Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

1897-02-23 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1897:3, Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 26 februari 1897, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

(1:a a.)

Bland de till utskottet hänvisade motioner, som afse ändringar i nu

utgående tullbevillning, har utskottet ansett sig böra i ett sammanhang

företaga dem, som angå höjning af tullen å läder och vissa slag af

skodon samt åsättande af tull å superfosfat äfvensom tack- och barlastjern

samt skrot.

Dessa motioner äro följande:

n:o 15 inom Första Kammaren af herr C. E. Ljunqberq, angående

tull å superfosfat;

n:o 12 inom Första Kammaren af herr P. M. Söderberg och n:o 27

inom Andra Kammaren af herr J. Anderson i Tenhult, angående höjning

af tullen å till pelsverk ej hänförliga, beredda hudar och skinn

äfvensom å vissa slag af skodon; samt

n:o 38 inom Första Kammaren af herr C. E. Ljungberg och n:o 121

inom Andra Kammaren af herr A. Andersson i Ölsbenning, angående

tull å tack- och barlastjern samt skrot.

Herr Ljungberg föreslår i sin ofvanberörda motion, att superfosfat,

som icke äro att hänföra till råmaterialier, måtte åsättas en tuilafgift

af 25 öre för 100 kilogram.

Till stöd för detta yrkande anför motionären — efter en erinran,

hurusom en vid nästlidet års riksdag väckt motion i syfte att erhålla

skydd för den inhemska superfosfatfabrikationen blifvit af Riksdagen

lemnad utan afseende, sannolikt hufvudsakligast af det skäl att samtidigt

beslutits aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om kontroll

å superfosfat — att en sådan kontroll, äfven om derigenom inBih.

till Riksd. Prof. 1897. 3 Samt. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3 J 1

Gödnings
ämnen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

försel af förfalskad vara kunde i någon mån förhindras, säkerligen dock

ej blefve fullt verksam, samt att, äfven om så blefve förhållandet, detta

icke kunde medföra annan verkan för de svenske tillverkarne af superfosfat

än att de i lyckligaste fall blefve likstälda med de utländske;

hvarjemte motionären tillika såsom stöd för sin motion åberopat de af

1888 års tullkomité anförda skäl för införande af tull å superfosfat.

Myckenheten och värdet af in- och utförseln af superfosfat från

och med år 1890 till och med det sista år, för hvilket fullständiga uppgifter

föreligga, eller år 1895, inhemtas af följande tabell:

År.

Införsel.

Utförsel.

Kilogram.

Värde kronor.

Kilogram.

Värde kronor.

1890.........................................

19,355,057

1,645,180

666,031

66,603

1891..........................................

16,995,884

1,444,650

547,513

54,751

1892.......................................

23,253,072

1,395,184

276,068

16,564

1893.........................................

11.965,429

658,099

281,923

15,506

1894.......................................

14,569,065

801,299

104,651

5,756

1895........................................

14,162,181

566,487

436,900

17,476

Tillverkningen inom landet af superfosfat för tiden före år 1894 kan ej

uppgifvas, då i den officiela statistiken superfosfat äro sammanförda

med öfriga slag af gödningsämnen, men nämnda år utgjorde densamma

48,703,600 kilogram med ett värde af 3,573,172 kronor.

Sedan 1892 års Riksdag i enlighet med bevillningsutskottets afstyrkande

afslagit en af Kongl. Maj:t i anslutning till 1888 års tullkomités

förslag framstäld proposition om en tullsats å superfosfat af 25 öre för

100 kilogram, blef, såsom motionären erinrat, en vid nästlidet års riksdag

vackt motion om en tullsats af 50 öre för 100 kilogram å sådan

vara af Riksdagen afslagen. Bevillningsutskottet, som afstyrkte motionen,

upprepade till stöd härför de skäl, som anförts mot tullen dels af en

reservant i koinitén dels ock af de embetsverk, till hvilka komiténs förslag

för granskning öfverlemnats. Dessa skäl äro förnämligast vigten

deraf, att priset å ett för jordbruksnäringen i högsta grad nyttigt och i

stor mängd användt ämne icke förhöjes genom tull och de af tullbehandlingen

förorsakade kostnader samt svårigheten att vid tullbehandlingen

skilja superfosfat från vissa andra slag af gödningsämnen. Då

till dessa skäl, hvilka utskottet anser ega full giltighet, kommer, att

införande af kontroll å superfosfat torde kunna förväntas, genom hvilken

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

åtgärd faran för införsel af underhaltig vara möjligen blifver undanröjd,

samt att införseln af superfosfat icke ökats utan tvärtom synes vara i

aftagande, får utskottet hemställa:

l:o) att gällande tullfrihet för superfosfat måtte

bibehållas.

Herrar Söderberg och J. Anderson föreslå bland annat, att tullen å

sulläder och bindsulläder måtte höjas till 40 öre för kilogram samt å

andra slag af beredda, till pelsverk ej liänförliga hudar och skinn till 65

öre för kilogram; hvarjemte herr Söderberg hemställer, att de förhöjda

tullsatser, som kunna varda af Riksdagen beslutade, måtte så fort ske

kan tillämpas.

Tullen å sulläder utgick till och med år 1857 med 37,5 öre per

skålpund (= 88,2 öre per kilogram). Nämnda år nedsattes tullen till 25

öre per skålpund och derefter, i sammanhang med franska handeltraktatcns

afslutande, först till 15 öre och sedermera till 10 öre per skålpund

(=35,3 öre och 23,5 öre per kilogram). År 1875 nedsattes densamma

ytterligare till 6 öre skålpundet (= 14,l öre per kilogram). Sedan år

1886 utgår tullen å samma vara med 24 öre per kilogram. Tullen å

andra slags beredda, till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn, som till

och med år 1857 utgick med 75 öre per skålpund (= 1 kr. 76 öre per

kilogram) nedsattes sisnämnda år till 40 öre per skålpund (= 94 öre per

kilogram) samt derefter först till 30 öre och sedan till 20 öre per skålpund.

Från och med den 16 maj 1882 har tullen å sistberörda varuslag

utgått med 47 öre per kilogram. — De af motionären påyrkade tullsatserna

äro desamma som Kongl. Maj:t, i anslutning till 1888 års tullkomités

mening, vid 1892 års lagtima riksdag föreslagit. Den kongl. propositionen

blcf, rörande nu ifrågavarande artiklar, af nämnda Riksdag afslagen.

Sedermera hafva af enskilde motionärer yrkanden af enahanda innebörd

framstälts vid riksdagarne under åren 1893—1896, hvilka yrkanden emellertid

alltid afslagits, dock vid de senaste riksdagarne med en mycket ringa

röstöfvervigt, nemligen år 1895 med 186 röster mot 180 och år 1896 med

186 röster mot 185.

Likasom sistlidet år vid behandlingen af denna fråga får utskottet

till belysande af läderindustriens ställning i vårt land under tiden från

och med år 1871 meddela följande, på grund af den officiela statistiken

uppgjorda tabeller, utvisande för deri angifna år garfveriernas och deri

anstälde arbetares antal, tillverkningens storlek och värde äfvensom inoch

utförseln af hithörande varor:

Hudar och

skinn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Å r.

Antal

fabriker.

Antal

arbetare

T i 1 1 v

S u 1 1 ä d e

Qvantitet.

erkningen

r.

Värde.

Kilogram. + Stycken.

Kronor.

1871 ................................

687

1705

948,222

12,406

3,127,912

1872 ................................

685

1845

947,521

14,353

3,472,456

1873 .................................

693

1998

897,301

12,662

3,302,053

1874 ...............................

684

2009

925,799

13,085

3,522,171

1875 .................................

647

1925

943,826

8,190

3,361,730

1876 ................................

667

1936

779,604

6,455

2,803,142

1877 ...............................

670

1918

680,608

4,806

2,261,064

1878 ................................

67 6

1729

625,905

2,728

1,958,857

1879 .................................

665

1675

442,891

3,147

1,399,092

1880 ...............................

654

1678

540,367

2,395

1,631,143

1881 ...............................

667

1769

513,275

2,134

1,545,106

1882

671

1765

640,481

2,830

1,910,677

1883 ................................

663

1651

524,181

1,392

1,577,737

1884 ................................

657

1583

272,312

980

778,444

1885 .................................

632

1655

519,804

896

1,511,850

1886 ..............................

643

1689

360,903

1,000

986,546

1887 ................................

625

1648

444,776

620

1,205,992

1888 ...............................

619

1629

380,754

3,330

1,008,231

1889 ................................

603

1663

514,321

2,690

1,200,255

1890 .................................

600

1703

354,734

11,255

1,012,867

1891 ................................

598

1768

649,742

17,365

1,710,418

1892 .................................

579

1736

516,418

9,445

1,353,102

1893 ................................

571

1764

439,708

9,955

1,193.277

1894 .................................

566

1859

493,080

16,063

1,357,123

1 Anledningen till att för åren 1892—1894 i denna kolumn upptagna belopp icke öfverensstatistiska

tabellerna särskild! upptagits s. k. beredningslön, hvilken här inberäknats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

5

vid läderfabrikerna.

Hela tillverk-

S m o r 1 ä d

e r.

Hud

ar och s

k i n n.

ningen.1

Qvantitet.

Värde.

Qvantitet.

Värde.

Kilogram. -

f Stycken.

Kronor.

Kilogram.

-j- Stycken.

Kronor.

Kronor.

272,862

12,745

1,074,827

123,498

495,315

1,427,721

5,630,460

310,423

16,853

1,365,250

293,782

479,226

2,069,074

6,906,780

327,736

38,299

1,759,133

316,708

549,158

2,787,189

7,848,375

479,432

19,646

2,107,784

209,395

600,655

2,727,637

8,357,592

333,761

12,873

1,487,116

269,141

578,846

2,614,498

7,463,344

306,696

10,539

1,314,152

446,764

557,347

2,924,779

7,042,073

309,352

4,757

1,113,384

433,560

580,773

2,809,318

6,183,766

282,822

2,899

920,029

438,655

522,015

2,540,053

5,418,939

283,757

3,674

926,800

413,156

512,735

2,622,143

4,948,035

261,989

2,672

815,915

417,640

502,245

2,341,631

4,788,689

235,849

3,777

775,013

421,835

533,851

2,895,859

5,215,978

246,613

3,766

811,467

408,552

515,793

2,661,938

5,384,082

208,564

1,660

634,190

510,695

460,250

3,016,957

5,228,884

197,466

2,675

627,167

533,378

552,910

3,809,244

5,214,855

219,916

3,117

696,540

442,197

497,584

2,673,228

4,881,618

233,034

3,080

693,688

519,677

545,180

3,432,606

5,112,840

233,928

2,906

656,222

408,356

557,654

3,237,289

5,099,503

219,627

2,845

595,277

372,358

532,389

3,354,312

4,957,820

157,273

3,588

424,923

594,504

475,824

3,655,065

5,280,243

124,210

6,702

412,434

374,234

480,951

3,818,654

5,243,955

298,523

17,040

824,089

424,698

224,336

3,147,678

5,682,185

229,531

7,010

599,107

573,860

270,458

3,088,635

5,494,881

245,532

23,857

743,991

567,162

264,786

3,009,573

5,509,668

270,221

25,419

787,664

522,793

328,792

3,277,991

6,030,460

stämma med summorna af beloppen i föregående värdekolumner är den, att för nämnda år i de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

In

och utförsel af sulläder m. in.

År.

Info

r s e 1.

U t f ö

r s e 1.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

1871..................................................

242,632

570,796

5,618

13,216

1872 ..................................................

486,115

1.143,596

3,091

7,272

1873..............................................

954,237

2,244,863

737

1,734

1874.............................................

823,571

2,034,340

1,189

2,796

1875.................................................

706,498

2,409,972

4,094

9,631

1876..................................................

1,444,883

3,535,082

3,950

9,292

1877................................................

1,320,286

3,230,240

8,265

19,443

1878..........................................

1,514,963

3,492,701

13,049

30,698

1879.............................................

1,540,451

3,950,097

13,757

38,837

1880 ............................................

1,683,125

4,315,948

7,861

22,192

1881................................................

1,611,955

3,546,301

15,690

39,225

1882 ...........................................

2,065,773

4,544,701

5,799

14,498

1883...........................................,.......

1,988,656

4,375,043

3,754

9,385

1884.............................................

1,977,987

4,054,873

9,907

24,768

1885 ................................................

2,483,635

5,091,452

5,740

14,350

1886...............................................

1,456,677

3,000,755

2,945

7,363

1887 ...............................................

2,000,768

4,121,582

1,894

4,735

1888 .......................................

2,053,170

4,229,530

2,473

6,183

1889................................................

2,273,864

4,684,160

4,153

10,383

1890.................................................

2,304,590

3,364,701

6,270

15,675

1891...............................................

2,350,537

3,079,203

12,675

31,688

1892 .............................................

2,128,917

2,682,435

12,755

16,071

1893.................................................

2,287,679

2,882,476

18,848

23,748

1894...............................................

2,755,895

3,444,869

4,961

6,202

1895 ..................................................

2,783,393

5,845,125

3,102

6,514

1896..................................................

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

7

In- och utförsel af andra slags beredda

lindar och skinn.

In-

och utförsel af oberedda hudar

och skinn.

'' !

I n f

orgel.

U t f

r s e 1.

I n f ö

r g e 1.

utfå

r s e 1.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

64,179

754,910

2,191

25,775

3,533,274

5,957,282

438,593

739,491

88,559

1,041,685

1,884

22,160

5,176,405

9,133,200

638,762

601,080

104,873

1,233,575

1,301

15,300

4,120,049

6,784,750

705,754

581,105

142,887

1,680,720

878

10,325

2,803,334

5,012,124

889,684

753,480

121,357

1,427,475

2,743

32,270

2,664,674

4,826,899

695,509

572,670

141,891

1,669,010

5,306

62,410

2,171,458

3,575,880

401,654

283,470

172,412

2,028,010

6,521

76,700

1,892,098

2,670,720

579,209

340,650

127,304

1,497,430

7,364

86,625

2,186,378

3,086,100

781,162

459,425

131,300

1,544,430

7,555

88,870

1,542,601

2,177,400

1,331,508

939,720

162,845

1,915,485

8,039

94,560

2,321,000

3,276,120

1,336,651

943,350

175,385

2,104,620

1,168

14,016

2,501,689

3,752,534

1,296,632

687,215

193,838

2,326,056

2,458

29,496

2,721,717

4,082,576

1,310,451

694,539

221,559

2,658,708

4,941

59,292

2,526,255

3,789,383

1,350,088

715,547

207,167

2,486,004

7,180

86,160

2,152,981

3,229,472

1,344,961

712,829

223,993

2,687,916

4,330

51,960

2,421,422

3,632,133

1,587,357

952,414

212,195

2,546,340

3,844

46,128

2,296,966

2,411,814

1,803,992

1,082,395

231,984

2,783,808

3,167

38,004

2,123,342

2,229,509

2,186,174

1,311,704

267,693

3,212,316

4,282

51,384

3,155,394

3,313,164

1,762,126

1,057,276

309,427

3,713,124

7,239

86,868

3,060,387

3,213,406

1,513,937

908,362

317,543

3,810,516

5,631

67,572

3,788,067

3,788,067

1,724,861

1,121,160

316,196

3,794,352

9,038

108,456

3,821,447

3,248,230

1,869,729

1,215,324

333,677

3,649,816

5,564

55,640

2,753,104

2,064,828

1,648,401

824,201

421,409

4,214,090

7,318

73,180

2,340,102

1,755,077

1,851,843

925,922

509,396

2,546,980

1 2,823

64,115

3,205,696

2,404,272

2,067,317

826,927

632,921

3,797,526

17,930

107,580

3,257,868

3,310,000

3,583,655

2,648,184

2,807,000

2,648,184

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Under den tidsperiod, som föregående utredning omfattar, har

fabriksverksamheten inom landet i sin helhet vunnit en storartad utveckling,

så att tillverkningsvärdet vid samtliga fabriker ungefär tredubblats.

Läderfabrikationen utgör dock härifrån ett beklagligt undantag. Jemför

man de tre första åren af nämnda tidsperiod med de tre sista, visar det

sig att tillverkningsvärdet vid läderfabrikerna utgjort i medeltal för åren

1871—1873 6,795,205 kronor och för åren 1892—1894 5,678,336 kronor,

under det att införseln af beredda hudar och skinn ungefärligen tiodubblats

och utförseln fortfarande saknar betydenhet. Under ungefär samma

tidsperiod har utförseln af oberedda hudar, hvilken utgjort i medeltal

för åren 1871—1873 594,370 kilogram och för åren 1894—1896 2,507,500

kilogram, sålunda mer än fyradubblats, hvaremot införseln af samma vara

på det hela taget minskats. Den utrikes handeln med ifrågavarande varuslag

ställer sig följaktligen numera sålunda, att införseln hufvudsakligen

afser beredda och utförseln företrädesvis oberedda hudar och skinn; och

då härtill kommer, att, såsom af de å annat ställe i detta betänkande

intagna statistiska uppgifter framgår, en icke obetydlig qvantitet läder

införes bearbetadt såsom färdiggjorda skodon, samt införseln af sådan

vara under senare tider vunnit en särdeles stor omfattning, synes det

utskottet tydligt, att garfverihandteringen i Sverige arbetar under trycket

af en öfvermägtig utländsk konkurrens. Såsom af de statistiska uppgifterna

framgår, har också antalet garfverier under åren 1871—1894 så småningom

allt mera minskats. Sistnämnda år utgjorde de i gång varande garfveriernas

antal 566 med ett sammanlagdt tillverkningsvärde af 6,030,460

kronor, hvilket i medeltal för hvarje garfveri utgör ungefär 10,650 kronor.

Af dessa siffror framgår, att, då blott ett fåtal garfverier tillhöra storindustrien,

det vida öfvervägande antalet tillhör de i liten skala drifna

handtverkerierna. Att i synnerhet för dessa konkurrensen med de stora

utländska garfverierna, särskildt de amerikanska, hvilka på grund af billigare

råvaror och garfämne samt genom användandet i större skala af

snabbare metoder arbeta under ojemförligt gynsammare produktionsvilkor,

måste verka tryckande, för att icke säga ruinerande, är enligt

utskottets åsigt uppenbart; och det måste vara så mycket vigtigare att

söka råda bot härför, som det medelst snällgarfning beredda lädret icke

torde kunna i fråga om godhet och hållbarhet mäta sig med det enligt

äldre metoder framstälda.

De sedan många år tillbaka ständigt upprepade klagomålen öfver

den bekymmersamma ställning, hvari garfverihandteringen och dermed

sammanhängande näringar här i landet befinna sig, hafva likasom vid

sistlidet års riksdag äfven i år funnit sitt uttryck i en till Riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

stäld skrifvelse, uti hvilken, undertecknad af 206 garfveriidkare inom

olika delar af landet, begäran fraraställes om än högre tullsatser än dem

motionärerna föreslagit.

Det synes utskottet synnerligen angeläget, att en så vigtig näring

som garfverihandteringen inom landet uppehälles och så vidt möjligt

skyddas mot verkningarna af den allt mer växande utländska konkurrensen,

hvilket mål bör medelst åsättande af högre tullsatser kunna

vinnas, och finner utskottet de af motionärerna i sådant afseende föreslagna

tullsatserna lämpliga.

För den händelse att förslaget om förhöjning af ifrågavarande tullsatser

vinner Riksdagens bifall, synes det utskottet ligga stor vigt derpå,

att denna förhöjning'' snarast möjligt vinner tillämpning, på det att införseln

från utrikes orter icke må kunna under den återstående delen af

året obehindradt fortsättas och i spekulationssyfte ytterligare förökas.

Under nämnda förutsättning torde derför vara lämpligt, att Riksdagen, i

sammanhang med öfverlemnande af sitt beslut, hos Kongl. Maj:t gör

framställning i sådant syfte.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

2:o) att Riksdagen, med bifall till motionerna, i

hvad desamma afse nu ifrågavarande varuslag, måtte

besluta,

a) att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda, sulläder och bindsulläder skall höjas

till 40 öre för kilogram; och

b) att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda, andra slag, skall höjas till

65 öre för kilogram; samt

3:o) att, för den händelse förhöjd tullsats åsättes

endera eller begge af nyssnämnda artiklar, Riksdagen

jemväl måtte besluta, att denna tullförhöjning skall

såsom tilläggsafgift till nu gällande tulltaxa jemväl

innevarande år utgöras från den tid, som af Kongl.

Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t,

jemte öfverlemnande af sitt sålunda fattade beslut,

anhålla, det Kongl. Maj:t ville, så fort ske kunde, förordna

om beslutets trädande i kraft.

Bill. till Rikad. Brot. 1837. S Sami. 1 Afd. 3 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Metaller. I sina här ofvan omförmälda motioner hafva herrar Ljungberg och

(Jern och stål).A. Andersson hemstält, att Riksdagen ville besluta att åsätta tack- och

barlastjern samt skrot en tullsats af 80 öre för 100 kilogram äfvensom

att denna tull skall vinna tillämpning så fort som möjligt.

Efter erinran, hurusom en vid nästlidet års riksdag väckt motion

om borttagande af den år 1892 bestämda tullsatsen för ifrågavarande

varuslag blifvit af bevillningsutskottet tillstyrkt och af Riksdagen i

gemensam votering med ringa röstöfvervigt bifallen, åberopa motionärerna

till stöd för sitt yrkande om återinförande af samma tullsats de

skäl, som af tio reservanter inom utskottet anförts för afslag å motionen

och bibehållande af tullen å tack- och barlastjern samt skrot.

Enligt den officiella statistiken har tillverkningen samt in- och utförseln

af ifrågavarande varuslag under nedannämnda år egt rum i den

omfattning, följande tabell utvisar:

År.

Tillverkning af

tackjern och

I n f ö

r s e 1.

Utfö

r s e 1.

direkt från mas- ugn framstäldt

gjutgods.

Tack- och bar- lastjern.

Skrot.

Tack- och

barlastjern.

Skrot.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

1880.............

405,713

15,972

636

61,585

9,404

1881.............

430,042

16,290

1,346

55,469

1,711

1882..............

398,945

17,443

1,440

55,732

4,765

1883..............

422,627

21,890

841

52,313

5,509

1884............

430,534

22,643

3,845

54,426

6,400

1885.............

464,737

21,982

4,061

47,527

6,070

1886...............

442,457

22,518

5,019

58,139

11,235

1887...............

456,625

18,071

2,446

49,285

24,363

1888...............

457,052

31,132

2,081

49,099

5,533

1889..............

420,665

24,467

3,058

79,378

21,897

1890.............

456,103

31,389

2,067

60,125

11,479

1891...............

490,913

28,139

2,601

63,096

11,121

1892..............

485,664

32,575

2,173

57,502

24,524

1893..............

453,421

20,782

399

59,836

22,434

1894.............

462,809

27,679

764

67,026

10,376

1895 ...............

1896

462,930

30,960

33,104

2,549

86,368

70,747

11,344

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

11

Angående tullen å ifrågavarande varuslag yttrades i motiven till de

af 1888 års tullkomité föreslagna ändringar i tulltaxan följande:

»En af de tullsatser, hvilkas lämplighet varit mest omtvistad, är den

å tackjern. Det tackjern, som hit importeras, är uteslutande gjuttackjern,

och det synes komitén antagligt, att importen deraf skulle, till förmån

för inhemska tillverkare af gjuttackjern och utan afsevärd. olägenhet för

landets förädlingsindustri, kunna väsentligen inskränkas. Årliga införseln

till Sverige af tackjern plägar uppgå till omkring 500,000 centner, under

det att till gjutgods här i landet torde kunna antagas åtgå årligen högst

250,000 centner svenskt tackjern. För vissa gjutgodsartiklar kan visserligen

det svenska gjuttackjern et, sådant detta hittills blifvit med träkol

tillverkadt, icke helt och hållet ersätta det i allmänhet mera lättflytande

och mera lättarbetade engelska, men till det handels- och maskingjutgods,

som erfordrar ett starkt material, bör det vara fördelaktigare att,

åtminstone till större delen, använda det renare och starkare svenska

gjuttackjernet, äfven om priset å detta senare skulle ställa sig något

högre än å det engelska. För de flesta maskiner betyder nemligen ett

något högre pris å materialet föga, enär priset å sjelfva maskinen hufvudsakligen

betingas af det å densamma nedlagda arbetet och per centner

sällan understiger 25 kronor men ofta uppgår till 100 kronor och deröfver.

Mången gång kan ock det högre materialpriset helt och hållet

utjemnas genom minskade dimensioner hos det starkare materialet. En

mängd annat gjutgods åter, för hvilket materialets styrka är af mindre

vigt, men hvilket fordrar ett lättflytande tackjern — och ett sådant kan

jemväl af flera svenska malmer framställas — betingar vanligen ett så

högt pris (8 till 50 kronor och deröfver per centner), att ett något

högre pris å materialet icke är af synnerlig betydelse.

Då således vårt behof af gjuttackjern åtminstone till största delen

synes kunna tillgodoses genom användning af svenskt tackjern och ökade

afsättningstillfällen för detta icke kunna vara annat än fördelaktiga för

den inhemska jernhandteringen, anser sig komitén böra förorda tackjernets

beläggande med tull. Såsom förut är nämndt, är det endast gjuttackjern,

som hit importeras; men att vid tullbehandlingen göra skilnad

mellan gjuttackjern och smidestackjern är uppenbarligen omöjligt och

vore dessutom fullkomligt ändamålslöst, enär det ej gerna kan ifrågakomma

att hit införa smidestackjern. Sverige exporterar vida större

mängd smidestackjern än det importerar gjuttackjern. Tullsatsen bör

för att kunna medföra det gagn, som dermed åsyftas, åtminstone vara

så hög, att konkurrens jemväl i pris med engelskt gjuttackjern här i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

landet i allmänhet möjliggöres; och har komitén med afseende härå

ansett tullsatsen ej böra bestämmas lägre än 1 krona per 100 kilogram,

på sätt äfven de tillkallade fackmännen föreslagit.

På grund deraf, att skrot har samma betydelse för jernförädlingsindustrien

som tackjern, bör åsättande af tull å denna senare artikel

hafva till följd äfven skrotets beläggande med införselafgift, hvilken med

hänsyn till skrotets ringare värde visserligen bör sättas lägre än tackjernstullen

men dock icke får alltför mycket understiga denna, på det

att icke tullskilnaden måtte föranleda försök till införsel af tackjern

under form af skrot. Med afseende å dessa omständigheter har för

artikeln skrot i taxeförslaget upptagits en tullsats af 80 öre per 100

kilogram.»

I Kongl. Maj:ts till 1892 års Riksdag aflåtna proposition med förslag

till ny tulltaxa föreslogs, att för såväl tack- och barlastjern som skrot

skulle upptagas en gemensam tullsats till belopp af 80 öre för 100

kilogram. Detta förslag blef af Riksdagen bifallet; och har denna tullsats

sedermera egt bestånd till innevarande års början, då, i enlighet

med nästlidet år fattadt beslut, nämnda varor blifvit, såsom motionären

erinrat, från tullafgift befriade.

På de skäl, som af tullkomitén anförts och här ofvan intagits, anser

utskottet den af 1892 års Riksdag beslutade tullsatsen å ifrågakomna

varuslag utgöra ett välbehöfligt, om också kanske icke fullt tillfyllestgörande

skydd för den inhemska tillverkningen af gjuttackjern. Då den

nästlidet år beslutade tullfriheten för tack- och barlastjern samt skrot

trädt i kraft först med innevarande års ingång, torde densamma hafva

tillämpats allt för kort tid för att några verkningar deraf ännu skulle

kunnat förmärkas. Under sådana omständigheter torde man utan fara

för misstag kunna inskränka sig att undersöka, huru förhållandena i

ifrågavarande afseende gestaltat sig under inverkningen af den år 1892

åsätta tull. Af ofvanstående tabell framgår i sådant afseende att, under

det produktionen af tackjern under tiden från sagda år icke utvisat

några väsentliga olikheter, utförseln deraf årligen ända till sistlidet år

ökats och äfven då öfverstigit utförseln under år 1892 med ungefär

13,000 ton. Härjemte har värdet af tillverkningen vid gjuterier och

mekaniska verkstäder stigit från 31,098,610 kronor år 1892 till 35,496,620

kronor år 1894 och lär äfven under åren 1895 och 1896, för hvilka år

statistiska uppgifter härom emellertid ännu icke föreligga, befunnit sig

i stigning. Då, under sådana omständigheter, införseln hållit sig vid

ungefärligen samma storlek eller åtminstone icke väsentligen ökats, synes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 13

det utskottet häraf framgå, att inneliggande stora förråd af tackjern

blifvit använda och att tullen följaktligen verkat ett icke obetydligt

uppsving för gjutjernstillverkningen, hvilket, under förutsättning af

tullens återinförande, sannolikt kommer att fortfara. Till följd häraf

anser sig utskottet böra tillstyrka en dylik åtgärd; och den ökade kostnad,

som härigenom möjligen förorsakas gjuterierna och de mekaniska

verkstäderna, motväges enligt utskottets förmenande af det skydd, som

lemnats deras färdiga produkter. Då det härjemte synes utskottet vara

synnerligen vigtigt, att tullfriheten för tackjern, hvarmed enligt utskottets

åsigt barlastjern och skrot i tullbehandlingshänseende böra likställas,

måtte så fort ske kan upphöra, särskildt för att hindra införandet i

spekulationssyfte af betydligare mängder tackjern, synes det utskottet

lämpligt, derest tullen återinföres, att densamma så tidigt som möjligt

under innevarande år vinner tillämpning och att för sådant ändamål

Riksdagen, i sammanhang med beslutets öfverlemnande, hos Kongl.

Maj:t gör framställning i sådant syfte.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet,

4:o) att tack- och barlastjern samt skrot måtte åsättas

en tullsats af 80 öre för 100 kilogram; samt

5:o) att, för den händelse tull åsättes tack- och

barlastjern samt skrot, Riksdagen jemväl måtte besluta,

att denna tull skall såsom tilläggsafgift till nu

gällande tulltaxa jemväl innevarande år utgöras från

den tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse

till Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af sitt

sålunda fattade beslut, anhålla, det Kongl. Maj:t ville

så fort ske kunde förordna om beslutets trädande i

kraft. I

I sina här ofvan delvis behandlade motioner hafva herrar Söderberg

och J. Anderson jemväl föreslagit, att Riksdagen måtte besluta en tullsats

af 2 kronor för kilogram för den i tulltaxan under rubriken skodon,

ej specificerade, andra slag, upptagna artikel, hvilken för närvarande drager

en tullsats af 1 krona för kilogram; hvarjemte herr Söderberg tillika

hemställer, att den förhöjda tullsats, som kan varda af Riksdagen beslutad,

måtte så fort ske kan tillämpas.

Skodon.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

In- och utförseln af ifrågavarande artikel under nedannämnda år

inhemtas af följande, på den officiela statistiken grundade tabell:

År

Införsel af skodon,

andra slag.1

Utförsel af skodon,

ej specificerade slag.

Kilogram.

Värde i kronor.

Kilogram.

Värde i kronor.

1860 ..................

484

____

in

, _

1870 ..................

980

—

910

—

1880 ................

15,941

262,507

733

12,068

1885 ..............

35,591

533,865

2,136

32,040

1890 .................

101,323

1,519,845

23,789

356,835

1891 ..................

110,901

1,663,515

21,165

317,475

1892 .................

84,904

1,116,010

17,759

177,590

1893 .................

97,767

977,670

23,556

235,560

1894 .................

123,105

1,231,050

32,981

329,810

1895 .................

123,417

1,234,170

32,329

323,290

1 I de uti dessa kolumner upptagna beloppen ingå för åren 1860 och 1870 jemväl

skodon med bottnar af trä samt för tiden 1890—“Ig 1892 såväl nämnda slags skodon

som becksöms- och sjöstöflar. Införseln af dessa varuslag har emellertid egt rum i mycket

ringa omfattning.

Af ofvanstående tabell framgår, att införseln af ifrågavarande slag

af skodon tilltagit i så betydande grad, att den måste anses verka

synnerligen tryckande för den inhemska skomakerinäringen, hvilket så

mycket mer måste anses vara fallet, som den utländska varan till stor

del år af underhaltig beskaffenhet och derför kan säljas till ett jemförelsevis

billigt pris. Behofvet af ökadt skydd för denna näring framhölls

också redan af 1888 års tullkomité, som föreslog en tullsats å

ifrågavarande artikel af 2 kronor för kilogram. Efter omnämnande

hurusom största delen af de införda qvantiteterna bestode af fruntiramersoch

barnskodon, har komitén rörande storleken af det skydd, som med

då gällande tullsats kunde beräknas tillkomma skomakerinäringen, i sina

motiv gjort följande utredning: »Enligt komitén meddelade upplysningar

väger ett dussin vanliga fruntimmerskängor af rossläder 8 kilogram och

kostar i utlandet 78 kronor. Införselafgiften efter nu gällande tullsats,

94 öre per kilogram, belöper sig alltså till 7 kronor 52 öre. Af de till

dylika skodon erforderliga materialier kan bomullsfodret städse inom

landet erhållas. Det öfriga, för hvilket tullafgiften beräknas uppgå till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

2 kronor 53 öre per dussin kängor, måste i regeln af den inhemska tillverkaren

af skodon införas från utlandet, enär det för närvarande antingen

icke alls (resårer och stroppband) eller endast i otillräcklig

myckenhet (rossläder och sulläder) tillverkas inom riket; och vid sådant

förhållande torde man för att finna det verkliga skydd, som tullen för

skodonen i förevarande fall innebär, böra från ofvannämnda 7 kronor

52 öre draga åtminstone större delen af nyssberörda 2 kronor 53 öre.

Resultatet visar, att det skydd, skomakaren i detta fall för sin handtering

åtnjuter, belöper sig till föga mer än 6 procent af varuvärdet.»

I Kongl. Majrts till 1892 års Riksdag aflåtna proposition med förslag

till ny tulltaxa upptogs samma tullsats, som af komitén föreslagits, men

Riksdagen fann, efter att hafva afslagit i samma proposition framstäldt

förslag om höjning af tullen å beredda hudar och skinn, sig icke böra

bestämma tullsatsen å skodon till högre belopp än 1 krona för kilogram.

De under följande åren i sammanhang med väckta motioner om höjning

af tullen å till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn framstälda förslag

om förhöjning af tullen å skodon hafva städse afslagits.

Vid bifall till utskottets förslag om tullförhöjning för beredda hudar

och skinn måste såsom en följd häraf jemväl tullen å skodon i samma

mån höjas, men enligt utskottets förmenande erfordras af ofvan anförda

skäl härutöfver ett ökadt skydd för arbetet å denna vara, och anser

utskottet dessa omständigheter i förening böra lämpligen föranleda en

höjning af tullen till det af motionärerna föreslagna beloppet af 2 kronor

för kilogram.

Af skål, som utskottet här ofvan vid behandlingen af frågan om

höjda tullsatser å beredda hudar och skinn anfört, synes det utskottet

lämpligt, att, derest höjning af tullsatsen å skodon varder af Riksdagen

beslutad, denna höjning må vinna tillämpning snarast möjligt.

I följd af det sålunda anförda hemställer utskottet,

6:o) att Riksdagen måtte, med bifall till motionerna,

i hvad desamma afse tullsatsen för skodon, ej

specificerade, andra slag, höja samma tullsats till 2

kronor för kilogram; och

7:o) att, för den händelse förhöjd tullsats åsättes

nyssnämnda artikel, Riksdagen derjemte måtte besluta,

att denna tullförhöjning skall såsom tilläggsafgift till

nu gällande tulltaxa jemväl innevarande år utgöras

från den tid, som af Kong]. Maj:t bestämmes, samt i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af sitt

sålunda fattade beslut, anhålla, det Kongl. Maj:t ville

så fort ske kunde förordna om beslutets trådande

i kraft.

Stockholm den 23 februari 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

Reservationer,

dels vid punkten l:o) af herrar af Burén och friherre Klingspor,

hvilka anfört:

»Mot utskottets betänkande nödgas vi nedlägga vår reservation,

emedan vi icke anse det vara rättvist att, då de inhemska näringarna i

allmänhet erhållit det tullskydd, som ansetts behöfiigt, lemna superfosfatfabrikerna

inom landet att, utan något som helst sådant skydd,

kämpa mot den utländska konkurrensen, hvilken kamp, särskildt med

afseende på denna fabrikation, är så mycket svårare, som det här gäller

för dem att med en fullgod vara konkurrera med en sådan, som är

underhaltig.

En sådan undantagsställning, som dessa fabriker i detta afseende

intaga, kan icke efter vår uppfattning anses vara berättigad eller ens

kunna försvaras, synnerligast som det är till förlust icke ensamt för

nämnda fabriker, utan jemväl för landet och icke minst för det svenska

jordbruket.

Ofta förekomma nemligen klagomål från våra jordbrukare öfver

förfalskade och underhaltiga gödningsämnen. Hvarifrån förskrifva sig

dessa, om icke från främmande utländska fabriker, hvilka här sälja sitt

sämre fabrikat till billigare pris än det, till hvilket den garanterade och

fullgoda svenska varan kan erhållas.

År det af vigt för det svenska jordbruket att erhålla ett fullgodt

gödningsämne uti superfosfaten, så måste det vara för det svenska jordbruket

ännu mera angeläget att sörja för superfosfattillverkningens fortbestånd

inom landet, då man icke kan begära att en inhemsk tillverkning,

som till följd af den utländska konkurrensen hvarje år går med

allt större förlust, skall kunna i längden fortsätta med sin verksamhet.

Den konseqventa följden häraf måste ju blifva den, att de utländska

fabrikerna slutligen komma att ensamma beherska den svenska marknaden

och sedan utan någon täflan med fabriker inom landet sjelfva

bestämma det pris, som det svenska jordbruket för detta gödningsämne

måste betala.

Äfven om man icke fäster sig vid att penningar onödigtvis gå ur

juli. till Riksd. Prof. 1897. B Sami. 1 A/d. 3 Höft. 1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 3.

landet till följd af denna import af superfosfater, och äfven om man ser

bort ifrån det faktum, att många jordbrukare göra förluster genom inköp

och användadet häraf, hvilket visserligen kan sägas vara deras ensak,

lärer dock Riksdagen hvarken böra eller kunna vara likgiltig för frågan

om de inhemska fabrikernas vara eller icke vara, i all synnerhet som

för närvarande, enligt de upplysningar vi kunnat förskaffa oss, ej mindre

än 3,000 personer hafva sin försörjning genom dessa svenska fabriker,

hvilket antal naturligtvis, om denna industri från statsmagternas sida

komme i åtnjutande af ett litet tullskydd, snart skulle stiga.

Dessa förhållanden har redan den af Kongl. Maj:t år 1888 tillsätta

tullkomitén behjertat, då den öfver artikeln Gödningsämnen afgifvit

följande yttrande:

»Enligt hvad i en vid 1888 års riksdag väckt motion anfördes, kan

den inhemska tillverkningen af superfosfater — hvilken i kommerskollegii

berättelser, på grund af fel i priraäruppgifterna, blifvit för högt

upptagen — skattas till 25,000,000 kilogram årligen. Såsom häraf

framgår, utgör denna tillverkning en ganska storartad industri. Ifrågavarande

näringsgren har dock att kämpa mot ganska stora svårigheter

till följd af den obehindrade tillförseln af andra länders produktionsöfverskott,

hvarigenom försäljningsprisen ofta så nedtryckas, att produktionskostnaden

för den inhemske tillverkaren icke betäckes. Importen

af superfosfater är, såsom af den officiela statistiken inheintas, betydande

och har under de senaste åren väsentligen ökats. Från att år 188 < hafva

utgjort 9,784,191 kilogram steg införseln år 1888 till 13,056,697 kilogram

och år 1889 till 16,103,772 kilogram. Att en inhemsk superfosfatfabrikation

detta oaktadt kunnat ega bestånd, beror på den vinst, de

svenska fabrikerna i allmänhet skördat af sin vid sidan af fabriksverksamheten

bedrifna handel med gödningsämnen, som antingen icke utgöra

föremål för inhemsk tillverkning eller ock endast i otillräcklig

mängd tillverkas härstädes. Det synes emellertid komitén vara af stor

vigt, att ifrågavarande industri erhåller en mera tryggad ställning, så

att densamma icke förblifver beroende af en mer eller mindre tillfällig

handelsvinst. Superfosfattillverkningens fortbestånd inom landet eger

betydelse icke allenast derför, att jordbrukaren derigenom tillförsäkras

möjligheten att erhålla en vara, innehållande uppgifven fosforsyrehalt —

hvilket eljest ingalunda kan med visshet påräknas — utan äfven i det

hänseende, att den inhemska otillverkningen förhindrar den utländska

varans oskäliga fördyrande. A andra sidan torde ej mindre den utländska

konkurrensen än ock de inländska fabrikernas täflan sins emellan

hindra hvarje afsevärd förhöjning af den svenska varans pris.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 3. 19

På grund häraf kar komitén föreslagit, att superfosfater måtte

åsättas tull; och har tullsatsen ansetts böra bestämmas till 25 öre per

100 kilogram.

För andra gödningsämnen har, då de icke i erforderlig myckenhet

tillverkas inom landet, tullfrihet ansetts böra fortfarande ega rum.»

Hvad slutligen den förväntade kontrollen beträffar, så är utskottet

sjelf ej säkert på att faran för införsel af underhaltig vara derigenom

blifver undanröjd, alldenstund utskottet använder ordet »möjligen blifver

undanröjd». Otifvelaktigt låter en kontroll lättast och effektivast göra

sig vid sjelfva fabriken, hvarför det påtagligen vore bäst, om hela förbrukningen

af superfosfat tillverkades inom landet.

Enär sålunda de inhemska superfosfatfabrikerna under sin mångåriga

verksamhet (den första fabriken anlades år 1871 vid Gäddviken

utanför Stockholm) utan gensägelse gagnat landet och lemnat full trygghet

för erhållande af en ärlig vara, torde de väl hafva gjort sig förtjenta

af någon uppmuntran, i stället för att på ett styfmoderligt sätt behandlas,

och då det hvarken är eller kan vara meningen att till följd

af så ringa tullskydd höja priset på deras alster, hvilket, såsom tullkomitén

säger, »ej mindre den utländska konkurrensen än äfven de inländska

fabrikernas täflan sins emellan kommer att förhindra», utan endast

att vinna något litet stöd i den våldsamma konkurrensen och dermed

minska en öfverflödig import från utlandet af underhaltiga gödningsämnen

till fromma för det svenska jordbruket, våga vi anhålla,

att Riksdagen ville bifalla herr Ljungbergs i ämnet

väckta motion»;

dels vid punkterna 2:o) och 3:o)

af herrar Collander, G. Jansson, Lundström, S. M. Olsson, Göransson,

Nilson och Dahlstedt, hvilka anfört:

»Då vi inom utskottet yrkat afslag å föreliggande motioner om

höjda tullsatser å läder, få vi mot utskottets hemställan anföra vår

reservation.

Till bättre belysning af den uti utskottets betänkande lemnade

statistiska öfversigt rörande läderindustrien i vårt land hafva vi uppgjort

nedanstående sammandrag deraf för de särskilda femårsperioderna,

med utsättande tillika, såsom sig bör, af den tullsats ä läder, som under

desamma varit gällande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 3.

Tillverkning i medeltal för år vid läderfabrikerna i Sverige.

Tidsperiod.

Sulläder.

Smorläder.

Hudar och skinn.

Qvantitet,

kilogram.

Tullsats

öre.

Qvantitet,

kilogram.

Tullsats,

öre.

Qvantitet,

kilogram.

Tullsats,

öre.

1871—1875

932,534

23,5

344,843

47

242,505

47

1876-1880

611,875

14,1

288,923

47

429,955

47

1881-1885

494,011

14,1

221,682

47

463,331

47

1886-1890

411,098

24

193,614

47

453,826

47

1891-1894

499,717

24

260,952

47

522,128

47

Det visar sig häraf, att under perioderna 1876—1880 och 1881—

1885, då 14,1 öre skydd för kilogram sulläder var gällande, tillverkningen

varit något större än under perioderna 1886—1890 och 1891 —

1894, då tullskyddet varit omkring 60 procent högre eller 24 öre för

kilogram. Alltså större inhemsk tillverkning under det lägre tullskyddet.

Att Sverige sedan 1871 betydligt ökat sin införsel af läder, bör ju

ej förefalla underligt, då man besinnar, dels att folkmängden från nämnda

år till 1894 tillvuxit med omkring 700,000 personer eller cirka 14 procent,

och dels att konsumtionsförmågan samtidigt stegrats i ännu högre grad.

Utskottet finner i det statistiskt påvisade förhållandet, att antalet

garfverier efter hand minskats, ett bevis för att näringen är i nedåtgående.

Att detta är ett tydligt felslut, finner man emellertid genast

vid en blick på statistiken i fråga, enär såväl genomsnittsqvantiteten af

den årliga tillverkningen som ock tillverkningsvärdet af sulläder ställer

sig högre under perioden 1891—1894, nemligen resp. 499,717 kilogram

och 1,403,478 kronor, emot 411,098 kilogram och 1,082,778 kronor under

perioden 1886—1890, ehuru garfveriernas antal under sistnämnda period

i genomsnitt var 618, emot endast 578 garfverier under perioden 1891

—1894. Arbetarnes antal var också i genomsnitt större vid det mindre

antalet garfverier, än vid det större, nemligen 1,782 i förra, mot 1,686

i senare fallet. Den påstådda tillbakagången år således endast skenbar

och beror helt enkelt derpå, att större garfverier trädt i stället för en

del smärre.

Att de små garfverierna emellertid ej endast hafva att — såsom

utskottet förmenar — uthärda en öfvermägtig konkurrens med de stora

utländska garfverierna, utan äfven och förnämligast med de större inhemska,

framgår af det sakförhållandet, att de små garfverierna numera

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 3. 21

hufvudsakligast sysselsätta sig med beredning af svenska hudar och skinn

samt något smorläder, hvaremot den vigtiga sullädertillverkningen förnämligast

drifves vid de större fabrikerna inom landet.

Införseln af sulläder till Sverige har till en väsentlig del skett från

Norge. Under femårsperioden 1891—1895 har den sålunda i genomsnitt

uppgått till 845,040 kilogram årligen, hvilket utgör omkring 34 % af

Sveriges hela import utaf denna förnödenhet, som för samma period utvisar

i genomsnitt 2,461,200 kilogram för år. Då nu i Sverige likasom

i Norge den egentliga råvaran, oberedda hudar och skinn, får tullfritt

införas, då vidare arbetskostnaderna inom båda länderna torde ställa sig

ungefär lika samt båda länderna hafva lika god och billig tillgång på ett

vid beredningen erforderligt ämne, nemligen granbark, men Norge icke,

såsom Sverige, eger synnerlig tillgång på ekbark, som jemväl erfordras,

utan måste införa denna vara från Sverige, torde den stora importen af

norskt sulläder icke kunna förklaras på annat sätt, än att de norska

garfverierna måste hafva förstått att i behörig tid tillgodogöra sig nyare,

mera snabbverkande och ekonomiskt förmånliga garfningsmetoder eller

arbetssätt, under det den svenska garfverinäringen, enligt hvad utskottet

uppgifver, alltjemt lärer arbeta hufvudsakligen efter äldre och dyrare

metoder. Emellertid kommer på grund af Riksdagens beslut om mellanrikslagens

upphäfvande den tullfrihet, som galt för norskt sulläder, att

upphöra den 13 nästkommande juli, och då blifva ju de svenska garfverierna

befriade från en af sina större och måhända besvärligare konkurrenter;

och torde de, med hänsyn härtill, i än mindre mån blifva i

behof af större skydd, än det Riksdagen allt sedan 1886 funnit vara väl

afvägdt och tillräckligt för ifrågavarande näring.

Vid bedömandet af denna fråga får slutligen icke förbises konsumentens

berättigade intresse. En tullförhöjning å en sådan oumbärlig

förnödenhet som sulläder och bindsulläder, som särskildt måste känbart

drabba grofarbetarne vid jordbruk och andra arbeten i det fria, då deras

fotbeklädnad ej allenast måste göras tyngre och större, utan äfven slites

betydligt hastigare än hvad förhållandet är med de mera bemedlade

klassernas skodon, är ju uppenbarligen orättvis; och för jordbruksnäringen

med dess, i jemförelse med andra näringar, större konsumtion af

läder till seldon, åkdon m. in. är det af tydligt intresse, att denna vara

ej obehöfligt fördyras.

Vi yrka fördenskull,

att Riksdagen, med afslag å motionerna, i hvad

de afse nu ifrågavarande varuslag, måtte besluta,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 3.

a) att nuvarande tullsats för Hudar och skinn, ej

hänförliga till pelsverk, beredda, sulläder och bindsulläder,

24 öre för kilogram, skall bibehållas oförändrad;

b) att nuvarande tullsats för Hudar och skinn, ej

hänförliga till pelsverk, beredda, andra slag, 47 öre för

kilogram, likaledes skall bibehållas oförändrad; samt

att motionärernas yrkande angående tiden för

tillämpningen af den utaf dem föreslagna tullsatsen å

nämnda varor icke måtte af Riksdagen bifallas»;

samt af herr Fredholm, som yttrat:

»Vid 1892 års riksdag gjorde Kongl. Maj:t i anslutning till 1888

års tullkomité framställning om höjning af tullarne å läder till nu ifrågasatta

belopp, men denna Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen

afslagen. Vid hvarje derefter följande riksdag har samma förslag blifva

af enskilda motionärer väckt och hvarje gång af Riksdagen afslaget.

Motionärernas enda och ständigt upprepade motiv för denna tullförhöjning

har varit: »att det icke torde anses förenligt med klokhet och

billighet att för de här berörda särdeles vigtiga yrkesgrenarne bibehålla

de gamla allt för låga tullsatserna». Och utan all annan utredning

än den af 1888 års tullkomité lemnade har utskottet med undantag0

för 1894 tillstyrkt motionerna. För den i år gjorda tillstyrkan upprepar

utskottet samma motivering, som sistlidna år, och jag torde derför

kunna inskränka mig till att åberopa den reservation, som jag jemte 6

andra af Andra Kammarens utskottsledamöter afgaf till bevillningsutskottets

betänkande n:o 21 vid sistlidna riksdag, hvari hemställes, att

Riksdagen med afslag å i ämnet väckta motioner måtte besluta,

a) att tullsatsen för sulläder och bindsulläder måtte

bibehållas vid 24 öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda, andra slag jemväl måtte bibehållas

vid nu gällande belopp eller 47 öre per kilogram;

dels vid punkterna 4:o) och 5:o)

af herrar Collander, G. Jansson, Lundström, S. M. Olsson, Göransson,

Nilson och Dahlstedt, hvilka anfört:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 23

»Såsom skal för <vårt inom utskottet gjorda yrkande om afslag å

motionerna om tull å tack- och barlastiern samt skrot få vi anföra

följande.

I motsats till utskottet hafva vi uti den i ärendet åberopade officiella

statistik trott oss finna, att efter den år 1892 beslutade tullsatsen å tackoch

barlastjern samt skrot, hvilka varor dessförinnan varit tullfria, icke

inträdt någon afsevärd ökning af den inhemska tackjernstillverkningen;

och har införseln af denna vara väl närmast efter tullsatsens åsättande

minskats, men eljest, lika väl efter nämnda åtgärd som dessförinnan,

varit i nästan ständigt stigande. Huruvida och i hvad mån den med

början af innevarande år i kraft trädda tullfriheten för tack- och barlastjern

samt skrot kunnat inverka på produktionen och införseln deraf, lärer

väl ännu icke kunna bedömas.

1896 års bevillningsutskott åberopade vid sitt tillstyrkande af den

då väckta motionen om afskaffande af ifrågavarande tullsats en af ledamoten

i 1888 års tullkomité, f. d. öfverdirektören K. Styflfe vid komiténs

betänkande afgifven reservation.

Nämnda reservation är af följande lydelse:

»På sätt komiterade omförmält, är det tackjern, som hit importeras,

uteslutande gjuttackjern, och af allt det tackjern, som här i landet användes

till framställning af gjutgods, är blott en mindre del svenskt,

hvilket ensamt, eller i blandning med engelskt, företrädesvis användes

till maskindelar och andra föremål, hvartill ett starkt material erfordras.

Det engelska tackjern, som hit införes, är, hufvudsakligen till följd af

sin störa kiselhalt, visserligen svagare än det kiselfattigare och äfven

i öfrigt renare svenska, men det är i allmänhet icke blott mera lättflytande,

utan ock mycket lättare att efter gjutningen bearbeta, samt

har vidare mindre benägenhet att vid gjutningen blifva sprödt, och

skulle derför till de flesta gjuteribehof föredragas framför vanligt svenskt

gjuttackjern, äfven om prisen å båda vore lika. Af så kiselrikt gjuttackjern

som det engelska finnes mig veterligt icke för närvarande i

Sverige någon regelbunden tillverkning, och för att utan alltför stor

kolåtgång kunna framställa ett sådant, erfordras en mycket hög temperatur

hos blästern vid masugnsprocessen, till åstadkommande hvaraf åter

behölvas högst kostsamma varmapparater. Blott 2 svenska jernverk äro

nu försedda med dylika apparater, och vid så små tillverkningsbelopp,

som våra allra flesta verk ega, kan det alldeles icke löna sig att, ensamt

för tillverkning af gjuttackjern, göra så dyrbara anläggningar. En tillverkning

af gjuttackjern med så hög kiselhalt, som det engelska har,

skulle alltså för närvarande här endast kunna ifrågakomma vid de nämnda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

tvenne jernverken; men då träkol är ett vida dyrare bränsle än koks i

stenkolsförande länder, måste tillverkningskostnaden för sådant gjuttackjern,

ensamt af denna anledning, här alltid komma att blifva mycket

högre än i England. Erfarenheten visar ock, att sådant engelskt gjuttackjern,

som i Sverige mest användes (Cleveland n:is 1 och 3), i Stockholm

oftast ställer sig mer än 1 krona billigare per 100 kilogram än svenskt

gjuttackjern. Innevarande vinter hafva härstädes prisen per 100 kilogram

varit: å svenskt gjuttackjern omkring 7,25 kronor, å Clevelandstackjern

n:o 1 4,75 kronor och å Clevelandstackjern n:o 3 4,50 kronor, hvadan

prisskilnaden per 100 kilogram emellan svenskt gjuttackjern och de nämnda

engelska tackjernssorterna uppgått till ej mindre än 2,50 å 2,75 kronor.

Äfven med den föreslagna tullen af 1 krona per 100 kilogram skulle

alltså svenska tillverkare af gjuttackjern i allmänhet icke kunna ens i

Stockholm i pris täfla med det engelska, samt ännu mindre i rikets södra

och vestra orter, dit det mesta engelska tackjernet införes, och dit frakten

från våra bergslager är betydligt högre.

Att använda ett så rent och dyrbart bränsle som träkol för tillverkning

af gjuttackjern är för öfrigt ett slöseri, och det är för oss

vida fördelaktigare att spara våra mycket begränsade tillgångar å träkol

till sådana fabrikater, som fordra ett rent bränsle och bättre betalas, på

verldsmarknaden. Af alla jernfabrikater är oförädladt tackjern naturligtvis

det billigaste, och med den träkolsmängd, som erfordras till sådant,

i fall det skall tillverkas uteslutande med träkol, kunna framställas andra

mera förädlade jernvaror af flera gånger högre saluvärde, helst om annat

inhemskt eller utländskt bränsle begagnas till de processer, der ett

mindre rent bränsle utan olägenhet kan användas.

Huru vida åter det vid en införseltull å tackjern skall löna sig att

här anlägga koksmasugnar för att tillverka gjuttackjern m. in., beror

väsentligen ej blott af denna tulls storlek, utan äfven af de tullsatser,

hvarmed vissa andra jerneffekter, som vid de nya verken skulle kunna

framställas, komma att beläggas, samt huru vida dessa tullsatser en längre

tid få fortfara, hvithet väl svårligen lärer kunna anläggarne garanteras.

En enda koksmasugn af nyare konstruktion kan nemligen tillverka mycket

mer gjuttackjern, än Sverige nu importerar, hvarför en sådan anläggning

ej gerna kan grundas uteslutande på tillverkning af dylikt tackjern. Om

emellertid en eller flera koksmasugnar skulle komma att anläggas t. ex.

vid Oxelösund, hvarifrån ett engelskt bolag, såsom bekant, några år

exporterat temligen stora qvantiteter rik och billig jernmalm, finge de

förutvarande svenska tillverkarne af gjuttackjern naturligtvis en ny

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 25

konkurrent, som kanske ensam toge fördelen af tackjernstullen, och

denne konkurrent kunde möjligen blifva ett utländskt bolag.

En tackjernstull skulle derför icke kunna gagna den nuvarande

svenska jernhandteringens idkare; men den komme säkerligen att medföra

en tullen ungefär motsvarande prisstegring å sådant gjuttackjern,

som nu hit införes, och derigenom äfven en märkbar prisstegring åtminstone

å allt gröfre gjutgods, samt vore följaktligen till skada icke

blott för våra gjuterier och mekaniska verkstäder, utan äfven för alla

andra, som använda gröfre gjutgods.

Af Sveriges hela tackjernstillverkning, som under åren 1884—88 i

medeltal uppgick till omkring 450,000 tons årligen, torde föga mer än

2 procent användas till gjutgods, och Sveriges import af tackjern under

samma år har icke uppgått till mer än omkring 5 procent af vår tackjernstillverkning.

Den nya afsättning för vårt tackjern, som man nu

afser att vinna genom en hög tackjernstull, kan således, äfven om det

skulle lyckas att här utestänga allt utländskt tackjern, hvilket alldeles

icke är antagligt, icke blifva annat än jemförelsevis obetydlig.

Någon prisförhöjning å smidestackjern kan en tackjernstull icke

medföra, enär det utländska tackjernet icke med fördel kan af oss såsom

smidestackjern användas, och vi exportera ungefär dubbelt så mycket

smidestackjern, som vi importera gjuttackjern. En höjning af priset å

smidestackjern skulle dessutom vara mycket ofördelaktig för alla jernbruk,

som köpa sådant, och kan icke för vår jernhandtering vara önskvärd

i annan händelse, än att priset å allt svenskt jern å verldsmarknaden

samtidigt stegras.»

Vi anse likasom föregående år de skäl, som sålunda blifvit anförda

mot tull å tackjern, vara fullt grundade; och då den föreslagna tullsatsen

under den tid, densamma förut varit gällande, oförtydbart visat

sig vanmägtig att i skyddsafseende minska eller utestänga införseln af

det utländska gjuttackjernet, hvartill gifvetvis en vida högre tullsats

skulle erfordras, samt den följaktligen kommer att verka som en ren

finanstull för gjuterierna och de mekaniska verkstäderna, hvilket vi under

nuvarande rikliga statsinkomster heller icke finna lämpligt eller behöfligt,

få vi, fortfarande anseende att barlastjern och skrot böra i tullbehandlingshänseende

likställas med tackjern, hemställa,

att gällande tullfrihet för tack- och barlastjern

samt skrot måtte bibehållas; samt

att motionärernas yrkande angående tiden för

Bih. täl Riksd. Prof. 1897. 5 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Utlåtande, N:o 3.

tillämpningen af den utaf dem föreslagna tullsatsen

å nämnda varor icke måtte af Riksdagen bifallas»;

af herr Fredholm, som yttrat:

»Med framhållande af hvad herr Aug. Wijkander i motion n:o 164,

väckt inom Andra Kammaren vid sistlidna års riksdag, anfört i fråga

om tackjernstullen, nemligen:

att införseln af engelskt tackjern icke minskats genom påläggningen

af 1892 års tullsats,

att förbrukningen af svenskt tråkolstackjern för gjutning icke efter

tulléns införande ökats,

att priset på det svenska träkolsgjuttackjernet, som efter liksom före

tullens åsättande användts till blandning med det engelska för åstadkommande

af starkare gjutgods, icke stigit, utan tvärtom nedgått i jembredd

med annat jern,

att ingen inhemsk tillverkning af koksgjuttackjern uppstått,

att, under det landets tackjernstillverkare icke haft någon som helst

nytta af den åsätta tullen, gjuterierna och de mekaniska verkstäderna

deremot af densamma haft väsentlig skada, i det de fått sin råvara fördyrad

med tullens hela belopp, uppgående till cirka 18 procent af

värdet, och sålunda hafva betydligt ökade svårigheter, särskildt att uthärda

konkurrensen vid export, samt

att en finanstull å inemot en fjerdedels million sålunda upptagits å

gjutgods, som till största delen måste räknas till de för den stora allmänheten

nyttiga och nödvändiga artiklarne, under det att statskassan

ej varit i behof af sådan beskattning,

får jag reservera mig mot utskottets beslut i 4:de och 5:te punkterna

och i stället hemställa,

att gällande tullfrihet för tack- och harlastjern samt

skrot måtte bibehållas»;

samt af herr Swartling;

dels ock vid punkterna 6:o) och 7:o)

af herrar Collander, G. Jansson, Lundström, S. M. Olsson, Göransson,

Nilson och Dahlstedt, hvilka anfört:

»Inom utskottet hafva vi, i öfverensstämmelse med vårt yrkande

rörande ifrågasatt förhöjning i tullsatserna å läder, påyrkat afslag jemväl

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Utlåtande, N:o 3. 27

å gjord framställning om höjd tull å skodon, och åberopa vi såsom

motivering för detta vårt yrkande dels den utförliga utredning af denna

fråga, som återfinnes i en reservation af samtliga ledamöterna från Andra

Kammaren uti 1892 års bevillningsutskott till dess betänkande n:o 9

angående tullbevillningen (sidd. 118 o. f.), och dels hvad Riksdagen uti

sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 maj samma år n:o 102 (sidd. 20

o. f.) anfört, nemligen:

»För skodon, ej specificerade, upptager Eders Kongl. Maj:ts förslag

till tulltaxa bland annat följande bestämmelser:

Skodon, ej specificerade:

af hel- eller halfsiden................................................... 1 kg. 6 kr.

af yllefilt eller segelduk med eller utan läder
su^or

.............................................................................. 1 kg. 1 kr. 50 öre

af annan väfnad, äfvensom af saffians-, karduans-,

färgade, pressade eller lackerade skinn............ 1 kg. 4 kr.

med bottnar af trä, äfvensom becksöms- och

sjöstöflar........................................................................ 1 kg.--60 öre

andra slag ....................................................................... 1 kg. 2 kr.

I de sålunda föreslagna bestämmelserna har Riksdagen vidtagit vissa

ändringar.

Hvad slutligen beträffar skodon, andra slag, har Riksdagen, med

hänsyn till denna artikels egenskap af nödvändighetsvara, funnit sig icke

böra bestämma tullsatsen till högre belopp än 1 krona pr kilogram.»

Denna sin i skrifvelsen uttalade åsigt har ock Riksdagen allt sedan, gent

emot tid efter annan framburna motioner om högre tullafgift å ifrågavarande,

den stora allmänhetens nödvändighetsvara häfdat. °

Vi yrka,

att nuvarande tullsats för skodon, andra slag, 1

krona för kilogram, måtte bibehållas oförändrad; samt

att motionärernas yrkande angående tiden för

tillämpningen af den utaf dem föreslagna tullsatsen å

nämnda varor icke måtte af Riksdagen bifallas»;

samt af herr Fredholm, som yttrat:

»Under hänvisning till den af mig vid punkterna 2:o) och 3:o) fogade

reservation, inskränker jag mig vid dessa punkter till att hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

att Riksdagen med afslag å i ämnet väckta motioner

måtte besluta, att tullsatsen å skodon, ej specificerade,

andra slag måtte bibehållas vid nu gällande belopp,

en krona per kilogram.»

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:16 Skrifvelse till Konungen, angående, förhöjning af tullsatserna å vissa slag af hudar och skinn samt skodon. s. 31 i texten