Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för emballage i visst fall.

1897-03-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1897:10, Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för emballage i visst fall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksa. kansli den 23 mars 1897, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för emballage

i visst fall. (l:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 97, föreslår herr

0. Olsson i Stockholm, »att Riksdagen ville för sin del besluta sådan

ändring i nu gällande tulltaxa, att alla yttre emballage, vare sig af trä,

metall, papp, väf eller annat material, skola vara tullfria, samt att, i

följd häraf, nu förekommande anmärkningar om att afdrag i vigten ej

lar ske för omslag bortfalla ur tulltaxan».

Till stöd för detta yrkande anför motionären hufvudsakligen följande.

De i gällande tulltaxa under alla rubriker afseende manufakturoch

s. k. korta varor förekommande anmärkningar af innehåll, att vid

tullbehandling af sådana varor afdrag i den tullpligtiga vigten icke får

göras för askar, pappersomslag, inlägg m. m. dylikt, hade bland importörerna

väckt stort missnöje, då derigenom ett i sig sjelft värdelöst

emballage, ofta af större vigt än sjelfva varan, blefve belagdt med

samma tullsats som den ofta mycket dyrbara och högt tullbeskattade

varan. Stundom hade också exportörer, i afsigt att minska tullafgiften,

vidtagit den högst olämpliga åtgärden att inpacka lätta, ömtåliga varor

Bill. till Rihd. Prut. 1897. 5 Sami. 1 Afl. W Raft. (N:o 10.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

i ett så bräckligt emballage, att desamma vid framkomsten befunnits

hafva tagit skada. Det vore alldeles uppenbart, att genom dessa förhållanden

högst känbara förluster tillfogades importörerna. Enligt motionärens

förmenande vore all tull å emballage förkastlig; men skulle

sådan anses böra bibehållas, borde det dock icke under några omständigheter

kunna komma i fråga att belägga emballage med samma tullsats

som den deri inneslutna varan.

Såsom motionären anmärkt, förekommer i gällande tulltaxa under

eu stor mängd rubriker en anmärkning af innehåll, att vid tullbehandling

afdrag i vigten icke får göras för emballage af vissa uppräknade

slag, såsom askar, papper, pappersomslag, fodral, kartor, inlägg m. m.

dylikt. De varor, som beröras af ifrågavarande stadgande, äro hufvudsakligen

manufaktur- och korta varor, såsom band, väfnader, spetsar,

plymer, bijouteri- och galanterivaror, kläder, strumpstolsarbeten och

dylikt. Men äfven i fråga om åtskilliga andra, högst betydande varugrupper,

såsom arbeten af hudar och skinn, metaller, papp- och pappersarbeten,

svarfvarearbeten m. in. eger samma stadgande tillämpning.

Sammanlagdt gäller bestämmelsen om varuslag, omförmälda under ungefär

250 olika i tulltaxan upptagna nummer.

Den tullkomité, som år 1882 afskräde sitt arbete med framläggande

af förslag till ny tulltaxa, yttrade, bland annat, att komitén för

vinnande af större enkelhet, lätthet och likformighet vid taxans tillämpning

antagit såsom regel bruttoförtullning af de smärre artiklar, »hvilka

vanligen inkomma mera invecklade i emballage». I Kongl. Maj:ts till

1882 års Riksdag aflåtna proposition med förslag till ny tulltaxa tillämpades

jemväl denna grundsats; och sedan Riksdagen i hufvudsakliga

delar antagit den kongl. propositionen och ny tulltaxa utfärdats, kan

samma grundsats sägas vara i vår tullagstiftning införd och har sedermera

vunnit en allt mera utsträckt tillämpning. Att, såsom motionären

föreslagit, nu återinföra afdrag för ofvannämnda slag af emballage i

fråga om alla de artiklar, för hvilka bruttoförtullning nu finnes stadgad,

synes utskottet synnerligen olämpligt. Det är tydligt, att den största

svårighet och tidsutdrägt skulle uppstå, om vid tullbehandlingen af

sådana varor, hvarom nu är fråga och hvilka inkomma, inpackade på

mångfaldiga olika sätt, nettovigten af hvarje särskild artikel skulle utrönas

och läggas till grund för tullafgiftens bestämmande. Säkerligen

skulle härigenom jemväl uppstå en godtycklighet och olikformighet vid

tullbehandlingen, som i förening med tidsutdrägten skulle gifva anledning

till missnöje. Ett en gång för alla bestämdt taraafdrag torde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 3

icke heller kunna tillgripas såsom en utväg att undgå de svårigheter,

som äro förbundna med en förtullning efter nettovigten, då ett sådant

afdrag alltid skulle, på grund af de många olika slag af förpackning,

som för sådana varor användas, medföra ojemnhet i tullbeskattningen

af desamma. Men ett än vigtigare och mera afgörande skäl till nu

gällande stadgandens bibehållande finner utskottet ligga i den omständigheten,

att tullsatserna för ifrågavarande artiklar äro bestämda under

den förutsättning, att jemväl emballaget skall beläggas med den för

varan bestämda tullsats. Om således den af motionären föreslagna åtgärden

vunne bifall, måste de dessa varor åsätta tullsatser med nödvändighet

underkastas en genomgående förhöjning, derest ej det skydd,

som genom dem beredes den inhemska industrien, skall i afsevärd mån

förringas eller statens inkomster af nämnda tullar väsentligen minskas.

Att inlåta sig på en så genomgripande omarbetning af tullsatserna för

de talrika rubriker i tulltaxan, om hvilka stadgandet om bruttoförtullning

nu är gällande, dertill finner sig emellertid utskottet eg a så mycket

mindre anledning som utskottet, af skäl som ofvan anförts, icke

kan annat än anse förtullning af ifrågavarande artiklar efter nettovigt

medföra svåra olägenheter.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Olssons ifrågavarande motion om tullfrihet

för emballage icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 mars 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

E e s e r v a t i o ii:

af herr Collander mot utskottets motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.