Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gr örnträ fiken mellan Sverige och Norge.

1897-05-12 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1897:25, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gr örnträ fiken mellan Sverige och Norge.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

1

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1897, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gr örnträ fiken mellan Sverige och Norge.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 66, har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till

förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

mellan Sverige och Norge, så lydande:

§ I
Alla

i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och af

hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda eller

naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla

dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende derå om de

ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro

barlastade eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra

eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af

inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart

med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och

båtar äro bestämda.

Bill. till Riksd. Prot. 1857. 5 Sami. 1 Afd. 25 Häft. (N:o 25).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgift^

förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar,

som till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

§ 2.

Monn. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det, med

undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som

tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom vin,

för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel

tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra

följande mindre partier, nemligen:

bröd 10 kg.,

fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, omalen, 40 kg.,

, » malen, 25 kg.,

tobak, 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;

dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som

är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Vermland och Ljusnebäcken i

Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jemtland och

norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om

nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet

att af dem tullfritt medföra följande partier, nemligen:

bröd 20 kg.,

malt 40 kg.,

socker 10 kg.,

spanmål, omalen, 150 kg.,

» malen, 100 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett värde

af 40 kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

3

Öl, 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta mom. särskildt

stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan

införda qvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som i

handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för

att utleinnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor,

som af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af

de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar,

skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig

förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas

i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för

resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens

räkning de införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna

i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom

på båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras

för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras

från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,

målning, spillning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation

och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid

återinförseln vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast

för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade

tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och

4 gjorda medgifvanden eger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet

vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som

kunna anses erforderliga.

§ 3.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund

föras från Norge till Sverige i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet

eller om vintern öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses

såsom vore de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen träns
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

porterats till norska sidan af nämnda färjställe eller fjord och derifrån

sedan öfverförts till svenska sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda

för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

Denna förordning skall träda i kraft den 13 nästkommande juli och,

der icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15

maj 1898.

I den kongl. propositionen har åberopats bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 23 nästlidne april, hvaraf inhemtas,

att chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl.

Maj:t anfört:

»Då, på sätt jag redan haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t

anmäla, de förhandlingar, som i sammanhang med beslut om mellanrikslagens

uppsägning blifvit inledda för utarbetande af förslag till nya bestämmelser

om Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,

icke ledt till resultat, torde det nu tillåtas mig att, sedan jag

i korthet redogjort för det sätt, hvarpå dessa förhållanden komma att

gestalta sig efter den 12 nästkommande juli, med hvilken dag mellanrikslagen

upphör att gälla, bringa under nådigt öfvervägande frågan om de

anordningar, som med föranledande af den inträdda förändringen må böra

vidtagas.

Handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och Norge äro med

förbindande kraft för båda länderna ordnade genom mellanrikslagen. Under

den olika form, som betingas af unionsförhållandet mellan de båda länderna,

fyller sålunda mellanrikslagen samma uppgift som i förhållandet mellan

Sverige och flertalet öfriga länder de med dessa afslutade handels- och

sjöfartstraktater. Dessa innefatta såsom regel tillförsäkran om ömsesidig

behandling såsom den mest gynnade nation. Skulle mellanrikslagens giltighetstid

gå till ända, utan att några anordningar blifvit träffade för reglerande

under den följande tiden af handels- och sjöfartsförhållandena mellan

Sverige och Norge, komme de båda länderna att till hvarandra befinna sig

i samma ställning som två länder, hvilka icke med hvarandra äro förbundna

genom öfverenskommelse om ömsesidig behandling som den mest

gynnade nation. Härigenom komme gifvetvis hvartdera af de förenade

rikena att sakna kontraktsenlig säkerhet att icke i det andra blifva ogynsammare

behandladt än någon annan nation; hvilken behandling åter under

sådana förhållanden skulle inträda, skall jag nu söka påvisa.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5

Hvad dervid först, Norges ställning till Sverige angår, komme på

grund deraf, att differentialtullsystemet är främmande för vår tullagstiftning,

Norge efter mellanrikslagens upphörande icke att i tullhänseende på

den svenska marknaden intaga en ogynsammare ställning än de länder,

som åtnjuta behandling såsom den mest gynnade nation.

Annorlunda gestaltar sig förhållandet i fråga om sjöfarten. Utgångspunkten

för de bestämmelser, som för närvarande reglera främmande fartygs

rätt till sjöfart på Sverige, bildas af det så kallade produktplakatet eller

nådiga förordningen den 10 november 1724, hvilken vid äfventyr af fartygs

och lasts konfiskation förbjöd främmande fartyg att hit till riket införa

andra varor än sådana, som voro producerade i det land, till hvilket fartygen

hörde, äfvensom af nådiga förklaringen den 28 februari 1726, enligt

hvilken det är främmande fartyg förbjudet att idka kustfart mellan svenska

hamnar. Påföljden af konfiskation af fartyg och last är fortfarande bibehållen

vid främmande fartygs kustfart mellan svenska hamnar, hvaremot

ansvaret för öfverträdelse af förbudet att med främmande fartyg till riket

införa andra än eget lands produkter blifvit, genom nådiga kungörelserna

den 20 oktober 1824 och den 19 oktober 1833 mildradt, så att detta

ansvar, då varorna behörigen angifvas till förtullning, är bestämdt till

erläggandet af dubbla tullafgifter, men i annat fall till det straff, som

drabbar lurendrejeri eller tullförsnillning. Med omförmälda mildring i

straffbestämmelserna är 1724 års produktplakat fortfarande lagligen gällande,

hvilket äfven är fallet med 1726 års förklaring. Men faktisk tillämpning

eger numera produktplakatets förbud mot införsel med främmande fartyg

af andra än eget lands produkter icke gent emot något land, som med

Sverige eger i någon mån afsevärda sjöfartsförbindelser. Genom ett stort

antal sjöfartstraktater, afslutade från och med år 1826, hafva nemligen i

detta afseende flertalet främmande länders fartyg blifvit likstälda med

svenska. Äfven från kustfartsförbudet hafva i några under senare tider

afslutade sjöfartstraktater undantag medgifvits.

På grund af § 12 i mellanrikslagen af den 30 maj 1890 ega produktplakatets

bestämmelser icke tillämplighet på norska fartyg. Enligt

nämnda § skola nemligen alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar,

öppna eller däckade och af hvad slag och drägtighet som helst, ehvad de

der äro byggda eller naturaliserade, äfven i det andra behandlas såsom inhemska

och åtnjuta alla dermed förenade rättigheter samt således, utan

afseende om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort

eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor, icke

åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar,

än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras. Då det vidare i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

andra momentet af samma § heter, att det ena rikets fartyg och båtar ock

må inom det andra rikets område idka fraktfart med samma rätt och under

enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda, följer häraf

äfven, att norska fartyg icke allenast äro fritagna från kustfartsförbudet,

utan derutöfver åtnjuta den andra främmande länders fartyg icke tillkommande

rätten att inom Sveriges område idka fart å insjöar, floder och kanaler.

Om mellanrikslagen skulle upphöra, utan att nya särskilda bestämmelser

trädt i stället, skulle det sålunda blifva norska fartyg förbjudet att

idka varuförsel på Sverige med andra än inhemska produkter, hvarjemte

norska fartyg vid lagens upphörande komme i mistning af rätten att idka

fraktfart inom svenskt område.

Hvad derefter angår de afgifter, som drabba sjöfarten, framgår af nyss

omförmälda stadgande i mellanrikslagens § 12, att norska fartyg icke i Sverige

må åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar,

än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras. De afgifter, om hvilka

här kan vara fråga, äro lastpenningar, lotspenningar, fyr- och båkafgifter,

tonafgifter till sjömanshusen äfvensom hamnafgifter och andra afgifter till

kommuner. Af dessa afgifter utgå jemlikt § 4 i tulltaxeunderrättelserna

lastpenningarne med lika belopp af norska och andra främmande fartyg

som af svenska. Enahanda är förhållandet med ej mindre fyr- och håkafgift

en, i afseende å hvars erläggande och beloppet deraf numera enligt

§§ 44 och 49 i gällande förordning angående lotsverket ingen olikhet

eger rum mellan svenska och utländska fartyg, än äfven tonafgiften till

sjömanshusen, hvilken, enligt hvad i § 34 af reglementet för sjömanshusen

i riket uttryckligen stadgas, utgår med lika belopp för norskt som för

svenskt fartyg. Norska fartygs likställighet med svenska i fråga om utgörande

af nu omförmälda tre slag af afgifter komme sålunda icke att

rubbas genom mellanrikslagens upphörande. Vidkommande deremot lotspenningarne

meddelas i nådiga kungörelsen den 27 november 1896 angående

ändrad lydelse af § 1 samt upphäfvande af § 29 i förordningen

angående lotsverket den 15 februari 1881, så väl i afseende å befrielse

från skyldigheten att anlita kronolots som rörande lotspenningar erläggande,

vissa bestämmelser, gällande svenskt fartyg och sådant utländskt fartyg,

som traktatsenligt skall i afseende på skyldighet att anlita kronolots vara

med svenskt fartyg likstäldt. Ehuru sådan likställighet icke uttryckligen

omnämnes vare sig i mellanrikslagen eller i gällande traktater, lärer densamma

få anses inbegripen i den nationella behandling, som enligt nämnda

lag och traktater tillkommer norska och andra främmande fartyg, och

följaktligen för norska fartyg bortfalla med mellanrikslagens upphörande.

Hvad slutligen beträffar hamnafgifter och andra afgifter till kommuner,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

7

grundar sig norska fartygs likställighet med svenska i fråga om dessa

avgifter uteslutande på mellanrikslagens bestämmelser, och den lagstadgade

likställigheten skulle sålunda komma att upphöra med denna lag, ehuruväl,

då taxorna för sagda afgifter fastställas af Eders Kong]. Maj:t, ett

eventuel beslut af någon kommun om olikhet i afgifter för svenska och

för norska fartyg icke kunde vinna tillämpning utan Eders Kongl. Makts

medgifvande.

I det föregående är redogjordt för den förändrade ställning, Norges

handel och sjöfart på Sverige skulle komma att intaga, för den händelse

mellanrikslagen bortfölle, utan att i någon mån ersättas af andra bestämmelser.

Beträffande åter den ställning, som den svenska handeln och sjöfarten

under enahanda förutsättning skulle komma att intaga i Norge,

varder förhållandet delvis ett annat. Enligt den norska tulltaxan behandlas

för närvarande, likasom enligt den svenska, alla varor oberoende af deras

ursprung i tullhänseende lika, och den svenska handeln komme sålunda

äfven efter mellanrikslagens upphörande faktiskt att åtnjuta behandling

såsom den mest gynnade nations. Då de norska författningarne ej heller

känna till någon olikhet i skeppsafgifter af det ena eller andra slaget för

olika nationers fartyg, lika litet som något förbud för ett lands fartyg att

till Norge införa andra varor än sådana, som producerats i eget land,

komme sålunda svenska fartyg att i dessa afseenden blifva likstälda med

norska. I fråga slutligen om rätt till kustfart och inrikes sjöfart är genom

lagen af den 17 juni 1869 främmande fartyg i allmänhet och utan

vilkor af reciprocitet medgifvet att lika med inhemska föra varor, intagna

på en inländsk ort, till annan plats i landet, derest ej Konungen förordnar,

att ^ någon viss främmande nations fartyg ej må begagna sig af denna

tillåtelse. Äfven efter mellanrikslagens upphörande komme sålunda med

nu i Norge gällande lagstiftning Sverige att för sin handel och sjöfart på

Norge i alla afseenden åtnjuta behandling som den mest gynnade nation.

Den ordning för handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och

Norge, som är grundad i den ännu gällande mellanrikslagen, innefattar till

sina allmännaste drag, jemte behandling såsom den mest gynnade nation, ömsesidig

tullfrihet för hvardera landets naturalster och tillverkningar samt vissa

lättnader för gränstrafiken. Genom nämnda lags upphörande komme det för

den hittillsvarande mellanrikslagstiftningen särskildt kännetecknande eller det,

hvarigenom densamma väsentligen skiljer sig från våra handels- och sjöfartsaftal

med andra länder, nemligen den ömsesidiga tullfriheten för vissa varor,

att bortfalla. Skulle dertill efter mellanrikslagens upphörande de båda ländernas

ömsesidiga behandling ej blifva lika med den mest gynnade nations,

komme de till hvarandra i sämre ställning än till hvarje annat folk, med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

hvilket de faktiskt hafva handelsförbindelse. Att åtgärder böra vidtagas

till förebyggande häraf, synes uppenbart. Förhandlingar hafva derför

varit inledda med norska regeringen om upprättande af förslag till en

författning af samma ömsesidigt förbindande kraft som mellanrikslagen,

enligt hvilken författning de båda länderna skulle tillerkänna hvarandra

behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om handel och sjöfart

äfvensom erforderliga lättnader beredas gränstrafiken. Dessa förhandlingar

hafva emellertid icke ännu ledt till resultat af anledning, att fråga i

Norge blifvit väckt om införande af differentialtullsystemet och att, då

denna fråga ej ännu hunnit genomgå förberedande behandling, det ansetts

mindre lämpligt att för närvarande binda sin handlingsfrihet genom ett aftal

med Sverige om behandling såsom den mest gynnade nation.

Den omständighet, att en ömsesidigt förpligtande öfverenskommelse i

ämnet sålunda icke kunnat komma till stånd, synes dock icke innebära giltig

anledning att icke medgifva Norge behandling som den mest gynnade nation.

När mellanrikslagen gått till ända, skulle, med nu gällande bestämmelser, Sverige

fortfarande komma att i Norge åtnjuta behandling såsom den mest

gynnade nation, men Norges sjöfart deremot att i Sverige vidkännas en

högst väsentlig inskränkning i sina hittillsvarande förmåner. Anledning

att försätta den norska sjöfarten på Sverige i en sådan undantagsställning,

vida ofördelaktigare än den, som åtnjutes af andra länders sjöfart här i

riket, lärer icke förefinnas, och jag har derför trott, att, oaktadt öfverenskommelse

om ömsesidig behandling som den mest gynnade nation icke

kunnat komma till stånd, förhållandet genom en af Norges samtycke oberoende

lag borde ordnas sålunda, att sådan behandling komme Norges

handel och sjöfart här i riket till godo. Tydligt är emellertid, att en dylik

lag icke bör ega gällande kraft längre, än motsvarande förmån tillkommer

svensk handel och sjöfart i Norge. Då likväl lagens giltighet svårligen kan

till sitt fortbestånd göras beroende af inträffandet eller uteblifvandet af en

norsk lagstiftningsåtgärd, synes vilkoret af reciprocitet ej böra i sjelfva

lagen upptagas. Lämpligare torde vara, att lagen antages att gälla till och

med någon dag vid slutet af nästkommande års riksdag, exempelvis den

15 maj eller den tidigare dag, då nytt beslut blifvit af Riksdagen fattadt.

Dermed vinnes ock möjlighet att få denna lag, som ju till följd af sin

beskaffenhet bör vara gemensam, bragt till stånd såsom sådan, om de i

Norge nu pågående utredningar då hunnit föras till slut.

Ledd af de åsigter, jag sålunda uttalat, har jag låtit upprätta ettförslag

till förordning i ämnet.’ Detta förslag, som äfven upptager de bestämmelser

rörande gränstrafiken mellan de förenade rikena, hvilka ansetts

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

9

erforderliga, sedan de i inellanrikslagen för närvarande innefattade bestämmelserna

i ämnet trädt ur kraft, är af följande lydelse.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst omförmäla

författningsförslag, hvilket, finnes detta protokoll under lita. — bilagdt,

yttrade departementschefen vidare:

Beträffande de särskilda §§ i det nu upplästa lagförslaget anhåller

jag att få anföra följande.

§ 1. Denna § är af samma innehåll som § 12 i mellanrikslagen

af den 30 maj 1890, allenast med de ändringar, som påkallas deraf, att

förstnämnda § blott afser att reglera norska fartygs rättigheter i Sverige.

De norska fartygen bibehållas derigenom vid den likställighet med de

svenska, som nu är dem förunnad, och således äfven vid rätten att å insjöar,

floder och kanaler inom riket idka fraktfart, en rätt, hvilken, såsom

förut blifvit framhållet, icke tillkommer någon annan främmande nations

fartyg. Då emellertid svenska fartyg i Norge åtnjuta motsvarande förmån

och denna i öfrigt icke kan sägas vara af någon större betydelse, har jag

ansett skäl saknas att föreslå rubbning i det hittills bestående förhållandet

i detta afseende.

§ 2. Då två länder äro med landgräns förenade med hvarandra, är

det,. åtminstone sä vidt gränsen går genom någorlunda befolkade trakter,

vanligt, att särskilda bestämmelser meddelas rörande gränstrafiken i syfte

att bereda befolkningen i gränsdistrikten den lättnad i samfärdseln öfver

gränsen, som med bevarande af nödig kontroll i tullhänseende må vara

förenlig. Till lättnader af sådant slag hör den i § 4 af gällande mellanrikslag

medgifna rättighet att tullfritt öfver gränsen i mindre qvantiteter

föra vissa eljest tullpligtiga artiklar. Behofvet af denna lättnad kommer

naturligtvis äfven framgent att göra sig gällande, med afseende hvarå i

mom. 1 af förevarande § upptagits bestämmelser motsvarande de i mellanrikslagens

§ 4 innefattade, dock med iakttagande, att varuqvantiteterna i

allmänhet sänkts till de belopp, som upptagits i det inför Eders Kongl.

Maj:t den 12 sistlidne februari anmälda, af svenska och norska ombud vid

sammanträde å Holmenkollen vid Christiania den 2 oktober 1896 upprättade

förslag till mellanrikslag. Enär emellertid, enligt hvad jag inhemtat,

de i sistnämnda förslag upptagna maximiqvantiteterna för fläsk och spanmål,

nemligen 5 kilogram för det förstnämnda varuslaget samt 25 kilogram

för omalen och 15 kilogram för malen spanmål, i gränsorterna ansetts

otillräckliga, har jag ansett samma qvantiteter utan betänklighet kunna

något höjas, nemligen till 10 kilogram för fläsk samt till 40 kilogram för

omalen och 25 kilogram för malen spanmål.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 25 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Vissa gränsoi''ter på den svenska sidan äro så aflägset belägna från

stad eller annan handelsplats inom riket, att de för sin tillförsel af allehanda

förnödenheter äro företrädesvis hänvisade till Norge, der de ock

måste söka afsättningsorten för sina produkter. Detta är särskilt förhållandet

med gränstrakterna inom nordligaste delen af Vermland, inom

Dalarne och Herjeådalen samt inom nordligaste delen af Jemtland och vidare

norrut. För dessa trakter måste den föreslagna sänkningen af de till

tullfri införsel medgifna varuqvantiteterna komma att medföra känbar

olägenhet. Vid sådant förhållande och då besvärligheten af kommunikationerna

på den svenska sidan torde utgöra tillräcklig garanti mot missbruk

i handelsändamål af eu något rymligare tilltagen införselrätt, hafva

de i mellanrikslagens § 4 stadgade varuqvantiteterna synts mig böra bibehållas

såsom undantagsvis gällande för nyssnämnda landsdelar. Dervid

hafva likväl, enligt nyssnämnda komiterades förslag, artiklarna bränvin och

sprit och dermed beredda drycker samt vin äfvensom den numera tullfria

artikeln salt uteslutits, hvarjemte den till tullfri införsel medgifna qvantiteten

socker höjts från 8 kilogram till den med gällande decimalsystem

mera öfverensstämmande siffran 10 kilogram.

Sista stycket i förevarande mom. öfverensstämmer till innehållet med

sista stycket i mellanrikslagens § 4 med den skilnad, att den uti ifrågavarande

lagrum omförmälda skriftliga försäkran föreslagits skola, på sätt åt

nyss omförmälda komiterade blifvit hemstäldt, afgifvas under edlig förpligtelse.

Bestämmelserna i mom. 2, 3, 4 och 5 i § 2 af författningsförslaget

sakna motsvarighet i mellanrikslagen, och dylika bestämmelser hafva ej

heller varit af behofvet påkallade, så länge ömsesidig tullfrihet för hvardera

landets produkter och tillverkningar varit medgifven. Enligt upplysningar

inhemtade från med ortförhållandena förtrogna personer skulle

flerstädes i gränstrakterna ganska känbara rubbningar uppstå i det dagliga

lifvets förhållanden, derest icke den i sagda moment omförmälda

samfärdsel med Norge obehindradt tillätes. Genom stadgandet i mom. 5,

enligt hvilket. vederbörande tullmyndighet eger meddela erforderliga kontrollföreskrifter,

lärer faran för missbruk vara förebyggd.

§3 i författningsförslaget är af enahanda innehåll med § 6 i mellanrikslagen,

allenast med den ändring, som påkallas deraf, att nu endast

afses att reglera förhållandena vid varuförsel från Norge till Sverige.

Sedan generaltullstyrelsen genom nådig remiss erhållit befallning att

afgifva underdånigt utlåtande öfver omförmälda författningsförslag, har

styrelsen den 22 i denna månad sådant utlåtande afgifvit och deruti anfört,

att med afseende å den korta tid, den föreslagna förordningen vore

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

11

afsedd att gälla, syntes i detta sammanhang något styrelsens yttrande icke

kunna anses påkalladt i fråga om, huruvida omständigheterna kunde för

framtiden höra föranleda ändring i nu gällande bestämmelser angående

norska fartygs behandling i svenska hamnar, med hvilka bestämmelser förslagets

§ 1 i alla delar öfverensstämde; och hade styrelsen i öfrigt icke

något att erinra vid föreskrifterna i det remitterade förslaget.»

Till en början tillåter sig utskottet, till upplysning om Sveriges och

Norges utrikes fraktfart under åren 1880—1894, hänvisa till de vid detta

betänkande fogade statistiska tabeller, hvilka utarbetats enligt uppdrag af

de för deltagande i förhandlingar om ny mellanrikslag af Kongl. Maj:t

förordnade svenska ombud. Af dessa tabeller framgår, att i afseende å

fraktfarten mellan Sverige och Norge, svenska fartyg användts i betydligt

högre grad än norska, men att deremot norska fartygs fraktfart mellan

Sverige och utlandet vida öfverstiger svenska fartygs fraktfart mellan

Norge och utlandet, äfvensom att, beträffande fraktfarten mellan utrikes

orter, norska fartyg varit använda i långt större utsträckning än svenska;

och anser utskottet sig böra här införa följande utdrag af nämnda tabeller:

Svenska fartygs fraktfart mellan

Norska fartygs fraktfart mellan

Sverige och

Norge.

Norge och

utlandet.

utrikes orter.

Sverige och

Norge.

Sverige och

utlandet.

utrikes orter.

Antal.

Tontal.

An-

tal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

po r (1880—1884

2,801

95,058

403

97,863

4,627

1,467,639

494

38,266

2,329

738,796

15,608

6,202,760

2.11885—1889

3,068

122,250

383

115,437

4,988

1,756,312

798

38,103

1,764

558,155

15,083

6,639,777

p 111890—1804

3,373

160,132

408

118,179

5,433

2,022,060

1,048

57,319

1,534

627,873

15,309

7,945,960

Med åtskilliga främmande länder hafva traktater afslutats, genom

hvilka rättighet medgifvits dessa nationers fartyg att idka kustfart mellan

svenska hamnar. Rätt att idka fraktfart å insjöar, floder och kanaler är

deremot icke medgifven främmande nationers fartyg i vidsträcktare mån,

än att de ega från utrikes ort direkt ingå till inne i landet belägna stapelstäder.

Härifrån utgöra emellertid norska fartyg ett undantag, i det desamma

enligt nu gällande mellanrikslag skola behandlas såsom inhemska

och sålunda icke blott, i likhet med de mest gynnade nationers, ega att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

idka kustfart, utan äfven hafva rättighet till fraktfart å svenska insjöar,

floder och kanaler. Huruvida norska fartyg i någon större utsträckning

begagnat sig af denna senare rättighet, derom kan utskottet, då statistiska

uPPS^er saknas, icke med säkerhet uttala sig. Vid mellanrikslagens upphörande

komma, i händelse icke nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges

handels- och sjöfartsförhållanden stadgas, de stränga och för vår tid olämpliga

bestämmelserna i 1724 års produktplakat och 1726 års förklaring att

åter vinna tillämpning i förhållande till Norge, hvilket enligt utskottets

åsigt bör förebyggas. Samma förmåner, som norska fartyg ega i Sverige

och hvilka förmåner enligt den kongl. propositionen skulle fortfarande

bibehållas till och med den 15 maj nästkommande år, tillkomma, oberoende

af mellanrikslagen, svenska fartyg i Norge. Under förutsättning

att svenska fartyg, jemväl efter det mellanrikslagen den 12 nästkommande

juli upphört att gälla, komma att behandlas såsom hittills, synes

det utskottet billigt och rättvist, att icke heller i fråga om norska fartygs

behandling i Sverige någon förändring inträder vid nämnda tid. Såsom

vilkor härför bör dock enligt utskottets åsigt uttryckligen stadgas, att, om

mot förmodan Norge skulle med hänsyn till Sverige införa förändrade bestämmelser

beträffande vare sig sjöfarten eller tullbehandlingen af varor,

som dit införas från Sverige, genom hvilka bestämmelser Sveriges behandling

som den mest gynnade nation skulle i någon mån inskränkas, Kongl.

Maj:t må eg a att omedelbart förordna om upphäfvande af de särskilda förmåner,

som blifvit Norge beviljade; och utskottet har derför ansett bemyndigande

böra lemnas Kongl. Maj:t att i detta hänseende handla å

Riksdagens vägnar.

Beträffande stadgandena i §§ 2 och 3 af förevarande förslag till förordning

om medgifvande att vid resa från Norge till Sverige tullfritt medföra

bestämda qvantiteter af vissa till införsel tillåtna, tull underkastade

naturalster och tillverkningar, torde böra erinras, att den vidsträcktare

rätt, som i detta hänseende af Kongl. Maj:t föreslagits beträffande vissa

delar af riksgränsen, icke är större än den, som nu tillkommer befolkningen

utmed hela gränsen. Denna befolkning har sedan lång tid tillbaka

varit van att få utan erläggande af tullafgift hemta sina förnödenheter

från Norge, och ett upphäfvande af denna rättighet skulle

utan tvifvel uppväcka missnöje hos nämnda gränsbefolkning och äfven

leda till försök att öfver gränsen insmuggla varor. Med hänsyn dertill,

att missbruk visat sig icke sällan hafva egt rum af den rätt till tullfri

införsel af vai’or, som i nu gällande mellanrikslag finnes medgifven vid

resa öfver gränsen, har dock inom utskottet den fråga framkastats, huruvida

icke strängare kontrollföreskrifter borde stadgas till förekommande af

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

13

sådant missbruk. I förlitande på, att genom bestämda instruktioner till

tullmyndigheterna missbruk må i möjligaste mån förebyggas — så att

t. ex., om minderåriga medfölja resande, den tillåtna qvantiteten icke må

beräknas för hvarje medföljande och att icke ett till äfventyrs upplagdt

större parti varor må kunna fritt föras öfver gränsen förmedelst tätt upprepade

resor, in. m. dylikt — äfvensom att, särskildt då varor af resande

medföras för annans räkning, tulltjensteman skall låta sig angeläget vara

att infordra under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de

medförda varorna icke införas i handelsafsigt, har utskottet emellertid

funnit sig böra tillstyrka antagande äfven af §§ 2 och 3.

Såsom af chefens för finansdepartementet här ofvan intagna yttrande

framgår, är fråga väckt om ändradt tullsystem i Norge. I afvaktan

på norska Stortingets beslut i detta hänseende och för att, utan rubbning

af sjöfartsförhållandena under mellantiden, lemna nästkommande års Riksdag

fullt obundna händer att i handels- och sjöfartshänseende till Norge

besluta så, som Riksdagen då finner förhållandena kräfva, har utskottet

ansett en förordning af allenast provisorisk natur, såsom Kongl. Maj:t föreslagit,

böra införas.

På de skäl, som sålunda anförts, hemställer utskottet: 1

1 ro) att ifrågavarande, af Kongl. Maj:t. framlagda

förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande

sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och

Norge måtte af Riksdagen antagas; och

2:o) att Riksdagen dessutom måtte besluta, att,

derest Kongl. Magt skulle finna, att Sveriges behandling

i handels- och sjöfartsförhållanden såsom den af Norge

mest gynnade nation i ett eller annat afsevärdt hänseende

varder upphäfd, eller motsvarande rättigheter, som

i § 2 mom. 2—4 af ofvannämnda förslag medgifvits

vid införsel till Sverige, skulle vid införsel till Norge

förvägras, Kongl. Maj:t må ega att när som helst förordna,

det denna författning delvis eller helt och hållet

skall upphäfvas.

Stockholm den 12 maj 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Öfversigt öfver Sveriges och Norges utrikes fraktfart under

åren 1880-18941).

Svenska fartyg. A. Fraktfart mellan Sverige och Norge.

Ankomna till Norge frän Sverige

Afgångna från Norge till Sverige.

S u m m a.

Å r.

Antal.

Tontal.

Deraf ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Deraf ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Deraf ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Antal.

Ton tal.

Antal.

Tontal.

1880...........

584

49,943

308

44,752

1,580

62,577

318

48,706

2,164

112,520

626

93,458

1881...........

539

31,854

173

26,953

1,855

49,543

194

31,639

2,394

81,397

367

58,592

1882...........

498

32,104

153

26,836

2,405

56,781

182

32,195

2,903

98,885

335

59,031

1883...........

589

36,467

254

32,598

2,964

63,790

257

34,570

3,553

100,257

511

67,163

1884...........

577

39,406

208

34,842

2,417

52,829

149

28,495

2,994

92,235

357

63,337

1880—1884:1

i medeltal

årligen J

5574

37,954-8

2192

33,''96-

2,244-2

57,104-0

220''o

35,121 °

2,801-6

95,058-8

439’2

68,317

1885...........

583

52,656

199

48,223

2,410

73,925

197

48,849

2,993

126,581

396

97,072

1886...........

540

55,532

191

48,809

2,400

74,492

190

49,410

2,940

130,024

381

98,219

1887...........

729

50,356

176

43,143

2,318

67,162

186

45,384

3,047

117,518

362

88,527

1888...........

2) 592

2) 45,603

177

40,238

2,422

66,293

180

42,612

3,014

111,896

357

82,850

1889...........

409

48,923

193

45,286

2,938

76,310

202

48,923

3,347

125,233

395

94,209

1885-1889;]

i medeltal

årligen

570-6

50,6140

187-2

45,:139-

2,497-6

71,636

I9rO

47,°35-6

3,0682

122,250^4

3782

92I75

1890..........

539

56,640

239

52,142

2,964

82,649

248

56,464

3,503

139,289

487

108,606

1891...........

573

65,279

253

60,181

2,834

87,555

257

62,634

3,407

152,834

510

122,815

1892...........

593

76,951

309

61,148

2,691

98,873

313

74,093

3,284

175,824

622

145,241

1893...........

456

69,609

251

62,869

2,693

92,226

259

66,841

3,149

161,835

510

129,710

1894 .........

573

72,387

368

66,184

2,953

98,492

377

70,626

3,526

170,879

745

136,810

1890—1894:]

i medeltal

årligen J

546-8

68,173-2

284-0

62,504-8

2,827-0

9'',959-

290-8

66,131 6

3,373''S

160,132-2

5/4-8

128,636

*) De i tab. 2 lemnade uppgifter angående svenska och norska lastade fartyg å utrikes orter äro, hvad angår de svenska farty

hemtade från Sveriges och beträffande de norska fartygen från Norges officiella statistik.

2) I Kommerskollegii berättelse felaktigt: 177 fartyg om 40,238 ton.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

15

forska fartyg. A. Fraktfart mellan Sverige och Norge.

Ankomna till Sverige från Norge. Ankomna från Sverige till Norge. Summa.

Å r.

Antal.

Tontal.

Deraf

ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Deraf

ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Deraf

ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

1880___________

211

17.720

23

5,066

189

13,041

30

7,527

400

30,761

53

12,593

1881...........

323

21,845

31

6,063

195

8,663

22

3,090

518

30,508

53

9,153

1882...........

319

31,399

73

15,918

309

17,430

43

9,473

628

48,829

116

25,391

1883 .......

299

22,048

47

10,994

179

16,570

45

11.784

478

38,618

92

22,778

1884...........

285

26,575

51

10,580

164

16,041

36

10,879

44!)

42,616

87

21,459

1880—1884:

i medeltal

årligen

■ 287-4

23,9174

45‘°

9,724''2

207 z

14,3490

35''2

8,550-6

494-6

38,2664

802

18,274-8

1885...........

332

21,172

36

5,937

151

7,451

11

2,661

483

28,623

47

8,598

1886...........

310

18,457

26,794

44

8,008

7,751

164

11,817

40

6,390

474

30,274

84

14,398

10,751

1887...........

428

53

210

10,241

29

3,000

638

37,035

82

1888...........

868

35,041

469

19,024

655

17,835

410

9,197

1,523

52,876

879

28,221

1889...........

612

31,163

52

9,487

260

10,544

43

2.223

872

41,707

95

11,710

1885—1889:

i medeltal

årligen

5io°

26,525-4

130-8

IO,04r

N

OO

OO

d

n.577-6

io6’6

4,6942

798-0

O

O

ocT

c*-)

237-4

''4.735-6

1890...........

544

25,928

88

6,820

342

16,233

56

4,172

886

42,161

144

10,992

1891...........

471

32,002

130

17,106

342

16,772

67

3,913

813

48,774

197

21,019

1892...........

844

47,327

483

24,308

683

24,901

412

12,350

1,527

72,228

895

36,658

1893...........

665

41.351

439

27,381

628

30,552

396

18,021

1,293

71,903

835

45,402

1894...........

396

32,911

108

16,820

328

18,622

68

8,034

724

51,533

176

24,854

1890—1894:

i medeltal

årligen

^1

OO

O’

35,903-8

249-6

18,487-

464-6

21,4160

199-8

9,2980

1,0486

57,3198

4494

27,785°

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

(Forts.) Svenska fartyg. B. Fraktfart mellan Sverige och utlandet.

Å r.

Ankomna till utrik

Antal. Tontal.

es ort fr

Deraf

Antal.

in Sverige.

ångfartyg.

Tontal.

Åtgångna från utrikes ort till Sverige.

Deraf ångfartyg.

Antal. Tontal.

Antal. Tontal.

Antal.

S U IT

Tontal.

m a.

Deraf ångfartyg.

Antal. Tontal.

1880............

6,171

1,116,778

1,707

534,070

3,123

742,334

1,735

520,760

9,294

1,859,112

3,442

1,054,830

1881............

5,827

1,006,953

1,671

486,948

3,106

739,090

1,858

537,144

8,933

1,746,043

3,529

1,024,092

1882............

6,803

1,265,711

1,942

654,255

3,761

934,435

2,171

698,162

0,564

2,200,146

4,113

1,352,417

1883............

7,120

1,342,391

2,253

761,211

3,942

1,012,536

2,522

819,383

1,062

2,354,927

4,775

1,580,594

1884............

1880-1884:1

6,906

1,316,491

2,323

797,579

4,081

1,090,844

2,636

896,657

0,987

2,407,335

4,959

1,694,236

i medeltal >

årligen J

6,5654

1,209,664-8

1,979''z

646,812-6

3,602-6

903,847-8

2,1844

694,421-3

10,1680

2,113,512-6

4,163-6

•-34''.233

1885............

6,852

1,341,242

2,427

848,686

4,260

1,190,073

2,869

980,731

1,112

2,531,315

5,296

1,829,417

1886............

6,274

1,338,356

2,398

874,370

4,014

1,177,628

2,678

965,151

0,288

2,515,984

5,076

1,839,521

1887............

7,020

1,502,543

2,607

963,651

4,280

1,260,128

2,889

1,039,709

2,762,671

5,496

2-003,360

1888............

7,316

1,540,647

2,527

969,218

3,641

1,179,319

2,563

963,178

0,957

2,719,966

5,090

1,932,396

1889............

1885—1889:|

7,591

1,565,119

2,763

1,006,350

4,068

1,284,849

2,702

1,018,081

11,659

2,849,968

5,465

2,024,431

i medeltal >

årligen J

7,010-6

1,457,5814

2,5444

932,455 o

4,0526

1,218,3994

2,740-2

993,37°-

11,063-2

2,675,980-8

5,284-6

•,925,825-

1890............

7,589

1,644,983

2,940

1,092,771

4,123

1,317,677

2,723

1,048,791

11,712

2,962,660

5,663

2,141,562

1891............

7,844

1,729,249

2,927

1,145,872

3.906

1,309,099

2,580

1,051,697

11,750

3,038,348

5,507

2,197,569

1892............

7,783

1,736,630

2,917

1,165,039

3,830

1,329,208

2,417

1,076,091

613

3,065,838

5,334

2,241,130

1893............

7,560

1,750,825

2,949

1,186,605

3,874

1,359,763

2,504

1,123,131

1,434

3,110,588

5,453

2,309,736

1894............

1890—1894:1

8,000

1,896,482

3,255

1,326,094

4,564

1,583,984

2,969

1,313,477

,564

3.480,466

6224

2,639,571

i medeltal >

årligen )

7>755''2

1,751,633-8

2,997''6

1,183,276-2

4,059''4

•,379,9462

2,638- 6

1,122,637-

11,8146

3,131,580-0

5,6362

2,3°S,9''3''

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

17

Svenska fartyg. B. Fraktfart mellan Norge och utlandet.

Ankomna till utrikes ort från Norge. Afgångna från utrikes ort till Norge. Summa.

Å r.

Deraf

ångfartyg.

Deraf

ångfartyg.

Deraf ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Antal.

Ton tal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

880............

5,222

994.425

551

184,168

2,543

529,063

556

195,839

7,765

1,523,488

1,107

380,007

5,220

1,002,940

679

211,282

2,794

597,358

710

239,955

8,014

1,600,298

1,389

451,237

882............

5,491

1,168,516

785

267,166

2,780

641,610

829

292,406

8,271

1,810,126

1,614

559,572

5,273

1,167,354

840

319,757

2,701

678,766

928

361,498

7,974

1,846,120

1,768

681,255

5,474

1,330,780

1,050

413,878

2,597

706,649

980

404,192

8,071

2,037,429

2,030

818,070

880-1883:]

i medeltal ''

5.336-0

1,132,803-0

78r

279,250-

2,6830

630,6892

8006

298,778-8

8,019-0

i,763,492-o

1,581-6

578,028.2

årligen. |

885..........

4,640

1,116,601

983

377,540

2,737

736,739

1,015

411,013

7,377

1 853 340

1 998

788553

886............

4,540

1,159,284

1,084

416,818

2,594

740,088

1,053

436,237

7,134

1 899 372

2,137

887.........

4,970

1,276,031

1,268

487.885

2,674

764,599

1,191

476,344

7644

2040630

2 459

964,229

888............

4,829

1,272,844

1,209

464,466

2,719

811,310

1,224

497,157

7,548

2,084,154

2,433

961,623

5,296

1,416,038

1,478

574,810

2,862

858,178

1,310

537,665

8.158

2,274,216

2,788

1,112,47

885—1889: 1

i medeltal >

4.855-0

1,248,159 6

1,2044

464,303-8

2,7172

782,1828

1,158 6

471,683-2

7,57*-*

2,030,342-4

2,363-

935,987-o

årligen. J

890............

5,183

1,469,227

1,556

651,270

2,895

940,848

1,416

625,085

8,078

2,410,075

2,972

1,276,355

891............

4,864

1,536,458

1,603

707,504

3,094

1,104,612

1,639

750,856

7,958

2,641,070

3,242

1,458,360

892............

4,988

1,570,262

1,705

735,726

3,028

1,075,711

1,580

736,377

8,016

2,645,973

3,285

1,472,103

893............

4,698

1,553,452

1,824

806,432

2,806

1,082,780

1.624

805,413

7,504

2,636,282

3,448

1,606,845

4,580

1,356,664

1,768

061,658

2,949

1,009,996

1,714

703,895

7,529

2,366,660

3,482

1,365,553

890—1894: 1

i medeltal >

4,862-6

I,4Q7.21Z''6

1,691-2

712,568-0

z.954''4

1,042,789-4

1.594 6

7Z3,3Z5-*

7,8<7''°

2,540,002-2

3,285-8

1,435,843 *

årligen. |

Bill. till Kiksd. Prat. 1897. 5 Sami. 1 Afd. N:o 25.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

(Forts.) Svenska fartyg. C. Fraktfart mellan Norge och utlandet.

Ankomna till Norge från utrikes ort.

Afgångna från Norge till utrikes ort.

Summa.

Å r.

Antal.

Tontal.

Deraf ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Deraf ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Deraf

ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

1880............

207

45,209

128

37,323

210

43,058

69

26,510

417

88,267

197

63,

1881............

177

42,670

122

37,682

230

48,829

108

36,177

407

91,499

230

73

1882............

160

41,641

119

35,841

238

48,393

102

34,411

398

90,034

221

70

1883............

147

46,060

117

42,342

221

52,627

109

39,816

368

98,687

226

1884............

1880—1885: |

166

46,868

139

42,257

261

73,960

154

61,569

427

120,828

293

1

i medeltal >

årligen. )

1714

44,4896

125-0

39,0890

232-0

53:3734

1084

39,6960

4°34

97,863-0

2334

78,

1885............

150

46,519

134

44,123

209

66,741

135

58,083

359

113,260

269

1

1886............

177

52,433

159

49,568

203

57,907

148

52,017

380

110,340

307

101,

1887............

155

42,270

129

38,492

204

59,731

158

53,012

359

102,001

287

1888............

»)225

'') 70,135

186

64,544

220

68,141

151

59,797

445

138,276

337

1889............

1885-1889:1

135

41,132

112

38,301

239

72,180

178

64,638

374

118,312

290

102

i medeltal !■

årligen. |

1684

50,497-8

1440

47,o°5-6

215-0

64,940-0

1540

57,5°9''

3834

n 5,437-8

2980

104,51

1890............

163

44,096

151

41,915

246

62,301

188

56,969

409

106,397

339

98,

1891............

169

47,976

144

44,536

228

61,447

167

55,033

397

109,423

311

99,

1892............

147

45,606

126

41,362

257

85,953

205

78,412

404

131,559

331

119,

1893............

158

43,913

124

38,363

268

80,179

191

69,301

426

124,092

315

107,

1894............

1890—1894:1

156

44,530

131

40,480

252

74,896

203

69,479

408

119,426

334

109,

i medeltal >

årligen. |

1586

45,224 a

’35''2

41>331''2

250-2

72.95 5 *

190-8

65,8388

408-8

118,1794

OO

ro

O

0''

107,1

'') I Kommerskollegii berättelse felaktigt: 640 fartyg om 75,500 ton.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

19

Norslea fartyg. C. Fraktfart mellan Sverige och utlandet.

Ankomna

till Sverige från utrikes ort.

Afgångna från Sverige till utrikes ort.

S u m

m a.

. # ■..._

Å r.

Antal.

Tontal.

Deraf ångfartyg.

Antal. Tontal.

Antal.

Tontal.

Deraf

Antal.

ångfartyg.

Ton tal.

Antal.

Tontal.

Deraf

Antal.

ångfartyg.

Tontal.

1880............

436

107,521

43

11,599

1,933

594,040

41

12,442

2,369

701,561

84

24,041

1881............

434

117,648

40

10,958

1,810

582,798

33

10,511

2,244

700,446

73

21,469

1882............

495

142,739

68

27,633

2,126

715,273

80

38,825

2,621

858,012

148

66,458

1883............

540

163,922

113

41,740

2,061

686,103

97

47,073

2,601

850,025

210

88,813

1884............

1880-1884:)

422

127,451

in

44,855

1,391

456,487

113

50,741

1,813

583,938

224

95,596

i medeltal >

årligen |

465-

131,856-2

75''°

27,357''°

1,864-2

606,940-2

72-8

3i-9i8-

2,329-6

738,7964

147-8

59,275''4

1885..... ......

464

137,905

91

40,382

1,456

479,551

125

65,315

1,920

617,456

216

105,697

1886............

384

121,749

67

34,734

1,134

376,323

91

41,582

1,518

498,072

158

76,316

1887............

377

110,181

42

17,608

1,300

401,534

105

32,917

1,677

511,715

147

50,525

1888............

383

109,181

49

13,642

1,471

478,959

66

22,812

1,854

588,140

115

36,454

1889............

1885-1889:1

512

151,275

103

45,701

1,341

424,121

152

64,459

1,853

575,396

255

110,160

i medeltal >

årligen J

4240

126,058-2

70-4

3°,4«3''4

1 >34°’4

432,097-6

107-8

45,4''7-

1,764-4

558,155-8

1782

75,8304

1890............

432

141,515

95

49,453

1,138

396,037

153

78,714

1,570

537,552

248

128,167

1891............

379

349,176

106

58,902

1,166

440,850

175

94,001

1,545

590,026

281

152,903

1892............

444

170,072

120

72,978

1,096

426,505

235

124,223

1,540

596,577

355

197,201

1893............

416

176,910

174,964

143

86,161

91,629

1,056

1139

459,634

264

163,316

1,472

636,544

407

249,477

1894............

1890—1894:1

407

146

603,704

375

317,279

1,546

778,668

521

408,908

i medeltal >

årligen

4*5 6

162,527-4

122*0

71,8246

1,1190

465,3460

2402

155,506 6

1,534-6

627,873-4

362-4

227,331-2

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

(Forts.) Svenska fartyg. D. Fraktfart mellan utrikes orter.

A n k

0 m n

a.

Afgå

n S

n a.

Summa

År.

Antal.

Ton tal.

Deraf ångfartyg.

Antal. Tontal.

Antal.

Tontal.

Deraf

Antal.

ångfartyg.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Deraf

Antal.

ångfartyg.

Tontal.

1

1880...........

2,735

788,993

952

269,840

2,623

761,373

944

265,451

5,358

1,550,36(5

1,896

5555,291

1881............

2,139

669,210

760

223,535

1,990

633,905

713

216,604

4,129

1,5303,115

1,473

440,139

1882............

2,337

716,796

838

269,221

2,133

672,574

771

252,860

4,470

1,389,370

1,609

522,081

1883............

2,356

768,457

904

321,764

2,167

716,786

815

286,386

4,523

1,485,243

1,719

608,150

1884............

1880-1884:]

2,451

853,208

1,013

395,408

2,208

756,895

883

324,207

4,659

1,610,103

1,896

719,615

i medeltal !

årligen J

2,403-6

759>332''8

8934

295>953''

2,2242

708,306-6

8252

269,1016

4.627-8

1,467,639.4

1,718-6

565,055-

1885............

2,363

835,751

1,088

422,506

2,208

775,420

1,028

386,498

4,571

1,611,171

2,116

809,001

1886............

2,370

828,200

1,112

436,249

2,246

772,874

1,089

414,980

4,616

1,601,074

2,201

851,229

1887............

2,823

992,624

1,527

610,557

2,572

887,623

1,304

517,019

5,395

1,880,247

2,831

1,127,576

1888...........

2,616

923,559

1,375

553,212

2,426

845,042

1,342

521,222

5,042

1,768,601

2,717

1,074,434

1889............

1885-1889:]

2,794

1,021,517

1,639

664,326

2,524

898,952

1,494

590,111

5,318

1,920,469

3,133

1,254,437

i medeltal >

årligen j

z>593''2

920,330-2

1,3482

537,370-

2,395 ^

835,982-2

1,251-4

485,966-0

4,9884

1,756,312-4

2,5996

1,023,3360

1890............

2,866

1,093,856

1,777

768,591

2,703

1,049,471

1,741

764,310

5,569

2,143,327

3,518

1,532,901

1891............

2,932

1,115,865

1,841

789,757

2,813

1,083,702

1,816

790,854

5,745

2,199,567

3,657

1,580,611

1892............

2,636

1,007,994

1,567

682,835

2,412

932,492

1,434

633,423

5,048

1,940,486

3,001

1,316,258

1893............

2,716

959,830

1,604

656,325

2,476

898,275

1,442

606,954

5,192

1,858,105

3,046

1,263,279

1894..........

1890—1894:1

3,032

1,058,732

1,914

755,987

2,579

910,084

1,516

624,320

5,611

1,968,816

3,430

1,380,307

i medeltal >

årligen j

2,836-4

''>047,2S5''4

1,740-6

730,699-

2,596-6

974,804-8

1,589 8

683,972-2

5,433-o

2,022,060-2

3,330-4

1,414,671-2

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

21

Norska fartyg. D. Fraktfart mellan utrikes orter.

Ankomna.

Afgå

n g n a.

Sun

m a.

A r.

Deraf ångfartyg.

Deraf ångfartyg.

Deraf ångfartyg.

Antal.

Tontal.

Antal.

Ton tal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Ton tal.

1880............

9,581

3,565,247

370

153,679

8,041

3,057,941

371

159,553

17,622

6,623,188

741

313,232

1881............

7,918

3,101,541

335

148,604

6,604

2,672,637

354

160,768

14,522

5,774,178

689

309,372

1882 ...........

9,047

3,552,011

640

301.439

7,111

2,863,293

608

287,534

16,158

6,415,304

1.248

588,973

1883............

8,431

3,354,375

888

372,102

7,031

2,878,944

860

363,390

15,462

6,233819

1,748

735,492

1884............

7,755

3,211,243

921

405,107

6,525

2,756,572

896

404,901

14,280

5,967,815

1.817

810,008

1880—1884: j

i medeltal J

8,5464

O-i

OJ

OO

OO

0*

4-''

6308

276,186-2

7,062.4

2,845,8774

6178

275,2292

15,6088

6,202,760-8

1,248.6

55>,4154

årligen )

1885............

7,709

3,284,188

1,162

562,867

6,619

2,907,595

1,121

536,814

14,328

6,191,783

2,283

1,099,681

1886............

7,749

3,355,587

1,420

684,131

6,853

3,017,755

1,308

624,662

14,602

6,373,342

2,728

1,308,793

1887............

8,086

3,489,873

1,481

728,744

7,123

3,144,198

1,427

674,843

15,209

6,634,071

2,908

1,403,587

1888. ...........

8,344

3,646,294

1,869

886,672

7,289

3,279,062

1,814

870,282

15,633

6,925,356

3,683

1,756,954

1889............

8,392

3,749,295

1,930

973,494

7,251

3,325,040

1,785

871,381

15,643

7,074,335

3,715

1,844,875

1885—1889: |

i medeltal \

8,056-0

3.505.047-4

1,572-4

767,1816

7.027-0

3, >34.730-0

i,49>''o

7>5,596-4

15,083-0

6,639,777-4

3,063.4

1,482,778.0

årligen |

1890............

8,578

4,093,210

2,847

1,450,036

7,664

3,736,422

2,650

1,357,956

16,242

7,829.032

5,497

2,807,992

1891............

8,823

4,407,378

3,357

1,827,983

7,654

3,971,405

3,070

1,715,142

16,477

8,378,783

(i,427

3,543,125

1892............

7,991

4.169.434

3,036

1,742,685

6,953

3,717,179

2,708

1,584,147

14,944

7,886,613

5,744

3,326,832

1893............

7,657

4,130,487

3,151

1,900,687

6,755

3,819,856

2,913

1,742,721

14,412

7,950,343

6,064

3,643,408

1894............

7,841

4,137,421

3,551

1,995,583

6,632

3,547,009

2,960

1,650,191

14,473

7,684,430

6,511

3,615,774

1890—1894:1

i medeltal >

8,178-0

4187,5860

3,188-4

1,783.394-8

7,''3< 6

3.7S«-374-2

2,8602

1,610,031-4

15,309-6

7,945,960-2

6,048-6

3,393,426,2

årligen J

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Reservationer:

af herrar Stephens, Nisser, af Buren, friherre Klingspor och Bergendahl,

hvilka anfört:

»I det den kongl. propositionen i fråga bilagda statsrådsprotokoll

yttrar herr statsrådet och chefen för finansdepartementet: ''Äfven efter

mellan rikslagens upphörande komme sålunda med nu i Norge gällande

lagstiftning Sverige att för sin handel och sjöfart på Norge i alla afseenden

åtnjuta behandling som den mest gynnade nation’ och längre fram:

''Förhandlingar hafva varit inledda med norska regeringen om upprättande

af förslag till en författning af samma ömsesidigt bindande kraft som

mellanrikslagen, enligt hvilken författning de båda länderna skulle tillerkänna

hvarandra behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om

handel och sjöfart’ — — — —. ''Dessa förhandlingar hafva emeller
tid

icke ännu ledt till resultat, af anledning att fråga i Norge blifvit

väckt om införande af differentialtullsystemet, och att, då denna fråga icke

ännu hunnit genomgå förberedande behandling, det ansetts mindre lämpligt

att för närvarande binda sin handlingsfrihet genom ett aftal med

Sverige om behandling såsom den mest gynnade nation.»

Ivonseqvensen af de fakta, som sålunda meddelats, synes oss böra

vara ett svenskt lagstadgande, hvarigenom, efter mellanrikslagens upphörande,

Norge för sin handel och sjöfart på Sverige kommer att åtnjuta

behandling såsom den mest gynnade nation, så länge Sverige vore i åtnjutande

af samma förmån i Norge.

På grund häraf anse vi, att § 1 i nu föreliggande förslag bort

hafva följande lydelse:

Norge skall för sin handel och sjöfart på Sverige

i alla afseenden åtnjuta behandling såsom den mest

gynnade nation, så länge enahanda förmån från Norges

sida kommer Sverige till del, eller till dess öfverenskommelse

om annan ordning blifvit träffad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 23

Angående den s. k. »formansforslingen» säger Riksdagen i sin skrifvelse

till Konungen (n:o 72 år 1895):

»Många och välgrundade anledningar till klagomål från svensk

sida har oek tillämpningen af de upprepade gånger och senast år 1890

ändrade bestämmelserna i lagens 4 § rörande gränstrafiken lemnat, i ty

att medgifvandet af tullfrihet enligt ifrågavarande § visat sig kunna, trots

lagens uttryckliga förbud, i stor utsträckning tillgodogöras för införsel i

handelsafsigt. Sådana missbruk, befordrade genom den i hög grad utvecklade

landthandeln vid gränsen, måste naturligtvis komma att ökas i samma

mån, som de svenska tullsatserna höjas utöfver de norska, och införseln

följaktligen lemna tillfälle till vinst på tulldifferensen. Också har, efter

den i början af innevarande år vidtagna tullförhöjningen för malen och

omalen spanmål, den tullfria importen af mjöl från Norge jemlikt ifrågavarande

4 § i anmärkningsvärd grad tilltagit. Enligt införskaffade uppgifter

från gränsbevakningen öfverfördes sålunda tullfritt jemlikt ifrågavarande

§ ensamt på gränsen till Elfsborgs, Vermlands och Kopparbergs

län under månaderna januari—mars innevarande år 677,866 kilogram malen

spanmål, under det att motsvarande import för samma månader år 1894

icke uppgick till mera än 181,888 kilogram.»

För hela året 1894 uppgick denna siffra till 1,338,825 kilogram

» » » 1895 » » » » 2,939,738 »

Riksdagen framhåller derefter nödvändigheten af »att föreskrifterna

om den s. k. formansforslingen måste ändras till förekommande af sådana

missbruk som dem, hvartill nu gällande studganden i detta ämne gifvit

anledning.»

Äfven om de underhandlingar rörande Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden, som direkt angå Norge, icke hafva

ledt till något som helst resultat — och hvarför visserligen icke skulden

ligger i de svenska underhandlarnes brist på tillmötesgående — kan dock

deruti icke sökas anledning till återupplifvandet af denna s. k. »formansforslingen»,

som i hufvudsak är en inhemsk angelägenhet, hvarför den ej

heller borde i den för båda rikena gemensamma förordningen inrymmas.

I alla händelser hafva vi icke funnit skäl föreligga för den utsträckning

efter hela gränsen, som Kongl. Maj:ts proposition nu föreslår. Vi tro, att

den ifrågasatta tullfria införseln måste inskränkas till både ort och myckenhet,

samt att fullt effektiva bestämmelser måste fastställas till förekommande

af dessa ofvan nämnda missbruk, som, enligt hvad erfarenheten visat, synes

vara en ovilkorlig följd af en dylik lag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Endast under sådan förutsättning anse vi oss kunna tillstyrka något

stadgande om tullfrihet för varor vid införsel öfver gränsen mot Norge,

hvadan vi anse 2 § böra hafva följande lydelse:

§ 2.

Mom. 1. För den del af den svenska gränsbefolkningen,

som är boende mellan Djeknelidens tullstation i Vermland

och Ljusnebäcken i Herjeådalen samt uti Frostvikens

socken i Jemtland och vidare norr öfver, och

som på grund af nu rådande kommunikationsförhållanden

är i behof af lättnader i och för anskaffandet af

dess oundgängliga förnödenheter, må den undantagsbestämmelse

varda gällande:

»att tullfrihet medgifves vid införsel öfver gränsen

från Norge till Sverige af följande varor, och till mängder,

som för hvarje forsling icke få öfverskrida

af bröd.......................................................... 10 kilogram

» fläsk.......................................................... 10 »

» garn alla slag tillsamman.................... 5 »

» kaffe och kaffesurrogat.......................... 5 »

» malt.......................................................... 10 »

» risgryn ...... 5 »

» socker................. 5 »

» spannmål, omalen (en säck)............ 100 »

» d:o malen ( d:o ).................... 100 »

» tobak......................................................... 1 »

» väfnader alla slag tillsamman................ 15 meter

dock icke utöfver ett sammanlagdt

värde af 25 kronor;

» Öl............................................................... 5 liter

samt

» andra varor ett sammanräknadt värde af 20 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet,

än ofvan stadgats, skall tull, enligt hvad eljest

gäller, erläggas för hela den af varan införda qvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke

för varor, som i handelsafsigt införas vare sig för att i

vanlig ordning försäljas eller för att utlemnas såsom

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

" Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor, som

af handlande eller för handlandes räkning införas, så

vidt de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent

sådant fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och

hemvist, aflemna en under edlig förpligtelse afgifven

• ''i.: skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke in
föras

i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas

;-/i;.; u varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan för
säkran

afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas.

Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna

i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller

brukar egendom på båda sidor om gränsen, må utsäde,

kreatur och redskap, som erfordras för egendomens

skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för

hushållsbehof föras från Sverige till Norge för att förädlas

genom blekning, färgning, garfning, målning, spillning,

väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation

och som efter sådan förädling eller reparation

återinföras, skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen

användas endast för transport af gods eller personer från

Norge till Sverige, äro ej underkastade tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk skall

generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet

vid gränsen meddela de närmare kontrollföreskrifter,

som kunna anses erforderliga.

I öfverensstämmelse med hvad vi rörande § 2 föreslagit, bör enligt

vår åsigt § 3 ur förordningen utgå.

På de skäl, som sålunda anförts, anse vi Kongl. Maj:ts ifrågavarande

förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och

gränstrafiken mellan Sverige och Norge icke böra oförändradt af Riksdagen

antagas, utan att nämnda förordning bör erhålla den af oss här ofvan angifna

lydelse, samt att Riksdagen tillika bör lemna Kongl. Maj:t det bemyndigande,

som i utskottets betänkande under 2:o) finnes intaget.»

Bill. till Bibel. Prat. 1857. 5 Sami. 1 Afd, ■ hläft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

samt af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson,

Lundström, Göransson, Swartlingi och Flis Nilson, hvilka anfört:

»Då den föreliggande kongl. propositionen ej afser något aftal med

Norge, utan uteslutande att å ena sidan medgifva norska fartyg de förmåner,

som motsvara dem, hvaraf svenska fartyg i Norge äro i åtnjutande,

samt å andra sidan att bereda svenska undersåter, boende längs gränsen,

fortfarande tullfrihet för vissa af sina från Norge inköpta förnödenheter,

hafva vi beträffande punkten 2:o) inom utskottet påyrkat, att densamma

bort ur betänkandet uteslutas, och få vi derför, med fasthållande af nämnda

yrkande, reservera oss mot utskottets beslut i denna del.»

Stockholm 189?. fomgi. Sofctryokeriet, P. Ä. Norstedt & SönéÉ

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:118 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser, rörande sjöfarten och gränstrafiken a1 i texten