Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner dels angående upphörande af tullen å majs, dels ock angående förbud mot användande af majs för tillverkning af bränvin.

1897-03-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1897:8, Betänkande, i anledning af väckta motioner dels angående upphörande af tullen å majs, dels ock angående förbud mot användande af majs för tillverkning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

1

K:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1897, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner dels angående upphörande

af tullen å majs, dels ock angående förbud mot användande

af majs för tillverkning af bränvin.

(l:a A.)

I en inom Andra Kammaren Täckt motion, n:o 112, föreslår herr

L. Eriksson i Bäck, att Riksdagen måtte besluta borttagande af tullen å

majs. I anledning af denna motion har derefter uti en likaledes inom Andra

Kammaren väckt motion, n:o 141, herr Ola Persson i Rinkaby, med hvilken

fyra andra af kammarens ledamöter instämt, föreslagit, att all bränvinstillverkning

af majs, malen eller omalen, måtte förbjudas, samt att Riksdagen

måtte vidtaga de förändringar i gällande kongl. förordning angående vilkoren

för tillverkning af bränvin, som deraf kunde blifva en följd.

Som nämnda två motioner ega med hvarandra oskiljaktigt samband,

har utskottet ansett dem lämpligast böra pröfvas i ett sammanhang.

Herr Eriksson anför till stöd för sitt yrkande:

»Under de sistförflutna åren hafva ganska lifliga ansatser såväl inom

som utom Riksdagen gjorts för höjandet af jordbrukets afkastning. Af de

höjda tullarne väntades högre pris på spanmål och bättre tider för jordbrukaren.

Tullarne kunde dock ej hindra, att priset på kreatur och mejeriprodukter

snarare sänktes än höjdes på de platser, der man sökte afsättning

för desamma. Fläsktullen har äfven framkallat missnöje, och oaktadt det

låga priset på fläsk i södra och mellersta delarne af landet, synes importen

ändå nödvändig, så länge vi icke kunna frambringa en vara mera jemförlig

med den amerikanska.

Det låga pris, hvari majs nu står, jemförd med hafre, har gifvit anledning

till den uppfattningen, att om majs finge införas tullfri, blefve den ett

billigt foderämne vid produktion af fläsk, då äfven derigenom kunde erhållas

en vara, som kunde täfla med den importerade. Då de fördelar, som härmed

kunde vinnas, med all säkerhet komme såväl producenter som konsumenter

till godo och icke i ringaste mån skadade jordbruket, då majs icke

med fördel kan odlas inom landet, synes saken värd att taga i öfvervägande.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Hvad åter en annan sida af saken beträffar, är det klart, att staten

genom borttagande af tullen å majs går miste om den inkomst, den eljest

lemnar. Men äfven för en sådan minskning i statsinkomsterna torde ej möta

svårigheter, då nu särdeles rikliga öfverskott finnas, som på detta sätt indirekt

fördelades på allmänheten. Då importen af majs under de sista åren

varit omkring fem millioner kg pr år, synes icke den sidan af saken vara

afskräckande. En annan invändning torde dock blifva majsens användbarhet

till bränvinsbränning. Det är dock tydligt, att ett beslut om tullfrihet för

majs bör föranleda förbud, jemte straffbestämmelser, för tillverkning af bränvin

af densamma. Hvad slutligen beträffar kontrollen öfver att bränvin

icke tillverkades af majs, torde, med den dagaflöning, kontrollörerna redan

nu hafva för tillsyn vid bränvinstillverkningen, kunna dermed förenas skyldighet

att se till, att majs icke under några förhållanden infördes i bränneri,

hvilket väl utan svårighet låter sig göra.»

Herr Persson hänvisar i sin motion till den motivering, som vid flere

föregående riksdagar i motioner om förhöjd skatt å bränvin, tillverkadt af

majs, blifviPlemnad.

Till upplysning i saken vill utskottet till en början lemna följande, på

den officiella statistiken grundade redogörelse för införseln af majs, omalen, under

nedannämnda år och för de under samma tid gällande tullsatser äfvensom

rörande användningen af majs och andra råämnen för tillverkning af bränvin.

M a j s,

o m a 1 e n.

År.

Införsel,

Tullsats för 100 kilogram.

kilogram.

För tiden från—till.

Under öfriga delen af året.

Under hela året.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1883

5,809,285

fri.

1884

11,471,543

fri.

1885

28,020,156

fri.

1886

11,215,140

fri.

1887

4,564,515

V,-1*/,

fri.

2,00

1888

172,400

V,-1*/*

2,oo

2,50

1889

9,336,049

2,50

1890

16,427,828

2,50

1891

7,847,315

18,358,668

2,50

1892

V,-*0/.

2,50

1,25

1893

9,684,245

1,25

1894

10,728,321

1,25

1895

4,944,622

17-7,

17,-7*

1,25

3,15

3,7 0

1896

5,286,000*)

3,70

*) Approximativt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

3

Råämnen, använda för tillverkning af bränvin och pressjäst.

Tillverk-

ningsår.

Spanmål, kilogram.

Potatis,

hl.

Melass,

kg-

Råg.

Korn.

Bland-

säd.

Majs.

Ris.

Annan

spanmål.

Summa.

1889/90

4,760,908

6,959,929

2,635,525

3,347,301

1,850

532,957

18,238,470

1,597,786

483,750

1890/91

6,148,736

8,227,602

4,267,676

13,380,217

18,104

857,014

32,899,349

1,030,534

1,078,650

1891/92

4,562,221

6,988,640

3,799,091

12,768,754

—

742,681

28,861,387

1,221,571

1,269,000

1892/93

5,319,414

7,077,097

3,706,289

6,383,144*

—

654,829

23,140,773

1,278,745

2,823,909

1893/94

6,610,463

8,164,611

3,560,811

5,868,828

—

437,703

24,642,416

1,634,059

1,607,915

•O

05

05

ce

12,079,867

8,543,406

4,365,109

9,733,756

465,692

1,725,284

36,913,114

1,031,294

2,105,804

1895/96

7,571,436

7,319,213

4,437,956

2,543,176

9,600

524,114

22,405,495

1,489,683

2,167,828

Af ofvanangifna råämnesmängder hafva vid pressjästfahrikerna användts

följande belopp:

Tillverk-

ningsår.

Spanmål, kilogram.

Potatis,

hl.

Melass,

kg-

Råg.

Korn.

Bland-

säd.

Majs.

Ris.

Annan

spanmål.

Summa.

1889/90

4,412,473

3,173,005

1,550

1,764,699

1,850

251,910

9,605,487

6,677

_

1890/91

4,723,991

3,936,088

54,380

1,899,084

18,104

372,927

11,604,574

10,974

—

1891/92

4,447,458

3,551,976

1,940

2,862,293

—

491,340

11,355,007

12,612

—

1892,93

4,860,096

3,882,273

297,941

2,086,475

—

424,986

11,551,771

21,269

—

1893/94

5,683,234

4,340,376

—

2,583,044

—

325,165

12,931,819

17,871

—

1894/95

6,717,820

4,813,693

240,750

1,922,055

—

453,067

14,147,385

19,934

17,850

1895/96

6,462,553

4,847,544

174,050

1,194,084

—

330,830

13,009,061

48,554

198,675

Om det ock, såsom herr Eriksson i sin motion framhåller, är otvifvelaktigt,

att genom majstullens borttagande ett godt foderämne kunde erhållas

för ett synnerligen billigt pris, torde likväl vara ovisst, huru vida icke en

betydligt ökad majsimport komme att ofördelaktigt inverka på priset å

inom landet odlad spanmål, men en sådan åtgärd skulle emellertid i ett

annat afseende verka särdeles menligt, i det att majs, såsom ett lämpligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

råämne för bränvinstillverkning, skulle i anseende till dess låga pris nästan

helt och hållet utestänga användningen af potatis för sådant ändamål, hvarigenom

känbara förluster skulle tillskyndas jordbrukare inom vissa delar af

landet, der till följd af jordmånens beskaffenhet desse äro hufvudsakligen hänvisade

till potatisodling med åtföljande bränvinsbränning. Då nemligen majs

för närvarande i laster om 200 till 500 ton i svensk hamn utbjudes till ett

pris af 6 kronor 10 öre till 6 kronor 15 öre för 100 kilogram, tullen naturligtvis

deri ej inberäknad, skulle vid bränvinstillverkning af denna vara,

då utbytet beräknas till 70 liter af 50 procent alkoholhalt för 100 kilogram,

råämnet till en liter bränvin kunna erhållas för ett pris af allenast 9 öre.

Vid bränvinsbränning af potatis åter kan utbytet af 100 kilogram potatis af

18 procent stärkelsehalt, således en god vara, som ej alla år kan inom

vårt land frambringas, beräknas till 20 liter af nämnda alkoholhalt; och då

en hektoliter potatis väger omkring 73 kilogram, skulle med ett pris af 9

öre för liter bränvin, hvartill, enligt hvad ofvan angifvits, majsbränvin under

förutsättning af tullfrihet för majs kunde tillverkas, en hektoliter potatis icke

kunna vid användning för detta ändamål inbringa mer än 1 krona 31 öre,

ett pris, hvartill potatis svårligen utan förlust kan odlas. Häraf framgår,

att, i händelse tullen å majs borttoges, detta skulle i väsentlig grad inverka

hämmande på afsättningen af potatis till bränvinsbrännerierna, hvarigenom

ett häråt slag skulle drabba den svenska jordbruksnäringen. Detta förhållande

skulle sannolikt äfven bidraga dertill, att bränvinstillverkningen, som

hittills hufvudsakligen utgjort en binäring till jordbruket, koinme att allt mer

öfvergå till storindustri, hvarigenom, förutom minskad afsättning af jordbrukets

produkter, jemväl skulle blifva en följd, att det värdefulla alfabet

drank, som erhålles vid bränvinsbränning af säd och potatis, ej komme att

på ett så lämpligt sätt tillgodogöras som under nuvarande förhållanden.

Till förekommande af de olägenheter, som sålunda skulle uppstå för

jordbruket, har herr Persson i sin motion hemstält om förbud mot användande

af majs för tillverkning af bränvin, och herr Eriksson har sjelf i sin motion medgifva,

att tullfrihet för majs måste föranleda ett sådant förbud. Förslag

att genom lagstiftning i denna rigtning åt jordbruksnäringen inom landet

förbehålla all afsättning af råämnen till bränvinsbrännerierna, särskildt af

potatis, hafva flere gånger förut varit föremål för Riksdagens pröfning. Så

skedde första gången vid 1887 års riksdag, då dels i den kongl. proposition,

som ligger till grund för nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning

af bränvin, förslag framstäldes om förbud att för bränvinstillverkning

använda majs, ris och andra sådana ämnen, som äro af beskaffenhet att icke

kunna inom landet allmänneligen alstras, dels ock motion väcktes med

alternativt förslag om förhöjd tillverkningsskatt för bränvin, tillverkadt af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

5

sådana råämnen. Såväl dessa förslag som vid flere senare riksdagar väckta

motioner i samma rigtning hafva emellertid af Riksdagen afslagits, och har

bevillningsutskottet vid behandlingen af åtskilliga sådana förslag lemnat

utförlig utredning af hithörande förhållanden samt gifvit skäl för den åsigten,

att en sådan inskränkning i vilkoren för bränvinstillverkningen icke kan

eller bör genomföras.

Enligt grundsatserna för nu gällande lagstiftning för näringsfriheten

bör det stå en hvar fritt att välja de råmaterialier, han anser fördelaktigast

för den näring, han idkar, och ett förbud mot användande af majs för

tillverkning af bränvin synes utskottet derför innebära ett ingrepp i den

frihet, som hör tillkomma idkarne af denna näring lika väl som andra

näringsidkare. För de brännerier, som äro belägna å trakter, der tillgång

på potatis icke tinnes i tillräcklig mängd för deras behof, skulle ett sådant

förbud till och med kunna medföra den påföljd, att tillverkningen icke längre

skulle kunna med fördel bedrifvas och således måste nedläggas.

Utom de skäl, som sålunda anförts mot det föreslagna förbudet, uppställa

sig derjemte för genomförandet af detsamma rent praktiska hinder,

hvilka enligt utskottets åsigt äro af den art, att de måste anses afgörande

för frågan. Det är nemligen med största svårighet förenadt att efter inmäskningen

afgöra hvad slags spanmål till densamma användts, i följd

hvaraf en verksam kontroll i detta hänseende nödvändigt måste medföra

vilkor och inskränkningar, som blefve särdeles betungande för tillverkaren

äfvensom för staten. Särskildt vid de brännerier, som äro i gång hela

dygnet om och äro belägna å egendomar, der majs användes för utfodring

af kreatur, blefve det helt säkert nödvändigt att hela dygnet igenom på det

noggrannaste kontrollera inmäskningen, i följd hvaraf det icke skulle kunna

undvikas att vid sådana brännerier anställa två kontrollörer. Kontrollen

skulle till och med blifva omöjlig, i händelse någon bränvinstillverkare

skulle vilja använda malen spanmål, en utväg, som, i händelse ett förbud

mot användande af majs vid bränvinstillverkning skulle stadgas, sannolikt ej

komme att lemnas obegagnad af dem, som ville öfverträda förbudet. Denna

svårighet har väl en motionär vid en föregående riksdag sökt undanrödja

genom ett förslag att förbjuda användningen af alla slags mjöl för bränvinstillverkning,

utom då det användes för jästberedning. Af tekniska skäl

är emellertid en sådan anordning nästan omöjlig att genomföra, men anser

utskottet, då förslag härom nu icke föreligger, sig ej ega anledning att om

denna fråga lemna vidare utredning än att hänvisa till hvad 1891 års bevillningsutskott

i detta hänseende utförligt yttrat.

Faran för att genom användande af majs för tillverkning af bränvin

den för jordbruksnäringen så betydelsefulla afsättningen af dess alster till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

bränvinsbrännerierna skulle i väsentlig mån försvåras kan, på grund af hvad

sålunda anförts, enligt utskottets åsigt ej afvärjas på annat sätt än genom

tull å majs; och hemställer utskottet,

l:o) att herr Erikssons ifrågavarande motion, angående

borttagande af tullen å majs, icke måtte af Riksdagen bifallas;

samt

2:o) att herr Perssons ofvanberörda motion, angående

förbud mot användande af majs för tillverkning af brän

vin, icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 mars 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AVALLI.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

7

Reservationer,

vid punkten l:o)

af herr Collander, som anfört:

»Vid behandlingen inom utskottet af motionerna n:o 112 af herr L.

Eriksson i Bäck, att Riksdagen måtte besluta borttagandet af tullen å majs,

samt n:o 141 af herr Ola Persson i Rinkaby, att all bränvinstillverkning af

majs, malen eller omalen, måtte förbjudas, hvilka båda motioner utskottet

beslöt böra pröfvas i ett sammanhang, har jag påyrkat dels, i likhet med

utskottet och på de derför angifna grunder, att herr Perssons berörda motion

icke måtte af Riksdagen bifallas, men dels, i olikhet med utskottet, att herr

Erikssons ifrågavarande motion måtte på det sätt af Riksdagen bifallas, att

omalen — men ej malen — majs måtte få tullfritt till landet införas.

Då utskottet i sin motivering, vid afstyrkandet af herr Erikssons

motion, klart och tydligt uttalar, att genom borttagandet af tullen å majs

skulle otvifvelaktigt den fördelen vinnas, att ett godt foderämne kunde erhållas

för ett synnerligen billigt pris, så finner utskottet likväl det vara

omöjligt att kunna lemna jordbruksnäringen detta synnerligen kraftiga ekonomiska

stöd vid svinafveln för såväl export som för konsumtion inom landet,

enär en sådan tullfrihet, enligt utskottets förmenande, skulle komma att fullständigt

sköfla de jordbrukares intressen, som odla potatis för afsättning till

bränvinsbrännerierna, ett antagande, som utskottet dock, trots de omfattande

specialberäkningar, det för styrkande deraf lemnat, dock ej har lyckats fullgiltig^

bevisa, med hänsyn till det ovederläggliga faktum, att, då majsen

före ar 1887 var tullfri, den likväl ej hindrade den sedan långt tillbaka i

tiden bedrifna bränvinsbränningen, i stor skala, af potatis.

Med stöd af sådant antagande finner utskottet visserligen enda möjligheten

vara, om man genom tullfrihet å majs kraftigt vill främja jordbruksnäringen,

att samtidigt utfärda förbud, som noga finge öfvervakas, att

sålunda tullfri majs ej får till bränvinsbränning användas, en åtgärd, som

utskottet likväl, på derför anförda fullgiltiga skäl, finner ur alla synpunkter

sedt vara förkastlig.

När det sålunda icke lyckades mig att inom utskottet vinna tillslutning

för mina båda i sammanhang gjorda yrkanden, som jag här förut redogjort

för, hemstälde jag alternativt, att utskottet ville till Riksdagen hemställa, att,

med bibehållande af tullen å majs, omalen, på det sätt komma den vigtiga

svinafveln till hjelp, att, utan intrång å potatisodlarnes förmenta rättighet att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 8.

få behålla ensamrätt för afsättning till brännerierna, medgifva de svinuppfödare,

, som vilja använda majs till foder och styrka sig hafva dertill användt

uppgifven qvantitet omalen majs, att för denna restitutionsvis erhålla

den för majsen vid importen erlagda gällande tullsatsen, men skulle det då

åligga sådan svinuppfödare att bekosta den kontroll å statens sida, som befinnes

verksam och erforderlig.

Att ingen svårighet att medgifva och anordna en dylik kontroll existerar,

är ju uppenbart, då det vid brännerierna eger rum en fullt motsvarande''

kontroll öfver, att allt bränvin, som tillverkas, blir beskaffad^. En

ännu mera motsvarande anordning har ju äfven staten medgifvit, då innehafvare

af bränvin, hvarför tillverkningsafgift blifvit till staten erlagd, kan

få göra sig till godo denna afgift restitutionsvis genom att af statens vederbörande

kontrollant anhålla derom att, för tekniska behof, få bränvinet såsom

dryck denatureradt.

Att genom en dylik medgifven restitution ett icke ringa nationalekonomiskt

intresse skulle för landet främjas, har jag vid mitt förslags

afgifvande uppvisat. Från den ledamot inom Första Kammaren, som i en

utdelad broschyr framlagt talande beräkningar öfver hvad det svenska jordbruket

årligen förlorar genom att ej för svinafveln tillgodogöra sig tullfri

införsel af ett så billigt och förmånligt fodermedel som majs, har jag fått

meddelanden om de qvantiteter majs, som skulle vid svinuppfödningen kunna

omsättas i fläsk. Han beräknar nemligen, att för uppfödande af svin, lämpliga

för fläskexport, således af en vigt ej öfverstigande 90 kilogram, kan med

fördel användas en qvantitet af cirka 1,5 kilogram majs per kilogram färdigt

fläsk och vid ett dylikt uppfödande af svin för konsumtion af fläsk inom

landet, och i synnerhet för de norrländska orterna med deras smak för ett

betydligt fetare fläsk, än det som vi exportera, så kan man med fördel

använda en ännu större qvantitet majs för produktion af ett kilogram fläsk,

eller öfver 2 kilogram majs.

Vid en exportsiffra af cirka 9,000,000 kilogram fläsk och en importera

af cirka 7,000,000 kilogram dito, finner man lätt, att för exporten

skulle kunna användas omkring 135,000 deciton majs, och för fläsk, att

ersätta eller undantränga den importerade qvantitet en, omkring 70,000

deciton, hvilket för en restitution af nu gällande tullsats af kronor 3: 70

per deciton, (= 100 kilogram) majs, omalen, motsvarar omkring eu half

million kronor i förra fallet och cirka ''/< million i senare, alltså tillhopa

eu fördel eller lättnad, beredd fläskproducenterna, af omkring million

årligen. Det är dock tydligt, att för produktionen af det fläsk, som konsumeras

inom öfriga delen af riket än Norrland, och som beräknas minst

uppgå till omkring 20 millioner kilogram, skulle äfven härigenom kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 9

beredas de svinuppfödare, som vilja begagna ifrågasatta restitutionsmedgifvandet,

en högst väsentlig fördel.

Oaktadt det sålunda framstälda restitutionsförslaget obestridligen skulle

å ena sidan lemna den svenska svinafveln högst betydande förmåner, utan

att pa ringaste vis skada potatisodlarnes i fråga förmenta rättigheter till

monopol gent emot majsen vid afsättning till brännerierna, har utskottet ej

funnit skäl att understödja samma, hvilket synes mig så mycket oförklarligare,

som uti utskottet sitta ej allenast representanter för såväl det större

som mindre jordbruket, utan äfven för den förvaltning, som i första

rummet har att varda och främja modernäringens intressen.

Det svenska jordbruket har genom den alltjemt stigande smörexporten

beiedt sig en för landet mycket betydande inkomst, och det torde vara alla

skäl att omhulda och främja den, nästan samtidigt med den ökade smörexporten,

stigande exporten af fläsk, hvarigenom vi kunna öka vårt tillgodohafvande

hos utlandet, hvilket ju, när det gäller att betala Sveriges nödvändiga

import derifrån, är af framstående betydelse.

I hopp om att hos Riksdagen vinna en klarsyntare uppfattning af

denna ekonomiska angelägenhet, än inom utskottet varit mig möiligt får

jag fortfarande yrka,

att Riksdagen, med afslag å herr L. Erikssons motion,

ville i anledning af samma besluta, att restitution af

erlagd tull för majs, omalen, erhålles för den qvantitet

af sådan majs, som blifvit för produktion af fläsk använd,

när vederbörlig ansökan med uppgift derom lemnas, i den

ordning och under den kontroll för användandet, som

Kongl. Maj:t finner behöfligt för sådant ändamål stadga;

åliggande den, som vill sådan restitution åtnjuta, att

bekosta den kontroll, som Kongl. Maj:t sålunda bestämmer.»

samt af herrar S. M. Olsson och H. Eriksson, hvilka ansett att

utskottet bort tillstyrka bifall till herr L. Erikssons motion;

vid punkterna l:o) och 2:o) af herrar G. Jansson, Lundström och

Göransson, hvilka anfört:

»Då år 1886 artikeln majs, omalen, åsattes eu tull af 2 kronor, ansåg

Riksdagen, att, i betraktande af den höga skyddstull, hvarmed den inhemska

bränvinstillverkningen var gynnad, detta sädesslag borde draga eu så hög

införseltull, att kostnaden för användandet af majs såsom råmaterial vid bränBih.

till Likså. Vrot. 1897. 5 Samt. 1 Afd. 8 Väft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N.o 8.

vinstillverkningen under vanliga förhållanden icke måtte understiga den för

användandet af potatis.

Man fäste sig då ej synnerligen vid det förhållandet, att majs kan

finna en annan, fördelaktigare användning som foderämne. Numera har man

kommit till insigt derom, att detta sädesslag, särdeles om det kunde erhållas

för billigt pris, skulle med synnerlig fördel kunna användas till svinafvelns

och ladugårdsskötsel förbättring. Ofta har inom Riksdagen framhållits, att

man borde inom landet åstadkomma och i den norrländska marknaden föra fläsk

med sådan fetthalt och fasthet, att det skulle uttränga det amerikanska fläsket.

Då likväl för sådan fläskproduktion lär vara fördelaktigt att utfodra svinen

med majs, kan det ej vara annat än en vinst för den svenska jordbruksnäringen,

att tullen å den omalna majsen borttages. Derigenom skulle, enligt vår

mening, den inhemska svinafveln och ladugårdsskötseln väsentligen gynnas,

utan att priset å de sädesslag, som odlas inom landet, komme att derigenom

i någon nämnvärd grad påverkas.

Häremot kan invändas, att den billiga majsen skulle komma att undantränga

användningen af potatis vid brännerierna och derigenom menligt inverka

på potatisodlingen. Denna fara synes oss dock kunna förekommas, om

Riksdagen antager det förslag, som herr Ola Persson i Rinkaby framstäf

i sin motion n:o 141. Om derigenom i någon mån tvenne näringar skulle

komma i kollision med hvarandra, bör väl den mindre vigtiga få underkasta

sig de inskränkningar, som tillgodoseendet af en vigtigare näring medför.

Frågan om förbud mot bränvinsbränning af majs är ingalunda ny, och numera

torde den tid vara inne, då man får anse bränvinstillverkningsindustrien

inom vårt land så väl utvecklad, att den bör bära sig utan att förfoga

öfver andra råmaterial för tillverkningen än dem, som frambringas inom vart

eget land. Beträffande kontrollen öfver efterlefnaden af ett förbud mot bränvinsbränning

af majs yttrade statsrådet och chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet den 13 maj 1887, att en sådan kontroll ej vore svar

att verkställa, och att icke heller i andra hänseenden man behöfde befara

några afsevärda olägenheter af ett sådant förbud.

Någon afvikelse från den allmänna näringsfrihetsprincipen kan ett

sådant förbud icke vara, så mycket mindre som i den svenska lagstiftningen

bränvinshandteringen är undantagen ifrån näringsfrihetsförordningen och gjord

till föremål för särskilda och ganska omständliga författningar. Vi tveka

således icke i valet att sätta svenska jordbruksnäringen högt öfver bränvinstillverkningen

och hafva derför ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen:

Bo) att, med anledning af herr Erikssons i Bäck motion

n:o 112, tullen å majs, omalen, måtte borttagas; samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

11

2:o) att all bränvinstillverkning af majs, malen eller

omalen, måtte förbjudas och att Riksdagen måtte vidtaga

de förändringar i gällande kongl. förordning angående

vilkoren för tillverkning af bränvin, som deraf kunna

blifva en följd.»

vid punkten 2:o) af herr Ola Persson.

Härjemte hafva herrar af Burén och Bergendahl begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande omförmälda

frågor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.