Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anslag till beredande åt lappar inom Julckasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens län af eftergift i viss dem åliggande ersättningsskyldighet.

1896-04-30 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:66, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anslag till beredande åt lappar inom Julckasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens län af eftergift i viss dem åliggande ersättningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

1

N:0 66.

Ankom till Riksd. kansli den 30 April 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anslag

till beredande åt lappar inom Julckasjärvi och Enontekis

socknar af Norrbottens län af eftergift i viss dem

åliggande ersättningsskyldighet. (2:a U. A)

I en den 17 innevarande april till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 59), som blifvit till statsutskottet remitterad, har Kongl. Maj:t, under

Åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1897 bevilja

ett anslag af 7,800 kronor, att användas till beredande åt lappar inom

Jukkasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens län, hvilka deraf vore i

behof, af eftergift i dem åliggande skyldighet att återgälda af statsmedel

förskjutna ersättningar för skador, som af renar förorsakats å de bofastes

egor inom Norge.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början erinrat, hurusom enligt förordningen rörande de lappar, som

med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge,

den 6 juni 1883, skada, som af renar gjordes å de bofaste tillhöriga egor,

skulle i allmänhet ersättas af den eller dem, genom hvilkas renar skadan

blifvit förorsakad, eller, derest utredning derom ej kunde åstadkommas, af

de lappar, hvilka vid tiden för skadans föröfvande uppehållit sig i distriktet.

Sedan skyldighet att ersätta sådan skada blifvit genom dom eller förlikning

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 51 Höft. (N:o 66.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutslcottets Utlåtande N:o 66.

faststäld, blefve ersättningsbeloppet förskottsvis utbetaladt af vederbörande

landshöfding eller amtman i det rike, der skadan skett, hvarefter, så vidt

betalningsskyldighet ålagts undersåte i det andra riket, förskottet skulle

genom vederbörande landshöfding eller amtman i detta rike af allmänna

medel återgäldas. Sålunda utgifvet förskott kunde hos den betalningsskyldige

indrifvas på enahanda sätt, som vore bestämdt i fråga om skatter.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade uti eu till

Kongl. Maj:t den 10 april 1895 ingifven skrift lappmannen Per Olsson

Fjelldal, enligt honom af Jukkasjärvi sockens lappallmoge vid hållet sammanträde

lemnadt uppdrag, andragit bland annat: att den del af socknens

lappar eller omkring hälften, som under en del af sommaren flyttade till

Norge för att heta sina renar, dervid för skador, som af renarne förorsakades

å norskt område, årligen finge sig ålagdt utgifva ersättning med belopp,

som efter lapparnes förhållanden ofta vore synnerligen höga; att vid tiden

för ansökningens ingifvande dylika ersättningar till belopp af 5,000 till

6,000 kronor varit förfallna till betalning af socknens lappar och till indrifning

hos utmätningsman utestående; samt att under rådande bekymmersamma

omständigheter, då renhjordarne till följd af ogynsamma betesförhållanden

i betydlig grad minskats, lapparne ej förmådde erlägga denna

summa utan att flere af dem komme att alldeles utarmas; och hade Fjelldal,

på grund af hvad sålunda andragits, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

efterskänka nämnda af statsmedel förskjutna belopp antingen helt och hållet

eller till så stor del deraf, som efter omständigheterna kunde anses vara

med billighet öfverensstämmande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som anbefalts

att häröfver afgifva yttrande och som inhemtat, att svårighet jemväl mött

att hos lapparne inom Enontekis lappmark utfå de ansenliga ersättningsbelopp

af ifrågavarande art, hvilka dessa hade att utgifva, hade dels från

länsmännen i båda dessa lappmarkdistrikt infordrat redogörelser för de

åtgärder, som vidtagits för uttagande af utestående ersättningsbelopp, äfvensom

yttrande angående fortsatt indrifvande af dessa medel, dels ock åt lappfogden

inom länet uppdragit att i samråd med ofvan bemälde länsmän jemte

tillkallade lappförmän eller ordningsmän eller nämndemän af lappallmogen

söka utreda, huruvida någon eftergift i afseende å återbetalningen af det

utestående skadeersättningsbeloppet kunde vara af omständigheterna påkallad,

samt i sådan händelse afgifva förslag, hvilka bland lapparne dylik eftergift

med hänsyn till deras ekonomiska ställning kunde anses böra medgifvas,

äfvensom angående i hvilken mån eftergift kunde böra ega rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

8

Sedan den sålunda af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltade

utredningen egt rum, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 29

februari 1896 afgifvit utlåtande i ärendet och deruti yttrat:

Af svenska staten förskjutna, ännu utestående skadeersättningar af ifrågavarande

art uppginge till ett sammanlagt belopp af 22,338 kronor 84 öre,

hvaraf det tillhörde lappar inom Jukkasjärvi att återgälda 6,649 kronor

24 öre och lappar inom Enontekis att ansvara för återstående 15,689 kronor

60 öre. De vid 1894 års slut utestående motsvarande beloppen utgjorde

respektive 3,845 kronor 24 öre och 13,784 kronor 85 öre. Enligt

hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande af länsmännens och lappfogdens

yttrande inhemtat, hade lapparne, ehuru de hyst den uppfattningen,

att de ständigt till deras nackdel afgjorda skadeersättningsanspråken

varit öfverdrifvet höga och stundom'' helt och hållet obefogade, likväl i

allmänhet sökt, så långt i deras förmåga stått, genom mindre afbetalningar

å olika tider eller genom upplåning af penningar återgälda de

af staten förskjutna beloppen. Eudast ett fåtal hade dock varit i stånd

att betala hela sin skuld, och för de flesta hade denna ökats genom de

årligen återkommande ersättnin gskrafven. Under vintern 1893—1894,

den för lapparne svåraste i mannaminne, då snötäcket efter ihållande

töväder och omedelbart derpå följande stark kyla förvandlats till en

oigenomtränglig isskorpa, hvarigenom renlafven blifvit oåtkomlig, hade

alla årskalfvar samt hälften af de vuxna renarne dött, och de qvarlefvande

ej kunnat sammanhållas, utan spridt sig åt alla håll för att söka

sig föda. Flera bland de mindre bemedlade lapparne hade på detta sätt

förlorat all sin egendom. Då intet funnes hos dessa att taga, vore det

uppenbart, att å dem belöpande andelar i ersättningsbeloppen måste afskrifvas.

Men bland de öfriga lapparne funnes många, hvilka skulle bringas till

armod genom tvångsåtgärder för restbeloppens indrifvande. Lapparnes utarmande

skulle derjemte i hög grad menligt återverka på socknarnes ekonomi,

enär lapparne, enligt öfverenskommelse, sedan lång tid tillbaka i väsentlig

mån bidroge till kommunalutgifterna inom dessa socknar, der utskylderna,,

särskild! till den för lapparne och de bofaste gemensamma fattigvården, vore

ytterst betungande. På grund af hvad sålunda andragits syntes en eftergift i

afseende å återbetalningen af de utestående ersättningsbeloppen med nödvändighet

vara af förhållandena påkallad, hvaremot någon tvekan kunde rada,

i hvilken mån en dylik eftergift borde ega rum. I detta afseende ansåge

Kongl. Maj:ts befallningshafvande det hvarken nödigt eller nyttigt att, på

sätt Jukkasjärvi lappallmoge alternativt anhållit, det vid tiden för ansök
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

ningens tillkomst af statsverket förskjutna utestående beloppet i dess helhet

afkortades, enär åtskilliga bland de betalningsskyldige lapparne fortfarande

vore i den ställning, att de kunde betala på dem belöpande andelar, samt

det för öfrigt kunde befaras, att lapparne, i förhoppning att jemväl framgent

erhålla eftergift af ersättningar för de skador deras renar orsakade, skulle

göra sig skyldiga till liknöjdhet och försumlighet vid bevakningen af sina

hjordar. I det från lappfogden inkomna afkortningsförslaget hade hemstälts,

att af de vid 1894 års slut utestående ersättningsbeloppen tillhopa 7,257

kronor 47 öre måtte eftergifvas, och skulle häraf tillgodokomma lappar inom

Jukkasjärvi 3,409 kronor 24 öre samt lappar inom Enontekis 3,848 kronor

23 öre. Då detta förslag, enligt hvad lappfogden meddelat, uppgjorts med

största hänsyn till hvars och ens betalningsförmåga, ansåge sig Kongl.

Maj:ts befallningshafvande böra tillstyrka bifall till hvad lappfogden sålunda

föreslagit.

Enligt ofvan omförmälda, af lappfogden i samråd med vederbörande

kyrkoherdar och länsmän äfvensom ordningsmän, förmän och nämndemän

bland lappallmogen uppgjorda afkortningsförslag skulle inom Jukkasjärvi

socken efterskänkas för 57 personer belopp, vexlande mellan 4 kronor 72 öre

och 328 kronor 45 öre, hvarjemte till afskrifning föreslagits ett belopp af

213 kronor 75 öre, i fråga om hvilket de ersättningsskyldige ej vore kända,

samt inom Enontekis socken eftergift meddelas 118 personer med belopp

vexlande mellan 51 öre och 150 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade, under

hufvudsakligt instämmande med Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande för

ifrågavarande ändamål af ett anslag till afrundadt belopp af högst 7,300

kronor att, efter den vidare undersökning, som kunde erfordras, bereda lappar

inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar, hvilka deraf vore i behof, eftergift

eller lindring i dem åliggande skadeersättningar af ifrågavarande slag.

För egen del yttrar departementschefen, att, då af hvad i ärendet förekommit

syntes framgå, att lapparne, hvilkas existensvilkor under de senaste

åren till följd af ogynsamma väderleksförhållanden varit synnerligen svåra,

icke kunde till fullo gälda ifrågavarande ersättningsbelopp utan att en stor

del af dem bragtes till fullständigt armod, ansåge departementschefen statens

mellankomst vara nödig för att befria dem, i män af behof, från skyldigheten

att återgälda nämnda belopp; och som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansett sig kunna biträda det af lappfogden uppgjorda afkortningsförslaget,

såsom upprättadt med noga tagen hänsyn till de ersättningsskyldiges

ekonomiska ställning, syntes samma förslag kunna i hufvudsak följas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

,)

Utskottet, som emot Kong! Maj:ts förevarande framställning icke haft

något att erinra, och gör sig förvissadt derom, att eftergift af ifrågavarande,

lapparne åliggande ersättningsskyldighet icke kommer att heviljas i andra

fall, än der verkligt behof gör det nödvändigt, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1897 bevilja

ett anslag af 7,300 kronor, att användas till beredande

åt lappar inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar af

Norrbottens län, livilka deraf äro i behof, af eftergift i dem

åliggande skyldighet att återgälda af statsmedel förskjutna

ersättningar för skador, som af renar förorsakats å de

bofastes egor inom Norge.

Stockholm den 30 April 1890.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.