Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

1897-04-02 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1897:12, Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande No 12.

1

N:o 12.

Ank. till Rikad. kansli den 6 april 1897, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

(l:a A.)

Sedan utskottet i sina betänkanden n:is 2, 3 och 8 sig yttrat i anledning

af åtskilliga till utskottet hänvisade motioner angående ändringar

i tullbevillningen, går utskottet nu att afgifva utlåtande beträffande följande

i samma syfte väckta motioner, nemligen:

n:o 46 i Andra Kammaren af herr A. V. Ljungman, om tullfrihet

för oarbetad och i tunnor saltad fiskrom m. in.;

n:o 33 inom Andra Kammaren af herr 8. J. Boethius, om tullfrihet

för ämnet toriumnitrat;

n:o 11 inom Första Kammaren af herr J. S. F. Stephens, om tull

å majsolja;

n:o 133 inom Andra Kammaren af herr O. Olsson i Stockholm, om

nedsättning af tullen å silke, rått, ofärgadt, m. m.;

n:o 71 inom Andra Kammaren af herrar C. Persson i Stallerhult

och S. O. Nyländer, angående tull å smergelduk och smergelpapper m. m.;

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 12 Håft. (N:o 12.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Fisk och

Fiskrom.

n:o 22 inom Första Kammaren af herr P. E. Lithander, om ändring

i tulltaxans bestämmelser angående väfnader; samt

n:o 38 inom Andra Kammaren af herr J. Nilsson i Sorröd, angående

tull å vissa ättiksyrade salter.

Herr Ljungmans motion är af följande lydelse:

»Uppsägningen den 13 juli 1895, enligt Riksdagens önskan, af fördraget

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden

och det i följd deraf med utgången af den 13 juli innevarande

år inträffande upphörandet af nämnda fördrags gällande kraft kommer att

för en bohuslänsk industri af ej ringa betydenhet, nemligen tillverkningen

af anjovis och kaviar, utöfva en ruinerande inverkan. För nämnda tillverkning

behöfver man nemligen hemta råvaran från utlandet och har hittills

erhållit densamma från Norge; men då enligt gällande tulltaxa skall

vid införsel erläggas i tull för saltad fiskrom. 2 kronor 50 öre och för

kryddad skarpsill 50 öre för kilo; så är uppenbart, att, om ändring ej åstadkommes,

samma tillverkning måste af brist på råvara upphöra, hvarigenom

de för densamma anlagda, ganska kostsamma fabrikerna blifva utan användning,

och deras egare tillskyndas betydande förlust på samma gång

talrika arbetare beröfvas en för deras uppehälle nödig inkomst. Då nu

medgifvandet af tullfri införsel af oarbetad och i tunnor saltad fiskrom

samt af i tunnor kryddad skarpsill icke skulle på något sätt motverka det

med tullsatserna i fråga afsedda ändamålet, får jag härmed hemställa, att

Riksdagen måtte besluta dels sådan ändring i gällande tulltaxa, att

oarbetad och i tunnor saltad fiskrom samt i tunnor kryddad skarpsill

må tullfritt införas, dels att i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det

denna ändring måtte få träda i kraft från den 13 nästinstundande juli

månad».

Såsom motionären framhållit, utgör tillverkning af anjovis och

kaviar inom landet en ej obetydlig industri. Fiskberedningsanstalterna,

hvartill dock ej blott anjovisfabriker, utan äfven sillsalterier hänföras, utgjorde

år 1894, det sista år för hvilket statistik i detta hänseende finnes

tillgänglig, till antalet 86, alla belägna i Göteborgs och Bohus län, och

sysselsattes vid dessa anstalter 1,750 arbetare. Tillverkningsvärdet särskildt

af anjovis uppgick till 517,754 kronor. Såsom råämnen användes skarp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

3

sill, äfven kallad hvassbuk, för tillverkning af anjovis, och torskrom för

tillverkning af kaviar. Nämnda råvaror kunna icke i tillräcklig myckenhet

erhållas inom landet, utan hemtas till största delen från Norge, hvarifrån

de enligt nu gällande mellanrikslag inkomma tullfritt. För transportens

skull är vid införseln skarpsillen kryddad och förvarad i tunnor samt torskrommen

saltad jemväl förvarad i tunnor.

Enligt tulltaxan äro nämnda varor belagda med tull, skarpsillen,

som är att hänföra till anjovis, enligt tulltaxerubriken n:o 115 med 50 öre

för kilogram och den saltade fiskrommen, som skall tullbehandlas såsom

kaviar, enligt rubriken n:o 279 med 2 kronor 50 öre för kilogram. Sedan

mellanrikslagen den 12 juli innevarande år upphört att gälla, komma

således idkarne af nämnda industri att få vidkännas berörda i förhållande

till varornas värde betydliga tullsatser, hvilket skulle medföra kostnader,

som denna industri svårligen kunde bära. Då nu ifrågavarande industri,

som sysselsätter och lemnar uppehälle åt ett icke ringa antal

personer, hittills fått åtnjuta tullfrihet för sina råvaror, kryddad skarpsill

och torskrom, anser utskottet i likhet med motionären det vara synnerligen

behjertansvärdt att tillse, det icke genom tullar å dessa varor

nämnda industri varder tillbakasatt eller tillintetgjord.

Att stadga tullfrihet för berörda varor synes icke heller kunna medföra

skada vare sig för staten eller för någon näring inom landet, blott

tulltaxan i hithörande delar uppställes på sådant sätt, att tullfriheten icke

kan komma att gälla äfven färdigberedda varor af hithörande slag, hvilka

dels såsom varande i viss mån öfverflödsvaror och dels till skydd för inhemsk

industri fortfarande böra vara belagda med tull. Varor af ifrågavarande

slag äro, såsom färdigberedda, vid införsel från utrikes orter förvarade

i askar, burkar eller mindre kaggar, hvaremot endast den oberedda

varan eller den, som blott för transporten undergått behandling,

förvaras i tunnor. En ändrad uppställning af tulltaxans bestämmelser

rörande fisk och fiskrom torde derför i händelse af bifall till motionen

vara af nöden.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen måtte, med bifall till herr

Ljungmans motion, besluta,

a) att kryddad skarpsill (hvassbuk), i tunnor skall

vara tullfri, och att den i tulltaxan förekommande

rubriken Fisk i enlighet härmed skall erhålla följande

förändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Kemiskt-tek

niska preparater.

Fisk:

saltad eller inlagd:

anjovis:

kryddad skarpsill (hvassbuk), i tun
-

nor ..............................................fri.

annan, kärlens vigt inberäknad........ 1 kg. 0: 50

sardeller och thonfisk, kärlens vigt inberäknad

............................................ 1 kg. 0: 50

alla andra slag....,......................................... fri.

b) att saltad torskrom, oarbetad, i tunnor, jemväl

skall vara tullfri, och att i enlighet härmed tulltaxerubriken

Fiskrom skall erhålla följande förändrade lydelse:
Fiskrom,

saltad:

torskrom, oarbetad, i tunnor.......................... fri.

annan''; tullbehandlas såsom Kaviar;

2:o) att, för den händelse tullfrihet beviljas endera

eller begge af nyssnämnda artiklar, Riksdagen jemväl

måtte för sin del besluta, att denna tullfrihet må tilllämpas

redan under innevarande år från och med den

13 nästkommande juli, samt i skrifvelse till Kongl.

Maj:t, jemte öfverlemnande af sitt sålunda fattade beslut,

anhålla, det Kongl. Maj:t, under förutsättning att samma

beslut varder af Kongl. Magt bifallet, ville förordna om

beslutets trädande i kraft å nämnda tid.

Herr Boethius föreslår i sin ofvannämnda motion, att i tulltaxan

måtte införas en ny rubrik af följande lydelse:

»Thoriumnitrat................................................................................. fritt.»

Till stöd härför anför motionären följande:

»År 1886 uttog C. Auer v. Welsbach patent å framställandet af s. k.

»gasglödkroppar» eller »glödnät», hvilka utgöra ett ypperligt belysnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

5

medel och vunnit en storartad användning. Under flera år var det Auerska

fabrikatet det enda i sitt slag, som fans att tillgå i handeln, men

omkring år 1892 började försök göras att framställa glödnät genom andra

blandningar än de af Auer patenterade, och detta med sådan framgång, att

nu glödnät kunna tillverkas på en mängd sätt utan kollision med Auers

patent. Till följd häraf hafva också, särskildt i Tyskland, talrika gasglödljusfabriker

uppstått. Äfven i Sverige finnas från och med 1896 sådana

— en i Upsala och åtminstone en i Stockholm — och hafva de svenska

fabrikaten, såsom framgår af intyg, som skola meddelas bevillningsutskottet,

visat sig kunna täfla med de bästa utländska och vida öfverträffa mängden

af de från Tyskland importerade. Den svenska tillverkningen borde då,

synes det, genom sin egen beskaffenhet kunna bestå i kampen med den

utländska, och det är att hoppas, att så äfven skall ske, om den blott får

verka under något så när likstälda förhållanden. Detta är emellertid nu

icke fallet. Under det att t. ex. de tyska fabrikerna hafva sina materialier

tullfria och deras fabrikat ej äro underkastade någon tull vid import till

Sverige, måste de svenska fabrikerna betala en hög tull för sina materialier,

och särskildt befinna de sig derigenom i en sämre ställning, att ämnet

thoriumnitrat, som utgör den förnämsta beståndsdelen i fabrikatet, drager

en tull af 15 % af värdet, hvilket utgör omkring 12 kronor kilo och för

en medelstor fabrik förhöjer årliga tillverkningskostnaden med omkr. 1,200

kronor. Föga utsigt, att det ifrågavarande ämnet skulle kunna framställas

i Sverige, finnes, enär dess tillverkning för att blifva lönande måste ske

i synnerligen stor skala och i Tyskland redan fabriker uppstått, som förse

verldsmarknaden dermed. Att, när tullen å kemiskt-tekniska preparat, ej

specificerade, 1892 höjdes till 15 % af värdet, thoriumnitrat ej nämndes

bland de kemiskt-tekniska preparat, hvilka, såsom varande råämnen för

svensk fabrikation, undantogos för denna tull, berodde tydligen deraf, att

då någon svensk fabrikation af gasglödljtis ej ens var påtänkt. Då emellertid

nu en sådan uppstått och visat sig i hög grad lofvande, synes denna

tull böra borttagas, hvilken icke har någon bet3rdelse såsom finanstull och

långt ifrån att skydda svenskt näringslif ställer en inhemsk industri, hvaraf

landet antagligen skulle kunna hafva stor nytta, i ofördelaktig ställning

gent emot den utländska konkurrensen. Ett sätt att afhjelpa detta vore

visserligen att införa tull på utländska glödkroppar, men innan tullskydd

ifrågasättes till förmån för en ny svensk industri, synes det först böra

pröfvas, huruvida denna besitter verklig lifskraft och om den ej till äfventyra

endast genom sina målsmäns tekniska skicklighet skulle kunna afgå

med seger, i fall konstlade svårigheter blott undanröjdes.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Ämnet toriumnitrat hänföres, på sätt motionären antyder, i tullbehandlingsafseende

till kemiskt-tekniska preparater och drager sålunda för

närvarande en tullsats af 15 % af värdet. Förslaget att borttaga denna

införselafgift synes utskottet beaktansvärdt. Ifrågavarande ämne utgör

nemligen den hufvudsakligaste beståndsdelen i s. k. gasglödljuskroppar,

hvilka, enligt hvad utskottet från sakkunnig person inhemtat, bestå af

ungefär 98 ^■• toriumoxid och omkring 2 % andra oxider af de • s. k.

sällsynta jordartmetallerna, särskildt cerium och yttrium. Då en tillverkning

af gasglödljuskroppar på senaste tiden påbörjats i vårt land samt

gasglödljuset synes, på grund af detsaminas utmärkta beskaffenhet, hafva

utsigt till en allt mera ökad användning, torde det vara af stor vigt

att främja denna industri genom att bereda densamma tillgång på material

för glödkropparne till så billigt pris som möjligt. Någon tillverkning

af toriumpreparater inom landet torde icke vara att förvänta,

enär torium endast i ringa mängd förekommer i Sverige och framställandet

af detsamma är förbundet med ej obetydliga kostnader.

Då det emellertid kan förekomma, att preparater af torium vid införseln

äro blandade med så stor del af cerium- och yttriumpreparater,

som erfordras för framställandet af glödkroppar, synes det vara lämpligt

att medgifva tullfrihet äfven för dylika preparater, enär vid motsatt förhållande

en sådan tillsats till toriumpreparatet möjligen skulle kunna

föranleda, att detta vid införsel belädes med tullafgift.

Enär möjlighet torde förefinnes att genom nya uppfinningar å ifrågavarande

område kemiska föreningar af åtskilliga andra, till de sällsynta

jordartmetallerna hörande ämnen kunna komma att användas för framställande

af glödkroppar, bar utskottet funnit sig böra föreslå tullfrihet

äfven för preparater af följande hithörande ämnen, nemligen: lantan, didym,

erbiurn, titan, zirkonium och beryllium, helst som, i händelse en del ämnen

af denna grupp skulle åtnjuta tullfrihet, men andra fortfarande draga

tull såsom kemiskt-tekniska preparater, svårigheter vid tullbehandlingen

skulle kunna uppkomma.

Den minskning i statens inkomster, som genom stadgandet om tullfrihet

för ifrågavarande ämnen skulle blifva en följd, synes icke vara af

den betydenhet, att på grund häraf hinder bör möta för eu åtgärd, hvarigenom

en ny, framåtgående industri befrämjas.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

3:o) att Riksdagen ville besluta, att kemiskt-tekniska

preparater af de sällsynta jordartmetallerna cerium,

lantan, didym, yttrium, erbium, torium, titan, zirkonium

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

7

och beryllium skola åtnjuta tullfrihet, samt att i enlighet

härmed den i tulltaxan förekommande rubriken kemiskt-tekniska

preparater måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade:

af de sällsynta jordartmetallerna cerium, lantan, didym,

yttrium, erbium, torium, titan, zirkonium

och beryllium ............................................ fria.

andra slag ..................... 100 kronor—15 kronor.

{

Herr Stephens hemställer i sin ofvan omtalade motion, att majsolja Oljor.

måtte af Riksdagen åsättas en tull af 7 öre för kilogram, samt att, för

den händelse tull åsättes berörda slag af olja, Riksdagen jemväl måtte besluta,

att denna tull må utgöras jemväl under innevarande år såsom tillläggsafgift

till den förut beslutade tullbevillningen, så snart sådant grundlagsenligt

kan ske.

Till stöd för denna hemställan anföres i motionen följande:

»Efter hand som storindustriens tillverkningar af spånadsämnen undanträngt

husslöjden i Sverige har linodlingen i vårt land betydligt minskats

och på samma gång som en följd häraf tillgången på inhemskt linfrö så

aftagit, att så godt som alla linoljeslagerier på landsbygden i brist på tillgång

å råvara till sin oljetillverkning nödgats upphöra med sin verksamhet,

och har följden häraf blifvit, att oljeslagerinäringen här i landet numera

inskränker sig till ett mindre antal större fabriker, hvilka äro hänvisade

till att taga det hufvudsakligaste af sin råvara, linfröet, ifrån utlandet,

samt är den återstod af en förr i tiden i Sverige betydlig oljeslagerinåring,

som ännu tinnes qvar, nu i den ställning, att den icke

skulle kunna ega bestånd emot utlandets konkurrens, om icke den hade

ett skydd af eu importtull af 7 öre per kilogram på linolja, men har

under de senare åren uppstått ett förhållande, som hotar att tillintetgöra

den redan så kringskurna oljeslageriharidteringen i landet, om icke utan

dröjsmål åtgärder vidtagas för att skydda densamma.

De svenska oljeslagerierna hafva nemligen afyttrat. den större delen

af sin tillverkning af linolja till våra såpsjuderi, inen under de senare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

åren har i Amerika uppstått en ny produkt, en af den billiga råvaran

majskli tillverkad olja, så kallad majsolja, som med stor fördel användes

i stället för linolja som råämne vid fabrikation af såpa, och hvilken olja

inkommer här till landet tullfritt, på grund af vår tulltaxas lydelse, att

»oljor: feta, icke flyktiga: andra slag: på fat, större eller mindre», till hvilken

afdelning majsoljan hör, äro tullfria, till följd hvaraf majsoljan allt mer

och mer utträngt linoljan vid vårt lands såpsjuderier. För att på tillförlitligaste

sätt få utredt, i hvilken mängd majsolja äfven inom andra industrigrenar

i vårt land användes, har försök gjorts att från vår tullstyrelse

erhålla uppgift på de qvantiteter majsolja, som under de senare

åren inkommit till landet, men har detta icke lyckats, då vid tullbehandlingen

af oljor icke noteras de olika sorter, af hvilken den stora rubriken

tullfria feta oljor, icke flyktiga, andra slag, består, hvilka oljor, förrän

majsoljan tillkom, väl till största delen bestodo af smörjoljor, som, då de

äro oumbärliga för våra många industrier och jernvägar, böra vara tullfria,

men som majsolja icke är någon smörjolja, fins icke någon särskild

anledning, hvarför den skulle vara tullfri.»

Vidare bifogar motionären intyg från fyra af landets största oljeslagerier

angående myckenheten af deras afsättning af linolja till såpsjuderierna

under de senaste åren.

Häraf syntes, fortsätter motionären, att försäljningen af linolja från

nämnda oljeslagerier till såpsjuderierna i landet år 1893 utgjort omkring

790 ton, men under de följande åren minskats så betydligt, att den år

1896 nedgått till omkring 64 3U ton, och vore det anledning antaga, att

densamma under innevarande år alldeles upphörde, samt att Sveriges linoljeslagerinäring

ej kunde bestå i konkurrensen med den utländska majsoljan,

med mindre än att den senare åsattes en minst lika hög tull som

den å linolja nu gällande tullsatsen.

Slutligen bifogar motionären ett af handelskemisten i Stockholm

filosofie doktoren Carl Setterberg utfärdat analysintyg öfver ett till honom

inlemnadt prof majsolja, uti hvilket intyg uppgifves, att profvet hade en

stark egendomlig lukt och smak liknande den af hafreslem, och att majsolja

derför borde, utan att underkastas kemisk undersökning, af hvar och

en lätt kunna skiljas från andra feta oljor.

Till belysning af de två industrigrenars ställning, hvilkas intressen

beröras af den föreslagna tullsatsen å majsolja, nemligen oljeslagerinäringen

samt såp- och tvålfabrikationen, får utskottet lemna följande från den officiella

statistiken hemtade uppgifter:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

9

Oljeslagerier *)

inom landet.

Införsel

af lin-, rof- och raps- olja.

År.

Tillverkning

Antal

Antal

i gäng.

arbetare.

Lin- och rofolja.

Olj ekakor och

linfrömjöl.

Värdet

å samtliga

fabrikat.

Kronor.

Kilogram.

1885 . .

20

142

I hl. 28,334

1 kg. 281,995

hl. 47 1

kg. 5,773,466 1

1,953,990

1,338,205

1886 . .

18

118

hl. 53,598

1 hl. 47 1

1 kg. 4,950,605 1

1,719,902

. 1,406,203

1887 . .

15

116

hl. 50,209

j hl. 178 1

l kg. 5,705,455 J

1,735,731

1,318,348

1888 . .

16

155

j hl. 6,502

1 kg. 1,627,106

hl. 80 1

kg. 5,385,202 1

1,597,450

1,934,556

1889 . .

14

128

| hl. 325

\ kg. 2,452,035

hl. 100 1

kg. 6,048,047 1

1,805,466

1,186,965

1890 . .

13

132

( hl. 152

1 kg. 3,325,728

hl. 240 1

kg. 8,492,139 J

2,332,465

548,372

1891 . .

21

132

f hl. 144

\ kg. 3,771,213

hl. 50 1

kg. 8,071,864 j

2,509,719

945,048

1892 . .

14

120

| hl. 227 1

i kg. 2,922,623 J

kg. 7,421,183

2,267,704

1,186,478

1893 . .

13

132

j hl. 201 1

i kg. 3,158,532 1

kg. 6,412,623

2,119,368

329,906

1894 . .

11

121

kg. 2,702,638

kg. 5,731,417

1,713,724

1,291,143

1895 . .

—

—

—

—

—

571,392

1) Under denna rubrik inberäknas i den officiella statistiken för åren till och med

1891 jemväl fiskoljefabriker och trankokerier, hvaremot dessa fabriker från och med år 1892

äro särskild! redovisade.

Bill. till Riksd. Prot. 181)7. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N\o 12.

Såp-

och tvålfabriker inom landet.

År.

1

T

i 1 1 t e r k n in

g-

Införsel

af

Antal

Antal

såpa.

fabriker.

arbetare

Såpa.

Tvål.

Sammanlagdt

värde.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

1885 ....

17

179

7,462,359

| kg. 588,886 1

t st. 145,668 i

2,081,950

83,414

1886 . . . .

14

224

7,585,638

f kg. 663,507 1

l st. 137,676 /

2,108,607

85,508

1887 ....

14

200

7,035,707

| kg. 353,340 1

1 st. 176,220 J

1,867,633

88,456

1888 ....

16

288

6,451,572

j kg. 836,922 1

1 st. 348,132 J

2,044,890

92,694

1889 ....

18

207

7,170,079

| kg. 913,398 1

1 st. 180,360 1

2,190,234

174,950

1890 ....

17

204

7,508,130

J kg. 991,243 1

l st. 90,048 J

2,304,934

212,427

1891 ....

21

222

8,429,623

| kg. 1,201,972 1

1 st. 87,840 J

2,439,781

174,437

1892 ....

23

292

8,298,306

kg. 1,598,250

2,626,495

144,498

1893 ....

22

306

9,426,770

kg. 1,799,338

2,899,867

117,365

1894 ....

22

320

9,676,192

kg. 1,634,780

2,873,588

99,109

1895 ....

—

—

—

95,329

Majsolja, som i tullbehandlingsafseende hänföres under tulltaxerubriken

n:o 480: »Oljor: feta, icke flyktiga: andra slag: på fat, större

eller mindre», och således är tullfri, har först på de senaste åren kommit i

marknaden. Denna vara användes hufvudsakligen för tillverkning af såpa.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

11

Införseln af majsolja har, enligt utskottet meddelad uppgift, under sistlidet

år uppgått till icke mindre än 1,228,734 kilogram. Att denna ansenliga

införsel kan i viss mån hafva inverkat menligt på oljeslagerinäringen, som

tillförene haft en ej obetydlig afsättning af linolja till såpfabrikerna,

torde icke kunna förnekas; och visst är, att oljeslagerinäringen under de

senaste åren gått tillbaka. Att, såsom motionären föreslagit, söka upphjelpa

denna näring genom åsättande af tull å majsolja, finner utskottet emellertid

vara olämpligt redan af det skäl, att majsoljan utgör en råvara för eu

vigtig näring och icke kan blifva föremål för inhemsk tillverkning. Men

äfven andra skäl tala för bibehållande af gällande tullfrihet å denna vara.

Linolja och majsolja äro väsentligen olika, den förra en torkande och den

senare en icke torkande olja. Linoljan har på grund deraf en särskild

användning, nemligen för tillverkning af oljefärg och fernissa m. m. dylikt,

och kan för sådant ändamål icke ersättas af majsolja. Landets behof

af linolja för tillverkning af nämnda slag af varor har emellertid icke

kunnat fyllas af den inhemska linoljetillverkningen, hvilket framgår deraf,

att en icke ringa mängd linolja införts från utlandet. Linoljeslagerierna

synas derför i främsta rummet böra söka att på det område, der linoljan

uteslutande kan användas, finna afsättning för sin tillverkning. Mot motionen

talar jemväl dels den omständigheten, att fabrikationen af tvål och

såpa, med afseende å tillverkningens värde och antalet arbetare, är en

näring af större betydelse än oljeslagerinäringen, dels ock önskvärdheten

deraf, att nämnda artiklar må kunna af allmänheten erhållas till så billigt

pris som möjligt. Dessutom skulle säkerligen, äfven om motionärens förslag

vunne Riksdagens bifall, detta i allt fall icke leda till det resultat,

motionären eftersträfva^ i det att priset på majsolja det oaktadt skulle komma

att ställa sig lägre än priset på linolja och majsolja således fortfarande komma

att användas för de ändamål, hvartill den är tjenlig. Ehuru den föreslagna

tullsatsen, 7 öre för kilogram, följaktligen är för låg, för att införseln

af majsolja derigenom skulle kunna förhindras eller minskas, synes

den dock, såväl med hänsyn till varans nuvarande värde, hvaraf den utgör

omkring 25 procent, som ock i förhållande till tullen å den färdiggjorda

varan, såpa, som drager en tull af allenast 5 öre för kilogram, alltför hög.

Då härtill kommer, att, i händelse majsolja skulle komma att införas

blandad med olja, som icke är belagd med tull, svårighet sannolikt skulle

möta vid tullbehandlingen, derest tull funnes åsatt majsolja, hemställer

utskottet,

4:o) att gällande tullfrihet för majsolja måtte bibehållas;

och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Silke.

5:6) att herr Stephens’ yrkande angående tiden för

tillämpningen af den utaf honom föreslagna tullsatsen å

majsolja icke måtte af Riksdagen bifallas.

Af herr Olsson har väckts förslag om att Riksdagen ville för sin

del besluta nedsättning af tullen å rått, ofärgadt silke till 1 krona för

kilogram.

I motionen härom anföres:

»Före 1892 års tull-lagstiftning var det ofärgade råa silket tullfritt,

men tullen å färgadt eller blekt silke en krona pr kilo. Efter den tiden,

nemligen genom 1893 års riksdagsbeslut, blef det stadgadt, att råsilke

skulle draga en tull af 2 kronor pr kilo och att tullen å färgadt eller blekt

silke skulle höjas från en till tre kronor pr kilo.

Det bör väl icke kunna förnekas, att denna silkestull strider mot

den inhemska industriens utveckling, alldenstund den allt för högt tullbelägger

en råvara, som icke kan odlas i Sverige, men dock utgör ett

råmaterial, hvilket vissa yrken ovilkorligen måste använda för sin drift;

och man kan på grund häraf mycket säkert fasthålla vid det påståendet,

att silket icke är en lyxartikel och att tullen derå följaktligen icke är en

lyxtull.

Härvid vill jag fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som är att

beakta såsom en hufvudsak, nemligen att silkets användning alls icke är

inskränkt till sidenväfnader (hvilka ju skulle kunna benämnas för lyx),

utan att det ingår såsom material i en hel mängd fabrikationer och handtverksalster,

såsom t. ex. all tillverkning af gångkläder, snörmakerier, elektriska

trådfabrikationer, skonåtlingsfabrikater m. m. — Silket finner till

och med användning inom metallindustrien. Vid tanken på glödlampfabrikationens

stora framtid, har Riksdagen nyligen lemnat koppartrådar,

öfverspunna uteslutande med silke eller annat textilämne, ett tullskydd åt

en krona pr kilo. Den för nämnda elektriska trådar afsedda svenska industrien

är stadd i rask tillväxt, och importeras för ändamålet redan årligen

minst 2,000 kilo råsilke, hvilken qvantitet sannolikt kommer att

mångfaldigas.

Det skulle blifva alltför vidlyftigt att här utveckla skilnaden emellan

grunden för värdet å råsilket och grunden för värdet å färgadt eller blekt

silke, jemte alla de procedurer, hvilka för sådant ändamål förekomma; men

denna skilnad, som emellertid kan låta tänka sig äfven af en icke-fackman,

lemnar dock den naturliga utgångspunkten vid stadgandet af tull å silke.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande JSr:o 12. 13

Råsilket, såsom råvara, bör nemligen vara, om icke tullfritt, så åtminstone

icke besväradt med sådan tull, att det icke finnes rimlig proportion emellan

denna och tullen å det preparerade silket.

Genom råsilkets tullbeläggande och den origtiga proportionen har det

lönat sig bättre att importera silket färgadt eller blekt än rätt.»

Efter en statistisk utredning angående importen af silke under åren

1883—1896 fortsätter motionären: Nämnda omkastning vore ingen tillfällighet,

utan kom me att blifva konstant. Äfven silket hade delat det

allmänna prisfallet på verldsmarknaden. Tullen på råvaran hade verkat

derhän, att det befunnits mera affärsmessigt. att låta varan prepareras i

utlandet än hos oss. På grund af det sålunda anförda, och då en allmän

klagan försports från silkesfärgerierna inom landet öfver ifrågavarande

missförhållanden; då råsilkestullen vore en råvarutull till den inhemska

produktionens fördyrande, och statsverkets vinst derpå vore mycket ringa;

och då råsilkestullen och dess proportioner till tullen å färgadt silke komme

att hafva till följd, att importen af råsilke upphörde och ersattes med import

af färgadt silke, eller med andra ord att råvarans beredning undandrages

vårt eget lands färgerier, funne motionären sitt förslag om nedsättning

af tullen å rått, ofärgadt silke befogadt.

Före år 1894 var rått ofärgadt silke tullfritt samt färgadt eller blekt

silke belagdt med en tull af 1 krona för kilogram. Från och med nämnda

års början hafva tullsatserna utgjort för rått ofärgadt silke 2 kronor och

för färgadt eller blekt silke 3 kronor för kilogram. För sidenväfnader

åsattes, efter upphörandet af förutvarande handelstraktat med Frankrike, af

1892 års riksdag följande ännu gällande tullsatser, som trädde i kraft den

21 juni 1892, nemligen för helsiden 8 kronor och för halfsiden 3 kronor

för kilogram.

Den nu stadgade tullsatsen för rått ofärgadt silke åsattes af 1893

års riksdag hufvudsakligen i ändamål att med skatt belägga silke och

deraf förfärdigade varor, som ansågos utgöra lyxartiklar, följaktligen såsom

en finanstull, hvarjemte förhållandet mellan denna tullsats och de redan

förut bestämda tullsatserna för siden ansågs blifva det rätta för att utgöra

ett väl afpassadt skydd för sidenfabrikerna.

Sedan nämnda tid hafva emellertid förhållandena gestaltat sig

annorlunda. Råsilke användes numera i långt större utsträckning vid

tillverkning af sådana varor, som icke utgöra lyxartiklar, såsom beståndsdel

i klädesvaror, till öfverspinning af elektriska ledningar, hvilket

sistnämnda slag af varor är föremål för en allt mer framåtgående

tillverkning inom landet, äfvensom till flere andra tekniska ändamål, då

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

ett hållbart material erfordras. Utskottet anser derför grundad anledning

förefinnas att, för främjande af de näringar, för Indika råsilke utgör ett

ofta användt råämne, icke blott, såsom motionären föreslagit, nedsätta

tullen å detta ämne, utan att till och med helt och hållet upphäfva

densamma. Utskottet förbiser dervid ingalunda, att genom en

sådan åtgärd ett högre tullskydd beredes sidenfabrikerna än det, som af

1893 års riksdag bestämdes och då ansågs vara det rätta. I betraktande

deraf, att sidenfabrikationen, hvaraf i början af 1870-talet det årliga tillverkningsvärdet

uppgick till mer än en million kronor, sedermera nästan

År från år gått tillbaka, så att år 1894 tillverkningsvärdet uppgick till

allenast 400,000 kronor, synes dock någon betänklighet icke böra hysas

mot beviljandet af ett högre sk}ffd åt denna näring. I detta hänseende

torde ock böra erinras, att 1888 års tullkomité för denna industri föreslog

ett ännu högre tullskydd nemligen för helsiden 12 kronor och för halfsiden

4 kronor för kilogram, äfvensom att, i händelse tullen för rått ofärgadt

silke upphäfves, sidenfabrikerna gå miste om den fördel de nu ega

att vid utförsel af sina produkter erhålla restitution af tullmedlen.

Hvad deremot silkesfärgerierna beträffar, torde med hänsyn dertill,

att färglönen i allmänhet, enligt hvad utskottet inhemtat, utgör från två till tio

kronor för kilogram, något högre tullskydd än det, som för närvarande är

stadgadt, icke böra beviljas, helst som detta skydd ofta i verkligheten är större

än hvad skilnaden mellan tullsatserna för ofärgadt och färgadt silke utvisar,

i det att silke i vissa fall vid färgning ökar i vigt. Om tullen för

ofärgadt silke borttages, bör derför, tilf bibehållande af nu rådande proportion

i förevarande afseende mellan rått ofärgadt, å ena, samt färgadt

eller blekt silke, å andra sidan, tullen å denna senare vara i motsvarande

mån nedsättas och följaktligen bestämmas till 1 krona för

kilogram.

Den minskning i statens inkomster, som genom upphäfvande af

tullen å rått ofärgadt och nedsättning af tullen å färgadt eller blekt silke

skulle uppstå, torde ej vara af den betydelse, att från denna synpunkt

hinder bör möta för ifrågavarande åtgärder. Statens inkomster uppgingo

år 1895 af tullen å rått ofärgadt silke till 13,520 kronor samt af tullen

å färgadt eller blekt silke till 32,580 kronor.

Under förutsättning att Riksdagen biträder utskottets åsigt om borttagande

af tullen å rått ofärgadt silke, måste naturligen såsom en gifven

följd häraf den enligt 9 § tulltaxeunderrättelserna medgifna rättigheten att

vid utförsel af helsidenväfnad eller dukar, uteslutande af silke, erhålla

restitution af tullmedlen upphäfvas.

Af anförda skäl hemställer utskottet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

6:o) att Riksdagen måtte i anledning af den i

ämnet väckta motionen besluta,

a) att silke, rätt, ofärgadt, skall vara tullfritt; och

b) att tullen för silke, färgadt eller blekt, skall

nedsättas till 1 krona för kilogram; samt

7:o) att, under förutsättning att den här ofvan

under 6:o) a) föreslagna tullfrihet för silke, rått, ofärgadt,

varder af Riksdagen bestämd, Riksdagen jemväl måtte

besluta, att nu gällande stadgande rörande rätt till

restitution af tullmedlen vid utförsel af helsidenväfnad

eller dukar, uteslutande af silke, skall upphäfvas och

9 § 1 mom. i tulltaxeunderrättelserna i enlighet härmed

i nedan intagna delar erhålla följande förändrade

lydelse:

Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande,

utaf utländskt råämne inrikes tillverkade varor beviljas

restitutionsvis af tullmedlen:

för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi
och

kak-.................................... 28,2 öre

» 1 dito chokolad, alla slag....................... 5 »

» 1 dito karameller och andra konfityrer 30 »

» 1 dito bröd.............................................. 6 »

» 1 dito tobak, arbetad:

cigarrer och cigarretter 1 krona — »

spunnen, hopvriden eller pressad,

äfvensom i stänger...... 70 »

malen eller snus...................... 48 »

andra slag................................. 55 »

» 1 dito s. k. flamgarn, färgadt eller tryckt,

af bomull 15 »

» 1 dito » » af ull...... 20 »

» 1 dito bomullsväfnad.............................. 15 »

» 1 dito linneväfnad................................... 20 *

» 1 dito sydda bomulls- och linneartiklar,

såsom skjortor, kragar, manchetter

med flera, under vilkor

att de icke hufvudsakligen bestå

af lägre tullbeskattad väfnad

än oblekt bomullsväfnad 50 *

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

hvarvid för öfrigt iakttages:

a) att af de här upptagna varor minst 50 kilogram

af hvardera skola till export angifvas och på en

gång afsändas; kommande dock denna bestämmelse icke

att ega tillämpning, då den vara, för hvilken tullrestitution

sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund

under enahanda förhållanden med dem, då utländska, på

frilager upplagda varor skulle vid dylik proviantering

åtnjuta tullfrihet;

b) att vid — — — — — — utföres; och

c) att utförseln — — — —r — — erfordras.

Smergelduk I sin ofvanberörda motion hafva herrar Persson och Nyländer hem
m"

m'' stält, »att Riksdagen måtte besluta i tulltaxan på vederbörliga ställen införa

följande tullsatser å: smergelduk, smergelpapper, flintduk, flintpapper,

glasduk, öfriga artiklar, Renande till slipning eller polering, såsom smergelringar,

smergelfilar 20 % af värdet, pulveriserad smergel 5 öre per kilogram».

Till stöd härför anföra motionärerna följande:

»Bland de industrialster, som man under senare åren sökt åstadkomma

inom vårt land, finnas några af ganska betydelsefull art, såsom

smergelduk, smergelpapper, glasduk och andra för slipning eller polering

afsedda artiklar. Dessa varor importeras i afsevärda qvantiteter från utlandet,

men kunna numera erhållas äfven af inhemsk tillverkning, i det

fabrik för detta ändamål blifvit inom riket anlagd, der dylika saker af fullt

tillfredsställande qvalitet kunna tillverkas.

Denna sedan några år inhemska industri arbetar emellertid för närvarande

under synnerligen ogynsamma förhållanden, enär, enligt nu gällande

tullbestämmelser, de hufvudsakliga råämnena för fabrikatet äro belagda

med tull, såsom papper, väf och lim, men de färdiga artiklarne, smergelpapper,

flintduk, flintpapper, glasduk, glaspapper och öfriga artiklar för

slipning och polering, såsom smergelringar, smergelfilar m. m., få helt och

hållet tullfritt i landet införas; endast smergelduk drager en tull af 10

procent å värdet.

Konkurrensen med utlandet är derför synnerligen svår, och, för att

denna inhemska industri skall kunna fortsätta sin verksamhet, är det nöd
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

17

vändigt, att ett lämpligt tullskydd beredes densamma; det synes, som om

en tull af 20 procent å värdet härvid skulle vara erforderlig.

Då numera äfven förarbetningen eller pulveriseringen af smergel kan

göras vid våra inhemska smergelfabriker, torde denna s. k. pulveriserade

smergel böra åsättas tull, och, vid jemförelse med den för glaspulver gällande

tullsatsen af 2 öre pr kilogram, bör smergel, hvars inköpspris är

flere gånger högre än råglas, kunna, pulveriserad, bära en tull af 5 öre

pr kilogram.»

Af ifrågavarande artiklar tullbehandlas icke blott smergelduk, utan,

enligt hvad utskottet inhemtat, äfven glasduk och flintduk samt smergelskifvor

och smergelfilar såsom Maskiner, Redskap och Verktyg samt draga

sålunda en tull af 10 procent af värdet. Smergel-, glas- och flintpapper

äro deremot vid införsel tullfria. Af de vid tillverkningen af nämnda artiklar

använda ämnena smergel, glasskärf, glaspulver och lim äro de båda

förstnämnda tullfria, hvaremot glaspulver drager en införselafgift af 2 öre

för kilogram och lim af 20 öi’e för kilogram. Duk och papper äro äfvenledes

belagda med tull.

Hvad beträffar höjning af tullen för de artiklar af ifrågavarande slag,

som förtullas efter värde, från 10 till 20 procent af värdet, vill utskottet

till en början erinra, att en värdetull af 20 procent icke förekommer i

gällande tulltaxa. Något skäl att för dessa artiklar, hvilka till sin natur

äro närmast hänförliga till redskap och verktyg och tullbehandlas såsom

sådana, i tulltaxan införa nyheten af en ända till 20 procent af värdet

uppgående tullsats synes utskottet icke förefinnas. Råämnena, med undantag

af smergel, produceras inom landet; och det lärer väl svårligen ifrågakomma

att för tillverkningen af dessa varor införa vare sig duk, lim eller

glaspulver. Smergel-, glas- och flintpapper äro visserligen icke belagda

med införselafgift; men då behofvet. af papper för framställande af dessa

varor utan svårighet kan af den inhemska tillverkningen tillgodoses samt

om öfriga råämnen till dem gäller detsamma som ofvan sagts om råämnena

till smergel-, glas- och flintduk, torde någon anledning till införande åt

tull å dylikt papper icke heller vara för handen. Det för ifrågavarande

artiklar nödiga råämnet smergel kan deremot icke inom landet produceras.

Vid sådant förhållande synes denna vara böra fortfarande åtnjuta tullfrihet,

äfven om den inkommer i pulveriserad form; och då för öfrigt

andra stenarter, oarbetade eller pulveriserade, äro från införselafgift befriade,

torde pulveriserad smergel icke böra utgöra undantag från denna

allmänna regel.

Bill. till Riksd. Prot. 1897. .5 Sami. 1 Afd. Tläft. 12.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 12.

Väfnader.

Dessutom torde det icke böra lemnas obeaktadt, att samtliga ifrågavarande

artiklar äro i stor myckenhet behöfliga för många industrigrenar och

handtverk och att det för dessa måste verka synnerligen betungande, om priset

å desamma komme att till följd af höjda tullsatser stegras; och då härtill

kommer, att vårt land synes ega alla förutsättningar för att kunna täfla

med utlandet med hänsyn till produktionen af dessa varor, anser utskottet

någon utsträckning af skyddet för denna industri icke böra ifrågakomma,

utan hemställer,

8:o) att herrar Perssons och Nyländers ifrågavarande

motion, angående höjning eller åsättande af tull

å vissa för slipning eller polering afsedda. artiklar, icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Rubrikerna N:ris 680, 681 och 702 i gällande tulltaxa äro af följande

lydelse:

680.

681.

702.

Väfnader:

ylle-, af ull allena eller blandad till större eller

mindre del med lin, bomull eller andra ämnen

utom silke:

pressduk, äfvensom ändlös maskinfilt för

fabriksbehof.........................................1

mattor, alla slag, samt stampad (icke väfd)

filt............................................................... 1

hår- eller tagel-:

nöthårsfilt:

stampad.................,..........................................

t 1

kg. 0: 25.

kg. 0: 60.

in i

»fri.

1 sin ofvan omförmälda motion föreslår herr Lithander, att tullsatserna

för följande väfnader af ylle, nemligen: pressduk, ändlös maqkinfilt

för fabriksbehof, mattor, alla slag, samt stampad (icke väfd) filt måtte

höjas till 75 öre för kilogram, samt att den nu tullfria artikeln stampad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

19

nöthårxfdt måtte beläggas med en tullsats af 25 öre för kilogram, eller

samma tullsats, som för närvarande är faststäld för väfd sådan filt.

Till stöd för detta yrkande anför motionären:

»Vid de genomgripande revisioner af vår tulltaxa, hvilka voro nödvändiga

att vidtaga i samma stund den svenska Riksdagen genom franska

handelstraktatens upphörande återfick sin handlingsfrihet på tullagstiftningens

område, blef den principen fastslagen att i möjligaste måtto göra

rättvisa åt alla industrigrenar vid beredandet af lämpligt skydd mot en

öfvermägtig utländsk konkurrens, på det att deri uppblomstring på industriens

område, hvilken man afsåg att befrämja, skulle blifva allmän. De

goda verkningarna af detta välbetänkta tillvägagående hafva icke uteblifvit,

ty den industriella verksamheten i vårt land har gjort vida större framsteg,

än man kunnat hoppas, och den har äfven varit ganska allmän inom

fabrikationens olika grenar, hvadan endast i få fall en behöflig komplettering

återstår att göra. Bland de tillverkningar, som icke blifvit beaktade,

och hvilka således icke ännu kunnat komma med i den allmänna uppblomstringen,

vill jag tillåta mig att framhålla några, hvilka i tulltaxan

återfinnas under rubriken:

Väfunder: ylle, af ull allena eller blandad till större eller mindre

del med lin, bomull eller andra ämnen utom silke: pressduk äfvensom

ändlös maskinfilt för fabriksbehof pr kilo 25 öre.

— mattor, alla slag, samt stampad (icke väfd) filt pr kilo 60 öre.

— hår eller tagel: nöthårsfilt, stampad — fri.

— väfd pr kilo 25 öre.

Andlös maskinfilt, som användes af alla vårt lands pappers- samt

kemiska och mekaniska trämassefabriker, utgör en ingalunda obetydlig

importartikel, hvars framställande inom landet i större skala än hittills

sålunda vore önskvärd. En fabrik för denna tillverkning finnes sedan

mer än 20 år, men har, ehuru den sysselsätter ett hundratal arbetare, till

följd af den skarpa konkurrensen från utlandet dock ej kunnat taga det

uppsving, som varans stora förbrukning skulle låta förmoda.

Nu har för ett par år sedan ytterligare en större fabrik i denna

branch anlagts, utrustad med alla de synnerligen dyrbara nyare maskiner,

denna fabrikation fordrar, och vore det derför ett berättigadt anspråk, att

något gjordes för att stödja äfven denna industrigren, hvaraf åtskilliga

hundratal menniskor i vårt land skulle kunna få arbete och uppehälle,

och hvilket stöd torde kunna lemnas genom en bättre än nu afpassad

skyddstull. Denna artikel är blott åsatt en tull af 25 öre per kilogram,

men det är klart, att denna tullsats ej kan vara effektiv för en vara, hvars

försäljningspris går upp till 7 å 8 kronor per kilogram.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutkottets Betänkande N:o 12.

För en annan svensk industri, nemligen tillverkningen af stampad

filt för fabriks- eller andra tekniska behof, förefinnes behof af ett mera

tillfyllestgörande skydd. Råvaror dertill äro ganska dyra, men fabrikatet

har dock ej mer skydd än 60 öre per kilogram, en siffra som måste förefalla

allt för ringa, då man jemför den med det vida högre skydd, som

andra billigare yllevaror åtnjuta.

En höjning af tullsatsen torde äfven vara lämplig för ’Mattor, alla

slag’. Denna vara drager nu likaledes endast 60 öre per kilogram i tull,

hvilken lämpligen borde höjas, då importen af denna artikel väl endast

gäller finare och dyrare varor, hvilka således kunna anses som lyxsaker.

Då alla dessa artiklar redan inom landet framställas, och den bästa

utsigt finnes, att med något högre tull å utländsk vara det allra hufvudsakligaste

behofvet skulle kunna fyllas af svensk näringsflit, derest fabrikationen

kan uthärda konkurrensen, vill jag här nedan föreslå en tullsats,

som, på samma gång den bättre skyddar vår inhemska näring, likväl är

så måttligt tilltagen, att de konsumenter, som för tillfället ej finna det

lämpligt använda den inhemska varan, svårligen kunna sägas blifva i nämnvärd

mån beskattade.

Enligt ofvan anförda paragraf i tulltaxan införes nu stampad nöthårsfilt

tullfritt. Detta är en stor artikel, som äfven framställes inom landet,

men hvilken otvifvelaktigt behöfver ett måttligt skydd.»

De nu gällande tullsatserna å pressduk samt ändlös maskinfilt äro

desamma, som Kongl. Maj:t, i anslutning till 1888 års tullkomités mening,

vid 1892 års lagtima riksdag föreslog och som af samma Riksdag antogos.

Dessförinnan hade pressduk varit belagd med en tullsats af 20 öre för

kilogram, under det att maskinfilt varit tullfri. För mattor och stampad

(icke väfd) yllefilt bibehölls i tullkomiténs förslag den förut gällande tullsatsen,

60 öre för kilogram, hvilken sedermera icke undergått någon förändring;

den väfda filten deremot, hvarom emellertid här ej är fråga,

särskildes från stampad filt och hänfördes till ylleväfnader, andra slag.

Nöthårsfilt, såväl stampad som väfd, var intill den 1 juli 1888 tullfri; då

trädde för väfd sådan filt den ännu gällande tullsatsen, 25 öre för kilogram,

i kraft, under det att, på sätt äfven tullkomitén föreslagit och ännu

är förhållandet, för stampad nöthårsfilt tullfrihet bibehållits.

Då tullsatserna för nu ifrågavarande artiklar blifvit af tullkomitén

underkastade granskning samt, enligt utskottets åsigt, under den tid, som

förflutit, sedan vid 1892 års lagtima riksdag de af komitén föreslagna,

ännu gällande tullsatserna antagits, några förändrade förhållanden icke in
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande S:o 12. 21

träd t, som kunna påkalla ändring i berörda, tullsatser, torde någon anledning

att bifalla, de nu föreslagna tullförhöjningarna icke vara för handen.

Af de olika varor, för hvilka motionären föreslagit höjda tullsatser,

utgöra maskinfilt samt den dermed till användningen jemförliga pressduken

två för åtskilliga industriella anläggningar och särskildt för vårt

lands talrika pappers- och trämassefabriker vigtiga artiklar, af hvilka en

stor myckenhet användes. Fördyrandet af dessa varor genom åsättande af

en tullsats, uppgående till icke mindre än tre gånger den nu gällande, skulle

för nämnda fabriker medföra betydligt ökade kostnader; och en sådan

åtgärd synes utskottet derför innebära en orättvisa, så mycket större, som

dessa fabriker icke åtnjuta något skydd för sin tillverkning. Hvad beträffar

den af motionären föreslagna höjningen af tullsatsen å mattor samt

stampad yllefilt, kan utskottet icke heller finna denna höjning vara befogad

eller af omständigheterna påkallad. Fn tullsats af 60 öre för kilogram

synes utskottet vara en tillräckligt hög införselafgift för dessa tunga

och skrymmande varor. Icke heller karl utskottet finna skäl vara för handen

att förorda den af motionären föreslagna tullen å stampad nöthårsfilt. Denna

vara användes hufvudsakligen såsom ångpanne- och maskinfilt, och priset

för densamma synes derför icke böra stegras genom åsättande af en tullsats,

uppgående till omkring 25 procent af varans värde.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet,

9:o) att Riksdagen, med afslag å förevarande

motion, måtte besluta,

a,) att tullen å pressduk samt ändlös maskinjilt för

fabriksbehof måtte bibehållas oförändrad;

b) att tullen å mattor, alla slag, samt stampad

(icke väfd) filt äfven måtte bibehållas oförändrad; och

c) att gällande tullfrihet för nöthårsfilt, stampad,

måtte bibehållas.

I sin ofvanberörda motion föreslår herr Nilsson, »att Riksdagen Ättiksymde

åsätter en tull å alla ättiksyrade salter, med undantag af blysocker, af 10 sa ta''

öre pr kilo».

Till stöd härför anför motionären följande:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

»Som bekant är åtnjuter ättiksyran ett tullskydd af en krona pr

kilogram. Detta är tillräckligt, men ett påtagligt missförhållande eger rum

emellan denna tullsats och den, som dragés af ättiksyrade salter.

Af dessa beröres Sveriges industri hufvudsakligen af tre: ättiksyradt

natron, ättiksyrad kalk och ättiksyrad blyoxid, de båda första såsom råämnen

för tillverkning af ättiksyra. Af dessa båda drager ättiksyradt natron

en tull af 10 öre pr kilo och ättiksyrad kalk 15 procent af värdet.

Genom förbättrade apparater är det numera lika lätt att framställa

ättiksyra af ättiksyrad kalk som af ättiksyradt natron, och båda hålla ungefär

samma mängd ättiksyra i torf tillstånd, eller 60 procent, Intet skäl

föreligger derför att åsätta mindre tull å den ena än den andra varan, om ej

det olika priset i verldsmarknaden skulle göra en sådan skilnad nödvändig

för den inhemska industriens skydd. Men i detta fall måste ättiksyrad

kalk, hvilken i närvarande stund endast gäller 15 mark pr 100 kilo eif

Hamburg, ovilkorligen åsättas en högre tull än ättiksyradt natron, hvilket

gäller nära det dubbla värdet eller 28 mark pr 100 kilo. Förhållandet är

emellertid omvändt: ättiksyradt natron 10 öre pr kilo; ättiksyrad kalk 15

procent af m. 15 = 274 mark pr 100 = 2x/4 öre pr kilogram.

Jag vill nu föreslå en tull af 10 öre pr kilo å alla ättiksyrade salter,

med undantag af blysocker, hvilket hittills varit fritt och till följd af

blyets pris icke gerna kan komma i fråga till ättiksyreberedning.

Denna tullsats är nödvändig för våra kolningsfabriker, hvilka utan

densamma icke kunna bedrifvas med förtjenst. I denna som i så många

andra grenar sänder Nordamerika af sitt öfverflöd till Europa, och den

ättiksyrade kalken, som 1890 betingade ett pris af mark 27,50, gälde 1893

endast mark 21,so och 1896 mark 15. Dessa siffror böra i och för sig

visa otillräckligheten af den gällande tullsatsen.»

Såsom motionären uppgifvit, drager ättiksyradt natron eu tullafgift

af 10 öre för kilogram, under det att ättiksyrad kalk tullbehandlas såsom

kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade, med en tull af 15 procent af

värdet. Af öfriga för industriella ändamål vigtiga ättiksyrade salter äro

ättiksyrad blyoxid (blysocker) och ättiksyrad kopparoxid (spansk gröna)

tullfria. Ättiksyrad lerjord hänföres i tullbehandlingsafseende till kemiskttekniska

preparater med en tullsats af 15 procent af värdet,

Hufvudsyftet med motionärens förslag synes vara att åvägabringa en

höjning af tullen å ättiksyrad kalk. I fråga om blysocker och ättiksyradt

natron ifrågasättes ingen ändring i nu bestående förhållanden. Beträffande

öfriga ättiksyrade salter har motionären inskränkt sig till ett yrkande, att

tullen för desamma måtte bestämmas till 10 öre för kilogram, utan att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.. 23

för detta yrkande angifva några skål eller uppgifva, hvilka ättiksyrade

salter afses.

Ättiksyrad kalk framställes på det sätt, att vid torrdestillation af

trä, d. v. s. upphettning vid afstängdt lufttillträde, hvarvid såsom produkter

vinnas dels träets fasta beståndsdel, kol, dels ock åtskilliga flygtiga

ämnen, deribland ättiksyra, denna sistnämnda bindes med kalk. Af denna

ättiksyrade kalk framställes sedermera i särskilda fabriker träättika, som

utgör en vigtig handelsvara och efter behörig rening kan ersätta spritättika.

Då vårt land eger riklig tillgång på trä och kalk, synes den

fabriksmessiga tillverkningen af träkol och ättiksyrad kalk utgöra eu

för landet naturlig industri, för hvilken alla förutsättningar finnas; och

torde densamma derför vara tillräckligt skyddad genom den nuvarande

tullsatsen å sistnämnda vara. Ättiksyrad kalk betingar, enligt motionärens

egen uppgift, för närvarande icke högre pris än 13 kronor 50 öre för 100

kilogram. Vid . sådant förhållande skulle den föreslagna tullsatsen af 10

öre för kilogram utgöra icke mindre än omkring 75 procent af värdet;

och en så hög tullsats å ifrågavarande artikel synes utskottet icke under

några omständigheter böra ifrågakomma. Visserligen torde de t billiga pris,

hvartill träättika, framstäld på ofvannämnda sätt, kan försäljas, kunna ofördelaktigt

inverka på afsättningen af den dyrare spritättikan; men denna

olägenhet för spritättikfabrikerna synes icke kunna afhjelpas genom den

föreslagna höjningen af tullen å ättiksyrad kalk. Den ökning "i tillverkningen

inom landet af denna vara, som af en sådan åtgärd skulle blifva

en följd, skulle nemligen för nämnda fabriker medföra en ännu svårare

konkurrens med träättikfabrikerna, enär dessa under sådana förhållanden

troligen skulle kunna erhålla den ättiksyrade kalken till ännu billigare pris

än för närvarande, då densamma införes från utlandet med en tullsats åt

15 procent af värdet.

Såväl ättiksyrad kalk och deraf framstäld ättiksyra som åtskilliga

andra ättiksyrade salter förbrukas i stor mängd i flera vigtiga industrigrenar.

Så användes t. ex. ättiksyrad kalk för framställande af ättiketer,

som utgör en nödvändig beståndsdel i röksvagt krut. I färgerierna användes

ättiksyrad kopparoxid eller spansk gröna såsom färgningsämne.

hvilken omständighet, då andra ej specificerade färger och färgningsämnen

åtnjuta tullfrihet, talar för tullfrihet jemväl för denna vara.

Ättiksyrad lerjord utgör ett preparat, som begagnas såsom betningsmedel

i färgerierna, för impregnering af väfnader samt för åtskilliga

andra ändamål. Äfven för klädesfabriker, appreteringsverk och kattuntryckerier

utgör ättiksyra ett nödvändigt och i stor mängd användt ämne.

Det synes derför utskottet vara eu olämplig åtgärd att genom tullsatser

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

fördyra ifrågavarande ämnen och derigenom bereda många och för vårt

lands näringslif synnerligen vigtiga industrigrenar ökad svårighet att uthärda

den utländska konkurrensen.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

10:o) att herr Nilssons ifrågavarande motion angående

tullen för vissa ättiksyrade saker icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 april 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

25

Reservationer

vid punkterna 6:o) och 7:o)

af herr Fredholm, som anfört:

»I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 133, har herr O.

Olsson föreslagit, att, till beredande af ökadt skydd åt färgerierna, skilnaden

mellan tullsatserna å färgadt och ofärgadt silke — hvilken skilnad

sedan år 1882 utgjort 1 krona per kilogram — skulle ökas på så sätt, att

tullen å det färgade silket skulle bibehållas vid nu, sedan 1894, gällande

belopp 3 kronor per kilogram, men tullen å ofärgadt silke deremot nedsättas

från 2 till 1 krona per kilogram. På anförda skäl har utskottet

med öfvervägande majoritet ej ansett, att färgerierna äro i behof af något

ökadt tullskydd. •

Men i stället för att vid sådant förhållande helt enkelt hemställa om

afslag å den väckta motionen, har utskottet af densamma tagit sig anledning

föreslå, att tullsatserna å silke skulle återföras till de belopp, som

före 1894 voro dessa artiklar åsätta. Såsom ledmotiv för vidtagandet af en

sådan åtgärd anför utskottet, att tullförhöjningarne å silke vidtogos: »hufvudsakligen

i ändamål att med skatt belägga silke och deraf förfärdigade

varor, som ansågos utgöra lyxartiklar». Detta är emellertid icke med rätta

förhållandet öfverensstämmande, hvilket tydligen framgår genom att i

minnet återkalla, hvad som med afseende å ifrågavarande tullar åtgjordes

vid riksdagarne åren 1892 och 1893.

Redan vid 1892 års riksdag åsattes höjda, och högst betydligt höjda,

tullsatser å »af silke förfärdigade varor», hvaremot någon deremot svarande

höjning i tullen å silke ej egde rum. Orsaken till detta anmärkningsvärda

förhållande var, att, då frågan förekom i kamrarne, propositioner ej framstäldes

å derom framstälda yrkanden i reservationer, afgifna af alla Andra

Kammarens ledamöter i bevillningsutskottet, af hvilka friherre von Schwerin,

Collander, Fredholm, G. Jansson i Krakerud och S. M. Olsson i Sörnäs

fortfarande der hafva säte och stämma. Med anledning af den utgång

frågan vid förenämnda riksdag fick, väckte friherre von Schwerin vid 1893

års riksdag motion om tull å råsilke, och bevillningsutskottet tillstyrkte då

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. Häft. 12. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

de tullsatser, som för ofärgadt och färgadt silke nu äro gällande och hvilka

voro lika med motsvarande i Danmark och Norge. Mot denna utskottets

tillstyrkan reserverade sig alla Första Kammarens ledamöter, och då deras

mening biträddes af Första Kammaren, under det att utskottets hemställan

bifölls af Andra Kammaren, afgjordes frågan genom gemensam omröstning,

hvilken utföll sålunda:

Första Kammaren 113 ja och 21 nej

Andra Kammaren 35 » » 181 »

148 ja och 202 nej,

hvadan Riksdagen alltså beslöt, att i öfverensstämmelse med nej-propositionen

åsätta silke, rått ofärgadt, en tull af 2 kronor per kilogram och silke,

färgadt eller blekt, 3 kronor per kilogram.

I min egenskap af Andra Kammarens ledamot i bevillningsutskottet

har jag icke kunnat med min röst biträda ett förslag, som skulle kasta

öfver ända ett beslut, hvilket Andra Kammaren med så öfverväldigande

majoritet fattat, och detta så mycket mindre som ingenting, enligt mitt

förmenande, sedan beslutets fattande inträffat, som kan gifva anledning

att nu ändra detsamma. Visserligen säger utskottet, att tiderna förändras,

men det göra ju tiderna alltid. Hvad utskottet till stöd för sin hemställan

skulle hafva ådagalagt, det är, att en nedsättning i de silke åsätta tullarne

är af ett verkligt behof påkalladt, oaktadt ingen klagan öfver'' deras storlek

blifvit till Riksdagen framförd. Detta behof söker utskottet påvisa

genom att anföra, att »råsilke användes numera i långt större utsträckning

för tillverkning af sådana varor, som icke utgöra lyxartiklar». Huru

mycket silke, som användes till lyxartiklar och till icke-lyxartiklar, derom

lemnar oss vår offieiela statistik i okunnighet, men huru mycket silke som

i sin helhet användes, derom kan man af denna statistik vinna fullständig

kännedom, då allt af den varan utgör föremål för införsel.

Införseln af silke, ofärgadt och färgadt, tillsammans, utgjorde

1891...............

.............. 16,912

kilogram

1892...............

.............. 16,462

»

1893................

.............. 19,995

» I :

1894................

.............. 13,001

» ! 1

1895...............

.............. 17,620

»

medeltal för begge åren 16,498

eller i medeltal för femårsperioden 1891—95 16,798 kilogram. Att införseln

1893 så mycket öfversteg och 1894 understeg medelinförseln, be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

27

rodde naturligtvis på den 1894 inträdda tullförhöjningen. Vid betraktandet

af dessa siffror kan man svårligen, såsom utskottet gör, tala om en

på senare tider inträffad användning »i långt större utsträckning» än förr,

då på fem år införseln ökats med endast obetydligt öfver 4 procent. Utskottet

anser likväl, att på grund af denna ökade användning »anledning

förefinnes att, för främjande af de näringar, för hvilka råsilke utgör ett

ofta användt råämne, icke blott, såsom motionären föreslagit, nedsätta

tullen å detta ämne, utan att till och med helt och hållet upphäfva densamma».

Motionären har dock icke föreslagit att nedsätta tullen å råsilke

för att derigenom främja någon annan näring, för hvilken denna vara utgör

råämne, än färgerierna, och detta för att med bibehållande af tullen

å färgadt silke bereda dem ett större tullskydd — men denna motionärens

hemställan har ju utskottet förklarat »icke höra beviljas».

Hvad öfriga näringar, »för hvilka silke utgör ett ofta användt råämne»,

beträffar, så torde till dem i främsta rummet vara att räkna sidenfabrikerna,

och det är således dessa, som utskottet i främsta rummet vill

främja genom att helt och hållet borttaga tullen å silke. Men att ut
skottet

dertill saknar hvarje befogad anledning, vill synas mig uppenbart,

då dessa fabriker 1892 fingo sitt tullskydd höjdt från 2,so kronor till 8 kronor

pr kilogram, eller, om man fråndrager sistnämnda tullsats 2 kronor i

tull för råämnet, mer än fördubbladt.

Ehuru de näringar, för hvilka silke utgör råämne, bland alla äro de

mest skyddade, vill utskottet ändock öka detta tullskydd med 36,000 kronor

om året och detta på bekostnad af statsverket, som skulle gå förlustig

detta tullbelopp, hvilket utskottet förmenar icke vara af betydelse.

Må detta hvad statsverket beträffar vara en sanning, om ock med modifikation,

så ställer sig dock saken annorlunda för allmänheten. Ingen anledning

finnes nemligen till det antagandet, att de högt tullskyddade fabrikaten

af silke skulle blifva billigare, derför att man borttager tullen å råsilke.

Allmänheten skulle derför fortfarande få utbetala det för silke nu utgående

tullbeloppet, men icke till fromma för statsverket utan till fromma för

fabrikanterna, och huru litet belopp, ur statsbudgetens synpunkt betraktadt,

det än är som staten skulle förlora, så toge nog staten ändock ut detsamma

ur allmänhetens fickor på ett eller annat sätt.

Man framhåller ofta,, och som mig synes med fullt skäl, huru vigtigt

det för affärs- och näringslifvet är att bibehålla stadga i betingelserna

för affärs- och näringsverksamheten, men skall detta tal vara annat än

bara ord, då bör man icke heller utan dertill gifven anledning ändra tullsatserna

efter godtfinnande med några få års mellanrum.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

På grund af det här framhållna anhåller jag,

att Riksdagen måtte afslå såväl den väckta motionen

som utskottets med anledning af densamma gjorda

hemställan.»;

samt af herr G. Jansson.

Härjemte hafva herrar Stephens och Swartling begärt få antecknadt,

att de på grund af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit,

herr Stephens i den slutliga behandlingen och herr Swartling i behandlingen

inom utskottet af de i detta betänkande omförmälda frågor.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:34 Skrifvelse till Konungen, angående tullbevillningen. s. 1 i texten