Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gr örnträ fiken mellan Sverige och Norge.
1897-05-12 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1897:25, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gr örnträ fiken mellan Sverige och Norge.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25
1
N:o 25.
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1897, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten
och gr örnträ fiken mellan Sverige och Norge.
I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 66, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till
förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge, så lydande:
§ I
Alla
i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och af
hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda eller
naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla
dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende derå om de
ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro
barlastade eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra
eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af
inhemska fartyg och båtar skola utgöras.
Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart
med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och
båtar äro bestämda.
Bill. till Riksd. Prot. 1857. 5 Sami. 1 Afd. 25 Häft. (N:o 25).
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgift^
förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar,
som till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.
§ 2.
Monn. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det, med
undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som
tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom vin,
för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel
tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra
följande mindre partier, nemligen:
bröd 10 kg.,
fläsk 10 kg.,
garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,
kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,
malt 10 kg.,
risgryn 5 kg.,
socker 5 kg.,
spanmål, omalen, 40 kg.,
, » malen, 25 kg.,
tobak, 1 kg.,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor,
Öl 5 liter samt
andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;
dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som
är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Vermland och Ljusnebäcken i
Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jemtland och
norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om
nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet
att af dem tullfritt medföra följande partier, nemligen:
bröd 20 kg.,
malt 40 kg.,
socker 10 kg.,
spanmål, omalen, 150 kg.,
» malen, 100 kg.,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett värde
af 40 kronor,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
3
Öl, 10 liter,
andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta mom. särskildt
stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.
För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan
stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan
införda qvantiteten.
Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som i
handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för
att utleinnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor,
som af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af
de slag, med hvilka han idkar handel.
Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar,
skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig
förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas
i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för
resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens
räkning de införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna
i vanlig ordning tullbehandlas.
Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom
på båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras
för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.
Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras
från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spillning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid
återinförseln vara fria från tullumgälder.
Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast
för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
tullafgifter.
Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och
4 gjorda medgifvanden eger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som
kunna anses erforderliga.
§ 3.
Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund
föras från Norge till Sverige i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet
eller om vintern öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses
såsom vore de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen träns
-
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
porterats till norska sidan af nämnda färjställe eller fjord och derifrån
sedan öfverförts till svenska sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda
för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.
Denna förordning skall träda i kraft den 13 nästkommande juli och,
der icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15
maj 1898.
I den kongl. propositionen har åberopats bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 23 nästlidne april, hvaraf inhemtas,
att chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t anfört:
»Då, på sätt jag redan haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t
anmäla, de förhandlingar, som i sammanhang med beslut om mellanrikslagens
uppsägning blifvit inledda för utarbetande af förslag till nya bestämmelser
om Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,
icke ledt till resultat, torde det nu tillåtas mig att, sedan jag
i korthet redogjort för det sätt, hvarpå dessa förhållanden komma att
gestalta sig efter den 12 nästkommande juli, med hvilken dag mellanrikslagen
upphör att gälla, bringa under nådigt öfvervägande frågan om de
anordningar, som med föranledande af den inträdda förändringen må böra
vidtagas.
Handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och Norge äro med
förbindande kraft för båda länderna ordnade genom mellanrikslagen. Under
den olika form, som betingas af unionsförhållandet mellan de båda länderna,
fyller sålunda mellanrikslagen samma uppgift som i förhållandet mellan
Sverige och flertalet öfriga länder de med dessa afslutade handels- och
sjöfartstraktater. Dessa innefatta såsom regel tillförsäkran om ömsesidig
behandling såsom den mest gynnade nation. Skulle mellanrikslagens giltighetstid
gå till ända, utan att några anordningar blifvit träffade för reglerande
under den följande tiden af handels- och sjöfartsförhållandena mellan
Sverige och Norge, komme de båda länderna att till hvarandra befinna sig
i samma ställning som två länder, hvilka icke med hvarandra äro förbundna
genom öfverenskommelse om ömsesidig behandling som den mest
gynnade nation. Härigenom komme gifvetvis hvartdera af de förenade
rikena att sakna kontraktsenlig säkerhet att icke i det andra blifva ogynsammare
behandladt än någon annan nation; hvilken behandling åter under
sådana förhållanden skulle inträda, skall jag nu söka påvisa.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5
Hvad dervid först, Norges ställning till Sverige angår, komme på
grund deraf, att differentialtullsystemet är främmande för vår tullagstiftning,
Norge efter mellanrikslagens upphörande icke att i tullhänseende på
den svenska marknaden intaga en ogynsammare ställning än de länder,
som åtnjuta behandling såsom den mest gynnade nation.
Annorlunda gestaltar sig förhållandet i fråga om sjöfarten. Utgångspunkten
för de bestämmelser, som för närvarande reglera främmande fartygs
rätt till sjöfart på Sverige, bildas af det så kallade produktplakatet eller
nådiga förordningen den 10 november 1724, hvilken vid äfventyr af fartygs
och lasts konfiskation förbjöd främmande fartyg att hit till riket införa
andra varor än sådana, som voro producerade i det land, till hvilket fartygen
hörde, äfvensom af nådiga förklaringen den 28 februari 1726, enligt
hvilken det är främmande fartyg förbjudet att idka kustfart mellan svenska
hamnar. Påföljden af konfiskation af fartyg och last är fortfarande bibehållen
vid främmande fartygs kustfart mellan svenska hamnar, hvaremot
ansvaret för öfverträdelse af förbudet att med främmande fartyg till riket
införa andra än eget lands produkter blifvit, genom nådiga kungörelserna
den 20 oktober 1824 och den 19 oktober 1833 mildradt, så att detta
ansvar, då varorna behörigen angifvas till förtullning, är bestämdt till
erläggandet af dubbla tullafgifter, men i annat fall till det straff, som
drabbar lurendrejeri eller tullförsnillning. Med omförmälda mildring i
straffbestämmelserna är 1724 års produktplakat fortfarande lagligen gällande,
hvilket äfven är fallet med 1726 års förklaring. Men faktisk tillämpning
eger numera produktplakatets förbud mot införsel med främmande fartyg
af andra än eget lands produkter icke gent emot något land, som med
Sverige eger i någon mån afsevärda sjöfartsförbindelser. Genom ett stort
antal sjöfartstraktater, afslutade från och med år 1826, hafva nemligen i
detta afseende flertalet främmande länders fartyg blifvit likstälda med
svenska. Äfven från kustfartsförbudet hafva i några under senare tider
afslutade sjöfartstraktater undantag medgifvits.
På grund af § 12 i mellanrikslagen af den 30 maj 1890 ega produktplakatets
bestämmelser icke tillämplighet på norska fartyg. Enligt
nämnda § skola nemligen alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar,
öppna eller däckade och af hvad slag och drägtighet som helst, ehvad de
der äro byggda eller naturaliserade, äfven i det andra behandlas såsom inhemska
och åtnjuta alla dermed förenade rättigheter samt således, utan
afseende om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort
eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor, icke
åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar,
än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras. Då det vidare i
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
andra momentet af samma § heter, att det ena rikets fartyg och båtar ock
må inom det andra rikets område idka fraktfart med samma rätt och under
enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda, följer häraf
äfven, att norska fartyg icke allenast äro fritagna från kustfartsförbudet,
utan derutöfver åtnjuta den andra främmande länders fartyg icke tillkommande
rätten att inom Sveriges område idka fart å insjöar, floder och kanaler.
Om mellanrikslagen skulle upphöra, utan att nya särskilda bestämmelser
trädt i stället, skulle det sålunda blifva norska fartyg förbjudet att
idka varuförsel på Sverige med andra än inhemska produkter, hvarjemte
norska fartyg vid lagens upphörande komme i mistning af rätten att idka
fraktfart inom svenskt område.
Hvad derefter angår de afgifter, som drabba sjöfarten, framgår af nyss
omförmälda stadgande i mellanrikslagens § 12, att norska fartyg icke i Sverige
må åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar,
än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras. De afgifter, om hvilka
här kan vara fråga, äro lastpenningar, lotspenningar, fyr- och båkafgifter,
tonafgifter till sjömanshusen äfvensom hamnafgifter och andra afgifter till
kommuner. Af dessa afgifter utgå jemlikt § 4 i tulltaxeunderrättelserna
lastpenningarne med lika belopp af norska och andra främmande fartyg
som af svenska. Enahanda är förhållandet med ej mindre fyr- och håkafgift
en, i afseende å hvars erläggande och beloppet deraf numera enligt
§§ 44 och 49 i gällande förordning angående lotsverket ingen olikhet
eger rum mellan svenska och utländska fartyg, än äfven tonafgiften till
sjömanshusen, hvilken, enligt hvad i § 34 af reglementet för sjömanshusen
i riket uttryckligen stadgas, utgår med lika belopp för norskt som för
svenskt fartyg. Norska fartygs likställighet med svenska i fråga om utgörande
af nu omförmälda tre slag af afgifter komme sålunda icke att
rubbas genom mellanrikslagens upphörande. Vidkommande deremot lotspenningarne
meddelas i nådiga kungörelsen den 27 november 1896 angående
ändrad lydelse af § 1 samt upphäfvande af § 29 i förordningen
angående lotsverket den 15 februari 1881, så väl i afseende å befrielse
från skyldigheten att anlita kronolots som rörande lotspenningar erläggande,
vissa bestämmelser, gällande svenskt fartyg och sådant utländskt fartyg,
som traktatsenligt skall i afseende på skyldighet att anlita kronolots vara
med svenskt fartyg likstäldt. Ehuru sådan likställighet icke uttryckligen
omnämnes vare sig i mellanrikslagen eller i gällande traktater, lärer densamma
få anses inbegripen i den nationella behandling, som enligt nämnda
lag och traktater tillkommer norska och andra främmande fartyg, och
följaktligen för norska fartyg bortfalla med mellanrikslagens upphörande.
Hvad slutligen beträffar hamnafgifter och andra afgifter till kommuner,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
7
grundar sig norska fartygs likställighet med svenska i fråga om dessa
avgifter uteslutande på mellanrikslagens bestämmelser, och den lagstadgade
likställigheten skulle sålunda komma att upphöra med denna lag, ehuruväl,
då taxorna för sagda afgifter fastställas af Eders Kong]. Maj:t, ett
eventuel beslut af någon kommun om olikhet i afgifter för svenska och
för norska fartyg icke kunde vinna tillämpning utan Eders Kongl. Makts
medgifvande.
I det föregående är redogjordt för den förändrade ställning, Norges
handel och sjöfart på Sverige skulle komma att intaga, för den händelse
mellanrikslagen bortfölle, utan att i någon mån ersättas af andra bestämmelser.
Beträffande åter den ställning, som den svenska handeln och sjöfarten
under enahanda förutsättning skulle komma att intaga i Norge,
varder förhållandet delvis ett annat. Enligt den norska tulltaxan behandlas
för närvarande, likasom enligt den svenska, alla varor oberoende af deras
ursprung i tullhänseende lika, och den svenska handeln komme sålunda
äfven efter mellanrikslagens upphörande faktiskt att åtnjuta behandling
såsom den mest gynnade nations. Då de norska författningarne ej heller
känna till någon olikhet i skeppsafgifter af det ena eller andra slaget för
olika nationers fartyg, lika litet som något förbud för ett lands fartyg att
till Norge införa andra varor än sådana, som producerats i eget land,
komme sålunda svenska fartyg att i dessa afseenden blifva likstälda med
norska. I fråga slutligen om rätt till kustfart och inrikes sjöfart är genom
lagen af den 17 juni 1869 främmande fartyg i allmänhet och utan
vilkor af reciprocitet medgifvet att lika med inhemska föra varor, intagna
på en inländsk ort, till annan plats i landet, derest ej Konungen förordnar,
att ^ någon viss främmande nations fartyg ej må begagna sig af denna
tillåtelse. Äfven efter mellanrikslagens upphörande komme sålunda med
nu i Norge gällande lagstiftning Sverige att för sin handel och sjöfart på
Norge i alla afseenden åtnjuta behandling som den mest gynnade nation.
Den ordning för handels- och sjöfartsförhållandena mellan Sverige och
Norge, som är grundad i den ännu gällande mellanrikslagen, innefattar till
sina allmännaste drag, jemte behandling såsom den mest gynnade nation, ömsesidig
tullfrihet för hvardera landets naturalster och tillverkningar samt vissa
lättnader för gränstrafiken. Genom nämnda lags upphörande komme det för
den hittillsvarande mellanrikslagstiftningen särskildt kännetecknande eller det,
hvarigenom densamma väsentligen skiljer sig från våra handels- och sjöfartsaftal
med andra länder, nemligen den ömsesidiga tullfriheten för vissa varor,
att bortfalla. Skulle dertill efter mellanrikslagens upphörande de båda ländernas
ömsesidiga behandling ej blifva lika med den mest gynnade nations,
komme de till hvarandra i sämre ställning än till hvarje annat folk, med
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
hvilket de faktiskt hafva handelsförbindelse. Att åtgärder böra vidtagas
till förebyggande häraf, synes uppenbart. Förhandlingar hafva derför
varit inledda med norska regeringen om upprättande af förslag till en
författning af samma ömsesidigt förbindande kraft som mellanrikslagen,
enligt hvilken författning de båda länderna skulle tillerkänna hvarandra
behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om handel och sjöfart
äfvensom erforderliga lättnader beredas gränstrafiken. Dessa förhandlingar
hafva emellertid icke ännu ledt till resultat af anledning, att fråga i
Norge blifvit väckt om införande af differentialtullsystemet och att, då
denna fråga ej ännu hunnit genomgå förberedande behandling, det ansetts
mindre lämpligt att för närvarande binda sin handlingsfrihet genom ett aftal
med Sverige om behandling såsom den mest gynnade nation.
Den omständighet, att en ömsesidigt förpligtande öfverenskommelse i
ämnet sålunda icke kunnat komma till stånd, synes dock icke innebära giltig
anledning att icke medgifva Norge behandling som den mest gynnade nation.
När mellanrikslagen gått till ända, skulle, med nu gällande bestämmelser, Sverige
fortfarande komma att i Norge åtnjuta behandling såsom den mest
gynnade nation, men Norges sjöfart deremot att i Sverige vidkännas en
högst väsentlig inskränkning i sina hittillsvarande förmåner. Anledning
att försätta den norska sjöfarten på Sverige i en sådan undantagsställning,
vida ofördelaktigare än den, som åtnjutes af andra länders sjöfart här i
riket, lärer icke förefinnas, och jag har derför trott, att, oaktadt öfverenskommelse
om ömsesidig behandling som den mest gynnade nation icke
kunnat komma till stånd, förhållandet genom en af Norges samtycke oberoende
lag borde ordnas sålunda, att sådan behandling komme Norges
handel och sjöfart här i riket till godo. Tydligt är emellertid, att en dylik
lag icke bör ega gällande kraft längre, än motsvarande förmån tillkommer
svensk handel och sjöfart i Norge. Då likväl lagens giltighet svårligen kan
till sitt fortbestånd göras beroende af inträffandet eller uteblifvandet af en
norsk lagstiftningsåtgärd, synes vilkoret af reciprocitet ej böra i sjelfva
lagen upptagas. Lämpligare torde vara, att lagen antages att gälla till och
med någon dag vid slutet af nästkommande års riksdag, exempelvis den
15 maj eller den tidigare dag, då nytt beslut blifvit af Riksdagen fattadt.
Dermed vinnes ock möjlighet att få denna lag, som ju till följd af sin
beskaffenhet bör vara gemensam, bragt till stånd såsom sådan, om de i
Norge nu pågående utredningar då hunnit föras till slut.
Ledd af de åsigter, jag sålunda uttalat, har jag låtit upprätta ettförslag
till förordning i ämnet.’ Detta förslag, som äfven upptager de bestämmelser
rörande gränstrafiken mellan de förenade rikena, hvilka ansetts
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
9
erforderliga, sedan de i inellanrikslagen för närvarande innefattade bestämmelserna
i ämnet trädt ur kraft, är af följande lydelse.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst omförmäla
författningsförslag, hvilket, finnes detta protokoll under lita. — bilagdt,
yttrade departementschefen vidare:
Beträffande de särskilda §§ i det nu upplästa lagförslaget anhåller
jag att få anföra följande.
§ 1. Denna § är af samma innehåll som § 12 i mellanrikslagen
af den 30 maj 1890, allenast med de ändringar, som påkallas deraf, att
förstnämnda § blott afser att reglera norska fartygs rättigheter i Sverige.
De norska fartygen bibehållas derigenom vid den likställighet med de
svenska, som nu är dem förunnad, och således äfven vid rätten att å insjöar,
floder och kanaler inom riket idka fraktfart, en rätt, hvilken, såsom
förut blifvit framhållet, icke tillkommer någon annan främmande nations
fartyg. Då emellertid svenska fartyg i Norge åtnjuta motsvarande förmån
och denna i öfrigt icke kan sägas vara af någon större betydelse, har jag
ansett skäl saknas att föreslå rubbning i det hittills bestående förhållandet
i detta afseende.
§ 2. Då två länder äro med landgräns förenade med hvarandra, är
det,. åtminstone sä vidt gränsen går genom någorlunda befolkade trakter,
vanligt, att särskilda bestämmelser meddelas rörande gränstrafiken i syfte
att bereda befolkningen i gränsdistrikten den lättnad i samfärdseln öfver
gränsen, som med bevarande af nödig kontroll i tullhänseende må vara
förenlig. Till lättnader af sådant slag hör den i § 4 af gällande mellanrikslag
medgifna rättighet att tullfritt öfver gränsen i mindre qvantiteter
föra vissa eljest tullpligtiga artiklar. Behofvet af denna lättnad kommer
naturligtvis äfven framgent att göra sig gällande, med afseende hvarå i
mom. 1 af förevarande § upptagits bestämmelser motsvarande de i mellanrikslagens
§ 4 innefattade, dock med iakttagande, att varuqvantiteterna i
allmänhet sänkts till de belopp, som upptagits i det inför Eders Kongl.
Maj:t den 12 sistlidne februari anmälda, af svenska och norska ombud vid
sammanträde å Holmenkollen vid Christiania den 2 oktober 1896 upprättade
förslag till mellanrikslag. Enär emellertid, enligt hvad jag inhemtat,
de i sistnämnda förslag upptagna maximiqvantiteterna för fläsk och spanmål,
nemligen 5 kilogram för det förstnämnda varuslaget samt 25 kilogram
för omalen och 15 kilogram för malen spanmål, i gränsorterna ansetts
otillräckliga, har jag ansett samma qvantiteter utan betänklighet kunna
något höjas, nemligen till 10 kilogram för fläsk samt till 40 kilogram för
omalen och 25 kilogram för malen spanmål.
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 25 Haft.
2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Vissa gränsoi''ter på den svenska sidan äro så aflägset belägna från
stad eller annan handelsplats inom riket, att de för sin tillförsel af allehanda
förnödenheter äro företrädesvis hänvisade till Norge, der de ock
måste söka afsättningsorten för sina produkter. Detta är särskilt förhållandet
med gränstrakterna inom nordligaste delen af Vermland, inom
Dalarne och Herjeådalen samt inom nordligaste delen af Jemtland och vidare
norrut. För dessa trakter måste den föreslagna sänkningen af de till
tullfri införsel medgifna varuqvantiteterna komma att medföra känbar
olägenhet. Vid sådant förhållande och då besvärligheten af kommunikationerna
på den svenska sidan torde utgöra tillräcklig garanti mot missbruk
i handelsändamål af eu något rymligare tilltagen införselrätt, hafva
de i mellanrikslagens § 4 stadgade varuqvantiteterna synts mig böra bibehållas
såsom undantagsvis gällande för nyssnämnda landsdelar. Dervid
hafva likväl, enligt nyssnämnda komiterades förslag, artiklarna bränvin och
sprit och dermed beredda drycker samt vin äfvensom den numera tullfria
artikeln salt uteslutits, hvarjemte den till tullfri införsel medgifna qvantiteten
socker höjts från 8 kilogram till den med gällande decimalsystem
mera öfverensstämmande siffran 10 kilogram.
Sista stycket i förevarande mom. öfverensstämmer till innehållet med
sista stycket i mellanrikslagens § 4 med den skilnad, att den uti ifrågavarande
lagrum omförmälda skriftliga försäkran föreslagits skola, på sätt åt
nyss omförmälda komiterade blifvit hemstäldt, afgifvas under edlig förpligtelse.
Bestämmelserna i mom. 2, 3, 4 och 5 i § 2 af författningsförslaget
sakna motsvarighet i mellanrikslagen, och dylika bestämmelser hafva ej
heller varit af behofvet påkallade, så länge ömsesidig tullfrihet för hvardera
landets produkter och tillverkningar varit medgifven. Enligt upplysningar
inhemtade från med ortförhållandena förtrogna personer skulle
flerstädes i gränstrakterna ganska känbara rubbningar uppstå i det dagliga
lifvets förhållanden, derest icke den i sagda moment omförmälda
samfärdsel med Norge obehindradt tillätes. Genom stadgandet i mom. 5,
enligt hvilket. vederbörande tullmyndighet eger meddela erforderliga kontrollföreskrifter,
lärer faran för missbruk vara förebyggd.
§3 i författningsförslaget är af enahanda innehåll med § 6 i mellanrikslagen,
allenast med den ändring, som påkallas deraf, att nu endast
afses att reglera förhållandena vid varuförsel från Norge till Sverige.
Sedan generaltullstyrelsen genom nådig remiss erhållit befallning att
afgifva underdånigt utlåtande öfver omförmälda författningsförslag, har
styrelsen den 22 i denna månad sådant utlåtande afgifvit och deruti anfört,
att med afseende å den korta tid, den föreslagna förordningen vore
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
11
afsedd att gälla, syntes i detta sammanhang något styrelsens yttrande icke
kunna anses påkalladt i fråga om, huruvida omständigheterna kunde för
framtiden höra föranleda ändring i nu gällande bestämmelser angående
norska fartygs behandling i svenska hamnar, med hvilka bestämmelser förslagets
§ 1 i alla delar öfverensstämde; och hade styrelsen i öfrigt icke
något att erinra vid föreskrifterna i det remitterade förslaget.»
Till en början tillåter sig utskottet, till upplysning om Sveriges och
Norges utrikes fraktfart under åren 1880—1894, hänvisa till de vid detta
betänkande fogade statistiska tabeller, hvilka utarbetats enligt uppdrag af
de för deltagande i förhandlingar om ny mellanrikslag af Kongl. Maj:t
förordnade svenska ombud. Af dessa tabeller framgår, att i afseende å
fraktfarten mellan Sverige och Norge, svenska fartyg användts i betydligt
högre grad än norska, men att deremot norska fartygs fraktfart mellan
Sverige och utlandet vida öfverstiger svenska fartygs fraktfart mellan
Norge och utlandet, äfvensom att, beträffande fraktfarten mellan utrikes
orter, norska fartyg varit använda i långt större utsträckning än svenska;
och anser utskottet sig böra här införa följande utdrag af nämnda tabeller:
Svenska fartygs fraktfart mellan
Norska fartygs fraktfart mellan
Sverige och
Norge.
Norge och
utlandet.
utrikes orter.
Sverige och
Norge.
Sverige och
utlandet.
utrikes orter.
Antal.
Tontal.
An-
tal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
po r (1880—1884
2,801
95,058
403
97,863
4,627
1,467,639
494
38,266
2,329
738,796
15,608
6,202,760
2.11885—1889
3,068
122,250
383
115,437
4,988
1,756,312
798
38,103
1,764
558,155
15,083
6,639,777
p 111890—1804
3,373
160,132
408
118,179
5,433
2,022,060
1,048
57,319
1,534
627,873
15,309
7,945,960
Med åtskilliga främmande länder hafva traktater afslutats, genom
hvilka rättighet medgifvits dessa nationers fartyg att idka kustfart mellan
svenska hamnar. Rätt att idka fraktfart å insjöar, floder och kanaler är
deremot icke medgifven främmande nationers fartyg i vidsträcktare mån,
än att de ega från utrikes ort direkt ingå till inne i landet belägna stapelstäder.
Härifrån utgöra emellertid norska fartyg ett undantag, i det desamma
enligt nu gällande mellanrikslag skola behandlas såsom inhemska
och sålunda icke blott, i likhet med de mest gynnade nationers, ega att
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
idka kustfart, utan äfven hafva rättighet till fraktfart å svenska insjöar,
floder och kanaler. Huruvida norska fartyg i någon större utsträckning
begagnat sig af denna senare rättighet, derom kan utskottet, då statistiska
uPPS^er saknas, icke med säkerhet uttala sig. Vid mellanrikslagens upphörande
komma, i händelse icke nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges
handels- och sjöfartsförhållanden stadgas, de stränga och för vår tid olämpliga
bestämmelserna i 1724 års produktplakat och 1726 års förklaring att
åter vinna tillämpning i förhållande till Norge, hvilket enligt utskottets
åsigt bör förebyggas. Samma förmåner, som norska fartyg ega i Sverige
och hvilka förmåner enligt den kongl. propositionen skulle fortfarande
bibehållas till och med den 15 maj nästkommande år, tillkomma, oberoende
af mellanrikslagen, svenska fartyg i Norge. Under förutsättning
att svenska fartyg, jemväl efter det mellanrikslagen den 12 nästkommande
juli upphört att gälla, komma att behandlas såsom hittills, synes
det utskottet billigt och rättvist, att icke heller i fråga om norska fartygs
behandling i Sverige någon förändring inträder vid nämnda tid. Såsom
vilkor härför bör dock enligt utskottets åsigt uttryckligen stadgas, att, om
mot förmodan Norge skulle med hänsyn till Sverige införa förändrade bestämmelser
beträffande vare sig sjöfarten eller tullbehandlingen af varor,
som dit införas från Sverige, genom hvilka bestämmelser Sveriges behandling
som den mest gynnade nation skulle i någon mån inskränkas, Kongl.
Maj:t må eg a att omedelbart förordna om upphäfvande af de särskilda förmåner,
som blifvit Norge beviljade; och utskottet har derför ansett bemyndigande
böra lemnas Kongl. Maj:t att i detta hänseende handla å
Riksdagens vägnar.
Beträffande stadgandena i §§ 2 och 3 af förevarande förslag till förordning
om medgifvande att vid resa från Norge till Sverige tullfritt medföra
bestämda qvantiteter af vissa till införsel tillåtna, tull underkastade
naturalster och tillverkningar, torde böra erinras, att den vidsträcktare
rätt, som i detta hänseende af Kongl. Maj:t föreslagits beträffande vissa
delar af riksgränsen, icke är större än den, som nu tillkommer befolkningen
utmed hela gränsen. Denna befolkning har sedan lång tid tillbaka
varit van att få utan erläggande af tullafgift hemta sina förnödenheter
från Norge, och ett upphäfvande af denna rättighet skulle
utan tvifvel uppväcka missnöje hos nämnda gränsbefolkning och äfven
leda till försök att öfver gränsen insmuggla varor. Med hänsyn dertill,
att missbruk visat sig icke sällan hafva egt rum af den rätt till tullfri
införsel af vai’or, som i nu gällande mellanrikslag finnes medgifven vid
resa öfver gränsen, har dock inom utskottet den fråga framkastats, huruvida
icke strängare kontrollföreskrifter borde stadgas till förekommande af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
13
sådant missbruk. I förlitande på, att genom bestämda instruktioner till
tullmyndigheterna missbruk må i möjligaste mån förebyggas — så att
t. ex., om minderåriga medfölja resande, den tillåtna qvantiteten icke må
beräknas för hvarje medföljande och att icke ett till äfventyrs upplagdt
större parti varor må kunna fritt föras öfver gränsen förmedelst tätt upprepade
resor, in. m. dylikt — äfvensom att, särskildt då varor af resande
medföras för annans räkning, tulltjensteman skall låta sig angeläget vara
att infordra under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de
medförda varorna icke införas i handelsafsigt, har utskottet emellertid
funnit sig böra tillstyrka antagande äfven af §§ 2 och 3.
Såsom af chefens för finansdepartementet här ofvan intagna yttrande
framgår, är fråga väckt om ändradt tullsystem i Norge. I afvaktan
på norska Stortingets beslut i detta hänseende och för att, utan rubbning
af sjöfartsförhållandena under mellantiden, lemna nästkommande års Riksdag
fullt obundna händer att i handels- och sjöfartshänseende till Norge
besluta så, som Riksdagen då finner förhållandena kräfva, har utskottet
ansett en förordning af allenast provisorisk natur, såsom Kongl. Maj:t föreslagit,
böra införas.
På de skäl, som sålunda anförts, hemställer utskottet: 1
1 ro) att ifrågavarande, af Kongl. Maj:t. framlagda
förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande
sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och
Norge måtte af Riksdagen antagas; och
2:o) att Riksdagen dessutom måtte besluta, att,
derest Kongl. Magt skulle finna, att Sveriges behandling
i handels- och sjöfartsförhållanden såsom den af Norge
mest gynnade nation i ett eller annat afsevärdt hänseende
varder upphäfd, eller motsvarande rättigheter, som
i § 2 mom. 2—4 af ofvannämnda förslag medgifvits
vid införsel till Sverige, skulle vid införsel till Norge
förvägras, Kongl. Maj:t må ega att när som helst förordna,
det denna författning delvis eller helt och hållet
skall upphäfvas.
Stockholm den 12 maj 1897.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Öfversigt öfver Sveriges och Norges utrikes fraktfart under
åren 1880-18941).
Svenska fartyg. A. Fraktfart mellan Sverige och Norge.
Ankomna till Norge frän Sverige
Afgångna från Norge till Sverige.
S u m m a.
Å r.
Antal.
Tontal.
Deraf ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Deraf ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Deraf ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Antal.
Ton tal.
Antal.
Tontal.
1880...........
584
49,943
308
44,752
1,580
62,577
318
48,706
2,164
112,520
626
93,458
1881...........
539
31,854
173
26,953
1,855
49,543
194
31,639
2,394
81,397
367
58,592
1882...........
498
32,104
153
26,836
2,405
56,781
182
32,195
2,903
98,885
335
59,031
1883...........
589
36,467
254
32,598
2,964
63,790
257
34,570
3,553
100,257
511
67,163
1884...........
577
39,406
208
34,842
2,417
52,829
149
28,495
2,994
92,235
357
63,337
1880—1884:1
i medeltal
årligen J
5574
37,954-8
2192
33,''96-
2,244-2
57,104-0
220''o
35,121 °
2,801-6
95,058-8
439’2
68,317
1885...........
583
52,656
199
48,223
2,410
73,925
197
48,849
2,993
126,581
396
97,072
1886...........
540
55,532
191
48,809
2,400
74,492
190
49,410
2,940
130,024
381
98,219
1887...........
729
50,356
176
43,143
2,318
67,162
186
45,384
3,047
117,518
362
88,527
1888...........
2) 592
2) 45,603
177
40,238
2,422
66,293
180
42,612
3,014
111,896
357
82,850
1889...........
409
48,923
193
45,286
2,938
76,310
202
48,923
3,347
125,233
395
94,209
1885-1889;]
i medeltal
årligen
570-6
50,6140
187-2
45,:139-
2,497-6
71,636
I9rO
47,°35-6
3,0682
122,250^4
3782
92I75
1890..........
539
56,640
239
52,142
2,964
82,649
248
56,464
3,503
139,289
487
108,606
1891...........
573
65,279
253
60,181
2,834
87,555
257
62,634
3,407
152,834
510
122,815
1892...........
593
76,951
309
61,148
2,691
98,873
313
74,093
3,284
175,824
622
145,241
1893...........
456
69,609
251
62,869
2,693
92,226
259
66,841
3,149
161,835
510
129,710
1894 .........
573
72,387
368
66,184
2,953
98,492
377
70,626
3,526
170,879
745
136,810
1890—1894:]
i medeltal
årligen J
546-8
68,173-2
284-0
62,504-8
2,827-0
9'',959-
290-8
66,131 6
3,373''S
160,132-2
5/4-8
128,636
*) De i tab. 2 lemnade uppgifter angående svenska och norska lastade fartyg å utrikes orter äro, hvad angår de svenska farty
hemtade från Sveriges och beträffande de norska fartygen från Norges officiella statistik.
2) I Kommerskollegii berättelse felaktigt: 177 fartyg om 40,238 ton.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
15
forska fartyg. A. Fraktfart mellan Sverige och Norge.
Ankomna till Sverige från Norge. Ankomna från Sverige till Norge. Summa.
Å r.
Antal.
Tontal.
Deraf
ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Deraf
ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Deraf
ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
1880___________
211
17.720
23
5,066
189
13,041
30
7,527
400
30,761
53
12,593
1881...........
323
21,845
31
6,063
195
8,663
22
3,090
518
30,508
53
9,153
1882...........
319
31,399
73
15,918
309
17,430
43
9,473
628
48,829
116
25,391
1883 .......
299
22,048
47
10,994
179
16,570
45
11.784
478
38,618
92
22,778
1884...........
285
26,575
51
10,580
164
16,041
36
10,879
44!)
42,616
87
21,459
1880—1884:
i medeltal
årligen
■ 287-4
23,9174
45‘°
9,724''2
207 z
14,3490
35''2
8,550-6
494-6
38,2664
802
18,274-8
1885...........
332
21,172
36
5,937
151
7,451
11
2,661
483
28,623
47
8,598
1886...........
310
18,457
26,794
44
8,008
7,751
164
11,817
40
6,390
474
30,274
84
14,398
10,751
1887...........
428
53
210
10,241
29
3,000
638
37,035
82
1888...........
868
35,041
469
19,024
655
17,835
410
9,197
1,523
52,876
879
28,221
1889...........
612
31,163
52
9,487
260
10,544
43
2.223
872
41,707
95
11,710
1885—1889:
i medeltal
årligen
5io°
26,525-4
130-8
IO,04r
N
OO
OO
d
n.577-6
io6’6
4,6942
798-0
O
O
ocT
c*-)
237-4
''4.735-6
1890...........
544
25,928
88
6,820
342
16,233
56
4,172
886
42,161
144
10,992
1891...........
471
32,002
130
17,106
342
16,772
67
3,913
813
48,774
197
21,019
1892...........
844
47,327
483
24,308
683
24,901
412
12,350
1,527
72,228
895
36,658
1893...........
665
41.351
439
27,381
628
30,552
396
18,021
1,293
71,903
835
45,402
1894...........
396
32,911
108
16,820
328
18,622
68
8,034
724
51,533
176
24,854
1890—1894:
i medeltal
årligen
^1
OO
O’
35,903-8
249-6
18,487-
464-6
21,4160
199-8
9,2980
1,0486
57,3198
4494
27,785°
16
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.
(Forts.) Svenska fartyg. B. Fraktfart mellan Sverige och utlandet.
Å r.
Ankomna till utrik
Antal. Tontal.
es ort fr
Deraf
Antal.
in Sverige.
ångfartyg.
Tontal.
Åtgångna från utrikes ort till Sverige.
Deraf ångfartyg.
Antal. Tontal.
Antal. Tontal.
Antal.
S U IT
Tontal.
m a.
Deraf ångfartyg.
Antal. Tontal.
1880............
6,171
1,116,778
1,707
534,070
3,123
742,334
1,735
520,760
9,294
1,859,112
3,442
1,054,830
1881............
5,827
1,006,953
1,671
486,948
3,106
739,090
1,858
537,144
8,933
1,746,043
3,529
1,024,092
1882............
6,803
1,265,711
1,942
654,255
3,761
934,435
2,171
698,162
0,564
2,200,146
4,113
1,352,417
1883............
7,120
1,342,391
2,253
761,211
3,942
1,012,536
2,522
819,383
1,062
2,354,927
4,775
1,580,594
1884............
1880-1884:1
6,906
1,316,491
2,323
797,579
4,081
1,090,844
2,636
896,657
0,987
2,407,335
4,959
1,694,236
i medeltal >
årligen J
6,5654
1,209,664-8
1,979''z
646,812-6
3,602-6
903,847-8
2,1844
694,421-3
10,1680
2,113,512-6
4,163-6
•-34''.233
1885............
6,852
1,341,242
2,427
848,686
4,260
1,190,073
2,869
980,731
1,112
2,531,315
5,296
1,829,417
1886............
6,274
1,338,356
2,398
874,370
4,014
1,177,628
2,678
965,151
0,288
2,515,984
5,076
1,839,521
1887............
7,020
1,502,543
2,607
963,651
4,280
1,260,128
2,889
1,039,709
2,762,671
5,496
2-003,360
1888............
7,316
1,540,647
2,527
969,218
3,641
1,179,319
2,563
963,178
0,957
2,719,966
5,090
1,932,396
1889............
1885—1889:|
7,591
1,565,119
2,763
1,006,350
4,068
1,284,849
2,702
1,018,081
11,659
2,849,968
5,465
2,024,431
i medeltal >
årligen J
7,010-6
1,457,5814
2,5444
932,455 o
4,0526
1,218,3994
2,740-2
993,37°-
11,063-2
2,675,980-8
5,284-6
•,925,825-
1890............
7,589
1,644,983
2,940
1,092,771
4,123
1,317,677
2,723
1,048,791
11,712
2,962,660
5,663
2,141,562
1891............
7,844
1,729,249
2,927
1,145,872
3.906
1,309,099
2,580
1,051,697
11,750
3,038,348
5,507
2,197,569
1892............
7,783
1,736,630
2,917
1,165,039
3,830
1,329,208
2,417
1,076,091
613
3,065,838
5,334
2,241,130
1893............
7,560
1,750,825
2,949
1,186,605
3,874
1,359,763
2,504
1,123,131
1,434
3,110,588
5,453
2,309,736
1894............
1890—1894:1
8,000
1,896,482
3,255
1,326,094
4,564
1,583,984
2,969
1,313,477
,564
3.480,466
6224
2,639,571
i medeltal >
årligen )
7>755''2
1,751,633-8
2,997''6
1,183,276-2
4,059''4
•,379,9462
2,638- 6
1,122,637-
11,8146
3,131,580-0
5,6362
2,3°S,9''3''
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
17
Svenska fartyg. B. Fraktfart mellan Norge och utlandet.
Ankomna till utrikes ort från Norge. Afgångna från utrikes ort till Norge. Summa.
Å r.
Deraf
ångfartyg.
Deraf
ångfartyg.
Deraf ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Antal.
Ton tal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
880............
5,222
994.425
551
184,168
2,543
529,063
556
195,839
7,765
1,523,488
1,107
380,007
5,220
1,002,940
679
211,282
2,794
597,358
710
239,955
8,014
1,600,298
1,389
451,237
882............
5,491
1,168,516
785
267,166
2,780
641,610
829
292,406
8,271
1,810,126
1,614
559,572
5,273
1,167,354
840
319,757
2,701
678,766
928
361,498
7,974
1,846,120
1,768
681,255
5,474
1,330,780
1,050
413,878
2,597
706,649
980
404,192
8,071
2,037,429
2,030
818,070
880-1883:]
i medeltal ''
5.336-0
1,132,803-0
78r
279,250-
2,6830
630,6892
8006
298,778-8
8,019-0
i,763,492-o
1,581-6
578,028.2
årligen. |
885..........
4,640
1,116,601
983
377,540
2,737
736,739
1,015
411,013
7,377
1 853 340
1 998
788553
886............
4,540
1,159,284
1,084
416,818
2,594
740,088
1,053
436,237
7,134
1 899 372
2,137
887.........
4,970
1,276,031
1,268
487.885
2,674
764,599
1,191
476,344
7644
2040630
2 459
964,229
888............
4,829
1,272,844
1,209
464,466
2,719
811,310
1,224
497,157
7,548
2,084,154
2,433
961,623
5,296
1,416,038
1,478
574,810
2,862
858,178
1,310
537,665
8.158
2,274,216
2,788
1,112,47
885—1889: 1
i medeltal >
4.855-0
1,248,159 6
1,2044
464,303-8
2,7172
782,1828
1,158 6
471,683-2
7,57*-*
2,030,342-4
2,363-
935,987-o
årligen. J
890............
5,183
1,469,227
1,556
651,270
2,895
940,848
1,416
625,085
8,078
2,410,075
2,972
1,276,355
891............
4,864
1,536,458
1,603
707,504
3,094
1,104,612
1,639
750,856
7,958
2,641,070
3,242
1,458,360
892............
4,988
1,570,262
1,705
735,726
3,028
1,075,711
1,580
736,377
8,016
2,645,973
3,285
1,472,103
893............
4,698
1,553,452
1,824
806,432
2,806
1,082,780
1.624
805,413
7,504
2,636,282
3,448
1,606,845
4,580
1,356,664
1,768
061,658
2,949
1,009,996
1,714
703,895
7,529
2,366,660
3,482
1,365,553
890—1894: 1
i medeltal >
4,862-6
I,4Q7.21Z''6
1,691-2
712,568-0
z.954''4
1,042,789-4
1.594 6
7Z3,3Z5-*
7,8<7''°
2,540,002-2
3,285-8
1,435,843 *
årligen. |
Bill. till Kiksd. Prat. 1897. 5 Sami. 1 Afd. N:o 25.
3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
(Forts.) Svenska fartyg. C. Fraktfart mellan Norge och utlandet.
Ankomna till Norge från utrikes ort.
Afgångna från Norge till utrikes ort.
Summa.
Å r.
Antal.
Tontal.
Deraf ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Deraf ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Deraf
ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
1880............
207
45,209
128
37,323
210
43,058
69
26,510
417
88,267
197
63,
1881............
177
42,670
122
37,682
230
48,829
108
36,177
407
91,499
230
73
1882............
160
41,641
119
35,841
238
48,393
102
34,411
398
90,034
221
70
1883............
147
46,060
117
42,342
221
52,627
109
39,816
368
98,687
226
1884............
1880—1885: |
166
46,868
139
42,257
261
73,960
154
61,569
427
120,828
293
1
i medeltal >
årligen. )
1714
44,4896
125-0
39,0890
232-0
53:3734
1084
39,6960
4°34
97,863-0
2334
78,
1885............
150
46,519
134
44,123
209
66,741
135
58,083
359
113,260
269
1
1886............
177
52,433
159
49,568
203
57,907
148
52,017
380
110,340
307
101,
1887............
155
42,270
129
38,492
204
59,731
158
53,012
359
102,001
287
1888............
»)225
'') 70,135
186
64,544
220
68,141
151
59,797
445
138,276
337
1889............
1885-1889:1
135
41,132
112
38,301
239
72,180
178
64,638
374
118,312
290
102
i medeltal !■
årligen. |
1684
50,497-8
1440
47,o°5-6
215-0
64,940-0
1540
57,5°9''
3834
n 5,437-8
2980
104,51
1890............
163
44,096
151
41,915
246
62,301
188
56,969
409
106,397
339
98,
1891............
169
47,976
144
44,536
228
61,447
167
55,033
397
109,423
311
99,
1892............
147
45,606
126
41,362
257
85,953
205
78,412
404
131,559
331
119,
1893............
158
43,913
124
38,363
268
80,179
191
69,301
426
124,092
315
107,
1894............
1890—1894:1
156
44,530
131
40,480
252
74,896
203
69,479
408
119,426
334
109,
i medeltal >
årligen. |
1586
45,224 a
’35''2
41>331''2
250-2
72.95 5 *
190-8
65,8388
408-8
118,1794
OO
ro
O
0''
107,1
'') I Kommerskollegii berättelse felaktigt: 640 fartyg om 75,500 ton.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
19
Norslea fartyg. C. Fraktfart mellan Sverige och utlandet.
Ankomna
till Sverige från utrikes ort.
Afgångna från Sverige till utrikes ort.
S u m
m a.
. # ■..._
Å r.
Antal.
Tontal.
Deraf ångfartyg.
Antal. Tontal.
Antal.
Tontal.
Deraf
Antal.
ångfartyg.
Ton tal.
Antal.
Tontal.
Deraf
Antal.
ångfartyg.
Tontal.
1880............
436
107,521
43
11,599
1,933
594,040
41
12,442
2,369
701,561
84
24,041
1881............
434
117,648
40
10,958
1,810
582,798
33
10,511
2,244
700,446
73
21,469
1882............
495
142,739
68
27,633
2,126
715,273
80
38,825
2,621
858,012
148
66,458
1883............
540
163,922
113
41,740
2,061
686,103
97
47,073
2,601
850,025
210
88,813
1884............
1880-1884:)
422
127,451
in
44,855
1,391
456,487
113
50,741
1,813
583,938
224
95,596
i medeltal >
årligen |
465-
131,856-2
75''°
27,357''°
1,864-2
606,940-2
72-8
3i-9i8-
2,329-6
738,7964
147-8
59,275''4
1885..... ......
464
137,905
91
40,382
1,456
479,551
125
65,315
1,920
617,456
216
105,697
1886............
384
121,749
67
34,734
1,134
376,323
91
41,582
1,518
498,072
158
76,316
1887............
377
110,181
42
17,608
1,300
401,534
105
32,917
1,677
511,715
147
50,525
1888............
383
109,181
49
13,642
1,471
478,959
66
22,812
1,854
588,140
115
36,454
1889............
1885-1889:1
512
151,275
103
45,701
1,341
424,121
152
64,459
1,853
575,396
255
110,160
i medeltal >
årligen J
4240
126,058-2
70-4
3°,4«3''4
1 >34°’4
432,097-6
107-8
45,4''7-
1,764-4
558,155-8
1782
75,8304
1890............
432
141,515
95
49,453
1,138
396,037
153
78,714
1,570
537,552
248
128,167
1891............
379
349,176
106
58,902
1,166
440,850
175
94,001
1,545
590,026
281
152,903
1892............
444
170,072
120
72,978
1,096
426,505
235
124,223
1,540
596,577
355
197,201
1893............
416
176,910
174,964
143
86,161
91,629
1,056
1139
459,634
264
163,316
1,472
636,544
407
249,477
1894............
1890—1894:1
407
146
603,704
375
317,279
1,546
778,668
521
408,908
i medeltal >
årligen
4*5 6
162,527-4
122*0
71,8246
1,1190
465,3460
2402
155,506 6
1,534-6
627,873-4
362-4
227,331-2
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
(Forts.) Svenska fartyg. D. Fraktfart mellan utrikes orter.
A n k
0 m n
a.
Afgå
n S
n a.
Summa
År.
Antal.
Ton tal.
Deraf ångfartyg.
Antal. Tontal.
Antal.
Tontal.
Deraf
Antal.
ångfartyg.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Deraf
Antal.
ångfartyg.
Tontal.
1
1880...........
2,735
788,993
952
269,840
2,623
761,373
944
265,451
5,358
1,550,36(5
1,896
5555,291
1881............
2,139
669,210
760
223,535
1,990
633,905
713
216,604
4,129
1,5303,115
1,473
440,139
1882............
2,337
716,796
838
269,221
2,133
672,574
771
252,860
4,470
1,389,370
1,609
522,081
1883............
2,356
768,457
904
321,764
2,167
716,786
815
286,386
4,523
1,485,243
1,719
608,150
1884............
1880-1884:]
2,451
853,208
1,013
395,408
2,208
756,895
883
324,207
4,659
1,610,103
1,896
719,615
i medeltal !
årligen J
2,403-6
759>332''8
8934
295>953''
2,2242
708,306-6
8252
269,1016
4.627-8
1,467,639.4
1,718-6
565,055-
1885............
2,363
835,751
1,088
422,506
2,208
775,420
1,028
386,498
4,571
1,611,171
2,116
809,001
1886............
2,370
828,200
1,112
436,249
2,246
772,874
1,089
414,980
4,616
1,601,074
2,201
851,229
1887............
2,823
992,624
1,527
610,557
2,572
887,623
1,304
517,019
5,395
1,880,247
2,831
1,127,576
1888...........
2,616
923,559
1,375
553,212
2,426
845,042
1,342
521,222
5,042
1,768,601
2,717
1,074,434
1889............
1885-1889:]
2,794
1,021,517
1,639
664,326
2,524
898,952
1,494
590,111
5,318
1,920,469
3,133
1,254,437
i medeltal >
årligen j
z>593''2
920,330-2
1,3482
537,370-
2,395 ^
835,982-2
1,251-4
485,966-0
4,9884
1,756,312-4
2,5996
1,023,3360
1890............
2,866
1,093,856
1,777
768,591
2,703
1,049,471
1,741
764,310
5,569
2,143,327
3,518
1,532,901
1891............
2,932
1,115,865
1,841
789,757
2,813
1,083,702
1,816
790,854
5,745
2,199,567
3,657
1,580,611
1892............
2,636
1,007,994
1,567
682,835
2,412
932,492
1,434
633,423
5,048
1,940,486
3,001
1,316,258
1893............
2,716
959,830
1,604
656,325
2,476
898,275
1,442
606,954
5,192
1,858,105
3,046
1,263,279
1894..........
1890—1894:1
3,032
1,058,732
1,914
755,987
2,579
910,084
1,516
624,320
5,611
1,968,816
3,430
1,380,307
i medeltal >
årligen j
2,836-4
''>047,2S5''4
1,740-6
730,699-
2,596-6
974,804-8
1,589 8
683,972-2
5,433-o
2,022,060-2
3,330-4
1,414,671-2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
21
Norska fartyg. D. Fraktfart mellan utrikes orter.
Ankomna.
Afgå
n g n a.
Sun
m a.
A r.
Deraf ångfartyg.
Deraf ångfartyg.
Deraf ångfartyg.
Antal.
Tontal.
Antal.
Ton tal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Tontal.
Antal.
Ton tal.
1880............
9,581
3,565,247
370
153,679
8,041
3,057,941
371
159,553
17,622
6,623,188
741
313,232
1881............
7,918
3,101,541
335
148,604
6,604
2,672,637
354
160,768
14,522
5,774,178
689
309,372
1882 ...........
9,047
3,552,011
640
301.439
7,111
2,863,293
608
287,534
16,158
6,415,304
1.248
588,973
1883............
8,431
3,354,375
888
372,102
7,031
2,878,944
860
363,390
15,462
6,233819
1,748
735,492
1884............
7,755
3,211,243
921
405,107
6,525
2,756,572
896
404,901
14,280
5,967,815
1.817
810,008
1880—1884: j
i medeltal J
8,5464
O-i
OJ
OO
OO
0*
4-''
6308
276,186-2
7,062.4
2,845,8774
6178
275,2292
15,6088
6,202,760-8
1,248.6
55>,4154
årligen )
1885............
7,709
3,284,188
1,162
562,867
6,619
2,907,595
1,121
536,814
14,328
6,191,783
2,283
1,099,681
1886............
7,749
3,355,587
1,420
684,131
6,853
3,017,755
1,308
624,662
14,602
6,373,342
2,728
1,308,793
1887............
8,086
3,489,873
1,481
728,744
7,123
3,144,198
1,427
674,843
15,209
6,634,071
2,908
1,403,587
1888. ...........
8,344
3,646,294
1,869
886,672
7,289
3,279,062
1,814
870,282
15,633
6,925,356
3,683
1,756,954
1889............
8,392
3,749,295
1,930
973,494
7,251
3,325,040
1,785
871,381
15,643
7,074,335
3,715
1,844,875
1885—1889: |
i medeltal \
8,056-0
3.505.047-4
1,572-4
767,1816
7.027-0
3, >34.730-0
i,49>''o
7>5,596-4
15,083-0
6,639,777-4
3,063.4
1,482,778.0
årligen |
1890............
8,578
4,093,210
2,847
1,450,036
7,664
3,736,422
2,650
1,357,956
16,242
7,829.032
5,497
2,807,992
1891............
8,823
4,407,378
3,357
1,827,983
7,654
3,971,405
3,070
1,715,142
16,477
8,378,783
(i,427
3,543,125
1892............
7,991
4.169.434
3,036
1,742,685
6,953
3,717,179
2,708
1,584,147
14,944
7,886,613
5,744
3,326,832
1893............
7,657
4,130,487
3,151
1,900,687
6,755
3,819,856
2,913
1,742,721
14,412
7,950,343
6,064
3,643,408
1894............
7,841
4,137,421
3,551
1,995,583
6,632
3,547,009
2,960
1,650,191
14,473
7,684,430
6,511
3,615,774
1890—1894:1
i medeltal >
8,178-0
4187,5860
3,188-4
1,783.394-8
7,''3< 6
3.7S«-374-2
2,8602
1,610,031-4
15,309-6
7,945,960-2
6,048-6
3,393,426,2
årligen J
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Reservationer:
af herrar Stephens, Nisser, af Buren, friherre Klingspor och Bergendahl,
hvilka anfört:
»I det den kongl. propositionen i fråga bilagda statsrådsprotokoll
yttrar herr statsrådet och chefen för finansdepartementet: ''Äfven efter
mellan rikslagens upphörande komme sålunda med nu i Norge gällande
lagstiftning Sverige att för sin handel och sjöfart på Norge i alla afseenden
åtnjuta behandling som den mest gynnade nation’ och längre fram:
''Förhandlingar hafva varit inledda med norska regeringen om upprättande
af förslag till en författning af samma ömsesidigt bindande kraft som
mellanrikslagen, enligt hvilken författning de båda länderna skulle tillerkänna
hvarandra behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om
handel och sjöfart’ — — — —. ''Dessa förhandlingar hafva emeller
tid
icke ännu ledt till resultat, af anledning att fråga i Norge blifvit
väckt om införande af differentialtullsystemet, och att, då denna fråga icke
ännu hunnit genomgå förberedande behandling, det ansetts mindre lämpligt
att för närvarande binda sin handlingsfrihet genom ett aftal med
Sverige om behandling såsom den mest gynnade nation.»
Ivonseqvensen af de fakta, som sålunda meddelats, synes oss böra
vara ett svenskt lagstadgande, hvarigenom, efter mellanrikslagens upphörande,
Norge för sin handel och sjöfart på Sverige kommer att åtnjuta
behandling såsom den mest gynnade nation, så länge Sverige vore i åtnjutande
af samma förmån i Norge.
På grund häraf anse vi, att § 1 i nu föreliggande förslag bort
hafva följande lydelse:
Norge skall för sin handel och sjöfart på Sverige
i alla afseenden åtnjuta behandling såsom den mest
gynnade nation, så länge enahanda förmån från Norges
sida kommer Sverige till del, eller till dess öfverenskommelse
om annan ordning blifvit träffad.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 23
Angående den s. k. »formansforslingen» säger Riksdagen i sin skrifvelse
till Konungen (n:o 72 år 1895):
»Många och välgrundade anledningar till klagomål från svensk
sida har oek tillämpningen af de upprepade gånger och senast år 1890
ändrade bestämmelserna i lagens 4 § rörande gränstrafiken lemnat, i ty
att medgifvandet af tullfrihet enligt ifrågavarande § visat sig kunna, trots
lagens uttryckliga förbud, i stor utsträckning tillgodogöras för införsel i
handelsafsigt. Sådana missbruk, befordrade genom den i hög grad utvecklade
landthandeln vid gränsen, måste naturligtvis komma att ökas i samma
mån, som de svenska tullsatserna höjas utöfver de norska, och införseln
följaktligen lemna tillfälle till vinst på tulldifferensen. Också har, efter
den i början af innevarande år vidtagna tullförhöjningen för malen och
omalen spanmål, den tullfria importen af mjöl från Norge jemlikt ifrågavarande
4 § i anmärkningsvärd grad tilltagit. Enligt införskaffade uppgifter
från gränsbevakningen öfverfördes sålunda tullfritt jemlikt ifrågavarande
§ ensamt på gränsen till Elfsborgs, Vermlands och Kopparbergs
län under månaderna januari—mars innevarande år 677,866 kilogram malen
spanmål, under det att motsvarande import för samma månader år 1894
icke uppgick till mera än 181,888 kilogram.»
För hela året 1894 uppgick denna siffra till 1,338,825 kilogram
» » » 1895 » » » » 2,939,738 »
Riksdagen framhåller derefter nödvändigheten af »att föreskrifterna
om den s. k. formansforslingen måste ändras till förekommande af sådana
missbruk som dem, hvartill nu gällande studganden i detta ämne gifvit
anledning.»
Äfven om de underhandlingar rörande Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden, som direkt angå Norge, icke hafva
ledt till något som helst resultat — och hvarför visserligen icke skulden
ligger i de svenska underhandlarnes brist på tillmötesgående — kan dock
deruti icke sökas anledning till återupplifvandet af denna s. k. »formansforslingen»,
som i hufvudsak är en inhemsk angelägenhet, hvarför den ej
heller borde i den för båda rikena gemensamma förordningen inrymmas.
I alla händelser hafva vi icke funnit skäl föreligga för den utsträckning
efter hela gränsen, som Kongl. Maj:ts proposition nu föreslår. Vi tro, att
den ifrågasatta tullfria införseln måste inskränkas till både ort och myckenhet,
samt att fullt effektiva bestämmelser måste fastställas till förekommande
af dessa ofvan nämnda missbruk, som, enligt hvad erfarenheten visat, synes
vara en ovilkorlig följd af en dylik lag.
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Endast under sådan förutsättning anse vi oss kunna tillstyrka något
stadgande om tullfrihet för varor vid införsel öfver gränsen mot Norge,
hvadan vi anse 2 § böra hafva följande lydelse:
§ 2.
Mom. 1. För den del af den svenska gränsbefolkningen,
som är boende mellan Djeknelidens tullstation i Vermland
och Ljusnebäcken i Herjeådalen samt uti Frostvikens
socken i Jemtland och vidare norr öfver, och
som på grund af nu rådande kommunikationsförhållanden
är i behof af lättnader i och för anskaffandet af
dess oundgängliga förnödenheter, må den undantagsbestämmelse
varda gällande:
»att tullfrihet medgifves vid införsel öfver gränsen
från Norge till Sverige af följande varor, och till mängder,
som för hvarje forsling icke få öfverskrida
af bröd.......................................................... 10 kilogram
» fläsk.......................................................... 10 »
» garn alla slag tillsamman.................... 5 »
» kaffe och kaffesurrogat.......................... 5 »
» malt.......................................................... 10 »
» risgryn ...... 5 »
» socker................. 5 »
» spannmål, omalen (en säck)............ 100 »
» d:o malen ( d:o ).................... 100 »
» tobak......................................................... 1 »
» väfnader alla slag tillsamman................ 15 meter
dock icke utöfver ett sammanlagdt
värde af 25 kronor;
» Öl............................................................... 5 liter
samt
» andra varor ett sammanräknadt värde af 20 kronor.
För vara, som af resande medföres i större myckenhet,
än ofvan stadgats, skall tull, enligt hvad eljest
gäller, erläggas för hela den af varan införda qvantiteten.
Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke
för varor, som i handelsafsigt införas vare sig för att i
vanlig ordning försäljas eller för att utlemnas såsom
25
" Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor, som
af handlande eller för handlandes räkning införas, så
vidt de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.
Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent
sådant fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och
hemvist, aflemna en under edlig förpligtelse afgifven
• ''i.: skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke in
föras
i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas
;-/i;.; u varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan för
säkran
afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas.
Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna
i vanlig ordning tullbehandlas.
Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller
brukar egendom på båda sidor om gränsen, må utsäde,
kreatur och redskap, som erfordras för egendomens
skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.
Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för
hushållsbehof föras från Sverige till Norge för att förädlas
genom blekning, färgning, garfning, målning, spillning,
väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation
återinföras, skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.
Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen
användas endast för transport af gods eller personer från
Norge till Sverige, äro ej underkastade tullafgifter.
Mom. 5. Till förekommande af missbruk skall
generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen meddela de närmare kontrollföreskrifter,
som kunna anses erforderliga.
I öfverensstämmelse med hvad vi rörande § 2 föreslagit, bör enligt
vår åsigt § 3 ur förordningen utgå.
På de skäl, som sålunda anförts, anse vi Kongl. Maj:ts ifrågavarande
förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och
gränstrafiken mellan Sverige och Norge icke böra oförändradt af Riksdagen
antagas, utan att nämnda förordning bör erhålla den af oss här ofvan angifna
lydelse, samt att Riksdagen tillika bör lemna Kongl. Maj:t det bemyndigande,
som i utskottets betänkande under 2:o) finnes intaget.»
Bill. till Bibel. Prat. 1857. 5 Sami. 1 Afd, ■ hläft.
4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
samt af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson,
Lundström, Göransson, Swartlingi och Flis Nilson, hvilka anfört:
»Då den föreliggande kongl. propositionen ej afser något aftal med
Norge, utan uteslutande att å ena sidan medgifva norska fartyg de förmåner,
som motsvara dem, hvaraf svenska fartyg i Norge äro i åtnjutande,
samt å andra sidan att bereda svenska undersåter, boende längs gränsen,
fortfarande tullfrihet för vissa af sina från Norge inköpta förnödenheter,
hafva vi beträffande punkten 2:o) inom utskottet påyrkat, att densamma
bort ur betänkandet uteslutas, och få vi derför, med fasthållande af nämnda
yrkande, reservera oss mot utskottets beslut i denna del.»
Stockholm 189?. fomgi. Sofctryokeriet, P. Ä. Norstedt & SönéÉ
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1897:118 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser, rörande sjöfarten och gränstrafiken a1 i texten