Sök i Ratio Lex

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1

1897-03-22 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1897:1, Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

1

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1897, kl. 11 f. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande n:o /, i

i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande af förslag till ändring

i Icongl. förordningen angående försäljning af bränvin

m. m. i syfte att erhålla strängare straffbestämmelser vid

återfall i förseelse mot förordningen.

§§ 38 och 46 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin m. m. den 24 maj 1895 lyda sålunda:

»§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin,

utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfva! rättighet, eller som,

på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, eller, mot föreskriften

i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af bränvin, böte

forsta gången från och med 30 till och med 60 kronor, andra gången

från 60 till och med 120 kronor och tredje gången från 120 till och

med 240 kronor. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse

beträdes, dömes till fängelse från och med två månader till och

med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin till

och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afliemtning tjeuliga

äro, underkastade beslag och förbrutna.

Bill. titt Ri/csd. Prot. 1897. 5 Samt. 2 Afd. 1 Höft. (J\:o 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillning- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

3. Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel

eller utskänkning egt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal, som,

efter hvad utredas kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under det

belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i § 17 stadgade

grunder, för år minst utgå bör; skolande, der den, som idkar minuthandel,

gör sig skyldig till oloflig utskänkning, den här stadgade påföljd

ådömas, oberoende af den försäljningsafgift, som erlägges för

minuthandeln.

4. Har förbrytelse, hvarom i denna § sägs, skett å sön- eller

helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor.

§ 46.

Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är

under tilltal stäld, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill

lagligen förvunnen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff, som för sådan

förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

och derifrån till sammansatta bevillnings- och lagutskottet öfverlemnad

motion anför herr O. A. E. Kronlund följande:

»Bland nykterhetsvänliga kretsar framhålles ofta och med skärpa,

hurusom den nu gällande lagstiftning, som afser att förebygga oloflig

försäljning af spritdrycker, företer åtskilliga brister, som ofta göra det

åsyftade ändamålet illusoriskt.

Bland dessa vill jag särskildt framhålla dels de i kongl. förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj

1895 förekommande straffbestämmelser för återfall i de förseelser, hvarom

i förordningen är fråga, och dels frånvaron af särskilda stadganden om

straffskärpning vid fortsatta förbrytelser.

Enlig-t åberopade förordning drabbas andra resan dylik förseelse

af böter från 60 till och med 120 kronor, tredje resan från 120 till och

med 240 kronor och först fjerde resan af fängelse.

Erfarenheten torde nog hafva visat, hurusom nykterhetsrörelsens

värsta fiender äro lönkrögarne.

Den jemförelsevis stora och lätt förvärfvade vinst de skörda af sin

olofliga handtering utgör för dem en stark lockelse att, ehuru lagförda

derför, återupptaga sin handtering. Dess utöfvande stäfjas ingalunda,

såsom önskligt vore, genom de i förordningen i fråga förekommande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 3

straffbestämmelser. Så länge som förseelsen kan försonas genom böter,

innebär straffet för lönkrögaren icke något afskräckande, enär lönkrögaren

med hänsyn till den rikliga vinsten af handteringen vanligen icke har

någon svårighet att erlägga böterna. Först då frihetens förlust följer

på förseelsen, torde straffet verka såsom ett korrektiv och hämmande på

rörelsens fortsatta utöfning.

Fängelsestraff ådömes, såsom ofvan nämnts, först vid fjerde resan.

Vid tillämpningen af de allmänna principerna om återfall i brott måste

således en lönkrögare hafva lagförts, bötfälts och erlagt böterna eller

undergått förvandlingsstraff för tre särskilda förseelser, hvarje förseelse

föröfvad efter undergången bestraffning för den föregående förseelsen,

innan fjerde resans straff kan tillämpas. Fn person, som lagförts för

första resan oloflig bränvinsförsäljning, kan sålunda under handläggningen

af detta mål föröfva huru många sådana förseelser som helst utan att

dessförinnan kunna derför fällas till annat än ansvar för första resan.

För ett krögerimåls afgörande torde väl oftast vid underrätterna på landet,

der ännu såsom å de flesta ställen i Norrland blott tvenne tingssammanträden

årligen hållas, 2 å 2 i år åtgå. Således för behandling

af tredje resans förseelse 6 å 7| år. Inom eu sådan tidrymd och ofta

ännu längre lemnas således lönkrögaren fritt spelrum att utan annan

påföljd än litet böter utöfva sin för befolkningen i moraliskt och ekonomiskt

afseende förderfbringande verksamhet.

Att en ändring i gällande lagstiftning i detta afseende är af nöden

påkallad torde, med anledning af hvad jag anfört, vara tydligt, och

denna ändring torde böra resultera i skärptare straffbestämmelser för

återfall uti ifrågavarande förseelser samt särskilda stadganden utöfver

de i 46 § uti ifrågavarande förordning omförmälda, åsyftande ökadt

straffmått vid fortsatta förseelser utöfver de för hvarje särskild resa

bestämda.»''

På grund häraf föreslår motionären:

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t ville låta utarbeta förslag till ändring i kongl. förordningen

angående försäljning af bränvin m. in. den 24 maj 1895 derhän, att

dels strängare straffbestämmelser meddelades i fråga om återfall i förseelser

mot förordningen, med urbota bestraffning om möjligt redan vid

andra resan dylik förseelse, och dels att enahanda strafförhöjning, som

för återfall är stadgad, må, der omständigheterna dertill föranleda, kunna

tillämpas jemväl å fortsatta förseelser mot förordningen.»

Då till utskottets kännedom kommit, att länsstyrelsen i Jemtlands

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

län under nästlidet år till Kongl. Majd aflåtit en skrifvelse, innefattande

underdånig framställning i samma syfte som ifrågavarande motion, samt

att yttranden i anledning af denna framställning, hvilken ännu är på

Kongl. Maj:ts pröfning beroende, infordrats från samtliga öfriga länsstyrelser

äfvensom från öfverståthållareembetet, bar utskottet låtit sig

angeläget vara att taga del af berörda framställning och de yttranden,

som blifvit deröfver afgifna; och bar utskottet i en vid detta betänkande

fogad bilaga, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa, upptagit nämnda

framställning i dess helhet jemte ett af utskottet upprättadt sammandrag

af de deröfver från öfverståthållareembetet och alla rikets länsstyrelser,

med undantag endast för Kongl. Maj ds befallningshafvande i Kalmar

län, inkomna yttranden.

Ofvanberörda kongl. förordning angående vilkoren för försäljning

af bränvin m. m. skiljer med afseende på de i förordningen stadgade

straffbestämmelser emellan å ena sidan förseelser mot förordningen, begångna

af person, som i stadgad ordning erhållit rättighet till handel

med spirituösa drycker, och å andra sidan förseelser af den, hvilken icke

förvärfvat sådan rättighet. I fråga om den senare kategorien äro stadgandena

i ofvan intagna §§ 38 och 46 tillämpliga. Men äfven inom

denna kategori torde, utan att dock författningen dertill gifver anledning,

med hänsyn till straffbarheten kunna särskiljas två väsentligt olika slag

af förseelser, nemligen oloflig bränvinsförsäljning, drifven såsom näringsfång,

eller hvad man vanligen plägar benämna lönkrögeri, samt icke

yrkesmessig sådan försäljning.

Utskottet har ansett det vara af så mycket större vigt att framhålla

dessa olika arter af förseelser mot ifrågavarande förordning, som

olikheten dem emellan icke synes hafva blifvit vid motionens affattande

fullt beaktad. Af ordalydelsen uti det af motionären framstälda yrkande

synes nemligen framgå, att med motionen skulle åsyftas skärpta straff

i fråga om hvarje slag af förseelser mot förordningen, under det att den

af motionären till stöd för detta yrkande anförda motivering otvetydigt

gifver vid handen, att han afsett att träffa endast den mera yrkesmessiga

olofliga spritdrycksförsäljningen eller det s. k. lönkrögeriet.

Såsom af förut omförmälda af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Jemtlands län till Kongl. Maj:t aflåtna framställning inhemtas, har jemväl

dermed åsyftats att få till stånd lagbestämmelser till hämmande af lönkrögeriet,

hvilket inom Jemtlands län bedrefves i stor omfattning; och

har Kongl. Maj ds befallningshafvande för sådant ändamål föreslagit dels

viss skärpning af de i § 38 mom. 1 af bränvinsförsäljningsförordningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

gifna straffbestämmelser, dels ock en utsträckning af den i mom. 2 af

samma paragraf stadgade beslagsrätten. Enligt de öfriga länsstyrelsernas

i anledning af framställningen afgifna yttranden vore åtgärder till lönkrögeriets

bekämpande af behofvet påkallade uti samtliga norrländska

länen samt Kopparbergs län, hvaremot i rikets öfriga län lönkrögeri

antingen icke alls utöfvades eller ock endast sällan förekomma. I fråga

om beskaffenheten af do åtgärder, som borde vidtagas för bekämpande

af lönkrögeriet i de delar af landet, der detsamma förekomme, hafva

olika meningar af länsstyrelserna uttalats. Kong!. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län har för sin del framhållit, att den svåraste

olägenhet, med hvilken ordningsmagten dervid hade att räkna, vore den

alltför lindriga straffpåföljd, oloflig försäljning af spritdrycker medförde,

och derför ansett den föreslagna straffskärpningen vara framför allt annat

egnad att motverka lönkrögeriet. Såsom bidragande orsaker till detta

bär Kongl. Maj:ts sistbemälde befallningshafvande jemväl anfört, att

länets stora areal, de stora afstånden mellan de jemförelsevis få byarne

och de stora skaror af löse arbetare, som från andra län årligen inkomme

för att söka arbetsförtjenst vid skogsafverkningen, försvårade polismyndigheternas

uppgift, samt att i hela Herjeådalen och på Jemtlands

vidsträckta landsbygd icke funnes någon stadigvarande tillåten försäljning

af bränvin, hvarjemte äfven framhållits rättsskipningens långsamhet,

som gjorde det möjligt för eu person att under flere år fördröja det

slutliga afgörandet af ett mot honom rigtadt. åtal för oloflig bränvinsförsäljning.

Kongl. Majrts befallningshafvande i Upsala, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Elfsborgs, Yermlands och Vestmanlands län hafva icke

funnit sig böra tillstyrka någon straff skärpning, hufvudsakligen på den

grund, att de ansåge, det verkan af densamma skulle blifva illusorisk,

enär orsakerna till de öfverklagado missförhållandena vore att söka, icke

deruti att straffpåföljden för oloflig bränvinshandel vore för låg, utan

fast hellre uti helt andra af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands

län äfven antydda omständigheter. Länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs

och Bohus samt Vestmanlands län hafva i stället för ökning af straffet

förordat en utsträckning af den i mom. 2 af § 38 stadgade beslagsrätt.

Öfriga länsstyrelser hafva åter tillstyrkt eller intet haft att erinra mot

cn lagförändring, innefattande skärpning i nu gällande straffbestämmelser.

Hå den utredning, som i frågan föreligger, ådagalagt, att yrkesmessig

smyghandel med spritdrycker bedrifves i stor omfattning uti

Norrland och en del af Kopparbergs län, anser utskottet, i betraktande

af de förderfliga verkningar på befolkningen i såväl fysiskt som moraliskt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Bcvillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

hänseende, hvilka denna handel med nödvändighet måste medföra, synnerligen

önskvärd!, att åtgärder kunde vidtagas till ståtande af ett

sådant samhällsondt. Motionären har för detta ändamål föreslagit sådan

ändring i §§ 38 och 46 af gällande bränvinsförsäljningsförordning, att

dels strängare straffbestämmelser meddelades för återfall i förseelse

med urbota bestraffning om möjligt redan vid andra resan begången

förseelse och dels att enahanda straffförhöjning, som för återfall vore

stadgad, måtte, der omständigheterna dertill föranledde, kunna tillämpas

jemväl å fortsatt förbrytelse.

Mot senare delen af detta förslag, som skulle föranleda till en

ändring i § 46, vill utskottet anmärka, att en sådan bestämmelse står

i strid med den i vår strafflagstiftning gällande grundsats, hvilken fått

sitt uttryck i 4 kap. 11 § strafflagen, nemligen att särskild! straff för

återfall i brott icke får ådömas, så framt ej återfallet skett, efter det den

brottslige till fullo undergått den honom för förra brottet ådömda

bestraffning; och finner utskottet sig på denna grund icke kunna förorda

en dylik lagförändring.

Vidkommande förslaget i öfrigt torde visserligen kunna ifrågasättas,

huruvida en straffskärpning vore bland verksamma medel de!

enda, som borde användas till lönkrögeriets bekämpande, eller om icke

sådana medel äfven vore att söka uti en ändring, i den mån sådant

läte sig göra, af de förhållanden, uti hvilka, på sätt ofvan nämnts, åtskilliga

länsstyrelser funnit hinder möta till förebyggande af lönkrögeriet,

hvaribland icke minst långsamheten i rättegångsförfarande!. Då det

emellertid synes antagligt, att en skärpning af straffet för lönkrögare

skulle i sin män bidraga till att stäfja deras förderfbringande handtering,

anser utskottet, att detta medel icke borde lemnas oförsökt. Utskottet

vill dock härvid framhålla att — då en straffskärpning vore afsedd

att träffa endast den yrkesmessiga, af vinstbegär föranledda olofliga

br än vinsförsäljningen, under det att för sådan försäljning, icke framkallad

af vinstbegär utan i många fall föranledd af okunnighet om förordningens

föreskrifter, erfarenheten icke ådagalagt behofvet af förhöjda

straff — en lagförändring måste så formuleras, att med full tydlighet

framgår dess ändamål att träffa endast lönkrögeriet. Såsom ofvan

antydts, har uti nu gällande bränvinsförsäljningsförordning en sådan

skilnad icke blifvit iakttagen. Skulle derför, såsom motionären föreslagit,

straffbestämmelserna uti § 38 mom. 1 skärpas, blefve följden

deraf den, att icke blott den yrkesmessiga försäljningen utan äfven annan

oloflig bränvinsförsäljning skulle kunna beläggas med dessa högre straff,

något som motionären dock icke åsyftat och som äfven enligt utskottets

mening vore hvarken lämpligt eller rättvist. Det torde derför vara

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 7

nödvändigt, att i förordningen uttrycklig skilnad göres emellan yrkesmessig

och icke yrkesmessig oloflig bränvinsförsäljning samt att de för

det ena och det andra slaget af förbrytelser tillämpliga straffbestämmelser

upptagas hvar för sig. Endast på detta sätt synes en lagförändring

kunna vidtagas utan att medföra verkningar, som dermed

icke afsetts.

Till sist vill utskottet såsom sin åsigt framhålla, att det ingalunda

torde få anses gifvet, att det åsyftade ändamålet skulle säkrare vinnas

genom ådömande af urbota bestraffning i vidsträcktare mån, än derom

redan finnes stadgadt. Tvärtom synes det utskottet, som om i fråga

om lönkrögeri, der motivet är begär efter penningevinst, höga böter

jemte utsträckt rätt till beslag skulle vara den lämpligaste straffarten.

På grund af hvad anfördt blifvit finner sig utskottet böra hemställa,

att Riksdagen med anledning af herr Kronlunds

ifrågavarande motion måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande,

om i kongl. förordningen angående försäljning

af bränvin m. m. den 24 maj 1895 ändringar

må kunna vidtagas i syfte att genom skärpta straffbestämmelser

på ett mera verksamt sätt än hittills

förhindra sådan oloflig bränvinshandel, som, framkallad

af vinstbegär, på ett mer eller mindre yrkesmessigt

sätt i form af lönkrögeri utöfvas; samt till Riksdagen

inkomma med det ändringsförslag, som Kongl. Maj:t

i sådant syfte kan finna anledning låta utarbeta.

Stockholm den 22 mars 1897.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

A. G. SVEDELIUS.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Bilaga.

Kongl. Maj:ts befailningshafvandes i Jemtlands län skrifvelse till Kongl. Maj:t

den II juli 1896 med hemställan om ändring af § 38 i kongl. förordningen

angående försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande får härmed i underdånighet

fästa Eders Kongl. Maj:s nådiga uppmärksamhet på här nedan angifna

inom länet rådande missförhållande, som till sina verkningar är

så skadligt, att kraftigare åtgärder till det ondas bekämpande än dem,

som stå Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande till buds, synas vara

högeligen af behofvet påkallade.

Under en lång följd af år hafva de af anslaget till aflönande af

särskild polisstyrka på landet m. m. nådigst till Eders Kongl. Maj:ts

befailningshafvandes förfogande stälda medel till ojemförligt största

delen användts till aflönande af polisuppsyningsmän, hvilkas hufvudsakliga

uppgift varit att öfvervaka efterlefnaden af författningarne rörande

försäljning af bränvin samt af vin och maltdrycker.

Trots kronobetjeningens och de förordnade uppsyningsmännens i

allmänhet berömvärda nit, och oaktadt under årens lopp vid domstolarne

inom länet anhängiggjorts och afdömts ett mycket stort antal mål rörande

förbrytelser mot nämnda författningar, fortfar dock lönkrögeriet på åtskilliga

orter inom länet, företrädesvis i Herjeådalen, och kan enligt Eders

Kongl. Maj:ts befailningshafvandes åsigt icke under nuvarande förhållanden

utrotas.

Till detta beklagliga förhållande samverka utan tvifvel många

orsaker. — Länets stora areal, de stora utstånden mellan de jemförelsevis

få byarne och de stora skaror af löse arbetare, som från andra län

årligen inkomma för att söka arbetsförtjenst vid skogsafverkningen,

försvåra i sin mån fullgörandet af polismyndigheternas uppgift, och

ehuru den bofasta befolkningens flertal är återhållsamt i fråga om rusdrycker

och en stor mängd deraf såsom tillhörande goodtemplarorden

eller annan nykterhetsförening ej allenast sjelf afstår från allt bruk af

sådana drycker utan ock villigt biträder vid ordningens upprätthållande

uti ifrågavarande hänseende, så medför den omständighet, att i hela

provinsen Herjeådalen och på provinsen Jemtlands vidsträckta lands
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- ooh Lagutskottets Betänkande N:o 1. 9

bygd icke finnes någon stadigvarande tillåten försäljning af bränvin,

en betydande svårighet vid anskaffande af bevisning rörande otillåten

försäljning, i det för öfrigt aktningsvärda personer, som begagna spritdrycker,

för fyllande af sitt behof deraf i många fall vända sig till lönkrögaren

och i följd deraf ogerna uppträda som vittnen mot honom,

än mindre angifva honom till åtal.

Men den svåraste olägenhet, med hvilken ordningsmagten har att

räkna vid lönkrögeriets bekämpande, är dock, enligt Eders Kongl. Maj :ts

befallningshafvandes åsigt, den med afseende på det såväl moraliska

som fysiska förderf, livilket lönkrögeriet medför, alltför lindriga straffpåföljd,

som för oloflig försäljning af spritdrycker är stadgad.

Uti nådiga förordningen den 24 maj 1895 är i detta hänseende

föreskrifvet bland annat i § 38:

»1. Den som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin

utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som,

på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin eller mot föreskriften

i § 4 mom. 1 tillhandagår med anskaffande af bränvin, böte

första gången från och med 30 till och med 60 kronor, andra gången

från 60 till och med 120 kronor och tredje gången från 120 till och

med 240 kronor. Den som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse

beträdes, dömes till fängelse från och med två månader till

och med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin till

och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga

äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. ---------------^----

4. Har förbrytelse, hvarom i denna § sägs, skett å söndag eller

helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor»;

och i § 46:

»Den som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är

under tilltal stäld, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill

lagligen förvunnen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits fällas till de böter eller de fängelsestraff, som för sådan

förbrytelse stadgade äro, dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.» —-

Dessa bestämmelser hafva oförändrade gält sedan år 1866 och i

fråga om vilkoren för urbotabestraffnings ådömande samt dennas beskaffenhet,

alltsedan år 1855, då sådan påföljd först stadgades, hvaremot

författningarne om bränvinsförsäljning i andra hänseenden efter

nämnda år ofta underkastats förändringar i syfte att för allmänheten

försvåra åtkomsten till bränvin och att skärpa vilkoren för handel dermed.

Bih. till Likså. Frot. 1897. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Då sålunda frestelsen till öfverträdelse af ifrågavarande förordningökats,

utan att ansvarsbestämmelserna tillika blifvit skärpta, har alltså,

under förutsättning att dessa bestämmelser förr varit väl afpassade,

förhållandet mellan frestelsen till lagbrott och det återhållande motiv|

som onekligen ligger i ansvarspåföljden, numera blifvit rubbadt, i följd

hv araf en förändring med afseende å nämnda påföljd måste vara af behofvet

påkallad.

Härtill kommer emellertid svårigheten att åstadkomma en verksam

tillämpning af de gifna ansvarsbestämmelserna, en svårighet, som i orter,

der, såsom förhållandet är i detta län, vid landtdomstolarne ting hållas

allenast två gånger om året, är så betydande, att lagens bestämmelser

om ansvar mången gång blifva så godt som illusoriska.

Till hvilken grad detta kan blifva fallet, visas af följande exempel

på, huru med begagnande af de möjligheter dertill, rättegångsordningen

lemnar öppna, det i lagen stadgade ansvar kan undvikas under åratal.

Ett åtal för oloflig bränvinsförsäljning anhängiggöres vid domstol

af ofvannämnda. slag. Svaranden uteblir vid första rättegångstillfället.

Förelagd vid vite att inställa sig vid nästa ting, uteblir han äfven då.

Fäld åt vitet, inställer han sig måhända ändtligen vid tredje tinget eller

hemtas dit, efter att redan pa detta sätt hafva uppehållit målet under

ett ar eller mera. I sitt svaromål nekar han nu till åtalade förbrytelsen,

och åklagaren maste begära uppskof för bevisnings förebringande. Sedan

sådant vid fjerde tinget skett, begär svaranden för motbevisning uppskof,

hvilket i allmänhet ej kan förvägras honom. I lyckligt fall fälles

han slutligen till ansvar vid femte tinget — två år efter målets anhängiggörande.

Mången gång lyckas han dock genom uteblifvande och allehanda

andra finter fördröja målets afgörande ännu längre. Sedan han

åt underrätten dömts till ansvar, klagar han öfver utslaget hos vederbörande

hofrätt och öfver hofrättens utslag hos Eders Kongl. Maj:t,

hvarigenom han ytterligare undandrager sig straffet ett, kanske två år.

Har den bevisning, som kunnat åstadkommas, ej varit fullständigare, än

att svaranden ålagts värjemålsed, och han brustit åt eden efter att hos

Eders Kongl. Maj:t hafva fullföljt talan mot edgångsutslaget, så klagar

han öfver underrättens utslag om straffet och fullföljer sin talan till

högsta instans, visserligen utan hopp om befrielse från eller nedsättning

i straffet, men med den säkra vinst, att han får uppskof med dess verkställande.

Under den långa tid nu af tre, möjligen ända till sex år, som

åtgått, innan det kunnat bringas derhän, att förbrytaren undergått straffet

för första gången oloflig försäljning af bränvin, hafva nya åtal för samma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 11

förbrytelse mot honom anhängig^orts och undergått en liknande procedur.

Men lör hvarje förbrytelse uti ifrågakomna hänseende, hvarom

han under tiden kan öfverbevisas, dömes han slutligen till ansvar blott

såsom för första gången föröfvad oloflig försäljning af bränvin.

Att detta exempel icke är blott en tankelek, utan är hemtadt ur

erfarenheten, utvisas af i afskrifter bifogade handlingar rörande vissa

vid en landtdomstol inom länet handlagda åtal.

Det är naturligt, att under dylika förhållanden det nästan'' ligger

utom möjlighetens område att få en person, som drifver oloflig bränvinsförsäljning

såsom yrke, befordrad till den för fjerde gången oloflig

utskänkning stadgade påföljd af urbota bestraffning, det enda, som kan

bringa en hänsynslös lagbrytare att upphöra med en handtering, som

han förstår att drifva på sådant sätt, att den blir lönande trots höga böter.

En sådan sakernas ordning antyder förefintligheten af en brist i

lagstiftningen, egnad att undergräfva den aktning för lagen, som ovilkorligen

måste upprätthållas, derest vidtgående, för samhället menliga

följder skola kunna undvikas; och Eders Kongl. Maj:ts befallninghafvande

tillåter sig på grund häraf i underdånighet hemställa, huruvida icke

Eders Kongl. Maj:t skulle finna nödigt att förordna om åtgärder till

vinnande af sådan ändring i 38 § i ofvanberörda nådiga förordning,

att dels urbota bestraffning må kunna följa- redan på fortsatt oloflig försäljning

af spritdrycker första gången och dels — till förminskande af

utsigten till vinst af dylik försäljning och för att i möjligaste mån hindra

fortsättandet af försäljningen — bränvin, som hos idkare af oloflig försäljning

anträffas, må vara underkastadt beslag och förbrutet utan inskränkning

till allenast någon viss myckenhet deraf eller till något visst

förvaringsrum.

öfver berörda framställning hafva yttranden afgifvits af:

I. öfverstäthållareernbetet:

Några missförhållanden af den utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län antydda beskaffenhet hafva icke under senare tider förekommit

i hufvudstaden, utan har, såvidt Stockholm angår, lagen om

bränvinsförsäljningen äfven med nu gällande ansvarsbestämmelser visat

sig innebära erforderligt skydd mot lönkrögeriet, åtminstone i dess yrkesmessiga

form, och, såvidt öfverståthållareembetet har sig bekant, lära

förhållandena vara enahanda i rikets öfriga städer, och synes lagen alltså

icke i allmänhet utan endast under vissa omständigheter vara vanmägtig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

i fråga om undertryckande af lönkrögeriet. Vid sådant förhållande och

då det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län anmärkta

missförhållandet lär vara att söka, icke så mycket i bristande stränghet

i de i ämnet gällande ansvarsbestämmelser, som ej mer och hufvudsakligast

i eu bristfällighet i rättegångsordningen, samt den föreslagua

skärpningen af nämnda bestämmelser, om den komme till stånd, skulle

få tillämplighet icke allenast i Jemtland och de öfriga orter, der yrkesmessigt

bedrifvande af olaga bränvinsförsäljning till äfventyra ännu fortgår,

utan äfven i de delar af landet, der nu gällande lagar visat sig

tillräckliga för hämmande eller undertryckande af lönkrögerirörelsen,

hyser öfverståthållareembetet betänkligheter beträffande förslaget. Ej

heller kan öfverståthållareembetet till bifall förorda detsamma, såvidt det

afser upphäfvande af nu gällande inskränkningar i fråga om den omfattning,

i hvilken, der oloflig bränvins försäljning eger rum, brän vinet

må tagas i beslag och dömas förbrutet. Skulle emellertid anses nödigt

vidtaga en skärpning i nu gällande ansvarsbestämmelser för olaga försäljning

af spritdrycker, synes detta kunna lämpligast ske sålunda, att,

jemte det någon höjning eger rum af böternas belopp, tillika såsom

ansvar spåföljd för tredje resan oloflig bränvinsförsäljning stadgas alternativt

böter och fängelsestraff.

II. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län:

Ehuru i Stockholms län, der lönkrögeriet icke förspörjes öfvas i

någon väsentligare omfattning, sådana missförhållanden, som i den underdåniga

framställningen omförmälas, ej låtit sig förnimmas, finner Kongl.

Maj:ts befallningshafvande likväl, med hänsyn till angelägenheten deraf,

att lagens stadganden vederbörligen respekteras, en i föreslaget syfte

företagen skärpning af påföljden för otillåten bränvinsförsäljning vara ej

blott i allmänhet oskadlig, utan äfven för vissa förhållanden af synnerligt

behof påkallad.

III. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län:

Skärpta straff torde föga bidraga att minska den tid, som åtgår

för att få en yrkeslönkrögare fäld och straffad för första gången oloflig

bränvinsförsäljning och under tiden emellan åtalets anhängiggörande

och afdömande fortsatt dylik försäljning. För att vinna detta mål så,

att straffet följer mera omedelbart på förbrytelsen, än hvad som nu kan

på vissa trakter vara fallet, torde för dessa trakter böra i första hand

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande AVo 1.

vidtagas åtgärder, hvarigenom åtal för dylika förbrytelser befordras till

snabbt afgörande, exempelvis genom åtalens handläggning af extra brottmålsdomare

å flera rättegångsdagar under samma ting och genom förordnande

af dugliga särskilda åklagare. Inom Upsala län utöfvas oloflig

bränvinsförsäljning mera sällan och har på senare åren icke alls förekommit

i den omfattning, att densamma kunnat hänföras till yrkesmessigt

lönkrögeri. Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemställer, att framställningen

ej måtte föranleda annan åtgärd, än att i de trakter af riket,

der förhållandena sådant kräfva, medel ställas till vederbörandes förfogande

för vidtagande af åtgärder, hvarigenom rättegången i åtal för

oloflig bränvinsförsäljning påskyndas så mycket som möjligt, och för anordningar

i öfrigt, ledande till( mera verksam polisuppsigt.

IV. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län:

Inom detta län har oloflig försäljning af bränvin endast i obetydlig

mån förekommit och beifrats, hvadan några sådana förhållanden, som

i den underdåniga framställningen omtalas, i länet icke förefinnas. Då

emellertid dessa bestämmelser icke sedan år 1866 undergått någon förändring,

oaktadt författningarnes stadganden i öfrigt blifvit i afsevärd

mån skärpta i syfte att för allmänheten försvåra åtkomsten af bränvin,

samt omständigheterna på andra håll jemväl annorstädes än i Jemtlands

län torde vara sådana, att de påkalla en skärpning af ifrågavarande

straffbestämmelser, anser Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig böra

tillstyrka en förändring i den föreslagna rigtningen. Dock synes det

vara väl strängt att såsom straff för första resan i allmänhet stadga

fängelsestraff äfven alternativt med bötesstraff. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anser på grund häraf, att urbota bestraffning ej bör kunna

följa förrän på andra resan oloflig bränvinsförsäljning, i detta fall likasom

för tredje resan alternativt med böter; men torde deremot maximibeloppet

af böterna böra höjas såväl för första som andra och tredje

resorna. Mot förslaget i afseende å beslagsrätten har Kongl. Maj:ts

befallningshafvande intet att erinra.

V. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län:

De fakta, som åberopats till stöd för den underdåniga framställningen,

synas så beaktansvärda och behjertansvärda, att Kongl. Maj:ts

befallningshafvande anser sig böra tillstyrka bifall till de ifrågasatta förändringarna,

dock med förbehåll att urbota bestraffning för första resan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

oloflig bränvinsförsäljning icke må ådömas i andra fall, än der försvårande

omständigheter föreligga. Ett verksamt sätt att hämma ifrågavarande

slags förbrytelser synes också vara, att i orter, der de mera

talrikt förekomma, urtima ting anordnas.

VI. Kongi. Majits befallningshafvande i Jönköpings län:

Det i den underdåniga framställningen påpekade missförhållande

synes vara till icke oväsentlig del beroende på lokala anledningar och

andra särskilda orsaker. Sålunda torde den omständigheten, att i hela

Herjeådalen äfvensom på Jemtlands landsbygd icke finnes en enda medgifven

stadigvarande rättighet till försäljning af bränvin, i viss mån

bidraga till uppkomsten af lönkrögeri och hindra dess utrotande. Vidare

torde de långa mellanskofven i tingssammanträdena i denna föga bebyggd/!

landsdel icke kunna undgå att menligt inverka på snabbheten i

rättskipningen och gifva anledning till tidsutdrägt i handläggningen af

mål, som afse olaga bränvinsförsäljning. Erfarenheten från Jönköpings

län har icke ådagalagt behöfligheten af den ifrågasatta lagändringen,

men då behofvet och gagnet för Jemtlands län, likasom till äfventyrs

ock för andra delar af Norrland, af strängare straffbestämmelser i fråga

om lönkrögeri än de nu gällande icke torde böra förnekas, vill Kongi.

Maj:ts befallningshafvande dock tillstyrka den ändring af 38 § i bränvinsförsäljningsförordningen,

att ansvaret för tredje gången öfvad sådan

förbrytelse, som i paragrafen afses, bestämmes alternativt till böter,

på sätt nu är stadgadt, eller till fängelse i högst sex månader samt

att, då till urbota straff för förbrytelsen dömes, allt bränvin, som hos

idkaren af den olofliga försäljningen anträffas, må jemte kärl vara underkastadt

beslag och förbrutet.

VII. Kongi. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län:

I hufvudsak lika med Kongi. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län.

VIII. Kongi. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län:

Om än förhållandena i detta län icke kunna anses innebära särskilda

skäl till åstadkommande af den ifrågasatta lagförändringen, då

lönkrögeri i länet nu mera sällan förekommer och då endast i mindre

omfattning, finner Kongi. Maj:ts befallningshafvande likväl, med afseende

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 15

å vigten att verksamt bekämpa ett så förderfligt ondt som lönkrögeriet,

framställningen förtjena afseende.

IX. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län:

Inom detta län förefinnas ej sådana missförhållanden beträffande

spritförsäljningen som i Jemtlands län. Det är endast undantagsvis,

som oloflig försäljning af spritdrycker eger rum, och har denna försäljning

då ingalunda karakteren af yrkesmessig handtering. Vanligen bestå

förbrytelserna i fördelning mellan flere köpare af bränvin, tillhandagående

med anskaffande af dylik vara eller öfverskridande af vunnen

rättighet till försäljning deraf. Det vill synas, som skulle åstadkommandet

af lagliga utskänknings- eller minuthandelsrättigheter å lämpliga

ställen inom Jemtlands län kunna delvis leda till minskning af lönkrögeriet.

Ett annat medel i samma syfte vore, att respektive häradsrätter

i förening med åklagare, utöfver rättegångsdagarne i och för de två

årliga lagtima tingen, anordnade s. k. kontinuationsdagar i och för

handläggning af allenast sådana brottmål, som afse olaga bränvinsförsäljning.

I fråga om de föreslagna förändrade bestämmelserna i § 38

i gällande bränvinsförsäljningsförordning, i hvad de afse strängare straffpåföljd

och en vidsträcktare beslagsrätt, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i dessa afseenden ej annat att erinra, än att, på det straffbestämmelserna

måtte medföra åsyftad verkan, de i paragrafen omförmälda

förseelser böra straffas, första gången med böter till belopp, som nu

finnes stadgadt för andra gången sådan förseelse, eller från 60 till 120

kronor, för förseelse andra gången med fängelse från och med 2 till

och med 6 månader, för tredje gången med fängelse från och med 6

månader till och med ett år och för fjerde gången eller oftare med

fängelse från och med ett till och med 2 år. En sådan strafförhöjning

bör kunna medföra den goda verkan, att lönkrögeriet inom Jemtlands

och andra med det jemförliga län så småningom undergår minskning,

och att den olofliga försäljningen i rikets öfriga län, der den har annan

karakter, må kunna komma att upphöra.

X. Kongl. Ma,j:ts befallningshafvande i Kristianstads län:

I länet förekomma för det närvarande icke förhållanden, som

kunna anses påkalla skärpning i de nu bestämda påföljderna för oloflig

bränvinsförsäljning. Kongl. Maj:ts befallningshafvande har likväl icke

något att erinra mot bifall till den gjorda framställningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande. N:o 1

XI. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län:

I detta län, der något systematiskt lönkrögeri knappast torde

förekomma, torde någon åtgärd i det syfte, framställningen afser, icke

vara nödig. Det vill synas, som om förbudssystemet å landsbygden i

hela Jemtlands län icke skall kunna undgå att framkalla lönkrögeri, och

den omständighet att inom Jemtlands län ting endast hållas två gånger

om året måste uppenbart medföra svårighet vid beifrande af öfverträdelser

mot bränvinsförsäljningsförordningen. Emellertid torde intet vara

att invända deremot, att domaren vid tillämpning af § 38 i förordningen

beredes tillfälle att välja straffet inom en vidsträcktare latitud,

än lagrummet nu medgifver. Deremot lär det ingalunda få anses

gifvet, att ändamålet säkrare vinnes genom användande af straffarten

enkelt fängelse än genom ådömande af höga böter, som uttagas, i händelse

tillgång finnes, men eljest förvandlas till fängelse. Deremot afstyrker

Kongl. Majt:s befallningshafvande förslaget om utsträckt beslagsrätt.

XII. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län:

Med temlig visshet torde kunna påstås, att i södra och mellersta

delarne af riket lönkrögeri numera icke förekommer i på långt när den

utsträckning, som synes vara förhållandet i Jemtlands län. Något verkligt

behof af den föreslagna lagändringen torde derför icke förefinnas

utom för Jemtlands län eller kanske möjligen för Norrland i dess helhet

samt delar af Dalarne och Vermland. Man kan derför hysa tvekan

om lämpligheten af de föreslagna ändringarna, som i sina verkningar

skulle beröra hela riket. En utsträckning af beslagsrät.ten kan likväl,

om än ej i allmänhet behöflig, likväl komma att verka nyttigt äfven annorstädes

än i norra delarne af riket. För öfrigt torde med fog kunna

ifrågasättas, huruvida icke missförhållandena i Jemtlands län både

kunna och böra afhjelpas på annat sätt än genom skärpta straffpåföljder.

XIII. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län;

Lönkrögeri i egentlig mening kan icke sägas ega rum i länet, och

ingen anledning synes derför förefinnas att, hvad detta län angår, tillstyrka

bifall till framställningen beträffande den ändring i 38 § i bränvinsförsäljningsförordningen,

att högre ansvar för deruti omförmäld för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande TV:o 1. 17

brytelse skulle bestämmas. Deremot förordar Kongl. Maj:ts befallningshafvande

viss utsträckning af beslagsrätten.

XIY. Kongl. Majds befallningshafvande i Elfsborgs län:

Förhållandena i detta län föranleda icke behof af skärpta straffpåföljder

för oloflig försäljning af rusdrycker. Den uppgifna omständigheten,

att våra rättegångsformer till älventyrs lemna förbrytare medel i

händerna att under åratal förhindra meddelandet af sådant slutligt beslut,

hvarigenom straffet för hans förbrytelse ådömes, kan väl åberopas

såsom stöd för ändring i dessa former, men bör deremot icke föranleda

skärpning af straffet för hans förbrytelse utöfver hvad af dess beskaffenhet

skäligen betingas. De öfverklagade svårigheterna att i Jemtlands

län råda bot för lönkrögeriet torde icke vara beroende derpå, att straffet

är för lindrigt, utan härflyta derifrån att, då någon tillåten bränvinsförsäljning

icke finnes i Herjeådalen och å Jemtlands landsbygd, är naturligt,

att behofvet af tillgång på rusdrycker särskildt för den lösa befolkning,

som uppgifves vintertiden der hafva strängt arbete med skogsafverkning,

måste framkalla lönkrögeri. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemställer, att framställningen icke måtte till någon åtgärd

föranleda.

XV. Kongl. Majds befallningshafvande i Skaraborgs län:

Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser bötesbeloppen i 38 § 1

mom. af bränvinsförsäljningsförordningen lämpligen kunna i någon mån

höjas, i sammanhang hvarmed desamma borde bringas till närmare

öfverensstämmelse med strafflagens stadganden om böter. Kongl. Majrts

befallningshafvande hemställer, huruvida icke straffet borde utgöra för

förseelse första gången böter från och med 20 till och med 100 kronor;

för andra gången böter från 100 till och med 250 kronor; för tredje

gången böter från 250 till och med 500 kronor; samt för fjerde gången

eller oftare fängelse från och med två månader till och med ett

år. Deremot kan Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke understödja

förslaget om utsträckning af beslagsrätten.

XVI. Kongl. Maj ds befallningshafvande i Vermlands län:

Verkan af den föreslagna lagförändringen, hvilken ändring hufvudsakligen

vore rigtad mot lönkrögarne i de norrländska länen, skulle,

Bih. till Biksd. Frot. 1897. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

der förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall af

gällande bestämmelser om häradsting icke tillämpades, utan tvifvel

blifva illusorisk. Lika litet som ett stadgande om urbota straff i detta

fall skulle befordra en snabbare rättsskipning i dessa orter, lika litet

skulle en yrkesmessig lönkrögare låta tanken på att fängelse kan följa

å hans förseelse afskräcka sig från att genom klagan i högre instanser

uppehålla slutliga afgörandet af ett emot honom anhängiggjordt åtal.

Den föreslagna oinskränkta beslagsrätten synes alltför evasiv för att

lämpligen kunna ersätta det nu gällande stadgandet uti ifrågavarande

hänseende, hvilket stadgande i regel visat sig tillfyllestgörande. Kongl.

Maj:ts befallningshafvande anser sig sålunda icke kunna framställningen

med sitt förord understödja.

XVII. Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i Örebro län:

öfverträdelser af förordningen angående vilkoren för försäljning

af spritdrycker förekomma endast sällan inom Örebro län; och de af

Kougl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län skildrade förhållanden

ega icke i Örebro län någon motsvarighet. De svårigheter att få en

notorisk lagbytare verksamt bestraffad, som på andra orter lära förefinnas,

synas dock, derest angifna förhållandena icke finnas utgöra blott

undantag, väl motivera en sådan förändring i författningens straffbestämmelser,

att, derest särskilda omständigheter skulle dertill föranleda,

en idkare af oloflig bränvinsförsäljning må, om ej för första

resan dylik förbrytelse, dock andra gången han varder till fortsatt

sådan förbrytelse förvunnen kunna ådömas urbota bestraffning. Beträffande

den föreslagna förändringen angående beslagsrätten torde skäl

icke saknas för denna förändring.

XVIII. Kongl. Maj.is befallningshafvande i Vestmanlands län:

Då öfverträdelser mot bränvinsförsäljningsförordningen i detta län

icke förekommit i anmärkningsvärd omfattning, och då Kongl. Maj:ts

befallningshafvande anser de i 38 § stadgade straffbestämmelser utgöra

ett, hvad Vestmanlands län angår, fullt tillräckligt korrektiv mot olaga

bränvinsförsäljning, finner Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig sakna

anledning att tillstyrka den föreslagna skärpningen af ansvarspåföljden

för dylik lagöfverträdelse; hvaremot Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillstyrker den föreslagna ändringen uti bestämmelserna om beslagsrätten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevittnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

19

XIX. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län:

De af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län åberopade

förhållanden finna i viss mån sin motsvarighet jemväl inom vissa delar

af Kopparbergs län. Särskildt är detta fallet inom de vidsträckta nordliga

socknarne, der under längre tider årligen stora skaror af lösa

arbetare äro sysselsatta med timmerafverkning, flottning och andra

arbeten. Dessa arbetareskaror åtföljas nemligen ständigt af åtskilliga

personer, nvilkas enda näringsfång synes vara lönkrögeri, hvilket visat

sig vara så mycket svårare att bekämpa som detsamma, vid det förhållande

att tillåten försäljning af spritdrycker icke finnes inom dessa

socknar, med all säkerhet bereder dess idkare en god ekonomisk vinst.

På grund häraf och med hänsyn jemväl dertill, att lönkrögeriet varit

en omedelbar orsak till den under senare tiden inom norra delen af

länet högst oroväckande ökning af antalet gröfre brott, tillstyrker Kongl.

Maj:ts befallningshafvande en lagförändring i det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län angifna syfte.

XX. Kongl. Maf.ts befallningshafvande i Gefleborgs län:

Inom de delar af detta län, som äro belägna aflägset från länets

städer, hvilka äro de enda orter i länet, der loflig försäljning af spirituösa

drycker eger rum, och särskildt inom den till Jemtlands län

gränsande delen af länet, har vidkommande oloflig försäljning af spritdrycker

vunnits enahanda erfarenhet som i Jemtlands län. Det är

derför visserligen af behofvet påkalladt, att straffet för ifrågavarande

förbrytelser skärpes, men Kong]. Maj:ts befallningshafvande anser, att

straffskärpningen bör inskränkas till höjande af nu stadgade bötesbelopp.

Böter torde nemligen vara den lämpligaste bestraffningen i förevarande

fall, der det gäller en af vinstbegär föranledd förbrytelse. I fråga om

beslagsrätten förordar Kongl. Maj:ts befallningshafvande viss utsträckning

deraf.

XXI. Kongl. Maf.ts befallningshafvande i Vesternorrlands län:

Ehuru det måste medgifvas, att de i 38 § af bränvinsförsäljningsförordningen

stadgade bötesstraff visat sig numera icke vara tillräckligt

verksamma för att stäfja lönkrögeriet, kan det likväl ifrågasättas, huruvida

den föreslagna lagförändringen i och för sig kan vara af beskaffen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

het att åstadkomma ett gynsammare resultat. Det synes nemligen,

som om svårigheten med afseende å lönkrögeriets bekämpande till

den allra väsentligaste delen är beroende på den långsamma rättegången

vid underdomstolarne. Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner

det derför nödvändigt att, jemte förhöjda straffbestämmelsers åvägabringande,

jemväl söka möjligheter till en påsbyndad rättegång. Beträffande

den strafförhöjning, som bör företagas, kan ifrågasättas, huruvida

giltiga skäl verkligen föreligga att redan på första resan fortsatt

oloflig försäljning af spritdrycker stadga urbota straff. Lämpligare

synes vara att höja böternas maximum. Minimum å straffskalan synes

deremot i hvarje fall böra lemnas oförändradt. Vidkommande slutligen

förslaget i hvad det afser beslagsrättens utsträckning anser sig Kongl.

Maj:ts befallningshafvande böra biträda och förorda förslaget i denna del.

, '' a

XXII. Kongl. May.ts befallningshafvande i Vesterbottens län:

Enär jemväl inom vissa delar af detta län missförhållanden af

den art, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län påpekat,

äro rådande, instämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti den föreslagna

ändringen, hvilken synes vara välbetänkt i,och af behofvet

påkallad.

XXIII. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län:

Enahanda beklagliga missförhållanden, hvilka omförmälas i framställningen

från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län,

förefinnas jemväl inom Norrbottens län, hvarest de om möjligt äu

skarpare framträda. Visserligen kan mot den ifrågasatta straffskärpningen

invändas, att den lagöfverträdelse, som skulle beläggas med urbota

straff, icke i och för sig är af den svåra art, att den bör bestraffas

med frihetens förlust. För den, som varit i tillfälle att på närmare

håll iakttaga det sedliga förfall och de vidtomfattande förderfliga

verkningar i öfrigt, som lönkrögeriet fört med sig, förlorar dock denna

invändning all betydelse. På grund häraf och då den föreslagna lagändringen

otvifvelaktigt komme att i afsevärd mån stäfja den olofliga

försäljningen af spritdrycker, tvekar Kong]. Maj:ts befallningshafvande

icke att på det lifligaste tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.