Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1896-03-06 · 86 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1896:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1896, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag''.

Omkostnader för kontrollverket.

1 :o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna W0\Afnjn’ff‘tnt9m

position angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt omkostnader

1 :o under sjunde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja förslags-för ffffff11''

anslaget till omkostnader för kontrollverket, 5,400 kronor, med 5,100 -i

kronor till 10,500 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden

den 13 sistlidne januari har föredragande departementschefen till

stöd för förslaget om höjning af nämnda förslagsanslag meddelat, att utgifterna

å detsamma uppgått år 1892 till 10,350 kronor 51 öre, år 1893

till 10,685 kronor 17 öre och år 1894 till 10,312 kronor 92 öre, eller i

medeltal för dessa tre år till 10,449 kronor 53 öre.

Utskottet, som icke har något att erinra vid denna Kongl. Maj:ts

framställning, hemställer,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till omkostnader

för kontrollverket, 5,400 kronor, med 5,100

kronor till 10,500 kronor.

Bill. till Jlilcsd. Prot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft. (N:o 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets XJtlåtande N:o 8.

Postverket.

ÄÄ 2:°) Beträffande anslag till postverket för år 1897 har Kong! Maj:t

[2 ] föreslagit, att Riksdagen, dels med beviljande af årlig pension till postexpeditören

Hjalmar Augustinus Lagerström å 800 kroror, att utgå från

och med månaden näst. efter den, under hvilken afsked ur postverkets

tjenst blefve honom beviljadt, samt af årligt understöd till förre matrosen

och långlotsen å postångfartyget Oland Erik Wicklund å 300 kronor,

med rätt för Wicklund att uppbära understödet från och med innevarande

ar, dels ock med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet öfver

fin ans aren den den 13 januari 1896 tillstyrkta ändringar i postverkets

stater äfvensom af de enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna

angående ett andra ålderstillägg för vaktbetjente, måtte för år 1897 bestämma

postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 8,360,000 kronor,

att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle

ökas med 205,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1897 föreslagna staterna för postverket,

jemförda med de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt

hvad åberopade statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

aflöningsstaten.........

öfvergångsstaten .....

indragningsstaten.....

pensionsstaten..........

omkostnadsstaten . ..

oförutsedda utgifter

ar ioyo.

ar jour.

.................... kr. 3,090,100

— kr. 3,247,100: —

................... » 2,400

— » 2,400: —

..................... » 593

- »---

.................... » 85,225

— » 79,475: —

...................... » 4,777,000

— » 4,850,500: —

...................... » 135,000

— » 120,000: —

er in. m...... » 64,682

— » 60,525: —

tillsammans kr. 8,155,000

— kr. 8,360,000: —

— -— * —* loj 1 Cl mitt uu uli

de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse:

Ökning:

Aflöning sstaten:

genom uppförande i staten af aflöning för

ytterligare en revisor å generalpoststyrelsens

revisionsbyrå med................. kr. 3,000: —

Transport kr. 3,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

Transport kr. 3,000: —

i anslaget till aflönande af poststations
föreståndare

med...................................... » 30,000: —

i dito till aflönande af extra biträden

vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

med...................................... » 60,000: —

i dito till ålderstillägg med ........................ » 54,000: —

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag för en del betjente

med......................................... » 10,000: ■—

kr. 157,000= —

Pensionsstaten:

af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner ... kr. 7,250: —

föreslagen pension för postexpeditören Lagerström

.................................................. » 800: —

föreslaget understöd för förre matrosen

Wicklund................................................. » 300: — » 8,350: —

Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision

med.......................................... kr. 15,000: —-

i dito till expensutgifter med...................... » 40,000: —

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embete- och tjensteärenden

i allmänhet med .......................... » 6,000: —

i dito för traktamenten för vaktbetjente

med ................................................ » 20,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

sjöledes mellan Sverige och Finland med j>_2,500: — » 83,500: —

Summa ökning kr. 248,850: —

Minskning:

Indragningsstaten:

uteslutande af denna stat ....................................................... ^r- 593:

Transport kr. 593: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 593: —

Pensionsstaten:

besparing.................................................................................... kr. 14,100: —

Omkostnadsstaten :

i anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert, bref
kort

och kortbref ......................................................... kr. 10,000: _

nedsättning af anslaget

Oförutsedda utgifter:

kr. 15,000: —

Afkortningar och institutioner:

nedsättning af anslaget................................................................ kr. 4,157: _

Summa minskning kr. 43,850: —

Om från summan af ökningen ...................................... kr. 248,850: —

dragés summan af minskningen ............................................ » 43,,850:

erhålles det belopp af.................................................................. kr. 205,000:

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma

att för år 1897 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med 8,500,000

kronor, hafva för år 1897 af generalpoststyrelsen beräknats till 8,800,000

kronor. Då, på s^tt ofvan angifvits, postverkets utgifter för år 1897 af

Kongl. Maj:t beräknats till 8,360,000 kronor, skulle alltså inkomsterna

komma att öfverstiga utgifterna med 440,000 kronor.

Beträffande den ifrågasatta höjningen af anslag under aflöningsstaten

och af det under omkostnadsstaten uppförda anslaget till traktamenten

för vaktbetjente samt angående framställningarna om pension för post
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

expeditören Lagerström och understöd för förre matrosen Wicklund far utskottet,

som vidkommande skälen för de i öfrigt föreslagna ändringarna

i staterna tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet, här efter samma

protokoll meddela följande.

Med förmälan att generalpoststyrelsen i den skrifvelse af den^ 29 november

1895, som innefattade förslag till stater för postverket för år 1897,

hemstält, att å styrelsens revisionsbyrå måtte anställas ytterligare en revisor,

hvilken skulle åtnjuta 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar

eller tillhopa 3,000 kronor, jemte rätt till alderstillägg, allt i

likhet ”med öfrige revisorer hos styrelsen, har departementschefen erinrat,

att å nämnda byrå vore för närvarande anstälde fem revisorer, hvilka

redan vid styrelsens omorganisation år 1879 befunnits behöfliga. De hade

då tillhört kameralbyrån, men från och med år 1885 hänförts till den

genom utbrytning från andra byråer bildade revisionsbyrån.

Till stöd för sin förevarande framställning hade generalpoststyrelsen

anfört, hurusom det vore uppenbart och framstode klart redan vid en

blick i postverkets årsberättelse på de siffror, som angåfve ökningen i de

olika rörelsegrenar, hvaröfver räkenskaperna afgafves, att under de sedan

år 1879 förflutna åren postanstalternas räkenskaper och med dem granskningsarbetet

för revisorerne i hög grad vuxit.

För samtlige revisorer hos generalpoststyrelsen hade denna omständighet

numera så ökat göromålen, att desse tjenstemän icke utan hjelp af

flere biträden kunde medhinna arbetet, men särskilt för den revisor, som

hade granskningen af postanstalternas räkenskaper öfver inrikes postanvisnings-

och postförskottsrörelsen sig anförtrodd, hade granskningsmaterialet

hunnit ett så stort omfång, att det måste anses obilligt, om han

fortfarande skulle lemnas ensam i ansvaret föi’ revisionsarbetet i dessa

delar. De inrikes postanvisningarna hade sedan år 1879 stigit i antal från

208,561 till 1,149,598 och i penningar från 5,129,255 kronor till 24,116,425

kronor. För att hinna fullborda granskningen af de vidlyftiga räkenskaperna

inom derför utsatt tid hade bemälde revisor för närvarande till

sin hjelp fyra extra biträden, och den del af arbetet, som åt dessa amanuenser

måste anförtros, vore numera så betydlig, att revisorn svårligen

kunde, såsom sig borde, öfvervaka och leda hela granskningsarbetet samt

ansvara för dess resultat. Skulle alla de fel, som i räkenskaperna för en

så stor rörelse kunde uppstå, hinna anmärkas och till undvikande af för

luster för postverket rättas, erfordrades det, att arbetet och ansvaret fördelades

på två ordinarie tjenstemän, som sjelf ve kunde hinna utföra det vigtigaste

arbetet och öfvervaka amanuensernas verkställande af granskningsarbetets

mindre hufvudsakliga delar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Da generalpoststyrelsen syntes hafva till fullo ådagalagt behofvet af

ökade arbetskrafter a styrelsens revisionsbyrå, har departementschefen

biträdt generalpoststyrelsens framställning om anställande af ytterligare en

revisor å nämnda byrå.

I fråga om vaktbetjente hade generalpoststyrelsen förmält sig anse

en förbättring i aflöningsförhållandena för dem böra beredas, och hade

styrelsen af sådan anledning lemnat följande redogörelse för de aflöningsförmåner,

som af vaktbetjente för närvarande åtnjötes.

Vaktbetjente aflönades nu med 500 kronors lön och ett ålderstillägg

å 100 kronor äfvensom traktamente. Detta utginge med vexlande

belopp från lägst (med endast några enstaka undantag) 85 öre till högst

2 kronor per dag. I regel bestämdes inom berörda gränser beloppet

efter dels tjenstgöringsorten, dels tjenstgöringens art, dock att vaktbetjente

i Stockholm och Göteborg, hvilka vore uppdelade i fyra klasser med dagtraktamente

af 1 krona 25 öre, 1 krona 50 öre, 1 krona 75 öre och 2

kronor sålunda,^ att omkring en fjerdedel af antalet tillhörde hvarje klass,

VPpflyttades från klass till klass i mån af afgång. Vaktbetjente i en del

betydligare städer, der lefnadskostnaderna ansåges mera höga, uppbure

traktamenten från 1 krona till 1 krona 25 öre. De vid öfriga fasta postanstalter

stationerade (brefbärare, posttransportörer, landsvägspostiljoner)

tillädes i regel 85 öre, om stationsorten vore belägen söder om Dalelfven,

och 1 krona, om den läge norr derom, vaktbetjente vid jernvägsposten

åtnjöte, de söder om Dalelfven stationerade 1 krona 25 öre eller, om de

sjelfva bekostade herberge å vänd- eller öfverliggningsort, 1 krona 40 öre

samt de med station norr om Dalelfven 1 krona 50 öre, respektive 1 krona

65 öre. De, som tjenstgjorde i postiljonskupé, erhölle derjemte ett tilläggstraktamente

af 35 öre, allt per dag. En del äldre vaktbetjente uppbure

fortfarande något högre traktamenten (alltid inom den faststälda maximigränsen),

men. sådana personliga traktainentsförhöjningar, tilldelade för att

desse vaktbetjente ej skulle blifva lidande genom senare löneregleringar,

upphörde med deras afgång. Af hela antalet ordinarie vaktbetjente, hvilket

för närvarande utgjorde 761, hade 110 mindre än 1 krona och 92 1 krona

i dagtraktamente. Maximitraktamentet 2 kronor åtnjötes af 67.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, att gång efter annan klagomål

försports, att vaktbetjenternas aflöning vore otillräcklig för deras

bergning, oaktadt postverket toge hela deras arbetsförmåga i anspråk,

''loge man hänsyn dertill, att vaktbetjente under åtskilliga år tjenstgjorde

dels såsom reserv- och dels såsom extra vaktbetjente, innan deras anställning

i ordinarie befattning inträdde, och att de fleste af dem sedermera

under sin tjenstgöring icke kunde påräkna någon annan väsentlig för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

bättring i aflöningsförmåner än den, som i form af ett alderstillägg a 100

kronor kunde dem tilldelas, kunde det icke bestridas, att lönen, 500 kronor,

med tillagdt minimitraktamente af 85 öre per dag, eller tillhopa 810 kronor

25 öre för år, lemnade en väl knapp inkomst för personer, som, innan

denna inkomst ernåddes, hade tjenstgjort i postverket omkring 7,6 år och

uppnått en ålder af i genomsnitt 33,l ar, samt att, sedan efter fem ars

oförvitlig tjenstgöring å ordinarie befattning ålderstillägget af. 100 kronor

erhållits, den sporre, som läge i utsigten till förbättrad ekonomisk ställning,

i allmänhet saknades. Då hela vaktbetjentcorpsén tillhörde en och samma

tjenstegrad, förefunnes nemligen icke några utsigter till befordran endast

i Stockholm förekomma särskilda arfvoden af 10 kronor i månaden för

bref bärareförmän — och en förbättring i aflöningsfönnaner skulle således

under nuvarande förhållanden icke kunna vinnas annat ån genom° höjdt

traktamente, men, såsom nyss visats, vore, med undantag i viss man för

Stockholm och Göteborg, traktamentsbeloppet i regel beroende af tjenstgöringens

art och tjenstgöringsorten, men icke af intjent tid.

Förefunnes någon utsigt att få antalet ordinarie vaktbetjentbefattningar

ökadt, så att de vaktbetjente, som erfordrades till regelbunden tjenstgöring,

genast kunde erhålla anställning i'' ordinarie tjenst, skulle, efter generalpoststyrelsens

åsigt, utan tvifvel den årsinkomst, som nu vid tjenstetillträde

bereddes vaktbetjent, få anses tillräcklig för en nyanstäld sådan betjent.

Men för genomförande af en sådan anordning skulle redan nu erfordras

att öka antalet af senast å stat uppförda vaktbetjente med 247. Då ett

sådant önskningsmåls genomförande icke hade utsigt till framgång, syntes

andra åtgärder böra vidtagas i syfte dels att i någon mån förbättra de

lägst aflönade vaktbetj en terna s ekonomiska ställning, dels. ock att för de

något äldre bringa i utsigt bättre lönevilkor efter längre tjenstetid.

I det förra afseendet vore generalpoststyrelsen betänkt pa att för

ordinarie vaktbetjente söka genomföra ett minimitraktamente af 1 krona

per dag för de söder om Dalelfven och 1 krona 15 öre för de norr om

Dalelfven stationerade.

I det senare syftet åter hade generalpoststyrelsen ansett den utvägen

höra anlitas att tilldela vaktbetjente ytterligare ett ålderstilläg å 100

kronor; och hade styrelsen fördenskull hemstält, att vid postanstalt anstäld

vaktbetjent, som, enligt nu gällande bestämmelser, efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring kommit i åtnjutande af 100 kronors alderstillägg

till lönen, måtte förklaras ega uppbära ett andra åld erst i Hägg. å 1.00 kronor

till lönen efter ytterligare fem år under enahanda vilkor i öfrigt, som

gälde i afseende på första ålderstillägget, dock att det andra ålderstillägget

fcke i något fall finge utgå före 1807 års början.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I sammanhang härmed hade generalpoststyrelsen erinrat derom, att

enligt det af komitén för ordnande af pensionsväsendet för statens civile

tjensteinnehafvare den 28 maj 1894 afgifna förslag vaktbetjente vid postverkets

distriktsförvaltningar och postanstalterna skulle erhålla i pension

550 kronor, oberoende deraf huruvida vaktbetjent kommit i åtnjutande af

ett eller flera ålderstillägg.

Nyssberörda höjning i minimitraktamentet skulle medföra en ökning

i anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 9,000 kronor, och den

föreslagna ålderstilläggsförmånen en ökning i anslaget till ålderstillägg med

50,000 kronor.

Under erinran att till de af generalpoststyrelsen anförda aflöningsförmåner,

som för närvarande åtnjötes af postvaktbetjente, äfven borde

läggas den sagde betjente tillkommande rätt till vissa beklädnadspersedlar,

hvilken rätt ansåges kunna uppskattas till ett årligt värde af 54 kronor

för hvarje vaktbetjent, har departementschefen såsom sin mening uttalat,

att en förbättring i nämnda vaktbetjentes aflöningsförhållanden måste anses

behöflig. Då af skäl, som generalpoststyrelsen anfört, förslaget att tilldela

postvaktbetjente ett andra ålderstillägg, att utgå efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring, syntes, jemte den af styrelsen omförmälda höjning af minimitraktamentet,

under närvarande förhållanden utgöra den lämpligaste formen

för beredande af löneförbättringen, har departementschefen funnit sig

jemväl böra i hufvudsak förorda hvad generalpoststyrelsen rörande omförmälda

ålderstillägg föreslagit, men i ett afseende likväl ansett ett tillägg

till de föreslagna bestämmelserna erforderligt. Enligt gällande föreskrifter

räknades nemligen det ålderstillägg, som för närvarande efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring tillkomme vaktbetjent, till lönen och medförde sålunda

för den, som efter tillträdt ålderstillägg vid uppnådd pensionsålder

aflinge från tjensten, motsvarande ökning i pension. I saknad af bestämmelser

i motsatt syfte skulle förhållandet blifva enahanda äfven med det

nu ifrågasatta andra ålderstillägget. Då frågan om en förändrad anordning

af det civila pensionsväsendet för närvarande vore under behandling,

syntes det emellertid icke vara lämpligt att nu vidtaga en anordning, som

skulle leda till en ändring i postvaktbetjentes pensionsförhållanden. Departementschefen

har derför förordat, att såsom ytterligare vilkor, jemte de af

generalpoststyrelsen föreslagna, för åtnjutande af det andra ålderstillägget

matte stadgas, att sagda ålderstillägg icke skulle grundlägga ökad pensionsrätt

för innehafvaren.

Beträffande anslaget till aflönande afl ''poststation*föreståndare, hvilket

för innevarande år liksom för år 1895 upptagits till förslagsvis 550,000

kronor, hade generalpoststyrelsen anfört, att, då utgifterna å anslaget under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

perioden 1 september 1894—31 augusti 1895 uppgått till i rundt tal

544,900 kronor och anslaget sannolikt komme att under innevarande år

öfverskridas till följd af de ökade kostnader, som komme att uppstå genom

nya poststationers inrättande, generalpoststyrelsen redan af denna anledning

och då antagas måste, att antalet poststationer undergår 1897 blefve

ytterligare ökadt, föranleddes att för sistnämnda år föreslå en förhöjning

i anslaget.

Men sedan generalpoststyrelsen i samråd med jernvägsstyrelsen under

år 1892 för poststationsföreståndare vid statens jernvägar bestämt vissa

grunder, efter hvilka stationer skulle hänföras till de genom kongl. brefven

den 20 mars 1874 och den 29 april 1892 stadgade olika löneklasser

af 120, 180, 240, 300, 360, 420, 480, 540 och 600 kronor, samt fråga

uppstått att tillämpa dervid följda grunder jemväl för reglering af arfvodena

åt de poststationsföreståndare, som tillika vore föreståndare för trafikstationer

vid enskilda jernvägar, hade ett å dessa grunder fotadt regleringsförslag

visat sig komma att vid första tillämpningen medföra en ökad

årlig kostnad af omkring 21,000 kronor, hvilket delvis berodde derpå, att

nedsättning i arfvode, der sådan enligt regleringsförslaget borde ske, icke

hilligtvis borde genomföras annat än efter hand och i samband med ombyte

af poststationsföreståndare. För genomförande af den ifrågasätta arfvodesregleringen

och för beredande af tillgång till aflönande af föreståndare

för nyinrättade poststationer hade generalpoststyrelsen hemstält, att

ifrågavarande anslag måtte höjas med 30,000 kronor eller från 550,000

kronor till 580,000 kronor.

Denna anslagsförhöjning har departementschefen tillstyrkt.

Till aflönande afl extra biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

vore, enligt hvad departementschefen vidare erinrat, för innevarande

år liksom för år 1895 heviljadt ett anslag af förslagsvis 532,000

kronor, deri inginge ett belopp af 32,000 kronor till betäckande af kostnaderna

för vikariers aflönande under den från och med sistnämnda ar

införda semestern för tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna.

Utgifterna å detta anslag hade uppgått i runda tal år 1894 till 522,900

kronor och under perioden 1 september 1894—31 augusti 1895 till 556,200

kronor. Då den del af nästlidet år, som inginge i sistnämnda period,

belastats med nästan hela den för året beräknade semesterkostnaden, 32,000

kronor, återstode, efter afdrag af sistberörda belopp, för hela perioden å

anslaget en utgift af 524,200 kronor, hvilket belopp nära öfverensstämde

med utgifterna å anslaget under hela året 1894.

Med bibehållande af oförändrade arfvodesbelopp för extra biträden

Bill. till Rikad. Prof. 18.%''. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna skulle således för år 1897

i anslaget icke erfordras någon annan förhöjning än den, som betingades

af utgifterna under år 1894 samt semesterkostnaden och nödvändigheten

att ega tillgång till aflönande af det ökade antal extra biträden, som under

aren 1896 och 1897 kunde tillkomma. Af sådan anledning ansåge generalpoststyrelsen

anslaget böra höjas med åtminstone 30,000 kronor.

Generalpoststyrelsen hade emellertid ansett en reglering höra ega rum

af aflöningsförhallandena för de extra biträdena vid de fullständiga fasta

postanstalterna.

I sadant hänseende hade generalpoststyrelsen anfört, hurusom dessa

extra biträden hade det synnerligen ogynsarnt stäldt i ekonomiskt afseende.

Öfver hufvud taget förflöte omkring tre år från antagandet såsom

extra ordinarie postexpeditör, innan anställning såsom extra biträde vid

postverket erhölles. Det årsarfvode, som då tilldelades biträdet, hade i

regel utgjort 720 kronor intill senaste tiden, då det för manliga biträden

i allmänhet måst sättas till 840 kronor, men den arbetstid, som för detta

arfvode toges i anspråk, skilde sig föga från en ordinarie postexpeditörs.

Om och huru snart någon förhöjning i arfvodet kunde vara att påräkna,

vore ovisst. De högre arfvodesbeloppen utginge med 840 kronor, 900

kronor, °960 kronor, 1,080 kronor eller 1,200 kronor per år, hvarjemte

nagra fa atnjöte arfvode med något mellan dessa nu nämnda liggande

belopp, och ett par extra biträden hade tilldelats årsarfvode af 1,500 å

1,600 ^kronor. Men nagra bestämda arfvodesklasser vore icke faststälda,

och nagra allmänna regler för uppflyttning från lägre arfvode till högre

vore icke gifna. Denna obestämdhet utöfvade en menlig inverkan på biträdenas

ekonomiska förhallanden och arbetslust samt vore dermed också

till skada för postverket.

Efter uppdrag af 1894 års postinspektörsmöte hade postdirektörerne

och postinspektörerne till generalpoststyrelsen afgifvit ett förslag till reglering

af aflöningsförhallandena för extra biträdena vid postkontoren, enligt

hvilket förslag årsarfvodet. skulle utgöra för manligt biträde lägst 900

kronor, högst 1,500 kronor och för qvinligt biträde lägst 750 kronor, högst

1,350 kronor, och skulle arfvodena indelas i fem klasser med 150 kronors

skilnad mellan hvarje klass, och uppflyttning från lägre klass till högre i

allmänhet ske efter väl vitsordad tjenstgöring under tre år i den lägre

arfvodesklassen.

Generalpoststyrelsen, som funnit den föreslagna minimiaflöningen, äfven

om jemförelse med aflöningen å vissa andra lefnadsbanor lemnades å

sido, vara så lag, att det för nödig uppmuntran till flit, ordning och uthållighet

i arbetet väl tarfvades att, såsom enligt förslaget skulle ske, ställa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

i utsigt periodvis inträdande arfvodesförhöjningar, intill dess maximiarfvodet

uppnåtts, hade ansett synnerligen önskvärd!;, att den ifrågasatta regleringen,

som beräknats medföra en ökad utgift af omkring 30,000 kronor, genomfördes,

och hade fördenskull i sådant syfte i stats förslaget höjt det nu

ifrågavarande anslaget med nyssnämnda belopp, hvadan således, med en

förhöjning på det hela af 60,000 kronor, anslaget upptagits till förslagsvis

592,000 kronor.

Då den godtgörelse, som för närvarande bestodes de inom postverket

anstälda extra biträden, måste anses vara ganska knappt tillmätt i förhållande

till det arbete, som af dem fordrades, ansåge departementschefen det

vara med billighet öfverensstämmande, att någon förhöjning egde rum i de

till dessa extra biträden utgående arfvoden. Departementschefen, som funnit

att giltiga skäl blifvit anförda för behofvet af en närmare reglering af de

grunder, enligt hvilka dessa arfvoden borde utgå, och ansett det i sådant

syfte uppgjorda förslaget vara af beskaffenhet att böra genomföras, har

derför förordat den af generalpoststyrelsen för detta ändamål begärda förhöjning

i anslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna. Mot den ökning af detta anslag, generalpoststyrelsen

på i öfrig! anförda skäl ifrågasatt, har departementschefen ej heller haft

något att erinra.

Beträffande anslaget till åldershliägg hade generalpoststyrelsen anmält,

att med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar och, a

andra sidan, till det ytterligare antal tjensteman och betjente, som enligt

nu gällande bestämmelser blefve berättigad! till alderstillägg från 1897

års början, anslaget borde höjas med 4,000 kronor; och da det föreslagna

ålderstiilägget åt vaktbetjente, hvartill vid 1897 års ingång. omkring 500

vaktbetjente skulle blifva berättigade, föranledde en tillökning i anslaget

af 50,000 kronor, hade generalpoststyrelsen hemstält,. att ifrågavarande anslag

måtte med sammanlagdt 54,000 kronor förhöjas eller från 322,800

kronor till 376,800 kronor.

Vidare hade generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget till arfvoden

åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag för en ded betjente, livilket anslå"

i staten för innevarande år upptagits till 60,000 kronor och hvarå

utgifterna uppgått år 1893 till 65,300 kronor, 1894 till 67,400 kronor och

under perioden 1 september 1894—31 augusti 1895 till 70,800 kronor,

måtte höjas till 70,000 kronor.

Vidkommande anslaget till traktamenten för vaktbetjente hade generalpoststyrelsen,

med erinran att detta anslag i staten för innevarande ar

höjts med 25,000 kronor till 555,000 kronor och att denna förhöjning föranledts

dels af motsedd stegring i posttrafiken och dels af styrelsens för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

slag angående beredande af ledighet utan minskning i aflöning för en del

vaktbetjente, anfört, att, da utgifterna å anslaget redan under perioden 1

september 1894 31 augusti 1895 uppgått till 551,200 kronor eller nära

det belopp, hvartill detsamma för innevarande år blifvit faststäldt, och det

fördenskull maste antagas, att anslaget redan under detta år, då den utlofvade

kortare ledigheten skulle för första gången vaktbetjente tilldelas,

blefve otillräckligt, måste detta i ännu högre grad blifva förhållandet under

ar 1897, derest anslaget da bibehölles med oförändradt belopp. Derjemte

vore beräknadt, att den under aflöningsstaten omförmälda höjningen af

vaktbetj entes minimitraktamente skulle föranleda en ökad årlig kostnad af

omkring 9,000 kronor. Af dessa skäl hade generalpoststyrelsen ansett anslaget

icke böra sättas lägre än till 575,000 kronor.

Mot de af generalpoststyrelsen begärda förhöjningar i sistberörda tre

anslag har departementschefen icke haft något att erinra.

Hvad angår frågan om pension för postexpeditören Lagerström, inhemtas

af stadsradsprotokollet, att uti en genom postdirektören i Göteborg

till generalpoststyrelsen insänd skrift bemälde Lagerström, med åberopande

af^två bilagda läkarebetyg och under uppgift att hans helsa brutits under

mångårig, ansträngande tjenstgöring såsom resepostexpeditör, anhållit att

varda förflyttad på pensionsstat med en årlig pension af 1,200 kronor eller det

något lägre belopp, som kunde bestämmas, dock icke lägre än 800 kronor

för år räknadt.

I statsrådsprotokollet meddelas vidare, att Lagerström, som vore född

den 31 juli 1853, den 7 september 1871 antagits till extra ordinarie postexpeditör,

den 1 december 1875 blifvit resepostexpeditör i dåvarande 3:e

lönegraden samt den 6 december 1881 befordrats till postexpeditör i postverket,

i hvilken anställning han sedermera tjenstgjort inom centrala jernväg^

ostdistriktet och vid postkontoret i Söderköping. Lagerström, som

alltifrån den 17 juni 1887 varit placerad vid postkontoret i Göteborg,

hade sedan den 1 juli samma ar eller i mer än åtta års tid med allenast

ett kortare, uppehåll — från den 1 till den 9 oktober 1891 — åtnjutit

oafbruten tjenstledighet på grund af sjukdom.

. Det ena af de företedda läkarebetygen, som vore utfärdadt den 10

juni nästlidna ar af biträdande provinsialläkaren E. Hellberg, innehölle

att Lagerström vid företagen besigtning och undersökning befunnits lida

af höggradig neurasthenie jemte kronisk mag- och tarmkatarr samt att

Lagerström för det dåvarande vore och för lifstiden komme att blifva till

tjenstgöring oförmögen.

.1 det andra läkarebetyget, som vore utfärdadt den 12 juni nästlidet

år, intygade legitimerade läkaren F. Hjertstedt i Grenna, att Lagerström

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

under senast förflutna fyra åren hos honom undergått läkarebehandling

och under denna tid lidit af i tjensten ådragen höggradig neurasthenie

samt kronisk mag- och tarmkatarr samt att Lagerström på grund af dessa

sjukdomar vore fortfarande oförmögen till tjenstgöring samt blefve det

för lifstiden och sålunda vore i behof af tjenstledighet under sin återstående

lefnad.

Postdirektören i Göteborg hade förklarat, att han för sin del vore

öfvertygad derom, att Lagerström icke kunde komma till någon vidare

nyttig verksamhet inom postverket.

Generalpoststyrelsen hade förklarat sig i betraktande af de företedda

läkarebetygens innehåll anse pension böra Lagerström beredas, helst Lagerström,

som af sin lön såsom postexpeditör i 2:a lönegraden, med två ålderstillägg

uppgående till 2,000 kronor, under tjenstledigheten uppbure .1,200

kronor för år, nedsatt det pensionsbelopp, hvarmed han kunde åtnöja sig,

till 800 kronor för år; och hade generalpoststyrelsen för den skull hemstält,

att Lagerström måtte förklaras berättigad att från och med månaden

näst efter den, då afsked från postexpeditörstjensten blefve honom beviljadt,

under sin återstående lifstid af postmedlen åtnjuta en årlig pension af 800

kronor.

Då af de företedda läkarebetygen framginge, att någon utsigt ej förefunnes,

att Lagerström kunde blifva till helsan återstäld, och det måste

anses vara med postverkets fördel öfverensstämmande, att Lagerströms

postexpeditörstjenst, som i mer än åtta års tid uppehållits pa förordnande,

blefve med ordinarie innehafvare besatt, har departementschefen ansett sig,

jemväl med hänsyn dertill att Lagerström förklarat sig vilja åtnöjas med

ett lägre pensionsbelopp än sin lön, böra biträda generalpoststyrelsens hemställan

om Lagerströms pensionerande.

Beträffande det föreslagna understödet till förre matrosen Wicklund

har departementschefen erinrat, att, sedan Wicklund i en den 27 september

1894 till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit att varda tilldelad pension

af postmedlen till belopp af 400 kronor årligen, generalpoststyrelsen uti

häröfver afgifvet utlåtande anfört: att Wicklund, som vore född den 23

juli 1840 och tjenat såsom jaktbåtsman under åreon 1865—1870 vid postbefordringen

mellan Grisslehamn och Eckerö pa Aland, hvartill pa grund

af kongl. brefvet den 21 februari 1852 skulle användas af postverket förhyrdt

manskap, sedermera haft anställning dels åren 1870 1880 omkring sju

månader hvarje år såsom matros å postångfartyget Postiljonen å linien

Grisslehamn—Eckerö, dels ock från den 1 november 1883 till den 4 maj

1894 såsom långlots å postångfartyget Öland under dess vinterexpeditioner

för uppehållande af trafiken mellan fasta landet och Öland; att, enligt de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

upplysningar generalpoststyrelsen inhemta*, Wicklund under sin tjenstgöring

å postångarne Postiljonen och Öland gjort sig högt värderad af

sina befälhafvare, visat godt omdöme och påpasslighet samt städse ådagalagt

ett i alla afseenden hedrande uppförande och skicklighet i tjenstår,

samt att Wicklund, som vid ansökningen fogat läkarebetyg rörande sitt

helsotillstånd, uppgifvit sig vara till helsan bruten; men att i fråga om

Wicklunds behof af den da sökta pensionen generalpoststyrelsen ansåge sig

höra meddela, att, enligt hvad styrelsen inhemtat, Wicklund skulle befinna

sig i en jemförelsevis god ekonomisk ställning.

Enligt generalpoststyrelsens hemställan hade Kongl. Maj:t genom beslut

den 31 december 1894 funnit den af Wicklund då gjorda ansökningen

icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Sedermera hade Wicklund i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift förnyat

sin ansökning om erhållande af pension och dervid beträffande sin

ekonomiska ställning bifogat två intyg, utfärdade det ena af ordföranden

i Väddö sockens kommunalnämnd Jan Ersson samt det andra af skepparen

J. Jansson i Björholma och nybyggaren Anders Söderberg i Fogdö.

Det förra intyget innehölle, att Wicklund visserligen egde 1/-i2 mantal

n:o 5 Björholma, men att denna hemmansdel vore af så klen och ringa

beskaffenhet, att Wicklund med bästa skötsel af denna icke kunde för sig

och sin hustru deraf hafva sin allra nödtorftigaste bergning; att Wicklund

icke egde annan. nämnvärd egendom eller ringaste årlig tillgång; samt att

han i anseende till sjuklighet och bruten helsa helt obetydligt kunde genom

arbete bidraga till sin och sin hustrus bergning, hvadan Wicklund vore i

behof af ^ understöd eller pension, derest han skulle kunna undgå att för

sin återstående lifstid lida nöd.

I det senare intyget vitsordades, att Wicklund vore i knappa ekonomiska

vilkor och väl behöfde understöd eller pension, om han skulle kunna

undgå att lida nöd för sin återstående lifstid.

Enligt ett af provinsialläkaren i Östhammars distrikt Adolf Lindstedt

den 24 sistlidne november för Wicklund utfärdadt läkarebetyg vore Wicklund,

på grund af bruten helsa till följd af kronisk reumatism, numera

oförmögen till allt ansträngande och ihållande arbete.

Efter det Kongl. Maj:t anbefalt generalpoststyrelsen att afgifva utlåtande

öfver den af Wicklund gjorda förnyade ansökningen, hade ''styrelsen

i sammanhang med statsförslaget afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet

och deruti anfört följande. Generalpoststyrelsen, som från en i Wicklunds

hemort bosatt person, hvilken, enligt hvad det funnits grundad anledning

antaga, bort hafva noga kännedom om Wicklunds ekonomiska ställning,

erhållit den upplysning, hvarå styrelsen stödt sitt förut afgifna yttrande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

beträffande Wieklunds behof af understöd, ansåge Wicklund numera hafva

styrkt detta behof; och då den tvekan, som förut förefunnits för generalpoststyrelsen

att tillstyrka ansökningen, derigenom försvunnit, hade styrelsen,

med hänsyn till Wieklunds 26-åriga, synnerligen väl ^vitsordade

tjenstgöring vid postverket och hans brutna helsa samt med åberopande

af Kongl. Maj:ts och Riksdagens vid flera föregående tillfällen fattade^ beslut

i liknande pensionsfrågor, hemstält, att Wicklund måtte för sin återstående

lifstid beredas ett årligt understöd till belopp af 300 kronor att

utgå å postverkets pensionsstat, hvilket understöd generalpoststyrelsen, i

anseende till de af Wicklund nu företedda intygens innehåll och i betraktande

deraf att Wicklund redan upphört att vara i postverkets tjenst, ansett

böra beräknas från början af innevarande år.

Då Wieklunds behof af understöd numera blifvit styrkt, har departementschefen

ansett sig böra biträda generalpoststyrelsens berörda hemställan.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förslag om anslag till postverket

har utskottet till behandling förehaft en i Andra Kaminaren väckt motion

(n:o 3), deruti herr A. Hedin meddelat, att postvaktbetjente till ett antal

af närmare 800 uti en till generalpoststyrelsen den 18 december 1895 ingifven

skrift gjort framställning om behofvet af en reglering af deras aflöningsförhållanden

och i sådant afseende hemstält:

att för samtlige postvaktbetjente måtte bestämmas fasta löner och

ålderstillägg med följande belopp och klassindelning:

Första lönekiassen 1,000 kronor för vaktbetjente vid postkontoren i

Stockholm, Göteborg och Malmö samt jern vägsposten inom samtliga distrikten

;

Andra lönekiassen 900 kronor för vaktbetjente vid postkontoren i Falun,

Gefle, Helsingborg, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad,

Linköping, Lund, Norrköping, Sundsvall, Upsala, Vexjö, Örebro och

Östersund;

Tredje lönekiassen 800 kronor för vaktbetjente vid postkontoren i Borås,

Eskilstuna, Halmstad, Haparanda, Hernösand, Hudiksvall, Landskrona,

Luleå, Nyköping, Piteå, Skellefteå, Söderhamn, Söclertelge, Umeå, Venersborg,

Yesterås, Ystad och Örnsköldsvik;

Fjerde lönekiassen 700 kronor för vaktbetjente vid postkontoren i Arboga,

Bollnäs, Backe, Eksjö, Enköping, Falkenberg, Falköping, Filipstad,

Gysinge, Hedeviken, Karlshamn, Kristinehamn, Köping, Lidköping, Ljusdal,

Lysekil, Lycksele, Mariestad, Motala, Nederkalix, Norrtelge, Nordmaling,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Nyland, Oskarshamn, Ragunda, Sala, Skara, Sköfde, Sollefteå, Ström, Strömstad,

oUddevalla, Vadstena, Varberg, Vaxholm, Vestervik, Visby, Vännäs

och Asele;

Femte löneklassen 600 kronor för vaktbetjente vid ''postkontoren i Alingsås,

Arvika, Askersund, Borgholm, Båstad, Cimbrishamn, Charlottenberg,

Engelholm, Eslöf, Gillberga, Grenna, Grisslehamn, Hallsberg, Hedemora,

Hjo, Karlsborg, Kil, Kisa, Kungelf, Kungsbacka, Laholm, Lindesberg,

Ljungby, Malung, Marstrand, Mjölby, Moholm, Mora, Målilla, Nora, Nås,

Qvistrum, Ronneby, Råda, Seffle, Skeninge, Smedjebacken, Strengnäs, Sunne,

Söderköping, Sölvesborg, Tomelilla, Trelleborg, Trollhättan, Trosa, Ulricehamn,

Vernamo, Vimmerby, Vretstorp, Amål, Öregrund och Östhammar;

samt fem ålderstillägg för samtlige mom hvarje löneklass å 100 kronor

hvardera, att utgå efter respektive 3, 6, 9, 12 och 15 års oförvitlig ordinarie

tjenst;

att hvarje. vaktbetjent, som användes i fullständig tjenst, måtte anställas

som ordinarie;

att nu gällande bestämmelser angående förxnansarfvode, för brefbärareförmännen

i Stockholm, måtte fortfarande bibehållas;

att för de postiljoner vid jern vägsposten, som tjenstgöra inom s. k.

postiljonskupé, måtte förutom lönen utgå milpengar med J/3 öre pr tillrygga3^

km.; och för de postiljoner inom samtliga kupéexpeditioner, som

nödgas öfverligga mer än fyra timmar vid vänd- eller öfverliggningsort,

milpenningar med Vs öre pr tillryggalagd km.;

att, vid öfvergången från det nuvarande aflöningssystemet till den föreslagna

aflöningsstaten, ålderstilläggen skulle räknas att utgå från anställelsedagen

som extra vaktbetjent med arfvode och fullständig tjenstgöring, dock

så att del af kalenderår ej räknades.

Med erinran att det aflöningssätt, som nu af postvaktbetjente förordades,

vore det för statens tjensteman i allmänhet gällande och redan under

ett fjerdedel sekel tillämpats i fråga om såväl betjente som embets- och

tjensteman. inom en kår, hvilken med hänsyn till personalens talrikhet

och eljest i alla på frågan inverkande omständigheter syntes vara med

poststaten fullt jemförlig, nemligen tullstaten, har motionären sökt visa, att

det nuvarande systemet för postvaktbetjentes aflöning, deruti traktamente

inginge såsom en väsentlig del, vore mindre tillfredsställande; hemställande

motionären med afseende härå och på i öfrigt anförda skäl, att Riksdagen

behagade besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

matte taga i öfvervägande reglering af postvaktbetjentes aflöningsförhållanden

hufvudsakligen på grundvalen af det här ofvan anförda, till general
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

poststyrelsen ingifna förslag samt derom till nästkommande Riksdag göra

den framställning, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

Under anslagstiteln »postverket» har Kongl. Maj:t vidare i statsverkspropositionen

föreslagit Riksdagen att medgifva, att till en fond för inköp

af tomt till nytt posthus i Stockholm måtte afsättas ej mindre den behållning,

som för åren 1895 och 1896 kunde å postverkets rörelse uppstå

utöfver de redan för statsregleringarne beräknade öfverskotten för samma

år, än äfven hälften af blifvande öfverskottsmedel för år 1897, dock att,

derest öfverskottet för sistnämnda år icke koinme att uppgå till 440,000

kronor, till fonden icke måtte afsättas större del af sagda öfverskott än det

belopp, hvarmed detsamma öfverstege 220,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att jemlikt

§ 23 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion skulle, derest

icke annorlunda förordnades, hela det belopp, hvarmed under år 1897

postverkets inkomster komme att öfverstiga utgifterna, till statskontoret

levereras.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade generalpoststyrelsen

i dess skrifvelse med förslag till postverkets stater för år 1897

uti nu förevarande fråga anfört följande.

När för omkring tjugufem år sedan åtgärder vidtogos för anskaffande

af tomt till nytt posthus i hufvudstaden, hade afsetts, att å denna

tomt skullle komma att uppföras ett centralt beläget, tidsenligt posthus,

som gåfve tillräckligt utrymme för en lämplig lördelning af de olika

rörelsegrenarne och för sådana anordningar, hvarigenom expeditionen och

postutvexlingen kunde verkställas med den snabbhet, ordning och säkerhet,

som vederborde.

Utan tvifvel uppfylde också expeditionslokalerna i det nya posthuset

vid Rödbodtorget, när hufvudpostkontoret för omkring tjugu år sedan dit

förlädes, de anspråk, som då stäldes å tidsenliga lokaler för ett sådant

kontor. Det första förslaget till lokalernas fördelning visade till och med,

att lägenheter der funnes afsätta såsom odisponerade för att möta framtida

behof af tidningsexpeditionens utvidgning.

Men med de år, som sedan dess förflutit, hade följt en betydlig

ökning i posttrafiken, icke minst vid Stockholms postkontor. Derstädes

hade exempelvis postuppbörden utgjort under år 1874 689,358 kronor

90 öre, men uppgått år 1894 till 1,528,588 kronor 66 öre; under det förra

af dessa år hade i postanvisningsmedel inbetalts 172,914 kronor 11 öre

Bih. till Uiksd. Prut. 189G. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft. ''4

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

mot 2,756,760 kronor 26 öre under det senare året. Värdet af behandlade

assurerade försändelser hade under samma period stigit från

103,344,880 kronor 93 öre till 246,775,856 kronor 73 öre. Till följd häraf

både, såsom generalpoststyrelsen vid flera tillfällen framhållit, de fordom

rymliga lokalerna inom posthuset vid Rödbodtorget numera blifvit alltför

trånga, så att samma vitsord nu måste lemnas dessa lokaler, som år 1869

gafs. lokalerna inom posthuset vid Lilla Nygatan, nemligen'' att endast med

svårighet och icke utan känbara olägenheter för allmänheten och för

posttjenstemännen postbehandlingen der kunde försiggå.

Tomtens hela areal utgjorde 23,296 qvadratfot.

De. såsom odisponerade angifna lägenheterna visade sig redan vid

inflyttningen behöfliga för posttjensten. År 1890 togos alla styrelsens

revisionsbyrås lägenheter i anspråk för utvidgning af tidningsexpeditionen

och till revisionsbyrån uppläts generalpostdirektörens boställsvåning.

Tre ^ år derefter befans paketexpeditionen så trångbodd, att särskild

lokal måste för denna expedition förhyras i en närbelägen byggnad för

en årlig hyra af 7,500 kronor. Och när kort förut viss lokaltidningsprenumeration

och distribution genom postverket skulle begynna, måste

den för ändamålet erforderliga lokal förhyras i annan byggnad mot årlig

hyra af 1,000 kronor.

Sedan paketexpeditionen afflyttat ur posthuset, begagnades dess forna

lokal under någon tid för postelevkurser och annat i afvaktan på uppgörande

af en plan till lokalens användande för utvidgning af afdelningens

för afgående poster lokaler, men under tiden blef krafvet på ytterligare

utvidgning af tidningsexpeditionens lokaler oafvisligt, och derför

inreddes den på nedra bottnen belägna forna paketexpeditionslokalen för

att tjena den en trappa upp befintliga tidningsexpeditionen till en för

några år hjelplig, ehuru föga tillfredsställande utvidgning, jemte det den

i besparingsändamål togs i anspråk för lokaltidningsprenumerationen.

Oaktadt särskilda brefbärareexpeditioner inrättats vid tre filialpostkontor

i hufvudstaden, vore brefbärarelokalen inom centralposthuset i allt

fall numera så trång, att bestämda arbetsplatser icke kunde tilldelas alla

de brefbärare, som samtidigt der vore sysselsatta med ordnande af dem

till utdelning lemnad post, utan några brefbärare måste anvisas tillfälliga

platser annorstädes. Icke ens plats för upphängning af brefbärarnes ytterkläder

kunde inom expeditionen beredas, utan under arbetet finge de vara

iklädda ytterplaggen.

Redan för tre år tillbaka ifrågasattes vissa förändringar inom afdelningen

för afgående poster i centralposthuset till befordrande af arbetets

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

gång och till allmänhetens skyndsamma betjenande. Men åtgärderna fordrade

ökadt utrymme, och dertill fans ingen tillgång.

Centralpostkontorets afdelning för ankommande poster tarfvade också

utvidgning både för allmänhetens och personalens skull, anläggning af ett

rymligt kassahvalf m. m., som ännu alldeles saknades. Men afdelningens

lokaler begränsades på ena sidan af stora förstugan från Rödbodtorget och

på den andra af den redan nu otillräckliga breibärareexpeditionslokalen.

Någon möjlighet till utvidgning förefunnes således icke under nuvarande

förhållanden.

Jemväl generalpoststyrelsens lokaler inom posthuset vore numera i

vissa delar otidsenliga och trånga. Särskildt gälde detta beträffande lokalerna

för blankettförrådet, der en ökad golfyta af cirka 1,700 qvadratfot

skulle erfordras, beträffande reklamationskontoret, som allmänheten nu

måste uppsöka genom en temligen mörk trappuppgång från gården, och

beträffande postverkets hufvudkassa, der, likasom i huset i öfrigt, kassahvalf

helt och hållet saknades. Postverkets arkivhandlingar måste af brist pa

lokaler förvaras på vinden.

På sätt generalpoststyrelsen förut framhållit, erfordrades jemväl ökadt

utrymme för postverkets persedelsförrad och postsparbanksbyran, nu inrymda

inom posthuset vid Lilla Nygatan, hvarjemte frimärkesförrådet och

det dermed i liflig samverkan stående frimärkestryckeriet borde flyttas till

samma hus, der generalpoststyrelsen hade sina lokaler.

Härtill komme, att postinspektionen i mellersta postdistriktet för närvarande

saknade lokal i posthus och borde beredas sådan i stället för den

nu förhyrda, att lokal jemväl erfordrades för postinspektionen i östra postdistriktet

samt att särskild lägenhet borde finnas att tillgå för postelevkurser,

för hvilka tidtals måst upplåtas och ordnas vissa af generalpoststyrelsens

lokaler.

För generalpoststyrelsens afdelningar skulle bättre utrymme kunna

beredas genom husets påbyggande, men postkontorets afdelningar borde

vara förlagda i bottenvåningen, och der vore, såsom af det ofvan sagda

framginge, redan så trångt, att icke alla afdelningarna der rymdes och att

de, som funnes der, samtliga behöfde utvidgas.

Enligt en af postdirektören i Stockholm gjord beräkning disponerade

centralpostkontorets samtliga afdelningar, deri inberäknade den förhyrda

paketexpeditionslokalen och postdirektörens expedition, en golfyta af tillhopa

21,920 qvadratfot, hvaraf å den förhyrda paketexpeditionslokalen

belöpte 4,000 qvadratfot, men för tillgodoseende af behofvet för någon

längre framtid skulle enligt samma beräkningar erfordras en golfyta af tillsammans

42,000 qvadratfot, således en ökning af mer än 20,000 qvadrat
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fot, eller, om förhyrande af paketexpeditionslokal skulle upphöra, 24,000

qvadratfot golfyta. . I den uppgifna erforderliga arealen inginge dock postdirektörens

expedition med 3,000 qvadratfot, men något egentligt behof

förefunnes icke att förlägga jemväl denna expedition i bottenvåningen.

Ju mera posttrafiken ökats och i jembredd dermed svårigheterna

vuxit att inom centralposthuset rymma hvad som der borde finnas inrymdt,

ju mera uppenbart det blifvit, i huru hög grad arbetet försvårades

genom bristen på lämpliga lokaler, och ju mera omöjligt det blifvit att

inom nämnda posthus tillfredsställa allmänhetens helt naturliga anspråk

på snabb expedition och skyndsam postbehandling, desto klarare hade det

för styrelsen framstått, att olägenheterna med de nuvarande trånga lokalerna

icke kunde undanrödjas, med mindre än att antingen i stället för

posthuset vid Rödbodtorget uppfördes ett helt och hållet nytt rymligt

posthus eller ock, med bibehållande af centralposthuset, till dess komplettering

och i dess omedelbara närhet byggdes ett nytt posthus å tomt, tillräckligt

rymlig till expeditionslokalernas successiva utvidgning, när sådan

i framtiden kräfdes.

Enligt postdirektörens omförmälda beräkningar skulle för ett tidsenligt

centralpostkontor erfordras en golfyta af 42,000 qvadratfot. Förlädes

postdirektörens expedition, såsom utan svårighet kunde ske, en trappa upp,

utgjorde således behofvet af golfyta på nedra bottnen 39,000 qvadratfot;

och då dertill komme den yta, som åtginge för murar, förstugor, rymlig

gård, vagnbod och vaktstall för hästar, kunde mindre tomtyta än 50,000

qvadratfot icke anses acceptabel. Tomten borde tillika vara centralt belägen

vid öppen plats eller mera trafikerad gata, ej aflägsen från jernvägscentralstationen.

Ansåges emellertid förvärfvande af en dylik rymlig tomt och uppförande

derå af. ett tidsenligt posthus medföra alltför dryga kostnader,

finge åtgärderna inskränkas till att söka i det nuvarande centralposthusets

omedelbara närhet erhålla en rymlig tomt, der genom nybyggnad centralpostkontorets

trånga lokaler kunde kompletteras med ljusa och rymliga

lägenheter, livilka tillika med de redan befintliga kunde bilda ett någorlunda

tidsenligt centralpostköntor med vissa afdelningar förlagda i bottenvåningen

inom det nya huset och vissa inom motsvarande våning i det

gamla. En sådan tomt för annex borde dock tillsammans med den nuvarande

posttomten gifva en yta af 50,000 qvadratfot och således innefatta

en areal af omkring 27,000 qvadratfot.

Användning för de öfre våningarna i ett nytt posthus komme, såsom

af det ofvan anförda framginge, icke att saknas. Postsparbanken, postdirektörens

expedition, postinspektionerna i mellersta och östra postdistrikten,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

frim är k es tryckeri c t och frimärkesförrådet behöfde samtliga nya . lokaler,

och hvad postsparbanken anginge, vore dess nödtvungna afflyttning från

posthuset vid Lilla Nygatan, på grund af för litet utrymme derstädes,

nästan en fråga för dagen.

Hvilketdera sättet — helt och hållet nytt posthus eller komplettering

af det nuvarande medelst nybyggnad — som än finge anses lämpligast

att använda för att lösa nu anmälda behof för postverket, erfordrades

dock först och främst förvärfvande af en lämplig tomt; och om,

såsom generalpoststyrelsen vågade antaga, uppskof med denna anskaffning

endast lände till ökad kostnad för tomtens inköp eller inlösen, finge det,

oafsedt behofvet att snart erhålla bättre och större expeditionslokaler, ur

sparsamhetssynpunkt anses nödigt att ju förr desto hellre för postverket

förvärfva den tomt, utan hvilken intet kunde åtgöras.

Om så vore förhållandet, bjöde ock nödvändigheten att ofördröjligen

träffa åtgärder för anskaffande af den erforderliga köpeskillingen eller

lösesumman. Huru stort belopp dertill komme att behöfvas, blefve naturligtvis

beroende af, huruvida en tomt af cirka 50,000 qvadratfot till ett

fullständigt nytt posthus afsåges eller om, för den lägre kostnadens^ skull,

ansåges höra anskaffas allenast tomt till ett annex för det redan befintliga

centralposthuset, i hvilket senare fall en tomt af omkring 27,000 qvadratfot

skulle vara tillräcklig. I hvilketdera fallet som helst vore uppenbart,

att centralt belägen tomt af angifna storlek icke kunde erhållas utan

betydlig kostnad.

Tiden, då förvärfvet kunde ske, hade också, såsom an tydt blifvit,

enligt generalpoststyrelsens förmenande en högst väsentlig inverkan på

priset, och generalpoststyrelsen hyste för sin del ingen tvekan derom, att

det för statsverket skulle ställa sig fördelaktigast, derest redan under loppet

af innevarande år den erforderliga tomten kunde förvärfvas. Men för så vidt

härtill endast postmedel finge användas, skulle detta icke kunna ske utan

att för ändamålet taga i anspråk jemväl hela det öfverskott, som å poströrelsen

för nästlidet år antagits komma att uppstå och som redan beräknats

att för statsverket annorledes disponeras.

Då en sådan rubbning i redan gjorda dispositioner icke borde ega

ruin, förefunnes en annan utväg, som skulle kunna, om icke omedelbart leda

till inköp af tomt, åtminstone påskynda bildandet af den behöfliga köpeskillingsfonden.

_

Om nemligen generalpoststyrelsen erhölle bemyndigande att af blifvande

öfverskottsmedel för år 1895 och för innevarande ar afsätta till

köpeskillingsfond hvad som kunde komma att öfverskjuta redan beräknade

öfverskottsbelopp, skulle fondens bildande kunna redan under förra delen

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af innevarande år komma att begynna utan rubbning af de för statsverket

gjorda inkomstberäkningar, hvarjemte utsigt förefunnes, att fonden

komme att ökas efter verkstäldt bokslut för innevarande år; och om

tillika af öfverskottsmedlen för år 1897 finge för samma ändamål afsättas

halfva öfverskottsbeloppet, vore det att förmoda, att efter verkställandet af

postverkets bokslut för sistnämnda år köpeskillingsfonden skulle befinnas

hafva nått ett sådant belopp, att hvad som derutöfver erfordrades för köpeskillingens

liqviderande skulle kunna af postverkets kassaförlag förskotteras

för att sedermera af följande årens öfverskottsmedel varda ersatt.

På grund af det sålunda anförda hade generalpoststyrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning derom, att hvad

som kunde komma att af blifvande öfverskottsmedel för åren 1895 och

1896 öfverskjuta enligt faststälda stater för nämnda år beräknade öfverskott

tillika med hälften af blifvande öfverskottsmedel för år 1897 finge

af generalpoststyrelsen afsättas till en fond för inköp af tomt till nytt

posthus i Stockholm.

Af den utaf generalpoststyrelsen lemnade utredningen angående den

nuvarande dispositionen af lokalerna i centralposthuset vid Rödbodtorget

liar departementschefen funnit otvetydigt framgå, att dessa lokaler numera

vore alldeles otillräckliga för dermed afsedda ändamål. Då det i betraktande

häraf måste anses vara synnerligen angeläget, att inom den närmaste

framtiden åtgärder vidtoges för att afhjelpa detta missförhållande,

ansåge departementschefen generalpoststyrelsens förslag, att en del af postverkets

öfverskottsmedel för år 1897 jemte den behållning, postverkets

rörelse under åren 1895 och 1896 kunde komma att lemna utöfver de

för nämnda år beräknade öfverskotten, måtte afsättas till en särskild fond,

af hvilken skulle bestridas kostnaden för inköp af tomt antingen till ett

nytt centralposthus eller till ett annex till det nuvarande centralposthuset,

vara värdi allt beaktande. Då behofvet vore oafvislig^ bjöde nödig förtänksamhet

att i tid begynna med afsättning af medel för anskaffande af

det nya posthuset, på det icke statsverket skulle på en gång betungas med

allt för dryga utgifter för ändamålet. Vid sådant förhållande syntes den

omständighet, att förslag till förvärfvande af viss bestämd byggnadstomt

ännu icke förelåge, icke böra utgöra hinder för bifall till förslaget om

fondens uppläggande. Departementschefen har derför funnit sig böra hos

Kongl. Maj:t förorda detta generalpoststyrelsens förslag, blott att, till undvikande

af möjlig rubbning i den verkstälda beräkningen af postmedlen

för år 1897, uttrycklig föreskrift borde meddelas derom, att, derest 1897

års öfverskott ieke komme att uppgå till det belopp af 440,000 kronor,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

hvartill det nu blifvit beräknad t, till fonden endast skulle afsättas det belopp,

hvarmed öfverskottet öfverstege 220,000 kronor.

Den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen angående postvaktbetjentes

aflöningsförmåner synes utskottet gifva vid handen, att dessa

betjentes ekonomiska ställning icke är i alla afseenden fullt nöjaktigt tillgodosedd.

Det i den af herr Hedin väckta motionen angifna förslaget

till nytt system för denna aflöning är emellertid af sa genomgripande

art, att det icke lärer böra af Riksdagen förordas eller ens upptagas till

pröfning, innan vederbörande embetsverk deröfver afgifvit yttrande, hvarför

utskottet anser, att förevarande motion icke bör till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

De förbättringar i postvaktbetjentes ställning, som Kongl. .Majrt efter

generalpoststyrelsens framställning föreslagit, afse att med bibehållande

af det nuvarande systemet för aflöningen dels genomföra en förhöjning

i minimitraktamentet för ordinarie vaktbetjente, dels ock för dem bereda

rätt till ett andra ålderstillägg af 100 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, utgör den lägsta aflöningen

för ordinarie postvaktbetjent nu för år lön 500 kronor, traktamente efter

85 öre om dagen 310 kronor 25 öre samt beklädnad, värderad till 54

kronor, eller tillsammans 864 kronor 25 öre. För en person,, hvilkens

arbetsförmåga helt och hållet tages i anspråk för postverkets räkning, synes

denna aflöning vara väl knapp; och den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen

i minimitraktamentet till 1 krona om dagen för de vaktbetjente, som

äro stationerade söder om Dalelfven, och till 1 krona 15 öre för de öfriga

bör enligt utskottets mening komma till stånd. Den lägsta aflöningen skulle

derigenom komma att uppgå för de förstnämnde till 919 kronor och för

de senare till 973 kronor 75 öre samt, med ett ålderstillägg af 100 kronor

efter fem års tjenstgöring i ordinarie befattning, till respektive 1,019 kronor

och 1,073 kronor 75 öre. Den högsta aflöning, hvaraf vaktbetjente enligt

nuvarande förhållanden kunna komma i åtnjutande, utgör med traktamente

efter 2 kronor om dagen samt ett ålderstillägg 1,384 kronor om aret.

För brefbärareförmän i Stockholm kommer härtill ett särskildt arfvode af

120 kronor för år. Äfven om sistnämnda förmån icke tages i beräkning,

förefaller det utskottet, som om berörda aflöning borde för postvaktbetjente

utgöra en temligen tillräcklig inkomst. Utskottet, som med afseende härå

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ansett, att Kongl. Maj:ts förslag om ett ytterligare ålderstillägg till lönen

icke bör bifallas, har deremot funnit, att en annan åtgärd till förbättrande

af postvaktbetjentes ställning bör väljas. Enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelat, hafva de personer, som under senaste tiden antagits till ordinarie

vaktbetjente, derförinnan tjenstgjort i postverket omkring 7,6 år samt

uppnått en ålder af i medeltal 33,l år. Denna jemförelsevis sena befordran

till ordinarie befattning måste gifvetvis utöfva ett ogynsamt inflytande

på postvaktbetjentes ekonomiska ställning, och äfven om de med

ordinarie vaktbetjentbefattning förenade aflöningsförmåner i och för sig

kunna anses tillfredsställande, måste de dock befinnas väl knappa, då de

ernås först efter en flerårig tjenstgöring mot lägre ersättning. Med hänsyn

härtill och då det jemväl synes oegentligt, att ett stort antal extra

vaktbetjente, hvilka användas i regelbunden tjenstgöring och förrätta ett

lika ihållande och ansträngande arbete som de ordinarie, ej blott åtnjuter

mindre ersättning än dessa, utan äfven saknar den tryggade ställning,

som ordinarie befattning i statens tjenst medför, har utskottet funnit

angeläget, att antalet ordinarie postvaktbetjentbefattningar varder i någon

män ökadt. Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, tyckes generalpoststyrelsen

ock hafva ansett, att en sådan åtgärd varit den önskvärdaste,

men då det icke syntes vara utsigt att få densamma genomförd, hade

styrelsen icke nu gjort framställning i detta syfte; och Kongl. Majt har

ej heller härom för Riksdagen framlagt förslag. Då emellertid, såsom af

det, anförda framgår, utskottet anser denna utväg till förbättrande af

vaktbetjentes ställning vara mera att förorda än det af Kongl. Maj:t föreslagna

andra ålderstillägget, finner sig utskottet böra tillstyrka, att Riksdagen,

med afslag å sistnämnda förslag, hos Kongl. Maj:t anhåller om

framläggande för nästkommande års Riksdag af förslag till inrättande

af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar till det antal, som, med den

inskränkning nödig sparsamhet bör föranleda, må befinnas lämpligt, för beredande

åt extra ordinarie vaktbetjente af en något tidigare befordran

till ordinarie befattning.

I enlighet härmed torde den af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstatens

slutsumma böra nedsättas med det belopp af 50,000 kronor, som

afsetts för beredande af ett andra ålderstillägg åt postvaktbetjente.

Emot de af Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagna ändringar i postverkets

stater har utskottet icke haft något att erinra; och finner utskottet likaledes

giltiga skäl vara anförda för beviljande i enlighet med Kongl. Maj:ts

förslag af pension till postexpeditören Lagerström samt understöd till förre

matrosen Wicklund.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

Hvad angår Kongl. Maj:ts framställning om afsättande af öfverskott a

postmedlen till en fond för inköp af tomt till nytt posthus i Stockholm,

har utskottet, då af de omständigheter, som till statsrådsprotokollet i denna

fråga blifvit anförda, framgår, att ett nytt posthus i Stockholm är i en snar

framtid oundgängligen behöflig!, och da ej något synes vara att erinra vid

den ifrågasatta utvägen för beredande af de medel, som erfordras för förvärfvande

af tomt härtill, funnit det framlagda förslaget vara välbetänkt.

Då emellertid möjligen kan sättas i fråga att till byggnadstomt för det

nya posthuset använda mark, som redan tillhör statsverket, torde ändamålet

för berörda fond ej böra så begränsas, att dermed afses endast »inköp»

af tomt, utan anser utskottet detta uttryck böra utbytas mot »anskaffande»

af tomt. Med denna förändring synes Kongl. Maj:ts förevarande framställning

böra bifallas af Riksdagen, som, innan fonden varder för sitt ändamål

anlitad, lärer hafva att i denna fråga motse framställning af Kongl. Maj:t.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning

om ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente,

må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl,

Maj:t må för nästkommande års Riksdag framlägga

förslag till inrättande af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar

till det antal, som, med den inskränkning

nödig sparsamhet bör föranleda, må befinnas

lämpligt för beredande åt extra ordinarie vaktbetjente

af en något tidigare befordran till ordinarie befattning;
b)

att herr Hedins ifrågavarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda;

c) att Riksdagen må bevilja en årlig pension till° postexpeditören

Hjalmar Augustinus Lagerström å 800

kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst varder

honom beviljadt;

d) att Riksdagen må bevilja ett årligt understöd till förre

matrosen och långlotsen å postångfartyget Öland Erik

. Wicklund å 300 kronor, med lätt för Wicklund att

uppbära understödet från och med innevarande år;

e) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, föranledande

till ändringar i postverkets stater, må af Riksdagen

bifallas;

Bill. tiU Rikta. Prat. 189G. 4 Samt. 1 Afd. 8 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

f) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i inom.

a), c), d) och e) hemstält och med beräknande af postverkets

stater för år 1897 till följande belopp, nemligen

:

aflöningsstaten ............................. kronor 3,197,100: —

öfvergångsstaten ......... » 2,400: —

pensionsstaten ............................. » 79,475: —

omkostnadsstaten......................... » 4,850,500: —

oförutsedda utgifter.................... » 120,000: —

afkortningar och restitutioner

m. in. ,.......... »_60,525: —

tillsammans kronor 8,310,000: —,

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 8,310,000 kronor att utgå direkt af postmedlen;

samt

g) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts i sådant

afseende gjorda framställning, må medgifva, att till

en fond för anskaffande af tomt till nytt posthus i

Stockholm ma afsättas ej mindre den behållning, som

för åren 1895 och 1896 kan å postverkets rörelse

uppstå utöfver de redan för statsregleringarna beräknade

öfverskotten för samma år, än äfven hälften

af blifvande öfverskottsmedel för år 1897, dock att

till fonden icke må afsättas större del af öfverskottet

för sistnämnda år än det belopp, hvarmed detsamma

öfverstiger 220,000 kronor.

Telegrafverket.

‘telegrafverket 3:°) Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande af

|-3-| de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 1-3 januari 1896 föreL

,J slagna ändringarna i telegrafverkets stater äfvensom af de enligt samma

protokoll föreslagna bestämmelserna angående tjenstledighet utan minskning

i aflöning för personalen vid telegrafverkets stationer, under Kongl. Maj:t

förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 27

finnas af behofvet påkallade, måtte såsom reservationsanslag, att utgå direkt

af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1897 anvisa enahanda belopp,

1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit beräknade,

samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde å dessa inkomster

uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets

tidsenliga utveckling och förbättring.

Såsom af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets

utgiftsstater för år 1897 enligt Kongl. Maj:ts förslag komma att utvisa följande

summor:

aflöningsstaten...................................................................... kronor 960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten............................................. > 4,600: —

pensions- och understödsstaten ........................................ » 112,570: —

omkostnadsstaten................................................................ » 262,800: ■

tillsammans kronor 1,340,470: —.

För innevarande år hafva samma staters summor bestämts sålunda:

aflöningsstaten .............................

öfvergångsaflöningsstaten..............

pensions- och understödsstaten ...

omkostnadsstaten...........................

............. kronor

936,100: —

»

4,600: —

»

108,820: —

»

262,800: —

summa kronor

1,312,320: —.

Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en höjning i nu gällande stater

med tillsammans 28,150 kronor, deraf å aflöningsstaten 24,400 kronor samt

å pensions- och understödsstaten 3,750 kronor. Af statsrådsprotokollet, till

hvilket utskottet hänvisar med afseende å anledningen till förändring i

pensions- och understödsstaten, inhemtas, att den ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten

med 24,400 kronor skalle uppkomma derigenom, att anslaget

till arfvoden för extra biträden och vikariat ökades med 25,000 kronor,

men deremot anslaget till ålderstillägg åt dertill berättigade af styrelsens

personal minskades med 600 kronor.

Enligt hvad departementschefen meddelar, har telegrafstyrelsen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t af den 12 november 1895 hemstält om ofvan angifna

höjning i förslagsanslaget till arfvoden för extra biträden och vikariat,

hvilket anslag i nu gällande stat uppförts med 100,000 kronor. Grunden

till den föreslagna förhöjningen vore, att styrelsen ansett tiden vara inne

att bereda jemväl personalen vid telegrafverkets stationer förmånen af någon

tids tjenstledighet utan aflöningsafdrag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Departementschefen har vidare erinrat, hurusom telegrafstyrelsen i

skrifvelse den 28 november 1893 angående telegrafverkets stater för år

1895 förmält sig hafva vid uppgörande af det då framlagda förslaget till

reglering af aflöningsförhållandena inom telegrafverket jemväl tagit i öfvervägande

frågan om semester för lokalförvaltningarnas ordinarie tjenstemannapersonal,

dervid styrelsen emellertid kommit till det resultat, att det

icke vore möjligt att åt hela denna personal vid telegrafverket bereda

en dylik årligen återkommande förmån. Vid den tid af året, äfven om

den utsträcktes till månaderna maj—oktober, då sådan ledighet vore för

tjenstemännens helsa gynsammast och äfven i öfrigt mest begärlig, vore

nemligen göromålen vid telegrafverkets stationer trägnast, och om än semestern

kunde förläggas till hvilken årstid som helst, befarade styrelsen, att

ett tillräckligt antal ersättningsmän skulle komma att saknas för att åt hela

personalen årligen bereda en dylik ledighet. Telegrafstyrelsen hade derför

tänkt sig saken kunna ordnas genom begränsning sålunda, att det i hvarje

fall finge bero på styrelsens pröfning, huruvida ordinarie tjensteman vid

telegrafverkets linier, verkstad eller stationer kunde, vare sig för skötande

af egna angelägenheter eller för sjukdom eller svag helsas vårdande, under

högst trettio dagar under samma kalenderår erhålla ledighet utan minskning

i sin aflöning. För genomförande af en sådan anordning hade telegrafstyrelsen

hemstält, att i staten måtte upptagas ett förslagsanslag å 25,000

kronor för beredande åt en del af den ifrågavarande personalen af tjenstledighet

utan aflöningsafdrag.

Ett sådant anslag hade äfven upptagits i det af Kong! Maj:t vid 1894

års riksdag framlagda förslag till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet.

Men då den ifrågasatta löneregleringen i sin helhet af Riksdagen

afslogs, hade äfven den i sammanhang dermed väckta frågan om beredande

af möjlighet för tjenstemännen vid telegrafverkets lokalförvaltning

att erhålla ledighet utan minskning i aflöning förfallit.

I ofvan omförmälda skrifvelse af den 12 november 1895 hade telegrafstyrelsen

erinrat, att, sedan Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1892 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel tillkännagifvit

sig icke i ärendets dåvarande skick kunna bifalla väckt förslag

om semester åt tjenstemännen vid postanstalterna, bland annat af det skäl,

att det syntes Riksdagen uppenbart, att, om en dylik förmån medgåfves

postpersonalen, anspråk på enahanda förmån snarligen kunde motses från

telegrafpersonalens sida, hvilka anspråk i sådant fall svårligen kunde afvisas,

af 1894 års Riksdag anvisats medel till beredande af semester åt posttjenstemännen,

hvarförutom 1895 års Riksdag anslagit medel för att bereda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

jemväl postvaktbetjente i särskilda fall någon tids ledighet med bibehållande

af full aflöning.

Telegrafstyrelsen hade vidare anfört, hurusom personalen vid telegrafstationerna

utan allt tvifvel vore i lika stort behof som postpersonalen

af någon tids ledighet hvarje år och lika litet som andra tjensteinannakårer

vore i tillfälle att sjelfve ens till någon del bekosta denna ledighet.

Telegrafstyrelsen ansåge sig också knappt behöfva påpeka den stora fördelen

både för personalen och för verket deraf, att den öfveransträngning, som

åtminstone för de allra fleste måste blifva en följd af oafbrutet arbete a

telegrafstationerna, i tid motarbetades genom kortare . tiders sammanhängande,

med en viss regelbundenhet återkommande ledigheter. Erfaren

heten hade visat, att en år efter ar oafbrutet fortsatt manipulering af

telegrafapparater lätt medförde vissa för tjenstgöringen mycket hindrande

nervösa åkommor i armarne, hvartill anledningarna gifvetvis skulle i betydlig

mån minskas, om någon tids hvila bereddes personalen. I samma

mån uppbördssummorna vid telegrafverkets stationer genom telefonens

tillkomst flerdubblats, vore det dock önskvärdt att kunna i god tid vid

telegrafverket införa den kraftiga kontroll a uppbördsman, sorn läge i

obligatoriskt frånträdande af tjensten under någon tid af aret. Pa sätt i

telegrafstyrelsens skrifvelse af den 28 november 1893 framhållits, mötte emel

lertid vid detta verk särskilda svårigheter att kunna redan från början

till fullo genomföra en sådan semesterordning, att alla ordinarie tjensteman

vid stationerna skulle kunna påräkna att hvarje ar komma, i åtnjutande

af sådan ledighet, hvadan telegrafstyrelsen måste förbehålla sig en särskild

pröfning i hvarje fall.

För åstadkommande af den sålunda ifrågasatta ledigheten för stationspersonalen

hade telegrafstyrelsen hemstält, att det matte föreskrifvas, att

det i hvarje fall Ange bero på styrelsens pröfning, huruvida ordinarie

tjensteman vid telegrafverkets stationer kunde, vare sig för skötande åt

egna angelägenheter eller för sjukdom eller svag helsas vardande, vindel

högst trettio dagar under samma kalenderår erhålla ledighet utan minskning

i aflöning, äfvensom att följande föreskrifter måtte varda meddelade

att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser, gälla såsom vilkor för tillgodonjutande

af aflöningsförmåner å stat för stationstjenstemän, nemligen:

att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för beredande

af ledighet utan minskning i aflöning, vara skyldig att, om han

förordnades till högre befattning vid telegrafstationerna, bestrida densamma

mot åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande aflöning, dock

ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att vid telegrafstation anstäld tjensteman, som hade sig anförtrodd

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade

myndighet bestämdes, begagna sig af ifrågavarande ledighet utan

minskning i aflöning;

att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse för

dem, som med eller efter 1897 års ingång tillträdde tjenstebefattning vid

telegrafstation;

att de, som dessförinnan tillträdt tjenstebefattning vid telegrafstation

och . icke kunde mot sitt bestridande lagligen tillförbindas att underkasta

sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade desamma, om och

när de anmälde sin önskan att komma i åtnjutande af ledighet utan

minskning i aflöning; samt

att beviljad ledighet utan minskning i aflöning icke finge räknas

tjensteman till last vid beräkning af den för vinnande af ålderstillägg

erforderliga tjenstetid.

För egen del har departementschefen yttrat:

»Att behofvet af någon tids årlig, kostnadsfri ledighet från tjenstegöromålen

förefinnes för personalen vid telegrafverkets lokalförvaltning

i _ icke ringare grad än för postpersonalen, lärer ej kunna förnekas. Då

vid 1894 års riksdag frågan om beredande af dylik ledighet åt sistnämnda

personal vann sin lösning, förelåg, på sätt redan blifvit erinradt, jemväl

ett förslag att, med den begränsning, som föranleddes af de särskilda förhållandena

inom telegrafverket, bereda en dylik förmån äfven åt telegrafpersonalen.

Att detta förslag, som ingick såsom ett led uti en allmän

lönereglering för personalen vid telegrafverket, då icke vann framgång,

torde så mycket mindre få anses hafva berott derpå, att Riksdagen icke

behjertat behofvet för denna personal af den ifrågasatta ledigheten, som

af ett Riksdagens uttalande vid ett föregående tillfälle synes framgå, att

Riksdagen ansett de båda tjenstemannaklassernas anspråk i detta hänseende

eg a lika befogenhet.

Instämmande i de skäl, telegrafstyrelsen anfört till stöd för sin uti

förevarande syfte gjorda framställning, anser jag mig böra biträda densamma,

med erinran dervid att de föreslagna vilkoren för den ifrågavarande

förmånens åtnjutande öfverensstämma med de af 1894 års Riksdag

godkända, genom kongl. brefvet den 25 maj samma år kungjorda vilkoren

för åtnjutande af den postpersonalen medgifna semesterförmånen, allenast

med den skilnad, som betingas deraf att ledighet för person tillhörande

telegrafstaten skulle medgifvas efter pröfning af telegrafstyrelsen i hvarje

särskildt fall.

Såsom telegrafstyrelsen erinrat, har 1895 års Riksdag anvisat medel

för beredande i särskilda fall jemväl åt postvaktbetjente af någon tids

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

ledighet med bibehållande af full aflöning. Då staten för telegrafverkets

lokalförvaltning, i olikhet med postverkets motsvarande stat, icke upptager

aflöning- för något visst antal betjente, utan allenast ett förslagsanslag till

arfvoden åt telegrambärare och uppassare vid stationerna, förefinnes sålunda

icke vid telegrafverkets stationer någon fast anstäld personal af betjente,

motsvarande de betjente vid postverket, som genom 1895 års Riksdags

beslut bereddes förmånen af viss tids kostnadsfri ledighet.»

De förhållanden, som till statsrådsprotokollet blifvit anförda, synas

utskottet ådagalägga behofvet af en sådan anordning, att i särskilda fall

någon tids tjenstledighet utan minskning i aflöning må kunna beredas personalen

vid telegrafverkets stationer. Den af telegrafstyrelsen gjorda framställning,

som ligger till grund för Kongl. Maj:ts förslag i ämnet, synes afse,

att dylik ledighet borde årligen tillkomma de till stationspersonalen hörande

ordinarie tjensteman endast med den inskränkning, som föranledes deraf,

att tillräckligt antal vikarier för genomförande af sådan anordning icke

finnes att tillgå. På grund af denna uppfattning torde styrelsen ock

hafva beräknat det för ändamålet erforderliga anslaget till 25,000 kronor,

hvilket belopp äfven blifvit af Kongl. Maj:t äskadt. Det synes emellertid

utskottet, som om omständigheterna icke skulle påkalla, att semester i så

stor utsträckning tilldelas denna personal, utan anser utskottet att, med

undantag för de fall, då uppbördsförhållanden göra dylik ledighet önskvärd,

i allmänhet ej andra af ifrågavarande tjensteman höra häraf komma

i åtnjutande än de, som under någon längre tid haft trägen tjenstgöring

inom telegrafverket. Med denna begränsning af semesterförmånen torde

ett anslag af 20,000 kronor vara för ändamålet tillräckligt; och bör på

grund häraf slutsumman i den af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstaten

nedsättas med 5,000 kronor. Då det enligt statsrådsprotokollet skulle

tillkomma telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt fall pröfva, huruvida

ledighet utan minskning i aflöning må meddelas stationstjensteman, torde

den af utskottet förordade begränsning af denna förmån icke föranleda

ändring i de beträffande ifrågavarande semester föreslagna bestämmelser,

livilka synas utskottet böra af Riksdagen godkännas.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot de under denna anslagstitel

i öfrigt gjorda framställningar, hemställer alltså,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari 1896

föreslagna bestämmelserna angående tjenstledighet utan

minskning i aflöning för personalen vid telegrafverkets

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

stationer, må, med beräknande af telegrafverkets stater

för år 1897 till följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten........................................... kr. 955,500: —

öfvergångsaflöningsstaten ....................... » 4,600: —

pensions- och understödsstaten ........... » 112,570: —

omkostnadsstaten ........................ » 262,800: —

tillsammans kr. 1,335,470

och under Kong! Maj:t förbehållen rätt att i verkets

utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af

behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå

direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1897

anvisa enahanda belopp, 1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna

af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika

medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster

uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

och telefonväsendets tidsenliga utveckling och

förbättring.

Tullverket.

andag

Ilverket.

4-]

4:o) Kongl. Maj:t har beträffande tullverket föreslagit Riksdagen att

dels, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 13 januari 1896 föreslagna förändringar i tullverkets stater,

för år 1897 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma

svarande belopp af 2,628,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå

direkt af tullmedlen,

dels ock medgifva, att det belopp, som, i den mån aflöning till erforderliga

extra biträden vid lokaltullförvaltningen och gränsbevakningen

skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat för innevarande

år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

samt under året uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,

kan komma att, högst med 30,000 kronor, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af generaltullstyrelsen under samma år för nyssberörda ändamål

förskjutas, må af tullmedlen för år 1896 godtgöras.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för

år 1897 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande

belopp:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 33

aflöningsstaten.............................................................................. kr. 1,898,600: —

öfvergångsaflöningsstaten ........................... » 12,250: —

ålderstilläggsstaten ......................... » 220,000: —

indragningsstaten................................. * 15,190: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente ...... » 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterleinnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) .................................................................. » 41,800: —

omkostnadsstaten ........................................................................... * 213,160: —

summa kr. 2,628,000: —.

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten.......................................................................... —• kr. 1,863,400: —

öfvergångsaflöningsstaten ............................................................ » 12,250: —

ålderstilläggsstaten ........................................>............................. * 220,000: —

indragningsstaten.........................................................•............... * 15,550:

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente — » 227,000:

pensionsstaterna för aflidne tjenstemän och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ..................................................... * 41,800: —

omkostnadsstaten ......................................................................... » 213,000:

summa kr. 2,593,000: —.

Slutsumman af de för år 1897 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 35,000 kronor, beroende

på dels förhöjning i aflöningsstaten med 35,200 kronor och i omkostnadsstaten

med 160 kronor samt dels minskning i indragningsstaten

med 360 kronor. Utskottet, som med afseende å de föreslagna förändringarna

i sistnämnda två stater tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet,

vill beträffande den ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten meddela

följande.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att aflöningsstaten anses för år 1897

kräfva ökning med nedannämnda belopp:

förhöjning i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden

in. m. vid lokalförvaltningen ............................................. kr. 30,000: —

aflöning åt tullförvaltaren i Falun och en vaktmästare derstädes,

efter afdrag af aflöningen vid en tullkammareföreståndarebefattning,

som indrages ................................ » 3,700: —

aflöning åt en uppsyningsman i Helsingborg........................... » 1,500:

eller tillhopa kr. 35,200: —.

Bih. till liikxd. Prol. 18110. 4 Samt. 1 Afd. 8 Höft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Hvad först angår förhöjningen i anslaget till vikariatsersättning, extra

biträden in. m. vid lokalförvaltningen, hade, enligt hvad till statsrådsprotokollet

meddelats, generaltullstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den

11 sistlidne november med förslag till tullverkets stater för år 1897 till

en början erinrat om den höjning af ifrågavarande anslag med 20,000

kronor eller från 200,000 kronor till 220,000 krono!'', hvilken på Kongl.

Maj:ts framställning blef af 1895 års Riksdag beviljad. I detta hänseende

hade styrelsen anfört, bland annat, hurusom — sedan Kongl. Maj:t den

25 maj 1894 funnit godt förklara, att generaltullstyrelsen vid uppgörande

af förslag till tullverkets utgiftsstater för år 1896 borde utgå från den

förutsättning, att den för uppbörd, debitering och redovisning af fyr- och

bakmedlen tullverket tillkommande provision å samma medel, hvilken

provision plägat godtskrifvas tullverkets aflöningsstat och i mån af behof

användas för samma ändamål som derå uppförda anslag, skulle uppdebiteras

och redovisas omedelbart för statsverkets räkning — styrelsen i

sin den 17 november 1894 aflåtna skrifvelse angående regleringen af tullverkets

stater för år 1896 anmält, att styrelsen, som i anledning af berörda

föreskrift tagit i öfvervägande, i hvad mån eu höjning af beloppet

utaf de till vikariatsersättning, extra biträden m. m. inom styrelsen och

inom lokalförvaltningen anvisade två anslag, utgörande det förra 15,000

kronor och det senare 200,000 kronor eller tillhopa 215,000 kronor, kunde

från och med sistnämnda år blifva erforderlig, funnit det under förut

angifna förutsättning vara oundgängligen nödigt, att det å lokalförvaltningens

stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

höjdes med 20,000 kronor; i följd hvaraf styrelsen hemstält, att detta

anslag måtte i 1896 års stat bestämmas till 220,000 kronor.

Härefter och sedan Kongl. Maj:t i den under den 15 januari 1895

till Riksdagen aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof

föreslagit Riksdagen att, med godkännande af de utaf styrelsen föreslagna

förändringar i tullverkets stater för år 1896, bestämma anslaget för tullverket

till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,593,000

kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen, hade Riksdagen

i skrifvelse den 14 maj nästlidet år angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel beträffande anslaget i fråga

meddelat, att Riksdagen, under vilkor att den tullverket tillkommande

provision för uppbörden af fyr- och båkmedlen från och med år 1896

uppdebiterades och redovisades omedelbart för statsverkets räkning, medgifvit,

att det i tullverkets aflöningsstat ingående, för lokalförvaltningen

uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden in. m. förhöjdes

med 20,000 kronor eller från 200,000 kronor till 220,000 kronor; och

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

hade sedermera Kongl. Maj:t deri 24 nyssberörde maj dels förordnat, att

omförmälda provision för uppbörden af fyr- och båkmedlen skulle från

och med år 1896 uppdebiteras och redovisas omedelbart för statsverkets

räkning, dels ock faststält stater för tullverket, att från och med den 1

januari 1896 lända till efterrättelse.

Oaktadt sålunda oftanämnda å lokalförvaltningens stat uppförda anslag

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. blifvit förhöjdt med det belopp,

generaltullstyrelsen föreslagit, hade styrelsen sett sig nödsakad att

redan nu föreslå en ytterligare höjning af detsamma. Det hade nemligen

under år 1895 visat sig oundgängligen nödigt att i en vida större utsträckning,

än generaltullstyrelsen vid afgifvande af sitt förslag till reglering

af tullverkets stater för år 1896 haft anledning att antaga, anlita

extra biträden ej mindre för bevakning af riksgränsen mot Norge och

Finland, hvaröfver, efter det tullsatserna å omalen och malen spannmål i

början af nästlidet år högst betydligt förhöjts, försök till smuggling af

nämnda varuartiklar tydligtvis måste befaras komma att ega rum i mycket

större omfattning än förut, än äfven vid rikets samtliga större tullförvaltningar

för tillgodoseende derstädes af göromålens behöriga gång och

trafikens berättigade anspråk på skyndsam expedition. Under det att år

1894 utgifterna för de ändamål, hvartill de å aflöningsstaten upptagna

två anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vore afsedda, uppgått

under månaderna januari—september till 155,183 kronor 80 öre och

under månaderna oktober—december till 138,842 kronor 92 öre eller för

hela året till 294,026 kronor 72 öre, hvilket sistnämnda belopp endast

med 12,080 kronor 33 öre öfverstigit sammanlagda beloppet af nyssberörda

båda anslag och de under året uppkomna besparingarna å den

ordinarie aflöningsstaten, samt följaktligen under nämnda år den af generaltullstyrelsen

föreslagna och från och med innevarande år beviljade förhöjningen

af 20,000 kronor i det å lokalförvaltningens stat upptagna anslaget

skulle hafva varit fullt tillräcklig, hade i följd af ofvan angifna

förhållanden ifrågavarande utgifter under månaderna januari—september

nästlidet år stigit till 169,566 kronor 78 öre eller 14,382 kronor 98 öre

mera än under motsvarande tid år 1894. Sålunda skulle under nästlidet

år dessa utgifter, äfven om desamma, hvilket generaltullstyrelsen likväl ej

ansåge antagligt, under årets sista qvartal icke uppginge till högre belopp

än under sista qvartalet år 1894 samt tillika å aflöningsstaten under år

1895 uppstode lika stora besparingar som under år 1894, hvilket ej heller

kunde förväntas, ändock komma att öfverstiga summan af de två anslagen

till vikariatsersättning, extra biträden m. in. samt nyssberörda besparingar

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med i jemnadt hundratal 26,400 kronor eller 6,400 kronor mera än de

belopp, som från och med innevarande år vore för ändamålet afsedda.

Härtill komme, att, enligt hvad generaltullstyrelsen tillika meddelat,

den vid gränsen mot Finland anordnade bevakning, som sedan flera år

tillbaka plägat under vintermånaderna erhålla en förstärkning af två till

sex man, för innevarande vinter måste förstärkas med icke mindre än

tolf man, af hvilka halfva antalet vore afsedt att utöfva tulluppsigt ofvanför

den längst i norr nu varande gränsposteringens patrulleringsområde.

Af orsak, som ofvan angifvits, hade det synts generaltullstyrelsen vara

högst antagligt, icke blott att berörda förstärkning, för hvilken aflöningen

ännu icke blifvit definitivt bestämd, men ej komme att understiga 10,800

kronor för år räknadt, jemväl under andra delar af året än vintermånaderna

blefve behöflig, utan äfven att än ytterligare förstärkning af såväl

omförmälda gränsbevakning som gränsbevakningen mot Norge komme

att kräfvas.

På grund af nu anförda förhållanden hade generaltullstyrelsen funnit

det vara uppenbart, att de medel, styrelsen från och med år 1896 hade

att disponera för extra biträdens aflönande, icke på långt när vore dertill

tillräckliga; och ansåge styrelsen ett belopp af 30,000 kronor årligen vara

redan från och med innevarande år ytterligare behöfligt för ifrågavarande

ändamål. Generaltullstyrelsen hemstälde derför, ej mindre att det å lokalförvaltningens

stat uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden

m. m. måtte i 1897 års stat förhöjas med 30,000 kronor eller från 220,000

kronor till 250,000 kronor, än äfven att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga

styrelsen att under innevarande år, i den mån aflöning till erforderliga

extra biträden vid lokalförvaltningen och gränsbevakningen skulle visa sig

icke kunna utgå af nyssnämnda anslag samt under året uppkommande

besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, för detta ändamål af tullmedel

förskottsvis använda högst 30,000 kronor.

Med afseende derefter å uppförande i staten för år 1897 af aflöning

åt tullförvaltaren och en vaktmästare i Falun, inhemtas af statsrådsprotokollet,

att, sedan Kongl. Maj:t den 10 november 1893 dels medgifvit,

att tullkammare under tullförvaltares öfverinseende finge i staden Falun

inrättas, dels ock i sammanhang dermed beviljat staden nederlags- och

transitoupplagsrätt, hade Kongl. Maj:t den 4 oktober nästlidet år bemyndigat

generaltullstyrelsen att medelst förordnanden, gällande tills vidare, tillsätta

den för tullförvaltningens i nämnda stad behöriga handhafvande erforderliga

personal, bestående af en tullförvaltare och en vaktmästare, hvilka skulle

erhålla: tullförvaltaren, jemte ett anslag till resekostnader å 200 kronor,

2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar samt vakt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

mästaren 600 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar, hvarjemte

Kongl. Maj:t medgifvit, att berörda aflöningsbelopp^ till de delar,

det i tullverkets stat till en tullkammareföreståndares i Falun aflöning

uppförda tjenstgöringspenninganslag å 200 kronor dertill icke försloge,

Ange af generaltullstyrelsen bestridas af tillgängliga medel, intill dess beloppen

kunde varda i ordinarie aflöningsstaten upptagna. Generaltullstyrelsen

hemstälde nu, att de sålunda provisoriskt bestämda löne- och

tjenstgöringspenningbelopp måtte i 1897 års stat uppföras samt för ifrågavarande

tullförvaltare och vaktmästare derjemte upptagas enahanda ålderstillägg,

som vore för deras vederlikar enligt nu gällande stat faststälda.

Derest berörda provisoriska anordningar upptoges i den ordinarie

aflöningsstaten och i följd deraf tullkammareföreståndarebefattningen i

Falun indroges, skulle således i denna stat dels tillkomma en tullförvaltare

i Falun med samma aflöning som tullförvaltarne i Nyköping, Marstrand,

Sölvesborg, Ronneby, Lidköping och Östersund, dels antalet vaktmästare

med 600 kronors lön ökas med en eller från 123 till 124, dels antalet

tullkammareföreståndare med tjenstgöringspenninganslag af 200 kronor

minskas med en eller från 13 till 12. Den tillökning i den ordinarie

aflöningsstaten, som för tullkammaren i Falun härigenom skulle uppstå

utöfver0 hvad derstädes förut utgått, uppginge till 3,700 kronor.

Hvad slutligen beträffar uppförande i 1897 års stat af aflöning åt en

uppsyningsman i Helsingborg, hade, enligt hvad departementschefen meddelar,

generaltullstyrelsen anmält, att det visat sig behöfligt att vid tullbevakningen

i Helsingborg, hvarest genom vidtagna utvidgningar af stadens

hamn samt öppnande af ångfärjeförbindelse med Helsingör bevakningsgöromålen

högst betydligt ökats, anställa ytterligare en uppsyningsman

utöfver den å dervarande tullkammares stat nu uppförde.^ Detta behof

hade hittills af styrelsen tillgodosetts genom att uppdraga åt en af vaktmästarne

vid nämnda bevakning att i egenskap af biträdande uppsyningsman

tjenstgöra, men då behofvet visat sig icke vara af blott öfvergående

beskaffenhet, hade det synts styrelsen vara lämpligast och rigtigast, att å

tullkammarens stat uppfördes ytterligare en uppsyningsman; och hade

styrelsen derför hemstält, att a tullverkets aflöningsstat matte, utöfver dei

redan upptagne uppsyningsman, uppföras ytterligare en dylik med samma

aflöning, som tillkomme nuvarande uppsyningsmannen i Helsingborg, eller

lön 1,000 kronor och tjenstgöringspenningar 500 kronor, med rätt till två

ålderstillägg å tillhopa 300 kronor.

För egen del yttrar departementschefen med afseende å hvad generaltullstyrelsen

beträffande aflöningsstaten anfört och hemstält, att, då de omständigheter,

på hvilka styrelsen grundat sin framställning om förhöjning

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med 30,000 kronor i det å lokaltullförvaltningens stat uppförda anslag till

vikariatsersättning, extra biträden m. m., vore af beskaffenhet att göra

sagda förhöjning oundgänglig, kunde departementschefen ej annat än

biträda förslaget derom. ° På sätt generaltullstyrelsen ådagalagt, förelåge

äfven för innevarande år enahanda omständigheter, med afseende hvarå

departementschefen, i enlighet med hvad generaltullstyrelsen hemstält, vore

sinnad tillstyrka Kongl. Maj:t att framdeles, i sammanhang med fastställande

af tullverkets utgiftsstater för år 1897, bemyndiga generaltullstyrelsen att

under innevarande år till aflöning åt erforderliga extra biträden vid tullverkets

lokalförvaltning och gränsbevakningen, i den mån medel dertill

skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat uppförda

anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. in. samt under året uppkommande

besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, förskottsvis utbetala

högst 30,000 kronor; och hemstälde departementschefen i sammanhang

härmed om aflåtande till Riksdagen af framställning om ersättande af det

belopp, som i nämnda ordning kunde på grund af Kongl. Maj:ts bemyndigande

komma att af generaltullstyrelsen förskjutas.

Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten hemstält funne

sig departementschefen jemväl böra tillstyrka.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till

någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med godkännande af de enligt

statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari

1896 föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för

år 1897 bestämma anslaget för tullverket till ett mot

staternas slutsumma svarande belopp af 2,628,000 kronor,

att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; samt

b) att Riksdagen må medgifva, att det belopp, som,

i den mån aflöning till erforderliga extra biträden vid

lokaltullförvaltningen och gränsbevakningen skulle visa

sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat för

innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. samt under året uppkommande

besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, kan komma

att, högst med 30,000 kronor, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af generaltullstyrelsen under samma år för

nyssberörda ändamål förskjutas, må af tullmedlen för år

1896 godtgöras.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

Ersättning till städerna för mistad tolag.

5:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad i afseende dera blifvit till statsrådsprotokollet för mistad

(sid. 38) meddeladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget för ersättning

till städerna för mistad tolag, 1,900,000 kronor, med

200,000 kronor till 2,100,000 kronor.

Skogsväsendet.

6:o) I afseende å anslagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t före- ^

slagit: 0 Väsende.

dels att, med uteslutande ur riksstaten af det under ifrågavarande [6.]

anslagstitel uppförda reservationsanslag å 8,600 kronor till enskilda skogsundervisningen,

reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet måtte höjas med 4,800 kronor från

559,092 kronor till 563,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhölle denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten................................... kronor 447,208:

» statens skogsläroverk................. >_47,700: — kronor 494,908: —-

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal .............................................................. * 84,400:

reservationsanslag:

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet........................................ * 563,892:

summa kronor 1,143,200: —,

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle

minskas med 3,800 kronor;

dels ock att Riksdagen måtte medgifva, att af reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

finge utgå hvad som, utöfver de med kronojägarebefattning förenade tjenst
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

göringspenningar, erfordrades för beredande -åt den, som förordnades att

uppehålla sådan befattning under tid, då befattningens innehafvare åtnjöte

ledighet för sjukdom, af full kronojägareaflöning, hyresersättning, der sådan

förekomme, jemväl deri inbegripen.

Beträffande den förra af dessa framställningar har departementschefen

till en början erinrat, att för skogsväsendet å ordinarie stat för år 1896

uppförts:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten............................................... kronor 447,208: —

» statens skogsläroverk............................ » 47,700: — 494 908-

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal

.............................................................................................. 84,400: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen ............ kronor 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet » 559,092: — 567,692: _

tillsammans kronor 1,147,000: —.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade domänstyrelsen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 september 1895, angående anslagsbehofvet

för år 1897, jemte anmälan, att någon ändring icke påkallades

i beloppen af ^ de för skogsstaten, för statens skogsläroverk och till ålderstillägg

nu uppförda anslag, med afseende å reservationsanslaget till enskilda

skogsundervisningen erinrat derom, att, sedan Riksdagen i skrifvelse den 9

maj 1894 uttalat såsom önskvärdt, att de understöd, som för närvarande

från sagda. reservationsanslag utginge till de privata skogsskolorna, måtte

snarast möjligt indragas, så hade Kongl. Maj:t den 25 i samma månad

anbefalt domänstyrelsen att i sammanhang med afgifvande af förslag

angående anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1896 inkomma med

utredning, huruvida nyssnämnda understöd skulle kunna utan olägenhet

indragas.

Den sålunda infordrade utredningen hade lemnats af domänstyrelsen

i skrifvelse den 29 september 1894, deruti styrelsen anfört följande.

De enskilda skogsskolor, som för närvarande åtnjöte statsbidrag från

ifrågavarande anslag, hvardera med 3,800 kronor årligen, vore Skogshåll i

Arila socken af Södermanlands län och Presterud i Varnums socken af Vermlands

län, hvarjemte 1,000 kronor årligen åtnjötes af Gotlands läns folkhögskolas

landtbrukskurs för en lärare i skogshushållning. Skogshålls

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

skogsskola bildades redan hösten år 1856, sedan Kongl. Maj:t den 8 augusti

nämnda år på det sätt bifallit Södermanlands läns hushållningssällskaps

framställning om anslag till underhållande af en skogvaktareskola i länet,

att, derest hushållningssällskapet visade sig under året hafva på ändamålsenligt

sätt organiserat skolan, ett statsbidrag för lärarens aflöning finge

af allmänna medel utgå med 500 riksdaler banko årligen i tre år, under

förbindelse för hushållningssällskapet att till chefen för civildepartementet

anmäla, åt hvem lärarebefattningen anförtroddes, och att afgifva berättelse

öfver skolans verksamhet. Redan för de två sista af nämnda år hade

emellertid genom Kongl. Maj:ts beslut af den 13 mars 1857 och den 2

juli 1858 anslaget höjts till 1,500 riksdaler riksmynt. Sistnämnda anslagsbelopp

hade derefter på grund af upprepade kongl. beslut utgått år efter

år intill hösten år 1866, hvarefter det jemlikt kongl. brefvet den 11 juli

1865 för tiden från och med den 1 november 1866 höjts till 2,500 riksdaler

riksmynt, motsvarande halfva beräknade underhållskostnaden, under

vilkor att hushållningssällskapet genom erforderligt antal skickliga lärare

besörjde undervisningen vid skolan samt bekostade och underhölle anstalten,

afsedd för minst 12 lärlingar, som der skulle erhålla undervisning, kosthållning

samt en tjenlig uniformsbeklädnad, och af hvilka minst halfva

antalet skulle vara från all afgift befriadt, samt att skolan underkastades

den tillsyn och kontroll, som för dylika läroanstalter i allmänhet vore

eller kunde blifva föreskrifna. Detta hade fortgått till den 1 november

1876, då enligt kongl. brefvet den 16 juni samma år anslaget ytterligare

höjts till 3,800 kronor, hvarefter detsamma med lika belopp årligen utgått,

äfven sedan, såsom af kongl. brefvet den 13 juli 1887 framginge,

hushållningssällskapet förklarat sig efter den 1 november samma år vara

nödgadt inskränka sitt bidrag till tillhandahållande af lokal med inventarier.

Anslaget hade i början utgått från skogsplanteringskassan, som

jemlikt kongl. brefvet den 20 januari 1871 uppförts å reservationsanslaget

till skogsväsendet och derefter enligt kongl. brefvet den 16 juni 1876

upptagits såsom extra anslag, hvarefter detsamma från och med år 1879

jemlikt kongl. brefvet den 24 maj 1878 åter inflyttats under berörda

reservationsanslag. Vid skolan hade meddelats undervisning åt 9—13 lärlingar

årligen intill år 1887, hvarefter antalet inskränkts till 10.

Beträffande Presteruds skogsskola hade domänstyrelsen anfört, att,

sedan Vermlands och Örebro läns landsting, under förutsättning att åt

statsmedel erhölles ett årligt bidrag af 3,800 kronor till en lör sagda län

gemensam skogsskola inom förstnämnda län, beviljat de för en dylik skogsskolas

inrättande och underhåll under tre år, räknadt från den 1 november

1876, erforderliga medel, och Kongl. Maj:t den 10 december 1875, under

Bill. till Rilcsd. Prat. 189U. i Sami. 1 Afd. 8 Haft. ö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vilkor att ifrågavarande skogsskola den 1 november 1876 öppnades och

sedermera under tre år derefter underhölles, tillförsäkrat skolan bidrag af

statsmedel för samma tid till belopp af 3,800 kronor om året, skolan sistnämnda

år begynts å egendomen Presterad. Anslaget, som i början utgått

såsom extra anslag, men enligt kongl. brefvet den 24 maj 1878 med år

1879 inrymts uti reservationsanslaget till skogsväsendet, hade sedermera

år efter år förnyats med oförändradt belopp, hvaremot Vermlands och

Örebro läns landstings årliga bidrag, som för året 1876—77 utgjort tillsammans

5,400 kronor och de derpå följande åren 3,900 kronor, nedsatts

från och med den 1 november 1881 till 3,000 kronor, från och med den

1 november 1885 till 2,400 kronor, från och med den 1 november 1887

till 1,350 kronor, från och med den 1 november 1889 till 1,000 kronor,

från och med den 1 november 1891 till 933 kronor samt från och med

den 1 november 1893 till 866 kronor. För tiden från och med den 1

november 1895 till samma dag år 1897 hade landstingen åter höjt sitt

gemensamma anslag till 1,000 kronor årligen under förutsättning af statsbidragets

beviljande till oförändradt belopp. Lärlingarnes antal, som från

början utgjort 18, hade efter år 1886 nedgått till 10 för år, dels från

Vermlands och dels från Örebro län.

I statsrådsprotokollet meddelas härefter, att domänstyrelsen vidare

erinrat, att styrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 december 1892,

i sammanhang med förslag om flyttning af statens skogsskola vid Böda

på Öland till den för kronans räkning inköpta egendomen Grönbo i Örebro

län, andragit, bland annat, att inom landets mellersta delar visserligen

redan förefunnes de två enskilda skogsskolorna Skogshåll och Presterud,

men att upphörandet af åtminstone den sistnämnda endast vore en tidsfråga,

då i betraktande toges, dels att den nuvarande skolföreståndaren,

å hvars egendom skolan nu vore förlagd, redan uppnått hög ålder, dels

ock, hufvudsakligast, att de anslag, som landstingen åtagit sig till skolans

uppehållande, under årens lopp väsentligen inskränkts. Efter Böda skogsskolas

förflyttning till Grönbo syntes vigten af den specielt för Örebro län

och Vermland afsedda skogsskolan vid Presterad, som onekligen under den

tid, densamma varit den enda inom bergslagen belägna anstalt för utbildandet

af särskildt för dervarande bruksskogar lämpliga skogvaktare, fy It

ett verkligt behof, framdeles blifva betydligt reducerad, helst som af de

från statens skogsskolor utexaminerade lärlingarne endast ett fåtal kunde

vinna anställning i statens tjenst och de öfrige således blefve disponibla

för den enskilda skogshushållningen, i hvilket sistnämnda afseende domänstyrelsen

tilläte sig hänvisa till den utredning, som återfunnes i det Kongl.

Maj:ts proposition till 1894 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottats Utlåtande N:o 8.

43

behof bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 januari

1894 (sid. 62). Enligt domänstyrelsens mening förefunnes derför ej skäl

för bibehållande af statsbidrag till Presteruds skogsskola. Då emellertid

antagligt vore, att skolan icke komme att utan statsbidrag vidare uppehålla!,

”och någon tid syntes erforderlig för nödig afveckling, kunde styrelsen

ej tillstyrka statsbidragets indragning förr än med den b november

1896, hvarför och då de för visst år dittills beviljade statsbidragen utgått

för tiden intill den 1 november samma år, anslagets uppförande jemväl i

1896 års stat syntes blifva erforderligt.

Indragning af statsbidraget till skogsskolan vid Skogshåll i Södermanland

ansåge sig domän styrelsen deremot icke kunna förorda för det närvarande,

innan erfarenhet vunnits om den verkan, upphörandet af skolan

vid Presterud och inrättandet af skolan vid Grönbo kunde utöfva. Med

afseende härå och då intet skäl syntes, föreligga för ändring i det bidrag,

som jemlikt kongl. brefvet den 24 juli 188o utginge till Gotlands läns

folkhögskola, hade domänstyrelsen i sin nu ifrågavarande skrifvelse af den

29 september 1894 hemstält, att reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen

måtte för år 1896 utgå med oförändradt belopp, 8,600

kronor. I den till 1895 års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets

tillstånd och behof ifrågasattes ej heller, såsom departementschefen

erinrar, af Kongl. Maj:t någon ändring i beloppet af berörda anslag.

Vidare meddelas i statsrådsprotokollet, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vermlands län med skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 oktober

1894 öfverlemnat en af länets landsting, som lika med Örebro läns landsting,

för uppehållande af skogsskolans vid Presterud verksamhet under

ytterligare två års tid, räknadt från den 1 november 1895, anslagit 500

kronor årligen, gjord framställning om fortsatt understöd af statsmedel

till nämnda skogsskola med 3,800 kronor årligen under två år, räknadt

från sistnämnde dag.

Sedan numera jemlikt kongl. brefvet den 10 april 1895 statens skogsskola

vid Böda blifvit vid ingången af juli månad samma år flyttad till

den af staten till kronopark nyinköpta, i Norbergs socken af Gamla Norbergs

bergslags härad och Vestmanlands län belägna egendomen Bjurfors,

hvilken efter anstälda undersökningar befunnits lämpligare såsom förläggningsort

för skogsskola än den tillförene för ändamålet ifrågasatta egendomen

Grönbo, hade domänstyrelsen i sin ofvan omförmälda skrifvelse af

den 17 september 1895 föreslagit, att, då de i styrelsens skrifvelse af den

29 september 1894 anförda skäl för indragning från och med år 1897 af

det nu med 3,800 kronor årligen utgående statsbidrag för Presteruds skogsskola

fortfarande qvarstode, anslagen till den enskilda skogsundervisningen

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

matte inskränkas till de för Skogshålls skogsskola och för Gotlands läns

folkhögskolas landtbrukskurs anvisade beloppen af 3,800 kronor för den

förra och 1,000 kronor för den senare, eller tillsammans 4,800 kronor.

Då emellertid sistnämnda belopp syntes vara alltför obetydligt för att behöfva

i riksstaten uppföras under särskild anslagstitel, ansåge domänstyrelsen

detsamma såsom i verkligheten afsedt till skogsväsendets befrämjande

utan olägenhet kunna under särskild rubrik inrymmas i den

öfriga delen af reservationsanslaget.

Hvad domänstyrelsen sålunda hemstält har departementschefen ansett

sig böra biträda.

Efter meddelande häraf har departementschefen (sid. 43—45 i statsrådsprotokollet)

anmält en af domänstyrelsen i dess skrifvelse af den 17

september 1895 gjord framställning om inrättande af ett forstligt försöksväsende;

och har departementschefen med afseende härå visserligen medgifvit,

att ett forstligt försöksväsende skulle få en vigtig uppgift att fylla

och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än äfven för de

enskildes skogshushållning; men då, på sätt af domänstyrelsens skrifvelse

framginge, utväg icke saknats att åvägabringa ganska omfattande och

värderika utredningar af skogsvetenskapliga frågor af större betydelse för

skogshushållningen, om ock dessa utredningar hittills icke kunnat erhålla

den med det föreslagna försöksväsendet afsedda kontinuitet, ansåge departementschefen

med anordnandet af detta försöksväsende kunna anstå.

Hvad derefter angår det af Kongl. Maj:t framlagda förslag rörande

vikariatsersättning åt tillförordnade kronojägare, anför departementschefen

till en. början, att i fråga om ersättning för uppehållande under vakans

eller tjenstledighet af kronojägarebefattning genom kongl. brefvet den 19

november 1880 förklarats, att, jemte det stadgandet i kongl. brefvet den 4

november 1876, att med dylik befattning, förenade tjenstgöringspenningar

i hvarje fall skulle utgå till den, som tjensten förrättade, fortfarande borde

lända till efterrättelse, arfvode för förordnande såsom kronojägare, vare

sig. detta vore föranledt af vakans eller af ordinarie tjensteinnehafvarens

ledighet, skulle för. tjenstgöringstiden utgå med ett belopp, som, tjenstgöringspenningarne

inberäknade, motsvarade hel aflöning, hy ^ersättning,

der sådan förekomme, jemväl deri inbegripen, jemte resepenningar. Tillika

hade statskontoret anbefalts förständiga Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att utbetala berörda arfvodes- eller fyllnadsbelopp: vid vakans af det å

sjunde hufvudtiteln uppförda bestämda anslaget till skogsväsendet samt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

vid andra förordnanden under förskottstitel att genom statskontoret hos

Kongl. Maj:t till ersättande anmälas. Genom kongl. bref den 11 november

1881 hade derefter föreskrifvits, att fyllnadsersättningarna skulle från och

med början af år 1882 utbetalas af de till skogsstyrelsens disposition innestående

skogsmedel och nämnda styrelse göra den statskontoret förut åliggande

anmälan i och för ersättning.

Enligt kongl. brefvet angående ny reglering af skogsstaten den 29

november 1889 hade, enligt hvad vidare till statsrådsprotokollet meddelats,

i nyssnämnda bestämmelser skett den ändring, att rätten till fyllnadsarfvode

utöfver tjenstgörings- och resepenningar för tillförordnad kronojägare

inskränktes till fall af vakans eller ordinarie tjensteinnehafvarens

ledighet för sjukdom, hvarjemte föreskrifvits, att i hvarje fall fyllnaden

skulle utbetalas såsom förskott, att af domänstyrelsen anmälas till ersättande.

Staten för kronojägare hade samtidigt bestämts på följande sätt:

för de sex norra länen:

lön...................................

tjenstgöringspenningar

resepenningar ..............

hvartill i de fall, då kronojägare saknade boställe,

komme hyresersättning................................................... * 100: —

alltså eventuelt kronor 750: —

för Vermlands län:

lön.................................................

.................................... kronor 400

—

tjenstgöringspenningar ............

resepenningar .............................

.................................... » 100

........................................... » 100

—

eller tillsammans kronor 600

—

eventuel, hyresersättning.........

........................................... » 100

—

alltså eventuelt kronor 700

—

för de öfriga länen:

lön................................................... kronor 400: —

tjenstgöringspenningar........................................................ » 100: —

eller tillsammans kronor 500: —

............................ » 100: —

alltså eventuelt kronor 600: —

................................. kronor 400: —

............................ » 150: —

............................. » 100: —

eller tillsammans kronor 650: —

eventuel hyresersättning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I följd häraf utgjorde fyllnadsersättningarna utöfver tjenstgörings- och

resepenningarne för närvarande inom hela riket 400 kronor eller, när ej

boställe vore med tjensten förenadt, 500 kronor för år räknadt.

Alltsedan år 1890, då skogsstatens nuvarande aflöningsförmåner inträdde,

hade vikariatsfyllnaderna för kronojägaretjenster utgjort:

1890 .......................................................... kronor 13,861: 23

1891 .................................... » 5,652: 79

1892 ........................................................... » 6,224: 90

1893 ........................................................... » 8,212: 24

1894 ........................................................ » 7,514: 09

De sålunda för åren 1890—1892 förskjutna beloppen, likasom äfven

enahanda förskott för de föregående åren, hade på anmälan hvarje gång

af domänstyrelsen blifvit jemlikt Kongl. Maj:ts beslut ersatta af sjunde

hufvudtitelns allmänna besparingar. De för ifrågavarande ändamål å sagda

besparingar årligen gjorda anvisningarna, hvilka utgjort de till beloppet

ojemförligt största af samtliga på besparingarna anvisade utgiftsposter,

hade emellertid så medtagit omförmälda besparingar, att då domänstyrelsen

i skrifvelse den 16 maj 1894 till ersättande anmälde de ifrågavarande

fyllnadsarfvodena för år 1893, enligt hvad ofvan blifvit nämndt uppgående

till 8,212 kronor 24 öre, besparingarna icke lemnat tillgång till ersättande

af denna förskottssumma. Med anledning häraf hade genom kongl. bref

den 25 maj 1894 statskontoret anbefalts att förskottsvis af under händer

varande medel till domänstyrelsen utbetala det ifrågavarande beloppet,

hvarjemte med afseende å de betydliga belopp, hvartill vikariatsersättningarna

till tillförordnade kronojägare numera årligen uppginge, Kongl.

Maj t, som ansett det böra komma under öfvervägande, huruvida icke till

nedbringande af berörda kostnader ändring i de rörande dylik vikariatsersättning

meddelade bestämmelser vore erforderlig, anbefalt domänstyrelsen

att i omförmälda afseende inkomma med yttrande.

I skrifvelse den 14 maj 1895 hade domänstyrelsen afgifvit det sålunda

infordrade yttrandet. Domänstyrelsen erinrade här till en början, i fråga

om den ofvan anförda höga arfvodessumman för år 1890, att detta år,

det första efter skogsstatens omreglering, utvisat abnorma förhållanden,

alldenstund då eu större mängd nya kronojägaretjenster varit vakanta och

deras uppehållare erhållit hufvudsakliga delen af sitt arfvode i form af

fyllnad, under det att deremot svarande, å bestämda anslaget till skogsstaten

uppförda aflöningsbelopp inbesparats och tillgodoförts hufvudtitelns

allmänna besparingar. Derjemte upplyste domänstyrelsen, att af de medel,

som år 1893 utbetalts såsom fyllnad åt tillförordnade kronojägare, nem
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

ligen 8,212 kronor 24 öre, belöpt sig på tjenstgöring under vakans 661

kronor 34 öre och under den ordinaries sjukdom 7,550 kronor 90 öre

samt år 1894 af 7,514 kronor 9 öre 602 kronor 86 öre på vakansförordnanden

och 6,911 kronor 23 öre på förordnanden vid sjukdomsfall.

I öfrigt framginge af en vid domänstyrelsens skrifvelse fogad bilaga, att

den vida större delen af fyllnadsersättningarna utgått för de norra länen,

för hvilket förhållande förklaringen lätt vore funnen i den för hela landet

lika höga minimiåldern — 65 eller vid försvagad helsa 60 lefnadsår

för rätt till pension på indragningsstat. Den ansträngande och magtpåliggande

tjenstgöring, som den norrländske kronojägaren vore underkastad,

gjorde honom nemligen ofta oförmögen att tjenstgöra redan före

pensionsåldern och tvingade honom att taga årslånga tjenstledigheter på

sjukbetyg.

En annan omständighet, som i ej oväsentlig mån föranledde fyllnadsersättningarnas

jemförelsevis stora antal, vore den, att vid tillsättning af

kronojägaretjenster man förr, då skyldighet för kronoj ägare att vid viss

ålder och tjenstgöringstid afgå ännu saknades, mindre än nu undvikit att

antaga personer, hvilkas inträde i statens tjenst egt rum vid sa framskriden

ålder, att, när åldersgränsen för pensionering inträdde, det härför jemväl

stadgade antalet tjensteår ännu ej uppnåtts, ett missförhållande, som komme

att upphöra, men hvars följder naturligtvis ännu en längre tid skulle göra

sig märkbara.

Det vore ock möjligt, att, derest vid attesters utfärdande läkarne gjorde

valet mellan uttrycken sjukdom och sjuklighet med större omsorg, än nu

stundom syntes vara fallet, någon, om ock ej betydlig, minskning i fyllnadsersättningarnas

antal blefve följden.

Ett sätt för fyllnadsersättningarnas minskande vore, på sätt domänstyrelsen

vidare anfört, nedsättning i vikariernas aflöning, men detta skulle,

enligt hvad skogstjenstemännen i allmänhet upplyst, föranleda allvarsamma

svårigheter för erhållande af dugliga och palitliga personer till tjensternas

uppehållande. Val kunde ej förnekas, att meriters förvärfvande genom

tjensteförordnanden borde för vikarien ega ett visst värde, men detta motvägdes

deraf, att för dessa personer, som ju vore anvisade att genom

arbete för dagen förskaffa sig uppehälle, redan den nuvarande aflöningen,

motsvarande, förutom resepenningar, i sin helhet i daglön 1 krona 50 öre

(eventuelt 1 krona 78 öre) i de sex norra länen och 1 krona 37 öre

(eventuel! 1 krona 64 öre) i det öfriga landet, vore föga lockande, helst

åtminstone de dugligare bland dem kunde hos enskilde påräkna större

inkomster, och det genom kongl. brefvet den 29 november 1889 medgifna

särskilda dagarfvodet af 2 kronor 50 öre lör vissa arbeten a de skogar,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

som ej stode under skogsstatens förvaltning, utfölle mycket ojernnt och

icke afsevärdt förbättrade deras ekonomiska ställning. Domänstyrelsen

funne sig derför ej kunna tillstyrka någon nedsättning i tillförordnad

kronojägares arfvode.

En annan utväg för fyllnadsersättningarnas nedbringande vore åläggande

för ordinarie tjensteinnehafvaren att vid tjenstledighet jemväl för

sjukdom afstå ej blott tjenstgörings- och resepenningar, utan äfven någon

del af lönen. Då likväl, såsom ock skogstjenstemännen enstämmigt förklarat,

kronojägarnes aflöning vore synnerligen knapp och det vid sådant

förhållande ej kunde vara rättvist och billigt att vid verklig sjukdom, ofta

ådragen genom tjenstgöringens ansträngningar, ytterligare minska hvad

han nu finge behålla, nemligen för år räknadt 400 kronor jemte bostad

eller hyresersättning, syntes denna utväg icke böra användas. Af samma

skäl kunde ej heller tillstyrkas någon förskjutning mellan kronojägarens

lön och tjenstgöringspenningar sålunda, att någon del af den förra öfverflyttades

till de senare för att vid tjenstledighet afstås till vikarien, hvaraf

ytterligare skulle följa den stora olägenheten, att rubbning skedde i det

pensionsbelopp på indragningsstat, hvartill kronojägaren berättigats.

På grund af det anförda ansåge domän styrelsen kostnaderna för fyllnad

s ers ät tnin g ar icke kunna nedbringas, om ej möjligen i samband med

en enligt domänstyrelsens mening i öfrigt väl behöflig omreglering af

kronojägarnes aflöning.

Emellertid förmenade domänstyrelsen det icke kunna anses stridande

mot de ändamål, för hvilka reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet vore afsedt, om

fyllnadsersättningarna för vikariat under ordinarie kronojägares ledighet

för sjukdom finge utgå från sagda anslag, som åtminstone för närvarande

dertill lemnade tillgång, hvarigenom ock sjunde hufvudtitelns besparingar

ej behöfde för ändamålet anlitas. Medel utginge nemligen redan nu från

reservationsanslaget så väl till extra skogsbevakning i fall, då den ordinarie

kronojägaren ej kunde ensam medhinna alla bevakningen tillhörande

arbeten, synnerligast å vissa tider af året, som ock till dagarfvoden åt

kronojägare för arbeten å vissa skogar, hvarjemte från samma anslag utbetalades

de af 1894 års Riksdag medgifna fyllnadsarfvoden åt vissa, från

revirförvaltningen skilda föreståndare för skogsskolor. Att från samma

anslag utbetala fyllnadsersättning för uppehållande af kronojägaretjenst

jemväl under vakans syntes deremot ej vara fullt formenlig^ alldenstund

detta, skulle till sina följder innebära öfverföring från sagda reservationsanslag

till sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar, dit i sådant fall den

inbesparade lönen och hyresersättningen skulle ingå, men domänstyrelsen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

ansåge intet hinder föreligga mot fyllnadsersättningens utgående i sådana

fall direkt från bestämda anslaget till skogsstaten, på sätt före år 1890

enligt kongl. brefvet den 19 november 1880 egt rum. Domänstyrelsen

hemstälde derför om ändring i sådant syfte af de härom i kongl. brefvet

den 29 november 1889 meddelade bestämmelser.

Vidare meddelar departementschefen, att statskontoret i infordrad t utlåtande

anfört, att då kronojägare, i likhet med hvad som gälde rörande

flertalet af statens tjensteman, under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära

hela lönen, och någon del af densamma alltså icke kunde disponeras

för aflönande af vikarien samt ersättningen till denne, enligt hvad domänstyrelsen

upplyst, icke kunde utan att föranleda allvarsamma svårigheter

för erhållande af dugliga och pålitliga personer till tjensternas uppehållande

bestämmas till lägre belopp, än som för närvarande utginge, statskontoret

ansåge någon åtgärd till nedbringande af statsverkets kostnader

för tillförordnade kronojägares aflöning icke under nuvarande föidiållanden

böra vidtagas.

Beträffande domänstyrelsens framställning i hvad den afsåge, att fyllnadsarfvodena

till tillförordnade kronojägare skulle utgå antingen från

reservationsanslaget till skogsväsendet, då fråga vore om vikariat under

ordinarie kronojägares ledighet för sjukdom, eller från bestämda anslaget

till skogsväsendet vid uppehållande af kronojägaretjenst under vakans,

kunde det, enligt hvad statskontoret vidare anförde, med visshet antagas,

att hvartdera af de båda nämnda anslagen borde kunna lemna tillgång

till bestridande af derifrån till utgående sålunda ifrågasatta utgifter. Besparingarna

å reservationsanslaget hade nemligen vid 1894 års slut utgjort

136,150 kronor 96 öre, och bestämda anslaget hade årligen under

åren 1890—-1894 lemnat öfverskott, uppgående år 1890 på grund af särskilda,

i domänstyrelsens skrifvelse omförmälda förhållanden till ej mindre

än 26,526 kronor 47 öre, år 1891 till 3,396 kronor 14 öre, år 1892 till

5,615 kronor 10 öre, år 1893 till 6,411 kronor 59 öre samt år 1894 till

8,906 kronor 59 öre. Ur synpunkten af dessa anslags tillräcklighet borde

följaktligen hinder för genomförande af de föreslagna förändringarna ej

möta, men då reservationsanslaget med afseende på de ändamål, för hvilka

det beviljats, icke syntes böra, utan Riksdagens hörande, användas för bestridande

af aflöningsfyllnad åt tjenstförrättande kronojägare under ordinarie

innehafvarens sjukdom, hemstälde statskontoret, att, derest Kongl.

Maj:t skulle finna domänstyrelsens framställning, i hvad den rörde en dylik

användning af sagda anslag, förtjena afseende, framställningen i denna del

måtte underställas Riksdagens pröfning.

Bill. till Riksd. Prot. 18HU. 4 Samt. 1 Afd. 8 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Efter o införm ätande häraf anför departementschefen, att, sedan jemväl

de på år 1894 belöpande fyllnadsarfvodena för kronojägare, på sätt förut

hlifvit nämndt uppgående till 7,514 kronor 9 öre, blifvit, jemlikt Kongl.

Maj:ts beslut, af statskontoret förskjutna, statskontoret i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 18 sistlidne november till ersättande anmält de för åren

1898 och 1894 förskjutna beloppen, sammanlagdt utgörande 15,726 kronor

33 öre, af hvilket belopp 1,264 kronor 20 öre belöpte å vakansförordnanden

och 14,462 kronor 13 öre på förordnanden under ordinarie tjensteinnehafvarens

sjukdom; och hade Kongl. Maj:t den 20 december 1895 förordnat,

att det förra af dessa båda belopp eller 1,264 kronor 20 öre skulle

godtgöras af sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar, hvilka genom vakanserna

tillförts motsvarande belopp.

Domänstyrelsen hade, enligt departementschefens åsigt, anfört tillfyllestgörande

skäl för sin mening, att statsverkets kostnader för fyllnadsersättningar

åt tillförordnade kronojägare icke under nuvarande förhållanden

kunde nedbringas. Det borde härvid icke lemnas ur sigte, att med

afseende på arten af det arbete, som skulle utföras af den tillförordnade

kronojägaren, och den lefnadsställning, denne intoge, staten icke gerna

kunde undgå att ersätta hans arbete med en aflöning, som någorlunda

motsvarade dettas värde. Förvärfvandet af de meriter, som följde af förordnandet,

kunde icke för den tillförordnade kronojägaren, hvars samhällsställning

närmast vore jemförlig med kroppsarbetarens, såsom för en

tjensteman i högre grad uppväga otillräckligheten af det arfvode, hvaraf

han skulle hafva sm utkomst. Det vore upplyst, att äfven det arfvode,

som för närvarande med inberäkning af fyllnadsersättningen utginge, vore

att anse såsom lågt. Om detsamma inskränktes till de med befattningen

förenade tjenstgöringspenningar allena, skulle det utan tvifvel blifva alldeles

otillräckligt.

Då departementschefen således icke ansåge sig kunna förorda någon

ändring beträffande fyllnadsersättningarnas belopp, återstode frågan om

beredandet af medel till bestridande af dessa ersättningar. Redan i och

för sig finge en anordning, enligt hvilken regelbundet återkommande utgifter

för skogsväsendet måste bestridas af hufvudtitelns enligt sakens natur

till beloppet alltid ovissa besparingar, betecknas såsom mindre egentlig.

Det hade ock nu, sedan det betydande besparingsbelopp, som uppkommit

under år 1890, vore åtgånget, visat sig, att besparingarna ej längre vore

tillräckliga. Dylika besparingar både nedannämnda år uppkommit till följande

belopp;

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

1890 kronor 32,148: 56 •

1891 ........................................................... » 7,115: 83

1892 .................................... » 8,337: 53

1893 .......................................................... » 9,973: 86

1894 * 10,299: 43

Vid jemförelse med de förut meddelade uppgifterna rörande beloppet

af fyllnadsersättningarna för ifrågavarande år framginge, att sagda ersättningar

väl skulle kunnat, på sätt ock skett till och med ar 1892, betäckas

af besparingarna för hvarje år. Men jemte dessa ersättningar hade förekommit

och förekomme fortfarande vissa utgifter, för hvilka besparingarna

måst anlitas. Då således andra medel än sjunde hufvudtitelns allmänna

besparingar syntes böra anlitas för beredande af tillgång till de ifrågavarande

fyllnadsersättningarna, borde, på sätt ock de hörda embetsverken

tillstyrkt, en åtskilnad göras mellan de ersättningar, som påkallats af

vakans i kronojägaresysslan, och dem, som föranleddes af ordinarie tjensteinnehafvarens

ledighet för sjukdom. Hvad de förra beträffade, vore Kongl.

Maj:t oförhindrad att för deras bestridande använda den för sysslan i stat

anvisade aflöning, som i annat fall skulle ingå till hufvudtitelns allmänna

besparingar, och departementschefen vore för den skull sinnad att tillstyrka

Kongl. Maj:t att godkänna hvad embetsverken härutinnan föreslagit.

Äfven förslaget att till bestridande af kostnaderna för fyllnadsersättningar

åt vikarierna för kronojägare under den ordinarie tjensteinnehafvarens

ledighet anlita reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet ansåge departementschefen böra

vinna godkännande. På sätt domänstyrelsen erinrat, utginge redan nu

från detta anslag åtskilliga kostnader för beredande af den mer eller

mindre tillfälliga förstärkning af skogsstatens ordinarie arbetskrafter, som

af särskilda förhållanden påkallades. Emellertid borde af skäl, som statskontoret

framhållit, Riksdagens medgifvande till denna användning af reservationsanslaget

inhemtas.

Beträffande detta anslags tillräcklighet för ändamålet hade visserligen

statskontoret erinrat, att å anslaget vid 1894 års slut förefunnits en reservation

af 136,150 kronor 96 öre. Denna reservation hade dock vid

fastställande af generalförslagen öfver utgifterna från anslaget under åren

1895 och 1896 tagits i beräkning, så att slutsumman af det enligt kongl.

brefvet den 22 november nästlidet år faststälda generalförslaget för sistnämnda

år, 633,272 kronor, jemnt motsvarade de å anslaget disponibla

behållningarna. Då emellertid domänstyrelsen ansett anslaget åtminstone

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för närvarande lemna tillgång till ersättningarnes bestridande, syntes någon

förhöjning i anslaget icke af nu förevarande anledning vara erforderlig.

Hvad Kong! Maj:t i fråga om anslagstiteln »skogsväsendet» föreslagit

har icke gifvit anledning till annan erinran från utskottets sida, än att,

då fullgiltigt skäl icke synes vara för handen att, på sätt Kong! Maj:t

ifrågasatt, till följd af nedsättning i reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen

inflytta detta anslag i reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, utskottet

ansett förstnämnda anslag fortfarande böra i staten särskildt uppföras.

Utskottet hemställer fördenskull,

a) att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts

i ämnet gjorda framställning, må minska reservationsanslaget

till enskilda skogsundervisningen med 3,800

kronor eller från 8,600 kronor till 4,800, så att anslaget

till skogsväsendet erhåller denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ......... kronor 447,208: —

» statens skogsläro
verk.

........................j»_47,700: — 494,908: —

förslagsanslag :

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal.......................... 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen

kronor 4,800: —

till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet

i allmänhet

...................... 559,092: — 563,892: —

tillsammans kronor 1,143,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i

dess helhet skulle minskas med 3,800 kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, att af reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet må utgå hvad som, utöfver

de med kronojägarebefattning förenade tjenstgöringspen
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

ningar, erfordras för beredande åt den, som förordnas

att uppehålla sådan befattning under tid, då befattningens

innehafvare åtnjuter ledighet för sjukdom, af full

kronojägareaflöning, hyresersättning, der sådan förekommer,

jemväl deri inbegripen.

Restitutioner.

7:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid.

54) meddeladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till restitutioner,

25,000 kronor, med 50,000 kronor till 75,000

kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är

icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskilt omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln må i riksstaten för år 1897 uppföras till

oförändrade belopp.

Ang. anslag

till restitutioner,

.

[U]

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln,

gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden och

förslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

tu arvode 9:°) Pä grund af Kongl- Majrts derom gjorda framställning hemställer

för en byrå- Utskottet,

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för en

byråassistent ä finansdepartementets bankbyrå, på extra

stat för år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

JU1 UJ 10:°) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har einbetsstateicontoret

verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hörande ut9jor?“Jår~

Zifter’ h vilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen:

[9.] till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner........... kronor 16,362: 93

» ersättning till vissa boställshafvare och krono
arrendatorer

för saknad afkomst af exproprierad

jord ..................................................................................... » 140: 14

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegen
domars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning ............................................................................. » 6,534: 76

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegen
domars

deltagande i andra vattenafledningsföretag » 10,571: 44

» ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen....................................................... » 12,866: _

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen » 123,583: 49

Transport kronor 170,058: 76

assistent å

finansdepartementets

bankbyrå.

[8.]

Ang. ersätt
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:n 8-

55

Transport kronor 170,058: 76

till godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande

arrendatorn af indragna kronofogdebostället

s/4 mantal Husby n:o 4 i Upsala län .........

» bidrag till återuppförande af en genom storm

skadad byggnad å indragna militiebostället Kragsta

n:is 1 och 2 i Stockholms län ....................................

» ersättning till arrendatorerna af indragna militiebostället

1 mantal "Boda n:o 1 i Skaraborgs län

för ett från det derunder lydande hemmanet

Haraldstorp obotligen försåldt parti halm ..............

» godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar

» ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta .................

» kostnader för tryckning och häftning af kommerskollegii

och generaltullstyrelsens samt landtbruksstyrelsens

utlåtanden angående den s. k. mellan
rikslagen

..........................................................................

» kostnader för den genom nådiga brefvet den 10

maj 1898 anbefalda utredning angående vissa frågor

rörande förändringar i skatteväsendet.....................

» kostnader för hyra af en del efter branden i Uinea

år 1888 erforderliga embetslokaler......................

» godtgörelse för utbetalda vikariatsersättningar åt

tillförordnade kronojägare under ordinarie tjenste
innehafvarnes

tjenstledighet för sjukdom.................

eller tillhopa kronor 226,907: 84

Till gäldande af dessa förskott, 226,907 kronor 84 öre, har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för ar 1897 anvisa ett belopp

af 226,908 kronor.

Under hänvisning till hvad departementschefen i statsrådsprotokollet

(sid. 57 o. 58) anfört i fråga om ofvan omförmälda kostnader för förhyrande

af vissa embetslokaler i Umeå äfvensom beträffande de af statskontoret

till ersättande anmälda vikariatsersättningarna åt tillförordnade

kronojägare, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till ersättning för ofvan omförmälda,

af statskontoret gjorda förskott på extra stat för

ur 1897 anvisa ett belopp af 226,908 kronor.

1,255: 39

1,250: —

200: 50

3,019: 59

10,263: 04

1,974: 20

17,249: 23

7,175: —

14,462: 13

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Uppförande af nytt landsstatshus i Lnleå.

ut''uppförande ^:0) Sedan nästliden års Riksdag till bestridande af kostnaden för

af nytt /<md«-uppförande af nytt landsstatshus i Luleå beviljat ett extra anslag af 91,500

Staluil* kronorJ att utgå under två år, och deraf för år 1896 anvisat 45,750 kronor,

no] kar Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1897 af

nämnda anslag anvisa återstående 45,750 kronor. ’

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det till uppförande af nytt

landsstatshus i Luleå beviljade anslag å extra stat för

år 1897 anvisa återstående 45,750 kronor.

Påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben upplåtna

hus å Riddarholmen.

tm''J&bnsl‘nad 1-:0) K°ngl-o Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af

af vestra kostnaden för påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben uppfiyyein

till rfedåtna hus å Riddarholmen å extra stat för år 1897 bevisa ett anslag af

åt general- n fi00 p J ö

staben upp- £’>öu''“'' XlOnOl.

Riddarholmen ^ ! ärendet torda statsrådsprotokoll framgår, att detta förslag

r,. -i föranledts af en utaf dåvarande tillförordnade chefen för generalstaben i

L d skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 april 1893 gjord framställning om utvidgning

af den åt nämnda stab upplåtna embetslokal å Riddarholmen i

hufvudstaden. Enligt hvad till statsrådsprotokollet meddelas, hade tillförordnade

generalstabschefen i sådant afseende anfört följande.

När generalstaben år 1876 tog i besittning sin nuvarande embetslokal,

hade lägenheterna inom densamma fördelats på de särskilda afdelningarna

efter afdelningarnas då varande behof af arbetskrafter och

utrymme i öfrigt. Den alldeles nybildade kommunikationsafdelningen,

som räknade allenast ett fåtal officerare, hade erhållit två rum. Arbetsmateriel

och arbetskrafter inom denna afdelning hade sedan dess år från

år ökats.

Till följd af de omfattande arbeten med uppgörande af planer för

arméns koncentrering, hvilka då mera kunnat upptagas inom afdelningen,

hade en högst betydlig ökning af afdelningens personal inträdt. Under

vintern 1892—1893 hade derstädes samtidigt tjenstgjort 9 officerare, och

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

tidtals, vid de s. k. liniekommissionernas sammanträden, hade den personal,

som samlats i afdelningen, uppgått till 14 å 15 personer. En ökning

åt'' utrymmet för denna afdelning hade derför blifvit alldeles oundgänglig,

särskildt i betraktande deraf, att arbetena derstädes ej vore af den

natur, att de kunde fullgöras utom generalstabens lokaler. Vidgadt

utrymme hade emellertid ej kunnat åt afdelningen beredas pa annat

sätt än genom öfverföring af rum, som förut begagnats af topografiska

afdelningen.

Sistnämnda afdelning, som vid generalstabens inflyttning i den nuvarande

lokalen förfogade öfver tio rum, hade således mast efter hand till

kommunikationsafdelningen afstå två af dessa rum, detta ehuru afdelningens

egna arbeten högst betydligt vuxit i omfattning.

Så måste år 1885 de vid afdelningen anstälde ritarnes antal ökas på

grund af den då påbörjade utgifningen af Norrbottens kartverk i skalan

; 1886 anförtroddes afdelningen bestyret med precisionsafvägningarna,

och på senaste tid hade det omfattande stomkartearbete, som utöfver den

för kommande års rekognosceringar vanliga transporten måst på afdelningen

utföras såväl för dess egna som för Norrbottens läns kartverk, sa

vuxit i omfång, att exempelvis under nyssnämnda vinter 7—9 personer

under nästan hela tiden härmed varit sysselsatta. Ett af generalstabens

aspiranter förut disponeradt rum hade måst afses för dessa arbeten och

aspiranterna i stället placeras i ritsalen, hvadan utrymmet derstädes ytterligare

inskränkts.

För afdelningens gravörer saknades nu plats inom afdelningen, ett förhållande,

som vore olämpligt vid allt korrektur- eller annat mera tillfälligt

arbete samt hindrade kontroll ej blott öfver arbetets qvantiteter, der ej

betingsarbete kunde noga beräknas, utan äfven öfver arbetets beskaffenhet,

om ej gravören besutte erforderlig vana dervid.

Härtill komme, attv de olika arbetsgrupperna på grund af det otillräckliga

utrymmet måst sönderdelas i en grad, som ingalunda vore. för

arbetena fördelaktigt, samt att utrymmet såväl för justering af de årligen

använda precisionsinstrumenten som för den både genom utbyte och egen

produktion ständigt ökade mängden af arkivalier vore otillräckligt.

Då sålunda bebofvet af ökadt utrymme inom generalstabens hus blifvit

rent af oafvisligt, hade framställning af tillförordnade generalstabschefen

gjorts hos öfverintendentsembetet, att, då erforderligt utrymme på annat

sätt icke syntes kunna beredas, embetet måtte taga under ompröfning

och, om sig göra läte, besluta, att den låga delen af vestra flygeln å

generalstabens bus måtte närmast tornrummen varda påbyggd samt ett

eller två rum i den sålunda påbyggda delen inredda.

Bill. Ull Iliksd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

ö

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Öfverintendentsembetet hade derpå uti skrifvelse den 4 april 1893

meddelat, att embetet, som låtit uppgöra kostnadsförslag, slutande å en

summa af 4,600 kronor för den af tillförordnade generalstabsehefen ifrågasatta

påbyggnad, ansett lämpligast, att påbyggnad skedde med en våning

af hela flygeln mellan tornrummen och hufvudbyggnaden, hvarvid och då

behofvet af utrymme för närvarande kunde fyllas medelst inredning af

allenast tva rum i denna våning, öfriga delen af densamma enligt embetets

mening kunde för tillgodoseende af framtida behof tills vidare bibehållas

oinredd; och anförde embetet derjemte, att förenämnda kostnadssumma

4,600 kronor genom uppförande, på sätt embetet föreslagit, af en till det

yttre. fullständig, men endast delvis inredd våning komme att ökas med

omkring 5,000 kronor, hvadan arbetskostnaderna i sådant fall skulle komma

att i sin helhet uppgå till 9,600 kronor.

Då, såsom. framginge af öfverintendentsembetets berörda skrifvelse,

embetet icke sjelft förfogade öfver nödiga medel till påbyggnadsarbetets

utförande, hemstälde tillförordnade generalstabsehefen, att Kongl. Maj:t

täcktes bereda medel att låta verkställa nämnda påbyggnad på sätt öfverintendentsembetet

föreslagit eller åtminstone den till en kostnad af 4,600

kronor beräknade mindre påbyggnaden, hvilken skulle till fullo afhjelpa

generalstabens nuvarande behof af ökadt utrymme.

Efter meddelande häraf yttrar departementschefen vidare, att öfverintendentsembetet

uti infordradt utlåtande den 23 maj 1893 anfört, att det

enligt embetets mening .finge anses till fullo ådagalagdt, att en utvidgning

af de åt generalstaben upplåtna lokaler vore af behofvet oundgängligen

påkallad, vare sig att detta komme att ske genom allenast tillbyggnad af

de två rum, hvarigenom stabens kraf på förstorad lokal för dess topografiska

afdelning kunde tillfredsställas, eller ock genom uppförandet af

en hel öfre våning, genom hvilken åtgärds vidtagande generalstabens utrymmesbehof

blefve för en längre framtid tillgodosedt, en fördel, som för

en institution, hvilken, såsom fallet vore med generalstaben, kunde antagas

komma att ined hvarje år allt mer och mer utvidgas, måste anses af

största vigt. Da det gälde att välja, hvilketdera af berörda båda förslag borde

komma till utförande, syntes det sålunda embetet påtagligt, att det såväl

ur ekonomisk och arkitektonisk synpunkt som ur lämplighetshänsyn vore

afgjordt att föredraga, att den ifrågastälda nya våningen blefve på en

gång uppförd och icke allenast delvis, helst genom våningens samtidiga

uppförande till hela sin längd icke obetydliga besparingar kunde beredas

och de olägenheter, som genom en inom en sannolikt icke aflägsen framtid

nödvändiggjord utvidning af vaningen i fråga skulle vållas generalstaben

och dess arbeten, kunde undvikas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

59

Öfverintendentsembetet ansåge sig på grund af hvad utaf embetet

sålunda blifvit erinradt böra hemställa, att, då det till embetets disposition

stälda anslag till byggnader och reparationer icke för året lemnade tillgång

till de ifrågasatta arbetenas utförande med anlitande af detta anslag,

Kongl. Maj:t måtte bemyndiga embetet att för särskilda medel, som härför

kunde anvisas, gå i författning om uppgörande af förslag till uppförande

af en till det yttre fullständig, men endast beträffande två rum inredd ny

våning å hela vestra flygeln mellan tornrummen och hufvudbyggnaden af

generalstabens hus äfvensom om samma arbetens utförande.

Hvad kostnaden för den af embetet förordade påbyggnadens utförande

anginge, så hade denna, på sätt ofvan nämnts, af embetet beräknats

uppgå till omkring 9,600 kronor, hvilket belopp alltså vore det,

som embetet anhölle måtte för förevarande ändamål af Kongl. Maj:t särskild!

anvisas. Då emellertid erfarenheten visat, att vid om- och tillbyggnader

arbeten, hvilkas nödvändighet omöjligen kunnat på förhand

tagas med i beräkningen, så godt som utan undantag plägade förekomma,

funne sig öfverintendentsembetet derjemte böra hemställa, det täcktes

Kongl. Maj:t dels anbefalla statskontoret att, derest dylika oförutsedda

tilläggsarbeten skulle blifva oundgängligen af nöden, till embetet förskottsvis

utbetala det belopp, som åtginge för betäckande af kostnaden för desammas

verkställande, dels ock medgifva, att sagda kostnad finge till ersättande

upptagas i blifvande generalförslag öfver reparationer och underhåll

af kronans hus och byggnader i hufvudstaden.

För egen del yttrar departementschefen, att behofvet af den ifrågasatta

utvidgningen af generalstabens embetslokal, hvilket, ehuru med fullgiltiga

skäl af stabens tillförordnade chef i hans ofvan anförda skrifvelse ådagalagdt,

vid de två senaste statsregleringarna fått stå tillbaka för andra angelägna

statsbehof, allt fortfarande visat sig vara af den trängande beskaffenhet,

att allvarsamma olägenheter för generalstabens verksamhet måste

uppstå, derest icke sagda behof med det första blefve af hjelp!. Medel

syntes derför nu böra beredas för påbyggnad af vestra flygeln till generalstabens

hus, och borde, enligt departementschefens mening, i valet mellan

de båda föreslagna alternativen — påbyggnad af hela denna flygel eller

af endast en del af densamma — någon tvekan icke råda rörande företrädet

af det förstnämnda alternativet. Då det gälde att bereda lokal för

institutioner, hvilka kunde antagas vara stadda i fortfarande utveckling,

måste det nemligen, enligt hvad all erfarenhet ådagalade, anses ekonomiskt

rigtigast att icke tillmäta utymmet så knappt, att, om än det för ögonblicket

varande behofvet blefve fyldt, kraf på ökadt utrymme inom kort

måste å nyo uppstå. Departementschefen erinrade för öfrigt derom, att, ehuru

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

den ifrågavarande flygeln nu skulle till hela längden af dess låga del påbyggas,

endast två rum i den sålunda påbyggda delen för närvarande skulle

inredas.

Enligt hvad departementschefen inhemtat, saknades å det å sjunde

hufvudtiteln uppförda anslag till byggnader och reparationer fortfarande

tillgång för bestridande af den beräknade kostnaden, 9,600 kronor, för den

föreslagna påbyggnaden, hvadan framställning borde hos Riksdagen göras

om anvisande af medel till ändamålet; och tvekade departementschefen så

mycket mindre att tillstyrka en dylik framställning, som, enligt hvad vid

föregående likartade tillfällen blifvit framhållet, nyssberörda anslag, hvilket

städse vore hårdt anlitadt, utan tvifvel skulle blifva alldeles otillräckligt

för det nödtorftiga underhållet af kronans talrika byggnader, derest icke

särskilda medel anvisades för om- eller tillbyggnadsarbeten af större betydenhet.

Ehuruväl utskottet ansett det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida

icke kostnaderna för byggnadsarbeten af den ringa omfattning som det

nu ifrågavarande böra bestridas från sjunde hufvudtitelns anslag till byggnader

och reparationer, har utskottet, som funnit behofvet af den föreslagna

utvidgningen af generalstabens lokal ådagalagdt, ansett sig vid det

upplysta förhållande, att berörda anslag icke lemnar tillgång till den med

omförmälda arbetes utförande förenade utgift, böra hemställa,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för

påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben upplåtna

hus ä Riddarholmen, å extra stat för år 1897 bevilja

ett anslag af 9,600 kronor.

Reparations- och restanreringsåtgärder å Örebro slott.

Ang. anslag 13:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att

tions-eochare- dels för iståndsättande af taket och vinden å Örebro slott å extra

staurerings- stat för år 1897 bevilja ett anslag af 24,000 kronor;

örebroZott. dels ock för yttre restaurering af nämnda slott bevilja ett extra an
[12.

] slag af 44,000 kronor, att utgå under tio år under i statsrådsprotokollet

/ öfver finansärenden den 13 januari 1896 angifvet vilkor, och att af detta anslag

måtte anvisas att utgå under år 1897 en tiondedel, eller 4,400 kronor.

Enligt hvad till statsrådsprotokollet meddelas, hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Örebro län i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

oktober 1895 anfört, att bland de reparationer å Örebro slott, som vid

samma års ekonomiska besigtning befunnits högst nödiga att vidtaga,

takets och vindens försättande i fullt tillfredsställande skick erfordrade det

största kostnadsbeloppet, samt att detta arbete, hvilket, hvad taket beträffade,

vore afsedt att utföras i enlighet med en af öfverintendentsembetet för

slottets yttre restaurering uppgjord ritning, omfattade dels anbringande af

nu alldeles saknad brandbotten och reparation af en stor mängd mer eller

mindre bristfälliga takstolar och bjelkar i vindsgolfvet, dels och utbyte af

det mycket bristfälliga och eldfarliga tegeltaket mot ett sadant af solidare

beskaffenhet samt anbringande derjemte af vindskupor och skorstenar. Da

kostnaden för dessa arbeten i sin helhet af synemännen heräknats till ett

så afsevärdt belopp som 20,920 kronor, hade det synts Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vara att befara, att det allmänna anslaget för reparation

af kronans byggnader i landsorten icke skulle medgifva tillgång att snart

utföra ifrågavarande arbete, som dock icke längre kunde undanskjutas,, sa

vida icke slottets vidmagthållande i ordentligt skick betänkligt skulle åsidosättas.

Med anledning häraf hemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt att, för sa vidt icke tillgång

af ofvannämnda anslag kunde beredas, hos Riksdagen äska särskild!

anslag till nu omförmälda arbetens utförande.

I sammanhang härmed hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjort

framställning rörande yttre restaurering af Örebro slott och i sådant afseende

meddelat, att med stöd af en redan för flera ar sedan af .förste

intendenten i öfverintendentsembetet A. T. Gellerstedt uppgjord ritning

nyligen inom embetet upprättats ett, efter Kongl. Maj:ts befallningshafvan.des

uppfattning, särdeles tilltalande förslag till slottets försättande i ett skick,

hvad det yttre anginge, som vore mera värdigt en af Sveriges minnesrikaste

borgar, samt att äfven inom orten visat sig ett ganska lifaktigt intresse, för

att omhulda detta minnesmärke från skeden af vårt lands historia, hvilka

framför andra framstode i lifliga och kära bilder för fosterlandsvännens

sinne. Lika ovisst emellertid som det syntes vara, huruvida Riksdagens

beredvillighet skulle kunna påräknas för ett dylikt arbete, derest detsamma

skulle uteslutande bekostas af statsmedel, lika omöjligt och obilligt ansage

Kongl. Maj:ts befallningshafvande det vara att tänka sig, att endast genom

enskildes offervillighet ett värdigare skick skulle erhallas för denna statens

byggnad, hvilken för närvarande visserligen genom sin massa och sitt läge

vore imponerande, men i öfrigt med sina stympade torn, sina stillösa fönster

i de nakna murarne och sitt föga prydliga tak företedde ett .nästan magasinslikt

utseende. Vid sådant förhållande hade man tänkt sig, att detta

fosterländska mål skulle kunna ernås endast genom samverkan af staten

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

och enskilde; och då det af öfverintendentsembetet uppgjorda förslaget till

restaureringen förutom hvad taket anginge, hvars iståndsättande, enligt

hvad förut blifvit sagdt, i alla händelser vore af nöden -— ansetts kunna

utföras för en kostnad af omkring 80,000 kronor, hade inom länet upprop

utfärdats och teckning börjats för att anskaffa bidrag för ändamålet, hvilka

bidrag dock endast skulle utbetalas, i man som af statsmedel lika belopp

anvisades. Da, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare meddelat,

planen för arbetet afsåge, att detsamma skulle utföras allt efter som

medel kunde erhållas, samt knappast mindre än 8 till 10 år kunde beräknas

för erhållande af nödiga frivilliga bidrag, skulle således anspråken

pa^ statens bidrag inskränka sig till 4,000 eller 5,000 kronor under 10 eller

8 år. Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ifrågasatte, att dessa belopp

möjligen skulle kunna anvisas från det årliga byggnadsanslaget, hade, i

betraktande af det fosterländska ändamålet och då otvifvelaktigt syntes

vara, att staten på nu angifna sätt för minsta kostnad skulle få denna

minnesrika och i många hänseenden dyrbara byggnad till det yttre försatt

i fullt tillfredsställande skick, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte taga förevarande

angelägenhet i sitt hägn och befrämja den framstälda planens

förverkligande.

öfver ifrågavarande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda framställningar

hade — enligt hvad departementschefen vidare omförmäler —

öfverintendentsembetet den 26 november 1895 afgifvit utlåtande, deri embetet,

hvad först anginge framställningen om beredande af medel för försättande

i fullt tillfredsställande skick af Örebro slotts tak och vind, anfört,

hurusom, på sätt Kongl. Maj:ts befallningshafvande redan nämnt, denna

framställning hade sin närmaste anledning i synemännens vid sistlidet års

ekonomiska besigtning bestämda uttalande rörande nödvändigheten af de

å^dessa byggnadsdelar befintliga bristfälligheters afhjelpande äfvensom angående

angelägenheten af vindens förseende med brandbotten och till densamma

ledande jerndörrar. Enligt hvad öfverintendentsembetet tillika meddelat,

hade redan vid den besigtning å Örebro slott, som genom embetets

försorg verkstälts^ under våren 1894, vederbörande tjensteman antecknat,

att hela vinden a slottet vore belagd med delvis dubbelt trägolf, hvilket

nästan allestädes visade stora springor samt här och hvar äfven hål; att

takbetäckningen, som utgjordes af tegel på läkt, vid inspektionstillfället

varit mycket skadadt af storm; att röta angripit åtskilliga delar af de öfre

bjelklagen, hvilket förstörelsearbete, befordradt af det otäta tegeltaket, långsamt,

men säkert fortginge; samt att taket, likasom de ofullständiga bjelklagen

och saknaden af brandbotten, innebure synnerlig fara för slottets

antändning från de intill detsamma liggande qvarn- och hotellbyggnader.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

Af det sålunda anförda hade det synts öfverintendentsembetet vara till

fullo ådagalagdt, att ett omedelbart vidtagande af åtgärder uti ifrågavarande

hänseende icke längre kunde, utan våda för slottets bestånd, uppskjutas.

Då emellertid, såsom Kong!. Maj:ts befallningshafvande jemväl

erinrat, de till embetets förfogande stälda anslag till byggnader och reparationer

icke lemnade tillgång till gäldande af kostnaden för ett dylikt

omfattande arbete, helst detsamma måste i ett sammanhang under ett år

utföras, hade embetet hemstält, att Kong! Maj:t måtte hos Riksdagen göra

framställning om beviljande af de för ändamålet nödiga medel.

1 afseende å det erforderliga kostnadsbeloppet både detsamma i de

vid 1895 års ekonomiska besigtning uppgjorda beräkningarna antagits skola

uppgå till 22,000 kronor, hvarvid denna summa dock ansetts genom försäljning

af det gamla takteglet till 30 kronor för 1,000 stycken kunna

nedsättas med 1,080 kronor eller till 20,920 kronor. Om ock ett mindre

parti taktegel skulle kunna afyttras till detta pris, hade det deremot synts

öfverintendentsembetet vara knappast troligt, att samma pris skulle erhållas

för allt på slottstaket befintliga tegel, hvarjemte betydligt afdrag borde ske

för varans nedtagning och uppläggning samt dervid förekommande sönderslagningar.

Ersättningen för det gamla takteglet borde derför, enligt embetets

mening, förslagsvis icke upptagas till högre belopp än 500 kronor,

i hvilket fall kostnaden för takets och vindens iståndsättande skulle belöpa

sig till 21,500 kronor. De nu angifna beloppen stödde sig emellertid på

beräkningar enligt för närvarande gällande pris, men öfverintendentsembetet

fäste uppmärksamheten derpå, att med anledning af nu pågående

stora byggnadsföretag en benägenhet för höjning af materialpris och

arbetslöner förefunnes. För så vidt taket skulle, såsom oundgängligt syntes

vara, iståndsättas inom den närmaste framtiden, ansåge öfverintendentsembetet

försigtigheten bjuda att med tio procent öka den beräknade kostnaden,

som i sådant fall skulle komma att utgöra 23,650 kronor eller i

lämpligen afrundadt tal 24,000 kronor. Detta belopp vore sålunda det,

som i händelse af bifall till embetets förevarande hemställan borde för nu

ifrågavarande ändamål hos Riksdagen äskas.

Beträffande derefter det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstälda

förslag rörande yttre restaurering af Örebro slott hade öfverintendentsembetet

i sitt förut omförmälda utlåtande till eu början meddelat,

att denna fråga jemväl vid föregående tillfällen hos embetet utgjort föremål

för behandling och att det allenast varit de med restaureringens utförande

förenade betydande kostnader, som afhållit embetet från att, trots önskvärdheten

af restaureringens bringande till verkställighet, tidigare inför

Kongl. Maj:t framlägga förslag i detta hänseende. Men då embetet under

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

år 1894 försport, att intresse och ekonomiskt understöd för en sådan restaurering

kunde inom orten påräknas, hade embetet låtit genom e. o.

arkitekten T. Thorén uppgöra, de för ifrågavarande arbete erforderliga

ritningar jemte arbetsbeskrifning, hvarefter nödiga kostnadsberäkningar upprättats

af sakkunnige å platsen. Enligt den sålunda uppgjorda planen för

restaureringen skulle densamma hufvudsakligen omfatta följande arbeten,

nemligen dels borthuggning af all yttre puts, lagning af bottenvåningens

murverk samt anbringande af s. k. spritputs å alla utvändiga tegelytor,

dels huggning och inmurning af hufvudportalen jemte tre mindre portomfattningar,

107 fönsteromfattningar, omkring 300 löpande meter taklist

och 300 löpande meter bandlist, allt af kalksten, dels anbringande af nya

fönsterkarmar med ytterbågar vid obebodda samt ytter- och innerbågar

vid bebodda lägenheter äfvensom af nya ekportar till ingångarne, dels ock

— hvilket, på sätt förut blifvit nämndt, ansetts i hvarje fall, åtminstone

delvis, böra komma till utförande — anbringande af nya taklag med yttertak

jemte bekröningar till de fyra hörntornen och af nya skorstenar. Genom

nu nämnda åtgärders vidtagande skulle, så vidt öfverintendentsembetet

kunde firma, ett värdigt utseende beredas Örebro åldriga och minnesrika

slott, hvilket i sitt nuvarande stympade skick för visso icke egde den yttre

utstyrsel, som dess historiska och antiqvariska värde måste anses betinga.

Kostnadsberäkningarna för slottets yttre restaurering, oafsedt de förut

omnämnda kostnaderna för takets och vindens försättande i tillfredsställande

skick, slutade å ett belopp af 80,310 kronor. Till denna summa borde,

enligt öfverintendentsembetets åsigt, läggas följande utgiftsposter, nemligen:

godtgörelse för ritningar och detaljer ...............................kronor 1,500: —

» » tillsyn under 10 år ................................... » 3,600: —

till oförutsedda utgifter, omkring 3 procent af byggnads
kostnaden

....................................................................... » 2,490: —

eller tillhopa kronor 7,590: —.

Sålunda skulle kostnaden för den yttre restaureringen uppgå till

87,900 kronor, af hvilket belopp, enligt den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

framlagda plan för restaureringen, mot hvilken embetet för sin

del icke funnit skäl till erinran, staten borde bidraga med hälften eller, i

rundt tal, 44,000 kronor.

. Vid granskning af de till denna del af ärendet hörande kostnadsförslagen

hade öfverintendentsembetet icke funnit annat att anmärka, än

att till torntakens betäckning föreslagits jernplåt i stället för att i den af

arkitekten Thorén lemnade beskrifning såsom taktäckningsmaterial upptagits

kopparplåt, hvilket senare material vore i längden hållbarare samt

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

smidigare och sålunda för takens många böjningar lämpligare. Då emellertid

kopparbetäckningen å de fyra tornen skulle vålla en förhöjning i kostnaden

af icke mindre än 25,000 kronor, hvarigenom arbetets utförande tvifvelsutan

skulle väsentligen fördröjas, ansåge embetet den föreslagna plåtbetäckningen

böra i förslaget bibehållas, dock under uttalande af önskvärdheten

deraf att, derest medeltillgången skulle sådant medgifva, kopparplåt blefve

för taktäckningen använd.

Vidkommande den af Kong! Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta

möjligheten att, såsom bidrag till slottets utvändiga restaurering, af anslaget

till byggnader och reparationer årligen anvisa 4,000 eller 5,000 kronor

under 10 eller 8 år hade öfverintendentsembetet anfört följande. Då ett

så frikostigt erbjudande lemnats som att för en statens byggnad, hvars

restaurering enligt embetets mening måste anses i hög grad önskvärd,

få af enskilda medel använda ett belopp af icke mindre än omkring

40.000 kronor, vore det visserligen en oafvislig pligt att söka uppfylla

vilkoret för detta erbjudande eller att af statsmedel anskaffa en lika stor

summa som den, som kunde komma att inom orten hopsamlas, men utom

det att det till embetets disposition stälda byggnadsanslaget, så vidt embetet

kunde bedöma, icke vore afsedt för en restaureringsåtgärd af ifrågavarande

art och omfattning, kunde berörda anslag icke heller, utan åsidosättande

af de med detsamma egentligen afsedda ändamål, härför lemna

tillgång. Vid sådant förhållande hade det synts embetet icke förefinnas

någon annan utväg att möjliggöra förevarande, af den enskilda offervilligheten

och intresset jemväl understödda restaureringsarbete än att genom

äskande af särskildt anslag påkalla Riksdagens understöd till förverkligandet

af den fosterländska restaureringsplanen. På grund af hvad sålunda blifvit

anfördt, hemstälde embetet, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra

framställning om anvisande för ändamålet af ett extra anslag å högst

44.000 kronor, att utgå under 10 år, under vilkor dels att enahanda belopp

på enskild väg anskaffades, dels ock att för hvarje år högre belopp

af statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af de från enskilde

under samma år till utbetalning tillgängliga medel.

Med åberopande af hvad Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Örebro

län och öfverintendentsembetet anfört så väl i fråga om det oafvisliga

behofvet af en skyndsam reparation af Örebro slotts tak och vind som

ock angående önskvärdheten af statens deltagande i förverkligandet af det

för fosterlandssinnet tilltalande och af den enskilda offervilligheten ej blott

inom länet, utan äfven, enligt hvad departementschefen inhemtat,, utom

detsamma varmt omfattade förslaget om slottets försättande i ett skick,

värdigt dess rika historiska minnen, har departementschefen, som icke haft

Bill. till 1likså. lVot. 1896. 4 Samt. 1 Afd. 8 lläft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

något att erinra vid de upprättade kostnadsförslagen eller vid de vilkor,

som borde uppställas för anvisandet af anslaget till slottets restaurering

hemstält om framställning i ämnet till Riksdagen.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser sig utskottet böra tillstyrka,

att de af Kong! Maj:t i förevarande framställning äskade anslagen

må af Riksdagen beviljas. Men på det att vidare bidrag af staten icke

må komma att ifrågasättas, har det synts utskottet af nöden att vid beviljande

af anslag till den yttre restaureringen af Örebro slott, utöfver de

af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor, ytterligare stadgas, att icke någon utbetalning

må ega rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel

finnas att tillgå för arbetets fullständiga fullbordande; och anser utskottet

derjemte, att det för hvarje år af statsmedel utgående bidraget icke bör

utbetalas, med mindre det belopp, som för samma år bör af enskilde gäldas,

redan influtit.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må

a) för iståndsättande af taket och vinden å Örebro

slott å extra stat för år 1897 anvisa ett anslag af 24,000

kronor; och

b) för yttre restaurering af nämnda slott enligt uppgjorda

ritningar bevilja ett extra anslag af 44,000 kronor,

att utgå under tio år, under vilkor dels att enahanda

belopp varder för berörda ändamål på enskild väg anskaffadt,

dels ock att någon utbetalning icke må ega rum,

förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel finnas

att tillgå för arbetets fullständiga fullbordande, samt af

nämnda anslag anvisa en tiondedel eller 4,400 kronor

för år 1897, dock att för året högre belopp af statsmedel

icke må utgå, än som motsvaras af från enskilde

under samma år influtna medel.

Inköp och iståndsättande af den s. k. Ornässtngan.

Ang. anslag 14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af kosti''s1LdsäLr!rfenaden

för inköp af den s. k. Ornässtugan med tillhörande byggnader, jorda/

den s. k. område och inventarier samt för nämnda stugas iståndsättande bevilja ett

0rp''<s^“£“B''extra anslag för år 1897 af 7,150 kronor.

Lld.J Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen med
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

67

delat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län med skrifvelse

af den 12 december 1894 till öfverintendentsembetet insändt en af

kronofogden i Falu fögderi hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjord

anmälan i fråga om den så kallade Ornässtugans eller loftbyggnadens vid

egendomen Stora Ornäs nuvarande tillstånd, deruti kronofogden, med förmälan

att han vid aflagda besök på platsen funnit åtskilliga bristfälligheter

vidlåda nämnda byggnad, tillstyrkt, att en fullständig syn å och undersökning

af densamma måtte genom sakkunniga personer verkställas.

Beträffande ifrågavarande byggnad både derefter öfverintendentsembetet

i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 2 juli sistlidet år erinrat: att den så

kallade Ornässtugan med dertill börande, under senare tider byggda vaktstuga

innehades af egarne till Stora Ornäs gård med full eganderätt utan

någon som helst inskränkning till följd af Ornässtugans historiska och

etnografiska värde; att till densammas underhåll bidrag deremot redan

sedan lång tid tillbaka utgått af statsmedel; att sålunda genom kongl. bref

af den 12 augusti 1741 dåvarande egaren af Stora Ornäs tillerkänts ett

belopp af 1,583 daler 16 öre till byggnadens förbättrande; att genom kongl.

bref den 21 augusti 1753 till underhåll af byggnaden beviljats ett årligt

anslag af 20 daler silfvermynt, att utgå af Thorsångs sockens behållna

kronodagsverken antingen i penningar eller dagsverken; att Kongl. Maj:t

den 17 september 1851 meddelat öfverintendentsembetet till kännedom och

efterrättelse, att Rikets Ständer enligt skrifvelse den 20 augusti samma år

bifallit af Kongl. Maj:t gjord framställning derom, att de för Ornäs loftbyggnad

anvisade anslag af indelta räntor måtte försvinna, emot det att

af anslaget till underhåll af kronans hus och byggnader i landsorterna

till vederbörande kontant utbetalades den derför belöpande ersättning, samt

att för detta ändamål nyssnämnda anslag skulle ökas med en motsvarande

summa; att sedermera ock af berörda anslag årliga bidrag till vexlande

belopp utgått till Ornässtugans underhåll; att sålunda bidraget, som år

1852 utgjorde 31 riksdaler 12 skillingar banko, motsvarande 46 kronor

87 öre, i senaste årens generalförslag upptagits till 93 kronor, utgörande

enligt gällande markegångspris ersättning för 60 dagsverken; att dessa

bidrag utbetalades till egaren af Stora Ornäs gård från landtränteri^ i

Falun, utan att det, då bestämmelser i sådant afseende helt och hållet

saknades, kunde genom besigtning eller på annat sätt pröfvas, huru anslaget

användes eller om det ens komme byggnaden till godo; att vården

och underhållet af Ornässtugan sålunda vore helt och hållet anförtrodda

åt egaren, för hvilken hinder icke heller syntes finnas att, när helst lian

för godt funne, mot afstående af det obetydliga statsbidraget befria sig

från alla skyldigheter i nämnda afseende; samt att icke eu gång förplig
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

telse skulle finnas för egaren att, såsom nu likväl skedde, för de talrika

besökande, hvilka önskade bese stugan, upplåta denna jemte omgifvande

mark.

Da, såsom af det anförda framginge, Kongl. Magt och kronan hvarken

hade eganderätt till eller någon som helst dispositionsrätt öfver Ornässtugan,

hade öfverintendentsembetet väl ansett det icke kunna ifrågasättas,

att de mera betydande arbeten, som för afhjelpande af de utaf kronofogden

i orten nu anmärkta bristfälligheter syntes erforderliga, skulle bekostas

af det till embetets disposition stälda anslag till byggnader och

reparationer, men då embetet å andra sidan funnit det vara af framstående

vigt, att ett sa märkligt historiskt minne som Omässtugan blefve bevaradt

från förfall, hade embetet, med anledning af kronofogdens ofvanberörda

anmälan, den 24 december 1894 förordnat intendenten hos embetet E. A.

Jacobsson att pa platsen verkställa besigtning å byggnaden i fråga, hvarjemte

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på anmodan af embetet att åt

sakkunnig person uppdraga att jemte intendenten Jacobsson deltaga i den

af embetet beslutade besigtningen, härtill utsett stadsbyggmästaren i Falun

G. Skarin.

Sedan nämnda besigtning den 27 april nästlidet år verkstälts, hade

öfverintendentsembetet, med öfverlemnande af det utaf besigtningsmännen

angående förrättningen afgifna utlåtande med tillhörande plankartor öfver

sa väl Ornässtugan som den derinvid liggande vaktstugan äfvensom en

af stadsbyggmästaren Skarin uppgjord kostnadsberäkning öfver de åtgärder,

som vid besigtningen befunnits nödvändiga å Ornässtugan, i sin förenämnda

skrifvelse för Kongl. Maj:t anmält detta ärende.

Enligt berörda utlåtande hade besigtningsmännen anmärkt åtskilliga

bristfälligheter å byggnaden i fråga äfvensom ansett, att för afhjelpande

af de väsentligare bland dessa bristfälligheter erfordrades vissa, i statsrådsprotokollet

(sid. 70) närmare angifna arbeten, för hvilkas utförande kostnaden

i den. af stadsbyggmästaren Skarin uppgjorda beräkningen, mot

hvilken öfverintendentsembetet vid verkstäld granskning icke funnit något

att anmärka, upptagits till 1,640 kronor, derest vanlig takspån användes,

samt till 2,810 kronor, om taket täcktes med ekspån, dock att i dessa belopp

icke inginge några kostnader för oförutsedda utgifter och tillsyn under

arbetstiden.

De i besigtningsutlåtandet förordade arbetena hade, enligt hvad öfverintendentsembetet

anmält, alla synts embetet vara af den beskaffenhet, att

de icke kunde utan fara för byggnadens bestånd uppskjutas. Någon skyldighet

för egaren af Ornässtugan att bekosta desamma kunde så mycket

mindre anses förefinnas, som de arliga utgifter, denne fått vidkännas för

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

69

byggnadens vård och underhåll, helt säkert vida öfverstege den till honom

utgående ersättningen af statsmedel samt, såsom af besigtningsmännen jemväl

framhållits, flertalet af de anmärkta bristerna icke vore att tillskrifva

bristande vård från nuvarande egarens sida, utan byggnadens ålder och

det ofullständiga underhåll, som under förgångna tider kommit den till

del. Icke heller syntes utsigter förefinnas för byggnadens iståndsättande

på annan enskild väg. Uppenbart syntes derför öfverintendentsembetet,

att, derest staten icke mellankomme, denna i såväl historiskt som etnografiskt

hänseende synnerligen värdefulla byggnad vore hemfallen åt ett snart

och säkert förfall.

Beträffande de olika sätt, på hvilka staten i detta fall kunde mellankomma,

framhölle öfverintendentsembetet för sin del såsom ett önskningsmål,

att Ornässtugan med tillhörande jordområde och vaktstuga blefve för

statsverkets räkning inlöst och sedermera behörigen restaurerad. Skulle

Kongl. Maj:t emellertid finna statens mellankomst böra inskränkas till

bekostande af de ifrågavarande reparationsåtgärderna, borde i allt fall i

sammanhang med anvisande af derför erforderliga medel — hvilka, på

sätt embetet redan erinrat, icke syntes kunna utgå från det till embetets

disposition stälda anslag till reparation och underhåll af Kongl. Maj:ts och

kronans under embetets inseende hörande hus och byggnader — såsom

vilkor derför böra stadgas, att för framtiden från statens sida skulle meddelas

bestämmelser rörande användandet af de till byggnadens underhåll

utgående statsbidrag äfvensom utöfvas kontroll ej mindre härå än äfven

angående byggnadens vård för öfrigt.

Slutligen och för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna för godt att

åt öfverintendentsembetet uppdraga utförandet af ofvanberörda reparationsarbeten,

hade embetet, som ansåge taket å byggnaden lämpligen kunna

täckas med vanlig takspån, anmält, att förutom det i stadsbyggmästaren

Skarins kostnadsberäkning för arbetenas verkställande med användande af

nämnda taktäckningsmaterial upptagna beloppet, 1,640 kronor, en summa

af 360 kronor kunde antagas komma att erfordras för oförutsedda utgifter

och tillsyn under arbetstiden, hvadan arbetskostnaden i sin helhet borde

beräknas till 2,000 kronor.

Efter meddelande häraf yttrar departementschefen vidare, att, sedan

denna öfverintendentsembetets skrifvelse till Kongl. Maj:t inkommit, egaren

af egendomen Stora Ornäs, god segaren C. G. Calleberg^ hos departementschefen

skriftligen erbjudit sig att till statsverket öfverlåta -den å nämnda

egendom befintliga loftbyggnad eller den s. k. Ornässtugan jemte derinvid

liggande vaktarebyggnad och en smedja äfvensom af egendomens jordområde

hela den ut i Ösjön gående udde, der stugan vore belägen, ända fram till det

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

mot ladugårdens södra sida löpande stängsel», mot en köpeskilling af 5,000

kronor och på vilkor i öfrigt, bland andra, att i köpet inginge alla de i

det s. k. kungsrummet förvarade taflor, möbler, fornsaker m. in. äfvensom

tre porträtt, som vore uppsatta i bottenvåningen och öfver löftet.

På departementschefens anmodan hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län häröfver afgifvit yttrande och dervid tillika öfverlemnat

dels en handling, deruti egaren af Stora Ornäs till förberörda erbjudande

gjort det tillägg, att, derest ifrågavarande köp komme till stånd,

köparen skulle ega att för all framtid och utan särskild afgift fritt begagna

och disponera äfven den till Ornässtugan ledande väg, der densamma

framginge öfver egorna till egendomen Stora Ornäs, dels förteckning

öfver de i Ornässtugan befintliga inventarier, hvilka skulle åtfölja

köpet, dels situationsplan öfver området i fråga, dels ock en förteckning

å vissa vid Ornäs gård befintliga inventarier, hvilka ej ingått i anbudet,

men ansetts vara af den beskaffenhet, att de borde åtfölja Ornässtugan,

och hvilka inventarier, bestående af 4 tackjernsurnor, 5 jernkanoner och

1 marmorbord, egaren förklarat sig villig att för deras uppskattade värden,

sammanlagdt 150 kronor, till staten öfverlåta; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstält om antagande af det utaf godsegaren Calleberg

gjorda anbudet samt tillika tillstyrkt, att de uti den särskilda förteckningen

upptagna inventarier till värde af 150 kronor måtte för statsverkets

räkning förvärfvas.

Slutligen hade öfverintendentsembetet afgifvit utlåtande i ärendet.

Under åberopande af hvad embetet i sin skrifvelse af den 2 juli nästlidet

år i fråga om iståndsättande af Ornässtugan anfört beträffande önskvärdheten

af att denna byggnad med tillhörande jordområde och vaktstuga

blefve för statsverkets räkning inlöst, hade embetet, då det af egaren

betingade priset syntes embetet särdeles billigt samt embetet för sin del

icke hade något att erinra mot öfriga föreslagna köpevilkor, på det lifligaste

tillstyrkt, att det gjorda anbudet å statens sida antoges, hvarjemte

embetet ansett sig böra förorda, att förut omförmälda, vid Ornäs gård befintliga,

i nämnda anbud icke ingående inventarier blefve för det dem åsätta

värdet, 150 kronor, af staten inköpta.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit, anför departementschefen

för egen del, hurusom de minnen, hvilka vore förknippade

med Ornässtugan, vore af den art, att bevarandet af detta gamla minnesmärke

från en af de betydelsefullaste brytningstiderna i vår historia borde

ligga hvarje fosterlandsälskande sinne varmt om hjertat. Redan för öfver

150 år sedan hade ock statsmagterna, på sätt öfverintendentsembetet erinrat,

visat sig behjerta detta intresse genom anvisandet af medel för bygg
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

71

nådens underhåll. Då nu, enligt hvad upplyst blifvit, eu jemförelsevis

betydande reparation erfordrades för byggnadens bevarande från förfall,

måste med afseende på de flerahanda svårigheter, som komme att blifva

förenade med anvisandet af ett statsanslag till reparation af en byggnad,

hvartill enskild person hade oinskränkt egande- och dispositionsrätt, det

redan ur denna synpunkt anses önskvärdt, att byggnaden öfverginge i

statens ego. Då härtill komme, att det i alla afseenden finge anses vara

staten värdigt att sjelf öfvertaga vården af den historiska byggnaden,

tvekade departementschefen icke, helst det erbjudna priset vitsordats såsom

särdeles billigt, att förorda afslutandet af det ifrågasatta inköpet med inberäkning

af de å ofvan omförmälda särskilda förteckning upptagna inventarier.

Med erinran att kostnaden för den erforderliga reparationen beräknats

uppgå till 2,000 kronor samt att den fordrade köpeskillingen för Ornässtugan

med tillhörande byggnader, jordområde och inventarier af olika

slag utgjorde 5,150 kronor, har departementschefen tillstyrkt aflåtande till

Riksdagen af den framställning, som ofvan nämnts.

Det tillfälle, som, efter hvad departementschefen meddelat, nu erbjudits

att på förmånliga vilkor åt staten förvärfva eganderätten till ifrågavarande

minnesrika byggnad med dertill hörande jordområde och inventarier, bör

enligt utskottets åsigt icke af Riksdagen lemnas obegagnadt. Med hänsyn

härtill och då öfvertagandet af byggnaden torde innebära ett ytterligare

skäl för staten att sörja för densammas bevarande, anser utskottet sig böra

tillstyrka hvad Kongl. Maj:t i detta ärende föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

15:o) Med an

ställer utskottet,

ledning af Kongl. Maits derom gjorda framställning hem- Ang. anslag

° till den lokala

, förvaltningen

att Riksdagen må å extra stat för 1897 anvisa af statens

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppe-^Afhållande

af domäng öromålen hos länsstyrelserna 45,000 j r, j

kronor; samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,292 kronor.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

Ar9eqiTinnif }^>:?^ grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och med

flottleder i hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet anfördt, hemNorrbottens

ställer Utskottet,

i-jg-i att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnaderna för reglering af

flottleder i Norrbottens län anvisa ett extra anslag för

år 1897 å 50,000 kronor, samt

b) medgifva att de afgifter, som läggas å flottningen,

fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

au9skogfod-, „ „^;°) Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens

Ungens be- befrämjande för år 1897 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor, att

främjande, ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång tilldelas

Ll<-J landsting eller. hushållningssällskap, som understödja enskilda skogsödare

genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris

ellei beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock

med vilkor att statsbidrag icke finge till något län utgå med högre belopp

än dubbla summan af hvad landsting och hushållningsällskap tillsammans

eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre

belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter

årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande

afgåfves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat,

har för innevarande år, likasom för hvarje år från och med år 1889,

till skogsodlingens befrämjande å extra stat anvisats ett belopp af 25,000

kronor. . Ifrågavarande medel äro, enligt Riksdagens föreskrift, afsedda

att i män af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som

understödja enskilda skogsödare genom tillhandahållande af skogsfrö

och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid

skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till något

län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till

högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

73

Vidare har departementschefen anmält, att Södermanlands läns hushållningssällskap

i en till Kongl. Maj:t aflåten framställning hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition,

att statsanslaget till skogsodlingens främjande måtte från sitt nuvarande

belopp 25,000 kronor höjas till 100,000 kronor, att utgå under

de vilkor och betingelser, som af Kongl. Maj:t blefve bestämda. Till

stöd för denna framställning hade hushållningssällskapet hufvudsakligen

anfört, att hushållningen med landets skogar i anseende till dessas stora

betydelse såväl för näringslifvets fortbestånd och utveckling som för exporten

utgjorde en lifsfråga för landet och påkallade såväl statens som

än mera den enskilde skogsegarens uppmärksamhet och omvårdnad. I

sådant syfte hade visserligen staten länge verksamt arbetat dels genom

införande af rationel! hushållningssätt å de betydande skogsområden,

hvaröfver staten förfogade, dels genom lagstiftningsåtgärder till inskränkning

inom vissa landsdelar af den enskildes dispositionsrätt öfver sin

skog, dels slutligen i förening med åtskilliga landsting och hushållningssällskap

genom årliga penninganslag till befordrande af en ordnad

skogsbehandling å enskild jord; och ovedersägligt vore, enligt hushållningssällskapets

mening, att å många trakter inom landet, synnerligast

i de skogfattiga länen, dessa sträfvanden burit frukt i vaknadt intresse

för en bättre skogsvård, icke allenast å en mängd större egendomar i

mellersta och södra Sverige, der fullständig skogshushållning införts,

utan äfven hos mindre skogsegare, som derförut icke egnat någon uppmärksamhet

åt skogens värde. Oaktadt dylika bevis på en här och

hvar framträdande omtanke för skogsskötselns rätta handhafvande, fortginge

dock hos den stora allmänheten i landets olika delar det gamla

planlösa förfarandet att afverka skogen för erhållande af tillfällig, snart

åtkomlig vinst, utan afseende på skogstillgången och än mindre på återväxten

och de för densammas framkallande och främjande erforderliga

kulturåtgärder.

Af det anförda framginge nödvändigheten att genom fortsatta åtgöranden

söka så vidt möjligt ingripa mot den förödande behandling, för

hvilken den öfvervägande delen af landets enskilda skogsmark förfarande

vore utsatt. Då emellertid den allmänt förherskande åsigten om eganderättens

absoluta okränkbarhet och den häraf härflytande oviljan mot

hvarje slags inskränkning i den enskildes disposition öfver sin skog

kunde antagas länge komma att verka hinderlig! mot antagande af lagbestämmelser,

som satte gränser för den enskildes ohejdade afverkningsrätt

och uppstälde regler till betryggande af skogens återväxt, syntes

annan utväg för det närvarande icke återstå än den sedan flera år till
Bili.

till Riksd. Prot. 18.%''. 4 Sami. 1 Afd. 8 luft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

baka anlitade, att medelst fortsatt spridande af insigter i ämnet och

medelst särskilda anslagsmedel understödja det frivilliga arbetet för de

enskilda skogarnes framtida vidmagthållande inom de landsdelar, för

hvilka lagstadgadt tvång i detta hänseende icke förefunnes. För ett

mera verksamt och omfattande arbete i sådan rigtning erfordrades likväl

vida större penningtillgångar, än som hittills stått vederbörande till

buds för utförande åt deras anordningar till skogskulturens höjande.

Från landsting och hushållningssällskap, hvilka med sina begränsade

och starkt anlitade tillgångar hade att tillgodose så många olikartade

behof, kunde emellertid endast undantagsvis några väsentligt ökade bidrag

för ifrågavarande ändamål vara att påräkna. Vid sådant förhållande

kunde något kraftigare ingripande i denna angelägenhet icke åstadkommas

utan större uppmuntran och understöd från statens sida, än som hittills

af densamma lemnats, enär dessa understödsmedel, äfven med inberäkning

af de utaf landsting och hushållningssällskap beviljade, visat sig

alldeles, otillräckliga för vinnande af det mål, hvarom här vore fråga,

synnerligast som, i den mån intresset för skogarnes bevarande vunnit

insteg och utbredning inom de mindre jordegarnes klass, kostnaderna

för hithörande anstalter och åtgärder blifvit ansenligare.

öfver denna framställning hade utlåtande infordrats från domänstyrelsen,

till hvilken myndighet jemväl öfverlemnats sedermera inkomna,

i enahanda r syfte gjorda framställningar från hushållningssällskapen i

Efsborgs, Örebro, Blekinge, Kristianstads, Vestmanlands, Malmöhus,

Skaraborgs, Kronobergs och Kopparbergs län.

I det utlåtande, som domänstyrelsen med anledning häraf den 21

december 1895 afgifvit, hade styrelsen till en början erinrat, att styrelsen

i en den 18 februari samma år till Kongl. Maj:t aflåten framställning

hemstält om vidtagande af vissa åtgärder till den enskilda skogshushållningens

främjande. De åtgärder, styrelsen dervid föreslagit, uteslöte

likväl ej den gagnande verksamhet, hushållningssällskapen och landstingen

utöfvade för skogsodlingens höjande. Fastmer hade styrelsen tänkt sig,

att denna verksamhet skulle om möjligt sättas i samband med de i styrelsens

nyssnämnda framställning omförmälda skogsvårdsnämnder, hvilka

enligt styrelsens förslag skulle förvalta och använda de för de ifrågasatta

exportafgifterna å trävaror inflytande medel. Att dessa sällskaps

äfvensom landstingens frivilliga verksamhet ej allenast måtte fortvara,

utan äfven utvecklas i en ändamålet mera motsvarande omfattning, vore

ett önskningsmål, hvars förverkligande skulle blifva af betydelse för

orterna, i all synnerhet de mera skogfattiga, hvarest, äfven om exportafgifter

å trävaror komme till stånd, ej skulle kunna vinnas några af
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

sevärda tillgångar för skogsodlingens främjande, då trävaruexporten derstädes

vore ringa. Styrelsen funne sig derför desto hellre böra tillstyrka

bifall till hushållningssällskapens framställningar om höjandet af det nu utgående

anslaget för skogsodlingens främjande, som de åtgärder, nämnda

sällskap äfvensom landstingen vidtagit — med undantag för några få

län, der dessa åtgärder varit omfattande och framgångsrika — tvifvelsutan

varit föga verksamma till följd just deraf, att de för ändamålet

disponibla medlen varit alldeles otillräckliga.

Då nu hushållningssällskapen upplyst, att såväl de sjelfva som landstingen,

i anseende till deras begränsade och starkt anlitade tillgångar,

endast undantagsvis vore i tillfälle åstadkomma några väsentligt ökade

bidrag till ifrågavarande ändamål, ansåge domänstyrelsen vilkoren för

delaktighet i ett till 100,000 kronor höjdt statsanslag knappast kunna

skärpas i vidare mån, än att landsting och hushållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem för ändamålet sjelfva anvisade ett belopp,

som motsvarade tredjedelen af den summa, de önskade få sig tilldelad

af statsanslaget, dock att högre belopp än 8,000 kronor för hvarje landstingsområde

ej finge utgå.

Vidare hade styrelsen fäst uppmärksamheten derpå, att med en så

väsentlig ökning af statsanslaget, som nu blifvit ifrågasatt, äfven måste

följa ökadt kraf på sjelfva anordnandet och ledningen af de arbeten,

som nu till större delen med statsmedel komme att utföras, hvilket

bestyr måste hos de korporationer, som finge sig detta uppdraget, förutsätta

mera tid, intresse och sakkunskap än tillförene; och då det läge

i sakens natur, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott ej alltid

kunde ega de för en sådan utvidgad verksamhet nödiga förutsättningarna,

ansåge sig styrelsen, med hänvisning till hvad styrelsen i ofvan

åberopade framställning anfört och föreslagit i fråga om ofvannämnda

exportafgifter och skogsvårdsnämnder, böra framhålla önskvärdheten af

att, derest det ifrågavarande statsanslaget blefve höjdt och på det under

sådant förhållande kontroll för medlens ändamålsenliga användning måtte

vinnas, sådana skogsvårdsnämnder måtte för omhändertagandet åt denna

vigtiga angelägenhet tillsättas, bestående af landshöfdingen såsom ordförande

och af två landstingsmän samt af två medlemmar från hushållningssällskapen

äfvensom af en skogstjensteman, hvilken senare tillika

skulle hafva uppdrag att genom inspektioner, der så erfordrades, kontrollera

arbetenas utförande; och borde enligt domänstyrelsens mening

dessa nämnder till Kongl. Maj:t afgifva årsberättelse.

Med afseende slutligen å sjelfva utförandet af skogsodlingsarbetena

och den medverkan dertill, som borde af statens skogsförvaltning lemnas,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hade styrelsen åberopat den utredning och det förslag, som styrelsen

lemnat i ett härutinnan jemväl den 21 december 1895 särskild! afgifvet

utlåtande.

På grund af det anförda hade styrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t

i anledning af de gjorda framställningarna täcktes aflåta proposition till

Riksdagen, att det extra anslaget till skogsodlingens befrämjande måtte

från sitt nuvarande belopp 25,000 kronor höjas till 100,000 kronor och

ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång tilldelas

landsting och hushållningssällskap, hvilka understödde enskilda skogsödare

genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris

eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock

med vilkor:

dels att statsbidrag icke finge till något län utgå med högre belopp

än tre gånger det belopp, landsting och hushållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, och ej heller till högre belopp

än 8,000 kronor för hvarje landstingsområde;

dels att medlen skulle omhändertagas och för sitt ändamål användas

af en skogsvårdsnämnd, bestående af landshöfdingen som ordförande och

af två medlemmar från landsting och två medlemmar från hushållningssällskap

samt en skogstjensteman;

dels ock att statens skogsförvaltnings medverkan vid utförandet af

skogsodlingsarbetena ordnades på sätt i styrelsens ofvan åberopade utlåtande

af den 21 december 1895 blifvit föreslaget.

Efter afgifvandet af domänstyrelsens nyssberörda utlåtande hade,

enligt hvad departementschefen meddelar, äfven från Östergötlands, Hallands

samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap till Kongl.

Maj:t inkommit framställningar om höjning af anslaget till skogsodlingens

befrämjande.

Med anledning af den i domänstyrelsens omförmälda, den 21 december

1895 afgifna utlåtande förekommande hänvisning till ett af

domänstyrelsen samma dag afgifvet utlåtande i fråga om statens skogsförvaltnings

medverkan för främjande af enskilde jordegares skogsvård,

har departementschefen erinrat derom, att, sedan domänstyrelsen den

24 december 1888 afgifvit infordradt utlåtande beträffande väckt fråga,

huruvida utan afsevärda uppoffringar kunde genom domänstyrelsens försorg

till billigt pris åt enskilde tillhandahållas skogsfrö och plantor för

skogsodling samt handledning vid skogssådd och skogsplantering anordnas,

Kongl. Maj:t den 31 maj 1889 anbefalt domänstyrelsen att till

Kongl. Maj:t inkomma med förslag till närmare föreskrifter i fråga om

statens skogsförvaltnings medverkan för främjande af enskildes, särskild!

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

smärre jordegares skogsvård. Efter inhemtande af utlåtanden från hushållningssällskapen

i länen samt vederbörande länsstyrelser och efter

öfverläggning med öfverjägmästarne hade domänstyrelsen i det förenämnda

utlåtandet af den 21 december 1895 framlagt det sålunda infordrade

förslaget och deruti på anförda skäl hemstält, att ordinarie

jägmästare väl måtte med domänstyrelsens tillstånd åtaga sig inspektion

af, men icke syssla med sjelfva utförandet af de skogsodlingar, som

med understöd af statsmedel anordnades på enskildes marker, till hvilka

arbeten ordinarie kronojägare ej heller borde användas; att deremot

erforderligt antal extra jägmästare måtte af domänstyrelsen förordnas

att efter reqvisition tillhandagå vid berörda arbeten mot ersättning för

resekostnad och traktamente enligt gällande resereglemente, att utgå af

de till dessa arbeten anslagna medel; att extra kronojägare eller plantörer

måtte anställas för att likaledes tillhandagå vid samma arbeten

mot dagarfvode; samt att plantmaterial i mån af behof skulle tillhandahållas

från statens plantskolor.

Som handlingarna i de båda med hvarandra nära sammanhängande

ärendena rörande höjning i anslaget till skogsodlingens befrämjande och

statens skogsförvaltnings medverken vid de arbeten, som delvis skulle

af detta anslag bekostas, inkommit till finansdepartementet först den

23 sistlidne december, har departementschefen förklarat sig ännu icke

vara beredd att till Kongl. Maj:ts pröfning anmäla domänstyrelsens i

samma ärenden framstälda förslag, enligt hvilka, särskildt genom upprättandet

af en skogsvårdsnämnd i hvarje län, icke obetydande ändringar

i nu bestående, hithörande förhållanden skulle komma att inträda. Oafsedt

denna förslagens temligen ingripande beskaffenhet, som påkallade

en allsidig pröfning af desamma, förelåge emellertid ännu en omständighet

af natur att böra föranleda ytterligare någon tids anstånd med deras

definitiva behandling. Domänstyrelsen hade nemligen i sin ofvan omförmälda

skrifvelse den 18 februari 1895 angående åtgärder till den

enskilda skogshushållningens främjande, bland annat, föreslagit införandet

af en exportafgift å trävaror samt dervid hemstält, att de genom

denna afgift inflytande medel skulle användas uteslutande för sådana

ändamål, som afsåge enskild skogsvårds befrämjande, äfvensom att omtanken

och bestyret med förvaltningen och användningen af dessa medel

skulle uppdragas åt en särskild skogsvårdsnämnd för hvarje län med

något annan sammansättning än den, som föreslagits för ofvan omförmälda

skogsvårdsnämnder. Såväl med afseende härå som i öfrigt syntes

det önskvärdt, att samtliga nu omförmälda frågor rörande den enskilda

skogshushållningen företoges till behandling i ett sammanhang. Då

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

likväl de från vederbörande infordrade utlåtanden rörande frågorna om

lagstiftning för vården af enskildes skogar samt om exportafgift å trävaror

ej samtliga vore att införvänta förr än innevarande års landsting

slutat sina sammanträden, kunde sagda frågor följaktligen först fram

emot årets slut företagas till pröfning, och borde derför till denna tid

få anstå äfven med den definitiva behandlingen af de nu väckta frågorna

om ändring i formerna för statens medverkan till befrämjandet af skogsodling

å enskildes mark.

Med afseende på det ökade intresse för det med skogsodlingsanslaget

åsyftade ändamål, som tagit sig uttryck i de från ett större

antal hushållningssällskap ingångna petitionerna om anslagets förhöjning,

ett intresse, som äfven gifvit sig till känna deruti, att hvarje år,

för hvilket anslag för ändamålet beviljats, från landsting och hushållningssällskap

inkommit framställningar om delaktighet i anslaget till

större sammanlagdt belopp, än som kunnat derifrån utgå, har departementschefen

emellertid ansett önskvärdt, att, utan afbidan på ofvan omförmälda

frågors lösning, redan för nu ifrågavarande statsregleringsperiod

medel måtte kunna beredas för utförande å enskildes mark af

skogsodlingsarbeten i större omfattning, än hittills kunnat ske. Departementschefen

har fördenskull ansett sig böra förorda anslagets höjning

från sitt _ nuvarande belopp af 25,000 kronor till 50,000 kronor;

och borde enligt departementschefens mening, under förutsättning af

bifall härtill, det hittills stadgade maximibeloppet för delaktighet i anslaget,

eller 2,000 kronor för hvarje landstingsområde, höias till 4,000

kronor äfvensom, med afseende på hvad i de ingifna petitionerna blifvit

upplyst om . svårigheten för vederbörande landsting och hushållningssällskap

att i regeln för skogsodlingsändamål anslå större belopp än de

hittills af dem anvisade, den ändring vidtagas i de nu föreskrifna vilkoren

för delaktighet i anslaget, att statsbidrag kunde inom nyssnämnda

maximigräns beviljas till dubbla beloppet af hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagitDå

staten på sådant sätt komme att, både absolut och relativt taget"

lemna större bidrag för skogsodlingsändamål än hittills, syntes det der

emot vara i sin ordning, att föreskrift meddelades om skyldighet för

vederbörande att redogöra för det sätt, hvarpå statsbidragen användts.

I anledning af Kongl. Majrts ''förevarande framställning har herr

O. R. Themptander uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 145)

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

föreslagit, att vid beviljande af det å sjunde hufvudtiteln uppförda anslag

till skogsodlingens befrämjande måtte fogas sådana bestämmelser, som

möjliggjorde anslagets användning ej blott på hittills tillämpadt och i

den kongl. propositionen föreslaget sätt, utan jemväl för andra ändamål,

som vore egnade att befordra en god skogsvård å enskildes skogar.

I motionen har anförts, att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida

icke i synnerhet efter den föreslagna höjningen af berörda anslag

den nuvarande bestämmelsen om sättet för dess användning innebure

en alltför snäf begränsning. Det gåfves nemligen flera andra sätt för

uppmuntran och befordran af en bättre skogsvård än det, som i nyssberörda

bestämmelse innefattades, såsom exempelvis premiering af väl

utförda och vårdade skogsodlingar, understöd för utdikning af mossar

inom skogsområden, samt förvärfvande åt hushållningssällskap för viss

tid af dispositionen öfver marker, tjenliga till skogsbörd. Genom att

jemväl härtill kunna använda ifrågavarande medel skulle enligt motionärens

mening i många fall mera uträttas för en god skogsvård, än om

man vore inskränkt till det nu föreskrifna sättet för medlens användning.

Hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende blifvit anfördt synes

utskottet innefatta giltiga skäl för den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen

af ifrågavarande anslag. Då det sätt, på hvilket man hittills

sökt att genom anslaget befrämja skogsodlingen, synes vara lämpligt

och då anslagets förhöjda belopp torde vara väl behöfligt för att på

denna väg vinna det med detsamma afsedda ändamålet, har utskottet

ansett sig icke böra tillstyrka bifall till herr Themptanders motion om

anslagets användning jemväl för andra ändamål, som synas egnade att

befordra en god vård af enskildes skogar.

Emot de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkoren för utdelande af statsbidrag

från berörda anslag har utskottet ej haft annat att erinra, än att

tillräckliga skäl enligt utskottets mening ej förefinnas för ändring i den nu

gällande bestämmelsen, att sådant bidrag ej må till något län utgå med

högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem för ändamålet anslagit. Derest, såsom Kong]. Maj:t

föreslagit och utskottet vill förorda, det högsta statsbidrag, som för ett

landstingsområde må utgå, bestämmes till 4,000 kronor, föreställer sig

utskottet, att bibehållandet af förstnämnda bestämmelse ej skall utgöra

hinder för det förhöjda anslagets fullständiga användande. Enligt hvad

utskottet inhemtat, hafva landsting och hushållningssällskap i länen för

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

innevarande år till skogsodlingens befrämjande anslagit tillsammans

73,985 kronor; och om härifrån afräknas de belopp, hvarmed i särskilda

fall anslagsmedel för ett landstingsområde öfverstiga 4,000 kronor, qvarstår

46,485 kronor, hvilket sålunda motsvarar summan af de bidrag,

som med tillämpning af ofvan angifna bestämmelser skulle kunna af

statsanslaget utgå. Med hänsyn härtill och då man torde hafva skäl

antaga, att efter anslagets höjning utsigten till större delaktighet i detsamma

skall föranleda åtskilliga landsting och hushållningssällskap att

till ifrågavarande ändamål bevilja något högre belopp än som för innevarande

år skett, anser utskottet den af Kongl. Maj:t föreslagna ändringen

i förstberörda vilkor ej böra vinna Riksdagens bifall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med afslag å herr Themptanders

ifrågavarande motion, må, i anledning af Kongl. Maj:ts

framställning i ämnet, för skogsodlingens befrämjande

för år 1897 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor,

att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af

tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilda skogsodlare genom tillhandahållande

af skogsfru och plantor till billigt pris eller

beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,

dock med vilkor, att statsbidrag icke må till

något län utgå med högre belopp, än hvad landsting

och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af

dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp

än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde, äfvensom

att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags

användning af vederbörande afgifves till Kongl.

Majrts befallningshafvande i länet.

Stockholm den 6 mars 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

s. 81 Kontrollera mot PDF

, Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

,5iä.

Reservationer:

vid

punkt 2:o

(angående anslag till postverket)

af herr S. G. von Frusen;

vid punkt 17:o (angående anslag till skogsodlingens befrämjande)

af herrar H. P. P. Tamm och I. Wijk, som yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

»att Riksdagen, med afslag å herr Themptanders

ifrågavarande motion, må, i anledning af Kong! Maj:ts

framställning i ämnet, för skogsodlingens befrämjande

för år 1897 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor,

att ställas till Kong! Maj:ts förfogande för att i mån af

tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som

understödja enskilda skogsodlare genom tillhandahållande

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande

af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock

med vilkor, att statsbidrag icke må till något län utgå

med högre belopp än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet

anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för

hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets utgång

redogörelse öfver anvisade statsbidragets och de af landsting

och hushållningssällskap beviljade anslagens användning

af vederbörande afgifves såväl till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i länet som till domänstyrelsen.»

Bill. till Rikad. Prof. 189ti. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1896

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Finans-

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

17.000

64.000

122,100

102,800

174.000

140.000

20,300

5,400

—

—

17.000

64.000

122,100

102,800

174.000

140.000

20,300

5,400

—

Departementschefen.........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Kammarkollegium............................................................

Statskontoret.....................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag..............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering,

Mynt- och kontrollverken................................................

Omkostnader för kontroll verket, förslagsanslag. Nu- Ölcas med..................................................................

169,600

35,500

8,155,000

—

—

169,600

35,500

8,155,000

—

Kammarrätten..................................................................

Öfverintendentsembetet...................................................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af

Ökas med.................................................................

1,335,000

—

—

1,335,000

—

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen

Ökas med..................................................................

2,593,000

—

—

2,593,000

—

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Ökas med..................................................................

1,900,000

—

—

1,900,000

—

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag.

Ökas med..................................................................

94,000

1,147,000

~

—

94,000

1,147,000

—

Domänstyrelsen .............................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.........................................................

» statens skogsläroverk .......................................

16,074,700 —

1

1

16,074,700

—

Tr:pt

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

83

IAtt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

departementet.

Kronor

17,000

Ö.

Kronor

5.

Kronor

17,000

Ö.

64,000

_

—

64,000

—

122,100

_

—

122,100

—

102,800

_

—

102,800

—

174,000

_

_

174,000

—

140,000

20,300

_

—

140.000

—

_

—

20,300

—

varande belopp..................

........................ 5,400: —

........................ 5,100: —

10.500

10,500

_

169,600

_

_

169,600

—

35,500

_

—

35,500

—

postmedlen. Nuvarande belopp ............ 8,155,000: —

................................. 155,000: —

8.310.000

1.410.000

2.628.000

8.310.000

1.410.000

direkt utgå. Nuvarande belopp ............ 1,335,000: —

.................................... 75,000: —

utgå. Nuvarande belopp....

.................... 2,593,000: —

.................... 35,000: -

2,628,000

2,100,000

94,000

Nuvarande belopp..............

.................... 1,900,000: —

.................... 200.000: —

2,100,000

94,000

_

.

—

.. 447,208: —

.. 47,700: — 494,908: —

_

Tr:pt 494,908: —

15,397,800

—

—

15,397,800

|_

1

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande Nio- 8.

1896 års riksstat anslår:

Tr:pt

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Samma.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

16,074,700

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

• •

16,074,700

12,000

12,000

30,000

—

—

30,000

200,000

—

—

200,000

21,550

—

40

—

21,590

_

15,000

—

—

15,000

—

450,000

—

—

450,000

13,000

—

—

13,000

25,000

—

—

25,000

-

45,000

_

45,000

20,000

—

—

20,000

—

400,000

—

—

400,000

—

36,810

—

—

36,810

_j

32,000

—

—

32,000

—

60,000;

—

—

—

60,000

—

17,435,060

-i

40

—

17,435,100

—

.JL ÅWÅ

* Y>

rr n r P.

Öl

, ''

n

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstituFeservationsansla

g:

Till enskilda skogsundervisningen. Nuvarande

Minskas med............................................................

Till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

” ''itutioner, förslagsanslag. Nuvarande belopp.........

Okas med.............................................

Summa

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

Tr:pt 494,908: —

tets lärarepersonal....................................... 84,400: —

belopp..................... 8,600: —

.............................. 3,800: — 4,800: —

af skogsväsendet i allmänhet 559,092: — 563,892: —

Stockholm, förslagsanslag

anslag........................

förslagsanslag, högst

50,000:

förslagsanslag.

Summa

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

tf. S nm m a.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

15,397,800

15,397,800

.

1,143,200

f

1,143,200

12,000

—

—

12,000

—

30,000

—

—

30,000

—

200,000

—

—

200,000

—

21,550

—

40

—

21,590

—

15,000

—

15,000

—

450,000

450,000

—

13,000

—

13,000

—

75,000

75,000

_

45,000

45,000

—

20,000

--

20,000

—

400,000

400,000

—

36,810

36,810

—

32,000

—

32,000

—

60,000

1-

60,000

—

i 17,951,360

40

!-

17,951,400

—

Bill. till Rikta. Prat. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

12

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Stalsutkottets Utlåtande N:o 8.

Bil. IAtt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Kronor

Ö.

.......JfiflOBIS

it-r

>[).8 ...... ..

> g

k i

—

jr

226,908

—

90,900

85,292

—

100,000

507,100

on

Loo.i ÄtC-i ----- - O-äfMGfC? h ‘ I - r

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......

000.SI ... ■ .... f,r

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott...........................

000. Cl

Öfverintendentsembetet:

Till uppförande af nytt landsstatshus i Luleå.................... 45,750

...påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben

OOO. upplåtna hus å Riddarholmen........................................ 9,600

För ^landsättande af taket, och vinden å Örebro slott...... 24,000

» yttre restaurering af Örebro slott................................. 4,400

Till inköp och iståndsättande af den s. k. Ornässtugan ... 7,150

004.1;

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domän

göromålen hos länsstyrelserna...................................... 45,000: —

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,292: —

Diverse anslag:

Till reglering af flottleder i Norrbottens län..................... 50,000: —

» skogsodlingens befrämjande.......................................... 50,000: —

Summa

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1896. v r/t .'' n \ Jos-Asii Söi .AVÖ

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:46 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 1 i texten