Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke.

1896-04-28 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:53, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

7

N:o 53.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande

vid Kristinehamns hospital för Vermlands läns

räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke. (2:a U. A.)

I en den 6 december 1895 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 20)

bär Kong!. Magt — sedan, på sätt propositionen bifogadt statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för samma dag utvisade, Vermlands läns landsting

gjort framställning att för sinnessjukes vård i de fall, som omförmtildes

i § 41 af stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883,

få för landstingets räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid

Kristinehamn område uppföra två paviljonger, en för manliga och en

för qvinliga patienter, samt afsedda att hvardera kunna inrymma tio

sinnessjuke, och att denna anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge,

måtte få ställas under medicinalstyrelsens inseende mot skyldighet för

landstinget att ansvara för den ersättning, som för patientens vårdande

å anstalten borde utgå, samt förslag uppgjorts till de närmare vilkor

och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet synts böra

uppställas, så ock efter det landstinget i hufvudsak godkänt samma

förslag — föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva att uti före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

fe Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

varande ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisade finge mellan

staten och Vermlands läns landsting träffas.

Till ofvan åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen

anfört följande:

Uti Kongl. Maj:ts stadga angående sinnessjuke den 2 november

1883 vore föreskrifvet, att inom hvarje län skulle vid något af dess

lasarett beredas tillfälle till vård för sinnessjuke i de uti § 41 i stadgan

omförmälda fall, att sinnessjuk, hvilken vore i trängande behof af vård

å hospital, ej genast kunde der blifva intagen, samt att årstid eller

andra tillfälliga omständigheter hindrade omedelbart insändande till

hospital af sjuk, för hvilken inträde å hospital vore beviljadt.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län uti skrifvelse

till länets år 1893 församlade landsting erinrat om behöfligheten

af åtgärders vidtagande för fullgörande af sagda föreskrift, hade af landstinget

tillsatts en komité för frågans utredning. Efter det denna komité

fullgjort sitt uppdrag, hade frågan företagits till behandling af 1894 års

landsting, som ansett, att det förelåge ett trängande behof af verksamma

åtgärders snara vidtagande för ett nöjaktigt ordnande af den dittills allt

för mycket åsidosatta vården af de sinnessjuke i Vermlands län, hvilka,

enligt hvad upplyst blifvit, utgjorde en större del af befolkningen än

inom något annat län med undantag af Kopparbergs. Uti en af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den 12 oktober 1894 till

Kongl. Maj:t öfverlemnad och dervid i hela dess vidd till bifall förordad

ansökning hade landstinget anhållit, att för sinnessjukes vård i

de fall, som omförmäldes i förut åberopade stadgande, måtte få för

landstingets räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid Kristinehamn

område uppföras två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga

patienter samt afsedda att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ansökningen bilagda, af stadsbyggmästaren

C. F. Andersson uppgjorda ritningar och kostnadsförslag;

och hade landstinget anhållit, att denna anstalt, i allt hvad de sjukes

vård anginge, finge ställas under medicinalstyrelsens inseende, mot skyldighet

för landstinget att i enlighet med de vilkor, Kongl. Maj:t efter

landstingets hörande funne lämpligt bestämma, ansvara för den ersättning,

som för patienters vårdande å anstalten borde utgå.

Medicinalstyrelsen, som enligt kongl. remiss häröfver afgifvit utlåtande

den 22 maj 1895, efter att hafva dels rådgjort med öfverläkaren

vid Kristinehamns hospital A. Envall och med styrelsens biträdande

arkitekt i byggnadsärenden hofintendenten A. Kumlien, dels ock genom

inspektion, som sistlidet år blifvit verkstäld å nämnda hospital, inhemtat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

9

upplysningar om de lokala förhållandena, hade anfört följande: Skyldigheten

att, i enlighet med kongl. stadgan den 2 november 1883 angående

sinnessjuke, § 41, för kortare tid bereda vård för sinnessjuke å

länslasarett, hade ofta hindrande ingripit på länslasarettens hnfvudsakliga

verksamhetsområde. De sinnessjuke hade ofta på grund af rådande brist

på lediga platser vid hospital under längre tid, än afsedt varit, måst vårdas

å de vid länslasaretten inrättade afdelningar för sinnessjuke, och derunder

varit i saknad af sådan vård, som lämpat sig för deras tillstånd

och som vore så mycket mera nödvändig, som en i sjukdomens början

anordnad ändamålsenlig behandling lemnade de bästa utsigterna till förbättring.

Landstingets framställning kunde derför icke vara annat än

fördelaktig för sjukvården. De sjuke skulle derigenom tidigt komma

under sakkunnige läkares och sjukvårdares behandling samt blifva delaktiga

af de hjelpmedel för sinnessjukes vård, hvilka förefunnes på ett

hospital. Länslasaretten blefve derjemte befriade från de sinnessjuke,

hvilka i hög grad stört och oroat de öfriga patienterna. Hospitalets

tjenstemän finge visserligen derigenom en förökning i sitt arbete, men

hospitalet såsom vårdanstalt erhölle en tidsenlig utveckling genom tilllägg

af två afdelningar, skilda från de öfriga, men dock närbelägna,

och afsedda för nyligen insjuknade. — De svårigheter, som möjligen

kunde befaras komma att uppstå genom den sammanblandning af statens

och landstingets ekonomiska angelägenheter, som medföljde den

nu föreslagna anordningen, borde kunna genom noggranna bestämmelser

förebj^ggas. Under den om ock korta tid, som förflutit, sedan en

öfverenskommelse i liknande syfte blifvit träffad mellan staten och Malmöhus

läns landsting, hade intet förekommit, som kunnat gifva anledning

betvifla vare sig lämpligheten af de vid Lunds hospital vidtagna anordningar

för en upptagningsanstalt för sinnessjuke från nämnda län eller

ändamålsenligheten af den i afseende derå mellan staten och länets

landsting afslutade öfverenskommelsen, men väl syntes efter upplysningar,

inhemtade vid inspektion i maj 1895, de der träffade anordningarna

komma att medföra afsevärda fördelar, hvarför antagas finge, att

enahanda anordningar till fromma för sjukvården borde kunna tillämpas

äfven vid Kristinehamns hospital. Bestämmelserna i aftalet mellan staten

och Vermlands läns landsting syntes derför böra i tillämpliga delar

vara desamma, som, jemlikt kongl. bref den 12 juni 1891 angående

uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt

för sinnessjuke, gälda mellan staten och Malmöhus läns landsting.

Staten börda erhålla skälig ersättning för den ökade kostnad,

som förorsakades af den första utredningen och af det framtida undcrBih.

till lliksd. Prut. 1306. 4 Samt. 1 Afd. 42 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

hållet samt af de sjukes vård vid de föreslagna paviljongerna, hvilka

kunde och borde såsom ett helt och på ett för hospitalets sjukvård

förmånligt sätt med hospitalet införlifvas. Detta kunde här liksom vid

Lunds hospital ske, utan att derigenom gjordes intrång på landstingets

rätt att få det bestämda antalet sinnessjuke i anstalten intaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade medicinalstyrelsen,

som gjort vissa erinringar vid de insända ritningarne jemte tillhörande

kostnadsförslag och öfverlemnat en ny, af hofintendenten Kumlien upprättad

ritning, förordat, att mellan staten och Vermlands läns landsting

måtte träffas en öfverenskommelse af följande innehåll:

att för emottagande vid Kristinehamns hospital af sinnessjuke från

Vermlands län i sådana fall, som omförmälas i § 41 af kongl. stadgan

den 2 november 1883 angående sinnessjuke, länets landsting berättigas

att å staten tillhörigt område vid Kristinehamns hospital uppföra två

paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter samt afsedda

att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, allt i enlighet med af

vederbörande myndighet godkänd ritning;

att landstinget vidkännes kostnaden ej mindre för byggnadernas uppförande

med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar, värmeapparater

och vattenledningsrör, än äfven för all annan fast inredning

m. in., som erfordras för deras begagnande, samt att landstinget för

framtiden bestrider underhållskostnaden härför;

att staten anskaffar och underhåller all den lösa utredningen samt

ombesörjer och bekostar allt hvad för de sjukes vård i öfrigt erfordras;

att de nya paviljongerna införlifvas med hospitalets öfriga för sjukvården

afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigas att

fritt förfoga öfver den nya anstalten och använda densamma såsom en

upptagningsanstalt för nyligen insjuknade utan afseende på om dessa

tillhöra Vermlands eller något annat län, dock med vilkor, att tjugu

platser, tio för män och tio för qvinnor, alltid och utan invändning,

finnas disponibla endast för sjuke från Vermlands län och att en fullgod

vård dessa beredes;

att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarett för

tillfällig liospitalsvård åt deraf i behof varande sinnessjuke sker i vanlig

ordning, så att ifrågavarande patienter till anstalten remitteras af lasarettsläkaren

i Karlstad för att å anstalten i Kristinehamn vårdas, till

dess för deras liospitalsvård föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser

genom nämnda lasaretts målsmän anskaffats, hvarefter dessa sjuke, såvidt

de pröfvas vara till liospitalsvård berättigade, böra vinna inträde i all
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

11

deles samma ordning som andra sinnessjuke, och utan något som helst

företräde för dem såsom tillhöriga Vermlands län;

att för hvarje patient erlägges afgift till staten, hvilken afgift för

de första fem åren, efter det anstalten tagits i bruk, utgår med 2 kronor

50 öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämmes af Kongl.

Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;

att afgiften betalas qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Karlstad;

att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år

skall i patientafgifter till staten utgöras;

att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrifves

eller blifver å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet

för samma patient upphör, hvarför underrättelse härom genom hospitalets

syssloman utan dröjsmål bör lemnas lasarettsdirektionen med

uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten vårdad;

samt

att staten och landstinget förbehålles ömsesidig rätt till uppsägning

af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med

skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden,

derest uppsägningen sker af staten, med det belopp, som bestämmes af

fem gode män, af hvilka staten och landstinget utse två hvardera och

de sålunda valda den femte, dock att värdet icke får öfverstiga verkliga

kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen sker

af landstinget, med två tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda

värde.

Landstinget, som lemnats tillfälle att yttra sig med anledning af

hvad medicinalstyrelsen i ärendet anfört, hade enligt beslut den 19 september

1895 för sin del godkänt de af medicinalstyrelsen föreslagna

vilkor för uppförande af ifrågavarande upptagningsanstalt med anmärkning

allenast, att i förslaget befintlig tvetydighet med afseende på uttryckssättet

skulle förekommas: i mom. 4 genom begagnandet af uttrycket

»dock med vilkor, att för sinnessjuke i de fall, som omförmälas i § 41

af kongl. stadgan den 2 november 1883 angående sinnessjuke, tjugu

platser, 10 för män och 10 för qvinnor, alltid och utan invändning finnas

disponibla till upptagning endast för sjuke från Vermlands län, och att

en fullgod vård dessa beredes», samt i mom. 5 genom införandet af

orden »från Vermlands län» efter uttrycket »åt deraf i behof varande

sjuke». Med öfverlemnande af landstingets berörda yttrande hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande uti eget utlåtande förklarat sig icke hafva

något att erinra mot bifall till det af medicinalstyrelsen afgifna förslag

till den ifrågasatta anstaltens anordnande och framtida underhåll med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

de redaktionsföräudringar i berörda förslag, hvarpå landstinget fäst uppmärksamheten.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit,

yttrar departementschefen slutligen för egen del, att det nu uppgjorda

förslaget till öfverenskommelse mellan staten och Vermlands läns landsting

vore affattadt i enlighet med det förlag till liknande uppgörelse

mellan staten och Malmöhus läns landsting, som, år 1891 framlagdt för

Riksdagen, blifvit såväl af Riksdagen som af Kongl. Maj:t godkändt.

Det i båda dessa förslag förekommande uttryck, att landstingets betalningsskyldighet

för patient, som från lasarett till anstalten remitterats,

skulle upphöra, då patienten intoges å hospital eller asyl, afsåge naturligtvis

här det fall, att patienten efter i stadgad ordning vunnen behörighet

till vård å hospital eller asyl derstädes erhölle sådan, men

åsyftade deremot icke den händelse, att någon till anstalten hörande

patient, innan behörighet till vård såsom hospitals- eller asylpatient i

vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, inlades

å hospitalet. Då väsentliga fördelar för sjukvården skulle genom det

nu föreliggande förslagets antagande och utförande vinnas, och vilkoren

i detsamma syntes departementschefen affattade med behörigt afseende

å såväl statens som länets intressen, hemstälde departementschefen om

aflåtande till Riksdagen af proposition i ämnet.

Då utskottet ej haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, får utskottet hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande proposition

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:92 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital fö s. 3 i texten