Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af herr P. Bondessons motion om ändring af § 4 i kongl. förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892.

1897-04-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1897:18, Betänkande, i anledning af herr P. Bondessons motion om ändring af § 4 i kongl. förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1897, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af herr P. Bondessons motion om ändring

af § 4 i kongl. förordningen angående bevillning saf gifter

för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december

1892.

(l:a A.)

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 23, har herr P. Bondesson

föreslagit, »att Riksdagen hehagade besluta, att svensk person, som färdas

omkring i Sverige och på annan plats, än der han är bosatt, för utländsk

firma eller fabrik förmedlar försäljning af varor, skall vara underkastad att

erlägga den utländska handelsresande ålagda skatten (kronor 100 för månad)

likasom de för försummandet deraf bestämda böterna, allt enligt Kongl.

Maj:ts nådiga förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, gifven den 2 december 1892 rubrik 0 § 4.»

Till stöd för nämnda förslag anför motionären följande:

»Tagande för gifvet, att den skatt af kronor 100 för kalendermånad,

som svenska Riksdagen ålagt utländska handelsresande, icke är rigtad mot

dessa personligen, utan är afsedd att drabba deras hufvudmän, beder jag få

fästa Riksdagens uppmärksamhet på, att mänga af dessa sistnämnde —

nemligen utländska handelshus och fabrikanter, synnerligast i Köpenhamn —

undandraga sig denna beskattning genom att till resande försäljare i stället

antaga i Sverige boende personer.

Sålunda kan t. ex. en på andra sidan sundet bosatt affärsman genom

begagnande af svenska handelsresande, hvilka fara landet rundt och mot

Bih. till liiksd. Prot. 1897. 5 Samt. 1 Afd. 18 Raft. (N:o 18.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 18.

aflöning eller provision sälja varor i små partier till detaljhandlare eller till

och med direkt till konsumenter utan att till svenska statsverket erlägga

någon som helst skatt, fullkomligt lika lätt göra en stor årlig försäljning

som den i Sverige bosatte köpmannen, hvilken för sin affärsvinst har att

erlägga skatt till stat och kommun.

Häremot anmärkes måhända, att en utländsk firmas i Sverige skattskrifna

reseombud får erlägga skatt till stat och kommun och derför icke

bör å nyo beskattas.

Härvid torde bemärkas, att sådan skatt endast drabbar reseombudets

personliga inkomst, hvilken blott utgör en mindre del af den sålunda skattefria

utländska firmans förtjenst, och det är ju just denna sistnämnda, som skulle

utgöra föremål för den utländska handelsresandebeskattningen.

Då utländska assuransbolag beskattas i Sverige för sina här gjorda

affärer, så borde ju — enligt samma princip — egentligen äfven en utländsk

firma eller fabrik genom dess härvarande ombud beskattas för sin varuaffär

på Sverige.

Till ett sådant yrkande sträcker jag mig icke, men förmenar så mycket

mera, att den önskade kompletteringen af omnämnda lag är alldeles nödvändig

för att lagen skall blifva effektiv och icke såsom nu i många fall,

genom kringgåendet af densamma, overksam.

De klagomål, som från utlandet ofta försports öfver afgiften för utländska

handelsresande, torde böra föranleda till sådan ändring, att afgiften,

i stället för att utgå med kronor 100 för kalendermånad, komme att gälla

för 30 på hvardera följande dagar.

I Danmark utgör skatten å utländska handelsresande och dermed likstälda

danskar (inlsendingar) — se Förordning af 8 juni 1839, indeholdende naermere

bestemmelser angaaende fremmedes handelsberettigelse, hvilken förordning ännu

är gällande, och hvaraf härjemte en delvis afskrift bifogas — kronor 160

per år, om den resande blott gör affärer för egen eller ett handelshus’

respektive fabrikants räkning, men om den resande har flera kommittenter,

skall han för hvar och en af dessa ytterligare betala kronor 80 per år.

Härvid är dock att märka,

dels att, enligt §§ 1 och 8 af sagda danska förordning, utländsk handelsresande

samt inländing, som under resor i landet säljer för utländing, icke

får i Danmark sälja varor från utlandet på andra platser än i städerna,

dels att, enligt § 8, samma bestämmelser, som gälla för utländsk handelsresande,

gälla äfven för sådan inländsk person, som reser omkring i landet

och utbjuder varor för utländsk firma eller fabrikant.

Då det synes vara förbisedt att uti den svenska förordningen intaga

en bestämmelse motsvarande den, som den danska förordningen uti sistnämnda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 3

§ 8 innehåller (nemligen om skatt för inländsk handelsresande, som reser

omkring och bjuder ut varor för utländing), så torde behofvet af en justering

af den svenska förordningen vara uppenbart».

Vid motionen finnes hilagdt transsumt af en dansk förordning af den

8 juni 1839 angående utländingars rätt till handel.

Utskottet kan icke dela motionärens mening derom, att svensk undersåte,

som reser omkring i landet och bjuder ut eller slutar handel om utländska

varor, skall, då han härstädes för sin inkomst erlägger skatt till stat och

kommun, ändock likställas med utländing, som drifver sådan affär, och nödgas

betala den särskilda bevillningsafgift, som i § 4 af kongl. förordningen angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december

1892 finnes stadgad. Någon anledning att i detta hänseende försätta svenska

kringresande försäljare af utländska varor i en mera ogynsam ställning än

dem, som försälja sådana varor i bod eller på annat sätt, synes utskottet

icke förefinnas; och särskildt för de fall, att, såsom ofta händer, svenska

handelsresande, som hufvudsakligen förmedla försäljningar för svensk firma,

såsom en biförtjenst åtaga sig försäljning af någon utländsk vara, skulle ett

utkräfvande af den för utländska handelsresande stadgade bevillningsafgiften

blifva allt för betungande.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Bondessons motion om ändring af § 4 i förordningen

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter den 2 december 1892 icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVAL!!.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.