af uppenbart ändamålsvidriga

reglementsbestämmelser och undanrödjande af missbruk, som uppkommit

i strid med gällande föreskrifter, skulle ytterligare fortsättas, då

ju i följd af de af komitén föreslagna rättelser icke i den ringaste mån

någon svårighet kunde uppstå för en framtida lösning af den två gånger

undanskjutna frågan om sjöfolks olycksfallsförsäkring och den en gång undanskjutna

frågan om sjöfolkets delaktighet i en allmännare invaliditetsförsäkring.

Komiténs förslag innefattade, utom ändringar i reglementet, äfven den

hemställan, att till bestridandet af sjömanshusens förvaltningskostnader

bidrag måtte lemnas af statsmedel, att årligen utgå med högst 40 procent

af dess i den faststälda staten upptagna förvaltningsutgifter, »hvilket belopp

skulle genom kommerskollegiets försorg fördelas å sjömanshusen samtidigt

med hyresafgifterna för nästföregående år». Såsom skäl för detta förslag

anförde komitén, att sjömanshusens verksamhet kunde anses vara lika så

angelägen i statens som i sjöfartsnäringens och i sjöfolkets intresse. Då

en del af de göromål, som tillkomma sjömanshusen — såsom deras åliggande

att insamla och meddela upplysningar om inhemskt sjöfolk och för

handeln afsedda fartyg, särskildt att lemna uppgift å värnpligtige sjömän

— afse rena statsförvaltningsändamål, syntes det komitén i högsta måtto

obilligt, att redare och sjömän sjelfva måste bekosta sjömanshusets hela

förvaltning. Någon motsvarighet härtill förekomme ej heller inom andra

näringar. Beräknadt efter förhållandena år 1884, skulle statens bidrag till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

7

förvaltningskostnaden enligt koiniténs förslag uppgå till ett årligt belopp

af 30,000 kronor.

Beträffande för det andra frågan om

Handelsflottans pensionsanstalt

inhemtades af komiténs framställning bland annat och torde företrädesvis

böra påpekas följande omständigheter.

1. Ehuru pensionsanstaltens tillgångar utgjordes af statsanslag, utgående

efter vissa faststälda grunder, och således alltid vore att med full

säkerhet påräkna, hade anstaltens förvaltning bildat tvenne fonder, en s. k.

förvaltningskostnadsfond, som vid 1887 års slut uppgick till 191,000 kronor,

och en s. k. pensionsfond, af hvilken endast räntorna användes till

pensioneringen, och till hvilken 394,000 kronor blifvit intill 1887 års slut

afsätta. Följden häraf vore, dels att man onödigtvis belastat anstalten

med en fondförvaltning, som med fondernas tillväxt blefve allt mer besvärlig

och ansvarsfull, dels att man minskat det belopp, som kunde utgå

i pensioner, hvilket skulle vara mindre otillräckligt för sitt ändamål, om

ingen afsättning till fond egde rum, utan det anslagna beloppet finge

direkt användas till pensionering.

2. I sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 3 december 1863 erkände

Rikets Ständer, att pensionsåldern för fjerde klassen (55 år) vore nog hög,

men de antogo, att Kongl. Maj:t framdeles, då större tillgångar för pension

kunde påräknas, skulle uti berörda hänseende meddela de förändrade

bestämmelser, som kunde finnas ändamålsenliga. Men denna förutsättning

hade icke gått i fullbordan. Icke heller hade någon åtgärd vidtagits för

att höja pensionsbeloppet i fjerde klassen, ehuru det ju vore uppenbart,

att en pension å 60 kronor ej kunde motverka frestelsen att taga anställning

å utländskt fartyg, hviiket varit ett hufvudsakligt motiv för Rikets

Ständers beslut om pensionsanstaltens upprättande. Enligt fattigvårdsstatistiken

för år 1893 utgjorde medelvärdet af en understödtagares fulla

försörjning å landsbygden 93 och i städerna 135 kronor. Lägsta klassens

pension i finska handelsflottans pensionsanstalt utgör 130 mark (= 90 kronor).

Då antalet pensionärer i fjerde klassen betydligt understigit antalet pensionsrum

i samma klass (600 enligt 1864 års reglemente) hade man antagit, att

en del af de för fjerde klassen afsedda pensionsmedlen vore att betrakta

såsom för denna klass »obehöfliga», och med denna del äfvensom med

bidrag från förvaltningskostnadsfonden ökat det otillräckliga antalet af de

tre öfre klassernas pensionsrum, som enligt 1864 års reglemente skulle utgöra

tillsammans 300. Sålunda både antalet pensionstagare i första, andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

och tredje klasserna år 1887 vuxit till saramanlagdt 541 (i stället för 300),

men var i fjerde klassen endast 483 (i stället för 600), under det proportionen

mellan de olika klasserna af sjömän torde vara omkring 4/5 hörande

till fjerde mot 1/-a hörande till första, andra och tredje klasserna.

Redan dessa omständigheter, oberäknadt hvad komitén i öfrigt anfört,

torde rättfärdiga samma omdöme, som förut yttrats om sjömanshusens

understödsverksamhet, att man redan dröjt blott allt för länge att söka

råda bot å uppenbara missförhållanden.

För att undanrödja hvarje skäl till vidare fondbildning föreslog komitén,

att statsanslaget skulle så bestämmas, att ett visst mmzYmbelopp (96,000

kronor) hvarje år vore påräkneligt (tvenne reservanter ville undanrödja

all ovisshet om beloppet genom att en gång för alla fixera det till 100,000

kronor). Med tillägg af räntorna å pensionsfonden, 22,000 kronor, skulle

det för pensionering disponibla årliga beloppet komma att uppgå till 118,000

kronor, medan vid den tidpunkt, då komitén afgaf sitt betänkande, i pensioner

utginge blott omkring 93,000 kronor.

Härigenom samt genom höjning af pensionsåldern i de tre första

klasserna till 58 år hade komitén antagit, att tillgångarne skulle för någon

tid blifva tillräckliga till pension åt hvarje pensionsberättigad, som dertill

anmäler sig. Och under denna förutsättning ansåge komitén hvarje bestämmelse

om ett fixt antal pensionsrum i de olika klasserna obehöflig,

men att, der de pensionssökande blefve flere, än som med inrättningens

tillgångar kunde pensioneras, sökande inom fjerde klassen kunde ega företräde,

intill dess pensionernas antal i denna klass utgjorde tre femtedelar

af samtliga pensionsrum.

Derjemte föreslog komitén, att pensionsbeloppet inom fjerde klassen

måtte höjas till 80 kronor.

Beträffande öfriga förslag till ändringar i pensionsanstaltens reglemente

hänvisa motionärerna till komiténs utredning och förslag. Endast det ansåge

de böra särskildt anmärkas, att komitén förordade 1870 års statsrevisions

hemställan, att, till besparing i förvaltningskostnaderna, handelsflottans

pensionsanstalt borde i afseende å styrelse och förvaltningspersonal

med annan dylik inrättning förenas.

Då motionärerna nu ville bringa de nämnda vigtiga och vanskliga

frågorna under Riksdagens pröfning, hade de ansett sig böra framlägga

en på noggranna statistiska beräkningar grundad utredning af ämnet,

hvilken såsom bilaga åtföljer motionen. Den vore utarbetad af filosofie

kandidaten H. Malmgren, under hvilkens ledning första arbetareförsäkringskomiténs

statistiska undersökning angående sjömanshusen och handelsflottans

pensionsanstalt kom till stånd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

9

Af denna utredning framginge:

att handelsflottans pensionsanstalts oförmåga att bereda alla dertill

berättigade pension under senare år trädt allt mera i dagen, så att för

närvarande endast 59 procent af de till pension berättigade, som tillhörde

de tre första klasserna, uppbure sådan;

att lägsta pensionsåldern för erhållande af pension i de tre första

klasserna numera utgjorde 60 år, men snart torde vida öfverskrida denna

ålder;

att antalet pensionsrum, som vore afsedda för ljerde klassen, väl

ännu vore till fyllest, men att äfven detta antal inom några få år torde visa

sig otillräckligt, så att denna klass komme att råka i samma ogynsamma

läge;

att antalet af dem som sökte pension och antalet aflidna pensionstagare

icke inom den närmaste framtiden kunde tänkas tillnärmelsevis

komma att täcka hvarandra;

att vidare de förslag, som af arbetareförsäkringskomitén, anstaltens

direktion och andra framstälts, icke vore acceptabla, såsom varande antingen

af ringa verkan eller ock kräfvande så stora kostnader, att hvarje

tanke på deras accepterande måste afvisas, hvilket sistnämnda i synnerhet

gälde de på ett sjöfartsmöte i Nässjö uppstäda önskningsmålen.

De af motionärerna omförmälda missförhållandena i afseende å sjömanshusens

organisation och pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt,

hvilka länge varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet och,

såsom motionärerna erinrat, jemväl föranledt förslag till ändrade bestämmelser

i dessa delar från den af Kongl. Maj:t tillsatta s. k. arbetareförsäkringskomitén,

finner utskottet i likhet med motionärerna snarligen

höra afhjelpas.

Då emellertid, enligt hvad utskottet inhemtat, sedan kommerskollegium

afgifvit utlåtande öfver komiténs berörda förslag, Kongl. Maj:t infordrat

yttranden öfver nämnda utlåtande från direktionerna för åtskilliga sjömanshus

med flera, hvilka yttranden ännu icke från samtliga vederbörande

till Kongl. Maj:t inkommit, och ärendet således är beroende på Kongl.

Maj:ts pröfning, har utskottet, som är öfvertygadt, att, sedan det omfattande

ärendet blifvit fullständigt utredt, Kongl. Maj:t, icke lärer underlåta

att bringa detsamma till snart afgörande, funnit mindre lämpligt, att

i ärendets nuvarande skick af Riksdagen göras några bestämda uttalanden

angående sättet för ifrågavarande missförhållandens undanrödjande och

liih. till llikstl. J’rot. 18.%''. 4 Sami. t Afä. .''18 ljuft. U

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

åstadkommande af en förbättrad pensionering för handel ssjöfolket, helst

utskottet antager, att frågan icke kan lösas utan Riksdagens medverkan.

Utskottet får derför hemställa,

att herrar J. A. Johanssons och L. Jönssons omförmälda

motion ej för närvarande må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 april 1896.

På statsutskottets vägnar:

OLOF JONSSON.

Det skulle här antecknas, att herr A. G. L. Billing icke deltagit i

förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.