Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om ändring i gällande bestämmelser rörande de vissa enskilda jernvägsaktiebolag beviljade statslån, dels om anvisande af medel för understödjande medelst län af enskilda jernvägsanläqqninqar. ''

1896-04-24 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:49, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om ändring i gällande bestämmelser rörande de vissa enskilda jernvägsaktiebolag beviljade statslån, dels om anvisande af medel för understödjande medelst län af enskilda jernvägsanläqqninqar. ''

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:ö 49.

i

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1896, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om ändring i gällande

bestämmelser rörande de vissa enskilda jernvägsaktiebolag

beviljade statslån, dels om anvisande af medel

för understödjande medelst län af enskilda jernvägsanläqqninqar.

'' (R. A.)

I.

I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 38) har herr Th. Nyström föreslagit,

att Riksdagen måtte medgifva, att de enskilda jernvägsaktiebolag,

hvilka erhållit lån ur de af 1871, 1876, 1881, 1886 och 1891 årens Riksdagar

beviljade anslag till låneunderstöd för enskilda jernvägar finge, om

de före utgången af innevarande år derom hos fullmägtige i riksgäldskontoret

gjorde anmälan, antingen återbetala sin skuld till riksgäldskontoret

på sådant sätt, att annuiteten, utan rubbning af öfriga. för lånet

gällande bestämmelser, för tiden från och med nästkommande år beräknades

till fyra och en half procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af

hvilken annuitet först godtgjordes ränta efter fyra för hundra å oguldet

kapitalbelopp och återstoden utgjorde afbetalning derå, eller, om de sådant

önskade, medgåfves rätt att under loppet af innevarande eller nästkommande

år efter sex månaders föregången uppsägelse till riksgäldskontor

inbetala hela återstoden af ifrågavarande lån.

Vid motiveringen af denna framställning har motionären till eu

början erinrat derom, att redan vid sistlidne års riksdag förelågo framgå.

till Riksd. Prat. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 40 Höft. {N-.o 49.) ‘ 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

ställningar i enahanda syfte, samt att statsutskottet då, i utlåtande n:o 57,

såsom skäl för afslag å samma framställningar anförde, bland annat, att

inverkan af 1880 års låns konvertering å den effektiva räntan för detta lån

och således äfven å statsskulden i dess helhet ännu icke vore utredd, hvilket

förhållande egde så mycket större betydelse, som nämnda lån utgjorde mer

än en tredjedel af statens skuld och att, då frågan om nedsättning af räntan

å de äldre jernvägslånen lämpligen torde kunna till behandling företagas i

sammanhang med den år 1896 uppstående frågan om beviljande af ny fond

för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar och om den ränta, staten

dervid borde betinga sig för nya jernvägslån, vid hvilket tillfälle nyssberörda

lånekonverterings verkan vore känd. Motionären har derefter andraga,

att då vid den annuitetsnedsättning å lån till enskilda jernvägar,

som gjordes år 1886, den effektiva medelräntan å statsskulden i dess helhet

uträknades till 4,348 procent, men sedan dess fallit till cirka 4 procent,

och då under innevarande år en beaktansvärd vinst uppstode till följd af

1880 års låns afstämpling till 372 procent ränta, syntes nedsättning af

räntan å de äldre jernvägslånen nu lämpligen kunna tagas under ompröfning,

och detta med så mycket större skäl, som den ränta, staten sjelf

hade att utbetala blefve betydligt mindre, än hvad staten erhölle af jernvägsbolagen.

Slutligen har motionären tillagt, att, derest för medgifvande af

annuitetens nedsättande till 4V2 procent några särskilda vilkor möjligen

skulle finnas nödiga, statsutskottet torde vara oförhindradt att föreslå sådana,

Om ränta och amortering har Riksdagen för nedannämnda lånefonder

vid deras beviljande meddelat följande bestämmelser, nemligen:

för lån ur 1871 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först skulle godtgöras ränta efter fem

för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgöra afbetalning derå;

att räntefrihet finge beviljas för högst tre år, dock icke utöfver ett

år från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast

skulle vara färdig och för trafik öppnad;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter sistnämnda dag;

för lån ur 1876 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först skulle godtgöras ränta efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

3

fem för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgöra afbetalning

derå;

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans erläggande

medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från den dag, då,

enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och

för trafik öppnad, skolande den sålunda uppskjutna liqviden af räntan

fullgöras, genom en mot samma räntas belopp svarande utsträckning af

tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket för sin försträckning

blefve till fullo godtgjordt;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då, enligt

Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och för

trafik öppnad;

( och för lån ur 1881, 1886 och 1891 årens anslag:

att annuiteten skulle beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först skulle godtgöras ränta efter

fyra och en half för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgöra

afbetalning derå;

att anstånd med räntans erläggande finge medgifvas för högst tre

år, dock icke utöfver ett år från den dag, då, enligt Kongl. Majts bestämmande,

jernväg senast skulle vare färdig och för trafik öppnad; skolande

beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd sålunda medgifvits,

till staten inbetalas, sedan genom de stadgade annuitetsliqviderna

all öfrig ränta, med hvilken anstånd icke beviljats, blifvit gulden och

kapitalet godtgjordt, så att- efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande

fortfores så länge, till dess äfven beloppet af den ränta, med

hvars erläggande anstånd medgifvits, blifvit till staten inbetaldt; och

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då, enligt

Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och för trafik

öppnad. —

I anledning af inom Riksdagen gjorda framställningar medgaf emellei>- tid 1883 års Riksdag för de ur 1871 och 1876 års anslag utgifna lån annuitetens

nedsättning till 51 /2 procent å ursprungliga lånebeloppet, af hvilken

annuitet först skulle godtgöras 5 procent ränta å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgöra kapitalafbetalning derå.

Af detta medgifvande begagnade sig samtliga låntagare ur nämnda

båda fonder med undantag af Krylbo—Norbergs, Upsala—Margretehill

och Karlskrona—Vexiö jern vägsaktiebolag, hvilka erhållit lån ur 1871

års fond.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Vid 1886 års riksdag nedsattes derpå annuiteterna å lån ur 1871

och 1876 års anslag till 5 procent, hvaraf 472 procent skulle utgöra ränta

och återstoden kapitalafbetalning. Såsom vilkor för åtnjutandet af denna

nedsättning stadgades emellertid, att de jernvägsaktiebolag, hvilka begagnade

sig deraf, skulle vara underkastade de jemkningar i erhållna koncessionsvilkor

eller andra af Kongl. Maj:t för dem gifna bestämmelser, hvilka

Kongl. Maj:t ur statens och det allmännas synpunkt samt för åstadkommande

af närmare öfverensstämmelse med de under senare tid gifna koncessioner

kunde finna skäl föreskrifva.

Sju jernvägsbolag begagnade sig af den sålunda inedgifna räntenedsättningen,

hvaremot de återstående tre bolagen icke begagnade sig deraf.

Dessa bolag voro Krylbo—Norbergs och Upsala—Margretehill jernvägsaktiebolag,

hvilka fortfarande liqvidera sina lån enligt de ursprungliga vildren,

således med en annuitet af 6 procent, deraf 5 procent ränta, samt

Bergslagernas jernvägsaktiebolag, som betalar sitt ur 1871 års fond erhållna

lån på det af 1883 års Riksdag medgifna sätt, eller med en annuitet

af 572 procent, deraf 5 procent ränta.

Sedan utskottet anhållit om fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande

öfver, bland annat, herr Nyströms ifrågavarande motion, hafva fullmägtige,

med utlåtande af den 12 sistlidne mars, till utskottet öfverlemnat några af

sakkunnig person verkstälda uträkningar af vissa ränteförhållanden vid

statsskulden, sådan denna befans den 16 februari innevarande år med

frånräknande af 1891 års 4 procent lån å 7,200,000 kronor, hvilket skall

i sin helhet återbetalas den 1 nästkommande juli. Af nyssnämnda uträkningar,

som utskottet fogat såsom bilaga till detta sitt utlåtande, framgår,

att den effektiva räntan å 1880 års lån efter afstämplingen till 372

procent beräknats utgöra 3,568 procent och medelräntan å hela den fonderade

statsskulden 3,682 procent.

Med afseende å motionärens hemställan yttra fullmägtige följande:

»Såsom ofvan omförmälts, betala de enskilda jern vägsbolagen med

några undantag 4 V2 procent ränta å sina lån, hvarvid dock är att märka,

att de bolag, som fått lån ur 1871 års fond, åtnjutit tre års räntefrihet,

och de bolag, som erhållit lån från 1876, 1881, 1886 och 1891 årens fonder,

anstånd med erläggandet af de tre första årens ränta, till dess hela kapitalet

blifvit guldet. Dessa förmåner, hvilka till sitt resultat icke skilja sig

mycket från hvarandra, nedsätta emellertid högst betydligt den ränta, bolagen

i sjelfva verket till riksgäldskontoret betala, eller, med andra ord, den

effektiva räntan å jern vägsbolagens lån uppgår ej till 4 72 procent. Att

angifva en för samtliga jernvägslån gemensam siffra såsom effektiv ränta

är ogörligt, emedan längden af den tid, hvarunder räntan ej betalas, utan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

5

blott debiteras, för att vid amorteringstidens slut gäldas, är olika för hvarje

särskildt bolag. Då vid sistlidna års riksdag fråga var om nedsättning af

annuiteten å jern vägsbolagens lån, måste fullmägtige derför åtnöja sig med

att låta uträkna den effektiva räntan för ett lån, som blifvit lyftadt- i allmänt

vanlig ordning. Det lån, som för detta ändamål utvaldes, har meddelats

ur 1886 års fond, enligt hvars bestämmelser den förskrifna räntan

utgör 4 72 procent med tre års ränteanstånd på förut omförmälda vilkor.

Den effektiva räntan å detta lån uppgår endast till 4,i4i procent. (Jfr

bil. V till statsutskottets vid 1895 års riksdag utlåtande n:o 57.)

Om man jemför beloppet af denna procentsats med den effektiva

räntan å statsskulden i dess helhet, 8,682 procent, skulle det kunna tyckas,

som om staten skördade vinst å lånen till de enskilda jernvägsbolagen.. Så

är emellertid ingalunda fallet. Enligt fullmägtiges åsigt får man nemligen

icke vid bedömandet af förevarande fråga lemna å sido, att i den förflutna

tiden den effektiva räntan å t. ex. 1878 års lån angifvits under förutsättning,

att detta lån skulle löpa till år 1930, men att, då samma lån numera

blifvit inlöst, dess effektiva ränta väsentligt stegrats och dermed äfven

den effektiva räntan å statsskulden i dess helhet varit högre, än förut beräknats,

samt att till följd häraf räntan å jernvägsbolagens lån i verkligheten

stått i annat förhållande till den ränta, staten haft att betala, än

man på grund af gjorda uträkningar antagit. Exempel härpå kan jemväl

herntas från 1880 års lån. När den effektiva räntan å detta lån nu, efter

afstämplingen till 3 V2 procent, beräknas utgöra 3,568 procent i stället för

förutvarande 4,216 procent, har förstnämnda siffra vunnits endast derigenom,

att afstämplingen betraktats, som om ett nytt lån upptagits med en kapitalrabatt,

motsvarande den för afstämplingen utbetalda provisionen af icke

fullt eu half procent. Men då så skett, är gifvet, att de kapitalrabattsbelopp,

staten fått vidkännas vid utsläppandet af lånets olika emissioner,

höra fördelas på tiden intill afstämplingen den 1 oktober 1895. Häraf

följer, att den vid föregående uträkningar angifna effektiva räntan å lånet,

hvilken beräknats under förutsättning att detsamma skulle löpa till år 1930,

icke varit 4,216 procent, utan en icke obetydligt högre siffra, hvarigenom

åter medelräntan å statsskulden för den förflutna tiden varit högre än den

uträknade, efter hvilken räntan å jernvägslånen rättats.

Då den effektiva räntan å statsskulden i dess helhet uppgifves för

närvarande belöpa sig till 3,682 procent, har denna siffra på enahanda sätt

vunnits med beräkning, att de olika statslånen skola löpa hela den tid, som

ingår i de uppgjorda amorteringsplanorna, att alltså 1886 års lån skall löpa

till 1961, 1894 års lån till år 1950 o. s. v. Om lånen icke löpa den

antagna tiden till slut, utan dessförinnan återbetalas, komma de dock i de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

fall, då de upptagits med kapitalrabatt, att bära en högre effektiv ränta än

den, som uppstår, om de betalas efter ursprunglig plan, hvarvid stegringens

storlek är beroende dels på kapitalrabattens belopp, dels på den tidpunkt,

när betalningen eger ruin. Och då det af flera skäl torde få anses

icke osannolikt, att inom en ej alltför aflägsen tidrymd eu stor del af stats
skulden

skall kunna ytterligare konverteras, lärer ofvan angifna siffra 3,682

procent då kunna komma att visa sig icke hafva varit den ränta, som

verkligen utgått under den förflutna tid, för hvilken den beräknats, utan

att den effektiva räntan varit en annan, som åtskilligt öfverskrider nyssberörda,

på nu kända oc-h antagna förutsättningar beräknade ränta.

Af de uträkningar, fullmägtige vid sistlidna års riksdag öfverlemnade

till utskottet, framgick, att om annuiteten å det jernvägslån, som med nuvarande

vilkor drager en effektiv ränta af 4,ui procent, skulle från och

med år 1896 nedsatts till 4V2 procent, hvaraf 4 procent ränta, lånets

effektiva ränta skulle hafva kommit att utgöra 3,813 procent. Skilnaden

emellan denna effektiva ränta och den nu beräknade effektiva medelräntan

å statsskulden 3,682 procent, eller 0,m procent, är så obetydlig, att en

genom konvertering inträffande förkortning af återbetalningstiden för något

eller några af de statslån, som upptagits med kapitalrabatt, lätt kan, hvad

den närvarande tiden angår, höja den beräknade medelräntan å statsskulden

med en procentsats, som mer eller mindre öfverstiger 0,i3i procent.

Att de kapitalrabatter, staten fått vidkännas vid upptagandet af sina

flesta lån, måste öfva stort inflytande å den ränta, jern vägsbolagen, som

erhållit sina lån från riksgäldskontoret utan kapitalrabatt, böra betala, för

att staten skall vara skyddad mot förlust, framgår för öfrigt af det förhållande,

att omförmälda kapitalrabatter uppgå till ett högst betydligt

belopp. I den af Riksdagens revisorer afgifna berättelse öfver den sistlidna

år verkstälda revision af riksgäldskontoret finnes å sid. 282 och följande

intagen en tabell, utvisande, att intill den 1 oktober 1895 summan af kapitalrabatterna

a samtliga dittills försålda statsobligationer belöper sig till

nära 37 millioner kronor, och enär åtskilliga räntejouissancer till låneöfvertagare

och låneomkostnader icke tagits i beräkning vid uppskattningen

af den för obligationerna inflytande valuta, torde denna siffra i verkligheten

vara icke obetydligt högre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då fullmägtige hysa

den uppfattning, att staten icke bör vidkännas förlust, derigenom att den

anskaffat medel för anläggning af enskilda jernvägar, anse sig fullmägtige

för närvarande icke kunna tillstyrka nedsättning af annuiteterna å lån till

enskilda jernvägsbolag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

7

Beträffande härefter frågan om rätt för jernvägsbolag att efter uppsägning

till riksgäldskontoret inbetala låneåterstod, önska fullmägtige fästa

uppmärksamheten derpå, att, om eu sådan återbetalning skall kunna medgifvas

utan förlust för staten, betalningen måste ske å tid, då medlen

kunna användas till konvertering af något statens skuldbelopp, löpande med

samma ränta som lånet eller med högre ränta än detta, samt att, då något

sådant konverteringstillfälle icke erbjuder sig, ett medgifvande af dylik

återbetalningsrätt skulle åsamka staten förlust, hvilken till följd af de betydliga

belopp, som sannolikt komme att återbetalas, icke blefve ringa.

Fullmägtige få derför afstyrka bifall jemväl till denna del af ifrågavarande

motion.»

Då vid föregående tillfällen i Riksdagen varit fråga om bestämmande

af räntan å lån för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar eller

om nedsättning af räntan å beviljade dylika lån, har statens förhållande

till de låntagande bolagen städse af såväl fullmägtige i riksgäldskontoret

som statsutskottet och Riksdagen betraktats på det sätt, att staten å ena

sidan icke borde beräkna någon vinst å denna lånerörelse, men å andra

sidan icke heller drabbas af förlust till följd deraf, att den med sin större

kredit trädde emellan och anskaffade eu del af det för jernvägarne behöfliga

anläggningskapitalet. Med fasthållande af denna uppfattning, hvilkens’

vigtighet synes oomtvistlig, har utskottet ansett, att, innan en räntenedsättning

eger rum och de med jernvägsbolagen ursprungligen träffade låneaftalen

sålunda brytas, det bör vara till fullo ådagalagdt, att en sådan,

från statens sida frivilligt medgifven ändring i de en gång bestämda lånevilkoren

kan ske, utan att staten derpå direkt förlorar.

Af fullmägtiges i riksgäldskontoret ofvan intagna yttrande framgår

emellertid, att staten skulle tillskyndas förlust, om herr Nyströms motion

nu bifölles. Visserligen har genom afstämplingen af 1880 års lån till 3x/2

procent ränta medelräntan å statsskulden i dess helhet nedgått till 3,682

procent, en siffra, som snarare torde understiga än öfverstiga den effektiva

ränta, jernvägsbolagen erlägga till staten, men denna procentsats 3,682 utgör

resultatet af beräkningar, i livilka såsom en mycket betydande faktor ingår

den förutsättningen, att de olika statslånen ej skola återbetalas hastigare,

än de för dem uppgjorda amorteringsplanerna innehålla. Samma antagande

låg till grund för de beräkningar, hvarpå Riksdagen åren 1881, 1886 och

1891 stödde bestämmandet af 4x/2 procent ränta å lånen ur nämnda års

anslag och på hvilka 1886 års Riksdag nedsatte räntan å de ur 1871 och

1876 årens anslag beviljade lån. Vid sistberörda riksdag förelågo uträkningar,

enligt hvilka medelräntan å statsskulden skulle uppgå till allenast

4,348 procent. Då förutsattes likväl, att 1872 års lån, med en kapital
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

rabatt af mer än tio procent, skulle återbetalas under 40 år, att 1878 års

lån, hvarå kapitalrabatten uppgick till mer än fjorton procent, skulle återbetalas

under 52 år o. s. v. När sedermera 1872 års lån fullständigt

gäldades år 1888, alltså efter sexton års förlopp, och 1878 års lån, hvarå

åren 1888 och 1889 utöfver planen återbetaldes i rundt tal 8,600,000

kronor, i sin helhet återbetaldes år 1895 i stället för år 1930, är tydligt,

att, om dessa och dylika vid de flesta öfriga statslånen förekommande förhållanden

kunnat tagas i betraktande år 1886, lånens effektiva ränta och

således jemväl medelräntan å statsskulden vid uträkningen blifvit afsevärdt

högre än den angifna, 4,348 procent. Men dermed hade också

grunden för den vidtagna räntenedsättningen bortfallit, i all synnerhet

som den jernvägsbolagen beviljade förmån af tre års räntefrihet eller ränteanstånd

ju medför en ingalunda obetydlig sänkning i den ränta, bolagen

förskrifvit.

Med det nu sagda, som icke är annat än en ytterligare utveckling

af hvad fullmägtige erinrat, har utskottet velat med ännu ett exempel

visa, att till följd af de kapitalrabatter, staten fått vidkännas vid upptagandet

af sina flesta lån, man rätteligen ej kan på den efter en konvertering

företagna nya beräkning af medelräntan å statsskulden stödja en

omedelbar nedsättning af räntan å de utlemnade jernvägslånen, samt att

en redan från och med år 1897 inträdande minskning i statens ränteinkomst

från de jernvägsbolag, om hvilka ifrågavarande motion handlar,

skulle ådraga staten en gifven förlust, så mycket hellre som det synes

tvifvelaktigt, huruvida alla bolag, hvilka erhållit statslån, komma att kunna

fullgöra sin betalningsskyldighet.

Hvad slutligen angår förslaget om medgifvande af rätt för jernvägsbolag

att efter uppsägning inbetala låneåterstod, anser sig utskottet kunna

inskränka sig till att åberopa fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande

derom. Det ligger för öfrigt i öppen dag, att, då riksgäldskontoret ej kan

använda några medel till en fördelaktig konvertering, samt de inflytande

beloppen följaktligen måste utlånas eller på annat sätt placeras mot ränta,

riksgäldskontoret på grund af nu rådande låga räntefot komine att lida

till och med större förlust än den, som den föreslagna räntenedsättningen

skulle förorsaka.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Th. Nyströms ofvan omförmälda motion ej

må af Riksdagen bifallas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats utskottets Utlåtande N:o 49.

9

II.

Till statsutskottet hafva för förberedande behandling vidare öfverlemnats

dels en af herr 0. Nyländer inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 26), med hemställan, att Riksdagen behagade till låneunderstöd för enskilda

jernvägar bevilja och ställa till Ivongl. Maj:ts förfogande ett extra

anslag af tio millioner kronor att utgå under fem år från och med år

1897 med två millioner kronor årligen, dock så, att belopp, som ej blifvit

till utgående under ett af dessa år anvisadt, finge för ett efterföljande år

af samma femårsperiod disponei’as, samt för öfrigt. på de vilkor, som Riksdagen

närmare måtte bestämma, dels ock följande motioner, nemligen:

n:o 8 inom Första Kammaren af herr Gustaf Björlin och den dermed

lika lydande motionen,

n:o 30 inom Andra Kammaren af herr E. Poignant m. fl. samt

n:o 158 inom Andra Kammaren af herr J. Johnsson rn. fl.

Herrar Björlin och Poignant in. fl. hemställa, att Riksdagen behagade

ställa till Ivongl. Maj:ts förfogande för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar

pa Gotland ett extra anslag af en million kronor att utgå

under åren 1897 och 1898 med hälften hvartdera året, samt hafva till

stöd för detta förslag anfört följande.

Då den första sammanhängande planen till jernvägars anläggande på

Gotland år 1874 uppgjordes, hade man antagit, att behofvet af detta samfärdsmedel

för hela ön borde tillgodoses genom eu stambana af tre fots

spårvidd emellan Fårösund i norr och Burgsvik i söder, med sidobanor till

Visby och Klintehamn på öns vestra kust samt Slita och Ronehamn på

den östra. Den sammanlagda längden af de föreslagna banorna skulle

hafva utgjort 171 kilometer. Men deraf hade hittills blott en tredjedel

kommit till utförande, nemligen den år 1878 färdiga linien mellan Visby

och Hemse, utgörande 55 eller, med inberäknande af hamnspåret i Visby,

57 kilometer. Efter förnyade undersökningar, verkstälda år 1886 på statens

bekostnad samt åren 1894 och 1895 på bekostnad af enskilde, hade man

funnit den äldre planen böra modifieras på det sätt, att linien norrut skulle

utgå icke från Barlingbo station, utan från Visby och tills vidare ej utdragas

ända till Fårösund, utan stanna vid Tingstäde »träsk» eller sjö; att

linien till Slite skulle få till utgångspunkt Barlingbo station i stället för

Bill. till Kiksd. Prat. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

en punkt på Fårösundslinien norr om Tingstäde; att, med utelemnande

tills vidare af linien Hemse—Ronehamn, eu bana österut skulle anläggas

från Barlingbo station till Hörsne; samt att Klintehamnsbanan skulle anslutas

omedelbart till sockerbruket vid Roma station. De nu föreslagna

banornas längd skulle blifva för linien Visby—Tingstäde 23 kilometer,

Barlingbo Slite 27, Barlingbo—Hörsne 8, Roma—Klintehamn 23, Hemse

Burgsvik 25, tillsammans 106 kilometer. Kostnaden för banornas anläggning

med anskaffande åt rörlig materiel kunde svårligen beräknas till mindre

än i medeltal 20,000 kronor per kilometer eller tillsammans 2,120,000

kronor.

Huru angeläget det vore, att dessa jernvägar måtte komma till stånd

inom den närmaste framtiden, insåges lätt nog, då man visste, att de icke

blott vore af stor betydelse för försvaret af den genom sitt läge mer än

någon annan del af riket för en fiendes angrepp blottstälda ön, utan äfven

utgjorde ett lifsvilkor för Gotlands ekonomiska utveckling, för odlingen af

den vidsträckta Martebo myr och andra tillförene vattensjuka marker,

hvilkas torrläggning redan vore eller ofördröjligen blefve fullbordad, samt

för den omdaning af Gotlands jordbruk, som syntes blifva en följd af

sockerbetodlingens införande och dess utsträckning till de bördiga delar

af ön, hvilka ännu sakna de för betornas transport nödiga jernvägsförbindelser.

Att staten ingalunda skulle äfventyra någon förlust genom att bevilja

lån för de ifrågavarande jernvägarnes anläggning, framginge af det

förhållandet, att trafiken på Gotlands nuvarande jernväg efter Roma sockerfabriks

anläggning tilltagit så väsentligt, att, sedan jernvägsbolaget genom

betydande af betalningar nu kunnat till ett belopp af 100,000 kronor nedbringa

sin förfallna annuitetsskuld till statsverket, denna skuld utan tvifvel

komme att inbetalas före slutet af innevarande år, hvarefter utdelning å

aktierna vore att motse redan nästa år. Detta lyckliga förhållande skulle

naturligtvis sätta bolaget i tillfälle att med utsigt till skälig vinst anlägga

de föreslagna bibanorna för underlättande af den tilltagande betodlingen

och jordbrukets i följd deraf påskyndade utveckling i öfrigt.

Herrar Johnsson m. fl. åter hemställa, att Riksdagen måtte bevilja

och ställa till Ivongl. Maj:ts disposition ett extra anslag å 1,847,500 kronor,

motsvarande halfva anläggningskostnaden för en jernväg från Orsa socken

i Dalarne till Bollnäs station ä norra stambanan, för att under de vilkor

och bestämmelser, som Riksdagen faststälde för understödjande af enskilda

jernvägar, af Kongl. Maj:t anvisas såsom lån till det bolag, som komme

att bildas för byggandet af jernvägen, att utgå med en tredjedel under

hvartdera af åren 1897—1899.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

11

I motiveringen till denna framställning erinra motionärerna, att de

redan vid förlidet års riksdag väckte förslag om beviljande af omförmälda

lånebelopp för eu jernväg Orsa—Bollnäs, ehuru detta förslag då ej lyckades

tillvinna sig bifall.

Vidkommande ofvan omförmälda motioner, anser sig utskottet till

en början böra erinra, att för tiden efter innevarande års utgång af Riksdagen

icke anvisats statsbidrag till understödjande af enskilda jernvägsanläggningar.

Att staten bör medelst lån befrämja anläggandet af enskilda jernvägar

har utskottet ansett vara genom 1871, 1876, 1881, 1886 och 1891 årens

Riksdagars beslut så erkändt, att någon utredning i detta hänsende icke

lärer nu erfordras. Likaså torde sättet för låneunderstödens utdelande,

eller, såsom redan för fem femårsperioder skett, ställandet af derför nödiga

medel till Kongl. Maj:ts disposition, vara pröfvadt och erkändt såsom det

i alla afseenden lämpligaste, icke minst derför att Kongl. Maj:t torde bäst

vara i tillfälle att egna en noggrann och omsorgsfull pröfning åt hithörande

frågor, i främsta rummet vigten af olika föreslagna jernvägsanläggningar

samt dei’as förmåga att kunna fullgöra sina skyldigheter gent emot staten

såsom långifvare, men äfven i icke mindre grad nya jernvägsliniers inverkan

å redan förefintliga banors förmåga att uppfylla sina förbindelser.

Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig nu endast hafva att

yttra sig i fråga om lånefondens belopp och vilkoren för de bidrag, som

beviljas ur densamma.

För bedömande af hvilket belopp kan vara lämpligt får utskottet

meddela följande, från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållna uppgifter:

Förteckning å jernvägar, som erhållit koncession, men hvarå

arbetet ej påbörjats:

Spårvidd.

Längd.

Beräknad

kostnad.

Meter.

Km.

Kronor.

Vansbro—Ludvika- Engelsberg.......

1,435

141 ,96

6,510,000

Bandelen Bomhusudden—Löfbarsudden (af

Gefle—Bomhusudden— Löfharsuddens jern- väg)..................

>

2,0

57,581

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Spårvidd.

Meter.

Längd.

Km.

Beräknad

kostnad.

Kronor.

Eslöf—Röstånga .............

1,435

20,9

812,000

Yarberg—Månsarp............

>

147,3

4,440,000

Degeberga—Brösarp............

15,7

445,600

Markaryd—Yernamo............

91,1

2,964,000

Lindesberg—Valskog............

47,5

1,430,000

Östervärn—Södervärn...........

Skifvarp—Charlottenlund (af Trelleborg —

3,39

130,000

Rydsgårds jernväg)..........

»

11,47

487,000

Orsa—Skattungbyn—Bollnäs........

121,2

3,785,000

Orsa—Skattungbyn—Sveg.........

140,3 3

4,704,000

Eslöf—Hörby...............

23,8 6

667,000

Lund—Refvinge..............

19,39

948,000

Dalby—Hörby...............

»

38,0 8

1,555,000

Vexiö—Tingsryd.............

1,067

44,8 2

907,500

Rimbo—Skebo...............

0,891

34,2

808,000

Kalmar—Berga..............

»

78,0

2,282,000

Strömstad—Mon..............

»

46,9

1,342,000

Grenna—Tranås.....• •.......

51,2

1,133,000

Hisingsbron—Nordre eif..........

14,3

376,000

Nordre eif —Tjufkilshufvud.......

14,7

534,000

Göteborg—Skara.............

129,2

3,789,000

Fridhem—Elfsered .........

11,54

228,000

Kinnekulle—Lidköping..........

»

27,3

656,000

Fogelsta—Linköping...........

39,33

788,000

Kåsta—Målerås..............

0,600

13,4

201,000

Summa

—

1,329,07

41,979,000

Härfö Hitom hafva i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskats förslag

till följande jernvägar, som ännu ej erhållit koncession:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

13

Spårvidd.

Längd.

Beräknad

kostnad.

Meter.

Km.

Kronor.

1 Sölvesborg—Elmhult . •.........

1,435

72,0

2,996,000

Markaryd—Veinge............

»

34,1

1,170,000

Skromberga—Påarp............

»

12,2

707,000

Linghed—Vintjern . |...........

0,8 9 1

11,8

—

Jädraås—Ockelbo . |...........

18,5

—

Borås—Ulricehamn............

»

44,1

1,017,000

Målerås—Mönsterås............

0,600

63,2

804,896

Kattarp—Bjuf..............

1,435

11,0

474,000

Grullberna—Thorsås............

1,067

43,4

1,118,000

(Hafva—Bergviken............

0,75

8,3

—

318,6

—

Flere af de ifrågasatta jernvägarne komma antagligen ej till utförande,

och för några torde understöd medelst statslån icke lämpligen

böra beviljas. Det oaktadt har utskottet funnit ofvan anförda uppgifter

gifva vid handen, att det för de tre sista fonderna bestämda beloppet,

fem millioner kronor, skulle komma att visa sig otillräckligt i förhållande

till de många anspråk, som komme att ställas på en lånefond för nästa

femårsperiod. Enligt utskottets åsigt föreligger derför skäl att höja beloppet,

men då en ökning deraf till dubbla summan, såsom herr Nyländer

föreslagit, torde framkalla en alltför hastig utveckling af jernvägsbyggandet,

har utskottet icke velat tillstyrka ett större anslag än sju millioner femhundratusen

kronor, motsvarande 1,500,000 kronor om året. De för det

allmänna vigtigaste jernvägslinierna torde för öfrigt redan vara anlagda,

och med den rikliga penningtillgång, som för närvarande råder, lärer det

nu vara icke oväsenligt lättare att på enskild väg anskaffa anläggningskapital

än under den förflutna tiden.

Med afseende å vilkoren för lånen hafva fullmägtige i riksgäldskontoret

i sitt under punkt I omnämnda yttrande förmält sig för sin del

anse dem böra blifva desamma som för lånen ur 1891 års fond, med den

ändring likväl, att annuiteten bestämdes till 472 procent å ursprungliga beloppet,

hvaraf 4 procent beräknades såsom ränta och återstoden utgjorde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

kapitalafbetalning. Enligt den uträkning, hvars resultat funnes angifvet i

bil. V vid sistlidne års Riksdags statsutskotts betänkande n:o 57, skulle, i

anledning af ränteanståndet, lånens effektiva ränta komma att i genomsnitt

hålla sig omkring 3,7 procent, och rådande förhållanden syntes fullmägtige

gifva grundad anledning antaga, att denna effektiva ränta skulle vara åtminstone

i det närmaste tillräcklig för att godtgöra staten dess ränteutgift

för lånemedlens anskaffande.

Visserligen torde staten för närvarande kunna upplåna penningar

inom landet till en effektiv ränta af ungefär 3 V2 procent, men då under

de år, ifrågavarande anslagsbelopp skall anskaffas, den allmänna räntefoten

lätt kan komma att stiga och staten vid sin upplåning nödgas betala en

högre effektiv ränta än 3,7 procent, synes det utskottet icke öfverensstämma

med tillbörlig försigtighet, om räntan å jernvägslånen nu skulle bestämmas

till 4 procent med tre års ränteanstånd. Dels till följd häraf, dels ock

med hänsyn till hvad under punkt I andragits rörande den beräknade

medelräntan. å statsskulden, 3,682 procent, hvilken medelränta enligt utskottes

mening icke kan frånkänna^ inverkan äfven i förevarande fall, har

utskottet funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att bibehålla 4 V2 procent

ränta med tre års ränteanstånd, eller samma ränta, som är bestämd för

de jernvägsbolag, hvilka beviljats till eu del ännu ej lyftade lån ur 1891

års fond; och får utskottet erinra, att, på sätt förut''blifvit meddeladt, till

följd . af ränteanståndet den effektiva räntan å jernvägslånen endast utgör

omkring 4,u procent i stället för den förskrifna, 4 V2 procent,

Jemväl öfriga, vilkor för lånen anser utskottet böra förblifva orubbade,

och vill endast föreslå, att det i 2:a punkten af gällande vilkor förekommande

stadgandet, att bolagsmännens inbetalningar å af dem tecknade

belopp skola ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som lyftas,

och före lyftningen af dessa andelar, utbytes mot den mera i öfverenstämmelse

med ordalagen i 3:e punkten stående föreskriften, att inbetalningarna

å den del af anläggningskapitalet, som bör utgöras af aktiekapital eller

eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott, skola ske i förhållande

till de andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen

af dessa låneandelar. Nuvarande 2:a och 3:e punkterna torde dessutom

böra byta plats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må, med anledning af herr O.

Nyländers ofvan omförmälda motion, till låneunderstöd

för enskilda jernvägar bevilja och ställa till Kongl. Maj:t,s

disposition ett extra anslag af 7,500,000 kronor, att utgå

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

15

under fem år från och med år 1897 med 1,500,000 kronor

årligen, dock så, att belopp, som ej blifvit till utgående

under ett af dessa år anvisadt, må för ett efterföljande

år af samma femårsperiod disponeras, egande

Kongl. Maj:t att å detta anslag, till understödjande af

nya, ännu ej påbörjade enskilda jernvägsanläggningar,

anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att

utgå i enlighet med följande vilkor och bestämmelser:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas

af Kongl. Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen,

hvilka jernväg skall beröra, varande det sökande bolaget

skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna för möjligen

erforderliga kontrollundersökningar, besigtningar,

extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka

kunna af kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning

föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna

erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kongl.

Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som

jemte statslånet är fullt tillräckligt till jernvägsanläggningens

utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag

innehålla och hvaraf minst så stor del, som motsvarar

hälften af den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras

af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest

utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens

utförande;

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften

af anläggningskostnaden efter det faststälda kostnadsförslaget

samt lyftas i mån af arbetets fortgång på sätt

och å tider, som Kongl. Maj:t bestämmer, dock med

iakttagande deraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet,

som bör utgöras af aktiekapital eller

eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott, skola

ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som

lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar; skolande

härjemte en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen

innestå, till dess besigtning af jernvägsanläggningen

blifvit i öfverensstämmelse med § 2 mom.

2 af kongl. kungörelsen den 11 december 1874, angående

ordningen för afsyning och besigtning af enskilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

jernvägar och deras upplåtande för allmän trafik, förrättad,

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat

tillstånd till banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att i afseende å ifrågavarande försträckningar

skall iakttagas:

a) att annuiteten beräknas till fem procent å ursprungliga

försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet

först godtgöres ränta efter fyra och en half för hundra

å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning

derå;

b) att anstånd med räntans erläggande må medgifvas

för högst tre år, dock icke utöfver ett år från

den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg

senast skall vara färdig och för trafik öppnad; skolande

beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd

sålunda medgifves, till staten inbetalas, sedan genom de

stadgade annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken

anstånd icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godt,- gjordt, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens

erläggande fortfares så länge, till dess äfven beloppet af

den ränta, med hvars erläggande anstånd medgifvits,

blifvit till staten inbetaldt; och

c) att kapitalafbetalning skall vidtaga tre år efter

den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg

senast skall vara färdig och för trafik öppnad;

5:o) att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande

byggnader och materiel, äfvensom all bolagets

öfriga egendom, skall utgöra säkerhet för den af staten

lemnade försträckning, och staten till säkerhet för sin

fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt

framför hvarje annan fordran i den jernväg, för

hvars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats;

börande ej mindre såsom vilkor för statslånets

erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas

stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet

för statens fordran inteckna bolagets jernväg med förmånsrätt

för samma fordran framför hvarje annan fordran

hos bolaget, än ock en tredjedel af det beviljade

statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad

förmånsrätt i bolagets jernväg meddelats för förut lyf
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

17

tade andelar af lånet; hvarjemte ofvan berörda sista

tredjedel ej må utbekommas, förr än inteckning för dess

belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än

statens blifvit i bolagets jernväg behörigen meddelad;

6:o) att Kongl, Maj:t skall insätta en med särskild

instruktion försedd ledamot i direktionen för hvarje jernvägsbolag,

som innehar lån af staten, och utse en revisor

att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning

och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd

direktör och revisor skall bekostas af bolaget;

7:o) att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,

skall vara skyldigt underkasta sig såväl de

bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Kongl. Maj:t

kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt

alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga och nödiga; samt

8:o) att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt,

må, då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad

eller årlig ersättning undfå upplåtelse af den för

jern vägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga mark,

som står under dess omedelbara disposition, hvaremot,

när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person

med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning

derför af bolaget bör leronas i enlighet med

gällande expropriationslag, dels ock kostnadsfritt begagna

sådana å kronans egor belägna kalk- och stenbrott jemte

grustägter, som kunna vara disponibla; och

b) att ofvanberörda af herrar G. Björlin, E.

Poignant m. fl. och J. Johnsson m. fl. väckta motioner

om understöd åt vissa särskilda jernvägsanläggningar

icke må till någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1896.

På statsutskottets vägnar:

OLOF JONSSON.

Bill. till [likså. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft.

6

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlutande N:o 49.

Reservationer:

Vid punkt I: af herr N. Fosser, med hvilken herrar friherre F. W.

von Otter, C. U. S. Lybeck oeh Th. Nyström instämt och som yrkat, att

de i motiveringen å sid. 8 i slutet af andra stycket förekommande orden

»så mycket hellre som det synes tvifvelaktigt, huruvida alla bolag, hvilka

erhållit statslån, komma att kunna fullgöra sin betalningsskyldighet»

skulle utgå;

vid punkt II: af herrar II. P. P. Tamm, N. Fosser, I. Wijk, friherre

C. Kling spor, friherre J. T. Gripenstedt och C. U. S. Lybeck, som

ansett, att utskottet bort i fråga om vilkoren för lån ur den föreslagna

fonden hemställa, att i punkten 4:o) mom a) och b) skulle erhålla följande

lydelse:

a) att annuiteten beräknas till fyra och en half procent å ursprungliga

försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter

fyra för hundra å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

b) att anstånd med räntans erläggande må medgifvas för högst tre

år, dock icke utöfver ett år från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande,

jernväg senast skall vara färdig och för trafik öppnad; skolande

beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd sålunda medgifves,

efter anståndstidens slut läggas till kapitalet, för att jemte detta

i föreskrifven ordning förräntas och amorteras;

af herr P. Pehrson.

Herr A. G. L. Billing har anhållit att få antecknadt, att han inom

utskottet icke deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda

ärenden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

19

I.

Effektiva räntan å statsskulden i dess helhet.

För

beräkningen äro

följande uppgifter

lagda till grund:

Återstod.

Effektiv

ränta.

1860

års

premielån .

.... Kr.

375,555,56

4,5 %

1880

»

lån . . .

. . . . »

104,761,800

3,568 »

1886

»

» ...

. . . . »

59,088,444,44

3,862 »

1887

»

» . . • .

. . . . »

46,161,000

3,678 »

1888

»

» ...

. . . . »

26,666,666,67

3,794 »

1890

»

» ...

. . . . »

34,100,000

3,638 »

1894

»

» ...

. . . . »

18,000,000

3,662 »

varande dervid för 1880 och 1887 års lån i förestående öfversigt införda

de nu beräknade värdena å effektiva räntan.

På grund häraf befinnes den effektiva räntan å statsskulden i dess

helhet utgöra:

3,682 %.

Stockholm den 6 mars 1896.

Erik: Lundberg.

II.

1880 års lån efter konverteringen.

Det återstående beloppet af 1880 års lån den 1 april 1895 utgjorde

£ 5,772,000. Den 1 oktober samma år ändrades räntefoten från 4 % till

3V2 %. Dervid utgick för afstämpling af obligationer och utbyte af räntekuponger

eu provision af 31/64 % å det utelöpande kapitalet. Planen för

kapitalafbetalningarna, af h vilka den sista är af sedd att verkställas den 1

april 1930, förblef för öfrigt oförändrad. Likaledes bibehölls den förut

medgifna provisionen af lU % för inlösning af obligationer och kuponger.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Efter de genom afstämplingen väsentligt ändrade förhållandena har

lånet ansetts i hufvudsak erhålla karakteren af ett nytt lån. Vid det åt

undertecknad lemnade uppdraget att beräkna den effektiva räntefoten för

detsamma har derför frågan blifvit begränsad ensamt till tidrymden efter

den 1 april 1895.

För härledning af ifrågavarande räntefot har jag först utfört en beräkning

så, som om lånet, utan annan kapitalrabatt än den, som innebäres

uti afstämplingsprovisionen, uppstått genom ränteförändring på angifvet

sätt ur ett IV2 år förut upptaget, 35-årigt 4-procentlån, hvars alla annuiteter

ursprungligen vant lika stora. Jag har på detta sätt och under hänsyn

till inlösningsprovisionen utledt, serieformler, hvilka visserligen äro af

ganska komplicerad beskaffenhet, men hvilka likväl, enligt metoder, som

det blefve för vidlyftigt att här beskrifva, möjliggjort beräkning af den

sökta räntefoten. Resultatet är i det allra närmaste 3,570 %.

Det är tydligt, att det på detta sätt beräknade värdet af den effektiva

räntan ej kan i nämnvärd grad skilja sig från det, som skulle hafva

erhållits genom att utgå från den faktiskt antagna amorteringsplanen. Det

är visserligt sant, att, enligt denna senare summan af kapitalafbetalningen

och den efter 4 % beräknade räntan icke uppgår till fullkomligt lika belopp

de olika åren, men afvikelserna, som endast gå ut på att afrunda kapitalafbetalningarna

till mångfalder £ 6,000, äro alltid obetydliga och gå lika

ofta öfver som under den teoretiska medelannuiteten. Emellertid låter det

tänka sig, att dessa afvikelser möjligen kunde visa sig utöfva större inverkan

än annars i följd deraf, att räntenedsättningen bragt annuiteterna

att fortgå i stigande progression. Jag har derför jemfört. det genom seriemetoder

erhållna värdet med den faktiska amorteringsplanen, hvilken efter

räntekonverteringen har följande utseende (beloppen angifna i £):

1 April år

Årsränta.

Kapital-

afbetalning.

Summa.

Återstående

kapital.

1895 .......

—

—

__

5,772,000

1896 ... ....

216,450*)

78,000

294,450

5,694,000

1897 ........

199,290

84,000

283,290

5,610,000

1898 ........

196,350

84,000

280,350

5,526,000

1899 ........

193,410

90,000

283,410

5,436,000

1900 .....

190,260

90,000

280,260

5,346,000

*) 4 % under första halfåret, 3V2 % under andra halfåret.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

21

1 April år

Årsränta.

Rapital-

afbetalning.

Summa.

Återstående

kapital.

1901........

187,110

96,000

283,110

5,250,000

1902 ........

183,750

96,000

279,750

5,154,000

1903 ........

180,390

102,000

282,390

5,052,000

1904 ........

176,820

108,000

284,820

4,944,000

1905 ........

173,040

114,000

287,040

4,830,000

1906 ........

169,050

114,000

283,050

4,716,000

1907 ........

165,060

120,000

285,060

4,596,000

1908 ........

160,860

126,000

286,860

4,470,000

1909 ........

156,450

132,000

288,450

4,338,000

1910........

151,830

138,000

289,830

4,200,000

1911........

147,000

138,000

285,000

4,062,000

1912........

142,170

144,000

286,170

3,918,000

1913.......

137,130

150,000

287,130

3,768,000

1914........

131,880

156,000

287,880

3,612,000

1915........

126,420

162,000

288,420

3,450,000

1916........

120,750

174,000

294,750

3,276,000

1917........

114,660

180,000

294,660

3,096,000

1918........

108,360

186,000

294,360

2,910,000

1919........

101,850

192,000

293,850

2,718,000

1920 ........

95,130

204,000

299,130

2,514,000

1921........

87,990

210,000

297,990

2,304,000

1922 ........

80,640

216,000

296,640

2,088,000

1923 ........

73,080

228,000

301,080

1,860,000

1924 ........

65,100

234,000

299,100

1,627,000

1925 ........

56,910

246,000

302,910

1,380,000

1926 ........

48,300

252,000

300,300

1,128,000

1927 ........

39,480

264,000

303,480

864,000

1928 ........

30,240

276,000

306,240

588,000

1929 ........

20,580

288,000

308,580

300,000

1930 . • ......

10,500

300,000

310,500

—

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Såsom resultat af denna jemförelse har jag funnit, att den efter

3,570 % beräknade tillväxten af det ursprungliga kapitalet är något mer än

tillräcklig för bestridande af alla inlösningar af obligationer och kuponger

jemte dertill kommande provisioner, i det att enligt denna räntefot ett

öfverskott af något öfver £ 6,000 skulle uppstå efter sista utbetalningen.

För att få inkomster och utgifter att alldeles våga jemnt, bör talet 3,570

minskas med ej fullt 0,002. Den effektiva räntefoten är derför närmast

3,5§8 %. •

Stockholm den 6 mars 1896.

Erik Lundberg.

III.

Effektiva räntan å 1887 års lån.

För beräkningen äro följande uppgifter lagda till grund:

Enligt förut verkstäld beräkning utgör effektiva räntan å

2,287,000 kronor,

sålda

1887 . .

3,782 %

7,713,000 »

»

1888 . .

. . . 3,654 »

7,550,500 »

»

1889 . .

3,586 »

1,340,000 »

»

1890 . .

3,575 »

566,500 »

»

1891 . .

3,716 »

3,698,500 »

»

1892 . .

3,907 »

3,536,000 »

»

1893 . .

. . 3,816 »

5,235,000 »

»

1894 . .

. . . 3,699 »

Derefter såldes:

1895 ä 99 % .

, ,

kronor

2,900,000

» » 99V2 » .

.

. »

1,862,000

» » 1007* » .

.

»

160,500

» » 101 » .

• •

. *

464,500 5.387.000

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

23

1896

\

a

99

%.

. kronor

800,000

>*

»

9974

» .

. . . »

6,150,000

»

»

9972

» .

. . . »

539,500

»

»

100

» .

. . . »

200,000

»

»

10074

» .

. . . »

261,000

»

»

10072

. . . »

800,000

»

»

101

» .

. . . »

47,000

»

»

10U/2

» .

... »

50,000

Nominel ränta: 3,6 %.

Amorteringstid: 79 år från 1887 års obligation sförsäljning.

Under dessa förutsättningar blifver effektiva räntan

å de år 1895 sålda obligationerna..... 3,632 %

» » » 1896 » » ..... 3,627 »

f

Medelräntan å alla under åren 1887—1896 sålda obligationer

1887 års lån utgör:

3,678 %.

Stockholm den 6 mars 1896.

Erik Lundberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:109 Skrifvelse till Konungen, angående anvisande af medel för understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar. s. 1 i texten