Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28

1897-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1897:28, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1897, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner dels om nedsättning

af tullen å kaffe dels ock om upphäfvande af samma tull.

Rörande tullen å kaffe, hvilken för närvarande utgör 12 öre för

kilogram, hafva i motioner inom Andra Kammaren yrkats:

dels af herr C. J. Hammarström, i motion n:o 56, att Riksdagen

behagade besluta, att nämnda tull måtte från och med den 1 januari 1898

nedsättas till 5 öre för kilogram,

dels ock af herr N. Jönsson i Gammalstorp, med hvilken 22 af

kammarens ledamöter instämt, i motionen n:o 90, att Riksdagen behagade

besluta kaffetullens upphörande från och med den 1 januari 1898.

Till stöd för sitt ofvanberörda yrkande anför herr Hammarström:

»Då för närvarande inom vårt land på handelspolitikens område den.

grundsatsen gör sig gällande, att alla inom landet befintliga näringar, likasom

näringar eller affärsföretag, hvilka möjligen kunna upparbetas, böra

skyddas genom tullar, och detta system varit tillämpadt så länge, att derigenom

statskassan kommit i en efter våra förhållanden lysande ställning, så

anser undertecknad, att tiden är inne för Riksdagen att taga i öfvervägande

lämpligheten och nödvändigheten af att borttaga alla s. k. finanstullar, åtminstone

sådana finanstullar, som ej ens indirekt stå tillsammans med någon

svensk tillverkning eller näring.

En vara, som är belagd med ganska hög importtull, ehuru den icke

inom vårt land kan frambringas, är arikeln kaffe. Ehuru kaffe strängt

taget icke kan kallas en nödvändighetsvara och i samma mening icke heller

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 28).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande A:o 28.

hör till de oundgängliga lifsförnödenheterna, så är det å andra sidan lika

sant, att denna varas förbrukning så allmänt ingått i vårt folks lefnadsvanor,

att den på grund deraf blifvit oumbärlig. Tager man derjemte i betraktande

kaffets betydelse såsom ersättning för andra drycker, hvilka användas såsom

njutnings- och förplägningsmedel eller såsom stimulerande medel, så torde

icke många vilja förneka, att kaffe är en nyttig vara.

Den tiden torde väl nu vara förbi, då man ansåg, att kaffe borde

så mycket som möjligt fördyras för att derigenom förekomma bruket af

detsamma.

Förutom de motiv, som ofvan anförts, må i detta sammanhang erinras

om det, som påpekats i en inom Andra Kammaren under förra årets

riksdag af herr Nils Jönsson i Gainmalstorp i samma ärende väckt motion,

nemligen: »Genom den prisnedsättning å kaffe, som ett borttagande eller

minskande af kafifetullen skulle medföra, skulle desslikes den fördelen

vinnas, att förbrukning af helt visst icke sällan för helsan vida skadligare

surrogat skulle aftaga».

Ofvannämnda motion blef af Riksdagen afslagen, men det oaktadt

torde väl skäl förefinnas, som kunna utgöra giltig anledning att redan vid

denna riksdag åter föra frågan på tal, nemligen, såsom ofvan anförts, de

stora inkomster utöfver hvad som beräknats, hvilka genom indirekta skatter

tillförts statskassan.»

I den af herr Jönsson väckta motionen anföres följande:

»I den mån som skyddssvstemet utvecklats, hafva naturligen frihandelsperiodens

så kallade finanstullar blifvit allt mer otidsenliga. Deras syfte

var att bereda staten behöfliga inkomster, och normen för väljande af de

artiklar, som skulle tullbeläggas, var en helt annan än fallet är med de

verkliga skyddstullarne. Man tog då den artikel, som på samma gång

tålde en tullbeskattning och derjemte rönte en så stor förbrukning, att en

tullsats derå inbragte större summor åt statsverket. Vid åsättande af

skyddstullar går man deremot ut från att endast sådana artiklar böra tullbeläggas,

hvilkas producerande äro för landet naturliga näringar, eller

hvilkas tillverkning kan uppammas under hägnet af ett väl afvägdt skydd.

Skyddstullarne afse alltså icke i främsta rummet att bereda staten

ökade inkomster. Men i enlighet med förhållandenas natur medföra de

äfven denna fördel, och det tills vidare i en grad, som gjort statens finanser

mycket lysande. Vårt skyddssystem torde då stå på den punkt, att en

reformering kan och bör ske af sådana så kallade finanstullar, genom hvilka

väl inkomster beredas statsverket, men hvilka äro åsätta sådana artiklar,

som ej kunna inom landet produceras, hvarigenom dessa tullar icke heller

i ringaste mån verka skyddande för svensk näring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

3

En sådan tullsats är den å kaffe.

Utgörande för närvarande 12 öre pr kilo, ökar denna tullsats i synnerhet

de fattiges utgifter icke oväsentligt. Kaffe torde nemligen icke minst i de

fattiges hem numera vara en af nödvändighetsartiklarna, hvilken det är

orättvist att fördyra, då statskassan numera icke torde vara i behof af den

inkomst af något öfver 2 millioner kronor årligen, hvilken kaffetullen medför,

och då genom densamma icke någon svensk näring skyddas. Det är ock

oförenligt med det skyddsvänliga systemets principer — af hvilka en af de

vigtigaste är att förbättra de arbetande klassernas ställning i ekonomiskt

och annat afseende — attonödigtvis’genom tullar fördyra folkets förbrukningsartiklar.

Der tullarne icke skydda svensk näring och svenskt arbete, ligger

det i skyddssystemets både syfte och intresse att borttaga dem eller, der

de skulle behöfvas för statsinkomsterna, lägga dem på sådana artiklar,

hvilkas importerande utifrån rent af hindrar eller förlamar uppblomstringen

af en inhemsk näringsgren.»

Till upplysning i detta ämne får utskottet lemna följande från den

officiella statistiken hemtade redogörelse angående införseln af kaffe under

de senare åren och den af kaffetullen härflytande inkomsten:

o

År.

Införsel.

Tullsats

pr kg.

Beräknad

tullinkomst

i kronor.

Kg.

Öre.

1885 _____...............................

15,453,503

26

4,017,892

1886 ....................................

16,189,492

26

4,209,252

1887 ____________________________________

11,542,052

26

3,000,896

1888 ____________________________________

12,312,007

26

3,201,086

1889 ____________________________________

17,336,015

12

2,080,315

1890 _________ _________________________

14,856,946

12

1,782,827

1891 .......__...........................

16,056,323

12

1,926,755

1892 ............_____...................

15,844,786

12

1,901,355

1893 ....................................

16,371,190

12

1,964,534

1894 ....................................

17,087,911

12

2,050,540

1895 ....................................

18,067,617

12

2,168,107

1896 ....................................

20,815,000

12

—

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

Tullsatsen å kaffe nedsattes vid 1888 års riksdag från 26 öre till

12 öre för kilogram. Vid riksdagarne under åren 1890—1892 förekommo

motioner om tullfrihet för kaffe eller nedsättning i tullen derå, hvilka

motioner dock afslogos. Vid 1894 års riksdag yrkades med anledning af

befarad brist i statsverkets beräknade inkomster förhöjning af tullen å

kaffe, men jemväl denna framställning blef afslagen. En nedsättning af

denna tullsats till 5 öre för kilogram skulle för statsverket medföra en

minskning i inkomsterna af ungefär en million kronor, och genom ett

upphäfvande af samma tullsats skulle en minskning uppstå, öfverstigande

två millioner kronor. Kaffetullen utgör således en af de vigtigaste finanstullarne;

och då det icke torde kunna förväntas, att statsverkets ställning

allt framgent skall blifva sådan, att inkomsten af denna tull utan olägenhet

kan af staten undvaras, hemställer utskottet,

l:o) att herr Hammarströms motion, om nedsättning

af tullen å kaffe, icke måtte af Riksdagen bifallas;

samt

2:o) att herr Jönssons motion, om upphäfvande af

samma tull, icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 maj 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Keservation:

af herr Bergendahl.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.